torsdag 30 oktober 2014

Regeringens och i synnerhet vice statsministerns stora tafflighet

Ett nytt exempel ges oss idag på den nytillträdda Regerinens stora tafflighet.

Denna gång är det frågan om ulvar där vice statsministern, statsrådet Romson, visar att hon icke är skicklig nog att inneha en statsrådpost. Statrådet Romson har uppenbarligen icke förstått ens de mest grundläggande principerna i vår konstitution, nämligen den myndigheterna enbart har att verka utifrån lagar och förordningar, och icke från lismande politiker av det slag statsrådet Romson utgör ett beklagligt exempel på.

Statsrådet Romson är förtörnade över att myndigheten Naturvårdsverket, helt i enlighet med rådande författningar, fattat beslut om länsstyrelserna må förordna om licensjakt på ulvar. Istället får att hålla sig till sitt eget fögderi och tiga still om en fråga vilken statrådet icke har att befatta sig med söker nämnda statsråd att påverka statrådet Bucht, vilken ansvarar för jaktfrågor. Statrådet Bucht förklarar:

"Jag har fullt förtroende för verkets beslut. Man måste förstå den oro som rovdjuren skapar ute i landet. Men jag utgår från att det inte blir en väldigt omfattande jakt, säger han."

Mot detta bjäbbar det taffliga statsrådet inför media:

"Men landsbygdsministern har valt att inte lyssna på detta. Vi är oense i frågan"

Otvivelaktigt har statrådet Romson, i strid mot konstitutionen, gjort sig skyldig till så kallat ministerstyre. Detta, samt det faktum att ett bjäbb av detta slag icke skall få förekomma i en Regering som fattar sina beslut kollektivt, gör att statsministern ofördröjligen bör föranstalta om statsrådets Romsons omedelbara entledigande och avskedande. I annat fall bör frågan anmälas till Konstitutionsutskottet för vidare överväganden.

Må vi snart bliva kvitt denna taffliga och oskickliga Regering! 

Palestina är icke att betrakta såsom en stat i folkrättslig mening

Den nya Regeringen, den svagaste regeringen i mannaminne, fortsätter sin vandring på oskicklighetens väg. Denna dag har man fullföljt sin illa övervägda avsikt att erkänna "staten" Palestina. Utrikesministerns motiveringen och argumentation vittnar enbart om grunda kunskaper i folkrätt och en obefintligt diplomatisk fingertoppskänsla. Kontrasten är stor till den internationellt aktade och erkänt skicklige förre utrikesministern, herr Bildt.

En av folkrättens grundprinciper utgår från att den stat som erkännes skall inneha en Regering med förmåga att ha kontroll över landets territorium. Utrikesministern tar såsom utgångspunkt för sin folkrättsvidriga argumentation - en argumentation som är tunnare än den tunnaste vattvälling - det faktum att Kroatien och Kosovo erkänndes under likande omständigheter. Inget kan vara mer fel. Den argumentation utrikesministern för faller platt till marken på följande punkter:

(1) Palestinas gränser är icke definierade i en statsrättslig mening. Det må vara att Västbanken och Gaza är att anse såsom palestinska territorier men så länge frågan om Jerusalem, en fråga som idag är ett stort mörker, icke är löst går det icke att definiera ett territorium för "staten" Palestina. Gränserna för Kroatien och Kosovo var statsrättsligt definierade.

(2) "Staten" Palestina saknar en statsledning som har förmåga att kontrollera hela det tilltänkta territoriet. Var och en vet att Gaza behärskas av terroristorganisationen Hamas. Att, såsom Regeringen nu gör, erkänna en "stat" vilket till en del behärskas av en vederstygglig terroristorganisation, som inget hellre vill än staten Israels utplåning, är i sanning att spotta både på folkrätten och staten Israels existensberättigande. Kroatien och Kosovo hade statsledningar med förmåga att kontrollera respektive stats territorium.

Utöver de rent folkrättsliga aspekterna är det synnerligen taffligt att erkänna staten Israel i den parlamentariska situation, som råder. Konstitutionellt har förvissa Regeringen, som är innehavare av den verkställande makten, rätt att erkänna utländska stater. Dock borde man i sanning avstått från detta då Regeringen på intet sätt, icke heller om det före detta kommunistpartiet inräknas i regeringsunderlaget, har en folkmajoritet bakom sig. Förhållandet till främmande makter utgör ett område där en bred uppslutning är av synnerlig vikt, något som varit ett adelsmärke för varje regering, som verkat sedan den så kallade parlamentarismens genombrott. Nu spottar Regeringen på nämnda praxis för att istället ägna sig åt dumdristig plakatpolitik, vars yttersta syfte måhända är att tillfredsställa det före detta kommunistpartiet och dess ilskne, och för stor oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt.

Resultat av Regeringens dumdristiga och folkrättsvidriga tilltag lät icke vänta på sig. Staten Israel kallar, helt adekvat, hem sin ambassadör från Stockholm. Utrikesministern, som i sin stora naivitet gränsande till ren imbecillitet, talade om sitt tilltag såsom ett medel att föra parterna närmare varandra i en kommande förhandling. Det Regeringen uppnådde var istället att ruinera relationen med staten Israel, något som på intet sätt gynnar en redan komplicerad och komplex förhandlingssituation.

Såväl statsministern som utrikesministern har ett stort ansvar i denna dumdristighet och det nu skedda tar där väsentligt på deras förtroende och anseende. Tyvärr är slutsatsen att såväl statsminister Löfven som utrikesminister Wallström besitter en stor utrikespolitisk oskicklighet för att icke säga ren oduglighet. Från oppositionen borde ett allvarligt övervägande göras huruvida en fråga om misstroendevotum borde väckas i Riksdagen.

Må vi snart bliva kvitt denna oskickliga Regering!

lördag 25 oktober 2014

Ryske tronföljaren på besök i Sankt Petersburg

I början av innevarande månad besökte den ryske tronföljaren, Hans Kejserlig Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen, det ryska Kejsardömets forna huvudstad Sankt Petersburg. Anledningen till besöket var att högtidlighålla 100 års minnet av Hennes Kejesrliga Höghet Storfurstinnan Leonida, Storfurstinna av Ryssland, födelse. Storfurstinnan var Storfurstens mormoder.

 
Från minnesgudstjänsten 
 
Vid besöket skedde en minnesgudstjänst skydde i katedralen i Peter och Pul Fästningen, Sankt Petersburg, det Kejserliga Husets begravningskyrka. Vid denna gudstjänst uttalade Hans Nåd Biskop Nazarii av Kronstadt:

"Jag är glad att idag förrätta en liturgi i denna katedral, som är begravningskyrka för alla medlemmar av det Kejeserliga Ryska Huset, och jag är särskilt glad över att välkomna Storfurst Georg av Ryssland, som har kommit till Sankt Petersburg för att högtidlighålla 100-årsdagen av födelsen av sin mormoder, Storfurstinnan Leonida GeorgievnaDet Kejserliga Ryska Huset har gjort, och fortsätter att göra, många goda gärningar för Ryssland och dess folk, trots sin nuvarande svåra situationen. Det är viktigt att vi kommer ihåg denna dynasti när vi talar om Ryssland. De är arvtagare till alla de stora härskarna i Ryssland, under vars regering stora saker uträttats".


Storfursten nedlägger en blomma på sin mormoders grav.

I sitt svar uttrycke Storfursten sin stora rörelse över alla de böner som hållits för Storfurstinnan och för det minne hon visas. Storfursten förklarade:

"Hon älskade Ryssland av hela sitt hjärta lämnade för oss alla ett exempel på hur nationen kan tjänas. Vi strävar efter att bevara och akta de traditioner som hon var en bärare av. Tack för att ni kom idag för att minnas Storfurstinnan i bön, och även för ert stöd, som vi hela tiden känner och uppskattar ".

Under besöket i Ryssland uträttade Storfursten ävenledes andra ärenden. Således skedde överläggningar med det Kejserliga Kansliets föreståndare, herr Zakatov. Det Kejserliga Kansliet är det Ryska Kejserliga Husets ständiga representation i Ryssland och med högkvarter i Moskva.

Storfursten överlade ock med Ärkeprästen Alexander Tkachenko, förståndare för Kejserliga Stiftelsen för Cancerforskning, samt med direktören för Sankt Petersburgs barnsjukhus.

 
Storfursten och Metropoliten av Sankt Petersburg
 
På uppdrag av sin moder, det Kejserliga Husets Överhuvud och den rättmätige arvtagare till den Ryska Kejsartronen, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, förlänade Storhertigen den Kejserliga Sankt Annaorden, av första klassen, till Hans Eminens Metropoliten Varsonofii av Sankt Petersburg
 
Storfurstens besök i Ryssland, ett av många, visar med all önskvärd tydlighet att den monarkistiska tanken är levande och vital i Ryssland. Må den dag icke dröja länga då Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, uppstiger på den Ryska Kejserliga Tronen såsom Kejsarinna av Ryssland.
 
Leve Monarkin!

Datum för Prinsbröllopet fastställt


Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, med tillkommande gemål, fröken Hellqvist.

Hovet låter kungöra att vigseln mellan Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, och fröken Sofia Hellqvist kommer att äga rum den 13 juni nästkommande år. Den högtidliga akten kommer att ske i Slottkyrkan på Kungliga Slottet.


Prinsbröllopet i Coburg år 1932, Hans Kunglig Höghet Hertig Carl Edvard, Hertig av Sachsen Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, Prins av Storbritannien och Irland, Hertig av Albany, Hans Kunglig Höghet Kronprins Gustaf Adolf, Sveriges Kronprins, Hertig av Skåne, Brudparet, Hennes Kunglig Höghet Louise, Kronprinsessa av Sverige, Hertiginna av Skåne, Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan Victoria, Hertiginna av Sachsen, Coburg och Gotha, Prinsessa av Schleswig-Holstein-Sönderborg-Glücksburg.

De senaste 100 åren har blott två prinsbröllop inom vårt Konungahus ägt rum. Den 20 oktober år 1932 förmäldes Hertigens farfader och farmoder, Deras Kungliga Högheter Prins Gustaf Adolf, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Västerbotten och Prinsessan Sibylla, Prinsessa av Sverige, Heriginna av Västebotten, Prinsessa av Sachsen, Coburg och Gotha. Bröllopet skedde i Sankt Moritzkyrkan, Coburg.


Deras Kungliga Högheter Prins Bertil, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Halland, och Prinsessan Lilian, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Halland, vid bröllopet år 1976.

Den 7 december 1976 förmäldes Hertigens faders farbroder Hans Kunglig Höghet Prins Bertil, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Halland, med fru Lilian Craig, i samband med vigseln av Konungen upphöjd i furstligt stånd såsom Prinsessa av Sverige och Hertiginna av Halland. Bröllopet skedde i Drottningholms Slottskyrka.Såldes kommer det att ha passerat näst intill 39 år sedan ett prinsbröllop förrättades i Riket.

Det får hållas för troligt att Konungen vid det instundande bröllopet kommer behaga att upphöja Hertigens blivande gemål, fröken Hellqvist, i furstligt stånd såsom Prinsessa av Sverige och Hertiginna av Värmland.

Regeringen spottar på klassisk bildning

Bland de tilltag den nytillträdda Regering satt sig för att genomföra, inom ramen för den nu framlagda budgetpropositionen, finner vi att de svenska forskningsinstituten i Rom, Aten och Konstantinopel kommer att mista sina anslag. Vår västerländska civilisation uppkom till stora delar i det geografiska område där nämnda forskningsinstitut verkar. Att förstå vår civilisations ursprung - Kristendomen - Rättstaten - Folkstyret - är fundamentalt varför ock förutnämnda institutioner är synnerligen viktiga.

Regeringen talar stort om vikten av utbildning men visar genom den föreslagna illgärningen en praktik som består i hån av och spott på klassisk bildning. Detta bådar icke gott. Nu är dock icke detta måhända så märkligt i det att den socialistiska ideologin, vilken Regeringen är anfrätt av icke minst genom sitt stora beroende av det förutvarande kommunistpartiet, kännetecknas av stor historielöshet och bristande, för att icke säga total, oförståelse för samhällets kontinuerliga utveckling. Den som icke förstå historien förstår heller icke nutiden. Detta är dessvärre ännu ett tecken på den nytillrädda Regeringen stora oduglighet och oskicklighet.

I sammanhanget Regeringens kunskap och bildning må fästas uppmärksamheten på en artikel i Dagens Nyheter där några av de nytillträdda statsrådens resultat i det så kallade högskoleprovet redovisas. Anmärkningsvärt är att några av statsrådens resultat i nämnda prov är synnerligen mediokra. Det statsråd vilken givit ansvar för "kunskapslyftet" lyckades enbart uppnå poängen 1.0 medan det synes vara än värre beställt med nytillträdde civilministern vilken blott uppnådde 0.7 i resultat. Det synes således icke som att statsminister Löfven lyckats samla de vassaste knivarna i sin låda.

Må vi snart bliva kvitt denna regering som spottar på klassisk bildning. 

fredag 24 oktober 2014

Regeringen spottar på medmänskligheten

En av socialismens principer utgår från det faktum att människan alls icke i första hand skall ses såsom en individ utan som en varelse i ett stort kollektiv. Av detta följer att individen icke heller har ett ansvar såsom individ utan såsom medlem i ett kollektiv. Konsekvensen är att individen då icke heller har ett medmänskligt ansvar för sin nästa. Medmänsklighet är ett okänt attribut i socialismens stora anonyma kollektiv. I detta ligger att socialismen fullständigt ignorerar ett av vår Frälsares främsta budskap, det kristna kärleksbudskapet:

"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna." (Matteus 7:12)

Att såsom medmänniska bistå sin nästa har för den känslokalle och kallhamrade socialisten intet värde då allt bistånd skall ske genom det anonyma kollektivet. Kärnan i det socialistiska tänkesättet, i ifrågavarande aspekt, är medborgaren genom skatter fri från sin medmänsklighet. En högst förkastlig och avskyvärd princip.

Med största sorg kan nu konstateras att den nyligen tillträdda, och med stor svaghet och oskicklighet behäftade, Regeringen, i nämnda avseenden, tar den socialistiska principen till sig och där med bespottar medmänskligheten. Det mest anmärkningsvärda i den nu framlagda budgetpropositionen (om densamma går igenom står ännu skrivet i stjärnorna) är icke avskaffandet av avdraget för gåvor till ideell verksamhet utan motiveringen för detta tilltag:

"Stöd med skattemedel till ideell verksamhet ska avgöras av demokratiskt valda organ deras representanter".

Här säges det rätt ut, individens medmänsklighet är ingenting värt utan det enda som räknas är kollektivet.

Må denna av kallhamrad, känslokall och omänsklig kollektiv socialism anfrätta Regering, som spottar på medmänsklighet och civilsamhälle, icke bliva långlivad.

 

lördag 18 oktober 2014

Hertigen av Värmland i televisionsframträdande

Förliden gårdag framträdde Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, i televisonsprogrammet Hellenius Hörna.

Ärligheten var stor när Hertigen uppriktigt förklarade att vare sig han eller någon annan medlem av det Kungliga Huset gillade det tramsiga och djup kränkande televisionsprogrammet "Hey Baberiba", en sällan skådad smörja, där Konungen och hans Hus förlöjligades och där redaktör Hellenius medverkade. Fullständigt klart är att redaktör Hellenius i detta fick sig en kraftig tankeställare. Huruvida redaktör Hellenius före programmet till Hertigen framfört sin uppriktiga ursäkt, avseende sin medverkan i det skandalösa spektaklet, vet vi icke men det synes icke helt otroligt.

Hertigen var ock uppriktig med det förhållande att han liksom sin fader Konungen, syster Kronprinsessan samt 700 000 andra va Rikets innebyggare är behäftad med det ärftliga handikappet dyslexi. Att nämnda handikapp på intet sätt innebär någon som helst begränsning av intelligens framgår av det faktum att många av historiens största personer varit drabbade av dyslexi. Bland dessa må nämnas professor Einstein.

Hertigen uttryckte ock sitt ogillande med de plumpa påhopp, genomförda av sensationslystna pladderjournalistiskamurvlar, som gjorts på hans tillkommande gemål, fröken Hellqvist.

Sammanfattningsvis kan sägas att Hertigen framträdde med stor integritet, säkerhet och då det så passade med humor. Klart är att Hertigen genom sitt på alla sätt skickliga framträdande växt i aktning hos alla de som bevittnade detsamma. Med sådana medlemmar av det Kungliga Huset såsom Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, kan vi vara trygga i förvissningen om Monarkins bestånd och fortsatta utveckling.

I detta sammanhang må slutligen tydligt protesteras mot att redaktör Hellenius hade det ytterst dåliga omdömet att tilltala Hertigen med "Du". Detta tilltag var högst opassande och respektlöst och länder på intet sätt redaktör Hellenius till heder. En Prins i vårt Konungahus skall tilltalas "Eders Kunglig Höghet" eller i mindre formella sammanhang "Prinsen". Alla, inklusive etermedia, skall vara så goda att hålla sig till denna ordning.

söndag 12 oktober 2014

Politikens intrigspel

En ny påminnelse om politikens intrigspel ges oss nu i boken "Partiledaren som steg in i kylan", författad av redaktör Suhonen. I nämnda bok berättas vederhäftig och källkritiskt hur det tillgick när förre ordföranden för socialdemokratiska arbetarpartiet, herr Juholt, erhöll silkessnöret.

Visst är att herr Juholt på alla sätt saknade både erfarenhet, skicklighet och förmåga att utöva den post som han gavs. Att herr Juholt sattes på posten berodde på intet sätt på hans egenskaper utan på det faktum att partiets intrigerande fraktioner blockerade kandidater vilka icke var behäftade med herr Juholts oerfarenhet, oskicklighet och oförmåga. Ett gammalt ordspråk säger "att som man bäddar får man ligga". Detta gäller i allra högsta grad den ohållbara situation som partiet, genom herr Juholts ständiga fadäser, försatte sig i. Det är därför i första hand den kongress, som valde herr Juholt, som skall lastas och icke herr Juholt själv. I herr Juholts oerfarenhet och oförmåga låg det förhållanden att hans självbild icke alls överenstämde med hans faktiska kapacitet. Hade de intrigerande fraktionerna istället för att sätta den inskränkta fraktionsegoismen i första rummet vitsordat helheten torde händelseutvecklingen ha tagit en annan väg.

Den beskrivning, som redaktör Suhonen gör, av intrigerandet och maktspelet i det socialdemokratiska arbetarpartiets innersta kretsar länder icke på minsta sätt nämnda parti till heder. Att springa bakom någons rygg och icke öppet och ärligt våga stå för sin sak är högst oärligt och skamligt. Herr Juholt skulle icke behövt utstå detta, att han var behäftad med brister och stor oförmåga är obestridligt men då skulle han konfronterats med detta på ett öppet och ärligt sätt.

Det är synnerligen beklämmande att fortfarande många av dem, som deltog i detta smutsiga och oärliga intrigspelet, allt fort har höga positioner, ja somliga har nu ock upphöjts till statsråd. Att personer, som ägnat sig åt att, på ett oärligt och skamligt sätt, springa bakom ryggen och sticka in kniven i ryggen nu ingår i Regeringen är synnerligen anmärkningsvärt och ökar icke förtroendet till en redan svag Regering.

Det inträffade visar med all önskvärd tydlighet hur viktig maktdelningens princip är. Folkstyret, som är politikens domän, måste fokuseras på att stifta lagar och besluta om rikshushållningen genom Riksdagen som främsta institution medan den verkställande makten, vilken utövas genom de av folkstyret stiftade lagarna,  måste vara oväld och ojävig. Hur en Regering, där det ingår statsråd som befattat sig med oärligt, skändligt och skamligt intrigspel, kan upprätthålla oväldhet och ojävighet kan i sanning ifrågasättas.

torsdag 9 oktober 2014

Stor högtidsdag i den antikommunistiska kampen

Denna dag, den 10 oktober är en stor högtidsdag för varje sann antikommunist i det att det idag är 25 år sedan den slutgiltiga svanesången för den marxist-leninistiska kommunismen tog sin början. Kommunismen - en kvasivetenskaplig lära (till delar fullständigt ovetenskaplig), som formulerades, av pamflettisten Marx och fabrikören Engels, i det kommunistiska manifestet av år 1848. Folk- och barnamördaren Lenin, en av historiens mest avskyvärda och bestialiska individer, vidareutvecklade läran och gjorde lögner, svek och politisk terror och hävdandet av "proletariatets diktatur" till en del av dess praktik. Verket fulländades slutligen av tyrannen Stalin, historiens värste folkmördare och människoplågare, vars ondsinthet och människohat endast har haft sin like hos tyrannen och plågoanden Hitler.

Vid utgången av 1980-talet stod det marxist-leninistiska fiaskot klart för varje tänkande människa och då icke minst av Sovjetunionens dåvarande ledare, herr Gorbatjov. Oron spred sig under år 1989 i hela Östeuropa där hårdnackade kommunister, exempelvis den kommunistiske mördaren Honecker i Östtyskland, på allehanda sätt sökte förhindra historiens naturliga gång, det vill säga att den regim, som bygger sin makt på diktatur och repression, förr eller senare kommer att möta sin undergång. I detta måtto är historien otvetydig.



Modiga antikommunister i kampen

Under hösten 1989 tilltog protesterna från de av kommunismen förtrycka folken i Östeuropa allt mer. Ett centrum för frihetskampen uppstod i staden Leipzig. Måndagsgudtjänsterna i Nikolauskyrkan kom härvid att bli ett nav i frihetskampen. Efter flera folkliga missnöjesytteringar, i form av demonstrationer vars väg stoppades av den kommunistiska statens repressiva polismakt, samlades den 9 oktober 1989 icke mindre än 70 000 innebyggare, boende i denna del av ondskans imperium. Denna enorma fredliga och folkliga viljeyttring var för stor att rå på för den kommunistiska statens repressiva polismakt. Under ropen "Wir sind das Volk" ("vi är folket") inleddes slutfasen i denna heroiska antikommunistiska kamp. Inom en månad hade Berlinmuren rämnat och de kommunistiska förtryckarna körts på porten.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet, Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike,  Kunglig Prins av Ungern etc. etc. etc., Ålderspresident i Europaparlamentet, en av dem som vägrade ge upp kampen mot kommunismen och dess människoplågande.

Bland andra historiskt betydelsefulla händelser, som under sensommaren 1989, bidrog till att bana väg för den slutgiltiga svanesång som inleddes den 9 oktober, var den så kallade "paneuropeiska picknicken", som skedde den 19 augusti. Vid denna händelse, vilken organiserats av Hans Kejserliga och Kungliga Höghet, Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike,  Kunglig Prins av Ungern etc. etc. etc., klipps ett håll upp i järnridån på gränsen mellan Österrike och Ungern. Icke mindre är 600 förtrycka östtyskar når på detta sätt friheten. Genom denna händelse visades att järnridån - sina vakttorn, taggtråd, minfält och prickskyttar till trots - var en synnerligen bräcklig skapelse.

Död åt Kommunismen!

Må frihetens klockor snart ock klämta för de förtrycka folken på Kuba och i Nordkorea som alltjämt pinas under det kommunistiska oket!

Leve Friheten!

 

lördag 4 oktober 2014

Ila vald justitieminister

Justitieministerposten är i en rättstat en synnerligen betydelsefull och viktig post. Den person som bekläder detta ämbete måste därför åtnjuta ett högt anseende, visa respekt för alla medborgare och sist men icke minst stå upp för lagar och konstitution. Dessvärre måste nu konstateras att herr Löfven till justitieminister utsett en synnerligen illa lämpad person som på platt intet sätt uppfyller de krav som måste kunna ställas på en person, som bekläder ett av rikets högsta ämbeten.

Att den nya justitieministern, herr Johansson, är såväl republikan som ateist må vara hans rätt och ensak. Vad värre är att han verkat inom två av de mest illasinnade, rabiata och plumpa sekter, som verkar i vårt land. Herr Johansson är medlem i såväl sekten republikanska föreningen som i den gudsförnekande sekten  humanisterna.

Sekten republikanska föreningen har vid ett flertal tillfällen ägnat sig åt att smäda och förtala Konungen och hans hus samtidigt som man i sin stora inskränkthet är totalt och fullständigt oförmögen att föra en stringent konstitutionell diskussion.

Sekten humanisterna, som i sanning icke på minsta sätt kännetecknas av sann humanism, ägnar sig åt att smäda och förlöjliga oss troende och spotta på oss genom att likna vår tro vid vidskepelse. Alla troende betackar sig från dessa illasinnade och djupt elaka kränkningar.

Herr Johansson synes utifrån ovanstående förhållanden vara den mest illa lämpade justitieminister, som någonsin beklätt ämbetet. Må statsministern, herr Löfven, taga sitt förnuft tillfånga och skyndsamt entlediga herr Johansson från det ämbete han icke är värdig att bekläda.

fredag 3 oktober 2014

Om Regeringsskiftet

Denna dag har Hans Majestät Konungen i konselj tagit emot den tillträdande Regeringen och bekräftat dess tillträde, enligt Regeringsformens sjätte paragraf, varigenom regeringsskiftet vunnit laga kraft.

 
Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, Statsministern, herr Löfven, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, samt Talmannen, herr Ahlin
 
Ordningen för regeringsskifte är synnerligen bristfällig utifrån ett konstitutionellt perspektiv.
 
Den första anomalin består däruti att avgående talmannen, som ytterst är en politisk företrädare och oftast i ifrågavarande situationer representerar den förlorande sidan, skall leda regeringsbildandets första fas. Det går icke att fullt ut hävda att detta är en oväld procedur. Även om förre talmannen, den hedervärde herr Westerberg, denna gång utförde sitt värv på ett klanderfritt sätt rättfärdigar icke detta principen.
 
Den andra anomalin består däruti att Statsministern, som har att under lagarna utöva den verkställande makten utses av ett politiskt och icke ett obundet organ. Folkstyret utövas av Riksdagen, som stiftar lagar och fattar beslut om rikshushållningen. Regeringen har, att på hela folkets vägnar, verkställa de beslut Riksdagen fattat. Detta förhållande utgör en av grunderna för maktdelningsprincipen - en princip som är av yttersta vikt för rättsstaten.
 
I väntan på en mer genomgående omarbetning av Regeringsformen, med utgångspunkt från 1809 års Regeringsform, bör en förändring av ovan diskuterade förhållanden avhjälpas så snart möjligt är genom det att Regeringsformens sjätte kapitel och dess fjärde till nionde paragrafer får följande lydelse:

Regeringsbildningen

4 § När en statsminister ska utses, kallar statschefen till ett riksråd bestående av statschefen, talmannen, vice talmännen samt ordföranden i högsta domstolen. Statschefen kallar företrädare för varje partigrupp inom riksdagen till samråd. Riksrådet överlägger och lämnar sedan förslag till statschefen varpå statschefen förordnar statsminister.

Riksdagen ska inom fyra dagar, utan beredning i utskott, pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen. Om mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar mot förslaget, har inte statsministern riksdagens förtroende. I annat fall har statsministern regeringens förtroende.

5 § Erhållet statsminister inte riksdagen förtroende, ska förfarandet enligt 4 § upprepas. Har riksdagen fyra gånger inte givit förordnad statsminister förtroende, ska förfarandet avbrytas och återupptas först sedan val till riksdagen har hållits. Om inte ordinarie val ändå ska hållas inom tre månader, ska extra val hållas inom samma tid.

6 § När riksdagen har givit ny statsminister förtroende, ska han eller hon så snart det kan ske anmäla de övriga statsråden för riksdagen. Därefter äger regeringsskifte rum vid en särskild konselj inför statschefen eller, om statschefen har förhinder, inför riksföreståndaren. Riksrådet ska alltid kallas till konseljen.

Statschefen utfärdar förordnande för statsministern i kraft av denna regeringsform.

Entledigande av statsministern eller annat statsråd

7 § Förklarar riksdagen att statsministern eller något annat statsråd inte har riksdagens förtroende, ska statschefen entlediga statsrådet. Om regeringen kan besluta om extra val till riksdagen och gör det inom en vecka från misstroendeförklaringen, ska något entledigande dock inte ske.

I 3 § finns bestämmelser om entledigande av statsministern med anledning av en statsministeromröstning efter val. Lag (2010:1408).

8 § Ett statsråd ska entledigas om han eller hon begär det, statsministern av statschefen och ett annat statsråd av statsministern. Statsministern får även i andra fall entlediga statsråd. .

9 § Om statsministern entledigas eller dör, ska statschefen entlediga de övriga statsråden.
 
 
Konungen i konselj med Regeringen