fredag 23 december 2016

Gratulationer på Födelsedagen


Hennes Majestät Drottning Silvia,  Drottning av Sverige

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade drottning, Hennes Majestät Drottning Silvia,  Drottning av Sverige, på hennes 73:e födelsedag.

söndag 18 december 2016

Den Rumänska Monarkins återupprättande

Den monarkistiska tanken i Rumänien fortsätter att stärkas. Tecknen blir allt fler och vi minns alla Hennes Majestät Drottning Annes, Drottning av Rumänien, begravning tidigare i år. De legala procedurerna att ge det Rumänska Konungahuset officiell status är ock ett viktigt steg. Förliden vecka gavs oss ytterligare ett bevis på denna glädjerika utveckling. Förliden torsdag, de 15 december, mottog Hennes Kunglig Höghet, Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, med gemål Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien, under fullt kungligt protokoll, den diplomatiska kåren i tronsalen på Kungliga Slottet i Bukarest.


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, med gemål Prins Radu, Prins av Rumänien framför den Rumänska Konungatronen i Tronsalen, Kungliga Slottet, Bukarest

Vid nämnda mottagning adresserade Kronprinsessan den diplomatiska kåren med följande tal:

"Eders Excellens Dekanus av den Diplomatiska Kåren,

Eders Excellenser, Ambassadörer,

Detta år firar Vår Familj och Nation 150 års minnet av det Kungliga Huset av Rumänien och grundandet av den moderna Rumänska Staten, genom utfärdandet av 1866 konstitutionen.

Den populära firandet i maj, på Slottet Peles, vid vilket några av Eders Excellenser of Eders Excellenser deltog,l var ett glatt tillfälle och en sann gemenskap av förtroende, kärlek, respekt och beundran.

Ett bland Furst Karl 1:s allra första initiativ för 150 år utgjordes av konsolideringen av vår utrikespolitik. Omedelbart efter hans upphöjelse 1866 till suverän Furste av Rumänien etablerades nya diplomatiska relationer med stora stater i Europa och Amerika. Hans efterträdare, Konung Ferdinand, Karl II och Mikael fortsatte hans arv genom att upprätthållandet av konsekvens, trots de drastiska begränsningar, som de Första och Andra Världskrigen utgjorde.

Vi är mycket stolta att idag i det Kungliga Palatset i Bukarest återigen vara värd för en diplomatmottagning. Det är ett historiskt ögonblick. Icke enbart att mottagningen, efter nästan 70 år, återvänder till en traditionell plats utan ock att vi idag får högtidlighålla ett och ett halvt sekel av kunglig diplomati.

Sedan vårt senaste möte på Slottet Peles, för 12 månader sedan, har betydande händelser passerat. Vår Moder lämnade i augusti detta jordiska i en ålder av 92 år. Drottning Anne var ett gott exempel på hängivenhet till Konung och Nation. Den stora kärlek, respekt och beundran som Våra landsmän Rumäner visade Henne vid Hennes sista resa gav oss stort hopp inför framtiden.

Rumäner från hela Landet och från Moldavien visade Oss djup tillgivenhet och respekt för vår familj.

Detta år har den Kungliga Familjen fortsatt sina offentliga åtaganden utomlands genom besök i Moldavien, Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Förenade kungariket, Republiken Turkiet, Sverige(*), Republiken Albanien, Bulgarien och Schweiz.

Talmannen för det Moldaviska Parlamentets och Prins Radu gjorde ett gemensamt besök i Belgien. Detta var den första officiella besök utanför den kungliga familjen tillsammans med myndigheterna i Republiken Moldavien.

Det var rörande att uppleva den entusiasm som vederfors Oss då det Kungliga Tåget, under årets resor, stannade 8 städer, bland dessa Sinaia, Brasov, Fagaras och Sibiu. Där träffade Vi det lokala samhället och deras valda ledare.

Vårt engagemang för Rumäniens folk kommer att fortsätta under 2017. Vi överväger ock uppdrag för att bättre förstå Vårt lands finansiella och ekonomiska möjligheter i Asien, Europa och Mellanöstern.

Det är med glädje som vi välkomnar ankomsten i Bukarest av dekanus för diplomatiska kåren, Ambassadören för den Heliga stolen, Ambassadören för Republiken Korea, Ambassadör för Konungariket Malaysia, Ambassadören för Demokratiska Folkrepubliken Korea, Ambassadör för Republiken Chile, Ambassadör för Ryssland, Ambassadör för Schweiz, Ambassadören för Kanade Ambassadör för Mexiko och Ambassadör för Bulgarien .

Samtidigt är det alltid tråkigt att att en del av Edra kollegor lämnar  sina beskickningar i Rumänien för andra uppdrag. Vi önskar Eder alla framgång i framtida uppdrag och hoppas att åter möta Eder vid andra tillfällen.

Eder närvaro i kväll utgör ett anmärkningsvärd exempel för det rumänska samhället och leder till stolthet för oss alla. Vi tackar Eder alla så mycket."


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan, Den Rumänska Kronans Väktare, och Prinsen hälsar diplomatiska kåren.




Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan, Den Rumänska Kronans Väktare, och Prinsen framför Kungliga Slottets huvudtrappa i Bukarest

Det torde nu endast vara en tidsfråga innan Monarkin i Rumänien restaureras fullt ut och Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, den Rumänska Kronans Väktare, bestiger den Tron som Hennes Fader, Konung Mikael, så svekfullt och illegalt kördes bort ifrån av det kommunistiska patrask, ytterst i händerna på tyrannen Stalin, som kom att plåga Rumäniens folk intill 1989 då dess siste tyrann den 25 december fick smaka det bly han förtjänade.

Monarkin består kommunismen förgår!

Not
(*) Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, med gemål Prins Radu, Prins av Rumänien, var gäster vid firandet av vår högaktade Konungs 70:e födelsedag.

lördag 26 november 2016

Upplysande om den hädangångne tyrannen

Ambassadör Landelius ger i Svenska Dagbladet och dess avdelning Under Strecket en synnerligen upplysande och intressant beskrivning av den just hädangången kommunistiske tyrannens sanna jag och beskaffenhet. Den högintressanta artikeln bär titeln "Kuba är kvitt sin fängslande tyrann", en i sanning träffande beskrivning.

Bland mycket som framkommer framgår att ifrågavarande tyrann ägnade sig år narkotikahandel. Ambassadör Landelius berättar följande:

"På 1990-talet visades Kubas flygvapen vara en viktig länk för narkotikahandel mellan Syd- och Nordamerika, och nu lät han ställa flera av sina främsta generaler inför rätta. Hans adjutant José Abrantes, försvarsstabschefen Arnaldo Ochoa och Antonio de la Guardia dömdes till döden och avrättades (så vitt man vet). 

 Abrantes kom från inrikesministeriet och var Castros högra hand. Ochoa var krigshjälte från Angola och kan ha setts som en konkurrent till Raúl, men tvillingarna De la Guardia var Fidel Castros favoriter och hade i åratal spelat äventyrliga roller på många håll i världen. För alla med inblick i kubanska förhållanden är det uteslutet att Fidel och hans bror inte skulle ha känt till trafiken."

Således var tyrannen ock en simpel brottsling, som icke enbart hade förtryckta och avrättades liv på sitt samvete utan ock en mångfald människor vilka varit slavar under narkotika, narkotika som den avskyvärde tyrannens flygvapen välvilligt smugglade. Vilket svineri!

Ambassadör Landelius fortsätter sin upplysning enligt följande:

"Fidel Castro styrde Kuba i mer än 50 år. Här ligger Paraguays Francia och Spaniens Franco i lä (40 respektive 36), för att inte tala om så kortvariga tyranner som Stalin (30) och Pinochet (17). Senare generationer som bevittnar Kubas elände tar gärna ön för ännu ett stycke Karibien i kolonialismens bakvatten. Men faktum är att Castro förvandlade ett av Latinamerikas mest utvecklade länder till en fattig avkrok där inte ens fattigdomen blev jämnt fördelad. 

 Fyra generationer kubaner har fått bära en tung börda. Kan de börja andas friare? Förändringen blir långsam och motsägelsefull. De politiska turerna handlar mest om att konsolidera och tradera makten, inte minst de tillgångar som den har ackumulerat. Vem får mest inflytande över den framtida ekonomin: armén, USA, Brasilien eller Spanien?"

Det råder icke minsta tvivel om att den nu avdöde diktatorn väl intar sin plats bland vår samtids mest avskyvärda politiska ledare och tyranner. Det kommunistiska pack, var än det finnas må, som hyllar den hädangångne kommunistiske människoplågaren är lika avskyvärda som den elake tyrann de hyllar.

Förtryckarens svenska advokater

Såsom nämnes i föregående anmärkning har den nyss hädangångne kommunistiske förtryckaren och människoplågaren, herr Castro, varit en ikon för allsköns vänsterpatrask. Går vi tillbaka till urartningens och socialismens zenit under 1970-talet berömdes nämnde förtryckare och människoplågare icke enbart av kommunister utan ock av mången socialdemokrat.

Bland de mest klandervärda, för att icke säga den allra mest klandervärda, utrikespolitiska gärningar den förre statsministern, den tragiskt bortgångne herr Palme, företog sig så var det hyllningsresan till Kuba och berömmandet av en hårdhudad diktator vars sanna väsen på intet sätt var herr Palme obekant.

Året var 1975. I ett tal, till vilket kommunistregimen kommenderat 100 000 personer, hyllade herr Palme, utan ett uns av minsta kritik, den kommunistiske diktatorn. Hur fullständigt urspårat nämnda besök var visas med all tydlighet genom det fotografi där herr Palme, med ett dödligt vapen i sin hand, låter sig fotograferas tillsammans med den kommunistiske människoplågaren.


Herr Palme med den kubanske förtryckaren och människoplågaren
Not: Normalt publiceras icke fotografier av kommunistiska diktatorer på detta Forum, dock då ifrågavarande bild så tydligt illustrerar det fullständigt sanslösa lismandet och beundrandet av människoplågaren görs här ett undantag

Dessbättre synes dagens socialdemokrater - i vart fall hjälpligt - ha tillnyktrat efter den elakartade revolutionsromantiska plåga, som herr Palme med flera ledande socialdemokrater drabbades av under urartningens zenit på 1970-talet. Chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Wallström har dessbättre, i en kommentar, råg nog i ryggen att påtala att bristen på demokrati och mänskliga rättigheter hindrat Kubas utveckling. 

En som däremot sörjer och gråter förtryckarens hädangång är kommunistpartiets, i feghet benämnt vänsterpartiet, förre ordförande den hårdhudade marxist-leninisten herr Ohly. I sig intet att förvånas över då nämnde hårdhudade marxist-leninist ock hörde till dem som högeligen begrät Berlinmurens fall.  Herr Ohly var ock länge medlem av den avskyvärda kommunistsekten Svensk-Kubanska Föreningen innan han av rent populistiska skäl tvingades begära sitt utträde.

I en kommentar säger den hårdhudade marxist-leninisten, herr Ohly, en alltigenom grundmurad kommunist, att herr Castro var en "stor inspiratör"

Sic! vilket fruktansvärt hån mot alla de människor som förföljts, fängslats, torterats och avrättats under ifrågavarande kommunistiske människoplågare.

Såvitt känt är förhåller det sig så att herr Ohly alltjämt är en aktad medlem av kommunistpartiet, i feghet benämnt vänsterpartiet. När någon i anständiga partier uttalar sig berömmande om förtryck leder det vanligtvis till någon påföljd i form av reprimand eller uteslutning. Så icke i kommunistpartiet,l i feghet benämnt vänsterpartiet. Således åter ett av många bevis på nämnda partis sanna och avskyvärda kommunistiska väsen.

En kommunistisk förtryckare och människoplågare hädangången

Denna morgon nås vi av nyheten att den kubanske kommunistiske förtryckaren och människoplågaren, herr Castro, vilken i mer än ett halvt sekel förnekat det kubanska folket frihetens sötma, gått hädan. Det synes svårt att fälla någon tår över detta då folket har blivit kvitt en plågoande.

Den hårda och vederstyggliga kubanska kommunistregimen utgör, tillsammans med den nordkoreanska, en av världens få kvarvarande kommunistiska implementationer. Likt i Nordkorea pågår sedan länge en utarmning i det att kommunismen - vilket historien entydigt visat - är platt oduglig att skapa välstånd. Det enda den duger till är att förtrycka och plåga.

När ifrågavarande kommunistiske människoplågare, vilken i vår samtid utgjort det kommunistiska patraskets främsta ikon, nu icke längre vandrar bland oss kan förmodas att regimen, i sitt elaka försök att förhindra folkets rättmätiga frihet, kommer att ta till alla till buds stående medel för att söka bevara sin hårda regim. Förtrycket kommer att intensifieras, de som icke delar de vederstyggliga kommunistiska villfarelserna kommer att fängslas, torteras och ja dessvärre kan vi icke utesluta heller att de och kommer att mördas. När urskiljningslös en förbrytare hotas finns ofta ingen gräns för den grymhet denne är beredd att ta till - det samma gäller kommunistiska regimer.

Klart är dock att den kommunistiska regimens anstalter kommer att vara utsiktslösa. Kommunismen har ingen framtid utan den enda plast som återstår för densamma är historiens stinkande avskrädeshög. Den unga generationen på Kuba har, vilket berättas i en artikel i Svenska Dagbladet, föga till övers för det ofria och på alla sätt hämmande kommunistiska samhället. Låt oss hoppas att införandet av frihet och avlägsnandet av det kommunistiska patraskets förtryckare kan ske på ett lugnt och fredligt sätt utan det att våld kommer till användning.

Må nu frihetens klockar klämta för Kubas, av avskyvärda kommunister under långlig tid förtryckta, folk. Låt spikarna i den kommunistiske förtryckarens och människoplågarens likkista ock bli spikar i kommunismens likkista.

Leve det kubanska folkets okränkbara rätt till frihet! 

måndag 21 november 2016

Centralistisk dumhet

I Svenska Dagbladet uppmärksammar idag redaktör Sigfrid de infernaliska dumheterna med att söka slå sönder Rikets väl fungerande och hävdvunna administrativa indelning för att ersätta densamma med så kallade "storregioner" utifrån vilka ock stora län skall utgå. Redan i 1634 års Regeringsform, vilken mycket bär Axel Oxenstiernas signum, sattes de län vi idag känner upp såväl för Sverige som för Finland. Med några undantag, där större län skapats i Skåne och i Västergötland, består nämnda indelning. Att denna bestått under mer än 381 år talar för dess styrka.

Nu förhåller det sig dock så i de lismande politrukernas värld att dessa alltid suktar efter att utöka sina fogdevälden. Ju längre ut åt vänster på den politiska skalan, som politrukerna befinner sig, ju större är tilltron till stordrift och generella och totalövergripande ordningar. Stärkandet av folkstyret, i meningen närheten mellan folk och valda företrädare, kvittar lika för dessa vänsterkrafternas banerförare i det att de alltid ,i sin stora inskränkta dumhet, tror sig veta bättre än folket.

Ett viktigt fundament, vilande på gedigen historisk erfarenhet, säger oss att varje organisation blir oregerlig och ostyrbar om den överskrider en viss storlek. Ju större en organisation blir desto mer kraft måste läggas på att samordna dess verksamhet med följden att allt mindre uppmärksamhet kan ägnas åt organisationens nyttoskapande uppgifter. De mest extrema exemplen i nämnda avseenden utgöres av de förfärliga men gigantiska planekonomier, som skapades under den vederstyggliga kommunismen, och som slutade i att nämnda ekonomiska ordningar i princip förbrukade mer resurser än de skapade. Mer näraliggande exempel, i vår egen tid och vårt eget land, finner vi i de regioner, som kommit att ersätta landstingen, och där politrukerna i nämnda organisationer tillskansat sig än mer ansvarsområden samtidigt som man icke rår på att till fullo hantera kärnuppgiften - den viktiga sjukvården.

Såsom redaktör Sigfrid skriver i sin ledare fördes frågan om förändrad administrativ indelning fram redan för 10-talet år sedan genom den så kallade Ansvarskommitténs betänkande. Denna gång förhindrades dumheterna av den synnerligen kloke statsministern, herr Reinfeldt, den mest kompetente statsminister Riket haft sedan Arvid Lindman. Den klarsynte herr Reinfeldt såg icke nyttan med förändringen.

Dessvärre har nu åter tråden tagits upp av nuvarande höginkompetenta Regering. I sin stora hybris och bristande insikt om sin svaga parlamentariska ställning söker man åter driva frågan i hamn. Dock synes en riksdagsmajoritet allt mer avlägsen då hart när varje oppositionsparti av betydelse förkastar dumheterna såsom Regeringen och det högst oskickliga statsrådet Shekarabi driver frågan. Allt pekar på att det hela blir ännu ett nesligt nederlag för den Regering vars tafflighet saknar motstycke i vårt lands historia.

Man tar sig för pannan!

Ny preussisk Arvprins


Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa Prinsessa av Isenburg

Från Tyskland nås vi av det glädjerika beskedet att Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, gemål till Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, rättmätig arvtagare till Tysklands Kejsartron och Preussens Konungatron, den 17:e innevarande månad nedkommit med ett gossebarn. Moder och barn uppgives befinna sig väl.

Den nyfödde är Prinsparets fjärde barn och tredje son. Således är den nu till världen komne Prinsen nummer tre i den tyska och preussiska tronföljden.

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste lyckönskningar till Prinsparet.

söndag 20 november 2016

En märkeskvinna för lag och ordning

Förliden helg möttes vi av det sorgesamma beskedet att förra statsrådet och chefen för Justitiedepartementet, fru Hellsvik, lämnat detta jordiska efter ett synnerligen gott förrättat värv. I dagens Svenska Dagblad finns mycket läsvärda personliga minnesord över fru Hellsvik, författade av riksdagsledamoten Abrahamsson.

Moderata Samlingspartiets ordförande, fru Batra, sammanfattar fru Hellsviks gärning på ett synnerligen träffade sätt:

”Hon inspirerade många, med både starka värderingar och förmågan att få saker att hända”

I sin gärning tog fru Hellsvik laglydighetens och brottsoffrens parti framför brottslingars och straffångars. Fru Hellsviks innehav av posten som chef för Justitiedepartementet innebar ett tydligt trendbrott mot decennier av den kriminalliberalism, som utvecklats under många år av socialdemokratiskt regeringsinnehav. Ett förfall av lag och ordning där brottslingen och straffången sattes före den laglydige medborgaren.

Under fru Hellsvik borttogs den förkastliga halvtidsfrigivningen. Få om ens någon var ock de livstidsdomar, som omvandlades till tidsbestämt straff under fru Hellsviks regim. Under denna tid innehade fortfarande Regeringen ifrågavarande nådeinstitut. För fru Hellsvik var det en självklarhet att den som förbrutit sig mot lag och ordning och därigenom skadat sina medmänniskor skulle få ta fullt ansvar för sina gärningar och sona dessa genom laga och rättvist straff. Här klemades det icke med brottslingar och straffångar.

Fru Hellsvik gjorde vårt land synnerligen stora tjänster, må frid vila över hennes ljusa minne!

onsdag 2 november 2016

Om medlöperi

Redaktör Gudmundson fäster idag, i Svenska Dagbladet, uppmärksamheten på en insändare, författad år 1965 av förre stats- och utrikesministern herr Bildt, där propaganda i tunnelbanan - kamouflerad till konst - skarpt kritiseras.  Propagandan hade förfärdigats av konstnärinnan Derkert, en tämligen medioker konstnär förvisso på nivån över plankstrykarens, och innehöll pacifistiska så kallade "anti-atombombsmärken" vilket måhända icke varit så anmärkningsvärt om det icke varit för det förhållandet att nämnda mediokra konstnärinna var en stark anhängare av det kommunistiska tyranniet Sovjetunionen.

Om konstnären Derkerts sanna jag berättar redaktör Gudmunson följande:

"Konstnärinnan Siri Derkert var också lokalordförande i Svenska kvinnors vänsterförbund, och en av undertecknarna när Svenska fredskommittén grundades - och stod därför under Säkerhetspolisens övervakning. Bägge förbunden kontrollerades av Sveriges Kommunistiska Parti (i dag Vänsterpartiet), och var anslutna till de Sovjetstyrda paraplyorganisationerna Kvinnornas demokratiska världsförbund respektive Världsfredsrådet. De var frontorganisationer bildade för att säkra Sovjetunionens vapendominans. Siri Derkert gjorde flera studieresor till Sovjetunionen."

Således var konstnärinnan Derkert en vederstygglig medlöpare, som tjänade den avskyvärda kommunismens sak och som bidrog till att förlänga den onda och helvetriska regim, som styrde Sovjetunionen och dess underlydande marionettstater - ett människofientligt och ondeskfullt imperium. Atombomber må vara de värsta och farligaste ting mänskligheten konstruerat - om detta råder ingen tvekan - men har icke desto minder varit nödvändiga för att skydda den fria världen mot kommunism och annan ondska.

Nämnda exempel på medlöperi, där kulturpersonliger såväl som ämbetsmän och politiker ibland fullt medvetet ibland på grund av naivitet låtit sig utnyttjas av ondskan personifierad av kommunismen. Allt sedan krigets slut infiltrerades vårt fria svenska samhälle av nämnda krafter. Värst är att medlöperiet hade stöd långt upp i de socialdemokratiska regeringar, som dessvärre kom att styra vårt land under långlig tid, en tid under vilket mycket av det goda i samhället fördärvades. Det hela intensifierades under 1960- och 70-tal innan den synnerligen viktiga borgerliga valsegern av år 1976 ledde att utvecklingen - om än långsamt - kunde drivas i en annan riktning även om bakslag alltfort förekommer.

Ett annat exempel på ett betydlig värre medlöperi ger redaktör Gudmundson exempel på i en ledare den 21 november där  rektor Arvidssons, svekfulla och till gränsen på landsförrädiska gärning belyses. Rektor Arvidsson var under lång tid såväl socialdemokratisk riksdagsman, ledande i skolfrågor och en av de huvudansvariga för skolväsendets förfall och bildningens ruin, som starkt engagerad i såväl Förbundet Sverige-Sovjetunionen som Förbundet Sverige-DDR. I det sistnämnda var ock rektor Arvidsson mångårig ordförande. Ifrågavarande organisationer hade som enda syfte att skönmåla bilden av två av de mest avskyvärda och människoplågande regimer som världen skådat.

För att tala klarspråk, i nämnda avseenden var rektor Arvidsson inget annat en avskyvärd kommunistkollaboratör. Hans gärningar i detta är djupt klandervärda och det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna närde en så skamlig kommunistkollaboratör vid sin barm.  

Det hela visar på den socialistiska väg, som socialdemokraterna under 1960- och 70-tal vandrade på. Nu föll socialismen platt på grund av sin stora oduglighet. Den skamlige kommunistkollaboratören Arvidsson må - likt kommunistpartiets förre ordförande den hårdföre marxist-leninisten Ohly, ha gråtit floder när Östeuropas folk äntligen fick njuta frihetens sötma vid murens fall år 1989 men visst är att mänskligheten, trots många återstående utmaningar, tog ett stort steg framåt när kommunismen förpassades till historiens stinkande avskrädeshög. 

lördag 22 oktober 2016

Det dumfeministiska genustramset

En av dumfeminismens grundtester, tillika den mest befängda och krokade, består däruti att människans kön är en social konstruktion. Utifrån denna test har kvasivetenskapen "genusvetenskap" skapats. Även om nämnda teori i huvudsak är ett enda stort trams, har den av politiska -märk ej vetenskapliga - skäl även trängt in på akademin vars vetenskapliga anseende skadas.

I en synnerligen upplysande ledare i Svenska Dagbladet belyser redaktör Arpi det dumfeministiska genustramset på ett - för dumfeministerna - mycket brutalt sätt. Redaktör Arpi fäster uppmärksamheten på en studie publicerad av den hedervärda forskaren, docent Stern vid Stockholms Universitet. Docent Stern har granskat de 20 mest refererade artiklarna rörande könsskillnader inom området genusteori, som faller under sociologin, under perioden 2004 till 2014. Av dessa genusteoretiska alster är det blott en som nyttjat biologisk forskning rörande skillnaden mellan könen. Detta är ännu ett belägg för att "genusvetenskapen" i princip saknar vetenskaplig grund och därför kan betraktas som ett humbug, som kokats ihop av dumfeministiska krafter.

Vidare refererar redaktör Arpi till professor Pinkers vilken i sin utomordentliga forskning slår hål på och utifrån vetenskapliga argument fullständigt avvisar det genusteoretiska tramset om kön som en i huvudsak social konstruktion.

Redaktör Arpi gör ävenledes följande reflektion:

"Inget samhälle i världen, varken nu eller tidigare i historien, har varit jämställt i bemärkelsen att män och kvinnor har betett sig likadant. Att skillnader är så konstanta över tid och kulturgränser antyder att det finns åtminstone någon biologisk grund."

Detta borde även kunna förstås av en dumfeminist och en kvasivetenskapare inom genustramsets teorier.

Alldeles oavsett den vetenskapliga diskursen kan var och en, som är vid sina sinnens fulla bruk och beskaffade med ögon, konstatera att det föreligger biologiska skillnader mellan man och kvinna. Mannen och kvinnan har i Skapelsen givits olika egenskaper och olika uppgifter. Självfallet har vår Skapare ett syfte med denna ordning något som människor i alla tider och i alla kulturer - historien igenom - förstått och insett. Att man och kvinna givits olika egenskaper och uppgifter betyder nu på intet sätt att de skulle ha olika värde. Inför vår Skapare har varje människa ett unikt värde, som vare sig är större eller mindre än någon annan människas.

onsdag 19 oktober 2016

Det sorgesamma presidentvalet i Förenta Staterna

Presidentvalet i Förenta Staterna närmar sig efter en valrörelse som till icke oväsentliga delar torde sakna allt motstycke. Sorgesamt att konstatera är att ingen av de tvenne huvudkandidaterna, herr Trump och fru Clinton, synes vara beskaffade med den förmåga och den skicklighet som presidentämbetet tarvar.

Herr Trump synes mig vara en populistisk pratmakare vilken under de senaste veckorna ock avslöjats med att vara oanständig tölp, som icke på minsta sätt är värdig att bekläda nämnda ämbete. Det är djup tragiskt att det republikanska partiet, vilket traditionellt har stått upp för goda konservativa värderingar, låtit utse en sådan oskicklig och oanständig tölp till sin kandidat.

Fru Clinton å sin sida har under den tid hon innehade den viktiga utrikesministerposten kunnat beläggas med att ha hanterat hemliga statsdokument på ett synnerligen klandervärt sätt. Ett sätt, som gör att hennes omdöme starkt måste ifrågasättas. En person, som är så oaktsam med statshemligheter är näppeligen skickad att bekläda det ämbete som understundom kallas världens mäktigaste.

Hur ifrågavarande val än slutar kommer således Förenta Staterna att få en oskicklig president vilket är djupt beklagligt.

I denna situation är det dock synnerligen gott att Förenta Staterna har en konstitution, som bygger på maktdelningens principer. Lagar och statshushållning kräver Kongressens bifall vilket kommer att förhindra en hel del dumheter. Vidare har Högsta Domstolen, vilken även fyller funktionen av författningsdomstol, en stark ställning vilket torde kunna förhindra mixtrande med konstitutionen. Den skada, som en oskicklig president riskerar att orsaka, kan förvisso bli plågsam men ändock - på grund av konstitutionens maktdelning - begränsad.


torsdag 13 oktober 2016

Märkligt beslut av Svenska Akademin

Det finns fog att fråga sig om Svenska Akademin, vid förläningen av årets Nobelpris i litteratur, vilket tillföll populärartisten herr Dylan, bemödat sig med att ens skänka en fundering åt herr Nobels testamente och dess innebörd. Herr Dylan må vara populär och det skall icke förringas att hans alster innehåller en och annan text, som kan leda till reflektion och eftertanke, men litteratur - av den kvalitet som Nobelpriset tarvar - alls icke.

I detta sammanhang tål att citera vad testamentet säger om litteraturpriset:

"...inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning"

Det är högst tveksamt om några korta texter, om än tankeväckande, till populärmusik kan innefattas det begrepp litteratur, som testatorn avser. Det går icke att jämföra några få raders text med hela och långa litterära verk då det förringar och urholkar värdet av begreppet litteratur.

Dessvärre måste således konstateras att Svenska Akademin, utifrån testamentets mening, fattat ett synnerligen märklig beslut, ett beslut som riskerar att devalvera värdet av Nobelpriset i Litteratur, det mest ansedda litterära pris, som vår värld känner. Beslutet länder icke Svenska Akademin till heder.

Världens längst regerande Monark hädangången


Hans Majestät Konung Rama IX, Konung av Thailand (1928-2016)

Hans Majestät Konung Rama IX, Konung av Thailand,  även benämnd Konung Bhumibol Adulyadej, har denna dag, den 13 oktober 2016, lämnat detta jordiska efter en synnerligen betydelsefull och god konungagärning. Tvivelsutan har Konungen varit en modererande kraft i ett land som från tid till annan drabbats av oro, ett bevis på Monarkins stora nytta. Konungen var djupt högaktad av sitt folk och den sorg det thailändska folket känner torde vara in i hjärteroten äkta.

Konung Bhumibol Adulyadej uppsteg på tronen redan den 9:e juni år 1946 i en ålder av 18 år. Härpå har hans konungagärning varit i icke mindre än 70 år och 126 dagar. Han var den nu regerande Monark, som längst suttit på tronen. Under världshistorien har blott 16 Monarker regerat längre än Konung Bhumibol Adulyadej. Längst av alla regerade Konung Sobhuza II, Konung av Swaziland, vilken satt på tronen i hela 82 år och 254 dagar innan han gick hädan år 1982.

Nämnda position, såsom världens längst nu regerande Monark, övertas nu av Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde de Förenade Konungadömena av Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Rikens och Territorier, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare. Drottningen har till dags dato suttit på tronen i 64 år och 250 dagar.

Till Änkedrottningen, Hennes Majestät Drottning Sirikit, Drottning av Thailand, har vår Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, denna dag översänt sina kondoleanser:

Hennes Majestät Drottning Sirikit
Bangkok

Drottningen och Vi har med djupaste sorg fått kunskap av Hans Majestät Konung Bhumibol Adulyadej hädangång.

Vi sänder våra uppriktiga kondoleanser till Eder och Eder familj, och Thailands folk.

Carl Gustaf R
Kungliga slottet, Stockholm
13 oktober 2016

Vårt eget Konungahus hyser nära vänskapsband med Thailands Konungahus.

Såsom ny Konung kommer Hans Kunglig Höghet Kronprins Vajiralongkorn att uppstiga på tronen. Trontillträdet har i skrivande stund ännu icke ägt rum.

söndag 9 oktober 2016

Kungligt Bröllop i Albanien


Deras Kungliga Högheter Kronprins Leka II, Kronprins av Albanien, med gemål Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Elia, Kronprinsessa av Albanien.

Förliden gårdag förmäldes i Albaniens huvudstad Tirana Hans Kunglig Höghet Kronprins Leka II, Kronprins av Albanien, med Fröken Elia Zaharia, som genom förmälningen upphöjdes till Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Elia, Kronprinsessa av Albanien. Kronprinsen är son till exilkonungen Hans Majestät Konung Leka I, Konung av Albanien och sonson till Hans Majestät Konung Zog I, Konung av Albanien.

Konung Zog I kördes på porten år 1939 av den vederstygglige fascistiske diktatorn Mussolini vilken nämnda år lät ockupera och lägga under sig Albanien. Efter Andra Världskriget upprättade ett mycket elakartat kommunistiskt patrask, under en mördare och människoplågare vid namn Hoxha, en synnerligen hård förtryckarregim. Det albanska folket, som genom den kommunistiska börda som länge legat på folket tillhörde Europas fattigaste, återfick frihetens sötma år 1992 då de kommunistiska svin, som i långliga tider förföljt, förtryck, torterat och mördat, förpassades till historiens stinkande avskrädeshög.

Kronprinsen är nu väl etablerad i det albanska samhällslivet och tjänar på flerfaldiga sätt och genom olika uppdrag den albanska staten. Sedan år 2006 har det Kungliga Residenset i Tirana återbördats till det Albanska Konungahuset och Kronprinsen residerar ock i nämnda residens. Nämnas kan att bröllopsmiddagen hölls i den albanske presidentens officiella residens, en byggnad som tillhör Konungahuset. Tvivelsutan har alltså den monarkistiska tanken ett starkt stöd i landet.


Hans Majestät Konung Zog I, Konung av Albanien.

Det Albanska Konungahuset må vara ungt såsom Konungahus, i det att det uppsteg på tronen först år 1928, men leder sitt ursprung till en uråldrig ätt där Zogu Pascha i slutet av 1400-talet, av den ottomanske sultanen, kallades till guvernör av Mati, ett ämbete som kom att bli ärftligt under ätten. Att det Albanska Konungahuset erkänns såsom ett Furstehus framgår med all tydlig önskvärdhet genom det stora antal höga och furstliga gäster, som bevistade bröllopet i Tirana.


De höga gästerna

Bland höga gäster från regerande Furstehus märktes bland andra hennes Majestät Drottning Sofia av Spanien, Hans Kunglig Höghet Prins Mikael, Prins av Kent med gemål och Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Prins av Luxemburg, med gemål.


Brudparet flankerade av Hans Kejserlig Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen, och Hennes Kejserlig Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland.


Prinsen av Preussen, den tyska Kejsartronens och preussiska Konungatronen rättmätige arvtagare, med Hertigen och Hertiginnan av Braganza, den portugisiska Konungatronens rättmätige arvtagare.   

De ännu icke restaurerade Furstehusen representeras talrikt. Bland Furstehusens överhuvuden märktes:

  • Bägge Sicilernas Konungahus: Överhuvudet Hans Kunglig Höghet Prins Karl; Hertig av Castro (not: överhuvudskapet är under dispyt med en annan gren av ätten)
  • Montenegros Konungahus: Överhuvudet Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas II, Kronprins av Montenegro.
  • Portugals Konungahus: Överhuvudet Hans Kunglig Höghet Hertig Duarte Pio, Hertig av Braganza.
  • Preussens Konungahus: Överhuvudet Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen.
  • Rumäniens Konungahus: Överhuvudet Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien (not: Konung Mikael har överlämnat överhuvudskapet till Kronprinsessan).
  • Rysslands Kejsarhus: Överhuvudet Hennes Kejserlig Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland.
  • Serbiens Konungahus: Överhuvudet Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien.

Huset Habsburg lät sig representeras av Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, med gemål. En annan hög gäst utgjordes av Hennes Majestät Kejsarinnan Farah Pahlavi.

Deras Majestäter besökte slottsbygget i Berlin


Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Drottning av Jämtland framför den pågående återuppbyggnaden av Berlins Stadsslott.

Under det nyss passerade tyska statsbesöket tillhörde slottsbygget i Berlin de platser som Deras Majestäter lät besöka. Slottet, vilket först uppbyggdes under 1400-talet för att sedan genomgå flertaliga på- och ombyggnader, var huvudresidens för Kurfurstarna av Brandenburg, Konungarna av Preussen och Kejsarna av Tyskland. Under Andra Världskriget skadades slottsbyggnaden svårt, dock icke så att det var utom all räddning. Då det kommunistiska patrask, som av tyrannen Stalin sattes att styra över Tysklands östra delar, var fullständigt obildat och historielöst lät den östtyske diktatorn, torteraren och människoplågaren Ulbricht besluta om dess fördärvande och rivande.


Från återuppbyggnaden.

Herr von Boddien, överdirektör i byggets stödstiftelse (ty. Förderverein Berliner Schloss E.V.) en av av dem som efter idogt arbete bidrog till att återuppbyggnaden blev verklighet, förevisade byggplatsen för Deras Majestätet. I detta pekade Herr von Boddien på de stora likheterna mellan Kungliga Slottet i Stockholm och Berlins Stadsslott. Denna likhet är på intet något sätt en slump utan kan ledas till det faktum att slottsarkitekten Nicodemus Tessin var verksam i Berlin innan han, efter den sorgesamma slottsbranden, kallades att leda slottsbygget i Stockholm.

Bygget pågår i god takt och barockfasaden håller nu på att etableras. År 2019 kommer slottet åter att kunna slå upp sina portar varmed Berlins historiska stadskärna till stor del är återställd.

fredag 7 oktober 2016

Det tyska statsbesöket


Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drotting Silvia, Drottning av Sverige, flankerade av Hans Excellens Förbundspresident Gauck med hustru Fru Schadt.

Utom vårt Fädernesland torde det icke finnas något annat land än Tyskland där aktningen för vår högaktade Konung och Drottning är större. Orsakerna till detta är flera. Drottningen är barnfödd och till största delen uppvuxen i detta land medan Konungen har otaliga släktband med de tyska Furstehusen. Vidare har handelsförbindelserna med Tyskland, så länge vi har historiska källor, varit mycket fruktsamma och av vital betydelse. Under historien har ock delar av Tyskland, bland annat Pommern, tillhört det Svenska Riket. Att allt detta sätter sina spår är självklart.

Av de stora hyllningar, som vårt högaktade Konungapar vederfarits förstås icke blott hur de högaktas utan och att det tyska folket djupt saknar Monarkin. Må den daga vara nära då Monarkin restaureras i de tyska Förbundsländerna och då Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, bestiger den Kejsartron, som rätteligen tillhör honom.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, det Preussiska Konungahusets Överhuvud, rättmätig arvtagare till Preussens Konungatron och Tysklands Kejsartron.

Skyldskapet mellan vår högaktade Konung och Prinsen av Preussen är mångfaldigt, vår Konung i femte led och Prinsen i sjätte led. Båda är ättlingar till Kejsar Vilhelm I av Tyskland, Konung av Preussen. Vidare kan båda föra tvenne linjer tillbaka till Drottning Viktoria, Drottning av Storbritannien och Irland, Kejsarinna av Indien, vår Konung i fjärde led och Prinsen i femte och sjätte led. Dessförutan stammar båda från Hertig Fredrik VIII, Hertig av Schleswig-Holstein, vår Konung i i fjärde led, Prinsen i femte led. Utöver detta finnes självklart mångfaldiga ytterligare relationer i äldre led.

onsdag 5 oktober 2016

Om Kyrkans enhet

I slutet av innevarande månad, den 29 oktober, kommer 500 års minnet av den synnerligen viktiga Reformationen att högtidlighållas i Lund. Vid nämnda högtidlighet kommer ett gemensamt uttalande mellan de lutherska och papistiska kyrkogrenarna att undertecknas av Biskop Munib Younan, Biskop över Jordanien och Det Heliga Landet, ordförande i det Lutherska Världsförbundet, samt Biskopen av Rom, den papistiska Kyrkans Överhuvud.


Hans Högvördighet Biskop Munib Younan, Biskop över Jordanien och Det Heliga Landet, Lutherska Världsförbundets ordförande.

Det är glädjande att Kyrkans två olika grenar, i den dumsekulära tid vi nu genomlider, kommer närmare varandra i dialog. Ett viktigt steg i denna utveckling var undertecknandet av Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran år 1999. Även om nämnda dokument icke är alldeles tydligt i alla punkter synes det ändock vara ett steg i rätt riktning. Ur dess 19:e klausul förtjänar följande att citeras:

"Vi bekänner gemensamt att människan för sin frälsning helt och hållet är beroende av Guds räddande nåd. Den frihet som kännetecknar människan i relation till människor och ting i världen är inte en frihet när det gäller frälsningen. Det betyder att hon som syndare står under Guds dom och är oförmögen att själv vända sig till Gud för att söka räddning eller att förtjäna sin rättfärdiggörelse inför Gud eller med egen kraft nå fram till sin frälsning. Rättfärdiggörelsen sker genom nåd allena."

Än återstår dock mycket innan Kyrkans grenar kan förenas. Att alla delar av den papistiska Kyrkan till alla delar i sin praktik lever upp till deklarationen om rättfärdiggörelseläran synes alls icke självklart. Dock må det vara så att rättfärdiggörelseläran icke längre kan betraktas som en grund för Kyrkornas åtskillnad.

Grund för Kyrkornas åtskillnad finns däremot i den beklagliga helgondyrkan - en dyrkan som tilltar - vilken tillämpas av papisterna. I detta sammanhang tål det att åter hänvisa till Luthers ord i de Schmalkaldiska artiklarna. Ur andra delens andra artikel och dess 25:e och 26 klausuler kan följande citeras:

"25) Åkallandet av helgonen är också ett av de missbruk, som höra den yttersta tiden till. Det strider mot den första artikeln och utplånar kunskapen om Kristus. Det är varken påbjudet eller tillrått, och icke finnes det heller något exempel därpå i Skriften. Även om det vore aldrig så värdefullt, vilket det dock icke är, är det tusen gånger bättre att hålla sig till Kristus."

26) Och ehuru änglarna i himmelen bedja för oss – såsom också Kristus själv gör – liksom även de heliga på jorden och kanske också i himmelen, så följer icke därav, att vi skola anropa och tillbedja änglarna och helgonen och dyrka dem med fastor, högtider, mässor, offer, byggande av kyrkor och altare, inrättande av gudstjänster och andra liknande åtgärder och hålla dem för hjälpare i nöden samt tillskriva dem var och en sin särskilda förmåga att hjälpa i olika livslägen, såsom papisterna göra och lära. Ty detta är avguderi; en sådan ära tillkommer nämligen Gud allena."

Notera här att Luther icke drar sig för att beteckna dyrkan av helgon såsom avguderi och således ett brott mot Första Budet.

Den papistiska Kyrkan skall högaktas för att den på flera punkter håller fast vid Ordet på ett sätt som icke många - av tidens nycker fördärvade - evangelisk-lutherska Kyrkor förmått, icke minst våra Fäders egna kära Kyrka. Papisterna står står exempelvis upp vid det självklara att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna. För papisterna är ock det ofödda barnets rätt till liv ett grundläggande fundament som icke tummas på.

Dock, villfarelser som helgondyrkan och den fullständigt oacceptabla dogmen om Biskopen av Roms ofelbarhet ex cathedra omöjliggör den förening av Kyrkorna, som för Kristenheten skulle vara synnerligen värdefull. Ur detta perspektiv synes det något överilat att inbjuda Biskopen av Rom till högtidlighållandet av Reformationen i Lund. 

lördag 1 oktober 2016

Polen står upp för livet

Det är synnerligen glädjande att notera hur Polen nu förbereder en lagstiftning, syftande att skydda det ofödda barnets rätt till liv. Barnamord skall icke längre få förekomma, en självklarhet för varje kristlig människa. Det den Högste skapat får icke människan döda, härom lämnar oss det Femte Budet ett klart och entydigt besked.

Förvisso skriker egocentrerade dumfeminister i högan sky men låt oss hoppas att deras mot människolivet riktade klagan får noll och ingen effekt. Låt oss ock hoppas att någon politiker i vårt land får nog med råg i ryggen att väcka denna viktiga fråga.

Människolivet är okränkbart!

torsdag 29 september 2016

Bistånd till kommunistisk diktatur

Såsom ett uttryck av största skamlighet har Regeringen denna dag beslutat om att ge subsidier till den avskyvärda kommunistiska diktaturen Kuba. Ett av de få länder där den människofientligaste av alla läror vid sidan av nationalsocialismen, nämligen marxism-leninismen, alltjämt plågar och förtrycker ett helt folk. Under perioden 2016 till 2020 skall 90 miljoner av svenska statsmedel slöas på ett kommunistiskt patrask, som i långliga tider, först under tyrannen och torteraren Fidel Castro och sedan under hans broder diktatorn Raul Castro, icke gjort något annat än att ha förtryckt och nekat det kubanska folket frihetens sötma.

Subsidierna visar än en gång på vår Regerings stora oduglighet och rena dumhet. Att vår, förvisso högst tafflige, statsminister icke har bättre förstånd än att han genom subsidierna tror sig kunna påverka en avskyvärd kommunistregim är en gåta. Måhända tas detta vansinniga mått för att förnöja kommunistpartiet, i feghet benämnt vänsterpartiet, och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ordförande herr Sjöstedt, såsom tack till nämnda kommunistiska patrask för dess stöd till vår taffliga och oskickliga Regering.

I en upplysande och högintressant debattartikel i Svenska Dagbladet låter herr Jennische, förträdare för den hedervärda och människoälskande organisationen Civil Rights Defenders, påvisa den stora naivitet subsidier till ett kommunistiskt patrask av ifrågavarande slag innebär. I artikeln påvisas att det kommunistiska förtrycket ökar och icke minskar. Fem år tillbaka genomförde det avskyvärda kommunistiska patraskets hemliga polis cirkus 100 rättsvidriga gripanden av oppositionella i månaden. Detta år har den kommunistdiktaurens hemliga polis låtit gripa 10-faldigt fler varje månad.

Herr Jennische avslutar sin artikel med följande tänkvärda ord:

"Ingen av alla de människorättsförsvarare som nämnts i artikeln tror att den kubanska regeringen är intresseras av politiska reformer. Däremot har de upplevt på bara skinnet att omvärldens charmoffensiv inneburit svagare fördömanden av förtrycket. Att den svenska regeringen deltar  i denna charmoffensiv är ett svek mot dem som står upp för mänskaliga rättigheter på Kuba".

Tecknaren av dessa rader ber att högeligen få instämma i herr Jennisches sanningsord!

Väl talat herr Jennische!

Kommunismen är och förblir avskyvärd och människoplågade. Ingen politiska lära har som kommunismen inneburit att så ohyggligt många oskyldiga människor förtryckts, plågats, torterats och mördats. Det är i sanning en stor skam att subsidier ges till ett sådant pack och patrask, som står upp för kommunismen.

Tecknaren av dessa rader, som alltid stått upp för antikommunismens hedervärda sak, ber åter att få spotta på den avskyvärda och människoplågande kommunismen!

fredag 23 september 2016

Kommunist avstraffas

En av Riksdagens ledamöter, herr Sestrajcic, tillhörande det kommunistiska patrask i Riksdagen vilket, såsom ett uttryck för sin stora feghet, går under namnet vänsterpartiet, har av Malmö tingsrätt befunnits skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten. Från stämningsansökan kan följande inhämtas:

”Härutöver har Daniel Sestrajcic erhållit flera befallningar från andra polismän på platsen om att avlägsna sig eller backa undan eftersom han under cirka tre timmars tid av och till försvårat eller hindrat polismännens arbetsuppgifter genom att stora delar av denna tid uppehålla sig i direkt anslutning till de tält som skulle rivas. Daniel Sestrajcic begick gärningen med uppsåt.”

Trots ett synnerligen gott bevisläge har kommunisten Sestrajcic nekat. Detta må vara kommunistens ensak men klart är att kommunisten icke varit villig att ta ansvar för sina handlingar. Enligt tingsrättens laga dom avstraffas kommunisten Sestrajcic med 50 dagsböter om varder 500 kronor, ett ytterst relevant straff.

Hade herr Sestrajcic varit ledamot av ett hedersamt och anständigt riksdagsparti torde hans saga såsom riksdagsledamot ha varit all. Att en ledamot i den församling, som har att stifta lagar fälls för brottet ohörsamhet mot ordningsmakten är ytterst allvarligt samt totalt och fullständigt oacceptabelt. Genom ett brott som detta skändar kommunisten Sestrajcic Riksdagen och ytterst folkstyret.

Några krav från riksdagsgruppen för det kommunistiska patrasket, i feghet benämnt vänsterpartiet, har icke ställts. I vanlig ordning när företrädare för det kommunistiska patrasket, benämnt vänsterpartiet, felar och beter sig olämpligt sker det under några pliktskyldiga uttalanden men överslätas i övrigt. Dock skall vi icke förvänta oss något annat då Riksdagens kommunistiska patrask, i feghet benämnt vänsterpartiet, ytterst tillhör den kommunistiska rörelse, som aldrig vare sig haft respekt för lagar eller ordningsmakt, om dessa icke gynnat kommunismens människofintliga sak.

måndag 19 september 2016

En märkesdag

Denna dag, den 19 september, är det 40 år sedan den socialdemokratiska makthegemoni, som plågat Riket sedan 1930-talet, fick en ända. Vid valet den 19 september 1976 förklarade vårt folk att de fått nog av den utveckling, som accelererat i en allt mer socialistisk riktning. Det socialdemokratiska partiet var  vid nämnda tidpunkt, genom så kallade löntagarfonder, i färd med att konfiskera stora delar av vårt lands näringsliv - grunden för vårt välstånd. Ock skattepolitiken hade utvecklats i rent konfiskativ riktning, vilket den hedervärda författarinnan, fru Lindgren, fått erfara. Dessförutan byggde partiet, för att säkerställa sin makt, allt mer korporativa strukturer, där partiet närstående organisationer, genom lagstiftning, favoriserades. Ävenledes ordningar, vilka stod i strid en för folkstyret så grundläggande princip som rätten till fritt och hemligt val, hade etablerats i form av den vederstyggliga och djupt avskyvärda så kallade kollektivanslutning.

Den rent socialistiska utveckling, som beskrivs ovan, hindrades genom det lyckosamma valresultatet för 40 år sedan. Det går icke att överskatta den brytpunkt, som ifrågavarande val åstadkom. Förvisso kan med bitterhet konstateras att de borgerliga regeringar, som tillträdde under ledning av den nyligen hädangångne hedervärde statsministern Fälldin, allt för mycket led av inre splittringar. Dock, detta förtar på intet sätt betydelsen av de första steg, som togs på den bort från socialismen ledande vägen, denna märkesdag för 40 år sedan.

Noteras kan att socialdemokraterna, många senare dum- och stolligheter heter till trots, aldrig mer vågat att åter stiga upp på den mot destruktiv socialism ledande väg, på vilken man sprang före valet år 1976.

Den 19 september är och förblir en segerdag i den viktiga och betydelsefulla kampen mot socialism!

Preussiska Konungahuset väntar tillökning


Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg

Från Tyskland nås vi av den glädjerika nyheten att Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, väntar tillökning.

Prinsparet har sedan tidigare välsignats med trenne barn, Hans Kunglig Höghet Prins Karl Fredrik, Prins av Preussen, (f. 2013), Hans Kunglig Höghet Prins Ludvig Ferdinand (f. 2013) och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Emma Maria, Prinsessa av Preussen (f. 2015).

lördag 17 september 2016

Statsskickets brister

Rikets statsminister, herr Löfven, låter genom en intervju i Svenska Dagbladet förtälja sin syn på sin egen stora förträfflighet och hur Riket bör styras i det fall hans redan ytterst svaga regeringen, efter nästa val, skulle få än bristfälligare stöd, ett förhållande som synes mycket sannolikt.

I detta sammanhang må det klart framhållas, vilket statsministern icke synes full medveten om, att regeringspartierna i Riksdagen blott förfogar över 138 av Riksdagens 349 mandat, till detta tillkommer det stöd, 21 mandat, nämnda ministär erhåller från det vederstyggliga kommunistiska patrask, som går under benämningen vänsterpartiet, vilket adderar till 159 mandat. Oppositionen äger 190 mandat. Aldrig någonsin, sedan parlamentarismens faktiska införande, har någon regering ägt ett svagare stöd. Detta om något borde lända statsministern till någon ödmjukhet och icke till skrytsamhet men alls icke (sic!).

Då oppositionen, av skilda anledningar, icke valt att framställa ett gemensamt förslag avseende statsbudget och då Riksdagsordningen icke stipulerar absolut majoritet, i ifrågavarande ärende, skapas möjligheten för minoritetsregerandets existens. Dock kommer vi alla ihåg hur statsministern, genom sin  ofattbart stora tafflighet, fick uppleva den stora nesan att få sin första statsbudget fälld.

Vad gäller lagstiftningsfrågor förhåller det sig jämfört med statsbudgeten på ett annorlunda sätt. I nämnda ärenden leder Riksdagens propositionsordning till att ledamöterna i slutvoteringen ställs mot två förslag, att anta eller fälla den föreslagna propositionen. Inom detta område saknar således statsministern och hans synnerligen svaga regering makt. Följden är att man antingen avstår från att framlägga propositioner, för att icke behöva genomgå den smälek som ett nederlag innebär, eller ändock framlägger förslag med förhoppningen att njuta Riksdagens stöd. Ett aktuellt exempel på det sistnämnda utgöres av det dumfeministiska förslaget rörande könskvotering till börsbolagens styrelser, där det dock synes uppenbart att regeringen kommer att få bita i sten och se sin stora svaghet i vitögat då förslaget fälls av Riksdagen.

Det hela blottar den uppenbara brist, som finns i vårt statsskick genom bristen på maktdelning. Ett tydligt skiljande mellan lagstiftande och verkställande makt måste uppenbart ske. Folkstyrets forum måste fokuseras på Riksdagen, som har att stifta lagar och att besluta om statsbudgeten. Den verkställande makten måste befrias från politiker och ersättas av kunniga, ovälda och ojäviga ämbetsmän vilka har att verkställa Riksdagens beslut på en oväld grund. Härigenom kommer ock ske en synnerligen välbehövlig vitalisering av folkstyret genom att de verkliga besluten fattas i Riksdagen och inte i ett politisk spel där innehavet av regeringsmakten alltid står i främsta rummet.

Således bör en ordning införas där den verkställande makten ställs under Konungens beskydd i kraft av att Tronen är den enda ovälda institution konstitutionen känner. Konungen har sedan att utse en oväld och ojävig statsminister vilken sedan har att forma en regering av kunniga, ovälda och ojäviga ämbetsmän. För att säkerställa Riksdagens förtroende för statsministern bör den ordningen gälla att Konungens val av statsminister på lämpligt sätt bekräftas av Riksdagen.

torsdag 15 september 2016

Gratulationer på Födelsedagen


Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Till Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, framföres från detta Forum de allra hjärtinnerligaste gratulationer på hans 43: födelsedag.

Ett märkligt sammanträffande är att Prinsen föddes samma dag, den 15 september 1973, som hans gemåls farfaders fader, Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lämnade detta jordiska. Denna dag har således ock vår högaktade Konung regerat i 43 år.

I detta sammanhang må nämnas att ingen Konung sedan Konung Magnus Eriksson, vilken satt på tronen i 45 år, innehaft Rikets högsta ämbete längre än vår Konung. Tar man i beaktande att Konung Magnus först blev myndig regent vid pass år 1331 är vår högaktade Konung den som regerat längst. Den 5 augusti innevarande år passerade vår högaktade Konung sin farfaders faders, Hans Majestät Konung Gustav V, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Värmland, regeringstid vilken varade i 42 år och 325 dagar.

Grevinnan Bernadotte hädangången


Grevinnan Bernadotte

Hovet låter kungöra att den Kungliga Familjens äldsta medlem Grevinnan Gunilla Bernadotte, Grevinna av Wisborg, född Grevinna Wachmeister av Johannishus, gått hädan i den aktningsvärda åldern av 93 år. Grevinnan är änka efter Konungens yngste faderbroder Greve Carl Johan Bernadotte, Greve av Wisborg, vilken hon äktade år 1988.

Konungen låter i anledning av Grevinnans bortgång uttala:

"Gunnila Bernadotte var gift med min farbror greve Carl Johan. Hon var mycket uppskattad, nära och trogen vän i vår familj och lämnar oss i stor saknad."

Från detta Forum framföres ett varmt deltagande till den Kungliga Familjen i dess sorg.

lördag 10 september 2016

Möte mellan de preussiska och rumänska konungahusen samt furstehuset Wied


Konung Karl och Drottning Elisabet

Innevarande år är det 150 år sedan Hans Höghet Prins Karl, Prins av Hohenzollern-Sigmaringen, upphöjdes till Furste av Rumänien. Sedermera, år 1881, kom han att upphöjas till Konung av Rumänien under namnet Karl I. Hans Majestät Konung Karl I, Konung av Rumänien, var förmäld med Hennes Höghet Prinsessan Elisabet, Prinsessa av Wied, sedermera Hennes Majestär Drottning Elisabet, Drottning av Rumänien.

Såsom en del av högtidlighållandet anordnas i den tyska staden Wied en utställning - En Drottning från Neuwied (ty. Eine Königin aus Nuewied). Utställningen invigdes den 3 september av Hennes Höghet Furstinnan Isabella, Änkefurstinna av Wied, Prinsessa av Isenburg, och landsrådet, herr Kaul.


En utställningskommissarie med Prins Radu, Prinsessan Sofia, Prins Georg Fredrik och Furstinnan Isabella

Den 6 september gästades utställningen av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Pruessen, Prinsessa av Isenburg, och Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien. De höga gästerna mottogs av Hennes Höghet Furstinnan Isabella, Änkefurstinna av Wied, som förevisade. Änkefurstinnan är äldre syster till Prinsessan av Preussen.

fredag 9 september 2016

Hertigen av Södermanland kristnad

Vid en högtidlig akt i Drottningholms Slottskyrka upptogs denna dag, genom det Heliga Dopet, Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland i den kristna gemenskapen.


Hennes Högvördighet Ärkebiskopen förrättar det Heliga Dopet



Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Värmland med Hertigen av Södermanland efter dopets förrättande.

Det Heliga Dopet torde vara ett av de allra viktigaste ögonblicken i en människas liv. Här finns all anledning att nogsamt betänka vår Frälsares Ord [Matt:28:18-20]:

"Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,  lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände."  

lördag 3 september 2016

Hatet, förtalet och förföljelsen av Kristna

Alltsedan pamflettisten och kvasivetenskapsmannen Marx dagar har kommunister och annat vederstyggligt socialistiskt patrask på allehanda sätt hatat, förtalat och förföljt kristna. Pamflettisten och kvasivetenskapsmannen Marx menade i sina förvridna läror att religionen är ett opium för folket. Denna lärosats är något nämnde pamflettists och kvasivetenskapsmans efterföljare på allahanda sätt bemödat sig med att följa. Bland de värsta efterföljarna finner vi det människohatande och människoplågande kommunistiska avskum där folk- och barnamördaren Lenin, den blodsbesudlade tyrannen Stalin och förtryckaren Mao utgör de främsta exemplen. Detta kommunistiska anhang har förtryckt, torterat och mördat miljontals kristna bekännare och rivit och raserat tusen och åter tusentals kristna kyrkor och helgedomar. Detta förhållande är en historisk sanning.

Bland det människoplågande kommunistiska avskummets främsta beundrare, i vårt land idag, finner vi den undermåliga tabloidblaskan Aftonbladets så kallade "kulturchef", stalinisten och häderskan Linderborg, som icke låter minsta tillfälle gå förbi att upphöja den människoplågande och avskyvärda kommunismen till skyarna. I detta sammanhang må ock fastslås att det är en skymf mot kulturen och hedervärda kulturutövare att på minsta sätt påstå att nämnda stalinist och häderskas kommunistiska verk skulle ha något med kultur att beställa. Från ett kulturellt perspektiv är stalinisten och häderskan Linderborg totalt och fullständigt obegåvad. De männsikohatande alster hennes illröda penna präntar är så till den grad undermåliga att dess enda användning torde vara såsom reservmaterial på hemlighuset.

Nu har stalinisten och häderskan Linderborg i sin stora elakhet och i sitt stora kommunistiska hat mot oss kristna, på sin lortiga och slaskiga "kultursida", som icke ett vitten har med kultur att beskaffa, låtit publicera en smädesteckning, ritad av en ur ett kulturellt perspektiv undermålige och obegåvade herr Lundkvist. På nämnda teckning, vilken stalinisten och häderskan Linderborg, höjer till skyarna görs den hedervärda och viktiga solidaritetsaktion mot förföljda kristna, vilken benämnes #mittkors, till största åtlöje genom en grov, elak och fullständig avskyvärd association till svastikan. Även om Aftonbladet är en undermålig tabloidblaska, totalt fri från kulturellt betingat innehåll, är det fullständigt ofattbart att ifrågavarande publicering fått ske.

Tecknaren av dessa rader ber att få uttrycka sin stora avsky för och att få spotta på såväl den människofientliga och människoplågande kommunismen som på en lortiga och slaskiga tabloidblaskan Aftonbladet!

söndag 14 augusti 2016

Hertigen av Westminster hädangången


Hans Nåd Hertigen av Westminster (1951-2016)

Från Storbritannien når oss budskapet att Hans Nåd Hertigen av Westminster [den sjätte Hertigen], en av det Förenade Konungarikets förnämsta adelsmän gått hädan i en ålder av 64 år. Hertigen blev förliden måndag, den 8 augusti, plötsligt opasslig då han vistades på sitt slott Abbeystead i grevskapet Lancashire och fördes med ilfart till det Kungliga Prestonsjukhuset men hans liv stod icke att rädda. Hertigen tillhörde en av Fursten av Wales närmaste vänner.

Hertigen var en av Storbritanniens största landägare med mark och gods såväl i London som i flera andra städer och grevskap. Hans Nåd tjänade den brittiska territorialarmén, där han år 2004 befordrades till generalmajor. Därtill var han verksam i ett flertal välgörenhetsstiftelser, sällskap och organisationer. Han innehade ett flertal ordnar och andra utmärkelser varav den förnämsta var Riddare av Strumpebandsorden [en. Knight of the Order och the Garter (KG)].

Hertigen efterträds av sin son och arvinge, Hugh Grosvenor, nu sjunde Hertig av Westminster.

Ett statsråds stora omdömeslöshet

Med förfäran har vi kunnat konstatera hur ett statsråd, en person som anförtrotts en plats vid Konungens rådsbord och som i sitt ämbete har att fatta beslut av vikt för Rikets fortsatta utveckling, totalt och fullständigt brustit i omdöme. Statsrådet Hadzialuic ertappades, efter att under ett besök i Köpenhamn ha förtärt starka drycker, av polis med att framföra sitt fordon under nämnda dryckers påverkan. Ärendet har anmälts till allmän åklagare, som har att expediera den rättsliga process, som nu tar sin början. Sannolikt kommer statsrådet, efter strafföreläggande, att avstraffas med böter.

Det hela visar hur synnerligen olämpligt nämnda statsråd var att inneha sitt ämbete. Att på sätt som skett utsätta andra medmänniskor för fara, genomframförande av fordon under alkoholpåverkan, är oförlåtligt. Statsrådet torde vara mycket väl medveten om att rusdrycker kvarstannar i kroppen under en period som vida överstiger den period emellan vilken statsrådet inmundigade dryckerna och påbörjade färden. Att statsrådet utifrån detta begärt entledigande, vilket statsministern under morgondagen kommer att bifalla, är en självklarhet.

Hela frågan fäster än en gång uppmärksamheten på statsministerns skicklighet. Må vara att det icke är alldeles enkelt att förutse varje gärning ett tilltänkt statsråd kan begå och utsätta sig för. Dock är det uppenbart att statsministern i sitt val av statsråd mer drivits av att tillfredsställa diverse intresseinriktningar än att söka djupt erfarna personer. Ifrågavarande statsråd, som blott är 29 år gammalt har icke mycket till erfarenhet från samhällslivet. Att utse så unga personer är icke blott ett stort risktagande när det gäller förmågan att utföra ämbetet, med det omdöme som krävs, utan heller icke rätt mot personen, vars hela framtid kan äventyras på det sätt som nu skett.

Drottning Anne begravd

Förliden fredag genomfördes, i den rumänska huvudstaden Bukarest, begravningen av Hennes Majestät Drottning Anne, Drottning av Rumänien. Drottningen var högaktad vilket visades av att ett stort antal av landets medborgare slutit upp.


Kistan i det Kungliga Slottets tronsal med hedersvakt ur 30:e Gardesbrigaden


Hans Kunglig Höghet Ärkehertig Lorenz, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Prins av Belgien, Hans Kunglig Höghet Markgreve Maximillian, Markgreve av Baden, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen.

Efter det att Drottningens kista under torsdagen stått lit de parade i det Kungliga Slottets tronsal fördes den ut på Palatstorget där en religiös ceremoni förrättades under ledning av Metropoliten av Bukarest i närvaro av många höga gäster. Förutom det rumänska Konungahuset, representanter för de rumänska och moldaviska regeringarna, representanter ur den diplomatiska kåren fanns ock en talrik representation från europeiska Furstehus. Nämnda hus representerades av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Lorenz, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Prins av Belgien, Ärkehertiginnan Marei Astrid, Ärkehertiginna av Österrike, Kunglig Prinsessa av Ungern, Prinssessa av Belgien och Ärkehertig Carl Christian, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Prins av Belgien, Hans Kunglig Höghet Markgreven av Baden, Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, hans Kunglig Höghet Hertigen av Parma, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Martin, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Domenik, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Prins av Toskana, Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Magdalena, Ärkehertiginna av Österrike, Kunglig Prinsessa av Ungern, Hans Kunglig Höghet Hertig Eberhard, Hertig av Würtemberg, Hennes Höghet Prinsessan Anne av Ligne, Hennes Höghet Hertiginnan Anita, Hertiginna av Hohenberg, samt Hennes Höghet Prinsessan Eleonore, Prinsessa av Schaumbur-Lipp.


Ceremonin på palatstorget

Efter ceremonin på Palatstorget fördes kistan, eskorterad av beriden hedersvakt ur Gendarmeriet, i kortege genom den rumänska huvudstaden. Härpå fördes kistan till den nya katedralen i staden Curtea de Arges, invid den kungliga begravningsplatsen, där begravningen förrättades.


Kistan förs i kortege genom den rumänska huvudstadens gator


Från begravningen i Curtea de Arges

torsdag 11 augusti 2016

Drottning Anne återbördad till Rumänen

Vid pass klockan 15 förliden tisdag landade, på flygplatsen Otopeni i Bukarest, ett flygfartyg från Schweiz medförande stoftet av Hennes Majestät Drottning Anne, Drottning av Rumänen. Stoftet ledsagades under flygfärden av Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maria.


Stoftet för ur flygfartyget under militära hedersbetygelser.


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Rumänska Kronans Väktare, Kronprinsessa av Rumänen, hälsar Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maria, Prinsessa av Rumänien.

På flygplatsen möttes stoftet av det Kungliga Huset med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Rumänska Kronans Väktare, Kronprinsessa av Rumänen i spetsen, en hedersvakt ur 30:e Gardesbrigaden och representanter från såväl den ortodoxa som katolska kyrkan. Stoftet fördes, fördes under militära hedersbetygelser. ur flygfartyget av gardister till en plats utanför flygplatsbyggnaden där en religiös välkomstceremoni förättades av Hans Eminens Ärkebisokp Robu, Metropolit av Bukarest, och Hans Nåd Biskop Gherghel.

Härpå fördes stoftet till det kungliga slottet Peles, ett av de slott i Rumänen på vilka Kounungahuset residerar, där det under militära hedersbetygelser, av gardister ur 30:e Gardesbrigaden, infördes i Ärosalen. I nämnda sal förrättades bön av Ärkebiskop en av Targoviste assisterad av Metropoliten av Bukarest.


Stoftet införes i det kungliga slottet Peles under militära hedersbetygelser.



Kistan i Ärosalen vaktad av gardister ur 30:e Gardesbrigaden

Nästföljande dag, förliden gårdag, bereddes höga representanter för republiken Rumänen, med presidenten Hans Excellens President Johannis i spetsen, för republiken Moldavien, med presidenten Hans Excellens President Timofti i spetsen, representanter för Kyrkor, organisationer och näringsliv tillfälle att defilera inför kistan med Hennes Majestät Drottning Annes, Drottning av Rumänen, stoft.


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Rumänska Kronans Väktare, Kronprinsessa av Rumänen mottager Republiken Rumäniens president, Hans Excellens President  Johannis.


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Rumänska Kronans Väktare, Kronprinsessa av Rumänen med Republiken Moldaviens president, Hans Excellens President Timofti.

Det hela visar på det den stora aktning det rumänska Konungahuset njuter i såväl Rumänen som Moldavien samt att den monarkistiska tanken är synnerligen levande.

lördag 6 augusti 2016

Landssorg i Moldavien

Moldaviens president, Hans Excellens Timofti har utfärdat ett dekret om landsorg i Moldaven den 13 augusti för att hedra Hennes Majestät Drottning Anne, Drottning av Rumänien.

Det hela vittnar än en gång om den stora aktning det rumänska Konungahuset äger.

torsdag 4 augusti 2016

Vänsterpartiets lögnaktighet

Redaktör Schatz tar i Svenska Dagbladet tar idag åter upp den allvarliga frågan om det så kallade vänsterpartiets (ett parti som av feghet icke vågar kalla sig vid sitt rätta namn - kommunistpartiet) samröre och stöd av extrema kommunistiska partier och terroristorganisationer. Stödet, till vilket skattepenningar nyttjats, visar sig vara mer omfattande än vad som tidigare varit känt.

Redaktör Schatz konstaterar helt riktigt:

"Lovsångerna till proletariatets diktatur förstärker bilden av ett vänsterparti som varken har gjort upp med sin historia eller rensat ut kommunismen ur sina egna led."

Vänsterpartiet (ett parti som av feghet icke vågar kalla sig vid sitt rätta namn - kommunistpartiet) är således ett mycket lögnaktigt parti. Att samtidigt påstå att man delar folkstyrets principer och samtidigt ägna sig åt stöd av extrema organisationer saknar all trovärdighet och det är en gåta att partiet så enkelt kommer undan med detta förhållande.

Att det lögnaktiga partiet ertappats med fingrarna lång nere i den sura, kletiga och stinkande leninist-marxistiska syltburken söker man förbigå med tystnad:

"SvD:s avslöjande förra månaden har uppmärksammats av en rad andra tidningar och genererat ingående debatt i sociala medier. Samtidigt har det mötts av kompakt tystnad från ansvarigt håll. Som framhållits på ledarbloggen (22/7) har varken Vänsterpartiets partiordförande Jonas Sjöstedt, Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka eller biståndsminister Isabella Lövin (MP) kommenterat."

Då det ytterst är frågan om skattemedel, som vänsterpartiet (ett parti som av feghet icke vågar kalla sig vid sitt rätta namn - kommunistpartiet) försnillar och förslösar på nämnda sätt måste det hela stoppas utan fördröjning. Så snart Riksdagen återsamlas bör frågan lyftas genom interpellation till ansvarigt statsråd vilken tillika är titulär (dock icke exekutiv) vice statsminister. Det är fullständigt oacceptabelt att det lögnaktiga vänsterpartiet (ett parti som av feghet icke vågar kalla sig vid sitt rätta namn - kommunistpartiet) öser skattepenningar över marxist-leninistiska mördarpatrask.

Den ilskne och för största oförskämdhet och lögnaktighet beryktade herr Sjöstedt har i sanning något att förklara!