torsdag 28 januari 2016

Skammens pris

Åter har det skammens pris, som instiftats av folkmordens största vän i vårt land, den skamlige och vederstygglige herr Myrdal, och som bär namn efter en av historiens mest avskyvärda figurer, den avskyvärde folk- och barnamördaren Lenin, utdelats. Folk- och barnamordspriset har detta år tilldelas den dogmatiske kommunisten redaktör Nyberg på den högröda och socialistiska pamflettblaskan Clarte.

Motiveringen, vilket anförs såsom orsaken till vinnandet av nämnda folk- och barnamordspris består däruti att kommunisten Nyberg "envist och uthålligt i Lenins anda med konkret analys av konkreta förhållanden gett oss unik ny kunskap och inspiration i den nödvändiga kampen för en ny och bättre värld.”

En "ny och bättre värld i Lenins anda". Sic! vilken idioti, dumhet och galenskap. Folk- och barnamördaren Lenin var, vilket historien på allra tydligaste sätt visat oss, raka motsatsen och antitesen till en förespråkare för en "ny och bättre värld".

Hur kan någon sjunka så lågt att han låter sig tilldelas ett pris uppkallat efter en folk- och barnamördare?

Skam och enbart skam vilar över såväl prisets instiftare som samtliga skamliga mottagare. De som mottaget detta skammen pris föraktar öppet människovärdet och bespottar alla folk- och barnamords offer. Ett avskyvärt kommunistiskt patrask och inget annat utgör de som aktar nämnda skampris.

Från detta Forum bespottas folk- och barnamördaren Lenin och hans människofientliga lära på det högsta! 

onsdag 20 januari 2016

Det sorgesamma spektaklet fortsätter

Så fortsätter då det sorgesamma spektakel, där socialistiska politruker synes tävla om vem, som förmår att väcka störst åtlöje. Det, som för varje sansad betraktare var uppenbart, att den socialistiska fackföreningens ordförande, politruken och socialisten Nordström, icke skulle kunna kvarstanna på sin av smutsiga och nedsolkade post har nu blivit sanning. I maj månad (Sic! icke nu som varit det rimliga) nedstiger politruken och socialisten Nordström, under största skam, från det ämbete hon icke på minsta sätt är värd att inneha. Dock kommer ingen nöd att drabba i det att nämnda fackförening förser nämnde befattningshavare med ett saftig avgångsvederlag, någon påföljd är således icke aktuell.

I sin ofattbart stora dumhet trodde sig politruken och socialisten Nordström genom ett bondeoffer kunna kvarstanna i sin befattning. Men ack vad merbenämnda politruk och socialist bedrog sig. Fackföreningens medlemmar bespottade henne öppet och uppsade sina medlemskap.

Samtidigt framhärdar statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, i att kvarstanna på sin post under den tid statsrådet är föremål för åklagares utredning angående mutor och bestickning.

Då statsministern, vilken i situationer som dessa alltid visat prov på ryggradslöst beteende, ser i sin inskränkta tafflighet icke det nödvändiga i att avlägsna statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, från utrikesministerposten, en av rkets främsta ämbeten. Nu återstår blott och bart för Riksdagen att hjälpa den tafflige statsministern på traven och att medelst misstroendevotum avsätta det under åklagares utredning varande statsrådet.

Bevare oss för dessa socialister!

måndag 18 januari 2016

Mutanklagelse mot statsrådet Wallström

Det synes icke alls vara otroligt att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, genom sitt obetänkta och från ett affärsjuridiskt perspektiv synnerligen bristfälliga hyreskontrakt med den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet utsatt sig för otillbörlig påverkan eller med andra ord mottagande av muta. Detta utifrån den bedömning, som gjorts av en mycket välrenommerad och på området sakkunnig jurist, generalsekreteraren för Institutet mot mutor, Helena Sundén.

Generalsekreteraren beskriver i Svenska Dagbladet de etiska riktlinjer som ligger till grund för insitutets uppdrag:

"De etiska riktlinjer som Institutet mot mutor (IMM) med huvudmän och medlemmar – företag, intresseorganisationer, kommuner, landsting och regioner – ställt upp genom Näringslivskoden är tydliga. Det är enligt Näringslivskoden förbjudet att lämna, utlova eller erbjuda en förmån till den som utövar myndighet. Bakgrunden till denna reglering är att det aldrig får misstänkas att den som utövar myndighet tar ovidkommande hänsyn."

Att den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet brutit mot dessa helt och full oantastliga etiska riktlinjer är ställt utom all rimligt tvivel. En stor skam vilar således denna socialistiska fackförening.

När det så gäller statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, gör generalsekreteraren följande bedömning:

"Statsråden tillhör statens främsta företrädare. Tilliten till våra politiker är också grundläggande för den fortsatta utvecklingen av ett hållbart och långsiktigt samhälle. Det måste vara en självklar utgångspunkt att statsråden i det perspektivet måste agera som goda föredömen.

På den hårt reglerade hyresmarknaden är det uppenbart att ett hyreskontrakt på en lägenhet i Stockholms innerstad utgör en inte obetydlig förmån. 

 Att ett statsråd genom personliga kontakter med företag, intresseorganisation, fackförbund eller annan privat aktör skaffar sig ett sådant hyreskontrakt är från dessa utgångspunkter mycket känsligt. Risken är uppenbar att det kan uppstå misstankar om att det därigenom finns en personlig bindning och en tacksamhetsskuld till den som upplåter lägenheten. 

I regeringens uppdrag att styra landet måste det finnas en tydlig rågång mellan personliga bindningar och samhällsuppdraget. Oavsett hur en förmån skulle bedömas straffrättsligt är det från etiska utgångspunkter klart att statsråd inte bör ta emot förmåner från privata aktörer som på något sätt kan knytas till deras tjänsteutövning."

Etiskt är det således fullständigt klarlagt att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, förbrutit sig på ett oacceptabelt sätt. Statsrådet torde härigenom ha förbrukat det redan ytterst begränsade och skamfilade förtroende, som statsrådet måhända fortfarande njutit.

Huruvida statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, ävenledes brutit mot lagen måste i denna synnerligen allvarliga situation nogsamt skärskådas. Här räcker det icke att frågan utreds i Konstitutionsutskottet, till vilket ärendet anmälts. Ärendet måste ävenledes utredas av åklagare.

Intill dess att förhållandena i detta sorgesamma spektakel, som sprider skam och smuts över så mycket, klarlagts finns intet annat alternativ än att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, träder tillbaka. Förmår icke statsrådet att själv dra denna självklara slutsats måste statsministern skyndsamt träda in och agera. Skulle icke heller statsministern, vilken dessvärre i situationer av detta slag icke visat sig ha nämnvärt mycket råg i ryggen, agera återstår intet annat än att statsrådet, genom misstroendevotum, avsätts av Riksdagen.

Om socialisters obefintliga kunskap om grundläggande affärsjuridik

I spåren av det sorgesamma spektakel, som utspelas inför öppen ridå och där Kommunalarbetareförbundet - vilket enligt sina stadgar verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval - slösat bort medlemmarnas penningar, avslöjas nu alltmer häpnadsväckande information.

Det visar sig att det meromtalade hyresavtal, som statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, tecknat icke äger laga kraft. Förhållandet är det att de klåpare, och från ett affärsjuridiskt perspektiv rena dumbommar, hos den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet, i sin stora och totala okunnighet och inkompetens, icke ens förmått att upprätta ett synnerligen trivialt hyresavtal.

Lika häpnadsväckande är det att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, skrivit på detta bristfälliga avtal. Bristerna i avtalet är så uppenbara att de torde vara uppenbara nästintill för ett barn i koltåldern. Vi må hoppas att det hela beror på att statsrådet, i nonchalans och aningslöshet, icke genomläst avtalet. För icke kan väl statsrådets dumhet vara så stor att avtalets gigantiska anomalier lämnats utan åtgärd och aktion efter genomläsning?

Den kommentar, som statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, ger, tyder på att det är frågan om nonchalans. Statsrådet låter nämligen uttala:

"Det verkar vara absolut ingen ordning och reda i deras avtal. Vad jag förstår så är det ett avtal som alla som hyr tillfälligt har. Och då har ju Kommunal ett stort problem."

Med detta erkänner statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, att hon, i sin ofattbart stora inskränkthet och oförlåtliga nonchalans, vare sig genomläst eller förstått nämnda avtals innebörd. Man tar sig för pannan för denna statsrådets dumhet.

Vi må innerligt hoppas att statsrådet icke tillämpar samma nonchalans när undertecknande av traktater och avtal med främmande makt sker.

Det hela avslöjar ock än en gång att socialistiska organisationer, som fackföreningen Kommunalarbetareförbundet, är skvatt odugliga att driva någon som helst affärsverksamhet såväl när det gäller företagsekonomi som affärsjuridik.

Bevare oss för dessa socialister! 

söndag 17 januari 2016

Om politrukers dumhet

I samband med det sorgesamma spektakel, som utspelas inför öppen ridå och där Kommunalarbetareförbundet - vilket enligt sina stadgar verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval - slösat bort medlemmarnas penningar, visas oss tydliga exempel på politrukers dumhet.

Två politruker, ovannämnda förbunds ordförande, socialisten Nordström, och rikets utrikesminister, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har i detta råkat i luven på varandra. Svavelosande anklagelser kastas, i detta av stor dumhet präglade spektakel, växelvis mellan dessa politruker. I detta sätter respektive kombattant blott och bart, i sin egoistiska inskränkthet, sitt eget väl och ve främst. Att rädda det egna skinnet, då blåsvädret övergår i orkan, är och förblir ett av politrukens främsta adelsmärken.

Det hela spörsmålet gäller är att Kommunalarbetareförbundet välvilligt bistått statsrådet Wallström med en lägenhet i huvudstadens innerstad. Ett område, där det allt sedan planekonomiska socialistiska bostadsregleringar infördes efter kriget, är hart när omöjligt att uppbringa en bostad inom rimlig tid.

I vårt, av Jantelagen svårt fördärvade land, är det ock så vist ordnat att statsmakten, med undantag vad gäller statsministern, icke tillhandahåller några ämbetsbostäder att innehavarna av rikets högsta ämbeten.

Utifrån ovanstående aspekter ställdes statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, inför ett svårt dilemma. Att rikets utrikesminister rimligen bör ha en bostad i huvudstaden är icke något att ifrågasätta. Om statsrådet tagit detta utgångspunkt istället för Jantelagen hade statsrådets, minst sagt prekära, situation varit annorlunda. men icke (sic!).

Istället ger sig statsrådet in i en argumentation, präglad av största dumhet, som än en gång påvisar statsrådets stora oduglighet och omdömeslöshet. Saken belyses på ett utmärkt sätt av redaktör Lifvendahl i dagens utgåva av Svenska Dagbladet:

"Att Margot Wallström nu hävdar att hon är helt oskyldig, och att hon fått ”garantier av Kommunals högsta ledning” att hon ”inte gick förbi någon kö”, får man säga är rätt magstarkt. För att under fjolåret ha utnämnts till en av ”årets globala tänkare” av amerikanska tidskriften Foreign Policy, visar utrikesministern överraskande klen tankekraft när det gäller att förmå analysera det faktum att det bara tog ett halvår för henne att få hyreskontraktet i Stockholms innerstad, när snittväntetiden i den kommunala bostadskön är cirka 13 år.

Och om nu Kommunal utställde sådana garantier, borde en ”global tänkare” ha genomskådat hållfastheten i dem. Man nog också anse det rimligt att en hyrestagare vilken som helst skulle var mer angelägen om att kontrollera detaljerna innan man tog emot kontraktet än vad Wallström tycks ha varit."

Klen tankekraft är en synnerligen väl vald beteckning av statsrådet Wallströms hela gärning, som politruk. Väl talat redaktör Lifvendahl!

Redaktör Lifvendahl avslutar sin lysande och mycket tänkvärda framställning på följande sätt:

"Om moral kompareras dubbelmoral, behövs nu ett superlativ för att verbalt göra rättvisa till detta hyckleri. För det vi just nu bevittnar är en moralisk saltomortal; Margot Wallström hoppar politiskt bakåt i luften med vertikalrotation. Och risken för hårt fall är uppenbar."

Må fallet bli hårt, statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, har blott och bart sig själv att skylla. Dumheten är statsrådets egen och ingen annans. Det goda detta kan för med sig är att riket kan erhålla en ny utrikesminister, vilken behärskar diplomati.

fredag 15 januari 2016

Ett sorgesamt spektakel

Ledningen Kommunalarbetarförbundet, en facklig organisation med främsta syfte att gentemot arbetsgivaren företräda de som anslutit sig till nämnda organisation, har visat sig vara ett opålitligt och vederstyggligt patrask. Nämnda patrask synes för medlemmarnas surt förvärvade penningar såväl ägnat sig åt affärsverksamhet, som man på intet sätt behärskar, och själva levt livet glada dagar med destillerade och starka drycker vilka inmundigats såväl på egen kursgård, egen restaurang (vilken ävenledes synes ha bedrivit  sedeslöshet och pornografisk verksamhet) samt i egna bättre lägenheter i innerstaden.

Av den långa lista av dumheter merbenämnda patrask ägnat sig åt framgår att det icke enbart varit frågan om någon enstaka finger i syltburken utan det synes snarare vara så att patrasket drattat i densamma med hela ändalykten och därefter icke förmått ta sig ur. I en panikartad åtgärd - med syfte att söka skydda sitt eget skinn - har förbundets ordförande, en socialist vid namn Annelie Nordström, sökt skylla hela debaclet på förbundets kassör, herr Bergström, vars kamerala förmåga förvisso synes synnerligen bristfällig - för att icke säga obefintlig - men såsom ordförande för en organisation, av nämnda slag, är det ordförandens plikt och skyldighet att gentemot medlemmarna ytterst ansvara för att allt går rätt till. I detta har socialisten Nordström brustit på det mest flagranta av sätt.

Av Kommunalarbetareförbundets stadgar framgår att nämna organisation verkar för en samhällsutveckling på socialistisk grundval. 

I detta sammanhang tål att påminna om att en av socialismens främsta egenskaper är att den icke vare sig aktar eller visar respekt för andras egendom. Med andras penningar låter sig socialisten fröjdas. Kommunalarbetarförbundets ledning, ett opålitligt och vederstyggligt socialistiskt patrask, är ett skolexempel på detta förhållande.

I detta spektakel och denna smutsiga sörja har nu ock statsrådet Wallström dragits in såsom detta statsråd icke redan skulle ha nog med problem. Statsrådet har låtit sig förse med lägenhet av nämnda förbund vilket ur flera aspekter är synnerligen olämpligt. Att ett statsråd, vars konstitutionella ställning kräver obundenhet - på det personliga planet - från varje intresseorganisation, på detta sätt. Dock är detta icke att förvånas över då statsrådet Wallström ävenledes i sin ämbetsutövning visar prov på största omdömeslöshet.

Generalsekreteraren för den högst hedervärda Institutet mot Mutor, Helena Sundén, håller icke för uteslutet att statsrådet i detta kan ha gjort sig skyldig till mutbrott. Generalsekreteraren för nämnda institut menar att fallet bör granska av åklagare. Statsrådet Wallström har nu, såsom ett mått av så kallad "krishantering", föranstaltat om sin uppsägning av nämnda lägenhet. Statsrådet bör nu ofördröjligen träda tillbaka in tills dess att det bringats klarhet i ärendet. Förmår icke statsrådet, i sin stora inskränkthet, draga denna slutsats bör statsministern bistå med detta.

torsdag 14 januari 2016

Utrikesministerns totala och fullständiga oduglighet

Att statsrådet Wallström är den odugligaste och mest inkompetenta utrikesminister riket någonsin ägt är icke någon nyhet, det visste vi redan. Att statsrådets infernaliska dumhet var så stor att hon, efter att flerfaldiga gånger under förlidet år total brustit i diplomatisk kompetens och fingerfärdighet, fortsätter i sin, ur ett diplomatiskt och utrikespolitisk perspektiv, vansinniga framfart kunde vi icke ens föreställa oss i vår vildaste fantasi.

Ingenting har detta oduglighetens statsråd lärt. Att diplomati har till syfte att bilägga tvister genom att skapa förutsättningar för konstruktiv dialog synes hon icke, i sin stora inskränkthet, förstått. Istället fortsätter detta den diplomatiska dumhetens främsta statsråd att förtala och spy galla över den hedervärda staten Israel och dess rätt och skyldighet att försvara sina medborgare från terroristers och vettvillingars dödlig våld.

Det är i detta perspektiv alls icke svårt att vare sig förstå eller instämma i den hedervärde israeliske biträdande utrikesministern, herr Hotovely, vilken beskriver det odugliga statsrådet Wallströms gärning såsom en "dålig kombination av dåraktighet och diplomatisk dumhet". Väl talat herr Hotovely!

Det är nu hög tid att statsministern agerar och entledigar statsrådets Wallström från det ämbete hon genom sin gärning drar ned i smuts och största skam.

Leve staten Israels och dess självklara rätt och plikt att försvara sina medborgare!