torsdag 17 september 2015

Republikan som icke aktar konstitutionen utsedd till partiledare i Storbrittaninen

Efter ett synnerligen sorglustigt valförfarande har en extrem vänsterman och vederstygglig republikan, herr Corbyn, utsetts till ordförande för det brittiska arbetarpartiet (en: Labour Party).

Valförfarandet är så till den grad märkligt och bristfälligt att det förtjänar en kommentar. Grunden för valordningen är att kandidater nomineras av partiets parlamentsledamöter. Kvalificering för deltagande i valet erhålles om kandidaten nominerats av minst 15 procent av parlamentsledamöterna. Vid den aktuella nomineringen erhöll 4 kandidater erforderligt stöd.  Den med det knppaste stödet var nämnde herr Corbyn, som blott erhöll stöd från 36 ledamöter vilket svarar mot dryga 15 procent. Störst stöd hade herr Burnham, tidigare minister för hälsovårdärenden, vilken erhöll stöd från 68 ledamöter eller dryga 29 procent, således i runda tal det dubbla stödet gentemot den extreme vänstermannen herr Corbyn.

Nästa stig i den sorglustiga valordningen utgjordes av en så kallad "medlemsomröstning" via Internätet. För en spottstyver, 3 pund , fick var och en som önskade delta i valet möjlighet att inhandla sig en röst. Följden blev att såväl anhängare till herr Corbyn såsom de vilka alls icke var socialister eller vänsteranhängare inhandlade rösträtt i partiledarvalet. De sistnämnda då de i valet av den extreme herr Corbyn, vilka i vissa avseenden är att närmast betrakta som en kommunist, såg en möjlighet att ytterligare försvaga det redan svaga arbetarpartiet (en: Labour Party).

Resultatet av denna sorglustiga valordning blev att herr Corbyn, till mera vederhäftiga och seriösa medlemmar av arbetarpartiet stora förtvivlan, valdes. Herr Corbyn erhåll 251 471 röster eller dryga 59 procent. Hur många av dessa röster som utgjordes av sanna anhängare och hur många som gavs av de med en diametralt annan agenda är icke gott att säga. Vid föregående val där den förre ordföranden, herr Miliband - också en vänsterman men måhända icke lika så extrem som herr Corbyn - led ett nesligt nederlag, där hans fallenhet för vänster och socialism stod för en god del av orsaken, erhöll partiet ungefärligen 9 345 000 röster. Ställs herr Corbyns valresultat på dryga 250 000 röster i proportion till röster i senaste val svarar andelen för knappa 3 procent.

Nåväl, herr Corbyn har nu tillträtt sin position vilket ock innefattar befattningen som oppositionsledare i Underhuset och synes som sådan att ha ägnat sig åt dumheter redan vid sitt första framträdande.

Nämnda framträdande är icke den enda dumhet herr Corbyn förfallit till. Förliden tisdag högtidlighölls 75 års minnet av Slaget om Storbritannien. Här noterades att herr Corbyn, som förvisso närvarade, icke - såsom ett utslag för sin extrema republikanism - deltog i sjungandet av nationalsången "Gud bevare Drottningen" (en: "God save the Queen") vilket av många, icke alls på orätt grund, uppfattats som en skymf såväl mot Drottningen som mot de krigshjältar, som gav sitt liv i kampen mot mörkrets makter. Kritiken lät heller icke vänta på sig. Tidningen Solen (en: The Sun) skriver "Corbyn förolämpar Drottningen" medan Dagliga Telegrafen (en: Daily Telegraph) betecknar herr Corbyn såsom "skamlig".

En annan brydsamhet som nämnde extreme socialistiske, ja näst intill kommunistiske, republikan står inför är av rent konstitutionell art. En viktig institution i den brittiska konstitutionen utgörs av Hennes Majestäts Högtärade Hemliga Råd (en:Her Majesty's Most Honourable Privy Council) vilket vanligen benämnes Privy Council. Till denna institutions uppgifter hör att bistå Drottningen med råd i samband med utövandet av de kungliga prerogativen och vid utfärdandet av kungliga brev. Dessförutan har rådet att utfärda vissa förordningar vilka icke är delegerade till rådets kommittéer.

Rådet består och av ett antal kommittéer, med delegerat ansvar, av vilka det förnämsta utgöres av Förenade Konungarikets Kabinett (en: Cabinet of United Kingdom) vilket förestås av Försteministern samt i vilket ingår 21 ministrar. Kabinettet är det som i dagligt tal, om än något oegentligt, ofta benämnes såsom brittiska regeringen.

Ytterligare en kommitté utgöres av den juridiska vilken fungerar såsom Högsta Domstol för kronbesittningarna (fögderierna Jersey och Guernsey samt Isle of Man), de brittiska territorierna på andra sidan Haven, vissa av Drottningens andra riken men ock sultanatet Brunei och republikerna Mauritus, Trinidad och Tobago samt Kiribati.

Konstitutionell praxis i det Förenade Konungariket kräver att ledaren för oppositionen tillhör Drottningens Hemliga Råd. För inträde i rådet krävs, vilket är helt och fullständigt självklart, att rådsmedlemmarna avlägger en trohetsed till Drottningen vilket är ekvivalent med trohet till konstitutionen.

Det synes i skrivande stund vara oklart om herr Corbyn, såsom behäftad av den mest enkelspåriga och halsstarriga republikanism, ämnar avlägga trohetseden till Drottningen. Konstitutionell praxis kräver att herr Corbyn är medlem i Drottningen Hemliga Råd, något som han noga borde tänkt över innan han accepterade kandidaturen.  Herr Corbyn må vara hur mycket republikan han vill men konstitutionen måste alltid ha företräde. Vill herr Corbyn ändra ordningen med trohetsed må han söka driva igenom detta på laga väg. Intill dess har denne extreme republikan och socialist, ja näst intill kommunist, att hålla sig till Konstitutionen. Allt annat är förakt mot den folkvilja på vilken Konstitutionen ytterst vilar. Dock vet vi att socialisters och republikaners respekt för folkviljan alltid är begränsad om denna vilja står i vägen för deras smutsiga syften.

tisdag 15 september 2015

Konungen öppnade Riksmötet


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, öppnar Riksmötet.

Denna dag förrättade Konungen en av de viktigaste plikter, som åligger honom, nämligen öppnandet av Riksmötet. Även om man kunde önska att de yttre formerna för denna viktiga ceremoni icke vore full så slätstrukna går det dock icke att komma ifrån öppnandets betydelse. Det principiellt och konstitutionellt viktiga är att Konungen, såsom obunden representant för hela folket och icke såsom representant för ett parti eller partikonstellation förrättar öppnandet. Genom detta manifesteras uttryckligen att folkstyrets främsta institution representerar hela folket. Tyvärr är detta endast en av de få spillror, som finns kvar efter införandet av vår nuvarande olycksaliga konstitution, som icke förstår att skilja mellan lagstiftande och dömande makt.

Detta är det fyrtioförsta öppnandet av Riksmötet enligt den nya ordningen. I detta har Konungen funnit ett mycket gott och värdigt sätt att förrätta denna sin plikt. Från att i början av sin Konungagärning blott ha inramat öppnandet med några få välgångsord till Riksdagen håller nu Konungen ett tal som ofta väcker till eftertanke. Att Konungen på detta sätt kan adressera Riksdagen och samtliga rikets innebyggare är det enda goda som utkommit med den nya ordningen. Trontalet, vilket uttryckte den sittande politiskt tillsatta Regeringens avsikter, gav på intet sätt Konungen möjlighet att adressera Folket på ett högre och mer uppbyggligt plan som nu sker.

Avslutningsvis må följande tänkvärda ord citeras från Konungens tal till Riksdagen:

"Herr Talman,

Hur flyktingsituationen skall kunna hanteras är ett gemensamt ansvar. Det finns en stark vilja att hjälpa till. Att vara medmänniska. Låt oss ta fasta på denna känsla och gemensamt söka finna lösningar för att hjälpa människor i nöd. 

Kanske har denna nya insikt i Sverige gjort att vi har kommit varandra närmare?"

I sanning ord för alla och envar att ta till sig.

Leve Monarkin!

Leve Kounungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

söndag 13 september 2015

Om socialismens stora oduglighet

I en ledare i Svenska Dagbladet fäster redaktör Ludvigsson uppmärksamheten på socialismens stora oduglighet utifrån utvecklingen i det fullständigt och komplett vanstyrda Venezuela. Redaktör Ludvigsson tar sin utgångspunkt i de diskussioner, som förs i besvikna vänsterkretsar för att utröna varför även detta socialistiska experiment - likt alla andra - gått fel. Med en dräpande formulering ger redaktör Ludvigsson dessa socialister svar på tal:

"Men inget gick fel.Tvärtom har det gått precis som det alltid går när man inför socialism, förstatligar, stryper företagsamhet, utplånar privat ägande, reglerar priser, ransonerar, subventionerar, reglerar valutan, håller efter journalister och det fria ordet, tystar oppositionella och slänger dem i fängelse. Allt går sönder, för att använda ett populärt vänsteruttryck."

Det går icke att uttrycka på ett klarare sätt. Allt sedan folk- och barnamördaren Lenin med terror förslavade Ryssland för snart 100 år sedan har allehanda försök gjorts att realisera socialismen. I Kina drev en av historiens mest inkompetenta statsledare, Mao, landet till massvält. I Kambodja lät den grymme massmördaren Pol Pot, som i grymhet icke stod efter vare sig Hitler eller Stalin, mörda miljoner. På Kuba har förtryck och förföljelse av de som icke delar socialismens åsikter skett under över 50 år i takt med att den socialistiska ekonomins ineffektivitet blivit synligare för vart år som gått.

Bland de så kallade "moderna" försöken, vilka inledningsvis alltid bejublas av socialismens anhängare - icke minst av det före detta kommunistpartiets ordförande, den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt -, finner vi Venezuela men även det odugliga styre, som Grekland drabbades av under inledningen av detta år och som slutligen förde landet över ruinens brant.

Socialismen är i sanning en oduglig ordning!


lördag 12 september 2015

Huset Preussen har sorg


Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata av Oldenburg, Prinsessa av Preussen, Grevinna av Castell Rüdenhausen

Det preussiska hovet låter kungöra att Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata av Oldenburg, Prinsessa av Preussen, Grevinna av Castell Rüdenhausen, moder till den rättmätige arvtagaren till Tyskland Kejsartron och Preussens Konungatron, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen, den 5 september gått till sina fäder i en ålder av 65 år.


Hertiginnan med sina barn Prinsen av Preussen och Prinsessan Cornelia Cecilia av Preussen vid Prinsen av Preussens bröllop i Potsdam i augusti 2001

Hertiginnan föddes den 20 juni 1950 såsom enda dotter till Hans Höghet Furst Sigfrid, Furste av Castell Rüdenhausen och dennes gemål Hennes Höghet Furstinnan Irene, Furstinna av Castell Rüdenhausen, Grevinna av Solms Laubach. Huset Castell Rüdenhausen, vars nuvarande furste är Hertiginnans broderson Furst Otto, är ett mediatiserat Furstehus och är som sådant jämbördigt med såväl regerande Furstehus såsom de icke för stunden regerande Furstehus, som väntar på restauration.

Hertiginnan lät utbilda sig till sjuksköterska. Hertiginnan har under hela sin levnad varit delaktig i humanitärt arbete. I synnerhet rumänska barn har legat Hertiginnan varmt om hjärtat och i detta arbete har Hertiginnan icke sparat någon möda.

I maj 1975 ingick Hertiginnan äktenskap med den preussiske arvprinsen Hans Kunglig Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen. I detta äktenskap föddes sonen Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen och dottern Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Cornelia Cecilia, Prinsessa av Preussen, som föddes postumt i det att hennes fader och Hertiginnans gemål tragiskt förolyckats under tjänstgöring i den tyska förbundsarmén den 11 juli 1977. Hade historien och ödet utfallit på annat sätt kunde Hertiginnan ha varit Tysklands Kejsarinna.

Hertiginnan ingick år 1991 i äktenskap med Hans Höghet Hertig Fredrik August av Oldenburg, Hertig av Oldenburg, farbroder till Huset Oldenburgs nuvarande överhuvud Hans Kunglig Höghet Hertig Kristian, Hertig av Oldenburg.

Renhållningsarbete på avgrundens kanter

Tid efter annan nås vi av nyheter om att Sverigedemokraterna nödgas utesluta medlemmar, som allt för öppet torgfört vedervärdiga och okristliga rasistiska åsikter. Ävenledes det före detta kommunistpartiet, nu i feghet kallat vänsterpartiet, drabbas av liknande problematik, förvisso icke i fråga om rasister utan mer när det gäller vederstyggliga samhällsomstörtande revolutionärer. Det är i sanning ett dilemma för nämnda partier, vilka icke är raka i ryggen nog att icke ge sig ut på fiskafänge på i smutsigaste av vatten.

Det före detta kommunistpartiet har nu råkat i bryderi orsakat av att en av partistyrelsen suppleanter, en herr Möller, visat sig simma djupt i de smutsigaste av vattnen. Herr Möller är nära lierad med ett lortigt revolutionärt kommunistiskt parti vid namn "International Marxist Tendency" och har även ertappats med att sälja nämnda organisations tidning "Revolution" (vilket ock är namnet på den svenska sektionen av "International Marxist Tendency"). Ett besök på denna organisations forum(*) besannar de värsta av farhågor. På förstasidan möts besökaren av folk- och barnamördaren Lenins bild. Föraktet för folkstyret grinar ock mot besökaren som på sidan "Om oss" kan läsa:

"Men all historisk erfarenhet visar att arbetarklassen bara kan ta makten och behålla den om den står under ledning av ett revolutionärt ledarskap som är beväpnat med marxismens idéer."

Det är i sanning högst märkligt att en person, upp över öronen nedsmutsad av kommunistiskt marxist-leninistiskt folkstyreföraktande tankegods, kunnat nästla sig in i det före detta kommunistpartiets partistyrelse. Detta förhållande visar att det före detta kommunistpartiet, nu i feghet kallat vänsterpartiet, på intet sätt övergivit kommunismen. Detta visas ock den vånda med vilken partiet söker krångla sig ur situationen för att den icke ska kasta än mer smuts på partiet och äventyra det redan bräckliga samarbetet med den taffliga ministären Löfven.

Vid ett nyligen genomfört partistyrelsesammanträde beslutades att den lortiga revolutionära kommunistiska organisationen "International Marxist Tendency" är att anse såsom ett parti. Utifrån detta kommer den revolutionäre herr Möller att antingen tvingas krypa upp ur det smutsiga revolutionära vattnet eller att kvarstanna i detsamma. Väljer herr Möller att fortsätta vistas i det lortiga revolutionära vattnet kommer uteslutning att ske.

Det är ytterst märkligt att det före detta kommunistpartiet, vilket säger sig stå upp för folkstyret och dess institutioner där vår folkvalda Riksdag är den främsta, måste ta till mixtrande och trixande istället för att direkt och utan pardon utesluta den revolutionäre herr Möller. Det hela skvallrar om att det före detta kommunistpartiets stöd för vårt folkstyre alls icke är så fast som man vill göra sken av. I grunden kan det icke uteslutas att man alltfort låter sig förföras av folk- och barnamördaren Lenin, vilken uttalade:

"I vår kamp om makten får vi inte hejdas av några principer. Vi bör vara beredda till vilka trick, olagliga metoder och lögner som helst. Om vi för kommunismens skull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, får vi inte vika tillbaka för detta offer."

Nämnda uttalande har sin direkta relation till de tankar om "revolutionärt ledarskap" på vilka det lortiga revolutionära kommunistiska partiet vid namn "International Marxist Tendency" bygger sin grund på.

Tillåt mig att på det högsta bespotta kommunismen och dess människofientliga principer!

Not
(*) Detta Forum smutsas icke med länkar till kommunistiska och socialistiska organisationer. Skulle någon med egna ögon vilja beskåda förfärligheterna på ifrågavarande organisations forum låter sig detta ganska enkelt göras med användning av de sofistikerade sökverktyg, som alla förfogar över.

onsdag 9 september 2015

En märkesdag


Hennes Majestät med gemål Hans Kunglig Höghet Hertigen av Edinburgh

Denna dag, den 9 september 2015, har Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde Drottning av det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, och Hennes övriga Riken och Territorier, Samväldets Överhuvud, Trons Försvarare regerat längre än någon annan brittisk Monark. Hennes Majestät har denna dag regerat icke mindre än 63 år och 217 dagar. Härigenom har således Hennes Majestät regerat längre än sin farfaders farmoder Drottning Victoria, med Guds Nåde Drottning av det Förenade Konungariket Storbritannien och Irland, Trons Försvarare, Kejsarinna av Indien. Den historiska stunden inträffade vid pass klockan 17:30 denna dag.

Hennes Majestät föddes i nådens år 1926 under Hans Majestät Konung Georg V med Guds Nåde Konung av det Förenade Konungariket Storbritannien och Irland och de Brittiska Herraväldena på andra sidan Haven, Trons Försvarare, Kejsare av Indien, regering. Vid denna tid stod det Brittiska Imperiet i sin zenit. Efter det andra världskriget kom Imperiet att gradvis omvandlas till Samväldet, vars överhuvud Hennes Majestät är. I icke mindre än 15 av Samväldets länder är alltfort Hennes Majestät statsöverhuvud. Dessa Monarkier utgöres av Konungariket Antigua Barbuda, Konungariket Australien Konungariket Bahamas, Konungariket Barbados, Konungariket Belize, Konungariket Kanada, Konungariket Grenada, Konungariket Jamaica, Konungariket Nya Zealand, Konungariket Papua och Nya Guinea,  Konungariket Sankt Kitts och Nevis, Konungariket Sankt Lucia, Konungariket Sankt Vincent och Grenadinerna, Konungariket Salomonöarna, Konungariket Tuvalu. I nämnda riken representeras Hennes Majestät av en generalguvernör.

Således går solen aldrig ned i Hennes Majestäts riken lika lite som den gjorde det i det Brittiska Imperiet.

Utöver nämnda riken härskar Hennes Majestät, såsom Hertig av Normandie, över fögderierna Jersey och Guernsey, samt över Isles of Man, såsom dess Herre (Lord). Det skall här framhållas att dessa besittningar icke är någon del av det Förenade Konungariket utan besittningar som lyder direkt under Kronan.

Kronbesittningarna skall heller icke förväxlas med Territorierna på andra sidan Haven vilka står under det Förenade Konungarikets överhöghet. I nämnda territorier regerar Hennes Majestät såsom Drottning av det Förenad Konungariket. Nämnda territorier utgöres Akrotiri and Dhekelia (vilka är belägna på Cypern), Anguilla, Bermuda, Brittiska Antarktisterritoriet, Brittiska Indiska Ocean Territoriet, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar, Montserrat, Pitcairn ön, Sankt Helena, Ascension och Tristan da Cunha, Sydgeorigen och Sydsandwichöarna samt Turks och Caicosöarna.

Icke mindre än tolv försteministrar har tjänat Hennes Majestät under Hennes långa regering. Den förste av dessa var och den störste, nämligen Sir Winston Churchill, KBE, vilken icke blott gjorde Förenade Konungariket utan ock hela mänskligheten stora tjänster såsom den främste statsmannen under det andra världskriget.

Slutligen må ock nämnas att Hennes Majestät på mångfaldiga sätt är befryndad med vår egen högaktade Konung. Närmaste skyldskapet utgöres av att Hans Majestät, som ock ingår i den brittiska tronföljden, på två linjer är brylling (fyrmänning) med Hennes Majestät. Hans Majestät stammar på två linjer från Drottning Victoria medan Hennes Majestät stammar på en linje från nämnda Drottning.

söndag 6 september 2015

Partiegoistiska överväganden måste läggas fullständigt åt sidan i flyktingfrågan

Det torde icke vara någon som undgått att djupt röras av den eskalerande tragiska flyktingsituation, som råder i Europas södra och sydöstra delar. I detta måste den kristliga människokärleken sättas över allt annat. Hjälpen till de nödlidande får på intet sätt förhindras eller försenas genom diskussioner om flyktingkvoter och annat, dessa diskussioner - vilka i sig förvisso måste föras - kan vänta tills en mer stabil situation infunnit sig. Glädjande i detta är att det helt uppenbart är många enskilda människor och organisationer, i vårt land och på andra håll, som på olika sätt vill ställa upp. Här visas än en gång civilsamhällets styrka och oskattbara värde.

Beklämmande är dock när politiker söker nyttja situationen för partiegoistiska syften. Statsminister Löfven, vilken förvandlat statsrådsberedningen till ett tafflighetsministerium, skall denna dag hålla en manifestation för flyktingarna - ett i sig synnerligen lovvärt initiativ. Med största bestörtning noteras nu att den statsministerns kansli med ett abrupt "nej", utan motivering, avfärdat en förfrågan från Moderata samlingspartiets ordförande, fru Kinberg Batra, angående deltagande i manifestationen. Fru Kinberg Batra låter här framföra:

"Det känns väldigt tråkigt att inte få vara med, framför allt i en tid när det är så viktigt att samlas och visa gemensam vilja."

Alla och envar som sätter människokärlek före politik torde icke ha ringaste svårighet att instämma i fru Kinberg Batras ståndpunkt.

Således söker statsministern göra partipolitik av en fråga där den kristliga människokärleken borde ha företräde framför allt annat. Statsministern manifesterar än en gång sin stora oduglighet. Det hela är skamligt och beklämmande! 

fredag 4 september 2015

Glädjerik nyhet


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, låter genom Hovet kungöra den stora glädjen att Kronprinsessan är i välsignat tillstånd. Nedkomsten är beräknad att äga rum under mars månad nästkommande år.

Denna stora glädje delas av detta Forum. Vi ber nu till den Högste att allt ska gå väl!


torsdag 3 september 2015

Om folkstyret

Folkstyrets främsta organ är Riksdagen. Detta faktum synes icke statsrådet Fridolin hysa någon nämnvärd respekt för. Vid riksdagens sammanträde den 20 maj innevarande år föredrogs följande betänkande från Utbildningsutskottet 2914/14 UbU11, punkten 4, vari föreslås att:

"Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen ska återkomma med förslag om en tioårig grundskola. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna"

Då nämnda förslag bifölls av kammaren är det att se såsom uttryck för folkviljan. Även om ett tillkännagivande i konstitutionell mening icke är bindande måste det ses som ett förakt för folkets mening om icke den verkställande makten, Regeringen, effektuerar vad folkets främsta företrädare, Riksdagen, framfört som sin mening.

Nu har det trilskande statsrådet Fridolin, vars statsrådsgärning så långt och i likhet med de flesta statsråd kännetecknats av största tafflighet, anmälts till Konstitutionsutskottet. Att det trilskande statsrådet kommer att näpsas av Konstitutionsutskottet får hålls förtroligt i det att det i nämnda utskott råder samma majoritetsförhållanden, som i kammaren då ärendet avgjordes.

Det hela visar på en av de grundläggande anomalierna i vår konstitution där lagstiftande och verkställande makt sammanblandas. Den verkställande makten urartar till ett politiskt trixande och mixtrande, för att nå partiegoistiska syften, istället för att vara Riksdagens främste tjänare och ombesörja att nämnda organs beslut och mening genomföres.

En sann maktdelning måste till vilket enbart kan ske om den verkställande makten avpolitiseras. Regeringen bör istället tillsättas av skickliga och ovälda ämbetsmän, fria från politiken, vilka utses av Konungen. I denna ordning bör ingå att Konungen inhämtar riksdagens gillande för de statsråd han utser i syfte att säkerställa Riksdagens förtroende för den verkställande makten. Regeringsärendena bör sedan, enligt ordningen i konstitutionen av år 1809, avgöras i konselj inför Konungen.

onsdag 2 september 2015

Subsidier till vederstygglig kommunistregim

I en debattartikel i dagens utgåva av Svenska Dagbladet uppmärksammar, herr Aronsson en företrädare för Liberala Studenter i Göteborg, att penningsubsidier från statskassan utbetalas till vår världs mest vederstyggliga och avskyvärda regim - det kommunistiska tyranniet Nordkorea. Såsom varje annan kommunistisk implementation har tyrannerna i Pyongyang icke enbart själsligen utan ock kroppsligen förtryckt sitt arma folk till svältens rand. Allt medan de avskyvärda kommunistiska ledarna smörjer sina feta giriga bukar - icke minst dess djävulske ledare, folkmördaren Kim Jung-un, vars rondör och feta anstötliga tryne talar sitt tydliga språk - svälter folket.

För att om möjligt lindra det, av kommunismen hårt förtryckta, nordkoreanska folkets nöd söker omvärlden att på olika sätt något hjälpa dessa kommunismens svältande offer. Detta är i sanning inget att säga om då vår kristliga människokärlek alltid måste sättas i främsta rummet. Det naturliga i denna situation är att hjälpen sker i form av reda livsmedel. Även om vi på intet sätt kan vara säkra att så stor del når de svältande, efter det att det att den kommunistiska partieliten och dess kader av lismande politruker tillskansat sig sin beskärda del, är det ändock en innerlig förhoppning att något når de svältande.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget, vilket påpekas av herr Aronsson, är att vårt land icke levererar hjälpen i form av reda livsmedel utan i from av penningar. Hur ofattbart naivt handlar icke de som handhar detta ärende.Om skulden finns på politisk nivå eller på myndighetsnivå förefaller mig icke i skrivande stund vara klart. Dock, oavsett måste dessa subsidier ofördröjligen upphöra. Ansvariga politiker och myndighetspersoner får icke det ringaste vila på hanen utan omedelbart vidtaga de anstalter, som krävs.

Icke en styver till får betalas till den djävulske folkmördaren med det feta anstötliga trynet - Kim Jung-un!