lördag 30 april 2011

Titulatur inom brittiska Konungahuset

Det torde nu vara allom bekant att den brittiske arvprinsen Prins Vilhelm av Wales vid sitt giftermål förlänades titeln Hertig av Cambridge varvid även hans gemål erhåll titeln Hertiginna av Cambridge samt värdigheten Kunglig Höghet. Då principerna för den kungliga titulaturen i Förenade Konungadömet och Nordirland skilja sig från andra Monarkier kan det vara på sån plats att kort beskriva förhållandena.

Enligt ett kungligt brev, givet av Konung Georg V år 1917, gäller att titeln Kunglig Höghet och Prins/Prinsessa tillkommer följande personer:




  1. Söner till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prins


  2. Döttrar till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa


  3. Sonsöner till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prins


  4. Sondöttrar till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa


  5. Äldste sonsonen till Prinsen av Wales Kunglig Höghet och titeln Prins


  6. Sonson söner till Monark, undantaget fall 5 ovan, har samma titel som tillkommer son till Hertig vilket normalt innebär Lord.

Här må ock anmärkas att titeln Kunglig Höghet Prins av Storbrittanien och Irland nyttjas inom huset Hannover. Detta sker i strid mot Hans Majestät Konung Georg V's kungliga brev av den 30 november 1917 där kungligheter, med brittiska titlar, som i kriget stod på den tyska sidan fråntogs alla brittiska titlar och kungliga värdigheter. Detta beslut fick laga kraft den 28 mars 1919.


Nämnda kungliga brev erkändes icke av huset Hannover, ett hus som utgör den seniora grenen av det brittiska konungahuset. Av denna anledning utfärdade år 1931 Hans Kunglig Höghet Hertig Ernst August, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, i egenskap av huvudman för det hannoverska konungahuset tillika det brittiska konungahusets seniora gren, ett dekret vari titeln Prins av Storbrittanien och Irland tillerkändes medlemmar av det hannoverska konungahuset.


Även om nämnda dekret icke äger laga kraft i det Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland och det brittiska konungahuset synes ha avrått det hannoverska konunghuset att nyttja titeln har icke något uttryckligt förbud för dess gagnande utfärdats. Juridiskt och konstitutionellt är detta i sanning ett dilemma då det är långt ifrån självklart att den seniora grenens hävdvunna rättigheter kan upphävas på det sätt som skedde 1917. Här må för undvikande av missförstånd framhållas att brevet av år 1917 alls icke fråntog medlemmar av det hannoverska konungahuset arvsrätten till den brittiska tronen. Alltjämt begär ock medlemmar av det hannoverska konungahuset tillstånd från den brittiske monarken vid giftermål. Detta skedde exempelvis år 1999 då det hannoverska konungahusets nuvarnde huvudman Hans Kunglig Höghet Prins Ernst August, Prins av Hannover, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, Prins av Storbrittanien och Irland ingick äktenskap med Hennes Höghet Prinsessan Karolin, Prinsessa av Monaco.

Utöver detta kan äldsta dotter till Monark förlänas titel Kunglig Prinsessa (Princess Royal). Dock kan det enbart vid varje tid finnas en och endast en Kunglig Prinsessa. Denna titel tillkommer idag Prinsessan Ann sedan 1987.

Gemåler till prinsar enligt ovan förlänas vanligen värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa. Ett speciellt fall utgör Prins Filip som först 1957, 10 år efter sitt giftermål, förlänades titeln Prins.

Utöver de kungliga titlarna brukas ock traditionen att adliga titlar förlänas till prinsar. Den förnämsta av dessa titlar är självfallet hertigtiteln (en. duke) men även titlarna greve (en. earl) och friherre (en. baron) förlänas. Dessa titlar är ärftliga vilket innebär att de ärves av äldste sonen. Detta är en skillnad gentemot vås svenska hertigtitel som icke är, och aldrig varit, ärftlig. Den svenska hertigtiteln kan mera ses som en kunglig titel medan den brittiska titeln är en adlig titel.

Traditionen att den brittiske Monarkens söner förlänas hertigtitel och andra titlar av lägre rang är en långvarig sedvana. Ett särskilt fall utgör Prinsen av Wales vilken alltid innehar titlarna Hertig av Cornwall och Hertig av Rothesey. Hertigtiteln av Cornwall är förenad med hertigdömet (en. duchy) vilket ger inkomster till innehavaren. Detsamma gäller hertigdömet (en. dutcy) Lancaster vilket sedan 1399 innehas av Monarken.

Här må vidare nämnas att skicket att förläningen sker vid prinsens giftermål är tämligen ny. Tidigare skedde förläning vanligen vid annat tillfälle, ibland långt före giftermålet. En genomgång av alla förläningar till kungliga från Drotting Victorias och framåt ger vid handen:



  • Prins Alfred, förlänad titeln Hertig av Edinburgh 1866 och gift 1874. Prins Alfred kom även att ärva Hertigdömet Sachesen-Coburg och Gotha och var från regerande Hertig från 1893 till sin död 1900.


  • Prins Artur, förlänad titeln Hertig av Connaught och Strathearn 1874 och gift 1879. Noteras kan att Hertigen av Connaught och Strathearn är vår högaktade Konungs farmoders fader.


  • Prins Leopold, förlänad titeln Hertig av Albany 1881 och gift 1882. Noteras kan att Hertigen av Albany är vår högaktade Konungs morfaders fader


  • Prins Albert Viktor, förlänad titeln Clarence och Avondale 1890. Avled innan han ingått äktenskap


  • Prins Georg (sedermera Konung Georg V), förlänad titel Hertig av York 1892 och gift 1893.


  • Prins Albert (sedermera Konung Georg VI), förlänad titeln Hertig av York 1920 och gift 1923.


  • Prins Henrik, förlänad titeln Hertig av Glocester 1928 och gift 1935


  • Prins Georg, förlänad titeln Hertig av Kent 1934. Förläningen skedde inför giftermålet samma år men en och en halv månad innan.


  • Konung Edvard VIII, förlänad titeln Hertig av Windsor 1936. Förläningen skedde vid nämnde Konungs abdikation.


  • Prins Filip, förlänad titeln Hertig av Edinburgh 1947 i samband med sitt giftermål.


  • Prins Andreas, förlänad titeln Hertig av York 1986 i samband med sitt giftermål.


  • Prins Edvard, förlänad titeln Greve av Wesses 1999 i samband med sitt giftermål. Greven kommer vid sin faders frånfälle att ärva titeln Hertig av Edinburgh


  • Prins Vilhelm, förlänad titeln Hertig av Cambridge 2011 i samband med sitt giftermål.

I samtliga fall utom ett har gemålerna till ovanstående hertigar tillerkänts värdigheten Kunglig Höghet. Fallet där detta icke skett är Hertiginnan av Windsor, som enligt kungligt brev utfärdat av Konung Georg VI, uttryckligen förbjöds att bruka nämnda värdighet. Hertiginnan hade istället värdigheten Nåd (en. Grace) vilket är den värdighet som tillkommer icke kungliga hertigar och hertiginnor.

4 kommentarer:

  1. Det är att betrakta som etikettsbrott att inte benämna personer med deras riktiga namn. Genomgående använder Fältmarkalken försvenskningar av brittiska namn vilket är att betrakta som oförskämt och okunnigt.

    SvaraRadera
  2. Storbritannien stavas på detta sätt, inget annat.

    SvaraRadera
  3. Är det så att hade drottning Elisabeth sagt nej så hade fyllbulten Ernst August, inte fått gifta sig med Karolin?

    SvaraRadera
  4. Det torde vara så att Hans Kunglig Höghet Prins Ernst August, Prins av Hannover, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, Prins av Storbrittanien och Irland, i föregivet fall misst arvsrätten till den brittiska tronen.

    Sedan vill jag med skärpa framhålla att det är synnerligen respektlöst och skamlig att kalla Prinsen vid det epitet som nyttjas i anmärkningen ovan. Att Prinsen är behäftad med en svaghet för brända och destillerade drycker, som understudom ock påverkar hans omdöme, är djupt tragiskt och sorgesamt. Ingen de många människor, som plågas av denna last, skall dock behöva utså nesliga kommentarer, spydigheter och trakasserier. Istället måste vi omfamna dem med medmänsklighet och inkludera dem i våra böner.

    SvaraRadera