fredag 15 september 2017

Liberal ynkedom

Så hade då vare sig fru Lööf eller major Björklund så mycket råg i ryggen att de förmådde hålla fast vid sitt tidigare så tydlig ställningstagande att statsrådet Hultqvist, vilken så grav brustit hanteringen av i en fråga av synnerlig vikt för Rikets säkerhet, genom misstroendevotum skulle skiljas kvitt det ämbete han idag besitter men icke är skicklig nog att förestå. Varför ängslas fru Lööf och major Björklund till den grad att de - det är ledsamt att behöva säga det - framstår som ryggradslösa ynkryggar?

De krumbukter nämnda liberaler söker förklara sin med största feghet behäftade omsvängning är just inget annat än krumbukter utan minsta trovärdighet. Inget och åter inget har förändrat det faktum att det högst oskickliga statsrådet Hultqvist brustit i att till statsministern tillkännage - för Rikets säkerhet synnerligen viktiga - informationer han suttit på.

Är måhända förklaringen att fru Lööf och major Björklund räds att åtaga sig regeringsansvaret i det fall Rikets, med största tafflighet behäftade, statsminister skulle få sig före att nedstiga från Konungens rådsbord i det fall statsrådet Hultqvist hade avspisats med nesligt misstroendevotum? Är nämnda liberaler icke hågad att påtaga sig regeringsansvaret inom ramen för en hedervärd regering formad av Alliansens partier? En politiker, värd namnet, måste av respekt för de väljare, som valt honom, att påtaga sig det ansvar Rikets välbefinnande kräver.

Detta är inget annat än största ynkedom!

Det är sorgesamt att säga det men åter visas nu prov på att liberaler icke är att lita på. Den svenska politiska historien innehåller en rad händelser där Rikets liberala partier, nu under benämningarna Centerpartiet och Liberalerna tidigare kallade Bondeförbundet och Folkpartiet, trätt till de socialistiska socialdemokraterna bistånd. De framstår nu åter som vindflöjlar, som icke står att sätta någon tilltro till.

I sanning beklämmande!

Heder att de partier i Riksdagen, vilka bland sina grundvalar räknar Konservatismen, Moderata Samlingspartiet och Kristdemokraterna, som konsekvent står upp för att bristande hantering av Rikets säkerhet måste få sin konsekvens även om det betyder att ett statsråd får silkessnöret.

tisdag 12 september 2017

Konungens tal till Riksdagen


Hans Majestär Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Idag lämnas oss en ny påminnelse om Monarkins stora värde. I en tid av politiska strider och politiskt lismande höll Konungen denna dag, då han förrättade öppningen av Riksmötet, ett tal där han, med utgångspunkt från vår Konstitution, pekade på Riksdagens synnerligen viktiga uppgifter. Konungen lyfter här med det som är av vikt för hela vårt land och dess välgång med utgångspunkt ifrån grundlagsfäderna. Vår högaktade Konung visar ock att det finns hopp inför framtiden.

Konungens tal förtjänar i sanning att citeras i sin helhet:

"Herr talman,
Ärade ledamöter av Sveriges riksdag.

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Så står det i regeringsformen; den grundlag som beskriver hur Sverige ska styras.

Vårt land har över tio miljoner invånare; med skiftande bakgrunder och erfarenheter, och olika drömmar om framtiden. Omkring en femtedel är barn och unga under 18 år. Nästan lika många har fötts i ett annat land och invandrat hit, som barn eller som vuxna.

Alla dessa individer utgör tillsammans Sverige. Det är dem som ni representerar här i riksdagens kammare. Ni är folkets främsta företrädare.

Det är en stor och ansvarsfull uppgift. Den kräver mod och integritet. Och den förutsätter en god vilja att hitta konstruktiva vägar framåt.

Herr talman, ärade riksdagsledamöter. Varje tid har sina ödesfrågor.

För hundra år sedan, 1917, låg Europa i krig. Vårt land slapp kriget, men led ändå svår brist på livsmedel och förnödenheter. Året därpå kom spanska sjukan till Sverige. Tiotusentals svenskar, främst unga vuxna, fick sätta livet till. För femtio år sedan, i slutet av 1960-talet, pågick det kalla kriget för fullt.

I dag står vi inför nya utmaningar – andra hot mot fred, säkerhet, välfärd, hälsa och miljö.

Till exempel känner många av oss oro inför den senaste tidens ökade säkerhetspolitiska spänningar. Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd är en viktig möjlighet för vårt land att bidra till fredliga lösningar på världens konflikter.

Vår tids utmaningar är betydande. Om detta råder ingen tvekan. Men det kan vara värt att påminna om att historien ger skäl till viss optimism:

Fred har skipats.

Epidemier har botats.

Välståndet har växt.

Mänskliga rättigheter har stärkts.

Och i takt med att utvecklingen går framåt närmar vi oss också lösningar på flera av vår tids avgörande frågor. Inte minst på miljöns område. Frågan är inte längre om vi kan få en mer hållbar utveckling. Utan hur vi ska gå fram. Hur snabbt, med vilken teknik och till vilken kostnad. Mot den bakgrunden finns det all anledning att se framtiden an med tillförsikt!

Jag inledde med att lyfta fram regeringsformen. Ett nyckelord i det citatet är ”respekt”. Det är också en bra utgångspunkt för det offentliga samtalet. Att bemöta varandra med respekt, också när vi tycker olika.

Med dessa ord vill jag önska er alla – valda ombud för Sveriges folk – kraft, mod och visdom. Detta för att ni ska föra vår nation vidare i en utveckling som är gynnsam för alla i Sverige.

Ja, att hjälpa alla att förverkliga sina olika drömmar.

Jag förklarar härmed 2017/2018 års riksmöte öppnat."

I bjärt kontrast till Konungens uppbyggliga tal fick vi sedan höra Statsministerns Regeringsförklaring. En skrytsam och lismande uppräkning blandat med diverse valfläsk men utan något djupare innehåll eller substans. Må vi efter nästa års val få en skickligare Statsminister, som har råg i ryggen att anta de utmaningar, som finns framför oss. 

torsdag 7 september 2017

Ämbetsmannaoduglighet

Så synes då den socialdemokratiska politruken och rikspolischefen, herr Eliasson, än en gång visat sin stora oskicklighet. Även om icke en granskning ännu föreligger talar hans uttalanden, där han försvarade sin stora och fatala oduglighet genom att hänvisa till "olyckliga formuleringar", för att han icke borde förestå ifrågavarande ämbete.

Noterbart är dessförutan att denne oskicklige socialdemokratiske politruk icke hade ett vitten av erfarenhet då han av outgrundliga skäl sattes på sitt ämbete. Känt är nu att ifrågavarande politruk ställ till med största oreda och skada inom polisväsendet.

Om det nu ock är så att nämnde politruk i sin enfald får för sig att han i egen kraft kan upphäva författningar och förordningar saknar han all lämplighet att inneha ett ämbete av någon betydelse. Nämnde politruks förmåga synes snarare stanna vid en befattning som föreståndare för kontorsförråd eller dylikt.

Nu återstår att utröna huruvida Rikets - av tafflighet anfrätta - Regering har råg i ryggen att avdanka nämnde ämbetsinnehavare. Skulle icke så vara fallet måste Riksdagen överväga om den har fortsatt förtroende för ansvarig statsråd, chefen för justitiedepartementet, statsrådet Johansson. 

måndag 4 september 2017

Konungen förlänar Hertigdömet Dalarna


Konungen i Konselj

I konselj på Kungliga Slottet lät Konungen kungöra att den nyfödde arvfursten givits namnet, Gabriel Carl Walther, och att han förlänats Hertigdömet Dalarna. Den nyföddes titel blir därigenom Hans Kunglig Höghet Prins Gabriel, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna.


Hans Kunglig Höghet Prins August, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Dalarna


Hans Nåd Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg intill 1946 Kunglig Höghet Prins Carl Johan, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna

Hertigdömet Dalarna har tidigare varit förlänat under tvenne perioder. Första perioden mellan åren 1831 och 1873 till Hans Kunglig Höghet Prins August, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Dalarna och andra perioden mellan 1916 till 1946 till Hans Kunglig Höghet Prins Carl Johan, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna, sedermera Hans Nåd Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg.

I detta sammanhang må nämnas att Hertigen av Dalarna på mödernet till en del är av Dalastam. Konungens nu skedda förläning synes således vara synnerligen väl grundad.