torsdag 30 juli 2015

Skammens Västtrafik

Västtrafik, ägt av Västra Götalandsregionen - således ett offentligt ägt företag - beter sig i en reklamkampanj på ett synnerligen lågt och förnedrande sätt. Genom anspelningar till Konungen söker man i sin nedriga snuskiga låghet att skapa uppmärksamhet. I sin ofattbart stora dumhet söker man relatera till en påstådd mätress till Konung Oscar II. Detta, som i sig är förtal av avliden person, är dock inget, som de smutsens reklammakare på något sätt låter framhålla på affischen. Syftet är uppenbart, att genom lögnaktiga och djupt kränkande anspelningar nyttja vår högaktade Konung, till skapa uppmärksamhet. Det går heller icke att utesluta att det hela påhejats av illasinnade och fega republikaner, vilka är ökända för sin stora oförskämdhet och sina djupt osakliga metoder.

För att visa hur grovt och förnedrande Västtrafiks oförlåtliga och djupt upprörande tilltag är publiceras nedanstående bild, som rent åskådningsmaterial (detta efter moget övervägande och med största respekt för dem som finner det stötande, till dessa framföres en ursäkt):


Den förtalande och djupt stötande reklamaffischen

Icke ens när den ansvarige, presschefen herr Lans, ställs till svars visas någon djupare ånger utan det hela viftas bort med något som närmast kan liknas vid en axelryckning. Beklämmande! Så här säger presschefen om den förtalade affischen.

"Den syftar ju på en lägenhet som Oscar II köpte till sin älskarinna på Linnégatan för länge sedan. Det är det den refererar till. Hela sightseeing-appen handlar ju om historiska händelser i Göteborg, säger Kristian Lans och tillägger: 

Sen är det förstås tråkigt att just den här affischen uppfattas som upprörande av en del människor. Men det har jag förståelse för, alla uppfattar saker olika."

"Sen är det förstås tråkigt..." vilken nonchalans, vilken dumhet. Det är uppenbart att herr Lans icke på något sätt är mogen eller kompetent till det uppdrag han anförtrotts. Ledningen för Västtrafik bör omgående skilja herr Lans från uppdraget som presschef. Istället för att kasta smuts på en Konung vore ett lämpligare uppdrag för den nonchalante presschefen att tvätta bort smuts och solk från bussar och spårvagnar. Här kunde han möjligen göra någon nytta.

Dessbättre synes Hovets jurister ha agerat och begärt ett möte med Västtrafik. Hovets jurister bedömer tilltaget såsom ett lagbrott vilket är en högst rimlig bedömning. Intill dess att en rättslig utredning sker måste Västtrafik ofördröjligen och utan minsta protest avlägsna den kränkande smuts - i form av reklamaffischer - som man lortat ned rikets andra stad med.

Jag spottar på Västtrafik och avsäger mig allt nyttjande av dess tjänster intill dess att vederbörliga och uppriktiga ursäkter offentligen framförts både till Konungahus och allmänhet!

onsdag 29 juli 2015

Kommunist beskylls för föräderi

I en anmärkning på detta Forum förliden måndag diskuterades kommunismens stora opålitlighet utifrån vad som skett i den grekiska tragedin. Nu meddelas att den förre finansministern, den oborstade och uppstudsige kommunisten, herr Varoufakis, anmälts för att ha planerat olagligt dataintrång hos den grekiska skattemyndigheten. Själv påstår sig herr Varoufakis att han hållit sig inom ramen för lagen men det synes ytterst märkligt att så skulle vara fallet. Det mesta pekar nu på att herr Varoufakis i sin stora desperation och bristande respekt för det grekiska parlamentets laga beslut gjort sig själv till en simpel dataintrångsbrottsling, en så kallad "hackare".

Monarkistisk utveckling i Ryssland


Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, med hedersvakt ur Ryska Östersjöflottan

I Ryssland pågår otvivelaktigt en utveckling där en position sökes för det Ryska Kejserliga Huset. Husets Överhuvud, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, har förklarat som sin ståndpunkt att hon är villig att taga sitt residens i Ryssland, givet att det Kejserliga Huset erkänns såsom en officiell institution. Steg i denna riktning har observerats genom att regionrådet Petrov i Leningradregionen tillskrivit såväl Storfurstinnan som företrädare för det Romanovska Familjesällskapet. I denna kommunikation har föranstaltats om såväl legala förändringar som upplåtandet av ett kejserligt residens i Ryssland.


Storfurstinnan vid rekviem i Sankt Peter Paul katedralen i Sankt Petersburg där 5 års-minnet av Storfurstinnans moders, Storfurstinnan Leonidas, död högtidlighölls


Storfurstinnan nedlägger krans vid den okände soldatens grav i Novgorod

Att det Ryska Kejserliga Huset och dess Överhuvud anses som en kraft i Ryssland vittnar flerfaldiga besök från både Storfurstinnan och hennes son Storfurst Georg. Senast under juni månad besökte Storfurstinnan Sankt Petersburg, Novgorod och Kaliningrad (Königsberg). Här mottogs Storfurstinnan av såväl den Ryska Ortodoxa Kyrkan, som erkänner Storfurstinnan såsom det Kejserliga Husets Överhuvud, som den ryska statens representanter med guvernörer i spetsen. Ävenledes den ryska östersjöflottans befälhavare viceamiral Kravchuk tillhörde de som mottog Storfurstinnan.

Vid besöken lät Storfurstinnan förläna kejserliga ordnar och medaljer till den ryska statens representanter, till företrädare för den Ryska Ortodoxa Kyrkan samt till flerfaldiga andra som tjänar det Kejserliga Ryska Huset.


Storfurstinnan tar emot fartygschefen på fregatten Jaroslav den Vise

Sedan tidigare är Storfurstinnan beskyddare för den ryska fregatten Jaroslav den Vise i den ryska östersjöflottan. Vid ett besök på fregatten överlämnades en ikon. Dessförutan förlänades fartygschefen, örlogskapten Cherokov Sankt Nikolaus Undergörarens, orden. En kejserlig orden, som enligt dekret av 2001, får bäras på ryska uniformer. 

tisdag 28 juli 2015

Ompröva regelverket för villkorlig frigiving

Det har med rätta väckt stor upprördhet att en illgärningsman, dömd till 14 års fängelse för våldtäkt och mordförsök, efter blott 9 år, genom reglerna för villkorlig frigivning, åter får njuta frihetens sötma och detta trots att det synes finnas en avsevärd risk att nämnde illgärningsman återfaller till sitt högbrottsliga verk.

Den så kallade villkorliga frigivningen, uppenbart ett verk av värderelativistiska kriminalliberaler, regleras i Brottsbalkens 26:e kapitel och 6:e paragraf:

"När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats skall den dömde friges villkorligt, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. 

Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. 

Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter."

I nämnda lagrum refereras icke till risk för återfall, även av beaktande till denna aspekt icke explicit uteslutes. Det som explicit framhålles är straffångens uppförande, vilket i sig icke är något att invända emot.  Dock är det ofattbart att lagstiftaren icke varit mer explicit i frågan om risken för återfall och detta i synnerhet som mången slem brottsling äger en avsevärd manipulationsförmåga.

Utifrån de förhållanden, som föreligger synes en lagändring nödtvungen. Dessbättre har detta uppmärksammats av ansvarigt statsråd, statsrådet Johansson, vilken föranstaltat om tillsättandet av en utredning i syfte att inkludera en farlighetsbedömning.

Det enda raka i denna fråga vore att vända på ordningen så att villkorlig frigivning blott kan komma i fråga om det finns synnerliga skäl innefattande ett synnerligen gott uppförande under straffets avtjänande och en grundlig utredning avseende farlighet efter vilken villkorlig frigivning endast kan förordas om risken för återfall befinnes obefintlig.

måndag 27 juli 2015

Om kommunisters opålitlighet

Häpnadsväckande uppgifter gör nu gällande att den hårdföra vänsterfalangen, en samling extrema kommunister, haft för avsikt att genomföra en kupp i syfte att kringgå de besluts som fattats av det grekiska parlamentet rörande. Vi vet ännu icke några detaljer om vad som planerats men den grekiska oppositionen har begärt en utredning.

I Grekland har en oduglig socialistisk regering, innefattande en hårdför kommunistisk kärna, fört landet till ruinens brant genom att ge vidlyftiga löften, som för varje sansad bedömare varit totalt orealistiska. I sin dumma halsstarrighet vägrade man inse omöjligheten att genom förhandlingar få andra europeiska länder, och därigenom i slutändan andra europiska länders medborgare, att ta på sig ansvaret för de skulder som tidigare grekiska regeringar, av skilda politiska färger, försatt landet i. Det hela slutade med att regeringen, ledd av den oduglige och dumme försteministern Tsipras, totalt tappade kontrollen. I sin desperation och ofattbart stora dumhet lät man utlösa en folkomröstning, där alternativen var synnerligen oklara, vilket enbart gjorde ont värre.

Knappt hade sista rösten räknats, i den oklara folkomröstningen, innan den oduglige och dumme försteministern Tsipras insåg att enda alternativet för undvikande av statsbankrutt bestod i att tillmötesgå de, högst rimliga krav, som ställdes för förnyade lån och undvikande av det värsta av scenarior. I denna situation tog det folkvalda grekiska parlamentet sitt ansvar och gav sitt bifall till det nödvändiga.  

Det var i denna situation, som den hårdföra vänsterfalangen - ett kommunistiskt pack - synes ha drabbats av revolutionär hybris och planerat en statskupp. Det folkvalda parlamentets legitima beslut var för dessa kommunister ingenting värt. Att man sedan icke hade kraft att sätta sina illasinnade revolutionära planer i verket är en annan sak men det visar att det alltfort finns största anledning att misstro kommunisters respekt för folkstyret. Historien har med all önskvärd tydlighet visat att kommunister blott och bart önskar implementera sina egna samhällsmodeller till vad pris det vara må. Uppenbarligen skiljer sig icke de hårdföra grekiska kommunisterna i detta avseende från andra avskyvärda kommunister.

Kommunismen är i sanning värd att förakta och bespotta!

söndag 26 juli 2015

Ildåden i Malmö

Illgärningsmän har sedan en tid, i total brist för respekt för sina medmänniskor, terroriserat Malmö med sprängningar och annat ofog. Nu synes statsrådet Ygeman ha vaknat och låter i sin stora förnumstighet kungöra:

"Nu måste de ansvariga gripas"

Tala om att slå in öppna dörrar. Med uttalanden av självklarheter av nämnda slag visar statsrådet Ygeman enbart sin stora villrådighet och svaghet. Det medborgarna förväntar sig att höra är hur Regeringen, genom föreslående av skärpt lagstiftning och strängare straff, avser att stävja de samhällsfarliga illgärningar, som sker i Malmö och annorstädes. Tro dock icke att detta är statsrådets linje, icke alls, istället uttrycker han förståelse för dessa missdådare och tar dem näst intill i försvar:

"Vi har haft tio femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor och sjunkande skolresultat. Det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten."

Vilket infernaliskt trams! Det må vara att många människor är drabbade av arbetslöshet men de allra flesta av dessa är hedervärda och högst hederliga medborgare, som aldrig någonsin ens skulle komma i närheten av tanken på att spränga handgranater och det på ett sådant sätt att tredje man kan skadas. Det finns icke något som på något sätt motiverar de missgärningar, som genomförts av simpla avskyvärda tjyvar och banditer. Detta faktum må statsrådet Ygeman ha fullt klart för sig.

Man tar sig för pannan inför den stora dumhet och det stora förakt mot brottsoffer vilken statsrådet uppvisar men icke förty är det ett uttryck för det socialistiska tankesättet att felet alltid är någon annans. I det socialistiska tänkesättet synes vart och ens otvivelaktiga egna ansvar icke ha någon större vikt. Bevare oss från socialismen!

De illgärningsmän, som begått de avskyvärda dåden i Malmö, har självfallet ett eget ansvar för det som skett. Det är synnerligen viktigt att de uppbringas, grips och lagförs för att näpsas med det strängaste straff lag förmår. Ifrågavarande straff torde vara att anse såsom allvarlig ödeläggelse. Om detta stipulerar det trettonde kapitlet och och tredje paragrafen i brottsbalken:

"Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år. 

 Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. 

 Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid."

De illgärningsmän, vilka icke är värda ett uns av sympati utan enbart förakt och som begått ifrågavarande brott bör näpsas med livstids fängelse. De är icke värda att någonsin mer njuta frihetens sötma och dessförutan kan samhället icke ta risken att de någonsin mer får vistas fritt bland bland hedervärda och ärliga människor.

Om socialismens oduglighet

Den grekiska tragedin ger oss återigen anledning att reflektera över socialismens oduglighet. Allt sedan pamflettisten Marx lät publicera sina kvasivetenskapliga och till delar fullständigt ovetenskapliga alster har människor ställt hopp till socialismen såsom en världsförbättrare. Varje gång, utan endaste undantag, har socialismen gjort människorna besvikna. Utifrån detta borde den rationella slutsatsen vara att tanken på socialistiska samhällsmodeller, såsom varande utopiska och totalt orealistiska då de icke tar hänsyn till människans natur, borde överges - men icke.

Varje gång någon ny förmåga påstår sig ha funnit "den sanna" vägen till socialistisk samhällsomdaning applåderas detta okritiskt av vänsterns befrämjare. I vårt land finner vi det före detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet, såsom trogen ledare för hyllningskören. Historien är tydlig och upprepar sig och spänner sig över snart 100 år. Lovsången hördes när folk- och barnamördaren Lenin begick sina illgärningar, när tyrannen Stalin förtryckte, när diktatorn Castro tog ett järngrepp om sitt land Kuba, när demagogen Chavez påbörjade raserandet av Venezuelas ekonomi och nu senast när den oduglige och dumme Tsipras förde Grekland till ruinens brant.  

Varför denna totala oförmåga att kunna skåda verkligheten och dess begränsningar?

måndag 20 juli 2015

Ny Prins född i Hertighuset Sachsen-Coburg och Gotha


Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen 

Hertighuset Sachsen-Coburg och Gotha Hovförvaltning låter kungöra den glädjerika nyheten att Hennes Höghet Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen, gemål till Hans Höghet Arvprins Hubertus, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, nedkommit med ett gossebarn om morgonen den 15 juli. Den nyfödde Prinsen, vilken givits namnet Filip Hubertus Andreas Christian, erhåller enligt Huslagarna värdigheten Höghet och titlarna Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen. Då huslagarna stipulerar agnatisk arvsföljd efter förstfödslorätt är den nyfödde Prinsen nummer två i arvsföljden direkt efter sin fader Arvprins Hubertus. Den nyfödde Prinsens farbroder, Prins Alexander, blir härigenom nummer tre. Näst i tur står sedan det Bulgariska Konungahuset med Konung Simeon, som nummer fyra.

Hertighuset, vilket utgör vår högaktade Konungs möderneätt, är nära förbundet med vårt eget Konungahus och kontakterna mellan Husen är ymnigt förekommande. Arvprins Hubertus är Konungens kusinbarn vilket gör den nyfödde Prinsen till fyrmänning med Hertiginnan av Östergötland. Exempel på den nära relationen består däruti att Kronprinsessan är fadder för Arvprinsparets dotter, Hennes Höghet Prinsessan Katharina, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, vilken föddes förlidet år. Vidare var Arvprinsen var en av gästerna vid Hertigen och Hertiginnan av Värmlands bröllop, vid vilket Arvprinsens gemål, på grund av sitt välsignade tillstånd, icke kunde närvara.

Från detta Forum framföres de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen.

söndag 19 juli 2015

Statsministern anmäld till Konstitutionsutskottet

I en anmärkning på detta Forum förliden gårdag noterades att Rikets statsminister, känd för sin stora tafflighet, givit sig ut på konstitutionella tassemarker i det att det visat sig att statsrådet Romson, som vid statsministerns anmälan till Riksdagen avseende de statsråd han kallat till sin ministär föregavs vara vice statsminister alls icke är hans ställföreträdare. Statsministern, den taffligaste statsminister Riket haft sedan ämbetet infördes, har således fört Riksdagen bakom ljuset. Icke ens i miljöpartiets riksdagsgrupp, där vreden nu synes vara betydlig, synes ha känt till de verkliga förhållandena.

Med största tillfredsställelse noteras nu att den ärade riksdagsledamoten, herr Ericson, anmält frågan till Konstitutionsutskottet. Till Sveriges Television framför herr Ericson följande:

"Jag tycker att det är väldigt viktigt att svenska folket och även omvärlden har klart för sig vem som företräder regeringen och leder regeringens arbete om inte statsministern kan göra detta. Åsa Romson är på regeringens hemsida utsedd till vice statsminister, och nu visar det sig att hon formellt inte är det. Så kan vi inte ha det"

Grunden för herr Ericssons anmälan är att statsministern icke varit tydlig med att en sedan decennier etablerad praxis, att vice statsministern ock är statsministerns ställföreträdare, frångåtts och att detta skett i det fördolda.

Det uppenbara syftet med statsministerns, i nämnda avseende ljusskygga, handlande torde vara att han hyser ett mycket begränsat förtroende för statsrådet Romson men icke vill att detta skall komma till allmänhetens vetskap. Förvisso hör statsrådet Romson till ministärens mest inkompetenta och oskickliga medlemmar, vilket icke vill säga lite, men detta faktum försvarar på intet sätt att statsministern för Riksdagen bakom ljuset. Det hela är oacceptabelt och tär givetvis ytterligare på statsministerns högst mediokra förtroende.

Måhända leder icke frågan till misstroendevotum, dock bör statsministern, känd för sin stora tafflighet, näpsas med en skarp och tydlig reprimand från Konstitutionsutskottet. 

Kronprins Alexander av Serbien 70 år

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien, den Serbiska Tronens rättmätige arvtagare, fyllde den 17 juli 70 år. Hans Kunglig Höghet, som återvände från exilen till Serbien år 2000, spelade en viktig roll i övergången från vederstygglig kommunistisk diktatur till folkstyre. Genom sin närvaro bidrog han tvivelsutan till lugn och kontinuitet. Allt sedan sin återkomst deltar Hans Kunglig Höghet i såväl representationsuppdrag som vid statsakter i Serbien. Sedan 2001 har Hans Kunglig Höghet sitt residens i Kungliga Palatset i Belgrad. Hans Kunglig Höghet har ock synnerligen goda relationer till Europas Konungahus. En gammal och nära vän är vår egen högaktade Konung.


Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige mottas av deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien.

På födelsdagen hölls en middag i Vita Palatset, ett av de två palatsen i den den kungliga palatsanläggningen i Belgrad. Vid denna middag deltog vår högaktade Konungapar, Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige.


Från middagen i Vita Palatset, i förgrunden Kronprins Alexander II och Konung Carl XVI Gustaf

Förliden gårdag, den 18 juli, hölls så stor galamiddag på terrassen framför Kungliga Palatset. Bland många höga gäster märktes Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige, Deras Majestäter Konung Simeon, Konung av Bulgarien, med gemål Drottning Margarita, Drottning av Bulgarien, Hans Höghet Furst Albert, Furste av Monaco, Hennes Majestät Drottning Sofia av Spanien, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margarita, Kronprinsessa av Rumänien, med gemål Prins Radu, Prins av Rumänien, Hans Kunglig Höghet Prins Nikolaus, Prins av Montenegro och Deras Kungliga Högheter Prins Ludvig, Prins av Baden, med gemål Prinsessan Marianna av Baden. Ock medlemmar av den serbiska statsledningen, med Försteministern herr Vucis, i spetsen. Vidare deltog den serbiska kyrkans överhuvudHans Helighet Irinej, Ärkebiskop av Pec, Metropolit av Belgrad och Karlovac och Serbisk Patriark.


Från galamiddagen, i förgrunden Serbiens Kronprinspar och Sveriges Konungapar


Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien, tar emot Hans Kunglig Höghet, Prins Nikolaus, Prins av Montenegro, det montenegrinska Konungahusets huvudman och rättmätig arvtagare till Montenegros tron


Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien,  tar emot Deras Majestäter Konung Simeon, Konung av Bulgarien och Drottning Margarita, Drottning av Bulgarien

Vid galamiddagen höll Hans Kunglig Höghet följande tal:

"Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Eders Höghet, Eders Excellenser, Erders Helighet, Högt vördade Pastorer, Imamer och Effendis, Edra Lorder, Mina Damer och Herrar, tack för att Ni kom till min födelsedag. Jag är så glad att se Er alla här i kväll hemma hos mina förfäder. I det land som skapades av mina förfäder och mina landsmän. I staden som blev vår huvudstad för sex år sedan.

Nu, då jag uppnått sjuttio års ålder, är det ett gott tillfälle att blicka tillbaka över de senaste decennierna.

För någon som genom en ödets nyck och historia, föddes i exil, som förklarades en fiende till staten som en tvååring. Att förunnas fira min sjuttionde födelsedag, slutgiltigt återupptagen av mitt fäderneland, i mitt hem, med min familj och med folk och vänner från hela världen, utgör ett känsloladdat ögonblick, något som jag har önskat hela mitt liv. Jag tackar Gud för det, men är ock skyldig ett tack till många av Eder som ikväll hedrar detta firande. Ock till dem som tyvärr icke längre är med oss, men vars själar aldrig kommer att lämna oss, liksom till dem som är med oss ​​i sina tankar i kväll, med sina många lyckönskningar och förhoppningar om en förtröstansfull framtid.

Vi har tillsammans stridit för rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, respekt för allas religion, etniskt ursprung, för ett land av jämlika medborgare, som är likställda med och respekterade av andra länder, för ett samhälle i fred, harmoni och framsteg.

Ikväll, omgiven av min min familj och och min ätt, tackar jag min gemål och våra barn för deras kärlek och stöd. Jag tackar mina släktingar och vänner från alla de Konungahus som genom sin närvaro och sina lyckönskningar ärat mig. Jag tackar varmt vår Försteminister Herr Aleksandar Vucic och staten Serbiens höga tjänstemän, företrädare för kyrkor och religiösa samfund, diplomatiska kåren och till alla er som gör denna kväll oförglömlig, och - framför allt - till vårt folk vilket jag är innerligt glad att tillhöra.

Från Karadjordje till mig finns det en kontinuitet i att tjäna folk och fosterland. Så huset Karadjordje består utgör äran att tjäna folket och fosterlandet en obestridlig plikt, skyldighet och ansvar, eftersom vi är sprungna ur folket, och detta faktum borgar för att vår plikt uppfylles.

Jag står i stor tacksamhetsskuld till min gemål för hennes kärlek, arbete och dagliga engagemang, och för denna speciella födelsedag.

Jag tackar min personal och alla som inte sparat någon möda att möjliggöra denna galamiddag.

Tack, Gud välsigne Eder och låt kärleken förena Eder alla."

lördag 18 juli 2015

Statsministern saknar förtroende för vice statsministern

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet synes ämbetet vice statsminister sakna befogenhet och innebörd. Enligt nämnda artikel är nämligen förhållandet att det är statsrådet Wallström, som träder in i statsministerns ställe och icke statsrådet Romson. Det hela är synnerligen anmärkningsvärt då statsministern i sin anmälan av statsråd inför kammaren den 3 oktober 2014 deklarerade att statsrådet Romson är vice statsminister. Ur kammarprotokollet, och dess andra paragraf, kan följande citeras:

"Statsråd, vice statsminister och chef för Miljödepartementet är Åsa Romson."

Har då statsministern narrats och farit med osanning inför de valda ombuden för Sveriges folk?

För att skärskåda denna fråga må utgångspunkten tagas utifrån Konstitutionen. Regeringsformens sjätte kapitel och tionden paragraf stipulerar:

"Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde."


Uppenbart är att statsministern icke utsett någon ställföreträdare i det att statsrådet Wallström, i egenskap av det statsråd som har längst tjänstgöringstid förrättar statsministerns uppgifter i hans frånvaro. I sin anmälan inför kammaren använde statsministern begreppet vice statsminister, utan att formellt relatera detta till konstitutionen och utan att definiera dess innebörd. I de hedervärda ministärer, som den högkompetente tidigare statsministern, herr Reinfeldt, ledde var de statsråd, vilka titulerades vice statsminister - dåvarande statsrådet, fru Olofsson, respektive dåvarande statsrådet, major Björklund - formellt utsedda till statsministerns ställföreträdare. Här fanns således en relation mellan titeln vice statsminister och statsministerns ställföreträdare i konstitutionell mening.

Det synes såsom statsministern, känd för sin stora tafflighet, näst intill mixtrat med konstitutionen i detta spörsmål. Det må vara att statsrådet Romson är ett höginkompetent statsråd (minns exempelvis hennes stora och oförlåtliga dumheter i frågan om Auschwitz) men då får statsministern vara så god att icke göra sken av att en så oskicklig och inkompetent person utses till vice statsminister om än detta ämbete, genom den tafflige statsministerns mixtrande, är ett ämbete utan innebörd och utan betydelse.

En anmälan till Konstitutionsutskottet bör skyndsamt göras i syfte att låta statsministern inge en förklaring till ett agerande som synes oacceptabelt. Det kan icke accepteras att statsministern, om än han är behäftad med största tafflighet, ger sig ut i konstitutionella tassemarker.

När kommer denne statsministers och denna ministärs oförbätterliga tafflighet att upphöra? 

fredag 17 juli 2015

17 juli - en sorgedag


Hans Kejserliga Majestät Kejsar Nikolaus II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar

Denna dag, den 17 juli, har 97 år passerat sedan det brutala, fasansfulla och fruktansvärda mordet i Jekaterinburg på Hans Kejserliga Majestät Kejsar Nikolaus II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar, och hela hans familj där den yngste medlemmen, tronföljaren, icke var fyllda fjorton år. Mordet är så exempellöst avskyvärt till sin natur att det endast kan beskrivas under största rörelse och med tårfyllda ögon. Den Kejserliga Familjen fördes ned i källaren på sitt fängelse, Ipatievhuset, där ett avskyvärt pack av råbarkade mördare - kommunister, den ondes egna lakejer - väntade med gevär och bajonetter. Dessa kommunistiska djävulslakejer skred sedan till sitt fasansfulla och blodiga verk.

Denna fasansfulla gärning var beordrad av folk- och barnamördaren Lenin, en av världshistoriens allra mest avskyvärda gestalter, en vederstygglig galning som är värd allt förakt och som må bespottas intill denna dag. Det må i detta sammanhang nämnas att tecknaren av dessa rader, vid besök i Moskva, trätt fram till det mausoleum, där de förtorkade resterna av nämnde folk- och barnamördare av någon outgrundlig anledning alltjämt förvaras, och bespottat dess trappa såsom en symbolisk handling för att visa avsky för nämnde kommunist och i respekt för kommunismens miljontals offer.

Efter kommunismens välförtjänta fall aktas åter den Kejserliga Familjen i Ryssland. Den ryska ortodoxa kyrkan betraktar de mördade, som martyrer. Måhända närmar sig ock den dag då det Kejserliga Huset åter kommer att ta sitt permanenta residens i Ryssland. Enligt uppgift pågår sonderingar i detta spörsmål.

Så snart de röda flaggorna - människohatets och förtryckets flaggor - halats och kastas i den smuts, som de tillhör, restes på platsen för det fasansfulla kommunistiska nidingsdådet ett enkelt träkapell. Detta kom sedermera att ersättas av en stor katedral, Blodskatedralen. Ett storartad minnesmärke över de som så brutalt fick sina liv släckta av det avskyvärda kommunistiska mördarpacket.


Blodskatedralen i Jeakaterinburg

Vi böjer våra huvuden i största respekt för den mördade Kejserliga Familjen och för alla kommunismens miljontals offer - de mördade, de lemlästade, de torterade och de förtryckta!

Kriminalliberal dumhet

Den kriminalliberala dumhet, som naiva värderelativistiska liberaler och socialister förfäktat och som fortsätter att göra avtryck, får ibland de mest häpnadsväckande följder. Från Norge meddelas att straffången Breivik antagits att studera statskunskap vid Oslo Universitet. I sanning ett stort hån mot såväl hans offer som dessas anhöriga.

Den som begår brott av den karaktär straffången Breivik gjort sig skyldigt till måste, för rättsstatens anseende och för upprätthållandet av respekten för offren, ha ansetts förverkat alla medborgerliga rättigheter. Denne straffånge skall icke kräva det ringaste av det samhälle han skadat så gravt.

Rättsstaten har att tillse att det finns lagrum, som förhindrar att detta slag av vederstyggliga brottslingar någonsin mera får njuta frihetens sötma. Livstidsstraff utan möjlighet till benådning är i detta en nödvändighet.

Detta slag av straffångar skall behandlas korrekt men utan varje form av extravagans. Att, såsom nu synes ske i Norge, låta en vederstygglig straffånge ta samhällets utbildningsresurser i anspråk är befängt. Istället borde straffången Breivik beredas sunt kroppsarbete.

torsdag 16 juli 2015

Ännu en akt i den grekiska tragedin avslutad

Efter midnatt, innevarande dato, förkunnade det grekiska parlamentet att de villkor, vilka utställts för erhållande av lån i syfte att undvika statsbankrutt, accepteras. Det arma grekiska folket är att gratulera till detta beslut, vilket i den katastrofala situation det vederstyggligt högröda och kommunistanstrukna socialistiska partiet Syriza försatt landet i uppenbart var enda vägen framåt. Tvivelsutan förde de kommunistanstrukna Syrizasocialisterna, vilka ock visade sig vara fullständigt förhandlingsodugliga, Grekland ur askan i elden. Ännu en gång har vi fått ett exempel på socialismens och socialisters stora oduglighet. Oförmågan att förstå tingens sanna natur, möjligheter och begränsningar - en oförmåga vilken allt sedan pamflettisten Marx dagar varit en av kommunismens och socialismens mest utmärkande egenskaper - ledde till ruin som överallt annars där kommunister och socialister försökt implementera sina verklighetsfrämmande principer.

Detta skedde efter det att den grekiske försteministern, den oborstade, oduglige och höginkompetente herr Tsipras, efter långa förhandlingar, under söndagen och natten till måndagen, efter mycket trixande och mixtrande äntligen nödgats att ta skeden i vacker hand. Den infantila och högnaiva socialistiska strategin om att ansvaret alltid är någon annans hade misslyckats och nått vägs ände.  

Beslutet togs icke utan vånda, vilket icke är att förvånas över då den dumme försteministern för blott en vecka sedan låtit genomföra en folkomröstning i syfte att avvisa ett förslag vars konsekvenser för Grekland synes ha varit lindrigare än de som nu uppkommer. Så många som trettio av det kommunistanstrukna socialistpartiets parlamentsledamöter gick emot den egne försteministern, som blott genom stöd från den mer verklighetsförankrade oppositionen erhöll erforderlig majoritet för sin proposition. Mer militanta vänsteranhängare, ett simpelt brottsligt pack, lät sig icke nöjas med fredliga protester utan kastade brandbomber och lät anställa annan oreda innan deras brottsliga framfart kunde stävjas av ordningsmakten.

Grekland tarvar nu mer än någonsin enhet. De verklighetsfrämmande idéer, som under fem månader störtat landet i ruin, måste nu skjutas åt sidan. Enda vägen framåt torde vara tillsättandet av en nationell samlingsregering, innehållande alla de krafter vilka ställt sig bakom de beslut som fattats. De lismande politikerna måste nu sätta Greklands framtid och välstånd före det tarvliga politiska spelet.

I detta krävs en kraft, som står över politiken och som kan representera hela folket oavsett vars och ens dagspolitiska inställning. Vi känner enbart en kraft av detta slag och det är Monarkin.

Det grekiska parlamentet bör således mycket skyndsamt återinsätta Konung Konstantin på den tron som rätteligen tillhör honom. Tvivelsutan har och det republikanska statsskicket - vilket splittrar och icke enar - en del i den grekiska tragedin. Denna anomali måste nu rättas.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prinsessa av Danmark, och Kronprinsessan Marie-Chantel, Kronprinsessa av Grekland, Prinsessa av Danmark

Det grekiska Konungahuset, vilken sedan några år åter tagit sitt residens i Grekland, känner ett stort historisk ansvar för sitt lands öde och visar största intresse för landets brydsamma situation och utveckling. Detta framgår bland annat av en intervju med Hans Kunglig Höghet Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prins av Danmark, i en intervju i televisionskanalen CNBC

söndag 12 juli 2015

Oduglighetens statskonst

I en sin läsvärda krönika, av denna dag, i Svenska Dagbladet låter redaktör Gustafsson meddela några anmärkningar om den pågående tragedin i Grekland där den uppstudsige och totalt inkompetente försteministern, herr Tsipras, går från klarhet till klarhet när det gäller oduglighetens statskonst. Redaktör Gustafsson skriver:

"En vecka är som bekant lång tid i politiken. Förra söndagen jublade hejarklacken över den grekiska folkomröstningen. Segraren Alexis Tsipras åkte i tisdags till toppmöte i Bryssel. Där skulle han åstadkomma ett mirakel. Men Tsipras fick inte upp någon kanin ur hatten. Han hade inte ens någon hatt. Trollerikonstnären stod där totalt tomhänt. Leende.

Ett nummer som inte skulle gå hem ens på Kiviks marknad, som börjar i morgon. 

Inför dagens extraordinära toppmöte byter magikern skepnad. Nu erbjuder sig Tsipras att bli konkursförvaltare och genomföra den politik som han avvisade för en vecka sedan. Fortsatt leende."

Oduglingen Tsipras har drivit Greklands arma folk in i ruinen. Utmärkande för Tsipras statsmannakonst är dels den vansinniga socialistiska tesen om att ansvaret alltid är någon annans och dels en total oförmåga att läsa sin omvärld och skapa sig kunskap och förståelse om den faktiska situationen med dess möjligheter och begränsningar. Läggs till detta ett oborstat uppträdande och total inkompetens i förmågan delta i förhandlingar slutar det på sätt som nu sker.

Redaktör Gustafsson fortsätter:

"Dagens ultimativa läge gör mig djupt betänksam. Antingen känner Tsipras till en hemlig nödutgång som vi vanliga dödliga missat. Eller så har han ingenting att komma med. Mirakelmannen är i så fall bara en bluff. En charlatan, en leende pratmakare."

Mitt i prick och väl talat redaktör Gustafsson! Oduglingen Tsipras gör sig själv till största åtlöje, ja han är är i sanning en stor bluff, en charlatan och en oförbätterlig pratmakare. Oduglingen Tsipras är en skam för statskonsten!

onsdag 8 juli 2015

Konungen av Tonga krönt

Den 4 juli kröntes Hans Majestät Konung Topou VI, Konung av Tonga, vid en högtidlig ceremoni i Hundraårskyrkan i Konungariket Tongas huvudstad Nuku'alofa. Konungariket Tonga torde vid sidan av Storbritannien vara den enda kristna Monarki, som alltfort tillämpar kröning.


Kröningsögonblicket

Konung Topou VI uppsteg på tronen den 18 mars 2012 och efterträdde då sin hädangångne broder, Hans Majestät Konung Georg Topou V, Konung av Tonga. Dessa Konungars fader var Hans Majestät KonungTāufaʻāhau Tupou IV vilken satt på tronen mellan 1965 och 2006.


Hans Majestät Konung Topou VI, Konung av Tonga, och Hennes Majestät Drottning Nanasipau'u, Drottning av Tonga.

Kröningshögtidligheterna vilka påbegyntes den 27 juni och avslutades den 7 juli besöktes av många gäster. Bland de många höga gästerna märktes Deras Kejserliga Högheter Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, och Kronprinsessan Masako, Kronprinsessa av Japan, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hennes Höghet Prinsessan Maria Teresa, Prinsessa av Hohenberg (en morganatisk gren av Huset Habsburg stammande från den så tragiskt avdagatagne Ärkehertig Frans Ferdinand) Hans Excellens Sir Peter Cosgrove, Generalguvernör av Australien,och Hans Excellens Sir Jerry Mateparae, Generalguvernör av Nya Zeeland.


Deras Kejserliga Högheter Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, och Kronprinsessan Masako, Kronprinsessa av Japan


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, den österrikiska kejsartronens och den ungerska konungatronens rättmätige arvtagare.


tisdag 7 juli 2015

Nästa akt i den grekiska tragedin

Så har då det grekiska folket i en folkomröstning, vars konstitutionella stöd är högst tvivelaktigt och vilken tillkommit i en hast som väckt starkaste kritik från Europarådet, sagt nej till en text på en valsedel vars faktiska innebörd är obegriplig i det att det icke funnits något substantiellt förhandlingsbud att ta ställning till. Socialisten herr Tsipras och hans regering har härigenom hånat såväl folkstyre som rättsstat och förvandlat dem till ett lismande politiskt spel. Förlorare i detta tarvliga spel är det arma grekiska folket, det folk den uppstudsige försteministern, herr Tsipras, i sin stora och avskyvärda lögnaktighet påstår sig värna.

Grekland har i sanning fått nog av odugliga och lismande politiker - deras politiska färg är i sammanhanget totalt ointressant - vilka icke förstår att verka för folkets bästa. Regeringen Tsipras torde i detta, genom sin fullständiga ansvarslöshet vilken bringar Grekland i fördärvet, vara den odugligaste av odugliga regeringar. Förvisso har denna regerings odugligaste medlem, finansministern, herr Vaurofakis - en oförskämd och oborstad tölp som icke förmår att föra sig i möblerade rum och än mindre i rådplägning med andra finansministrar - fått silkessnöret. Detta är dock en klen tröst då den uppstudsige försteministern, herr Tsipras, halsstarrighet synes bestå. En halsstarrighet som riskerar att leda till ruin för en hel nation.

Var ock en, som har sina sinnen i fullt bestånd, torde förstå att Grekland i denna situation på intet sätt kan diktera några villkor. Skuldnedskrivning synes vara nödtvungen men skall denna kunna ske på ett kontrollerat sätt måste det korrupta lismande politiska spelet i Grekland komma till en ändpunkt. Verkligt ansvar för upprättandet av en hållbar statshushållning måste tas. Respekten för rättsstaten måste återupprättas vilket icke kan ske utan en genomgripande reform av den högkorrupta statsapparaten. En statsapparat var fiskala förmåga knappt ens är i nivå med en dito i en bananrepublik.

Enda vägen framåt, i denna katastrofala situation, torde vara tillsättandet av en nationell samlingsregering, som lägger den lismande dagspolitiken åt sidan för att rätta staten Grekland. I detta bör ock Konung Konstantin med det snaraste återuppsättas på tronen för att verka såsom en samlande symbol för hela detta arma folk.