tisdag 29 mars 2011

Den libyska operationen


Enheter ur rikets flygstridskrafter

Statminstern herr Reinfeldt har idag låtit meddela att regeringen, vid ett extra regeringssammanträde, fattat beslut om förelägga riksdagen en proposition avseende rikets deltagande i den internationella aktion som syftar till att skydda människor från den blodtörstige tyrannen Gadaffis illdåd mot den egna befolkningen. Enligt vad som meddelas, har det genom underhandkontakter med andra riksdagspartier, säkerställts att propositionen kommer att bifallas av kammaren. Deltagande i denna operation är en i sanning lovvärd handling och, som Statministern deklarerat, en skyldighet för en fri nation likt vår.

Endast ett parti, och detta är anmärkningsvärt nog icke kommunistpartiet utan sverigedemokraterna, avser att motsätta sig deltagandet i denna vällovliga operation. Detta ställningstagande, från ett parti som påstå sig värna om Fädeneslandets ära i andra sammanhang, är både skamligt och fegt och ger en god bild av nämnda partis inskränkthet och dess ovilja att bistå medmänniskor i nöd, en ovilja som otvivelaktig gäller medvandrare både när och fjärran.

Deltagandet i operationen kommer att ske genom en styrka ur rikets flygstridskrafter. Noteras kan att detta torde vara flygstridskrafternas första krigsinsats sedan Kongokriget.

Må nu denna vårt kära Fädeneslands insats bidraga till att den blodtörstige tyrannen Gadaffi snarast störtas med följd att det arma och förtryckta libyska folket må njuta den frihetens sötma som de förtjäna.

Vi ber om den Högstes beskydd över dessa våra tappra soldater som nu drar ut i fält.

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet!

söndag 13 mars 2011

Har vår Kyrka helt tappat konceptena?

I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet fäster två klerker, teologie doktorn och prästen Annika Borg samt prästen Johanna Andersson, uppmärksamheten på ett högst anmärkningsvärt och vederstyggligt förhållande. Detta förhållande synes bestå i att Sofia Församling i Stockholm låtit anställa en imam tillhörande den muselmanska trosinriktingen. Det må vara att respekt skall visas andra trosinriktningar och att även muselmanerna bekänner sig till Gud men i detta har Sofia Församling passerat en gräns som icke under några omständigheter kan accepteras.

Även om de två klerkerna, utifrån mitt förmenande, delvis grundar sin ståndpunkt på ett ytterst besynnerligt resonemang , som knappast går att söka stöd för i den Heliga Skrift, kring välsignandet av så kallat homosexuella och imamens förmodade motvilja i denna fråga, så finns det ett annat fundamentalt skäl, som övergår allt, och som icke är något annat än Evangeliet. Vår Kyrkas främsta uppgift är att sprida Evangeliet och verka i dess anda. Den sanna evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är måste alltjämt vara grunden för vår Kyrka. Utifrån detta kan vår Kyrka icke under några som helst omständigheter anställa kleker från en annan trosinriktning.

Biskopen i Stockholm, Hennes Högvördighet Biskop Brunne, bör nu ofördröjligen föranstalta om en utredning hur detta kunnat ske och ställa de ansvariga till svars. Nämnde imam bör också ofördröjligen sägas upp från anställning. Om Hennes Högvördighet icke skyndsamt låter detta ske måste Hans Högvördighet Ärkebiskopen träda in och skrida till handling för att återställa Kyrkans förtroende.

Gud bevare vår kära Kyrka!

tisdag 1 mars 2011

Monarkistisk restauration i Libyen?

Läget i Libyen synes nu bliva allt mer bekymmersamt i det att den blodsbesudlade tyrannen, den simple mördaren Gaddafi, gör allt som står i dess makt för att klamra sig fast vid sitt högst illegetima styre. Motståndet mot denne simple mördare tager nu steg mot mer organsisation och Svenska Dagbladet låter meddela att ett miltärråd bildats i syfte att samla motståndet mot den simple mördaren Gadaffi och hans illegetima anhang.

En av Libyens kämpande frihetshjältar bärande en bild på Konung Idris i staden Benghazi i den nu befriade delen av den simple mördaren Gadaffis tyrrani

Ett hopp för det förtryckta libyska folket är ett återinförande av Monarkin i syfte att återskapa den stabilitet och harmoni som detta arma land icke haft sedan den simple mördaren Gadaffi tog makten, medelst en högst illegitim statskupp år 1969, och avsatte landets legitime härskare Hans Majestät Konung Idris, Konung av Libyen. Såsom ovanstående bild visar bäres nu Konung Idris bild på gatorna i Libyens befriade städer. Konungadömet Libyens flagga är ock den flagga som nyttjas av de hjältemodiga frihetskämparna.

Hans Majestät Konung Idris, Konung av Libyen (1889-1983)

Legitim arvtagare till Konung Idris är dennes broders son son Hans Kunglig Höghet Prins Muhammad as-Senussi, Prins av Libyen. Prinsen hölls med sin fader, Hans Kunglig Höghet Kronprins Hasan as-Senussi, Kronprins av Libyen (1928-1992) och övriga familj i husarrest av den simple mördaren Gadaffi intill år 1989 då den Kungliga Familjen tilläts lämna tyrraniet för att gå i exil i Storbrittanien, där Prinsen allt sedan dess vistats.


Hans Kunglig Höghet Prins Muhammad as-Senussi, Prins av Libyen

Hans Kunglig Höghet har nu låtit meddela att den Kungliga Familjen ser sig som det libyska folket tjänare. Det synes också vara Hans Kunglig Höghets åsikt att den legitima författning, som rådde före den simple mördaren Gadaffi illegitima maktövertagande, bör återåterinföras och att det libysika folket här efter har sin fulla rätt att förändra denna med de medel som denna författning innehåller.

En restauration av Monarkin i Libyen torde vara ett synnerligen gott medel i arbetet med att återföra denna sen simple mördaren Gadaffi och hans tyrrani till en civiliserad stat.

Leve Kounungariket Libyen!

Staffången Lindberg nekas resningstillstånd

Svenska Dagbladet låter meddela att straffången Lindberg, vilken tidigare innehaft höga ämbeten inom polisväsendet, icke beviljas något resningstillstånd av Högsta Domstolen gällande de brott han dömts för.

Hela denna resningsanmälan synes något märklig då Svea Hovrätt fastslagit skuldfrågan och då de lagrum, som åberopats för utmätandet av domen, icke i detta fall kan anses så oklara att de motivera Högsta Domstolens prövning. Förvisso är det var och ens rätt att vädja till högsta rätt men nog bör straffången Lindberg, vilken med sin bakgrund torde vara väl förtrogen med vårt rättsväsen och dess grunder, insett det utsiktslösa i denna resningsansökan.