Det synes icke alls vara otroligt att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, genom sitt obetänkta och från ett affärsjuridiskt perspektiv synnerligen bristfälliga hyreskontrakt med den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet utsatt sig för otillbörlig påverkan eller med andra ord mottagande av muta. Detta utifrån den bedömning, som gjorts av en mycket välrenommerad och på området sakkunnig jurist, generalsekreteraren för Institutet mot mutor, Helena Sundén.
Generalsekreteraren beskriver i Svenska Dagbladet de etiska riktlinjer som ligger till grund för insitutets uppdrag:
"De etiska riktlinjer som Institutet mot mutor (IMM) med huvudmän och medlemmar – företag, intresseorganisationer, kommuner, landsting och regioner – ställt upp genom Näringslivskoden är tydliga. Det är enligt Näringslivskoden förbjudet att lämna, utlova eller erbjuda en förmån till den som utövar myndighet. Bakgrunden till denna reglering är att det aldrig får misstänkas att den som utövar myndighet tar ovidkommande hänsyn."
Att den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet brutit mot dessa helt och full oantastliga etiska riktlinjer är ställt utom all rimligt tvivel. En stor skam vilar således denna socialistiska fackförening.
När det så gäller statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, gör generalsekreteraren följande bedömning:
"Statsråden tillhör statens främsta företrädare. Tilliten till våra politiker är också grundläggande för den fortsatta utvecklingen av ett hållbart och långsiktigt samhälle. Det måste vara en självklar utgångspunkt att statsråden i det perspektivet måste agera som goda föredömen.
På den hårt reglerade hyresmarknaden är det uppenbart att ett hyreskontrakt på en lägenhet i Stockholms innerstad utgör en inte obetydlig förmån.
Att ett statsråd genom personliga kontakter med företag, intresseorganisation, fackförbund eller annan privat aktör skaffar sig ett sådant hyreskontrakt är från dessa utgångspunkter mycket känsligt. Risken är uppenbar att det kan uppstå misstankar om att det därigenom finns en personlig bindning och en tacksamhetsskuld till den som upplåter lägenheten.
I regeringens uppdrag att styra landet måste det finnas en tydlig rågång mellan personliga bindningar och samhällsuppdraget. Oavsett hur en förmån skulle bedömas straffrättsligt är det från etiska utgångspunkter klart att statsråd inte bör ta emot förmåner från privata aktörer som på något sätt kan knytas till deras tjänsteutövning."
Etiskt är det således fullständigt klarlagt att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, förbrutit sig på ett oacceptabelt sätt. Statsrådet torde härigenom ha förbrukat det redan ytterst begränsade och skamfilade förtroende, som statsrådet måhända fortfarande njutit.
Huruvida statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, ävenledes brutit mot lagen måste i denna synnerligen allvarliga situation nogsamt skärskådas. Här räcker det icke att frågan utreds i Konstitutionsutskottet, till vilket ärendet anmälts. Ärendet måste ävenledes utredas av åklagare.
Intill dess att förhållandena i detta sorgesamma spektakel, som sprider skam och smuts över så mycket, klarlagts finns intet annat alternativ än att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, träder tillbaka. Förmår icke statsrådet att själv dra denna självklara slutsats måste statsministern skyndsamt träda in och agera. Skulle icke heller statsministern, vilken dessvärre i situationer av detta slag icke visat sig ha nämnvärt mycket råg i ryggen, agera återstår intet annat än att statsrådet, genom misstroendevotum, avsätts av Riksdagen.
Generalsekreteraren beskriver i Svenska Dagbladet de etiska riktlinjer som ligger till grund för insitutets uppdrag:
"De etiska riktlinjer som Institutet mot mutor (IMM) med huvudmän och medlemmar – företag, intresseorganisationer, kommuner, landsting och regioner – ställt upp genom Näringslivskoden är tydliga. Det är enligt Näringslivskoden förbjudet att lämna, utlova eller erbjuda en förmån till den som utövar myndighet. Bakgrunden till denna reglering är att det aldrig får misstänkas att den som utövar myndighet tar ovidkommande hänsyn."
Att den socialistiska fackföreningen Kommunalarbetareförbundet brutit mot dessa helt och full oantastliga etiska riktlinjer är ställt utom all rimligt tvivel. En stor skam vilar således denna socialistiska fackförening.
När det så gäller statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, gör generalsekreteraren följande bedömning:
"Statsråden tillhör statens främsta företrädare. Tilliten till våra politiker är också grundläggande för den fortsatta utvecklingen av ett hållbart och långsiktigt samhälle. Det måste vara en självklar utgångspunkt att statsråden i det perspektivet måste agera som goda föredömen.
På den hårt reglerade hyresmarknaden är det uppenbart att ett hyreskontrakt på en lägenhet i Stockholms innerstad utgör en inte obetydlig förmån.
Att ett statsråd genom personliga kontakter med företag, intresseorganisation, fackförbund eller annan privat aktör skaffar sig ett sådant hyreskontrakt är från dessa utgångspunkter mycket känsligt. Risken är uppenbar att det kan uppstå misstankar om att det därigenom finns en personlig bindning och en tacksamhetsskuld till den som upplåter lägenheten.
I regeringens uppdrag att styra landet måste det finnas en tydlig rågång mellan personliga bindningar och samhällsuppdraget. Oavsett hur en förmån skulle bedömas straffrättsligt är det från etiska utgångspunkter klart att statsråd inte bör ta emot förmåner från privata aktörer som på något sätt kan knytas till deras tjänsteutövning."
Etiskt är det således fullständigt klarlagt att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, förbrutit sig på ett oacceptabelt sätt. Statsrådet torde härigenom ha förbrukat det redan ytterst begränsade och skamfilade förtroende, som statsrådet måhända fortfarande njutit.
Huruvida statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, ävenledes brutit mot lagen måste i denna synnerligen allvarliga situation nogsamt skärskådas. Här räcker det icke att frågan utreds i Konstitutionsutskottet, till vilket ärendet anmälts. Ärendet måste ävenledes utredas av åklagare.
Intill dess att förhållandena i detta sorgesamma spektakel, som sprider skam och smuts över så mycket, klarlagts finns intet annat alternativ än att statsrådet Wallström, ökänd för sin stora och totala inkompetens och oduglighet på diplomatins område, träder tillbaka. Förmår icke statsrådet att själv dra denna självklara slutsats måste statsministern skyndsamt träda in och agera. Skulle icke heller statsministern, vilken dessvärre i situationer av detta slag icke visat sig ha nämnvärt mycket råg i ryggen, agera återstår intet annat än att statsrådet, genom misstroendevotum, avsätts av Riksdagen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar