Förtalet av Deras Majestäter Konungen och Drottningen

Vårt högaktade Konungapar Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning (copyright kungahuset.se).

Såsom en reaktion på det kränkande och oerhört plumpa och grova förtal som Deras Majestäter Konungen och Drottningen utsatts för genom ett så kallat fotomontage, sammansatt av den för hädelser och snuskiga fotografier ökända fotografen Elisabeth Olsson Wallin, lät Hennes Majestät Drottningen inge en anmälan till pressombudsmannen. Den för snuskiga fotografier ökända fotografens alster betecknas såsom "kränkande, sårande och illvilligt". I anmälan heter det bland annat:

"Fotomontaget i förening med rubriken förmedlar påståendet att H.M. Drottningen sökt sopa nazismen under mattan för att därmed dölja förintelsen och regimens illgärningar i övrigt. Anklagelsen är helt ogrundad".

Hans Excellens Riksmarskalk Lindqvist har låtit uttala följande:

”Ingen ska behöva tåla vad som helst. Detta gäller även Kungen och Drottningen”

Från detta Forum instämmes högeligen i Riksmarskalkens uttalande.

Först att publicera den för snuskiga fotografier ökända fotografens alster var den socialistiska tidskriften Tiden. Dess högröde chefredaktör, herr Suhonen, försvarar nämnda förtalsmässiga tilltag med att det skulle vara frågan om "satir", samtidigt som han tvingas erkänna "Det är en satirbild och den är vass och den dansar på en gräns". Dessvärre har ytterligare tre tidningar haft det synnerligen dåliga omdömet att publicera den för snuskiga fotografier ökända fotografens kränkande, sårande och illvilliga alster. Ävenledes dessa tidningar Aftonbladet, Expressen och Sydsvenska Dagbladet. Genom nämnda publicering kan icke längre nämnda tidningar anses såsom seriösa utan måste nu betecknas vara simpla skandalblaskor.

På synnerligen oklara grunder lämnade Pressombudsmannen (PO) Hennes Majestäts anmälan utan åtgärd, något som föranlett Hennes Majestät att överklaga pressombudsmannens beslut till Pressens Opinionsnämnd (PON).

I det fall Pressens Opinionsnämnd (PON) skulle komma till samma slutsats som Pressombudmannen (PO) återstår inget annat för Hennes Majestät att väcka åtal utifrån Brottsbalkens 5:e kapitel "Om ärekränkning". Nämnda lagrum lyder:

"1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

   Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.

   Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

   Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader."

Högintressant i detta mål är och Brottsbalkens 18:e kapitel "Om högmålsbrott" där den 2:a paragrafen refererar till 5:e kapitlet "Om ärekränkning" på sätt som följer:

"2 § Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år. Lag (1974:565)."

Utifrån ett betraktande av ovan refererade lagrum kan icke slutsatsen bli någon annan än att den för snuskiga fotografier ökända fotografen samt de ansvariga utgivarna för de omdömeslösa tidningarna, som låtit publicera förtalet av Deras Majestäter, torde kunna näpsas med kännbara fängelsestraff.