Fältmarskalken

Gratulationer på Karlsdagen

2012-01-28T12:01:00.000+01:00

Hans Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Denna dag framföres från detta forum de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Värmland, på hans namnsdag.

Såsom traditioner bjuder har Konungen ock denna dag beslutat av medaljförläningar. Sedan värderelativistiska, traditions- och historielösa krafter, i samband med vår nu gällande konstitutions införande 1975, lade de Kungliga Ordnarna vilande är Hans Majestät Konungens medalj, näst den sällan utdelade Serafimermedaljen, den högsta utmärkelse en svensk medborgare kan erhålla. Serafimerorden och Nortstjärneorden kan alltjämt förlänas till utländska medborgare samt statslösa och sedan 1995 åter till det Kungliga Husets medlemmar.

Hans Majestät Konungens medalj förlänas i följande värdigheter:

12:e storleken i guld med briljanter att bäras om halsen i kedja
12:e storleken i guld att bäras om halsen i kedja
12:e storleken i förgyllt silver att bäras om halsen i Serafimerordens band
12:e storleken i förgyllt silver att bäras i högblått band
8:e storleken i förgyllt silver att bäras på bröstet i Serafimerordens band
8:e storleken i förgyllt silver att bäras på bröstet i högblått band
8:e storleken i silver att bäras på bröstet i högblått band

Dagens förläning avser värdigheterna 2, 3, 4 och 6.

Vidare har Konungen och idag förlänat medaljen Litteris et Artibus vilken utdelas för konstnärliga insatser och vanligen bäres i högblått band.

Att icke Konungen får förläna ordnar till svenska medborgare är en skam av största mått. Ordenskungörelsen måste skyndsamt förändras så att denna diskriminering av svenska medborgare upphör. Det är en stor gåta att nuvarande riksdagsmajoritet icke ställt detta till rätta.

Opassande och obildat språkbruk

2012-01-27T21:23:00.000+01:00

Även om jag icke på minsta sätt hyser socialdemokratiska värderingar, eller på annat sätt har minsta sympati för socialismens sak, syntes det som att ett gott val gjorts då herr Löfvden nominerades till ordförandeskapet i socialdemokratiska arbetarepartiet. Herr Löfvden har framstått såsom en kunnig person med stor integritet vilket är egenskaper som mången politiker saknar.

Dock, då jag på radion hör herr Löfvdens tillträdelsetal, och då i synnerhet inledningen, försvinner all min respekt för den tilltädande partiordföranden. På ett helt exempellöst sätt uttrycker herr Löfvden sin tacksamhet till partiet genom en svordom. Svordommar är ett tecken på fattigt språk, bristande bildning och respektlöst uppförande.

Herr Löfvden borde i sanning ha vaktat sin tunga bättre är att på sätt som skett utbrista i svordom. Hela seriositeten hos herr Löfvden försvinner härigenom hart när så fort klubbslaget som förkunnade hans tillträde fallit.

Det politiska spelet

2012-01-25T17:55:00.000+01:00

Åter kan vi skåda det partipolitiska spelets sämsta sidor i det sorglustiga spektakel som följer i spåren efter herr Juholts brådstörtade avgång. Här förklarar nu en efter annan att de icke på minsta vis sucktar efter att påtaga sig ordförandeskapet för det djupt stympade och handlingsförlamade socialdemokratiska arbetarepartiet. Samtidigt vet och förstår varje medborgare, som är vid sina sinnes fulla bruk, att flera av dessa så kallade nej-sägare inget hellre önskar än att uppstiga på på partiets mest upphöjda position. Detta spel är inget annat än renaste hyckleri och ett svek mot nämnda partis medlemmar. Det enda dessa lismande hycklare åstadkommer är att späda på det så kallade politikerföraktet, som kännetecknas av att en politisk företrädare är ingen som går att sätta tilltro till. Det hela är i förlängningen ett hot mot folkstyret.

Därför största heder åt de företrädare för partiet, den hedervärde diplomaten och förra statsrådet herr Eliasson samt förra statsrådet herr Johansson, vilka icke anammar sina hycklande partivänners olater och oärlighet gentemot partimedlemmarna.

Dansk Arvprinsessa född

2012-01-24T20:31:00.001+01:00

Det danska hovet låter meddela att gemålen till Hans Kunglig Höghet Prins Joakim, Prins till Danmark, Greve av Monpezat Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Marie, Prinsessa till Danmark, Grevinna av Monpezat, denna dag klockan 8:27 nedkommit med ett flickebarn.

Detta flickebarn är arvsprinsessa och torde komma att åtnjuta titeln Höghet och icke Kunglig Höghet, då ordningen i Danmark är att endast barn till tronföljaren åtnjuter titeln Kunglig Höghet. Den nyfödda Prinsessean kommer att inta plats nummer tio i tronföljden efter sin broder Hans Höghet Prins Henrik, Prins till Danmark, Greve av Monpezet. Härigenom kommer Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Benedikte, Prinsessa till Danmark, Prinsessa till Sayn-Wittgenstein-Berleburg att intag plats nummer elva i tronföljden.

Från detta forum framföres de allra hjärtinnerligaste lyckönkningar till Deras Kungliga Högheter Prins Joakim och Prinsessan Marie.

Glädjande debatt i Förenat Staterna

2012-01-22T12:43:00.001+01:00

I Förenta Staterna synes nu frågan om barnamord (av dess anhängare kallat "abort") bli allt mer central. Allt fler medborgare kommer till insikt om människolivets okränkbarhet och det Herrens bud som säger oss "Du skall icke dräpa". Svenska Dagbladet låter idag meddela att motståndet mot barnamord tilltar alltmer i Förenta Staterna och att glädjande framgångar, genom ökad restriktivitet, uppnåtts på många håll. Målet att åter förbjuda barnamord är icke längre någon utopi utan fullt inom det möjligas ram. Detta är ytterst glädjande.

Nu är önskan att denna fråga åter kan komma upp på dagordningen i vårt eget, av värderelativsim djupt fördärvade, land där det legaliserade bruket av barnamord årligen, alltsedan den liberaliserade lagstiftningens högst olyckliga införande, berövar 35 - 40 000 mänskliga varelser deras liv. Detta är största skam och något som i grunden är djupt förkastligt och fullständigt oacceptablet. Vårt land kan icke räkna sig som civiliserat innan detta mot människovärdet förkastliga bruk förbjudes.

Det Juholtska spektaklet

2012-01-21T23:23:00.003+01:00

Så har då herr Juholt låtit meddela sin avgång. Att det på detta forum vid några tillfällen förekommit kommentarer rörande herr Juholt beror icke på något intresse för socialismens sak utan därför att det spektakel, som understundom varit rent tragiskt och understundom sorglustigt, så tydligt visar på svagheterna i den ordning där hela samhället enbart förlitar sig på en institution, den partipolitiska. För öppen ridå har falangstrider utkämpats som alltför ofta haft egennytta och icke samhällsnytta såsom sin utgångspunkt. Det spektakel vi nu tvingats beskåda visar partipolitikens allra sämsta och mest avskyvärda sidor.

Det är ock förunderligt att landets största parti, som under långerliga tider varit en av rikets mest betydande politiska krafter och utifrån ett rent regeringsperspektiv, om man bortser från de socialistiska villfarelserna, agerat med skicklighet, föregående år utsåg herr Juholt till ordförande. Från första dag visade sig herr Juholts stora oskicklighet för uppdraget. Herr Juholt må ha en viss fallenhet för retorik men detta är av föga värde då omsorg om sanning, analysförmåga, fingertoppskänsla och en förmåga att agera konsekvent visat sig vara herr Juholts Akilleshälar. Som om icke detta vore nog har det ock kunnat konsteras att herr Juholt höjt sig själv och sin prestation till skyarna, vilket ock kunde noteras vid dagens avslutningstal. Ordet "jag" torde vara ett av de vanligaste orden i herr Juholts anföranden.

Folkstyret är tvivelsutan en viktig del av samhället. Sorgesamma spektakel, som det Juholtska, skadar skadar allvarligt anseendet och respekten för folkstyret. För varje politiker, som deltar i folkstyrets olika institutioner, Riksdag, Landsting eller Kommun spelar i detta avseende ingen roll, måste samhällsnyttan och icke egennyttan, vare sig den personliga eller den partimässiga, vara främsta ledstjärnan. I detta har herr Juholt med sin stora oskicklighet brustit å det grövsta.

Den oacceptabla situationen i Malmö

2012-01-21T13:32:00.001+01:00

Förliden gårdag begav sig Hans Majestät Konungen till Malmö för att där, tillsammans med statsrådet Ask, på ort och ställe låta informera sig om den bekymmersamma situationen i rikets tredje stad. Våldet har hgär eskallerat på ett sätt som på intet sätt kan accepteras. Att Konungen genom ett besök visar sitt stöd för brottsoffer samt rättsvårdande och polisära myndigheter är av stort värde. Såsom rikets Statschef och alla medborgares främste företrädare, markerar Konungen att vi icke accepterar dessa slemma brottslingars förfärliga gärningar.

Vad denna situation synes handla om är förhärdade brottslingar som ingår i olika syndikat och andra brottsliga sammanslutningar. Sammanslutningar vilka på olika sätt bedriver illegal verksamhet av skilda slag. I denna verksamhet utgör handel med droger otvivelaktigt en del. Dessa förhärade brottslingar kommer ock i konflikt med varandra vilket, som tydligt kunnat beskådas, leder till allt från handgemäng till mord.

Ett av grundproblemen är att strafflagstifningen är alltför vek när det gäller påföljder. Förvisso är alla brott högst förkastliga varför de måste näpsas med vederbörliga straff. Dock finns det otvivelaktigt en skillnad mellan brott begågna utifrån stundens och situtationens händelser och de brott som begås med uttryckligt uppsåt. Stafflagstifiningen synes idag endast vara relevant för förstnämnda kategori av brott.

I fallet av uppsåtliga brott måste straffen skärpas kraftigt utifrån följande principer:

En påföljd livstids fängelse utan möjlighet till benådning införes. Detta straff bör utdömas för de grövsta brotten såsom överlagt mord där varje form av förmildrande omständigheter saknas. I de fall som vi med fasa fått beskåda i Malmö synes denna påföljd vara högst relevant
För alla våldsbrott, narkotikabrott och andra brott som leder till männsikors fördärv bör den dömdes tidigare försyndelser påverka staffsatsen i det att ett strängare straff bör utdömas varje gång en brottsling begår ett brott av ovan nämnt slag. En dubblering av straffet för varje återfallsbrott synes har vara en rimlig ordning.
För egendomsbrott, stöld och därmed likställda brott, bör även här den dömdes tidigare försyndelser påverka strffsatsen. En förlängning av straffet med en trejedel för varje återfallsbrott torde här vara högst rimligt.

Vidare måste det säkerställas att staffångar icke på något sätt kan ägna sig åt brottslig verksamhet då de avtjänar sina rättmätiga straff i rikets fängelser. I fängelserna måste gott uppförande premieras medan klandervärt uppförande måste näpsas på lämpliga sätt.

Herr Juholt far med osanning

2012-01-16T20:03:00.000+01:00

På detta forum har tidigare uppmärksammats att ordföranden i det socialdemokratiska arbetarpartiet, herr Juholt, dessvärre visat på stor oskicklighet i sitt agerande. Frågan är dock om icke dagens uttalande, från nämnde herr Juholt, vid ett tal på konferensen Folk och Försvar tar priset. Helt utan grund påstår herr Juholt att Regeringen 2010 skulle ha gjort en överenskommelse med sverigedemokraterna. Dettta är i sanning ett helt exempellöst påstående i det att sverigedemokraterna, vilka vid nämnda tillfälle, icke ens var representerade i Riksdagen. Det hela blir icke bättre av den bortförklaring herr Juholt tar till i denna prekära situation där han avslöjats som en lögnare. Herr Juholt säger sig medvetet ha ljugit, eller "uttryckt sig drastiskt" för att använda den sammes språkbruk, för att belysa "minoritetregeringens problem".

Således är det herr Juholt uttrycker icke något annat än medveten lögn och dikt, och det synes helt ofattbart hur nämnde herr Juholt, i den starkt ifrågasatta position han innehar, agerar på det sätt han gör. Det hela leder blott och bart till att ett redan extremt lågt förtroende försämras än mer. Den bild som däremot förstärks är bilden av en egenkär lismare för vilken egennytta och icke samhällsnytta är målet.

Istället för att på detta sätt bära falskt vittnesbörd borde herr Juholt taga sig i akt och väl betänka att detta icke är det enda ärende där hans hantering med sanningen är ytterst ifrågasatt. Det hela gör att herr Juholts stora oskicklighet inom politiken framstår i än mer ljus dager. Få torde nu de vara, även iom de egna leden, som anser att herr Juholt skulle vara skicklig nog att inneha statsministerämbetet.

Armén måste återupprättas

2012-01-15T11:18:00.001+01:00

I dag får vi genom Svenska Dagbladets försorg åter en påminnelse om det eländiga, för att icke säga obefintliga tillstånd, som rikets arméstridskrafter befinner sig i. Att på detta sätt handskas med grunden för rikets försvarsförmåga är så ansvarslöst och upprörande att ord saknas att beskriva. Enligt nämnda artikel kan blott och bart ett kompani, eller 125 man, sättas på krigsfot inom tio dagar.
Ansvaret på detta förfall vilar tungt på de politiker, hemvist på den politiska skalan synes näst intill irrelevant i denna fråga, som lett oss in i detta bedrövliga tillstånd. Medan våra flygstridskrafter, tack och lov, ännu har en slagkraft och skicklighet, icke minst visad i den libyska insatsen, och sjöstridskrafterna, om än kraftigt reducerade, har en förmåga synes våra arméstridskrafter i det närmaste vara utplånade. Detta är icke acceptablet!

Regeringen måste nu ofördröjigen ta sitt ansvar och skrida till handling. I detta är det uppenbart att nuvarande statsråd, herr Tolgfors, näpperligen är rätt person då denne ytterst är ansvarig för den misslyckade omställningen av arméstridskrafterna. Statsminister Reinfelt måste nu istället agera kraftfullt och utse en yrkesman, vilket icke kan vara någon annat än en välrenomerad officer, att leda arbetet med att återbringa armén i ett tillstånd där den åter kan ställas på krigsfot med acceptabel slagkraft.

Det må vara så att omställningen till ett mer yrkesinriktat försvar är nödvändig vad gäller insatsorganisationen. Dock bör målen här ställas högre och sätta sitt sikte på att skapa ett antal slagstyrkor på brigadnivå. Att såsom nu förlita sig på insatsbataljoner är fullständigt huvudlöst då dessa aldrig kan ge den slagstyrka som krävs om det värsta skulle inträffa.

Utöver en instatsorganisation, baserad på brigader med hög rörlighet, måste ett väl utbyggt terrotorialförsvar finnas. Grunden för detta är hemvärnet. Hemvärnet bör här ofördröjligen organiseras inom ramen för återupprättade landskapsregementen, de regementen som allt sedan Konung Gustaf II Adolfs dagar, varit grunden för Fäderneslandets försvar.

40 år på tronen

2012-01-14T14:41:00.010+01:00

Hennes Majestät Drotting Margareta, Drotting av Danmark, Hasn Kunglig Höghet Kronprins Fredrik, Prins till Danmark, Greve av Greve av Monpezat samt Hans Kunglig Höghet Prins Kristian, Prins till Danmark, Greve av Monpezat

Hennes Majestär Drottning Margareta av Danmark firar denna dag sitt 40:e regeringsjubileum. Från detta forum framföres i underdånighet de allra varmaste gratulationer på denna märkesdag. Hennes Majetät har under de gågna 40 åren förrättat sitt viktiga värv på ett synnerligen förtjänstfullsätt vilket manifesterias i att det danska folkets respekt och förtroende för sin Monark är stort.

Hennes Majestär är den danska Monark som näst efter Konung Kristian IV suttit under längst tid på tronen. Näst efter Drottningen av det Förenade Konungadömet Storbrittaninen och Nordirland med övriga Besittningar är Hennes Majestät den nu regerande Monark som suttit längst på tronen i vår världsdel. Ur ett gobalt perspektiv är Hennes Majestät den tredje längst regerande Monarken i det att Konungen av Thailand är inne på sitt 65:e regeringsår.

Programmet som denna dag når sin höjdpunkt är omfattande och har varit omfattande. Förliden tisdag mottogs Hennes Majestät i Folketinget.

Hennes Majestät tas emot i Folketinget

Denna dag, hyllningarnas höjdpunkt, sker följande:

Klockan 10
Den Kungliga familjen besöker Roskilde Domkyrka och nedlägger en krans vid Deras Majestäters Konung Fredrik IX:s och Drottning Ingrids grav

Hennes Majestät Drottningen åtföljda av sin gemål Hans Kunglig Höghet Prinsgemålen anländer till Roskilde Domkyrka

Klockan 12.40
Hästanspänd kortege från det Kungliga Slottet Amalienborg till Köpenhamns Rådhus

Hennes Majestät hälsar folket under den hästanspända kortegen

Klockan 13.00
Officiell mottagning på Köpenhamns Rådhus varvid och Hennes Majestät kommer att mottaga folkets hyllningar från rådhusets balkong

Klockan 20.00
Festförställning i Konserthuset

De fursterliga gäster som på denna dag hedrar Hennes Majestät med gemål är:

Deras Majestäter Konung Konstantin II, Hellernas Konung, Prins till Danmark, med gemål Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning, Prinsessa till Danmark

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drotting Silvia, Drottning av Sverige

Deras Majestätet Konung Harald, Konung av Norge, med gemål Drottning Sonja, Drottning av Norge

Deras Kungliga Högheter Kronprins Fredrik, Prins till Danmark, Greve av Monpezat med gemål Kronprinsessan Maria, Prinsessa till Danmark, Grevinna av Montpezat

Hans Kunglig Höghet Prins Joakim, Prins till Danmark, Greve av Monpezat

Hans Höghet Prins Gustav, Prins till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med fästmö fröken Axelsson

Hennes Höghet Prinsessan Alexandra, Prins till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med gemål Greve Jeffersson av Pfeil and Klein-Ell

Hennes Höghet Prinsessan Nathalie till till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med gemål herr Johansmann

Deras Kungliga Högheter Kronprins Paul, Prins av Grekland och Danmark, med gemål Kronprinsessa Marie-Chantal, Prinsessa av Gerkland och Danmark

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Teodora, Prinsessa av Grekland och Danmark

Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Prins av Grekland och Danmark

Väl känt är att de dynastiska banden mellan det danska Konungahuset och vårt eget Konungahus är starka. Hennes Majestät är således kusin med vår högaktade Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och barnbarn till Konung Gustav VI Adolf, Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne.

Hennes Majestäts morfader Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne

Mindre uppmärksammat är att Hennes Majestät och är barnbarns barnbarn till Hans Majestät Konung Carl XV, Sveriges och Norges Konung.

Hennes Majestäts farfaders morfader Hans Majestät Konung Carl XV, med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne

Monarkin går stärkt ur de fega republikanernas kampanj

2012-01-09T19:47:00.000+01:00

I takt med att det republikanska debacklet, där man drev en förtalskampanj enbart baserad på kriminella ryktesspridare som enbart ville förtjäna Judaspenningar, blir allt mer uppenbart träder nu vederhäftiga debattörer fram och resonerar utifrån rent konstitionella argument. Senaste exemplet på detta utgör den debattartikel, som de hedervärda riksdagsledamöterna herr Bill och herr Norlén, låtit publicera Svenska Dagbladet.

I debattartikeln bokstavligen krossas argumenten för de sanslösa förslag, som repubikaner framfört i spåren av sitt debackel, och syftande till att än mer försvaga Statschefens roll även i förhållande till nuvarande konstitution. Till exempel visar man i frågan om åtalsimmunitet att sådan gäller för varje Statschef i Europa och därigenom är en del av de statsrättsliga principer som genomsyrar de statsskicken i de länder, som i ett globalt perspektiv, torde vara de mest rättsäkra. Platt faller alltså det ena efter det andra av republikanernas ogenomtänkta argument.

De hedervärda riksdagsledamöterna pekar ock på det faktum att de fega republikanerna nu själva synes ha insett sitt debackel, när det gäller att med lögner och ohederlighet bringa Monarkin på fall. Detta sammanfattas på ett mycket upplysande sätt:

"De flesta republikaner har nog kommit till insikten att det är tämligen utsiktslöst att kortsiktigt vinna folkets stöd för republikens sak. Även efter ett års snålblåst har monarkin ett starkt stöd. I det läget är det förstås betydligt mer begåvat av republikanskt sinnade personer att ifrågasätta olika byggstenar som bär upp monarkin och att allmänt försöka beskriva monarkin som omodern. Då tror man sig långsiktigt kunna undergräva monarkins förankring i samhället. "

Icke heller nämnda undergrävande torde republikanerna i längden lyckas med. För varje medborgare, som är vid sina sinnens fulla bruk, torde det nämligen stå klart att en Statschef måste ha en statsrättslig roll och en funktion i samhället. Tvärtom torde det i längden, för allt fler, bli uppenbart att Konungens roll, i det allt mer genompolitiserade samhället, måste stärkas. Monarkin ger vårt samhälle en instiution, som står över lismande politikers dagliga käbbel, och som därigenom en annan förmåga, att i sammanhang då samling och enhet krävs, företräda folkflertalet på ett helt annat sätt än en politisk majoritet vilken kanske enbart består i några få ynka procents övervikt om ens det.

Monarkin kommer att gå stärkt ur de fega republikanernas kampanj, en kampanj som misslyckáts till den grad att de ohederliga och lögnaktiga kampanjmakarna nu enbart har skammen i behåll.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Förtalet mot Konungen

2012-01-04T19:58:00.003+01:00

Alltfler är nu de hedervärda medborgare som tar bladet från munnen och vänder sig emot den smutsiga förtalskampanj som Konungen och Drottningen har utsatts för. En kampanj som torde vara initerad av skamliga och fega republikaner som icke vågar strida med blanka vapen. Dessa republikaner har sedan, på ett helt offatbart sätt, lyckats få media att sprida rent förtal.

Senast i raden att påvisa detta uppenbara fakta är professor Leijonhufvud, proffesor emerita i staffrätt, som i en mycket upplysande artikel i Svenska Dagbladet ger tydliga exempel på det ohederliga och skamliga förtal som vår Konung och Drottning utsatts för. Professor Leijonhufvud låter framföra följande efter att med tydliga exempel ha påvisat förtalet:

"Svensk lag innehåller förbud mot förtal. Också medierna har ett sådant straffansvar, särreglerat i grundlag. Det är förtalsbrott vi bevittnar. Brott som riktar sig mot personer som inte gjort något som skulle kunna motivera dessa offentliga avrättningar. Personer som saknar politisk makt och som inte ens har den möjlighet vi andra har att bemöta kränkningar i media.

Som jurist känner jag en frustration och en djup beklämning. Vårt rättssystem ska garantera skydd för den personliga integriteten. Men här fungerar det inte."

Då professor Leijonhufvud hör till våra absolut främsta expert på straffrätt kan icke hennes ord viftas bort.

Bland de personer som smädat Konungen och Drottningen med synnerligen plumpa oförskämdheter nämnes:

Åsa Linderborg, verksam på tidningen Aftonbladet
Peter Wolodarski, verksam på tidningen Dagens Nyheter
Nina Lekander, verksam på tidningen Expressen

Riksåklagaren bör skyndsamt föranstalta om en förundersökning om förtalsbrott mot ovannämnda personer och andra som gått över gränsen för det som kan tolereras. Även ansvariga utgivare för de tidningar där förtalet spritts bär ett tungt ansvar. Ägarna för dessa tidningar bör därför överväga om det icke vore lämpligast att låta de ansvariga utgivare, som i sina tidningar låtit sprida ogrundat förtal, snarast lämna sina poster.

I en synnerligen märklig söker en journalist, herr Olsson, gå i svaromål mot professor Leijonhufvuds upplysande inlägg. I sitt anmärkningsvärda alster pläderar herr Olsson för:

"Det finns goda skäl att de ”offentliga” måste tåla betydligt mer än vanligt folk"

I detta sammanhang finns anledning att allvarsamt påminna om Herrens åttonde bud:

"Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa."

och Luthers katekes förklaring till detta:

"Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa."

Den som ringaktar detta vår Herres bud må möjligen kunna resonera på det märkliga sätt som herr Olsson gör om att "offentliga" må tåla mera. För alla oss andra framstår dock herr Olssons resonemang som största ohederlighet.

Den argumentation som herr Olsson, fullständig novis inom juridiken, i övrigt söker föra mot professor Lejonhufvud är så undermålig och att det är en gåta hur han på detta sätt vill exponera sin stora okunskap.

Herr Olsson har i sitt svaromål i sanning icke gjort sitt intellekt rättvisa.

Arvsmonarkins värde

2011-12-30T12:31:00.001+01:00

Allt fler är nu de som tar bladet från mun och som tröttnat på den smutsiga och skamliga förtalskampanj, helt baserad på kriminella elements ryktesspridning, som illasinnade och fega republikaner under de senaste åren spenderat mycken möda på. Idag beskriver den hedervärde riksdagsledamoten, herr Svensson, genom ett inlägg i Svenska Dagbladet Monarkins stora och omistliga betydelse för vårt lands utveckling.

Herr Svensson konstaterar att vi haft en obruten Monarki i tusentalet år vilket är riktigt. Det som ock bör belysas, men som icke framgår av herr Svenssons i övrigt mycket upplysande artikel, är arvsmonarkin och dess betydelse.

Intill år 1544 var vårt land en valmonarki. Valmonarkins brister framstår tydligt vid en studie av vårt lands medeltidshistoria där fejder både emellan och inom stormannaätterna föranledde icke enbart instabilitet utan understundom ock mycken blodsutgjutelse. Genom införandet av Arvsmonarkin, som icke enbart skedde i vårtland utan ock i övriga delar av Europa, skapades den kontiniutet som är kännetecknande för de länder för de länder som bevarat Monarkin. Det torde vara ett fullständigt ovedersägligt faktum att de bevarade europeiska Arvsmonarkierna är de länder som varit mest harmoniska utifrån en betraktelse av hela det förra seklets omvälvande och tidvis rent fasansfulla historia.

Arvsmonarkin är ock en förutsättning för Monarkins roll i det samhälle som strävar efter att styras enligt maktdelningens principer. Vi känner inget bättre sätt att skapa den oberoende institution, som under de genom folket stiftade lagarna, har att upprätthålla den ovälda myndighetsutövning som den verkställande makten ytterst innebär. Icke så att det i en modern Monarki bör vara så att monarken på ärendenivån, likt Konung Gustaf I, ägnar sig åt personlig myndighetsutövning. Däremot är det fundamentalt att den ovälda myndighetsutövningen ytterst sker under Monarkens beskydd. I detta är ligger att det måste vara Konungen som utser statsministern och icke Riksdagen. Att de som stiftar lagarna, oftast med en liten majoritet, kan ur ett principiellt och rättstatsperspektiv, där varje medborgare inför lagen skall behandlas lika oavsett poltisk tillhörighet, icke vara de samma som ovält sätts att tillämpa lagarna.

Slå vakt om nämndemannainstitutionen

2011-12-29T12:04:00.001+01:00

Konstsnidaren Peterssons ("Döderhultarns") bild av nämndemännen i häradsrätten

Nämndemannaämbetet är tvivelsutan den äldsta institution vårt samhälle äger. Redan på medeltiden var nämndemännen på häradstingen en viktig del i vårt folkstyre. Låt vara att tingen vid denna tid hade fler uppgifter än rättskipning i brottsmål men likafullt fanns den grundläggande rättsprincipen och en anklagad skall dömas av likar.

Nämndemannainstitutet vara eller icke vara tas i dag upp i en ledare i Svenska Dagbladet med anledning av att statsrådet Ask föranstaltat om en översyn av den nu rådande ordningen. Förvisso är kritiken som framförs i ledaren befogad i den del som avser politiseringen av nämndemannainstitutet, som ibland medfört att nämndemän understundom mer ser sig som företrädare för sina respektive partier än som representanter för "sunt förnuft". Lösningen på denna problematik är att avpolitisera nämndemannainstititutet och icke att avskaffa det. Man kan med fog fråga sig när vi i vårt samhälle skall inse att allt icke hör till de lismande politikernas agenda.

Mer bekymmersamt i ledaren är att man ansluter sig till ett, i mitt tycke, något naivt synsätt, som om det hårddrages, innebär att det med bokstavar och ord, i lagboken, skulle gå att fånga allt som krävs för att utifrån juristens perspektiv kunna avgöra varje dilemma. Även om jag hör till dem som sätter jurister mycket högt och hyser den största respekt för deras kunnande och tolkningsförmåga är det ändå min mening att andra infallsvinklar, än de rent juridiska, kan behöva belysas i ett komplicerat brottsmål. Till detta kommer den ovannämnda urgamla ordningen att var och en skall dömas av likar vilket stärker domen och dess förankring.

Just ordningen att dömas av likar är något som förtjänstfullt ock tas upp i en Brännpunktsartikel författade av den hedervärde nämndemannen vid Stockholms tingsrätt. herr Magnusson.

Vidare är det ju ock så att det finns en överprövandeordning med Hovrätt och Högsta Domstol, där det i det fall det krävs sker en prövning utifrån en strikt juridisk grund. Denna ordning är en garant för rättssäkerheten.

Det republikanska debacklet

2011-12-28T20:57:00.004+01:00

Steg för steg blir de fega republikanernas debackel all tydligare. Genom att driva media framför sig och förse denna med obelagda rykten och annat hummel har man sökt svärta vår Konungs vandel. Såsom om detta icke vore nog har man bedrivit en fullständigt sanslös kampanj emot vår Drottning, genom att med den ogiltiga argumentaionsmetoden "guilt-by-association" låta henne klä skott för händelser relaterade till hennes fader, händelser som inträffade före hennes födelse. Så agerar endast den som är riktigt skamlig.

Några konstitutionella argument av betydelse eller någon kritik mot Konungens gärning såsom rikets statschef har dessa feghetens republikanska förtalsmakare icke lyckats att prestera. Nej, för dessa har förtalet och lögnen vara det enda medlet. Att denna ynkedom äger rum i vår svenska samhällsdebatt är högst sorgesamt och de som deltagit i detta spektakel borde därför, om de är i besittning av någon heder, skämmas å det grundligaste.

Då det nu framkommit att de påstådda bilder av Konungen, som en stor del av den smutsiga kampanjen baserat sig på, är rena manipulationer och falsarier växer nu de de skamlösa fega republikanernas desperation. Särskilt graverande är att man helt urskiljningslöst, i sin av djupaste illasinne mot Konungen, riktade kampanj förlitat sig på kriminella element vars enda syfte varit att förtjäna Judaspenningar. För ett okänt belopp har exempelvis tidningen Expressen från kriminella köpt bilder, som varje individ med sina sinnen i fullt bruk från första början insett vara falsarier. Detta borde lända till eftertanke hos tidningens ägare, som borde dra slutsatsen att chefredaktören och andra som medverkat i denna kriminella handling skyndsamt borde avlägsnas från sina poster.

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet låter de hedervärda ungdomspolitikerna, fröken Skyttedal från Kristdemokratiska Ungsdomsförbundet och herr Pierini från Centerns Ungdomsförbund, lyfta den fråga som allt för länge saknats i debatten. Det frågan gäller är om vi kan och skall tolera det förtal som Konungen, på helt obelagda och osanna grunder, utsatts för av massmedia. Att dessa företräder den tysta majoriteten av vårt svenska folk torde icke råda något tvivel om.

Skribenterna konstaterar inledningsvis följande:

"Journalistiska grundpelare som objektivitet, fakta- och källgranskning samt saklighet har gravt fått stå tillbaka i jakten efter sålda lösnummer och snabbast möjliga lönsamhet. "

Detta borde vara uppenbart för var och en och det är en gåta att detta smutsiga spektakel har fått pågå så länge. De tidningar och andra media som ägnat sig åt detta kan icke längre betraktas såsom vederhäftiga eftersom de så fundamentalt avvikit från allt vad god journalistisk sed och pressetik säger.
Vidare konstaterar de hedervärda skribenterna:

"Det kan inte vara tillåtet att lansera ogrundade rykten som fakta och åsamka sådan skada på människors eller institutioners anseende som detta senaste mediedrev faktiskt gjort. Detta är särskilt allvarligt när drevet riktas mot Sveriges statschef och högsta symbol."

Häri ligger sakens kärna och det är här något måste göras. Det enda rimliga är att Riksåklagaren ofördröjligen förantsaltar om en förundersökning i ärendet för att utröna huruvida förtalslagstiftningen kan användas för att lagligen näpsa de skamliga krafter som ägnat sig åt detta vederstyggliga rackarspel.
Slutligen ber vi från detta forum att instämma i skribenternas slutord och uttalar samtidigt ett stort tack för att de tagit bladet från mun i denna fråga och fört in den på den enda väg som återstår:

"Vi hoppas att svenska massmedier och svenska politiker lär sig av det här, och att vi slipper se sådana här tragiska angrepp på Sveriges konung och statsskick i framtiden. Vi hoppas att Carin Stenströms kollegor tar till sig av hennes kritik, och vill slutligen tillönska konungen och hans familj ett gott nytt 2012! "

Leve Monarkin!

Leve Konungen och hans hus!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Kommunistisk avgudadyrkan

2011-12-28T12:12:00.003+01:00

En av kommunismens fäder, pamflettisten Marx, beskrev 1844 i pamfletten Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie religonen som "das Opium des Volkes" [sv. folkets opium]. Detta är något som alla kommunistiska implementationer tagit fasta på varigenom personer med religös övertygelse förföljts, torterats och avrättats samtidigt som religösa symboler och byggnader vanhelgats.

Nu är det dock så att människans behov av religon och andlighet är oändligt mycket större än vad pamflettisten Marx, i sin stora inskränkthet och dumhet, kunde förutse. För att i någon mån hantera denna problematik har det i de kommunistiska implementationerna införts en personkult av sällan skådat slag. Kommunismens blodsbesudlade ledare, såsom exempelvis mass- och barnamördaren Lenin, folkmördaren Stalin och tyrannen Mao, har lagts i glassarkofager som placerats i mausoler. Dessa maosoler har sedan gjorts till något som närmast kan liknas vid tempel, dit de förtrycka medborgarna tvingats att vallfärda.

Tyrannen Maos döda lekamen i det mausoleum som är beläget invid den Himmelska Fridens torg i Peking

Det kommunismen på detta sätt infört är därför inget annat än ren avgudadyrkan, något som det Första Budet allvarsamt varnar oss för.

En säregen form av denna avgudadyrkan kan beskådas i Nordkorea där den nyss avliden tyrannen Kim Jong-Il idag begravs vid en storstilad statsbegravning. I detta land är den störste avguden, den avlidne tyranens fader, Kim Il Sung vilken gjorts till "evig president". Denna avgud finnes även han placerad i en glassarkofag vilken är placerad i en tempelliknande byggnad.

Avgudatemplet där den döda lekamen efter tyrannen och avguden Kim Il-Sung förvaras

I det nordkoreanska implementationen av kommunismen har ock utnyttjat de konfucianska ideal, med stark auktoritetstro, som varit en del av den koreanska kulturen. Om detta finns idag en intressant artikel publicerad i Svenska Dagbladet.

Centralhallen i Kim Il-Sungs avgudatempel

Not:

Efter moget övervägande har denna artikel illustrerats med bilder som helt visst är anstötliga, dock illustrerar de på ett mycket påtagligt sätt den vederstyggliga avgudadyrkan som bedrives inom kommunismen, vilket motiverar att de medtagits. Till läsare som ändå finner detta anstötligt över det rimligas gräns framföres en ödmjuk ursäkt.

Domar utmätta i Addis Abeba

2011-12-27T12:02:00.000+01:00

Så har då straffen för redaktörerna Schibbye och Persson utmätts av domstolen i Addis Abeba. Utifrån den dom, rörande skuldfrågan, som avkunnades den 21 december utmättes det lägsta straffet, 11 års fängelse, som den etiopiska strafflagen känner för det brott redaktörerna fällts för. I detta måtto får utslaget därför ses såsom ett steg i rätt riktning och ett tecken på att den etiopiska regimen, som otvivelaktigt har ett inflytande på domstolen, icke än mer vågar utmana den internationella vrede som den rättsvidriga lagföringen givit upphov till.

Såsom tidigare deklarerats på detta forum har ett rättsövergrepp utan något som helst tvivel begåtts. Det har ock konstaterats att Etiopien icke är att betrakta såsom en rättstat. Detta innebär att den fortsatta handläggningen av detta fall, där ingen möda får lämnas ospard, måste ske på ett synnerligen välgenomtänkt sätt och utan att väcka den etiopiska regimens vrede. Stora offentliga aktioner kommer sannolikt, även om de ur ett principiellt perspektiv är riktiga, att leda lösningen av frågan i fel riktning. Aktioner av denna typ kommer enbart att ge den etiopiska regimen råg i ryggen att hävda sin rätt.

Den dystra sanningen är att vi såsom enskild stat bestitter ytterst få, om än några, maktmedel som kan tas i anspråk. Enda lösningen är att söka hjälp från andra staters regeringar, som har en annan relation med den etiopiska regimen, för att med tyst diplomati bringa frågan till en lösning där redaktörena Schibbye och Persson kan återbördas till vårt land.

Utifrån det som säges ovan synes det mycket klokt av statsminister Reinfelt och statsrådet Bildt att icke direkt kommentera straffen utan att låta kabinettssekreteraren uttala vårt lands ståndpunkt i frågan. Detta ger större utrymme för den högsta statsledningen att agera i frågan utan låsningar.

Hans Majestät Konungens tal

2011-12-25T14:05:00.004+01:00

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Traditionellt har idag Hans Majestät Konung hållit sitt jultal.Talet i sin helhet finns att tillgå på Hovets hemsida.

Inledningsvis redogjorde Hans Majestät för den del av hans viktiga värv som har med relationen till andra länder och folk att göra. Här nämndes statsbesöken i Botswana och Polen samt det estniska statsbesöket i Sverige. Vidare talade Konungen om sitt besök vid de av rikets arméstridskrafter som verkar i Afghanistan.

Att verka för goda relationer med andra stater är något som i alla tider varit en viktig del av våra Konungars gärning. Konungen har här möjlighet att verka utifrån en kontiniutet, som är omöjlig för politiker som"kommer-och-går". I sin nu mer än 38-åriga Konungagärning har Konungen som få andra nära kunnat följa utvecklingen i ett skede av historien som varit omvälvande. Konungen har under denna tid träffat i princip alla statsledare av betydelse, något som ingen annan svensk gjort. Detta ger självklart erfarenheter och insikter som är mycket värdefulla.

Hans Majestät fortsatte sedan med att delge sitt stora intresse för det uppväxande släktets välgång och berörde här de initiativ som tagits inom ramen för "World Child & Youth Forum". Detta är ett ämne som berör oss alla och det är här av betydelse att någon kan höja denna fråga över lismande politiker käbbel.

Hans Majestät fortsatte med att beröra sitt intresse för vetenskapen vilket förde vidare till Nobelpriset och dess betydelse för vårt land. Här avslutade Hans Majestät med att hylla årets svenske litteraturpristagare poeten, herr Transströmer, och yttrade:

"Många människor runt om i världen finner inspiration och förståelse hos Tranströmer. Det är ett fint bevis på att vi människor är mer lika än olika varandra. "

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

God Helg

2011-12-24T11:32:00.005+01:00

Från detta Forum framföres till alla läsare en hjärtinnerlig önskan om en God Helg och en påminnelse och uppmaning om att icke glömma denna Helgs sanna innebörd, vår Frälsares födelse. Minns Julevangeliet:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

Men ängeln sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba."

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

"Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!"

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss."

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland vid den Julkrubba, som var en bröllopsgåva från Sveriges Kristna Råd.

Till Konungens försvar

2011-12-23T20:00:00.002+01:00

Den hedervärda redaktören Carin Stenström

Förre chefredaktören och och författaren redaktör Stenström tar idag bladet från mun i en mycket avslöljande och läsvärd Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet där den skamliga förtalskampanjen mot Konungen avslöjas. Redaktör Stenström framför här helt riktigt att varje pressetisk gräns har passerats i massmedias ovederhäftiga och högst osakliga förtalsskriverier mot Konungen.

Redaktör Stenström beskriver hur förtalskampanjen driva av stora Stockholmstidningar lierade med kriminella element gått i spetsen för dessa skamligheter. Genom de vanvettiga insinuationerna om påstådda bilder har dock det hela gått för långt och slutat i en ärerörig dumhet vars like aldrig skådats i svens massmedia. Redaktör Stenström beskriver detta enligt följande:

"Efter att ha mjölkat hotet om bildpublicering så långt det gått blev det till sist nödvändigt att publicera den bild det handlar om. Vad Expressen betalat för detta ”bevis” lär vi aldrig få veta, men man kan utgå ifrån att det inte var gratis. På goda grunder antar både Expressen och övriga samarbetstidningar att bilden är manipulerad. Det rimliga hade alltså varit att före publicering undersöka bilden, vilken man rimligtvis har resurser till, och avstå från publicering om äktheten var tveksam. "

Vidare fortsätter redaktör Stenström:

"När det står klart att bilden är en bluff väljer samtliga tidningar att avstå från ursäkt eller beklagande. Man skäms inte över det förtal och den skada man orsakat kungafamiljen. Man skäms inte för att ha lurat och bedragit sina läsare. Man skäms inte för att ha försummat den faktakontroll som borde legat på medierna och inte på privata nätgrupper."

Väl talat redaktör Stenström!

Det är nu uppenbart att hedervärda medborgare tröttnat på den fullständigt obefogade, och av fega republikanska krafter initierade, kampanjen mot vår Konung och hans hus. Den stora dumhet, som dessa usla skamliga republikaner begått genom sin förtalskampanj blir nu allt mer uppenbar. Allt fler inser nu att heder, ärlighet och respekt för sanningen är fullständigt okända begrepp för de dumhetens och fräckhetens republikaner som står bakom den kampanj vi nu under år kunnat beskåda.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

En av kommunismens banemän vigd till den sista vilan

2011-12-23T19:33:00.001+01:00

Från den högtidliga statsbegravingen i St Vituskatedralen i Prag

Vid en högtidlig begravningsakt vigdes idag den förutvarande tjeckiske presidenten herr Havel till den sista vilan. Herr Havel var en av de stora i kampen under den mörka tid då östra Europa satt i det kommunistiska förtryckets bojor anförda av den röde satans allra trognaste lakejer i Kreml. Oförtrutet kämpade herr Havel för frihetens sak.

Med stor rörelse minns vi hur herr Havel, tillsammans med den 1968 av de blodsbesudlade kommunisterna näpste herr Dubček, den 24 november 1989 på Vaclavplatsen i Prag framförde oppositionens otvetydiga krav. Samma afton tvingades presidiet i det vederstyggliga kommunistpartiets politbyrå, den röde satans egna lakejer, att näsligt avgå. Frihetens klockor klämtade nu för det av den fruktansvärda kommunismen förtryckta tjeckoslovakiska folket. Mindre än en månad senare var kommunismens hemska saga i Tjeckoslovakien över.

Herr Havel var en rese och hans namn och minne kommer för alltid att i gyllene skrift stå skriven i förteckningen över de personer som gjorde mänskligheten en ofattbar stor tjänst när den människofientliga kommunismen bringades över ända under det historiska året 1989. Andra som finns i denna förteckning är självklart Hans Helighet Påve Johannes Paulus II och den förre polske presidenten herr Walesa samt Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag officierar

Akten förrättades i St Vituskatedralen i Prag av Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag som ock framförde följande budskap från Hans Helighet Påve Benedictus XVI som manade:

"Minns hur modigt herr Havel försvarade mänskliga rättigheter vid en tid så dessa systematiskt förnekades folket i ert land, och visa stor aktning för hans visonära ledarskap".

vidare:

"Jag tackar Gud för den frihet som folket i den Tjeckiska Republiken nu åtnjuter"

Många var de statsmän från när och fjärran som begett sig till Prag för att hedra denne en av kommunismens stora banemän. Från vårt land fanns statsrådet och chefen för Utrikesdepartementen herr Bildt på plats.

Statsrådet Bildt anländer till St Vituskatedralen i Prag.

Hertigen av Värmland har avlagt lantmästarexamen

2011-12-23T18:00:00.001+01:00

Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip. Prins av Sverige, Hertig av Värmland

Hovet låter meddelan att Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, tagit lantmästarexamen. Hertigen har härigenom genomgått ytterligare en utbildning. Tidigare har Hertigen genomgått officersutbildning inom Marinen och innehar sedan 2007 kaptens grad. Vidare har Hertigen genomgått en tvåårig utbildning i grafisk design vid Forsbergs skola.

Den nu avlagda examen ökar än mer Hertigens mångkunnighet, vilken kommer väl till pass i hans viktiga värv att såsom Prins av Sverige tjäna riket. Att Hertigen tar denna sin uppgift på största allvar framgår av att han på Hovets hemsida uttalar följande:

"Först och främst är jag Prins, det är jag född till"

I detta må även nämnas att Hertigen är involverad i förvaltningen av det omfattande jordbruk som Konungen drivet på Stenhammars Slott. I detta uppdrag kommer givetvis den kunskap och de färdigheter sok Hertigen nu förvärvat till stor nytta. Det är ju ock känt att Konungen har ett stort intresse för jordbruket och att Konungens verksamhet på Stenhammars Slott ofta rönt stort intresse då det på många sätt befinner sig på det agrara områdets framkant.

Gratulationer på Högtidsdagen

2011-12-23T17:09:00.002+01:00

Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning

Från detta forum framföres i ödmjuk underdånighet de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning på hennes 68:e födelsedag.

Hennes Majestät Drottning Sofia, Sverige och Norges Drottning, Prinsessa av Nassau, efter 1905 Drottning av Sverige, vilken innevarande år passerats av vår nuvarande Drottning såsom i tid längst varande regentgemål.

Det må i detta sammanhang nämnas att innevarande år är ett verkligt märkesår för Hennes Majestät, som denna dag varit rikets Drottning och regentgemål i 35 år 6 månader och 4 dagar. Ingen annan svensk Drottning har så länge varit regentgemål. Närmast kommer Hennes Majestät Drottning Sofia, till 1905 Sveriges och Norges Drottning, därefter Sveriges Drottning, som var regentgemål i 35 år 2 månader och 18 dagar.

Domarna i Addis Abeba

2011-12-21T20:43:00.000+01:00

Så har idag hårda domar avkunnats mot svenska publicister, redaktör Schibbye och redaktör Persson, avkunnats. Dessa domar förstärker bilden av att Etiopen icke är ett rättsäkerhetens land utan att här finnes ett rättsväsen som är nära lierat med den verkställande makten. Förvisso har redaktör Schibbye och redaktör Persson överträtt landets lagar, i det att de inrest olagligt, och de må ock anmärkas att deras resa kan synas ha varit direkt dumdristig med tanke tillståndet i landet. Dock, vare sig en smärre förbrytelse mot inreselagarna eller dumdristighet är något som berättigar det rättsövergrepp som tvivelsutan begåtts.

Det bekymmersamma i det hela är att mången, som sympatiserar med dessa publicister, har en mycket naiv uppfattning om hur stater av Etiopien natur fungerar. Det man icke förstår är att stater av detta slag näpperligen låter sig påverkas av opionionsyttringar och stora ord. Istället är det naiva beteende som stundvis ägt rum, i denna fråga, kontraproduktivt då det ger "råg i ryggen" till de rättsosäkerhetens politiker som härskar i detta land att visa sin makt. Genom all publicitet har tyst diplomati och förtrogna diskussioner, genom vilka frågan aldrig hade behövt komma till detta stadium, omöjliggjorts.

Naiva är och de som tror att vår Regering med stora uttalanden och påtryckningar kan förmå den etiopiska regimen att ändra ståndpunkt. Icke så att Regeringen skall vara tyst, både statsministerns och utrikesministerns skarpa uttalanden är bra och nödvändiga, men vi skall icke förledas att tro att dessa är lösningen på situtionen. Representanter för vår Regering kan knappalunda bege sig till Etiopien och där rumstera om, såsom om vårt land vore en stormakt. Nej, lösningen i denna sak ligger i idog tyst diplomati och förtrolighet och att i detta söka stöd från andra regeringar för vilka rättsäkerheten är ett fundament.

Monarkins stöd bland de folkvalda förkrossande stort

2011-12-20T18:07:00.004+01:00

Svenska Dagbladet låter idag redovisa en undersökning om riksdagsledamöternas syn på vårt statsskick. Resultaten kan sammanställas enligt följande:

Således kan konstateras att tre fjärdedelar av Riksdagens ledamöter stödjer demokratin. Detta torde vara en god spegel av hela vårt folks inställning i frågan. Särskild glädjande är det att många hedervärda socialdemokratiska ledamöter stödjer Monarkin tvärtemot det partiprogrammet. Dessa har uppenbarligen förstått Monarkin stora värde för vårt land såsom en samlande institution för hela vårt folk.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Maktskifte i tyranniet Nordkorea

2011-12-19T20:31:00.000+01:00

Få torde de vara som fäller en tår över att ledaren för det kommunistiska tyranniet Nordkorea, Kim Jong-Il, nu gått hädan. Skillnaden för det arma nordkoreanska folket synes icke bliva märkbar enär detta maktskifte förberetts under en längre tid och genom att de kommunistiska herrarnas makt garanteras av den miltärmakt som tar varje styver i anspråk och lämnar folket att leva i största armod.

Tyranniet Nordkorea är vid sidan av tyrraniet Kuba de enda kvarvarande kommunistiska staterna i egentlig mening. Förvisso härskar fortfarande kommunistpartiet i Kina men här har sedan länge kommunismen övergivits i sin praktik även om den kinesiska regimen alltfort förtrycker de av sina medborgare vilka allt för mycket motsätter sig partiets makt. Jämfört med läget i Kina under den grymme och blodsbesudlade massmördaren Maos dagar har dock situationen ljusnat betydligt.

Det som kännetecknar de kvarvarande tyrannierna är deras totalitäritet och att dess envälde som utgår från starka personligheter vilka innehaft makten under långerliga tider. Inslaget av neopotism är ock betydande. På Kuba efterträddes den mångårige tyrannen Fidel Castro av sin broder Raol Castro och i Nordkorea efterträds dikatorn Kim Jong-Il av sin son Kim Jong-Un. Statsskicket i Nordkorea är dessförutan ytterligt säreget i det att den sedan år 1994 år avlidne Kim Il Sung alltfort betraktas som landets president.

Det internationella samfundet borde nu samfällt agera kraftfullt för att skära bort de pestbölder, som de kvarvarande kommunistiska tyrannierna utgör, från de förtrycka nordkoreanska och kubanska folken. Även dessa folk har en självklar rätt att njuta frihetens sötma och här får ingen möda lämnas ospard.

Republikanernas smutsiga kampanj

2011-12-19T18:46:00.001+01:00

Vår vördade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Så kan vi i pressen åter notera att vår Konung och vårt Konungahus röner stort intresse. Med glädje kan konstateras att Konungen åtnjuter stort förtroende bland Riksdagen ledamöter. Detta är på intet sätt förvånande då Riksdagens ledamöter, genom sina uppdrag, får rikliga tillfällen att nära följa hur Konungen på ett mycket förtjänstfullt sätt utövar sitt viktiga ämbete som rikets Statschef.

Det intresse som nu ges Monarkin torde dessvärre dock ha sitt ursprung i den smutsiga kampanj som under flera år drivits av republikaner i allmänhet och den vederstyggliga sekten republikanska föreningen i synnerhet. Det anmärkningsvärda i den republikanska kampanjen är att den icke grundar sig på en saklig diskurs om vår konstitution utan helt är inriktad på att förtala Konungen och hela hans hus. Orsaken till detta torde vara att republikanerna även själva inser att de konstutionella argumenten för införande av republik är tunnare än tunnaste vattvälling. Istället inleder man excesser i försåtligt ryktesspridande, smutskastning och rent förtal då man icke vågar strida med blanka vapen.

Låt oss då ställa några frågor som borde vara relevanta för dem om genom en vederhäftig diskussion vill skapa argument för ett skifte av statsskick.

1. Är ett republikanskt statsskick förenligt med principen om maktdelning?
Kanppalunda. Maktdelningens princip, vilken ytterst utgår från naturrätten, kräver att lagstiftande, verkställande och dömande makt skall läggas i olika händer. Detta för att säkerställa att rättsäkerhet uppnås och att den verkställande makten icke låter sig styras av annat än lagarna. I ett republikanskt statskick är detta mycket svårt att uppnå då både lagstiftande och verkställande makt läggs under politiken vilket innebär en risk för alla de som icke tillhör majoriteten, d.v.s. minoriteten som i antal kan vara näst intill lika stor som majoriteten.

2. Inkräktar nuvarande statsskick på folkstyret?
Alls icke. Vår konstitution och dess Regeringsformen stipulerar att vårt statskick är Monarki. Vår Regeringsform är antagen av vår folkvalda Riksdag och således ett uttryck för folkviljan.

3. Kan en statschef i en republik vara hela folkets företrädare?
Knappalunda. I de flesta stater finnes två eller flera politiska konstellationer, konstellationer vilka är dominerande. I det republikanska statsskicket är vanligen statschefen (ofta benämnd president) vald av de väljare som stödjer den konstellation som lyckas uppnå majoritet. Övriga väljare har vanligen röstat på en annan kandidat varför de i själ och hjärta icke uttryckt sitt stöd för den som valts.

4. Visar republikanerna att Konungen icke skött sitt ämbete?
Alls icke. I debatten förekommer icke ett endaste exempel på det att Konungen skulle ha misskött sitt ämbete eller på något väsentligt sätt handlat i strid med konstitutionen.

Ovanstående frågor är uppenbarligen ointressanta för repbublikanerna. Istället har man iståndsatt en smutsig kampanj som nu synes ha nått vägs ände och vilken därför ökar de fega republikanernas desperation. Denna kampanj har i huvudsak bestått i följande:

1. Misskredierande av Konungens vandel
Här författades en smädesskrift, vilken enbart grundade sig på uppgifter från kriminella element vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Icke ett enda vederhäftig belägg har kunnat visas. När nu de bilder, som varit ett av de bärande elementen i hela argumentationen, visar sig vara rena falsarier faller allt detta platt till marken och lämnar de fega republikanerna kvar med blott och bart skammen som enda tillgång.

2. Misskrediterande av Drottingens bakgrund
I sitt smutsiga värv har republikanska krafter lagt stor möda på att misskreditera Drottingens fader för sådant som inträffat före det att Drottingen föddes. Att överhuvudtaget på detta sätt använda den ogiltiga argumentationsformen "guilt-by-association" visar på den oerhört låga och ohederliga nivå som dessa fega republikaner agerar och verkar. När sedan Drottingen föranstaltar om en grundlig undersökning av de egentliga sakförhållandena, genomförd av förre riksarkivarien dr Norborg, visar det sig förvisso att Drottningens fader, likt mångtusenden andra tyskar under den mörka perioden, varit medlem av nazistpartiet. Dock framkommer det att Drottingens fader icke på något sätt haft en aktiv roll i partiet. Vidare visar det sig att Drottningens fader, genom sitt agerande, medverkat till att en hedervärd judisk affärsman beretts tillfälle att lämna Tyskland och bygga sig en tillvaro i Brasilen. Ävenledes i denna punkt slår således argumentation tillbaka mot de fega republikanerna själv.

Republikanernas desperation blir allt mera tydligt vilket med all tidlighet kan noteras genom diverse, från ett konstionellt perspektiv, helt huvudlösa förslag vilka icke ens förtjänar att kommenteras.

Det är därför dags att förpassa denna ohederlighetens argumentation till glömskan och istället fokusera på den stora tillgång vi har i vår Monarki och i vår Konung och hela hans hus. Med glädje ser vi ock fram emot den lyckliga tilldragelse som är beräknad till mars månad då vårt Konungahus, om Gud vill, kommer att utökas med ytterligare en tronarvinge.

Dessbättre finns ock mången politiker som ser Monarkins sanna värde. Den hedervärde riksdagledamoten herr Wallmark låter i Svenska Dagbladet bland annat uttala följade:

"I vårt grannland Danmark till exempel är statschefen den som ansvarar för regeringssonderandet, det är ett sätt att avpolitisera uppgiften. För lite märkligt blev det år 2006 när Socialdemokraterna förlorade makten, och avgående talmannen Björn von Sydow sonderade. Då blev en företrädare för det förlorande laget den som pratade med partierna om regeringsbildandet.

Jag menar inte att Björn von Sydow på något sätt missbrukade posten, han är en gentleman, men det kan ju finnas en potentiell politisk risk i sådana situationer. Jag bryr mig inte så mycket om vad tidningar skriver om kungahuset, vare sig det är positivt som under kronprinsessans bröllop, eller negativt som nu kring kungen. Monarkin är ett system som tjänat oss väl över tid, och då får man stå över de tillfälliga skriverierna. Monarkin är så mycket större än nuvarande kungafamiljen.

Jag ser mig som monarkist, inte rojalist. Jag tror att monarkin blir kvar under överskådlig tid."

Det herr Wallmark menar är att Regeringsformen bör ändras så att Konungen övertar talmannens roll vid regeringsbildning. Ett i sanning mycket lovvärt förslag i rätt riktning.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

Kristedemokraterna måste göra upp med republikanerna

2011-12-17T10:29:00.001+01:00

Det pågår nu en debatt om Kristdemokraterna och dess framtida inriktning. I detta har partiordföranden, herr Hägglund, uttalat att Kristendomen måste vara mer framträdande i partiet, vilket är en lovvärd inställning. Frågan är dock om partiet vågar ta steget fullt ut och på allvar förmår att sätta sig upp mot den sekulära dumhet och värderelativism, som allt för länge förpestat samhällsutvecklingen. Återinförd kristdendomskunskap i skolorna vore i detta ett mycket välkommet förslag.

En annan fråga som länge förmörkat bilden av Kristdemokraterna är att man i sina led har konungasmädaren , republikanen och ordförande i sekten republikanska föreningen, advokaten Althin, i sina led. Nämnde advokat har ock, trots att han republikanska inställning varit väl känd, även under en period vrit ledamot av partistyrelsen vilket i sanning är anmärkningsvärt då partiet i sitt program stödjer Monarkin. Det torde ock vara så att partiet alltfort använder sig av denne konungasmädares tjänster.

Kristdemokraterna måste därför ävenledes göra upp med republikanerna och förklara att de icke vill ha något med konungasmädaren Althin att beställa. För mig, och mången annan monarkist, har partiets relation till konungasmädaren gjort att det varit fullständigt uteslutet att ge våra röster till partiet.

Nu har republikanerna endast skammen kvar

2011-12-16T23:24:00.002+01:00

Den vederstyggliga sekten, republikanska föreningen, har länge sökt smutsa och misskreditera vår Konung genom hänvisningar till bilder, vilka innehas av en kriminell vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Nu synes det, föga förvånande, som att nämnda bilder är manipulerade och rena falsarier. På detta forum har flerfaldiga gånger hävdats att detta varit fallet då bildmanipulation genom modern databehandlingsapparartur är synnerligen enkelt att genomföra.

Svenska Dagbladet låter meddela att tidningen Expressen, som har kommit i besittning av några av dessa falsarier, låtit tre oberoende expertföretag granska bilderna. Resultatet av denna granskning är entydigt, bilderna är förfalskningar, förfalskningar vilka dessutom synes vara undermåliga även som manipulationer.

Vad som nu bör ske är att åtal för förtal väcks mot den som står bakom dessa falsarier så att denne kan näpsas med en välförtjänt laga dom.
Sekten republikanska föreningens smutsiga kampanj, som drivits under flera år under förtalsliknade former, faller härigenom platt till marken. Alla illasinnade insinuationer och antydningar vilade icke på något annat än lösan sand. Det enda dessa fega republikaner, vilka inte vågra strida med blanka vapen, nu har kvar är skammen. Om konungasmädaren och advokaten Althin, som är ordförande i nämnda lögnaktiga sekt, hade någon heder skulle han ofördröjligen och underdånigt framföra en ursäkt till Konungen.

Låt mig såsom en hyllning till vår högaktadew konung här citera Kungssången, som vi alla må instämma i:

"1
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

2
O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.

3.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

4.
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.

5.
Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!"

Leve Monarkin!

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Osmakligt av Dagens Nyheter

2011-12-15T18:26:00.000+01:00

Åter försöker fega republikanska krafter kasta smuts på Hennes Majestät, för händelser relaterade till hennes fader, vilka skedde innan Henne Majestät föddes. Händelser som Hennes Majestät dessutom låtit utreda genom, förre riksarkivarien doktor Norbergs försorg.

Denna gång är det herr Nowinski, som i ett inlägg i Dagens Nyheter, söker att smäda Hennes Majestät genom ett mycket långsökt resonemang, vilket är så vanvettigt att det icke förtjänar att kommenteras. Det hela är ytterligare ett fegt inlägg i republikanernas illasinnade kampanj.

Det som dock måste noteras, och fördömas på det högsta, är Dagens Nyheters bildval vilket gränsar till förtl. Herr Nowinskis illasinnade artikel försöker i slå mynt av ett barns konflikt mellan föräldrakärlek och en förälders tillkortakommanden och då relatera till relationen mellan Hennes Majestät och hennes fader. Detta illustreras med två bilder, den ena av Hennes Majestät, och den andra av den brottslige och vederstygglige nazistiske hönsfarmaren Himmler och dennes dotter. Med detta gör således Dagens Nyheter, som gör anspråk på att vara en vederhäftig publikation, den osmakliga och djupt kränkande jämförelsen mellan Hennes Majestäts fader, vilken likt mången annan tysk var passiv medlem av det aktuella partiet, och en av dess allra mest framstående potentater.

Dagens Nyheter framstår genom detta såsom en "skandalblaska" av värsta sort. Skall Dagens Nyheter på något sätt kunna återupprätta sitt oförlåtliga tilltag bör chefredaktören ofördröjligen till Hennes Majestät framföra sitt och tidningens djupa och uppriktiga ursäkt.

Förunderlig upphöjelse av kommunister

2011-12-13T18:41:00.000+01:00

I ett mycket upplysande och välformulärt inlägg i Svenska Dagbladet beskriver herr Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, hur visdiktaren Wiehe hyllas i televsionskanalen TV4, trots att han sprider hyllningssånger om en av de vederstyggliga kommunistiska pestbölder som alltfort plågar vår värld, den människofientliga diktauren Kuba. En hård diktatur där ännu en av den röde satans allra trognaste lakejer, tyrannen Fidel Castro, besitter den yttersta makten om än denna formellt överlämnats till brodern.

Visdiktaren Wiehe är alltfort en kommunistisk revolutionär, som icke drager sig för att förhärliga våld och mord. Herr Modig låter oss upplysningsvis ta del av ett av vissångaren Wiehes förskräckande, och ur ett litterärt perspektiv högst undermåliga alster. Så här skriver denne, av kommunismens dödliga och avskyvärda ideologi besatte visdiktare, rörande den så kallade finanskrisen:

"Hatar du dom jävlarna, som köper upp och lägger ner? Vill du skära dom i bitar och slå in dom i paket? Drömmer du om huvuden som ligger i en korg? Vill du sätta upp en galge på närmsta stora torg? Vägrar dom att lyssna när du berättar vad du vet”

På detta sätt kan endast en sann kommunistik revolutionär och en som fullständigt saknar respekt för sina medmänniskor uttrycka sig. Det visdiktaren Wiehe här ger uttryck för är högst skamligt och avskyvärt. De som hyser detta slag av människofientliga åsikter förtjänar i sanning icke någon uppmärksamhet i massmedia. Varje sann människovän, som hyser omsorg om sina medmänniskor, måste därför på det högsta ta avstånd från det slag av människofientliga åsikter, som visdiktaren Wiehe och hans meningsfränder ger uttryck för. All vederhäftig massmedia borde i avhålla sig från att smutsa sina publikationer med budskap från denne kommunistiske revolutionär och undermålige visdiktare.

Välvilligt upplåter Svenska Dagbladet idag sina spalter för att låta nämnde kommunistiske revolutionär och högst undermålige visdiktare gå i svaromål. Svenska Dagbladet skall dock icke klandras för detta då det ger oss än mer upplysning om visdiktaren Wiehes sanna natur. Krampaktigt står den undermålige visdikatern fast vid sitt försvar av tyrraniet Kuba och sprider villfarelser vars art skulle ha vunnit akting långt in i i varje kommunistisk stats propagandaministerium. Dumheten och historielösheten i den undermålige visdiktarens svaromål synes sakna all gräns då han jämför tyrannen Castros Kuba med Konung Karl XI's Sverige.

Icke heller det faktum, att människorättsorgansiationer, av skilda slag och år efter år, ständigt pekar på förtrycket i Kuba tycks bekymra denne undermålige visdiktare och revolutionäre kommunist det ringaste. Man tager sig för pannan!

Det är dags att världen slutgiltigt befrias från de två kvarvarande kommunistiska pestbölder som fortfarande finns kvar, tyrannierna Kuba och Nordkorea. I detta måste ock de avslöjas som på olika sätt stödjer dessa mänsklighetens fiender. Att de såsom visdiktaren Wiehe och taskspelaren och stalinisten Wolter anses såsom så kallade kulturpersonligheter får icke hindra detta.

Not:
I ovanstående text finns ett citat från ett av vissångaren Wiehes undermåliga undermåliga alster. Detta citat innehåller svordomar, en vederstygglig uttrycksform som normalt icke får förekomma på detta forum. Det är först efter moget övervägande och med enda syfte att visa på vissångaren Wiehes sanna avskyvärda åsikter som alstret citeras. Att mången kan tycka det anstötligt att på detta sätt publicera svordomar är något som jag har stor respekt för. Till läsare av detta anspråkslösa forum framföres därför en ursäkt med försäkran om att denna publicering är ett undantag.

En stor högtidsdag

2011-12-10T16:02:00.002+01:00

Den store donatorn Alfred Nobel

Denna dag är en stor högtidsdag då det är Nobeldagen, den dag då världens förnämsta och mest ansedda pris inom vetenskap och litteratur utdelas. I år är det 110 år sedan sedan dessa högansedda pris utdelades för första gången. Detta år kan vi särskilt glädja oss åt att en landsman, den hedervärde poeten herr Tranströmmer, tilldelas priset.

Vår högaktade Konungafamilj vid föregående års högtidligheter

Priset utdelas, som hävd och tradition bjuder, av Hans Majestät Konungen och i närvaro av Hennes Majestät Drottningen, Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland samt Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland. Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland befinner sig icke i riket och kan således ej heller närvara. Hertiginnan närvarar dock denna dag vid en högtidlighet i staden New York där stadens vetenskapsakademi högtidlighåller 100 års jubilet av den kände forskaren fru Curies andra Nobelpris.

Genom sina plikter i samband med utdelandet av Noblepriset ges Konungen möjlighet att stifta bekantskap med världens mest framstående forskare vilket är av stort värde.
I detta sammanhang må ock nämnas det forum för möten mellan Nobelpristagare och unga forskare som Greve Lennart Bernadotte, Greve av Wisborg, skapade redan 1951 och som allt sedan dess varje sommar verkat till vetenskapens fromma. Denna verksamhet leds idag av Grevens dotter, Grevinnan Bettina Bernadotte, Grevinna av Wisborg.

Deras Kungliga Högheter Storhertigen och Storheriginnan av Luxemburg

Detta år bevistas även högtidligheterna av Deras Kungliga Högheter Storhertigparet av Luxemburg enär en av pristagarna, medicinpristagaren professor Hoffman, tillhör Storhertigens undersåtar.

Konungens ställning

2011-12-09T18:47:00.000+01:00

Vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung CarlXVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Åter söker fega republikaner, vilka icke vågar strida med blanka vapen, svärta Konungen genom försåtliga anspelningar på förmenta bilder, bilder som ingen sett och som icke torde existera. Dessa fega skamliga republikaner synes sätta större tilltro till de tvivelaktiga kriminella element, vars enda intresse är att förtjäna Judaspenningar, än till sin Konung. Detta säger i sanning mycket om dessa uslingars heder och sanna väsen.

Den diskussion som nu uppkommit har fått professor Nergelius vid Örebro universitet att i Svenska Dagbladet lyfta frågan om grundlagens reglering om Konungens ställning. Professor Nergelus har här rätt i så måtto att Konungens ställning är mycket bristfälligt definerad i Regeringsformen. Kapitel 5, som reglerar Konungens ställning består blott av 8 paragrafer. Professor Nergelius resonemang har i princip en relevans men det hela förtas till stor del av att det hela relateras till det förtal av Konungen, som feghetens republikaner ägnar sig åt. Inlägget hade haft ett mycket större värde och en större trovärdighet om professor Nergelius avstått från att relatera till fullständigt obelagda hummel och oanständiga förtal, som med all sannolikhet utgår från den vederstyggliga sekten republikanska föreningen.

Det professor Nergelius i huvudsak vänder sig emot är att Konungen icke kan avsättas. Detta påstående är dock icke fullt med sanningen överensstämmande då den sjätte paragrafen ger Riksdagen möjlighet att anse Konungen såsom avgången, om han icke fullgjort sina uppgifter under en sammanhängande period av 6 månader.

Dock torde professor Nergelius huvudinvänding vara att regeringsformen icke innehåller någon precis ordning för det fall att Konungen skulle finna det för gott att nedstiga från tronen och upplåta den åt Tronföljaren. Andra Monarkiers konstitutioner innehåller förordningar om detta och såsom varande monarkist har jag i sak inget att invända mot detta.

Skälet till att Konungens ställning är bristfälligt definierad i vår konstitution torde vara att de republikanska socialistiska krafter som låg bakom konstitutionen, men på grund av Monarkins starka ställning tvingades till den så kallade Torekovkompromissen, ändå försåtligt räkande med att Monarkin inom en snar framtid skulle komma att avskaffas. Bland annat uttalade dåvarande statministern, herr Palme, att Monarkin skulle kunna avskaffas med "ett pennstreck".

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Politikens förfall

2011-12-03T14:58:00.001+01:00

Ett bärande element för den argumentation som i all anspråkslöshet bedrives på detta forum är att samhället bör utformas utifrån maktdelningens princip. I denna ha folkstyret stor betydelse i det att lagar stiftas under folkets medverkan och gillande. Däremot utövas den verkställande makten under en av politiken obereonde instituation under medverkan av ovälda och för sina respektive uppgifter skickliga ämbetsmän. Något annat medel att implementera denna oberoende institution än Monarkin känner vi icke. Monarkin skall dock i detta avseende icke främst ses såsom uttrycket för en personlig Koungamakt utan såsom ett beskydd av den ovälda myndighetsutövningen, som står över politikers lismande och egennytta.

Genom den så kallade parlamentarismen har maktdelningsprincipen övergivits. Den verkställande makten är i detta system i grunden samma institution som den lagstiftande. Detta innebär att de som stiftar lagarna, vilket kan ske med en knapp majoritet, ock har ansvaret för att verkställa dem, även för den ofta betydelsefulla minoritet som måhända motsatt sig lagstiftningen. Detta är icke rättsäkert.

Under senaste året har vi såväl när som fjärran kunnat konstatera politikens förfall. I Grekland har kortsynta och av egennytta anfrätta lismande politiker, om de stått till höger ellr vänster på den politiska skalan har i detta sammanhang varit oväsentligt, drivit landet till ruinens brant med svåra umbäranden för det grekiska folket. Ett annat exempel utgörs av den italienske förre försteministern herr Berlosconi, som med tanke på sina ekonomiska intressen, kanppalunda kunnat betraktas som oväld. Icke heller herr Berlosconis leverne synes varit helt klanderfritt.

I vårt land har vi dessbättre en skicklig regering med utomordentliga både stats- och finansministrar som gjort att rikets ekonomiska ställning hör till de bästa, för att icke säga den allra bästa, i hela Europa. Dock kan vi även vårt land nära studera politikens förfall i form av det sorglustiga spektakel som varje dag utspelas kring ordföranden i det socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Ett spektakel fyllt av inkonsekventa, yviga och osammanhängande uttalanden från herr Juholt akompanjerat av allt mer förtörnade partivänners försåtliga krypskytte

På detta forum har tidigare konstaterats att herr Juholt, vars yrkesmässiga erfarenhet inskränker sig till några år som lokalredaktör och vars utbildning icke består av mer än en genomgången tvåårig gymansieutbildning av mediokert slag, icke är i besittning av de egenskaper som krävs för att utföra den uppgift ha anförtrots.

Nu publiceras flera undersökningar vilka visar att herr Juholts förtroende minskar alltmer, detta trots de botgöringsresor han företagit. Av en undersökning som publicerades under gårdagen framgår att blott 10 procent av de tillfrågade anser att herr Jholt är en tillgång för sitt parti. Här har till och med herr Juholt lägre förtroende än kommunisten herr Ohly för vilken motsvarande siffra är 15 procent. I särklass störst förtroende åtnjuter statminister Reinfelt med hela 82 procent.

En annan undersökning, som Svenska Dagbladet låter kungöra idag, ger vid handen att herr Juholts förtroende inom det egna partiet, botgöringen till trots, fortsätter att sjunka. Under senaste månaden synes ytterligare 10 procent av partimedlemmarna övergått till ståndpunkten att herr Juholt bör ställa sin plats till förfogande. Det beska beskedet för herr Juholt, enligt undersökningen, är att nära 40 procent av partiets medlemmar önskar se en annan ordförande.

Problemet är när den sort av politiker, som exemplifieras ovan, anförtros en stats högsta verkställande ämbeten. De bekläder då dessa ämbeten, icke utifrån skicklighet och oväld, utan genom politisk position, en politisk position som näst in till alltid vilar på en bräcklig majoritet. Bara tanken på att den oskicklige herr Juholt, som dessutom på ett alltmer osmakligt sätt framhåller sin egen persons förträfflighet, skulle bekläda statsminsisterposten ger upphov till största oro och betänklighet.

Föga förvånande om arrestanten Breivik

2011-11-29T20:02:00.000+01:00

Svenska Dagbladet låter idag meddela att den för de fasansfulla norska illdåden misstänkte arrestanten Breivik efter en genomförd så kallad rättspsykiatrisk undersökning har befunnits såsom högeligen sinnessjuk. Arrestanten bedöms vara psykotisk och synes ha de mest häpnadsväckande vanföreställningar om den av honom inbillade Tempelriddareorden och att arrestenten själv skulle bli regent i Europa. Detta är icke något annat än ren dårskap av allra största mått.

Dock torde det vara så att det är få som höjer på ögonbrynen över den rättspsykiatriska undersökningens resultat. Endast en dåre kan vara i stånd att begå de bestialiska och ofattbart grymma brott som misstänks ha genomförts av arrestanten. Det är i sanning bekymmersamt att samhället, och det torde icke endast gälla det norska utan dessvärre ock det svenska, icke förmår att identifiera dessa personer. Följden av den psykiatrireform som genomfördes år 1995 är att det finns personer, vilka vistas fritt i samhället, som icke är vid sina vätskors fulla bruk och därigenom utgör en fara såväl för sig själva som för andra. De hemskheter som inträffat i vårt norska broderland gör att det finns starka skäl att ompröva det regelverk som sjösattes i samband med psykiatrireformen.

Hertigen av Cambridge i sjödrama

2011-11-27T21:55:00.001+01:00

Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus, idag såsopm pilot på en helikopter deltagit i räddningen av två sjömän efter det att deras fartyg förlist i Irländska sjön. Hertigen, som tjänstgör såsom flyglöjtnant (Flight Leutenant) vid 22 skvadronen i Kungliga Flygvapnet (Royal Airforce), har även tidigare deltagit i sjöräddningsoperationer.

Inom brittiska Konungahuset gör även de närmast arvsberättigade aktiv tjänst inom krigmakten. Således deltog Hertigens faderbroder Hertigen av York i Falklandskriget 1980. Hertigen broder, Hans Kunglig Höghet Prins Harry av Wales, tjänstgör såsom helikopterpilot.

Hertigen av Cambridge såsom överste i det Irländska Gardet

Anmärkning: Graden flyglöjtnant (Flight Leutenant) klassificeras såsom OF-2 i NATO's klassificering av militära grader vilket i vårt svenska flygvapen motsvavar kapten. Hertigen är ock löjtnant (Leutenant) i Kungliga Flottan (Royal Navy), en grad som i vår svenska flotta motsvarar kapten. Vidare är Hertigen kapten (Captain) i Brittiska Armen (British Army), en grad som i vår svenska armé motsvarar kapten.

Utöver ovanämnda operativa militära grader innehar Hertigen ock militära hederstitlar såsom Commander-In-Cheif inom Kungliga Flottan (Royal Navy) samt överste (Colonel) för det Irlänska Gardet (Irish Guard).

Sekulär dumhet av största mått

2011-11-27T11:40:00.001+01:00

Vår Kyrkas huvudhelgedom Uppsala Domkyrka

Idag på en av vår Kyrkas stora glädje- och högtidsdagar uppmärksammar Svenska Dagbladet ett sorgesamt faktum i de Skolverkets regler som syftar till att förmena vår Kyrka rätt att undervisa om Evangeliet. Särskilt aktuellt är detta vid glädjehögtiden Advent då skolklasser under långerliga tider begett sig till Herrens hus för att ta del av glädjebudskapet, ett glädjebudskap som präster, enligt Skolverkets regler, nu synes vara förhindrade att framföra.

Ur nämnda regelverk kan bland annat följande citeras angånde vad som får förekomma vid en skolklass besök i en Kyrka:

"En sådan samling kan dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Det är heller inget som hindrar att en adventssamling hålls i en kyrka och därmed kan även en präst finnas närvarande under förutsättning att prästen inte förmedlar ett religiöst budskap enligt ovan. Prästen kan dock i egenskap av ”värd” hälsa välkommen. Det kan också vara möjligt att sjunga en enstaka psalm om denna kan sägas vara tydligt förknippad med traditionen, dvs. att jämföra med att ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid en skolavslutning."

Var ock en inser hur skamligt och föraktligt detta regelverk är, ja det är sekulär dumhet av största mått. Vi måste åter våga stå upp för att vårt land sedan 1000 år är ett kristet land och att det så måste förbli. Varje land behöver fasta värderingar att hålla sig till och i detta är Kristendomen en omistlig del.

Det är lätt att instämma i redaktör Ludvigssons ytterst kloka konstaterande i Svenska Dagbladet:

"Förhoppningsvis säger Svenska kyrkans präster nej till detta. Det måste vara ett omöjligt uppdrag för en präst att fira advent utan religiösa budskap."

Regeringen bör snarast föranstalta om att det dumhetens regelverk, som förekommer idag förändras och om så krävs genomföra nödvändiga lagändringar. I detta är det ock naturligt att åter göra kristendomskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan. Det finns ingen som helst anledning att rädas för att åter lära ut Tio Guds Bud och Kärleksbudskapet. Med bättre kunskap om den bibliska historien ges ock en fördjupad förståelse för hela vår civilisations fundament och utveckling.

Må alla få ta del av det glada budskapet:

"Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
[Matt 21:9]

Kommunismens ofattbara grymhet

2011-11-26T12:12:00.000+01:00

Även om den röde satans lakejer slutgiltigt körts på porten i många stater finns dessvärre ännu några arma folk som lever i kommunismens bojor. Svenska Dagbladet låter oss idag, genom en skakande rapport, få ta del ögonvittnesskildringar från det kommunistiska Nordkorea.

En hedervärd kvinna, Kim Hye Sook , ger bland annat följande bilder:

"Jag såg min första avrättning vid 13 års ålder. Alla i lägret var tvungna att komma och titta"

"Det fanns aldrig tillräckligt med mat, och många fångar dog av svält. Vi behandlades värre än hundar. Till slut kände jag ingenting inför alla döda kroppar eftersom jag hade sett så många."

Denna hedervärda kvinnas vittnesmål griper onekligen var och en i hjärteroten och förstärker på alla sätt bilden av kommunimens totala och outsägliga grymhet. I Nordakorea, där den röde satans allra trognaste lakejer ännu härskar, sker alltfort det som skedde under blodsbesudlade tyranner såsom Lenin, Stalin och Pol Pot, för att bara nämna några av världshistoriens värsta och grummaste kommunistiska brottslingar.

Värt att notera är att vi i vårt land alltfort har ett parti i Riksdagen, som utgår från kommunismens och marxismens människofienmtliga dogmer. Detta kommunistiska parti, som idag går under namnet "vänsterpartiet" för att icke allt för uppenbart avslöja dess sanna jag, har långt fram i tiden hyllat även den röde satans lakejer i Nordkorea.

En av de svenska kommunister, som stått främst i hyllningkören för förtrycket av det nordkoreanska folket, är en herr Måbrink. Herr Måbrink, som genomgått utbildning i de sovjetiska kommunistiska tyrannernas "partiskola" i Moskva, var ledamot av Riksdagen, 1971-1994, således även efter Sovjetstatens och dess lydstaters välförtjänta fall.

Herr Måbrink, som besökte det nordkoreanska tyranniet 1985 i spetsen för det svenska kommunistpartiets delegation och då träffade den blodsbesudlade massmördaren Kim Il Sung, har gjort en rad fullständigt exempellösa och häpnadsväckande uttalanden. I samband med nämnda besök uttalade exempelvis herr Måbrink följande:

"Vad som slår en när man befinner sig i DFRK [anm: vilket står för den högst missvisande officiella benämningen av landet "Demokratiska Folkrepubliken Korea"] " är den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i".

"Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har förstått dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung".

Noteras skall att nämnde herr Måbrink, en försvarare av bestialiska kommunistiska massmord, alltfort tjänar det svenska kommunsitpartiet, under det försåtliga namnet vänsterpartiet, i det att han är ledamot för partiet i Blekinge läns landsting. Detta säger allt om nämnda parti, som är en skam för det svenska folkstyret.

Vi ber till den Högste att nordkoreas arma folk snart må befrias från kommunismens outsägliga människofientlighet och grymhet!

Ny förste hovmarskalk

2011-11-25T20:19:00.000+01:00

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Hovet låter meddela att Hans Majestät Konungen utsett generallöjtnant Mats Nilsson till förste hovmarskalk. Förste hovmarskalken är chef för hovmarskalksämbetet ochen av de absolut högsta ämbetsmännen vid hovet och därigenom ock i riket. Hovmarskalksämbetet ansvarar för det kungliga programmet, vilket är både viktigt och omfattande.

General Nilsson, vilken varit både Konungens adjutant och överadjutant, synes synnerligen väl lämpad för detta betydelsefulla ämbete. Generalen har haft höga befattningar inom både flygvapen och inom krigsmaktens högre ledning. Sedan 2001 är general Nilsson ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

Alla släktnamn måste skyddas

2011-11-20T16:31:00.000+01:00

Svenska Dagbladet låter idag berätta hur obetänkta personer söker ta nya släktnamn vilka till förväxling uppvisar en likhet med adliga ätters namn. Syftet med antagandet av denna typ av namn torde vara att man, för att tillfredställa sin fåfänga, egenmäktigt söker upphöja sig och göra sig för mer. Det hela är djupt klandervärt och icke bättre än det oskick, som pågår i vissa lämder, och där man tillhandlar sig "uppfunna" adelstitlar för penningar.

Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det. Detta av respekt för tidigare generationer som burit namnet.

Europeiska monarkiers sorgesamma avskaffande

2011-11-20T00:15:00.009+01:00

Inledning
Hos republikaner finns en ofta villfarelse, förmodligen grundad i historielöshet, som säger att Monarkins avskaffande till förmån för republik skulle lett till ett bättre styrelseskick med större mått av folkstyre (demokrati). För var och en som har någon kännedom om den europeiska historien under det förra århundradet framstår nämnda villfarelse mycket tydligt i det att Monarkins avskaffande lett till något sämre och i en del fall till katastrof och mänskligt lidande av ofattbart slag.

Låt oss därför göra en genomgång av den europeiska historien utifrån nämnda perspektiv. Såsom utgångspunkt kan sägas att det vid förra seklets ingång endast fanns två republiker i Europa, nämligen Frankrike och Schweiz.

Monarkier avskaffade före första världskriget

Portugal 1910

Hans Majestät Konung Emanuel II av Portugal

Konung Emanuel II av Portugal störtades i det som kan liknas vid en militärkupp 1910. En rad illegetima beslut genomfördes före det att en vald nationalförsamling inkallades. En svår och understundom kaotisk period följde vilken år 1926 en ny militärkupp genomfördes. Diktaoriskt styre råddes härefter intill år 1976.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således dikatur.

Monarkier avskaffade vid först världskrigets slut

Tyskland 1918
I november 1918 bringades de 22 tyska Monarkierna, 4 konungadömen (Bayern, Preussen, Sachsen och Würtemberg), 6 storhertigdömen (Baden, Hessen, Mecklenburg-Schwerin, Meckelburg-Strelitz, Oldenburg och Sachsen-Weimar-Eisennach), 5 hertigdömen (Anhalt, Brunschweig-Lüneburg, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg-Gota och Sachsen-Meiningen) och 7 furstendömen (Lippe, Reuss-Greiz, Reuss-Schleiz-Gera, Schaumburg-Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sonderhausen och Waldeck-Pyrmont) över ända. Dessa ersattes av den så kallade Wiemarrepubliken som urartade allt mer för att slutligen, år 1933 ersättas av tyrannen Hitlers blodsbesudlade regim.

Genom att störta de i många fall nära tusenåriga tyska Monarkierna i fördärvet berövades samhället ett grundläggande kitt som öppnade för de förfärliga krafter som 15 år efter Monarkiernas fall införde en av de värsta regimer som världshistorien skådat. Hade man istället valt att utveckla Monarkin i en än mer konstitutionell riktning hade historien fått en annan väg. Den svarte satans lakejer, nationalsocialisterna, hade i detta fall aldrig lyckats lägga under sig krigsmakten, vilket nu skedde.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Tysk Kronprins, Kronprins av Preussen

Förvisso hade det under alla omständigheter varit nödvändigt för Kejsar Vilhelm att abdikera, hans agerande var i alla situationer icke klanderfritt, men han skulle då ersatts av sin son Kronprins Vilhelm. Hade historien haft en annan gång och om greve Stauffenbergs hjältemodiga attentat i juli 1944 släckt tyrannens liv hade med stor sannolikhet den tyska Monarkin återupprättats. Planen var att den kloke och repekterade Prins Louis Ferdinand då skulle ha tillträtt som statschef. I detta läge hade i sanning Monarkins stabiliserande roll behövts.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen vid bröllopet med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Kira av Ryssland. På bilden syns och Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således tyranni.

Österrike 1918

Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Karl, Kejsare av Österrike, Konung av Ungern etc. etc.

I november 1918 splittrades det Habsburgska väldet varvid Kejsar Karl störtades dock utan att ha abdikerad. Ur spillorna bildades republikerna Österike och Tjekoslovakien, vilket huvudsakligen bildades ur Konungariket Böhmen och Markgrevskapet Mähren). Konungariket Ungern bestod men utan Monark. Andra delar tillfördes det nyskapade Konungariket Jugoslavien. Konungarikena Italien och Rumäninen tillfördes även de delar från väldet. Slutligen tillföll en del, huvudsakligen Konungariket Dalmatien, den återskapade staten republiken Polen.

Måhända var det Habsburgska väldets sönderfall nödvändigt men det skapade problematik kvarstannat ända in i vår tid. Den sorgesamma situationen i före detta Jugoslavien under 1990-talet har en del av sina rötter i detta sönderfall. Såväl Kejsar Karl som den förre tronföljaren, den tragiskt mördade Ärkehertig Farns Ferdinand, närde planer om en omvandling av väldet till en centraleuropeisk federation. En sådan federation, som även var aktuell efter andra världskriget då idén bland annat understöddes av den brittiske försteministern Sir Winston Churchill, skulle mycket väl kunna ha visat sig vara en mer lyckosam lösning.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern

Icke heller republiken Österrikes historia blev särdeles lyckosam utan ledde år 1938 fram till anslutningen till Tyskland. En som ihärdigt motsatte sig denna anslutning var den förlidna sommar avlidne Ärkehertig Otto. Ärkehertigen verkade för att återupprätta den österrikiska Monarkin i syfte att förhindra anslutningen. Dessvärre lyckades icke detta utan Ärkehertigen kördes på flykten av den svarte satans lakejer.

Ryssland 1917/18

Hans Kejserliga Majestät Niklas II av Ryssland

Störtandet av det ryska Kejsardömet 1917 banande år 1918 väg för ett av världhistoriens mest avskydda och vederstyggliga välden, Sovjetunionen, med blodbesudlade tyranner och barnamördare såsom Lenin och Stalin, vilka hörde till den röde satans allra trognaste lakejer. Den grymme och helt skrupelfrie mördaren Lenin nöjde sig icke enbart med att mörda Tsar Niklas utan och hela hans familj innefattande den blott 14-årige tronföljaren Alexej.

Tvivelsutan hade det ryska Kejsardömet behövt reformeras. Dock hade en utveckling av en konstitionell Monarki med en folkvald Duma kunnat bespara det prövade ryska folket mer än 70 år av tyranni.

Monarkier avskaffade såsom en följd av andra världskriget

Island 1944
Island var intill 1918 en del av Danmark. Nämnda år blev Island ett suveränt Konungarike under den danske Monarken. Händelserna under andra världskriget, med ockupationen av Danmark, gjorde att Island år 1944 lät utropa sig till republik.

Italien 1946

Hans Majestät Konung Umberto II av Italien

I Italien avskaffades Monarkin genom en folkomröstning 1946 varefter Konung Umberto tvingades i exil. Efterkrigsutvecklingen i Italien har på många sätt inneburit mycken politisk problematik. En bevarad Monarki hade sannolikt bidragit till mer stabilitet.

Nämnas kan ock att såväl den italienska Monarkin som den katoliska kyrkan, under de mörka åren under diktatorn Mussolini, något bidrog till att lindra situationen. Då diktatorn Mussolini icke lyckades kuva dessa institutioner, kom aldrig hans regim att bli lika totalitär som den tyrannen Hitlers välde i Tyskland. Noterbart är ock att det var Konung Viktor Emanuel III som år 1943 avsatte Mussolini, vilken då grundade i republik i norra Italien.

Jugoslavien 1945
I samband med andra världskrigets slut störtades Konung Peter II av Jugoslavien av den vederstygglige dikatorn Tito vars regim, inklusive dess efterföljare, kom att förtrycka landet intill 1992 då landet sönderföll. Den djupt tragiska utvecklingen efter detta torde stå klar för var och en.

Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander och Kronprinsessan Katrina av Serbien tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergörtland, i kapellet i det Kungliga Palatset i Dedinje.

En som bidragit till stabilitet i det återskapade Serbien, en av de stater som uppstod efter Jugoslaviens splittring är Kronprins Alexander. Denne återvände till slutgiltigt till sitt land år 2001 och tog då sitt residens i det Kungliga Palatset i Dedinje som återgavs till den Kungliga Familjen. Kronprinsen representerar på mångfaldiga sätt Serbien och deltar även i statscermonier och har etablerat något som kan likans vid en inofficell Monarki. Ett återupprättande av full Monarki i Serbien torde kunna ske inom en icke allt för avlägsen framtid.

Bulgarien 1946
Då Bulgarien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Den minderige Konung Simeon tvangs då i exil efter en farsartad folkomröstning.

Hans Majestär Konung Simeon vid ett besök i Sverige under hans tid som sitt lands försteminister.

Efter det kommunistiska tyrraniets fall återvände Konung Simeon till Bulgarien där han alltjämt lever. Konung Simeon tjänade under åren 2001 till 2005 sitt land såsom dess försteminister.

Rumänien 1947
Då Rumänien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Konung Mikael tvingades år 1947 till abdikation och exil.

Hans Majestät Konung Mikael av Rumänen inför sitt lands paralment den 25 oktober 2011

Sedermera har Konung Mikael återfått sitt rumänska medborgarskap, vilket skedde 1997. Konungen som ofta vistas i landet njuter ett högt anseende. Senast i samband med Konungen 90-års dag, den 25 oktober innevarande år, talade Konungen inför Rumäniens parlament och möttes av ståeende ovationer.

Ungern 1947
Ungern var efter det Habsburgska väldets fall fortsatt ett Konungarike, med undantag för en kortlivad kommunistisk diktatur 1919 under Bela Kun. Någon Konung utsågs icke utan riket fungerande under en Riksföreståndare.

Konungariket Ungerns statsvapen vilket ock sedan 1990 utgör repubiken Ungerns statsvapen

Efter andra världskriget, då landet var ockuperat av Sovjetunionen, manövrerades övriga politska krafter bort på ett fullkomligt rättsvidrigt sätt varefter en folkrepublik infördes 1947.

Monarkier avskaffade under senare år

Irland 1949
Den irländak frågan torde vara väl känd. Genom bildandet av den Irländska Fristaten 1922, vilken var en Dominion inom det Brittiska Samväldet, påbörjades en frigörelse som avslutades genom republiken Irlands utropande 1949.

Grekland 1974

Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning.

Den grekiska Monarkin störtades genom en militärkupp år 1967 då Konung Konstantin tvingades i exil. År 1973 lät militärdiktatorerna helt illegimt avskaffa Konungadömet och införa republik. Märkas skall att Konung Konstantin aldrig abdikerat.

Grekland torde, i ljuset av den kaotiska sitution som råder i landet vara en av de stater där ett skyndsamt återupprättande av Monarkin skulle vara mest värdefullt. Detta skulle ge detta arma land stabilitet och en gemensam företrädare som stod över politikerna och deras taskspel.

Återupprättade Monarkier

Spanien 1975

Deras Majestäter Konung Johan Karl av Spanien och Drottning Sofia av Spanien

Vid dikatorn Francos dör 1975 steg åter en Konung upp på den spanska tronen. Konung Johan Karl agrerade härvid mycket klokt och en stat med folkstyre kunde upprättas under den konstitionella Monarkin. Härigenom skapades en stabil stat utan den oro som ofta brukar känneteckna störtandet av diktaturer.

Partiellt återupprättade Monarkier

Montenegro 2011

Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

Sammanfattning
Den genomgång av europeiska Monarkiers avskaffande visar entydigt att det oftast lett till instabilitet och oro. I några fall har den yttersta konsekvensen varit upprättandet av tyrannier som får betecknas som de allra värsta under hela världshistorien.

I kontrast till denna utveckling står de stater som varit kloka nog att bevara Monarkin. Dessa stater är tvivelsutan de stater som haft en mest stabil utveckling under det förra seklet. Hit hör Konungarikena Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Förenade Konungariket samt Storhertigdömet Luxemburg. Lycksamt nog utökades de europeiska Konungadömena år 1975 då Spanien åter i realiteten blev en Monarki.

Utifrån ett historisk perspektiv står det således helt klart att Monarkin är att föredra framför republiken.

Monarki och Demokrati

2011-11-18T21:48:00.001+01:00

Republikanen söker icke sällan argumentera för ett motsatsförhållande mellan Monarki och Demokrati. Hela denna argumentation bygger på att ett stort antal egenskaper okritiskt tilldelas begreppet Demokrati medan man bortser ifrån att hela kärnan i Demokratin icke är något annat än en väl lämpad ordning att fatta gemensamma beslut. Beslut inom samhällerliga gemenskaper såsom stater, provinser, städer och kommunala entiteter av olika slag.

En av förra århundrades mest framsynta och skickliga statsmän, den brittiske försteministern, Sir Winston Churchill, var en av de som tydligt insåg Demokratins begränsningar. Han formulerade detta enligt följande:

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna."

För att Demokratin, vars yttersta beståndsdel utgörs av majoritetsbeslutet, skall fungera måste den ovillkorligen sättas in i sitt sammanhang och den får aldrig urarta tillförmån för majoritetens oinskränkta makt över minoritenen. Demokratin måste alltid sättas i relation till Naturrätten (Ius Naturale).

Redan i den Nikomakiska etiken formulerar Aristoteles begreppet och beskriver det:

"Av den politiska rättvisan är en del naturlig och en del juridisk"

Innebörden av detta är ytterst att är att en rättvissans ena del är en för varje människa naturlig rättighet som icke något politisk system äger rätt att inskränka. Den andra delen, juridiken, är den del som är förknippad med det vi i dagligt tal kallar politiska beslut. Varje människas naturliga rättigheter är bundna till den mänskliga naturen och därigenom ytterst givna oss av vår Skapare.

Varje politiskt system måste vara ytterst varsamt med att inkräkta på naturrätten. Slutsatsen blir att såväl ett monarkistiskt envälde som ett demokratiskt system, där majoritetens oínskränkta makt över minoriteten råder, leder fel. Att de i vår tid mest avskyvärda statsformerna, byggda på de totalitära ideologierna kommunismen och nationalsocialismen, är naturrättens fiender är en självklarhet.

Baron Montesquieu (1689-1755)

En av de som dragit de mest lysande slutsatserna utifrån naturrätten är baron Montesquieu.
Baron Montesquieu menar att friheten har en fundamental betydelse i en stat och att denna frihet endast kan tryggas genom att medborgarna icke kan tvingas till annat än vad lagen påbjuder och icke hindras ifrån det lagen tillåter. Häri ligger onekligen grunden för rättstaten. Vidare är baron Montesquieu tydlig med att all form av makt ovillkorligen måste begränsas. Baronen lär oss:

"...det är en evig erfarenhet, att varje maktinnehavare frestas att missbruka sin myndighetgår tills han möter gränser"

Den slutsats som baron Montesquieu drager är att friheten bäst kan uppnås inom ramen för en monarkistisk statsform byggd på maktdelning mellan den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten vilka skall vara sins emellan oberoende. Denna syn är bärande i vår regeringsform av år 1809. Grunden är att lagstiftningen tillkommer Riksdagen, den verkställande makten, under lagarna, tillkommer Konungen och den högsta dömande dömande makten tillkommer Högsta Domstolen.

I vårt land utövas Demokratin, eller folkstyret, ytterst av Riksdagen, som sedan långeliga tider haft en viktig roll gällande såväl lagars stiftande som skatters bevillning. Detta är i grunden en god ordning att fastställa de ramar under vilka samhället skall verka. Problemet uppstår när den verkställande makten, såsom i vårt land, är direkt beroende av Riksdagen. Med denna ordning är det oerhört svårt, för att icke säga omöjligt, att utöva en oväld myndighetsutövning, utifrån lagarna samtidigt som samma myndighetsutövande makt står under påverkan av riksdagsmajoriteten, vilken kan vara oerhört liten, att icke strikt efter lagrana utan utifrån rent politiska syften. Detta inkräktar i största måtto på naturrätten och rättssäkerheten.

Den enda möjligheten vi känner är att ställa den verkställande makten under en oberoende institution och i detta är Monarkin den mest lämpade lösningen. Vi talar här i egentlig meningen icke om någon i strikt mening personlig konungamakt utan om en myndighetsutövning som sker via ovälda ämbetsmän under Konungens beskydd. Konungen är här den yttersta garanten för den verkställande maktens oväld.

Konklusionen av detta resonemang är att Monarkin och Demokratin är varandras förutsättningar i ett fritt samhälle som grundar sig på naturrätten.

Deras Majestäter gav lunch för herr Juholt

2011-11-15T20:58:00.003+01:00

Hovet låter meddela att Deras Majestäter Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertiga av Jämtland och Drottning Silva, Sveriges Drottning, idag på Kungliga Slottet gav lunch för ordföranden i socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Vid lunchen närvarade ock Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland.

Hans Majestät tillämpar ordningen att ge lunch för såväl nytillträdda partiledare som nytillträdda statsråd. Samma ära vederfors den 27 oktober således även statsrådet och chefen för näringsdepartementet fru Lööf.

Att Hans Majestät på detta sätt får tillfälle att möta ledande politiker från alla läger synes vara mycket bra och värdefullt. Härigenom visas att Konungen står över politiken och därigenom är en företrädare för alla medborgare oavsett politisk hemvist.

Det är i sanning beklagligt att vår konstitution icke bättre förmår utnyttja Konungen och Monarkin såsom en obunden kraft i samhälle och stat.

Herr Assange synes göra våld på rättsprocessen

2011-11-15T18:41:00.002+01:00

Den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange beter sig allt mer märkligt. Det senaste i detta anmärkningsvärda fall är att herr Assanges synes hålla på att anlita en PR-byrå för att på något sätt arbeta för hans sak. Detta är i sanning högst rättsvidrigt och förkastligt då denna så skall avgöras av en domstol. Att den misstänkte herr Assange tar detta steg visar hur skrupelfri denne publicist är i det han uppenbarligen tror sig kunna påverka en opartiske domstol genom PR.

Självklart får rättsäkerheten får under inga som helst omständigheter påverkas av en PR-byrå. Helt visst är ock att herr Assange kommer att bli besviken om han tror att de skandalösa medel han tar till kommer att hjälpa hans sak. Det är endast en opartisk domstol som har att avgöra om den misstänkte herr Assange är skyldig till de grova brottsanklagelserna och om så är fallet även näpsa honom med laga dom.

Föredömligt nog har direktör Nyström, styrelseledamot i branchorganisationen Svenska PR företagen, en debattartikel i Svenska Dagbladet klart deklarerat det olämpliga i att en PR-byrå erbjuder sina tjänster till den misstänkte herr Assange. En som däremot uppenbart saknar även den mest fundamentala kunskap om vad rättsäkerhet innebär är en herr Yams, verksam vid PR-byrån Agera PR, som i en replik går till attack mot direktör Nyströms välavvägda och välformulerade ståndpunkt.

Den PR-byrå, som på detta sätt verkar låta sig köpas och solkas, är Ullman PR. Innehavaren av denna byrå herr Ullman synes vara socialist i det att han verkat inom socialdemokratiska arbetarpartiet och där även har haft reklambyråansvaret för hela valkampanjer.

Det är nu viktigt att utlämningsprocessen kan avgöras så snart som möjligt så att herr Assange med fångtransport kan överföras till riket och där placeras i häkte intills dess åklagare avgör sakens vidare gång.

Sekten "republikanska föreningen" utdelar tvivelaktigt "pris"

2011-11-12T22:32:00.002+01:00

Sekten "Republikanska föreningen" har idag låtit utdela sitt löjeväckande så kallade "pris" vilket går under namnet "Årets republikan". I år har detta pris tilldelats en redaktör Andersson, som även gjort sig känd som Gudsförnekare och ateist. I sitt smutsiga värv under året har redaktör Andersson låtit publicera oanständigheter rörande den väntade Kungliga nedkomsten. Bland övriga högst tvivelaktiga "meriter" som redaktör Andersson kan stoltsera med är att hon i ett av de så kallade "Sommar-programmen" i radio år 2005 smädade vår Frälsare.

Att sekten utser en smädarska av såväl vår Frälsare som av vårt Konungahus säger allt om detta vederstyggliga sällskap.

Konungasmädaren Althin förnekar sig icke

2011-11-12T14:21:00.000+01:00

Vår Högaktade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

I Svenska Dagbladet går åter konungasmädaren och advokaten Althin, ordförande i den illasinnade sekten "Republikanska föreningen", till angrepp mot vår högaktade Konung och hans Hus. Inlägget är ock undertecknat av sektens vice ordförande, förra riksdagsledamoten fröken Streijffert. I sin pamflett avslöjar advokaten sig själv mycket tydligt. Trots en försäkran om att vilja föra en "seriös debatt" drar sig icke den fege advokaten att knyta an till den förtalskampanj som de ljusskygga republikanerna ägnat sig åt men som fallit platt till marken.

Skamligast av allt är de insinuationer den fege advokaten gör mot Hennes Majestät Drottningen. Åter försöker denne skammens advokat att förtjäna judapenningar genom att dra fram, den för debatten fullständigt irrelvanta frågan, om Hennes Majestäts faders göranden och låtanden före det att Hennes Majestät ens var född. Sakförhållanden i frågan har för övrigt nogsamt utretts av förre riskarkivarien doktor Norberg.

Det anstår verkligen icke en medlem av det hedervärda Advokatsamfundet att på detta sätt svärta Hennes Majestät Drottningen genom händelse som inträffade före hennes födelse. Man kan med fog fråga sig vad advokaten Althin, som inom rättsväsendet icke sällan varit försvarsadvokat, skulle ansett om den åklagare som fört en motsvarande besinningslös argumentation. Det enda detta visar är de fega republikanernas stora desperation. Advokaten Althin gör sig själv till största åtlöje genom sin ohederliga argumentation och borde skämmas. Var advokaten Althin i besittning av någon slags heder skulle han skyndsamt framföra en ursäkt till Hennes Majestät Drottingen för de oförskämdheter han visat prov på.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

Okunnigt om orsaken till Palestinaproblemet

2011-11-11T20:11:00.002+01:00

I Svenska Dagbladet låter idag en organisation vid namn Settlers Watch, representerad av herrarna Mosskin och Svahn, ondgöra sig över israeliska bosättningar. Hela syftet med den pamflett som publiceras i nämnda tidning synes vara troliggöra att den stora frågan för Paletsinafrågans lösning skulle vara bosättningarna. Inget kan vara mera fel och herrarna Mosskin och Svahn gör knappast sitt intellekt rättvisa när de i sin enfald argumenterar utifrån detta.

Hela roten till Palestinaproblemet är att vissa palestinska organisationer och några stater i området, särskilt terroristorganisationen Hamas som behärskar Gaza, och grannlandet, det blodbesudlade tyrraniet Syrien, kräver statens Israels utplåning. Den dag alla erkänner staten Israels rätt att existera kommer ock bostättningsproblematiken att kunna lösas.

Att Israel är berett att uppge bosättningar visades tydligt i samband med att alla bosättningar i Gaza utrymmede. Detta lönades dock icke med fred och försoning av terroristiska palestinska krafter. Tvärtom gjordes Gaza till en bas för besinningslösa raketanfall mot civila i Israel och ett rekryteringsområde för självmordsbombare som dödade ock lemlästade icke endast män utan och kvinnor och barn.

Utifrån detta borde det vara uppenbart att en ensidig utrymning av bosättningarna på Västbanken utan alla palestinska organisationers oförbehållsamma deklaration om staten Israels rätt att exisiera är rent av dumdristig. Herrana Mosskins och Svahns förmåga till ett rationellt resonemang i denna fråga måste dessvärre starkt ifrågasättas.

Den stora navitiet som kännetecknar organísationen Settlers Watch och dess företrädare, herrarna Mosskin och Svahn, är näst intill ofattbar. Icke ens i en bisats, i sitt okunniga alster, förmår man att nämna grundproblemet i hela frågan - staten Israels rätt att existera. Situationen i tyrraniet Syrien, där 1000 och åter 1000 människoliv släcks av den blodsbesudlade mördaren Assad synes icke heller nämvärt bekymra artikelförfattarna.

Konung Konstantins uttalar sig om den grekiska situationen

2011-11-11T19:46:00.000+01:00

Hans Majestät Konung Konstantin II, Hellernas Konung

Konung Konstantin, Hellernas Konung, har enligt det grekiska hovet låtet uttala sin ståndpunkt om den katotiska situation som rått i Grekland. I ett mycket skarpt uttalande den 9 november lät Konungen uttala följande:

"Hånet mot det grekiska folket och de demokratiska instititionerna måste upphöra"

Det torde vara uppenbart för var och en att ett återkallande av Konung Konstantin till Grekland väsentligt skulle bidraga till att stabilisera situationen i landet. Såsom Konung står han över politikens lismande och ränker och har härigenom en viktig uppgift att fylla.

De lismande grekiska polikernas fall

2011-11-10T21:08:00.002+01:00

Så har då änteligen den grekiske försteministern herr Papandreou avgått efter att ha fört sitt land till ruinens brant och även överträtt dess kant. Herr Papandreou och andra lismande politiker, oavsett deras hemvist på den politiska skalan, har det gemensamt att de besotter den egenskapen att de hellre värnar om det egna återvalet än om en över tiden sund politik.

Det dessa lismare icke förstår är att det i längden ej kan bakas mer bröd än vad det växer säd på åkern. Visst kan bröd bakas för lånat mjöl men mjölet skall återgäldas och det kräver att eget mjöl någon gång males i överskott. Denna mycket enkla sanning är tydligen oändligt svår att förstå för de oansvariga politikerna.

Nu har det kloka steget tagits i Grekland att tillsätta en regering bestående av ovälda ämbetsmän, under den omvittnat kompetente doktor Papademos, vilket är en god ordning. Förvisso är denna regering endast en interimslösning intills dess att nya politiker skall taga vid efter ett nyval. Här borde man istället överväga att även framgent ha en oväld regering som förmår att agera oegennyttigt, något som de lismande politiker sällan förmår.

Ytterst handlar det om den sunda makdelningsprincip som säger att lagstiftande och verkställande makt bör skiljas åt. Politikernas ansvar är att genom lagar sätta ramarna medan den verkställande maktens ansvar är att ovält tillämpa lagarna.

Konungariket Greklands vapensköld

Vad som ock bör ske är att återupprätta Monarkin så att den ovälda verkställande makten kan ställas under en Konungs beskydd. Detta tillför även stabilitet, kontiunuitet och harmoni till det idag mycket sargade landet Grekland.

Konungen stärker utrikespolitiken

2011-11-04T23:48:00.000+01:00

Varje gång Konungen dristar sig att uttala något höjes genast försåtliga röster vars yttersta syfte är att misskreditera Konungen och Monarkin.

I det nu aktuella fallet har Konungen uttalat sig om den kaotiska och svårbegripliga situationen i Grekland. Andemeningen i det Konungen kungjort såsom sin åsikt skiljer sig icke det ringaste från den utrikespolitik som drives av regeringen. Tvärtom är det så att Konungen genom sitt uttalande stärker utrikespolitiken genom att på detta sätt explicit ställa sig bakom vårt lands officiella ståndpunkt, uttalad av regeringen, i denna fråga.

Självfallet skall Konungen vara mycket restriktiv med uttalanden av detta slag. Kungsord måste reserveras för de situationer där allvaret är stort. Den grekiska frågan är dock en fråga av största allvar varför Konungens uttalande är såväl befogat som värdefullt.

Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) - en högst tvivelaktig organisation

2011-11-04T15:11:00.001+01:00

I Svenska Dagbladet låter en organisation under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) uttrycka sitt missnöje över den svenska regeringens kloka och väl underbyggda beslut att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i UNESCO. UNESCO är en mellanstatlig organisation och då Palestina icke är någon stat är regeringens ståndpunkt i denna fråga både logisk och riktig.

Det må vara att den enda rimliga lösningen av Palestinafrågan är en tvåstatslösning. En tvåstatslösning förutsätter dock att båda parter respekterar och erkänner varandra. Huvudproblemet i detta är att terroristorganisationen Hamas behärskar Gaza, som är en del av den palestinska myndighetens territorium. Hamas kräver alltfort staten Israels utplåning varför en tvåstatslösning i dagsläget är helt omöjlig. Först den dag då alla ledande palestinska organisationer oförbehållsamt erkänner staten Israels rätt att existera är en diskussion om en tvåstatslösning meningsfull.

Studerar man något organisationen under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) finner man många betänkligheter. Bland ledande företrädare finns kommunister. En av dessa är docent Ascher, vilken är medlem av det veterstyggliga stalinistpartiet Kommunistiska Partiet. En annan företrädare är tonsättaren herr Feiler, vilken i föregående års riksdagsval ställde upp för kommunistpartiet (vilket kallar sig vänsterpartiet).

Båda dessa kommunister, docent Ascher och herr Feiler, deltog i den spektakulära aktionen Ship-to-Gaza 2010. En aktion som syftade till att öppna upp försörjningslederna till Gaza i syfte att förenkla införandet av vapen till terroristorgansiationen Hamas.Vapen med vilka terroristorganisationen sedan skulle kunna sprida skräck hos Israels folk.

Nämnda organisation framstår således som en högst tvivelaktig och ljusskygg. Ledande företrädare har samarbetet med terroristorganisationen Hamas, en organisation som vill utplåna staten Israel och som därigenom hör till det judiska folkets främsta fiender. Organisationen Judar för isrealeisk-palestinsk fred synes alltså vara något som rent av kan betecknas som en skamlig landsförädisk organisation.

Den grekiska politikens smutsiga spel

2011-11-04T09:45:00.000+01:00

Hela vår världsdel, Europa, befinner sig i en krissituation på det finansella området. Kan icke utvecklingen ledas in på fast mark kan det slå mot mångens dagliga utkomst och försörjning. Ett av Europas mindre länder, Grekland, har genom stor oansvarighet, oaktsamhet och lismande politikers maktspel försatt sig i en ohållbar skuldsituation, som detta arma land av egen kraft aldrig kan komma ur.

I denna situation träder övriga Europa till räddning genom uppsättandet av ett program varigenom Grekland kan undkomma den bankrutt som annars varit oframkomlig. Genom detta kan ock den bekymmersamma finansiella situationen i hela vård världsdel något stabiliseras.

När detta skett beger sig den grekiske försteministern, herr Papandreou, in i ett agerande som saknar motstycke när det gäller lismande och kortsiktighet. Ena stunden förklarar herr Papandreou att det skall hållas en folkomröstning, vilket direkt åter leder in i stor osäkerhet, för att andra stunden förklara att det icke behövs någon omröstning. För herr Papandreou synes allt vara ett politiskt spel där den egna maktpositionen överrider allt och omsorgen om såväl det egna landet som om Europa icke tillmätes någon större betydelse.

Det smutsiga politiska spel vi nu bevittnat är vämjeligt och det är därför icke särdeles svårt att hålla med vår högaktade Konung som i en intervju i Dagens Industri låter uttala:

"Jag tror att vi alla är bekymrade, självklart ja. Det är det stora spörsmålet och över huvud taget försöker man förstå sig på vad som händer - och den här sista rundan - ja, det är väldigt få som förstår sig på den"

Glädjande brittiskt domstolutslag

2011-11-02T14:20:00.000+01:00

Svenska Dagbladet låter meddela att den brittiska domstolen High Court idag fattat beslut om utlämning av den för synnerligen allvarliga brott misstänkte herr Assange. Utslaget är mycket glädjande och visar att rättsäkerheten står på fast grund även i Storbrittanien. Saken, där herr Assange trillskats in i det längsta, rör huruvida herr Assange skall utlämnas till Sverige och icke skuldfrågan som sådan. Skuldfrågan skall avgöras av svensk domstol och ingenannanstans. Har herr Assange funnit det för gott att under en period visats i Sverige har han ock att till punkt och pricka följa svensk lag. För såväl de som drabbats av det påstådda mycket allvarliga brottet som för rättsäkerheten, och förtroendet för rättstaten, är det viktigt att ärendet hanteras och avgörs i lag ordning

Nu skulle det dock icke förvåna om den brottmisstänkte herr Assange ytterligare försöker fördröja hanteringen även om ett överklagande till Supreme Court synes helt utsiktslöst då denna fråga, utifrån ett rent juridiskt perspektiv, icke längre innehåller några som helst tveksamheter.

Låt oss nu hoppas att utlämningen kan komma tillstånd så snart som möjligt och att den brottsmisstänkte herr Assange därmed kan överföras till Sverige. I Sverige bör den brottsmisstänkte herr Assange placeras i häkte så att han icke flyr fältet eller på annat sätt försvårar målets vidare gång. Slutligen är det upp till svensk domstol att fälla herr Assange och näpsa honom med laga dom eller att fria honom.

Den grekiske försteministern handlar i panik

2011-11-02T10:18:00.001+01:00

Det synes nu alltmer klart att den socialistiske grekiske försteministern herr Papandreous gripits av något som icke är något annat än panik. Fegheten att icke våga driva igenom den räddningsplan, som med stor möda framförhandlats inom ramen för den Europeiska Unionen, möter enligt pressuppgifter nu ock hård kritik inom den egna regeringen då allt fler inser att detta på intet sätt är någon fråga som kan besvaras med ett enkelt ja eller nej i en folkomrösting.

Hela syftet med den representativa beslutsordningen är att medborgarna skall utse representanter, som med omsorg och möda har att sätta sig in i även de mest komplexa frågor och besluta i dessa. Detta är en god ordning som under långerliga tider visat sig vara framgångsrik inom hela den västliga civilisationen.

Vidare noteras att herr Papandreous möjligen ock hyser en farhåga om ett militärt maktövertagande i det att han låter byta ut ledande officerare inom krigsmakten. Ock detta är ett tecken på största panik då en militärkupp i ett land, som är medlem av såväl Europeiska Unionen som NATO knappast har någonting med verkligheten att göra.

Herr Papandreous har genom sin feghet och sitt panikartade beteende uppenbarligen helt tappat greppet varför han skyndsamt bör avgå. Efter detta bör en samlingsregering bildas, dock utan herr Papandreous personliga deltagande, bestående av de två större politiska partierna Ny Demokrati (Νέα Δημοκρατία - Nea Dimokratia) och den Panhellenska Socialistiska Rörelsen (Πανελλήνιο Σοσιαλιστικό Κίνημα - Panellinio Sosialistiko Kinima).

Långsiktigt, för att skapa den stabilitet som Grekland såväl behöver, finns ingen annan lösning än ett återupprättande av Monarkin, vilket tidigare framförts på detta forum, senast under gårdagen. Redan nu bör den grekiska regering hemställa hos Konung Konstantin att han skyndsamt beger sig till Athen och tager sitt residens där. Härigenom kan visas att det finns något som förenar det grekiska folket och som står över politikens käbbel och lismande.

Leve den grekiska Monarkin!

Gud bevare Konung Konstantin och må han snart åter uppstiga på den grekiska tronen.

Återupprätta den grekiska Monarkin

2011-11-01T09:58:00.004+01:00

Läget i Grekland synes bliva allt mer prekärt. Efter det att en militärjunta år 1967 tagit makten, tvingat Konung Konstantin på flykten och bringat rättstaten överända inleddes en utveckling från vilket landet ännu icke hämtat sig. Diktatorn Papadoupolos lät dessutom, helt illegetimt och rättsvidrigt, år 1973 utropa republik.

Diktaturen föll förvisso 1974 men allt sedan dess synes de grekiska politikerna haft en oförmåga att skapa en grund för ekonomisk stabilitet och sunda statsfinanser. Genom överbud och ofinansierade förmåner av diverse slag har lismande politiker bringat landet på ruinens brant. Respekten för statsmaktens rätt att uppbära skatt har under långerliga tider urholkats samtidigt som korruptionen frodas.

Nu har Greklands politiker uppenbart helt tappat greppet och försöker i feghet undkomma sitt ansvar genom att utlysa en illa genomtänkt folkomröstning vilket i denna situation måste liknas vid ett gatans parlament. Ett genom den Europeiska Unions försorg framförhandlat program, där man ansträngt sig till det yttersta för att hjälpa det arma Grekland, skall nu ifrågasättas i ett läge där inget annat alternativ än ruin och kaos finns. Den socialistiske grekiske försteministern Papandreou framstår nu som en vekling och lismare av allra största mått och helt oförmögen att ta ansvar i den stund då inget viktigare än ansvarstagande finns. Må det grekiska folkets dom över denne vekling bli hård i nästa parlamentsval.

Vad Grekland mer än allt annat behöver är stabilitet. Denna stabilitet kräver att det finns en fast och kontinuerlig institution som står över politiken och dess lismande. Självklart är ock folkstyre och rättsäkerhet naturliga delar i ett framtida stabilt Grekland.

För att skapa stabiliteten bör Monarkin snarast återupprättas genom ett beslut i det grekiska parlamentet där man till Konung Konstantin vädjar att denne återuppstiger på tronen. Under en mellantid, då konstitutionen förändras, skulle Konung Konstantin kunna inträda såsom president för att på detta sätt skänka landet stabilitet.

Deras Majestäter Konung Konstantin och Drottning Anna Maria, Hellernas Konung och Drottning

En ny konstitution bör bygga på maktdelningens princip där lagstiftnings- och beskattningsrätten alltfort finnes hos det folkvalda parlamentet. Den verkställande makten bör göras oväld och fri från politiken och ytterst verka under Konungens beskydd. Till detta kommer givetvis en oväld och självständig rättskipning.

Bekymmersamt för svenska journalister i Etiopien

2011-10-31T23:44:00.000+01:00

Länge var Etiopien ett av Afrikas mest framstående stater som ock undgick 1800-talets europeiska kolionisation. Kristendomen infördes i detta land redan på 300-talet vilket torde vara en del av förklaringen och redan vid denna tid kan ursprunget för Abessininen, den stat som idag bär namnet Etiopien, skönjas.
Landets härskare bar titeln Negus Negeasti vilket kan översättas med Konungarnas Konung och brukar i rang jämföras med kejsare, och räknas såsom ättling till Konung Salomo och Drottingen av Saba. Landets historia är således synnerligen lång och saknar i detta avseende få motstycken i världen.

Efter ett visst sönderfall under 1800-talets första hälft kunde landet åter förenas år 1853. År 1930 besteg Hans Majestät Kejsar Haile Selassie den uråldriga abessinska tronen. Under perioden 1936 till 1941 var Abessinen ockuperat av Italien, under ledning av dess dikator Mussolini, en av den svarte satans allra trognaste lakejer.

Hans Majestät Kejsar Haile Selassie av Etiopien

Landet kom under efterkrigstiden att utvecklas i en modern riktning även om svår hungersnöd tidvis härjade. Under 50- och 60-talet utvecklades när förbindelser med vårt eget land och många var de svenskar som tjänaade i landet. Allt tog en ända när en kommunistisk överstelöjtnant, tyrannen Mengistu, en trogen lakej till den röde satan, år 1974 genomförde en statskupp och avsatte Kejsar Haile Selassie. År 1975 lätt tyrannen Mengistu mörda kejsar Haile Selassi. År 1991 hade landet fått nog av det kommunistiska tyranniet varvid Mengistu störtades och tvingades att fly till Zimbabwe, där han fortfrande befinner sig skyddad av den blodsbesudlade dikatorm Mugabe.

Sedan störtandet av den röde satans lakejer år 1991 har landet styrts av försteministern Meles Senawi. Trots att Senawi regim icke kan jämföras med tyrannen Mengistus regim har icke full rättsäkerhet kunnat upprättas vilket det nu pågående fallet med de svenska journalisterna, herrarna Perssons och Schibbye, med all tydlighet visar. Dessvärre ser situationen för nämnda journalister mycket bekymmersam ut. Att de vid något tillfälle låtit sig avbildas med vapen lär ligga dem till stor last, oavsett under vilket sammanhang dessa bilder togs. Då full rättsäkerhet icke råder i Etiopien är risken stor att dessa "bildbevis" användes för att få tillstånd en fällande dom. Att dessa journalister skulle vara lierade med någon väpnad terroristisk organisation förefaller, utifrån de uppgifter som finns vid handen, mycket långsökt. Det mesta talar istället för att det hela är en propagandistisk process.

Det inträffade visar att en journalist i varje situation måste taga sig tillvara och alltid agera utifrån ett yrkesetiskt klanderfritt sätt. I detta har dessvärre de två journalisterna brustit om det är så att de vid något tillfälle låtit sig fotograferas med vapen, om än detta skett utan underliggande mening.

För Etiopien synes den bästa lösningen vara att snarast återupprätta den mer än tusenåriga Monarkin och under en kejsares beskydd upprätta en konstitionell rättstat byggd på makdelningens principer. Närmaste pretendent till tronen torde vara Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien, sonson till Kejsar Haile Selassie.

Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien

Gratulationer på 95 årsdagen

2011-10-31T10:37:00.047+01:00

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg

Från detta forum framföres i ödmjukhet de allra hjärtinnerligaste gratulationer till den Kungliga Familjens äldste manlige medlem Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg, Kommendör med Stora Korset av Nordstjärneorden, Riddare av Elefantorden, född Prins av Sverige och förutvarande Hertig av Dalarna, på hans 95:e födelsedag.

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg med maka Grevinnan Gunilla Bernadotte af Wisborg, född Grevinna Wachmeister af Johannishus

Greven är en högt aktad medlem av den Kungliga Familjen och deltar, sin höga ålder till trots, alltfort i familjehögtider av olika slag. Således deltog Greven i firandet av vår högaktade Konungens 65:e födelsedag förliden vår och var ock en av de mest förnämsta gästerna vid det storartade Tronföljarbröllopet. Det synes som att såväl Konungen som Kronprinsessan står Greven nära.

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg med maka Grevinnan Gunilla Bernadotte af Wisborg, född Grevinna Wachmeister af Johannishus, i samband med Tronföljarbröllopet förutvarande år.

I samband med sitt först giftermål 1946 med Kerstin Wijkmark förlorade Greven enligt Succetionsordningen arvsrätten till tronen och därmed enligt hävd förbundna titlar såsom Kunglig Höghet, Prins av Sverige samt Hertig av Dalarna. Giftermålet gillades icke av Konung Gustaf V men här må för tydlighets skull framhållas, vilket populärlitteraturen ibland totalt missuppfattat, att Greven skulle fått avlägga sina titlar även om äktenskapet vunnit Konung Gustaf V's samförstånd. Successionsordningen vid denna tid stipulerade att arvsberättiga person icke fick ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter, vilket var fallet. I det fall Konung Gustaf V gillat giftermålet kunde Greven, likt sin farfaders broder Prins Oscar, tilldelats titeln Prins.

Storhertiginnan Charlotte av Luxemburg upphöjde den 2 juli 1951 dåvarande herr Carl Johan Bernadotte till Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg. Samma upphöjelse vederfors Grevens broder, dåvarande herr Sigvard Bernadotte samt Grevens kusin, dåvarande herr Lennart Bernadotte. Titeln är ärvtlig på manssidan och skapades först för Grevesn farfaders broder Prins Oscar Bernadotte den 2 februari 1892. I detta sammanhang må nämnas att Storhertiginnan Charlotte var halvsyssling med Konung Gustaf VI Adolf.

Greven tillhör de sista som har nära blodsband med historiska personer från tiden före det första världkriget. Exempelvis är Greven enda kvarlevande barnbarns barn till Drotting Victoria, Drottning av Storbrittanien och Irland, Kejsarinna av Indien. Studerar man Grevens antavla fyraled bakåt finner man icke mindre än 11 regerande furstar, en kejsare, tre konungar, en regerande drottning, två storhertigar två hertigar samt en regerande furste enligt följande sammanställning:

Första ledet

Grevens fader Konung Gustaf VI Adolf, Sveriges Konung, Hertig av Skåne

Andra ledet

Grevens farfader Konung Gustaf V, Sveriges Konung, Hertig av Värmland

Tredje ledet

Grevens farfaders fader Konung Oscar II, Sveriges och Norges Konung, Hertig av Östergötland

Grevens farmoders fader Storhertig Fredrik II, Storhertig av Baden

Grevens morfaders moder Drottning Victoria, Drottning av Storbrittanien och Irland Kejarinna av Indien

Fjärde ledet

Grevens farfaders farfader Konung Oscar I, Sveriges och Norges Konung, Hertig av Södemanland

Grevens farfaders morfader Furst Vilhelm, Furste av Nassau-Weilburg, Hertig av Nassau

Grevens farmoders farfader Storhertig Leopold, Storhertig av Baden

Grevens farmoders morfader Kejsar Vilhelm I, Tysklands Kejsare, Konung av Preussen

Grevens morfaders faderfader Hertig Ernst I, Hertig av Sachsen-Coburg och Gotha

Grevens modermoders morfader Hertig Leopold IV, Hertig av Anhalt-Dessau

Värderelativism och Afghanistan

2011-10-30T17:30:00.001+01:00

I dagen Svenska Dagblad finnes en artikel, författad av en besynnerlig samling personer, vars syfte är att misskreditera regeringens hantering av frågan i Afghanistan.

Huvudbudskapet i artikeln synes vara att det icke finnes en tillräckligt fast tidsplan för tillbakadagrandet av de svenska armestidskrafterna ifrån Afghanistan. Hela resonemanget faller på sin egen orimlighet då frågan om de internationella styrkornas tillbakadragande noga måste utvärderas i förhållande till den beskymmersamma situationen i Afghanistan. Man kan med fog fråga sig om den besynnerliga samlingen av artikelförfattare också såsom sin mening har att t.ex. andra världskriget skulle avslutas efter en tidstabell och icke efter det att tyrannen Hitler besegrats.

I Afghanistan härskade förut en regim av medeltida mörkermän, vars grymhet tog sig många blodiga och människofientliga uttryck och i vars övertygelse det även ingick att förvägra flickebarn skolundervisning. Samtidigt upplät denna regim av medeltida mörkermän sitt territorium som bas för förhärdade terrorister, som den nu mera slutgiltigt näpste massmördaren bin Ladin.

Det är förunderligt att den besynnerliga samlingen av artikelförfattare inte bättre vill stödja det afghanska folket i dess kamp för en utveckling i civilisatorisk riktning. Dock förvånas man icke när man något analyserar namnen på artikelns författare. Denna samling av personer kan sammanfattningsvis beskrivas som värderelativister för vilka gott och ont synes vara ett i det närmaste okänt begrepp.

Här återfinnes exempelvis fru Theorin, som under det kalla krigets dagar var fullständigt oförmögen att skilja mellan gott och ont och allt som oftast icke gjorde någon skillnad på den fria västvärlden och den röde satans lakejer i Moskva. Här återfinnes även förre talmannen herr Pettersson och förre ambassadören herr Ferm, även dessa personer som under det kalla krigets hade svårt att skilja mellan gott och ont.

Ytterst beklämmande är ock att den extreme liberalteologen ärkebiskopen emeritius doktor Hammar än en gång ger sig in på områden han borde undvika.

Förtroendet för herr Juholt näst intill obefintligt

2011-10-22T14:43:00.002+02:00

Svenska Dagbladet låter idag meddela resultatet av en undersökning, genomförd av det aktningsväda institutet SIFO, varav framgår att förtroendet för herr Juholt, socialdemokratiska arbetarepartiets ordförande, nu synes vara lägre än någonsin tidigare. Blott 15 procent av de tillfrågade säger sig ha störst förtroende för herr Juholt som statsminister.

Det hela är på intet sätt förförvånade och lär icke enbart ha sin grund i det slarv och den underlåtenhet herr Juholt visat prov på i samband med hyres-, bil- och reseersättningar. En annan grund till det remarkablet låga förtroendet torde vara den stora oskicklighet med vilken herr Juholt bedrivit sitt ledarskap på, en oskicklighet som även högst sannolikt leder till ett stor missnöje lång in i de egna leden.

Det synes nu allt mer klart att herr Juholt, i en jämförelse med sina företrädare, av vilka en del varit högst begåvade men förslösat denna sin begåvning på socialismens sak, är, för att uttrycka det klart, helt inkompent att axla det ansvar han anförtrotts och än mindre att inneha statsministeposten.

Det är i sanning märkligt att ett parti, som i långerliga tider innehaft ett av rikets högsta ämbeten, statsministerposten och alltfort, inför väljana, gör anspråk på att bestätta denna, icke bättre fårmår att hitta en lämpligare kandidat.

Den libyske tyrannen näpst

2011-10-20T21:19:00.002+02:00

Så nås vi idag av nyheten att den libyske tyrannen Gaddaffi nu slutgiltigt näpsts, sannolikt under ett flyktförsök från sitt sista blodsbesudlade fäste, staden Sirte. Även om det hade varit att föredra om tyrannen fångats levande, så att han kunnat lagföras och näpsas med laga dom, torde de vara få som fäller en tår för den hädanfärd tyrannen nu mött då han under 42 år varit en ofattbart grym plågoande för hela det libyska folket.

Tyrannen Gaddaffis regim var från allra första början illegitim och avskyvärd. Det det libyska folket nu behöver är en stabil och lugn utveckling. I ett första steg bör därför det legitima statsskick, Monarkin, som rådde 1969 återupprättas genom uppsättande av Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed El Senussi på den libyska tronen såsom ett första steg i stabiliserandet. Efter detta bör fria val till en lagstiftande församling hållas vilken har att upprätta en konstitution.

Konungariket Libyens vapen

Från det spanska exemplet vet vi att ett återupprättande av Monarkin är ett mycket gott sätt att återupprätta stabilitet och rättsäkerhet.

Herr Juholt stannar i sitt uppdrag

2011-10-14T19:40:00.001+02:00

Så har då herr Juholt meddelat att han avser att kvarstanna på uppdraget såsom ordförande för socialdemokratiska arbetarepartiet. Även nämnda partis så kallade verkställande utskott har idag uttalat sitt stöd för herr Juholt. Detta är givetvis en intern fråga för partiet och det vore här förmätet att ha några som helst synpunkter. Dock torde det vara klart att detta ärendes utgång måste betraktas såsom taktiskt betydelsefullt för partiets motståndare då herr Juholts anseende inom överskådlig tid är solkat, något som kommer att ligga honom till stor last i kommade val.

Icke heller gällande åklagarens beslut angående förundersökning, gällande brottet bedrägeri, kan något invändas i sak. Brottet kräver att uppsåt kan visas vilket torde vara svårt utifrån det Riksdagens regelverk som åklagaren hävisar till. Här måste skyndsamt vidtagas åtgärder för att rätta bristerna i regelverket, då det icke får förekomma några tveksamheter i detta. Ytterst gäller detta varje politikers här.

Oavsett den rent rättsliga hanteringen visar denna fråga, likväl som herr Juholts övriga verk sedan han tillträdde sitt uppdrag, på hur olämplig herr Juholt skulle vara att inneha statsministerämbetet. Denna olämplighet kan sammanfattas i följande punkter:

Herr Juholt har visat på ett mycket oskickligt ledarskap och stor brist på konsekvens. Vi har sett detta såväl i Libyenfrågan som i debaklet kring den så kallade "skuggbudgeten".
Herr Juholt har visat på såväl store slarvighet som oacceptabel underlåtenhet att följa de regelverk, om än något bristfälliga, som finns.

Utöver detta kommer att herr Juholt i sin retorik är en lismare av största mått, en lismare som måhända kan vinna vissa poäng i demagogi men som i längden riskerar att falla mycket djupt i både anseende och trovärdighet.

Herr Juholt bör tillfälligt träda tillbaka

2011-10-10T17:53:00.000+02:00

Idag har det synnerligen extraordinära inträffat att beslut fattats om inledande av förundersökning, avseende bedrägeribrott, mot ordföranden för ett av rikets ledande poltiska partier, herr Juholt. Aldrig tidigare har i riket någon så högt uppsatt politisk företrädare på detta sätt misstänkts för ett så allvarligt brott. Det misstänkta brottet är ock högst anmärkningsvärt i det att det är relaterat till herr Juholts agerande såsom politiskt förtroendeval och det särskilda ansvar och den plikt gentemot väljarna som detta är förenat med.

Viktigt är dock att deklarera att den för brott misstänkte herr Juholt, enligt rättstatens principer, är att betrakta såsom oskyldig intills dess att laga dom fallit. Det är ock så att det faller på åklagaren att visa att den misstänkte är skyldig och icke på den misstänkte att visa att han är oskydlig. Detta till trots, och med tanke på brottets allvarliga natur, bör herr Juholt under den tid förundersökningen pågår träda tillbaka, både såsom riksdagsledamot och som ordförande i socialdemokratiska arbetarepartiet. Ett annat skäl till detta är att den politiska diskussionen, istället för att röra viktiga politiska sakfrågor, kommer att helt fokuseras gentemot den för bedrägeribrott misstänkte herr Juholt.

Herr Juholts olämplighet

2011-10-09T10:48:00.001+02:00

Media låter nu på allehanda sätt skärskåda Herr Juholts leverne. Även om det, avseende vissa media, kan tyckas något förmätet att på sätt som nu sker oblygt publicera diverse tillkortakommanden, som kan läggas herr Juholt till last, är det otvetydigt så att bilden av både slarv och underlåtenhet är uppenbar. Det är dessa egenskaper, mycket mer än försyndelserna i sig, som gör herr Juholt högst olämplig för det uppdrag han innehar och för det ämbete han ytterst strävar efter. Om det till detta lägges att herr Juholt, ibland och i vissa sammanhang, har uppträtt som en ren pellejöns blir slutsatsen, att herr Juholt borde söka sin utkomst någonannanstans, mycket klar.

Med ovanstående sagt måste dock konstateras att underlåtenheten kring de nu aktuella hyresersättningarna ändå framstår som mycket allvarligt. Detta i synnerhet som regelverket som sådant varit väl känt. Det är därför högst stötande att lagstiftningen, kring underlåtenhet att lämna riktiga sakupplysningar vad gäller uppbärande av ersättningar, icke torde gälla riksdagsledamöter. Detta om något torde späda på det så kallade "politikerföraktet" när den vanlige medborgaren kan ställas tillsvars för underlåtetenheter, mycket mindre är vad som skett i de aktuella fallet, medan lismande politiker går fria. Här måste Riksdagen skyndsamt agera så att ingen särbehandling på detta område tillåts.

Herr Juholts besynnerliga blamager

2011-10-08T10:07:00.002+02:00

På detta forum har tidigare uppmärksammats att ordföranden för det socialdemokratiska arbetarepartiet, herr Juholt, synes vara en synnerligen medioker politiker vilken icke besitter de egenskaper som hans ansvarsfulla uppdrag tarvar och än mindre att inneha den statsministerpost han sucktar efter.

Nu har det visat sig att herr Juholt låtit ta ut för hög ersättning för sina boendekostnader enär han icke enbart själv nyttjat den aktuella bostaden utan delat denna med sin så kallade "sambo". Regelverket är på denna punkt klart och tydligt och herr Juholt synes tvärt emot riksdagsförvaltningens otvetydiga instruktioner i augusti ha inlämnat en ny ansökan där full ersättning begärts.

Nu vill väl ingen, icke heller krönikören på detta anspråkslösa forum, tro att herr Juholt eller hans "sambo" gjort det hela medvetet. Istället torde det hela vara ett utslag av slarv och underlåtenhet av att ta reda på de villkor som gäller. Dock, den som visar prov på slarv och underlåtenhet av detta slag är högst olämplig att inneha den typ av uppdrag som herr Juholt har och sucktar efter.

Det är icke heller första gången herr Juholt agerar på ett högst betänkligt sätt. I pressen har tidigare i år rapporterat hur herr Juholt, under en rekreationsresa till Turkiet högt och tydligt för sin följeslagerska, på en barinrättning, högeligen uppläste ett s.k. elektroniskt meddelande från en partivän och utifrån detta uttalade smädesfull kritik. Även detta visar prov på ett mycket dåligt omdöme.

Herr Juholt undgick och att inför sitt val till partiordförande deklarera att hans s.k. "sambo" tidigare avstraffats för bedrägeri. Det må vara att herr Juholts s.k. "sambo" tagit sitt straff och efter detta självklart skall ses som en ärbar medborgare men just detta faktum, och vetskapen om hur media av idag verkar, borde mana herr Juholt att taga sig till vara och icke genom slarv eller grova underlåtenhter äventyra sitt och sin s.k. "sambos" goda rykte som hedervärda medborgare.

Att hålla sig till lagar och regler är något som är en plikt för varje medborgare, hög som låg, och då självklart ock för de som innehar ansvarsfulla uppdrag och ämbeten. Av denna anledning är det därför mycket välkommet chefsåklaren på riksenheten för korruption, herr Johansson, uttalat att det Joholtska ärendet skall granskas. Har herr Juholt begått en förseelse, av underlåtenhet eller annan orsak är i detta sammanhang egalt, som förtjänar påföljd kan detta givetvis icke stillatigande åses utan här må rättvisan ha in gång.

Avslöja landsförädarna

2011-10-03T19:26:00.000+02:00

I Svenska Dagbladet väcks en mycket angelägen fråga rörande de fullt identifierade landsförädare som under långeliga tider gick den röde satans ärenden genom att spionera för den vederstyggliga tyrraniet Östtyskland. Säkerhetspolisen har identiferat 57 personer som på det högsta förått sitt Fädernesland. Professor Almgren, forskare vid Södertörns högskola, har givits tillgång till Säkerhetspolisens arkiv men förbjudits att publicera några namn. Enligt vad som framkommit finns bland dessa spioner icke enbart anhängare av kommunistpartiet utan ock en och annan socialdemokrat.

Det finns ingen som helst anledning att skydda dessa fega uslingar, som genom sin brottsliga verksamhet verkade för främmande makt och på det allra grövst sätt förådde sitt Fäderneland och sina medmänniskor. Dessa avskyvärda kommunistlakejer äventyrade tusentals och åter tusentals a sina hederliga landsmäns liv i det fall vårt land råkat ut för ett angrepp från mökrets makter. Dessa spioner är icke värd någon som helst respekt.

Regeringen bör snarast tillse att Säkerhetspolisens arkiv, rörande dessa förädiska individer offentligörs. Det är en anständighetsfråga att vi får reda på vilka dessa förädare är.

Bevara våra kyrkor

2011-10-02T10:13:00.003+02:00

Med stor förfäran och sorg läser vi idag i Svenska Dagbladet ett inlägg från förre domprosten i Skara stift, teologie doktor Hans Börje Hammar, där denne, som i andra sammanhang företrätt en högst hedersam syn på vår Kyrka och dess lära, pläderar för rivandet av kyrkobyggnader. Doktor Hammar utgår i sin argumentation utfrån ett inskränkt och snävt ekonomiskt perspektiv samt det soregsamma, men ända obestridliga faktum, att besökstalen sjunker.

Menar då doktor Hammar att vår Kyrka skall ge upp och istället för att fylla våra kyrkor riva dem? En i sanning mycket märklig utgångspunkt.

Doktor Hammar och alla andra skall ha fullständigt klart för sig att våra kyrkor och dess församlingar allt sedan kristnande varit en fundamental och viktig del av vårt samhälle. Att bygga sin kyrka och att bevara och förvalta denna har allt sedan dess varit en omistlig del i våra församlingars viktiga värv. Denna viktiga uppgift är något som tydligt slås fast redan i våra landskapslagar.

Det Kyrkan behöver är ett reningsbad för att gudtjänsterna åter skall bli välbesökta, varigenom ock kyrkobyggnaderna kommer att fyllas. En stor orsak till den nu bekymmersamma situationen är att liberalteologerna, som mer aktar tidens nycker än den Heliga Skrift, fått hållas och tillåtits att, tvärt emot den sanna evangeliska läran, framföra den ena ståndpunkten som är märkligare än den andra på en rad områden. Med all tydlighet torde det framgå att liberalteologerna icke fyller kyrkorna, vilket ju icke är särdeles märkligt då varje sann kyrkobesökare önskar att predikan skall utgå från den sanna evangeliska läran och icke från värdsliga lismares flyktiga tyckanden och låtanden.

Såldes är nu tiden kommen för att göra upp med liberalteologern och låta dem välja att antingen bekänna sig till den sanna evangeliska läran eller att söka sig annorstädes. Det är nämligen vår plikt, såväl mot våra fäder som mot våra barn, att stå upp för våra Fäders Kyrka och den sanna evangeliska läran. I detta ligger att även staten måste våga ta ställning och inse att ett samhälle behöver en grund i fasta värderingar vilket har den naturliga konsekvensen att Statskyrkan måste återupprättas.

Lågt förtroende för herr Juholt

2011-09-28T16:06:00.000+02:00

Svenska Dagbladet låter meddela att förtroendet för ordföranden i det socialdemokratiska arbetarepartiet, herr Juholt, är synnerligen lågt. Emedan vår högaktade statsminister, herr Reinfelt, åtnjuter ett förtroende svrande mot hela 59 procent får herr Juholt blott och bart 20 procent. Detta torde innebära att herr Juholt ävenledes har problem med förtroendet inom det egna partiet.

Nu är dock detta låg förtroendebetyg intet på minsta sätt förvånande. Herr Juholt har allt sedan sitt tillräde agerat på ett sätt som ger ett mycket blekt intryck och bilden av en högst medioker politiker, som dessvärre icke har förmågan att fullt ut förvalta det uppdrag han utsetts till. Noteras kan att herr Juholt redan som nytillträdd "klampade i det så kallade klaveret" genom sitt ytterst märkliga agerande i Libyen-frågan. Här falerade herr Juholt på det enda område, försvarspolitiken, där han ansågs hysa någon form av kunnande och erfarenhet.

Kontrasten till tidigare socialdemokrtiska ledare såsom herrarna Erlander, Palme och Carlsson är slående. Nämnda herrar var utrustade med skarpa intellekt och god analysförmåga även om de förslösade sin begåvning på den socialistiska saken. Varken herr Juholt eller hans företrädare, fru Sahlin, når, vad gäller nämnda egenskper, ens i närheten av dessa sina begåvade företrädare.

Även om icke boklig bildning är allt må här noteras att varken herr Juholt eller fru Sahlin har någon akademisk utbildning utan blott bart tämligen triviala gymnasieutbilningar där den förstnämnde genomgått tvåårig social linje och den sistnämnda treårig samhällsvetenskaplig linje. Detta skall ställas relation till herr Erlander, som avlade filosofie kandidatexamen 1928, herr Palme, som avlade juristexamen 1951 samt herr Carlsson, som avlade politices magisterexamen 1958.

Som jämförelse må ock nämnas att även vår högaktade statsminister, herr Reinfelt, innehar en akademisk grad i det att han 1990 avlade civilekonomexamen vid Stockholms universitet.

Valsystemets konsekvenser

2011-09-26T19:49:00.000+02:00

I pressen diskuteras nu flitigt att en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter, en yngling vid namn herr Pätzell, synas ha lämnat partiet för att i Riksdagen agera såsom fristående ledamot. Denna fråga är intressant ur ett konstitutionellt perspektiv.

En egenskap i vårt valsystem är att det främst är politiska partier och icke personer som väljes även om riksdagsmandatet som sådant är personligt. Såsom vårt politiska system fungerar torde de flesta väljare, vid avgivandet av sin röst, utgå från parti och icke person. Det är detta faktum som motiverar den diskussion som nu pågår.

En ytterligare dimension i detta är att vi ock har inslag av personval i det att det å valsedlarna är möjligt att markera en kandidat genom så kallad "kryssning". På detta sätt kan även kandidater längre ned i turordningen på valsedlarna bli valda. I det nu aktuella fallet med herr Petzäll torde detta sistnämnda, enligt det valprotokoll som finnes att tillgå hos valmyndigheten, vara fallet.

Rent konstititionellt är, såsom framgår av ovanstående, varje riksdagsmandat personligt och utifrån detta är icke herr Petzälls beslut att kvarstå klandervärt. Då det dessutom är så att nämnde riksdagsledamot är personvald finnes en logik i det att han kvarstår.
Det nu inträffade visar på att det finns brister i valsystemet, som trots konstitutionens bokstav, ändå kan anses innebära oklarheter för väljarna. Utifrån detta bör införande av ett rent personvalssytem där en kandidat väljes i varje valkrets övervägas. För undvikande av trappstegseffekter skulle då krävas en ordning med majoritetsval. Får ingen kandidat mer än hälften av rösterna i en första valomgång hålles en andra valomgång mellan de två kandidater som kom främst i den första omgången.

Ett system av ovan skisserade art skulle ock vitalisera politiken högst avsevärt och leda till ett större ansvarstagande och en mer direkt kontakt mellan vald representant och väljare. Partiväldet skulle icke heller bli lika påtagligt som idag.

Dags att återupprätta den ryska Monarkin

2011-09-25T10:56:00.002+02:00

Utvecklingen i Ryssland efter den blodsbesudlade kommunismens fall har icke varit oproblematisk. Upprättandet av rättstaten möter alltfort stora hinder och det är odiskutabelt att det finns en mycket ohälsosam blandning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. Ett tecken i denna riktning är att det nu synes vara på det sättet att herr Putin åter skall få bekläda presidentposten.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, skålar med Rysslands president herr Putin vid en högtidlighet i samband med nuvarande Patriarken av Moskvas tillträde 2009.

Ryssland skulle i dagens situation vara mycket betjänt av en ordning som bygger på maktdelning. Den lagstiftande makten måste skiljas från den verkställande och ett sant oberoende mellan verkställande och dömande makt är en nödvändighet för att rättstaten skall kunna upprätthållas och vidmakthållas.

Ur detta perspektiv är tvivelsutan upprättandet av en strikt konstitionell Monarki vara den bästa lösningen. I denna bör såväl lagstiftande makt som beskattning ställas under duman medan en oväld myndighetsutövning, strikt efter lagarna, upprättas under Monarkens beskydd.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland med sin son och arvinge Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Storfurst Georg, Stotfurste av Ryssland, Prins av Preussen, i samband med Prinsen av Preussens bröllop i Potsdam förliden månad.

Den ryska tronföljdsfrågan innehåller en del problematik, i det att den Romanovska Familjestiftelsen under Hans Höghet Prins Niklas av Ryssland motsätter sig Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Marias rätt till tronen. Även om det för mig synes finna goda skäl för Storfurstinnans rätt bör dock denna fråga slutgiltigt avgöras av duman.

Om Palestinafrågan

2011-09-23T20:29:00.000+02:00

Svenska Dagbladet låter meddela att den Palestinska Myndigheten till Förenta Nationerna inlämnat en ansökan om medlemskap.

Det må vara så att lösningen av den palestinska frågan i förlängningen är en lösning med två stater men tiden för detta är på intet sätt mogen. Det är högst lättsinnigt av presidenten för den Palestinska Myndigheten, herr Abbas, att på det sätt som nu sker söka ta genvägar som icke har förutsättningar att lyckas.

Grundproblemet i den palestinska frågan är att den part, Hamas som behärskar en del av det palestinska territoriet, Gaza, icke erkänner staten Israels rätt att existera utan istället verkar för nämnda stats utplåning. Så länge detta förhållande råder kan en tvåstatslösning icke komma på fråga och således på intet sätt heller ett medlemskap i Förenta Nationerna.

Om herr Abbas verkligen värnar om sitt palestinska folk bör han snarast draga tillbaka sin ansökan och resa hem för att där ta tag i grund problemet, de som önskar staten Israels utplåning.

Vidare är det otvivelaktigt så att intill dess att Hamas och med dem likasinnade framhärdar i sin ondskefulla gärning att utplåna den judiska staten så har staten Israel all rätt att försvara sin existens.

Leve staten Israel och dess rätt att existera!

Terrordåd avvärjt

2011-09-12T17:47:00.001+02:00

Med stor tillfredställelse kan noteras att rättsvårdande myndigheter, med Säkerhetspolisen i spetsen, kommit ett försåtligt terrorangrepp på spåren och avvärjt detsamma. Detta visar att rättsamhället har medel att skydda och att de förstärkningar som gjorts under de senaste åren icke varit förjäves.

Även om uppgifterna, helt naturligt på grund av utredningens känsliga art, är fåtaliga torde det dock stå klart att de gripna misstänkta tillhör den kategori av terrorister som består av misstolkare av den muselmanska trosinriktningen. För detta talar ock att dådet synes ha samband med Göteborgs internationella konstbiennal till vilken en herr Vilks synes vara relaterad. Herr Vilks har som bekant visat låtit förfärdiga vissa teckningar av profeten Mohammed.

Även om herr Vilks borde ha tagit sig till vara och avstått från att på ett synnerligen oförskämt sätt smäda det som andra håller heligt motiverar detta givevis på intet sätt några rättsvidriga och djupt avskyvärda terrordåd som sätter oskyldiga människoliv på spel. Det som dock brister hos båda parter, såväl hos den skamlige herr Vilks som vederstyggliga terrorister är respekten för medmänniskan vilket borde lända båda till eftertanke.

En sorgesam dag

2011-09-11T12:10:00.004+02:00

Idag den 11:e september 2011 har det gått tio år sedan medeltida mörkermän begick sina besinningslösa terrordåd i Förenta Staterna där upp mot 3000 oskyldiga människor miste livet. Detta är därför en sorgens dag då vi alla måste böja våra huvuden i respekt för alla de oskyldiga människor som på detta sätt mördades.

De som föraktar människovärdet och rättstaten är på intet sätt isolerade till en enda åsiktsriktning utan kan återfinnas hos många rörelser, av vilka följande må nämnas:

Kommunister. Då kommunismen i sin ideologi föraktar människovärdet och rättstaten legitimerar den terror och har således utövat terror i de arma stater där den härskat och forsatt härskar. Kommunismens avskyvärda anhängare drager sig därför inte att på allehanda sätt ta till rättsvidriga metoder. I Europa har vi sett dessa fula kommunistiska trynen dyka upp som Röda Armefraktionen (RAF) i Västtyskland, vilka ock genomförde terrordåd i vårt land 1975, och som de Röda Brigaderna i Italien. I vårt land har detta ock kunnat beskådas i de upplopp, det mest spektakulära i Göteborg 2001, där en pöbel av slynglar och andra missdådare uppviglades av illasinnade kommunistiska krafter att sätta sig upp mot ordningsmakten och att vandalisera.
Misstolkare av den muselmanska trosinriktningen. En betydelsefull del av dessa kan relateras till det av den numera näpste simple mördaren bin Ladin organiserade terrornätverket al Qaida.
Separatistika nationalister. Dessa skyr inga medel för att söka upprätta separatistiska statsbildningar eller anslutning till andra statsbildningar utifrån en exterm uttolkning av nationalistiska principer. Här må nämnas separatistiska organisationer i Baskien, på Korsika och diverse palestinska organisationer såväl som den Irländska Republikanska Armén. Även separatistiska organisationer på Balkan innefattas i detta med flygkapningen på Bulltofta 1972 utförda av missdådare med koppling till organsiationen Ustaša.
Dårar. Utöver detta finnes en kategori av dårar , som delvis på skilda sätt låter sig inspireras av ovannämnda tre kategorier, men där gärningen utföres av enskilda utan stöd av en bakomliggande orgnisation. Mest aktuellt exempel här är givevis de tragiska norska illdåden förliden sommar utförda av dåren Breivik. Andra exempel är den så kallade UNA-bomaren, dåren Kaczynsky, som mellan 1978 och 1995 utförde illasinnade bombdår. I denna kategori finns självklart ock den så kallade Oklahomabombaren, dåren Mac Veigh numera avrättad, vilken 1995 genom ett bombdåd mördade 168 personer, därav 19 barn, och sårade 650 ytterligare.

Terrordådenden 11:e september 2001, likt alla andra terrordåd, visar på fullständig avsaknad och respekt för både människolivet och rättstaten. Rättstaten får därför aldrig ge vika för de simpla brottslingar som ägnar sig åt denna art av bestialiska missdåd. Hotet finns alltfort och rättstaten måste därför säkerställa att det finns tillräckliga medel för att möta de illvilliga brottslingarnas försåtliga planer. Detta innefattar:

En utbilding och opinionsbildning som tar fasta på att att förmedla människovärdet och rättstatens orubbliga principer. Här ankommer det på samhället, icke minst när det gäller att sätta upp ramarna för utbildningsväsendet, att icke vackla i avståndstagandet från de rörelser och organisationer som på minsta sätt visar stödjer eller visar sympati förr terrorismens missdådare.
En underrättelseorganisation som på de sätt som krävs, under rättsäkra former, ges tillgång till nödvändig information av vad slag det vara må för att så tidigt som möjligt utröna missdådarnas planer.
En ordningsmakt, innefattande såväl polis som militär, av tillräcklig numrär och med tillräcklig utrustning för att möta de situationer som uppkommer och då så långt det överhuvudtaget är möjligt före det att de illasinnade missdådarana hunnit sätta sina vansinniga planer i verket.

Cynism som politiskt medel

2011-09-10T11:47:00.002+02:00

Den hedervärde före detta partiordföranden för Kristdemokraterna, herr Svensson, har i ett klokt inlägg i Svenska Dagbladet dristat sig att ta upp den säregna kritik som staten Israel utsätts för av såväl det så kallade politiska etablisemanget som massmedia. Det exempel herr Svensson pekar på är Israelhatarnas vrede rörande tillverkning av en viss dryckestillverkningsapparatur vilken, som det visade sig, högst felaktigt påstods ha tillverkats på Västbanken.

Idag kritiserar en yngling, en herr Lindgren, så kallat "språkrör" i Grön Ungdom herr Svensson i en debattartikel. Av denna debattartikel framgår att ynglingen Lindgren, trots sin ringa ålder tagit till sig många mindre goda egenskaper som kännetecknar våra lismande och cyniska politiker. Yngligen Lindgren drager sig icke ens själv för att bekänna sig till cynismen. Så här skriver nämnde yngling:

"Nog för att exempelvis regimerna i Nordkorea eller Syrien begår fruktansvärda övergrepp mot sin egen befolkning, men de berörs nog föga av hur starkt den svenska opinionsvinden viner. Cyniskt ja, men icke desto mindre sant. Israel däremot är ett land med täta kontakter med väst, bland annat genom stort ekonomiskt och militärt bistånd från USA. I och med detta finns en mycket större chans att israeliska makthavare faktiskt kommer ta intryck av omvärldens kritik."

Detta uttalande är häpnadsväckande, att icke bry sig om utan snarast spotta på de medmänniskor som torteras, lemlästas och mördas i världens mest avskyvärda regimer visar på en cynism utan gräns. Ynglingen Lindgren borde veta hut och skämmas. Är ynglingen Lindgren representativ för den kommande generationens lismande politiker är vi i sanning illa ute.

Anmärkningsvärt är också att ynglingen Lindgren, i sin intill dumhet gränsande politiska enfald, icke med ett ord reflekterar över de bakomliggande orsakssambanden till situationen i Mellanöstern. Orsaken till situationen i Mallanöstern är alltfort att det finns krafter som inget hellre vill än staten Israels utplåning. Detta föranleder staten Israel, som allt sedan sitt bildande befunnit sig i en krigs- eller krigsliknande situation, att försvara sig vilket helt visst också leder till mycket tragik och oönskade händelser.

Visdom förutsätter erfarenhet

2011-09-02T17:05:00.000+02:00

I ett uttalande i Svenska Dagbladet, relaterat till centerpartiets val av ny partiledare, förklarar den kloke och synnerligen erfarne förre partiledaren för Kristdemokraterna, herr Svensson, att "För visdom krävs det ett antal år av erfarenhet". Ingenting kan vara mer rätt än detta. Icke så att en gedigen grundutbildning icke skulle vara nödvändig, tvärtom den är en förutsättning, men denna teoretiska kunskap ger på intet sätt den praktiska erfarenheten av den verklighet som teorierna speglar. Det är detta möte mellan den teorietiska bildningen och verklighetens praktik som ger visdommen.

Således förefaller det fullständig huvudlöst att till partiledare utse fru Lööf. Fru Lööf är säkerligen en alldeles förträfflig person med stort engagemang, detta betvivlar jag på intet sätt. Dock är det fullständigt omöjligt att fru Lööf, som blott är 28 år, kan ha inhämtat den livserfarenhet som är ett alldeles nöldvändigt krav för att kunna axla det ansvar som ligger i ordförandeskapet för ett politiskt parti. Fru Lööf må vara en intelligent person men någon visdom, hämtad från livets långa skola, kan hon rimligen icke hunnit utveckla.

Nu är det icke enbart centerpartiet som utser allt för unga partiledare. Miljöpartiet utsett en än yngre partiledare i herr Fridolin. I fallet miljöpartiet är detta icke något att förundras över då partiet ofta sätter en ära i att gå på tvären och vara tvärt emot för sakens egen skull, något som ofta förtar partiets hela seriositet. När centerpartiet väljer samma väg är det dock skandalöst och närmast som att bespotta respekten för erfarenhet och visdom. Centerpartiet har sitt ursprung i det gamla bondesamhället där ålder och visdom var mycket högt skattade. Hur vore det här om partiet något reflekterade över sina rötter?

Det är i sanning sorgesamt att visa och erfarna personer måste stå tillbaka i dessa fall.

Befängt förslag från socialdemokrater

2011-08-31T18:42:00.000+02:00

Ordföranden i den socialdeomkratiska organisationen "Tro och Solidaritet", herr Wiederyd, framför i Svenska Dagbladet ett fullständigt huvudlöst och befängt förslag om att vårt land skulle införa en muselmansk helgdag. Mot detta måste vi protestera på det högsta, vårt land är kristet och icke muselmanskt. Denna fråga har att göra med vårt lands sedvana, tradition och grundläggande kristna värdegrund och det arv vi fått att förvalta från våra fäder.

Det är oändligt viktigt att denna fråga icke dras in i den infekterade frågan om invandring då det i är en fråga av helt annan dignitet. Här skall deklareas att jag i grunden icke motsätter mig invandringen som fenomen utan tvärtom gärna och med öppna armar tar emot de som söker sig till vårt land och då särskilt de arma människor som i sina hemländer hemsökts av krig och katastrofer vilket måste gälla alla oavsett trosinriktning. Det är en i sanning kristen plikt att hjälpa dessa våra olycksbröder och olycksystrar varför jag är starkt kritisk mot de krafter i samhället som motverkar invandring av ovannämnda skäl.

Dock finner jag det högst rimligt att de som kommer till vårt land och avser att permanent bosätta sig här ock accepterar de hävdvunna sedvanor och traditioner som finns i vårt land. Att de tillägnar sig vårt svenska språk är även detta ett synnerligen rimligt krav. Vad gäller religion är detta en samvetsfråga och här får naturligtvis icke invandrarna med tvång eller lock och pock förmås att byta religon. De som önskar kvarstanna i sin trosinriktning måste givetvis få göra detta och detta är icke märkligare än att redan Konung Gustaf III år 1782 tillät judar att bosätta sig i vårt land och här utöva sin religion. Dock måste vår Kyrka självklart vara öppen för, och på alla sätt stödja, dem som av egen fri vilja önskar konvertera till Kristendomen. Vår Frälsares Ord "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" [Matteus 28:19] är alltfort Kyrkans huvuduppgift.

I detta sammanhang må nämnas att den organisation som nu kallar sig "Tro och Solidaritet" tidigare hette "Broderskapsrörelsen" och ursprungligen var en hedervärd organisation för kristna socialdemokrater. Dock har man inom det starkt värderelatvistiska socialdemokratiska arbetarepartiet icke lyckats stå upp för sin kristna tro utan tvingats omvandla sig till ett förbund för allehanda trosinriktvingar utifrån principen att "var-och-en-blir-salig-på-sin-tro". Feghet och ryggradslöshet har således fått råda vilket är ytterst sorgesamt att notera.

Den tyska Monarkifrågan

2011-08-28T10:31:00.003+02:00

Det tyska Furstebröllopet mellan Prinsen av Preussen, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen, rättmätig arvtagare till den preussiska Konungatronen och den tyska Kejsartronen, och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg, nu Kejserlig och Kunglig Höghet och Prinsessa av Pruessen, som firades under mycket högtidliga former i Potsdam har och det goda med sig att det drager uppmärksamheten till den tyska monarkifrågan.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen

Få är de länder som drabbats så fullständigt och hårt av Monarkins avskaffande. Den tragiska och olycksaliga så kallade novemberrevolutionen 1918 banade, som var och en vet, vägen för en av de mest tyranniska regimer som världen skådat. Det må i detta sammanhang nämnas att Kejsar Vilhelm, farfaders farfader till Prinsen av Preussen, tidigt intog en skeptisk inställning till den tyranniska regimen. Trots erbjudande att återvända kvarstannade han i sin exil till sin död. Genom testamentariska förordnanden förhindrade han ock att hans begravning av regimen nyttjades för propagandistiska syften genom en statsbegravning i Berlin. Istället hölls begravningen i hans nederländska exil Doorn där hans stoft fortfarande vilar i ett enkel mausoleum. Här skall Kejsarens stoft, enligt hans testamente, vila intill den dag Monarkin återupprättas i Tyskland.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsarna Georg Fredrik och Ludvig Ferdinand vid Fredrik den Stores Sarkofag år 1991

Prinsen av Preussens farfader, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen, var en hängiven motståndare till den tyrraniska regimen. Prins Ludvig Ferdinand var delaktig Operation Valkyria som i juli 1944 syftade till att bringa tyrannen över ända. Tanken var här att Prins Ludvig Ferdinand skulle intaga rollen såsom staschef. Det lär endast vara på grånd av Den Högstes försyn som Prins Ludvig Ferdinand undslapp att efter den tragiskt misslyckade operationen komma i tyrannens klor.

Med det just genomförda Furstebröllopet bör är förhoppningen att diskussionen om Monarkins återupprättande får en injektion och tar fart. Förutsättningarna för ett återupprättande torde vara synnerligen goda och Prinsen av Preussen synes till sin person vara synnerligen lämpad att åter på sina axlar taga den roll som historien lagt på honom.

Prinsen av Preussens bröllop

2011-08-27T13:14:00.010+02:00

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg rum har idag ingått kyrkligt äktenskap. Den högtidliga akten bevistades av 700gäster i den vackra Fredskyrkan i Potsdam.

Brudgummen Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen anländer till vigselakten med sin moder Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata, Heriginna av Oldenburg, Prinsessa av Preussen samt sin syster Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Cornelia-Cecilia av Preussen.

Bruden Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Prinsessan Sofia av Preussen, Prinsessa av Isenburg, anländer till vigselakten.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen under den högtidliga vigselakten

Deras Kungliga och Kejserliga Högheter Prinsparet av Preussen lämnar Fredskyrkan efter den högtidliga vigselakten.

Fredskyrkan i Potsdam

Bröllopet bevistades av flera höga gäster.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria av Ryssland, de jure Kejsarinna av Ryssland, med sin son Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg av Ryssland, Prins av Preussen, vid bröllopet.

Huset Habsburg representerades av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Georg och Ärkehertiginnan Eilika samt Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Gabriela. Ärkehertiginnan Eilikas fader är syster brudgummens moders andra gemål Hans Höghet Hertig Johan av Oldenburg.

Hans Kunglig Höghet Hertig Frans av Bayern anländer till vigseln. Till höger skymtar Hans Kungliga Höghet Lantgreve Maurtiz av Hessen.

Den borgeliga vigseln ägde rum förliden torsdag, den 25 augusti, i Potsdams Stadshus.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen efter den borgerliga vigselakten i Postdams Stadshus

Kyrkan bör åter bli en Statskyrka

2011-08-27T12:21:00.001+02:00

Moderata Samlingspartiet, det parti jag i brist på andra alternativ röstar på, har låtit meddela att man icke avser att ställa upp i kommande kyrkoval. Denna fråga kan ses ur två pespektiv.

Det ena perspektivet är motiveringen av beslutet där det bland annat säges:

"...visa att det inte finns något religiöst samfund som har en särställning inom partiet."

Detta motiv uttrycker för mig en feghet av största slag och det är sorgesamt att notera att moderater resonerar på detta sätt. Vi måste våga stå upp för att vår Kyrka är en omistlig del av vårt samhälle som ända sedan kristnandet haft största betydelse. Svenska Kyrkan har ock skall där för ha en forsatt särställning. För mig är det därför en självklarhet att vår Kyrka åter måste bli en Statskyrka.

Det andra perspektivet är att detta beslut något motverkar Kyrkans politisering vilket i grunden är något gott. Kyrkan är idag i händerna på lismande politikers vansinnigheter, som i allt syftar till att följa tidens nycker. Allt för länge har tidens nycker fått styra över den lära som den Heliga Skrift uttrycker. Här behövs ett reningsbad. Lärofrågor kan aldrig och får aldrig bli något som beslutas av lekmän i "politiska" församlingar. Lärofrågor måste avgöras i kollegiet av Kyrkans biskopar.

Lekmannen har sin främsta plats i församlingen. För kyrkans skötsel och vård finns här, sedan urminnes tid, förtroendeposter och organ, som alltfort bör utgöra grunden för lekmannainflytandet. På andra nivåer finnes inga egentliga behov av valda lekmannaförsamlingar. I de fall lekmannarepresentaner krävs på andra nivåer bör dessa utses av församlingarna.

Nersvärtandet fortsätter

2011-08-24T20:32:00.001+02:00

Svenska Dagbladet låter idag låna sina spalter till ett inlägg av en lektor Håkansson. Detta inlägg syftar till att misskrediera Hennes Majestät Drottningen och den undersökning som genomförts av förre riksarkivarien dr Norberg angående Hennes Majestäts faders förehavanden för det att Hennes Majestät var född.

Det bärande temat i inlägget är att undersökningen på olika sätt skulle vara otillräcklig och ofullständig. Det betecknande är dock att inlägget icke innehåller en enda ny faktauppgift utan endast en lång rad av obelagda spekulationer och gissningar. Om lektor Håkansson hade velat föra denna fråga framåt skulle ha ha presenterat belägg för sina spekulationer påståenden. Lektor Håkanssons inlägg följer således det mönster som kunnat observeras också i annan kritik av undersökning.

Den avslutande slutsatsen i lektor Håkanssons inlägg är helt spekulativ och utan substans:

"Bilden av Sommerlath som en mänsklig nazist, kan naturligtvis vara riktig, men alltför mycket tyder på att Walther Sommerlath var en människa utan särskild moralisk övertygelse, en medlöpare som cyniskt tycks ha utnyttjat varje tillfälle att rädda sitt eget skinn även på bekostnad av andras."

Att lektor Håkansson icke ens bemödar sig med att förklara sin slutsats utan nöjer sig med att konstatera "mycket tyder" svärtar tvivelsutan lektor Håkanssons anseende såsom historiker och vetenskapsman. Utan belägg borde istället herr Håkansson avhållit sig från sitt av gissningar och spekulatíoner fyllda inlägg.

Tyrannen fallen

2011-08-23T20:30:00.000+02:00

Med stor tillfredställelse hälsas nyheten om att den tyrannen Gaddafi och dennes blodsbesudlade regim synes ha fallit. Förvisso rapporteras att en del av tyrannens lakejer och legosoldater forsätter sitt smutsiga värv att sprida död och lidande över det arma libyska folket. Dock har tyrannens högkvarter intagits varför hans fasansfulla regim måste anses såsom störtad över ända.

Förhoppningen måste nu ock vara att tyrannen kan gripas och lagföras. Frågan är här huruvida han bör ställas inför internationell domstol eller om han skall lagföras av en libysk domstol. Vad som är rätt och fel i detta synes mig icke självklart även om det skulle vara att föredra att tyrannen ställs inför internationell domstol. Om fallet blir det omvända bör dock det internationella samfundet fullt respektera en lagföring i libysk domstol och då även den dom som utfärdas innefattande även det fall att tyrannen döms att föras till galgen.

Än mer betydelsefullt är dock att åter ge det libyska folket harmoni och rättvisa. Det bästa sättet att göra detta är att genom en restauration av Monarkin lägga grunden för en kontinuerlig utveckling av landet. Här vet vi att Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed el Senussi är beredd att axla detta ansvar och bestiga den libyska tronen.

Leve det libyska folket!

Tronarvingen kommer ock att ingå i den brittiska tronföljden

2011-08-20T12:54:00.000+02:00

Ett faktum, även om det torde vara av mer teoretisk natur, som icke uppmärksamats i den mediala uppmärksamheten kring innevarnade veckas glädjerika besked är att vår nye tronarvinge, likt sin moder, moderfader och sin moders syskon, kommer att ingå i den brittiska tronföljden. Denna tronföljd omfattar icke blott det Förenade Konungariket utan ock den brittisk Monarkens övriga fjorton troner av vilka tronerna i Kanada, Australien och Nya Zeeland torde vara de mest betydande.

Hade tronarvingen fötts idag hade denne varit nummer 206 i den brittiska tronföljden. Noteras kan här att Hertigen av Värmland, på grund av de brittiska tronföljdsreglerna, innehar plats 204 i den brittiska tronföljden och således i denna är före sin syster Hertiginnan av Västergötland.

Noteras kan att den brittiska tronföljdsordingen, viken fastställdes 1701, icke ställer explicita krav på dynastiska äkenskap. DE krav som finnes kan sammanfattas enligt följande:

En arvinge får icke bekänna sig till den romersk katolska kyrkan
En arvinge måste vara född i ett äktenskap
Äktenskap skall godkännas av den brittiske Monarken. Detta gäller dock icke de arvingar som tillhör andra Furstehus. Undantagna är och alla arvingar till Konung Edvard VII. I praktiken innebär detta att äktenskap inom Huset Hannover, som är en del av det brittiska konungahuset, skall godkännas av den brittiske Monarken, vilket alltjämt sker.

Tronarvingens namn

2011-08-19T16:24:00.001+02:00

I massmedia spekuleras nu en del om vilket namn vår nye tronarvinge kommer att ges.

I det fall att tronarvingen blir ett gossebarn är det intressant att studera vilka konunganamn som använts under rikets moderna historia från Konung Gustaf I och framåt.

Karl förekommer hos åtta Konungar, Karl IX, Karl X Gustaf, Karl XI, Karl XII, Karl XIII, Karl XVI Johan, Karl XV, Carl XVI Gustaf.
Gustaf förekommer hos åtta Konungar, Gustaf I, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Gustaf III, Gustaf IV Adolf, Gustaf V, Gustaf VI Adolf, Carl XVI Gustaf.
Adolf förekommer hos fyra Konungar, Gustaf II Adolf, Adolf Fredrik, Gustaf IV Adolf, Gustaf VI Adolf.
Oscar förekommer hos två Konungar, Oscar I, Oscar II.
Fredrik förekommer hos två Konungar, Fredrik I, Adolf Fredrik.
Johan förekommer hos två Konungar, Johan III, Karl XVI Johan.
Erik förekommer hos en Konung, Erik XIV.
Sigísmund förkommer hos en Konung.

Ett rimligt antagande är ock att ett namn som burits av en Konung i vår nuvarande Konungaätt kommer att nyttjas. Vidare torde namnet Adolf, av olika skäl, icke vara gångbart medan namnet Johan endast nyttjats en gång. Utifrån denna analys torde ett gossebarn, såsom sitt officiella tilltalsnamn, att kallas Karl, Gustaf eller Oscar.

I det fall det blir ett flickebarn finnes icke någon sedvana utifrån tidigare regerande drottningar då vi blott haft två, Drottning Kristina och Drottning Ulrika Eleonora. Här synes mest troligt att tilltalsnamnet kommer att hämtas från någon i tiden relativt näraliggande släkting. Att spekulera i vilket namn detta skulle kunna bli synes icke vara relevant då det här saknas sedvana.

Sedvänjor för nya medlemmar av det Kungliga Huset

2011-08-18T20:27:00.000+02:00

I samband med gårdagens stora glädjenyhet väcks frågan om hur sedvänjor rörande titulatur och angränande områden kommer att tillämpas. Dessa frågor är i vårt land icke, som i andra Monarkier, fastställa i skriven lag eller i kungliga brev. Hos oss följes sedvanor vars tillämpning avgöres av Konungen.

Ursprunglig sedvana
Så vår Successionordning stipulerade om agnatisk tronföljd tillämpades sedvanan att varje medlem av det Kungliga Huset, arvsberättigade till tronen samt dessas gemåler, dynastiskt gifta samt ogifta döttrar till arvsberättigade, gavs värdigheten Kunglig Höghet samt titeln Prins eller Prinsessa. Sedan 1772 har ock arvsberättigade prinsar vid födseln givits en hertigtitel. Vidare förlänades prinsar Serafimerorden vid födelsen/dopet.

I fallet med icke dynastiska giften utformades sedvanan så att en annan kunglig titel, dock utan värdighetn Kunglig Höghet, gavs i de fall Konungen gillat giftermålet. Härigenom gavs Konung Oscars son, Hans Kunglig Höghet Prins Oscar, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Gotland, den icke ärftliga titeln Prins Bernadotte i samband med sitt giftermål 1888. På samma sätt förlänades de tre av vår nuvarnade Konungs systrar, som icke ingick dynastiska äktenskap, titeln Prinsessa följt av sin respektive borgerliga titel vid giftermålen. I dessa fall behölls förlänade ordnar.

Ett särskilt fall här utgjordes av framlidne Hertigen av Hallands giftermål 1976. Här bör framhållas att detta giftermål utifrån ett legalt perspektiv var ett dynastiskt giftermål i det att Successionsordningens bestämmelser följdes. Konungen hade gillat detta giftermål och då den blivande gemålen, dåvarande fru Craig, icke var enskild svensk mans dotter.

I fallet med icke dynastiska gifter förlorades såväl kungliga titlar som förlänade ordnar. Detta var något som drabbade såväl Konung Gustaf Adolfs söner Sigvard och Carl Johan, som Prins Vilhelms son Lennart, samt Prins Carls son Carl.

Anpassning av sedvana
Sedan Successionsordingen ändrats har endast en kunglig födsel och ett kungligt äktenskap skett.

Då Konungens andra dotter Madeleine föddes tilldelades hon värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa. Detta var helt i enlighet med ursprunglig sedvana. Vidare förlänades titeln Prinsessan titeln Hertiginna. Detta var enligt den nya ordning som Konungen lät tillämpa vid ändringen av Successionsordningen 1980 då Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria förlänades titeln Hertiginna. Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip förlänades däremot titeln Hertig vid sin födelse i enlighet med den ursprungliga sedvanan.

Inget av Konungens barn förlänades Serafimerorden vid födseln, på grund av att den vanvettiga och förnedrande ordning som då förbjöd förlänandet av ordnar till alla svenska medborgare. I samband med vår Tronföljares myndighetdag 1995 förändrades dock denna ordning så att ordnar kan tilldelas medlemmar av det Kungliga Huset. Härefter har Konungen förlänat Serafimerorden till sina två andra barn på deras myndighetsdagar.

Vad gäller gemåler till arvsberättigade Prinsar och Prinsessor synes ordningen icke vara fullständigt fastställd. Vid Tronföljarbröllopet förlidet år förlänades den blivande gemålen herr Westling värdigheten Kunglig Höghet och titlarna Prins och Hertig. Vidare förlänades Hertigen Serafimerorden.

Från Hertiginnan av Gästrikland och Hälsingland sorgesamt brutna förlovning synes det dock vara klart att Konungen här icke hade för avsikt att förläna vare sig värdighet av Kunglig Höghet eller titel Prins utan enbart titeln Hertig.

Måhända ser vi i detta en ny sedvana där endast gemåler till tronföljare förlänas full kunglig värdighet och titel.

Vad gäller vår nye tronarvinge torde rimligen tillämpningen av sedvanan bli att full kunglig titel och värdighet ges samt att förläning av ett hertigdöme sker. Vad gäller förläning av Serafimerorden återstår det att se om Konungen återgår till ursprunglig sedvana, och förlänar denna vid födseln, eller om förläning kommer att ske på myndighetsdagen.

Glädjande nyhet

2011-08-17T18:45:00.001+02:00

Med största och hjärtinnerligaste glädje tar vi idag emot kungörelsen om att Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland är havande.

Från detta forum framföres i underdånighet de allra varmaste gratulationer till vårt högaktade Tronföljarpar, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergörtland.

Så kan vi då se fram emot den nionde generationen av vår Konungaätt som förlidet åt firade tvåhundraårsjubileum.

Vi ber att den Högste beskyddar vårt högaktade Tronföljarpar och den blivande Tronarvingen.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Samhället har rätt att försvara sig

2011-08-11T13:51:00.000+02:00

I samband med de brottsliga händelser som begåtts av ligistiska illgärningsmän i Förenade Konungariket har nu försteministern herr Cameron öppnat för möjligheten att använda militär för att upprätthålla lag och ordning. Detta synes vara ett mycket gott initiativ. Då rättsamhället hotas och då laglydiga medborgares liv och egendom sätts på spel måste samhället göra sitt yttersta för att skydda. För sitt skydd besitter ett samhälle resurser i form av polis och militär. Självklart måste då dessa resurser kunna användas. En del i detta är att militären ofta besitter goda transportmedel, t.ex. helikoptrar, som ock kan tas i anspråk.

I övrigt är det bara att hoppas att så många som möjligt av de tjuvaktiga missdådarna och fridsstörarna i Förenade Konungariket kan gripas och lagföras för att näpsas med kännbara domar.

Skandalöst förtal av "historiker"

2011-08-11T11:46:00.001+02:00

En herre vid namn Mats Deland, vilken synes vara något slag av "historiker" vid Uppsala universitet (akademiska meriter synes vara något oklara), låter idag publicera en "kulturartikel" i tabloidpressen där han på det grövsta förtalar Hennes Majestäts fader endast baserat på sina egna spekulationer.

"En rimligare tolkning är emellertid att säga att han förutom att han mot bakgrund av de nazistiska judeförföljelserna utpressade Wechsler, även tog tillfället i akt att blåsa nazistaten. Emellertid inte för några högre syften, utan för att tjäna en slant."

Herr Deland utpekar således, i sitt smutsiga värv, Hennes Majestäts fader för att vara en ohederlig I sin oförskämda feghet anklagar han således en avliden person, helt utan belägg, för utpressning. Tvärtom pekar alla de uppgifter som framkommit i Fil. Dr. Norbergs utredning på att det hela var frågan om en högst seriös affärsöverenskommelse. Att tala om utpressning när det var högst reala tillgångar som föll på herr Wechslers lott i Brasilen saknar all grund och är direkt oseriöst. Utpressning är något helt annat.

Även det språk som herr Deland använder sig av, t.ex. genom det ovårdade begreppet "blåsa", visar att herr Deland är en synnerligen oseriös person då han på intet sätt visar på den saklighet och vederhäftighet som måste förväntas av en seriös forskare.

Tydligen är det ock så att herr Deland första gången publicerade sina teorier om Hennes Majestäts fader i den extremsocialistiska publikationen "Arbetaren" (Nr 29 år 2002). Om denna tidskrift kans sägas att den ges ut av av den syndikalistiaks organisationen Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), en revolutionär organisation mycket långt ut till vänster som icke respekterar rättstaten utan som sätter sig upp mot lag och ordning och därigenom icke drar sig för brottslig verksamhet.

Denne herr Deland är alltså en av de påstådda "experter" som TV-programmet "Kalla Fakta" nyttjade sig av i dess oseriösa program om Hennes Majestäts fader. Program som var ett led i fega republikaners smutsiga kampanj att svärta Monarkin.

Herr Deland bör högeligen skämmas för sitt skandalösa förtal och om han var i besittning av någon som helst skamkänsla skulle han ofördröjligen framföra en ursäkt.

Undersökningen om Hennes Majestäts fader

2011-08-10T12:19:00.000+02:00

Hovet låter idag publicera den undersökning rörande Hennes Majestät Drottningens fader som utförts av förre riksarkivaren Fil. Dr. Erik Norberg. Undersökningen synes vara högst vederhäftig och mycket väl underbyggd.

Undersökningen redovisar i detalj hela händelseförloppet och visar ock att den hedervärde judiske affärsmannen herr Wechsler vid överlåtensen av den kaffeplantage, vilken användes i byteshandeln, en ersättning på 30 miljoner reis samt att han behöll tomtmark. Detta tar helt udden på de desperata och oseriösa anklagelser, som igår kunde noteras då de första pressuppgifterna släpptes, vilka insinuerade att denna del av affärstranskationen skulle varit oriktig.

Denna undersökning står i bjärt kontrast till den dåligt underbyggda sensationsjournalistiska smörja som sändes i TV-programmet "Kalla Fakta". Ett TV-program som var en del i fega republikaners kampanj att svärta Monarkin och att som ett led i detta även på ett mycket oförskämt sätt kasta smuts på Hennes Majestät genom utnyttjande av sådant som passerat före Hennes Majestäts födelse.

Förhärade republikaner tröttas dock icke och i Göteborgs Tidningen fortsätter en redaktör Sannelind att kasta smuts på Hennes Majestät. Nämnde redaktör understår sig att skriva följande:

"I stället för att tillåta en öppen granskning av de arkiv som drottningen haft tillgång till, valde hon att göra en egen, sluten."

Vad är detta för kvalificerat trams? Undersökningen genomfördes av en mycket erfaren historiker, Fil Dr. Norberg, som på ett öppet sätt redovisar varje källa. Redaktör Sannelinds kunskap om i historisk forskning i allmänhet och källkritik i synnehet torde vara högst begränsad. För att icke på detta sätt skämma ut sig hade det för nämnde redaktörs heder varit bättre om pennan fått vila.

Vidare fortsätter nämnde redaktör understår sig t.ex. att insinuera följande:

"I förbifarten nämns att Weschler lämnat tillbaka kaffeplantagen ett halvår efter inresan till Brasilien, och enbart behållit de tre tomterna. Varför? Om Sommerlath var en av de många som skodde sig på judar under 30-talet är det knappast en historisk avvikelse"

Som framgår av ovan ingick i denna transkation en köpeskilling på 30 miljoner reis.

Redaktör Sannelind gör sig genom sin artilkel till största åtlöje och visar icke på en enda egenskap som en vederhäftig redaktör bör besitta.

En kommunist avgår

2011-08-09T20:47:00.002+02:00

Så nås vi då av beskedet att kommunistpartiets ordförande, herr Ohly, avgår. Herr Ohly har allt sedan han började sin bana i partiets ungdomsförbund varit en hårdför kommunist som icke dragit sig för att visa sympati för de mest avskyvärda och vederstyggliga regimer. Om mörkrets och ondskans regimer, den röde satans egan lakejer, i Sovjetunionen och Östeuropa yttrade herr Ohly följande vid Kommunistisk Ungdoms kongress 1983:

"De socialistiska staterna utgör genom sin existens och sitt exempel ett bålverk för freden och socialismens sak i världen."

Om den lära. marxism-leninismen, som definierades av mass- och barnamördaren Lenin, en högst avskyvärd person med obeskrivbart mycket blod på sina fingrar, skrev herr Ohly:

"Marxsism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp"

Till de som dristade sig att kritisera regimen i Östtyskland, en regim som icke drog sig för att skjuta ihjäl sina egna medborgare, förklarade herr Ohly:

""När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter....inte sprida dem vidare."

Ovanstående är endast några exempel på den ytterst långa meritlista där herr Ohly på allehanda sätt uttryckt sitt stöd för de mest avskyvärda regimer som historien skådat. Intill 2005 kallade sig herr Ohly helt öppet "kommunist" varefter han på grund av rent taktiska skäl övergav denna benämning.

Att herr Ohly i sak ingenting ångrar framgår av det faktum att han intill dags dato säger sig vara stolt över hela sitt partis historia ända sedan dess att partiet bildades 1917. Denna historia innefattar ett reservationslöst stöd för historiens största massmördare, tyrannen Stalin. Herr Ohlys parti mottog också under långeliga tider blodspenningar från tyrannen Stalin och hans mördarregim. Denna historia är herr Ohly således stolt över, man tar sig för pannan!.

Kommunismen är en vederstygglig och människofientlig lära som är värd allt förakt. Hade kommunistpartiets sanna natur och historia varit känd är det i sanning tveksamt om vår Riksdag hade tvingats ha detta skandalösa parti i sen hedervärda krets.

Dock finns ingenting som talar för att någon ändring kommer att ske efter det att herr Ohly avgått. Högst sannolikt kommer herr Ohly att följas av ännu en kommunist som kommer att deklarera sin stolthet över sitt partis historia som är så befläckad och så avskyvärd att ord saknas att beskriva.

Svar på tal

2011-08-09T09:13:00.002+02:00

I samband med den förtalskampanj som fega republikanska krafter drivit mot Monarkin sökte de ljusskygga krafterna bakom kampanjen, vilka icke våga strida med blanka vapen, även kasta smuts på vår högaktade Drottning, Hennes Majestät Drotting Silvia, Sveriges Drottning, genom att utnyttja händelser som inträffat före Hennes Majestäts födelse. Händelserna relaterade till den affärsverksamhet som Hennes Majestäts fader, herr Walter Sommerlath, bedrev under 30-talet.

För att bringa klarhet i sakförhållandena har Hennes Majestät låtit genomföra en utredning vilken genomförts under medverkan av bland annat förre riksarkivarien dr Norberg. I en intervju i Göteborgs Posten låter nu Hennes Majestät kungöra resulatet av utredningen.

Enligt de uppgifter som dr Norberg, under medverkan av utländska forskare och myndigheter, tagit fram medverkade Drottningens fader, herr Sommerlath, i en bytesaffär som möjliggjorde att en hedervärd judisk affärsman, herr Wechsler, i sista stund kunde emmigrera till Brasilien och undvika konfiskation av sin egendom och sannolikt också det fasansfulla öde som så många av hans judiska olycksbröder, som kvarstannade i Tyskland, fick erfara.

Vidare har det framkommit att herr Sommerlath, likt miljontals andra tyskar under 30-talet, var medlem av nazistpartiet och dess brasilianska avdelning. Dock har det visats, från genomgång av såväl brasilianskt som amerikans underrättelsematerial, att herr Sommerlath på intet sätt varit aktiv i partiet eller haft någon som helst roll i detta.

De fega republikanernas försök att smutskasta Hennes Majestät har således fallit platt på marken. Kvar står de där nu endast med skammen. Hade de varit i besittning av någon som helst heder skulle de framföra en underdånig ursäkt till Henns Majestät.

Lika barn leka bäst

2011-08-08T09:04:00.000+02:00

Republiken Venezuelas president, herr Chavez, låter uttala sitt stöd för den libyske tyrannen Gadaffi. Herr Chavez, vilken ock är nära vän med den kubanske diktatorn herr Castro, sänder i ett brev till sin blodsbesudlade vän, tyrrannen Gadaffi, följande hälsning "en stor kram med en gränslös känsla av broderskap".

Venezuelas president är en person som vårt eget aningslösa och naiva svenska vänsteretabilsemang understundum uttrycker beundran för.

I en Lördagsintervju i radions P1 säger kommunistledaren herr Ohly på frågan om om herr Chavez är demokrat: "Ja, absolut, det är ingen tvekan om att han är demokrat."

Åter en massaker i Syrien

2011-08-07T19:07:00.004+02:00

Åter har en fasansfull massaker begåtts i tyrraniet Syrien. I detta tyrrani sättes tunga vapen in mot civilbefolkingen av en allt mer desperat regim. Samma regim som är både såtaste vänner med terroristorganisationen Hamas som förespråkar staten Israels utplåning.

Icke ett ljud hör vi nu från det fega vänsteretablisemang som skrek sig hesa i den senaste falerade aktionen "Ship-to-Gaza" som syftade till att öppna en vapenförsörjningsled till Hamas under humanitetens täckmantel. Varför skriver nu icke ärkebiskopen emeritus Hammar och biskopen Brunne under indingerade debattartiklar i våra stora tideningar? Varför är nu dessa mot staten Israel så hatiska krafter alldeles knäpptysta? Ibland är i sanning tystnad mer talande än ord.

Storartade insatser mot Libyens tyrann

2011-08-07T10:02:00.002+02:00

Svenska Dagbladet beskriver idag i en artikel verksamheten hos de av rikets flygstridskrafter, förbandet FL02, som är avdelade att utföra spaningsinsatser mot den libyske tyrannen och hans blodsbesudlade styrkor. Genom avändandet av högmoderna flygplan av typen Gripen, försedda med mycket avancerad spaningsapparatur, förser förbandet operationen med mycket viktig information så att verkansinsatser kan genomföras mot tyrannens styrkor och installationer. Detta är således en storatad insats.

Dock hade det varit att föredra att rikets flygstridskrafter även skulle kunna användas för att avge verkanseld mot tyrannens förband och installationer. Med detta hade skyddet för Libyens arma folk ytterligare kunnat stärkas. Det var ock Regeringens avsikt att flygstridskrafterna skulle kunna användas för verkanseld. Då insatser av detta slag kräver en stor uppslutning från Riksdagen kunde dock detta förhindras av herr Juholt, var främsta syfte i detta var att verka inrikespolitiskt och ge sin person största möjliga publicitet utan hänsyn till Libyens arma folk, något som icke länder herr Juholt till minsta heder.

Nämnde herr Juholt, som trots att han utger sig för att vara försvarspolitiker men i verkligheten synes vara näst intill helt inkompent på området, utverkade också att insatsen från rikets flygstridskrafter skulle minskas från åtta till sju plan. Istället föranstaltade herr Juholt, i sin amtörism, om att så kallade "bordningsstyrkor" skulle rustas för att borda vapentransporter till Libyen. Till dags dato har operationen icke efterfrågat dessa styrkor vilket visar hur utomordentligt dåligt insatt herr Juholt är i frågor av detta slag.

Såsom berörts i en tidigare refelektion är tiden nu inne för att slutgiltigt näpsa den libyske tyrannen och hans av blod befläckade regim. I detta är det en naturlig del att även tillåta verkanseld från rikets flygstridskrafter.

Montenegro tar steg i monarkistisk riktning

2011-08-07T00:16:00.003+02:00

Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

I den lag som reglerar denna status bekräftas ock huset Petrovic-Njegos huslagar och husets heraldiska symboler skyddas. För officiella funktioner kommer Petrović Palatset i Podgorica att ställas till förfogande. Vidare kommer ett residens för Konungahuset att byggas i Centje och en våning i Podgorica kommer att ställas till förfogande. Vidare kommer statsmedel att ställas till förfogande för utförandet av Konungahusets uppgifter.

Det är är oerhört glädjande att ett steg nu tas för Monarkins återupprättande. Det montenegrianska beslutet är ett bra första steg som borde följas av flera av Europas ännu icke återupprättade Monarkier.

Den libyske tyrannen tar terrorismen till hjälp

2011-08-05T09:11:00.004+02:00

Den blodbesudlade libyske tyrannen Gadaffi avser nu att liera sig med mörkrets krafter i al-Qaida enligt vad som meddelas i Svenska Dagbladet. Detta är som bekant icke första gången som denne tyrann ser terrorismen som ett av sina blodiga verktyg. Alla minns vi sprängningen av flygplanet över Lockerbie den 21 december 1988 då tyrannen lät död 270 oskyldiga människor.

Det måste nu vara nog! Världssamfundet kan icke stillatigande se på när denne tyrann lierar sig med en av de värsta och mest blodsbesudlade terroristorganisationerna i vår värld. En internationell expeditionskår bestående av slagkraftiga markstridskrafter bör därför ofördröjligen rustas och sättas in för att slutgiltigt näpsa tyrannen Gadaffi och hans blodiga regim. Detta måste nu ses som en ren försvarsfråga för den övriga världen.

Varje barn har rätt till en moder och en fader

2011-08-04T09:01:00.004+02:00

De pågående så kallade Prideaktiviterena i Stockholm gör att våra tidningar nu fylls av diverse frågor relataterade till de som förfäktar den livsstil som nämnda aktiviteter propagerar för. Idag kan vi i Svenska Dagbladet läsa hur man förfasar sig över att så kallat homosexuella par ofta icke kommer i fråga när det gäller adoption.

Låt vara att homosexuell livsstil är en samvetsfråga och en ensak för den berörde. Dock, någon ensak blir det icke när en tredje person, ett oskyldigt barn utan möjlighet att påverka, tas in i sammanhanget.

Att varje barn har rätt till en moder och en fader måste vara en orubblig princip för varje samhälle. Detta är en av naturen given ordning som det icke ankommer på oss människor att förändra. Konsekvensen är att samhället i lag måste förbjuda adoptioner till homosexuella par.

Att tillåta adoption till homosexuella par är ock en stor oförrätt mot barnets biologiska föräldrar vars högsta önskan kanske är att barnet både skall få en moder och en fader. Av denna anledning finns det länder som vägrar att tillåta att adoptioner till homosexuella par, vilket synes vara en mycket god och genomtänkt ordning.

De som väljer en homosexuell livstil måste ock ta konsekvensen av detta, en konsekvens som bland annat innebär att man icke kan förvänta sig att få adoptera barn.

Fortsatt vaksamhet mot terror

2011-08-03T16:52:00.005+02:00

Naturligen har de fasansfulla norska illdåden fått mycken uppmärksamhet och publicitet vilket icke är något att säga om. Dessa dåd visar hur en vettvilling, förvirrad av diverse villoläror, men fysiskt och intellektsmässigt kapabel till noga planerade och försåtliga handlingar, kan tillfoga ett samhälle det värsta av slag. Detta länder i sanning till eftertanke.

Dock är det så att det finns fler illgärningsmän än den norske illdådaren. Illgärningsmän, som likt den norske, icke hyser minsta respekt för oskyldiga människoliv. Svenska Dagbladet låter idag meddela att 6 personer, med anknytning till det blodsbesudlade så kallade nätverket al-Qaida vilket är förblindat av vantolkningar av den muselmanska trosinriktningen, gripits i Irak. Dessa har enligt uppgift varit sinnade att genomföra terrorhandlingar såväl i vårt land som i Frankrike. I färskt minne har vi också den illgärningsman, som den 11 december föregående år, utförde ett misslyckat - Gud vare tackad och lovad, sprängdåd i Stockholm. Ett dåd, som om det lyckats kunde inneburit ett fasansfullt slag för hela vårt land.

Viktigt är att en fortsatt vaksamhet mot terror och terrorhandlingar upprätthålles varifrån än detta hot kommer. Det kan säkerligen finnas fler illgärningsmän av samma slag som den norske missdådaren samtidigt som det helt visst finns terrorister inom al-Qaida, som i denna stund smider planer om förstörelse och död. Rättsamhället får aldrig någonsin förtröttas i kampen mot terrorismen och de männsikor som icke har respekt för människolivet och människans unikitet.

Icke diskriminerande att stå upp för sin tro

2011-08-01T08:31:00.007+02:00

Då nu den så kallade "Pridefestivalen" är i antågande fylls våra media med olika vinklingar kring denna. En artikel i Svenska Dagbladet, rubricerad "Statliga bidrag trots diskriminering", för ett märkligt resonemang. Det faktum att det finns trossamfund, som utifrån den Heliga Skrifts ord intar en kritisk inställning till homosexualitet, görs till ett problem i det att samma samfund uppbär bidrag från statsmakten. Det som åberopas som grund för denna diskussion är att det i ett lagrum, som reglerar bidrag, säges att bidrag endast får komma ifråga för de som "upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på".

En sammanfattning av samhällets grundläggande värderingar, vad gäller diskriminering finns definierad i Regeringsformens första kapitel, andra paragraf och femte stycke. Ur denna kan följande citeras:

"Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person."

Av nämnda paragraf framgår med all önskvärd tydlighet att samhället ävenledes skall motverka diskriminering på grund av religiös tillhörighet. Det säges ingenstans i Regeringsformen att diskriminering på grund av sexuell läggning skulle ha större vikt än diskriminering på grund av religös tillhörighet. Därmed faller hela innehållet i nämnda artikel då det med precis samma resonemang, utifrån Regeringsformen, skulle gå att hävda att det är diskriminering att icke ge nämnda samfund bidrag.

Statsrådet Attefall, som synes ha en insikt om Regeringsformens innehåll, ger den mycket kloka kommentaren:

"Du måste skilja mellan att vilja delta i samhällslivet kontra att ha samma åsikt som staten har. Skulle vi ha ett system som bara ger bidrag till de som tycker som vi själva skapar vi ett totalitärt samhälle."

För mig är nämnda fråga en samvetsfråga där det icke ankommer på människan att döma.

Att det är en samvetsfråga innebär ock att den som i denna fråga tar sin utgångspunkt i den Heliga Skrifts ord, exempelvis 3 Mosebok 18:22 eller Romarbrevet 1:26-27, och icke vill erkänna diverse liberalteologers syn på frågan måste ha sin fulla rätt att göra detta utan att den världsliga makten skall börja tala om "diskriminering" eller slår ned på en trosuppfattning som har klart och tydligt stöd i den Heliga Skrift.

Exkurs
Noteras kan att Svenska Dagbladet i marginalen till nämnda artikel beskriver en enkätundersökning angående olika samfunds syn på homosexualitet. Detta är att se som en nyhetsartikel och skall som sådan vara vederhäftig och fri från värderingar. Det är här mycket anmärknisngsvärt att man här har den värderande skrivningen "Samfund som i svaren inte gett uttryck för intolerans mot homosexuella...". Nämnda formulering är icke något annat en ett uttryck för diskriminering vilket är högst skandalöst och tar bort varje form av seriositet från undersökningen.

Den syriske tyrannen fortsätter att härja

2011-07-31T12:59:00.004+02:00

Åter nås vi av rapporter om den syriske tyrannens illdåd. Denna gång har 95 civila dödats i staden Hama.

Icke ett ord höres nu från vårt svenska vänsteretablisemang som så högljutt argumenterade för den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza". En aktion som gick ut på att öppna upp försörjningsleder till terroristorganisationen Hamas. En terroristorganisation som har nära band med den syriske tyrannen och hans blodsbesudlade regim.

Det svenska vänsteretablisemanget, bestående av en märklig blandning av alltifrån godtrogna liberalteologer via publicitetstörstande så kallade kulturpersonligheter till hårdföra kommunister och stalinister visar nu sitt ynkliga sanna jag.

Att slå mynt av andras olycka

2011-07-30T11:07:00.003+02:00

Dessvärre visar de senaste dagarna på att det finns personer som icke drager sig ifrån att utnyttja det fruktansvärda norska illdådet för snäva syften och göra inrikespolitik av något som är något helt annat. De insinuationer som nu framföres mot hedervärda personer är därför inget annat en ren ynkedom och de som ägnar sig åt detta borde högeligen skämmas för att de på detta sätt försöker slå mynt av andras olycka och outsägliga sorg.

Bland annat kommer detta till uttryck i kritik av Statsministerns agerande. I Svenska Dagbladet kan vi ta del av bland annat från professor Bjerelds, nu socialdemokrat men som på sin "meritlista" även har ett tidigare medlemskap i KPML(r), och statsvetaren dr Madestams försåtliga och ininuanta försök på detta område. Vad dessa två personer söker göra är att misstänkliggöra Statsministerns uppriktiga medkänsla med offren och det norska folket. Detta länder dem icke till heder.

Professor Bjereld underlåter sig att påstå följande:

"Som statsminister borde han leda sorgearbetet i Sverige och solidaritetsyttringarna till Norge och samla nationen. Nu har han agerat så att många uppfattar det som att han inte fullt ut har tagit situationen på allvar."

Är det då professor Bjereld ovisst att Statsministern, som en av de första, tog kontakt med den norske Statsministern och framförde sin och vårt lands sympatier och erbjöd hjälp?

Är det ock professor Bjereld ovisst att Statsministern i regeringshögkvarteret dagen efter illdådet höll ett muntligt anförande i samband med en presskonferens? Den som sett detta kan knappast hysa några tvivel om Statsministerns uppriktiga medkänsla.

Även Statsministerns kloka ord i debattartikeln i Svenska Dagbladet misstänkligörs. Här fokuserar Statsministern på situationens allvar och det outsägliga slag som drabbat anhöriga och hela vårt borderland men avstår från att, som så mången annan, dra billiga inrikespolitiska poäng av det inträffade. För detta blir dett spott och spe.

Kring nämnda debattartikel vet dr Madestams oförskämdhet inga gränser i det att följande uttalas:

"Men det viktigaste poängen med debattartikeln var ändå att försvara sig mot anklagelserna om att ha varit för passiv".

På vilka grunder ifrågastätter dr Madestam Statsministerns uppriktiga sorg och förtvivlan över det inträffade? Dr Madestam utger sig för att vara akademiker och borde som sådan värna om stringens i sin argumentation. Genom denna typ av lösa och grundlösa anklagelser gör sig dr Madestam till största åtlöje. Om dr Madestam är mån om sitt professionella anseende borde hon tiga still istället för att insinuera på detta sätt.

Även det att Statsministern icke deltog i gårdagens manifestation kritiseras av de som vill slå mynt av andras olycka. Man måste då stilla fråga sig varför icke ock herr Juholts uteblivande kritiseras, såvitt jag kunde notera lyste herr Juholt med sin frånvaro. Nämnda manifestation var, såvitt jag förstått, arrangerad av socialdemokratiska arbetarepartiets ungdomsförbund (SSU), vilka inbjudit övriga partiers ungdomsförbund att medverka. Detta var således inget arrangemang avsett för vare sig statsledning eller partiledare. Initiativet som sådant var mycket lovvärt i en stund där de inhemska politiska trätorna framstår såsom en krusning i en ankdamm i jämföresle med det slag som drabbat vårt broderland.

En ofattbar grymhet

2011-07-29T22:11:00.005+02:00

När nu de norska myndighetaren låtit kungöra alla de som föll offer för den norske illgärningsmannens missdåd framstår grymheten som fullständigt exempellös i det att så många unga människor mördades. En genomgång av de norska myndigheternas lista ger vid handen att icke mindre än 33 av de mördade ännu icke uppnått myndighetsåldern:

2 av de mördade var blott 14 år

5 av de mördade var blott 15 år

10 av de mördade var blott 16 år

16 av de mördade var blott 16 år

Medelåldern för samtliga mördade är blott dryga 21 år.

Den galne illgärningsman som begått dessa bestialiska mord är värd allt förakt och må bespottas av var och en. Denne våldsverkare har förverkat all rätt att någonsin mer njuta frihetens sötma och bör hållas i fängsligt förvar, under stängaste regim och utan några som helst förmåner, tills dess att han tager sitt sista andetag och får möta den Högste Domaren.

Norska rättsvårdande myndigheter måste här utnyttja varje möjlighet att straffsatsen förvaring kan tillämpas, så att denne bestialiske mördare aldrig mer släpps ut.