fredag 16 juni 2017

Grevinnan Mountbatten av Burma hädangången


Den Högtärade Grevinnan Mountbatten av Burma (1924-1917)

Förliden tisdag, den 13 juni, gick Den Högtärade Grevinnan Mountbatten av Burma. Grevinnan innehade under sin levnad flera ämbeten av vilka må nämnas Vice Ståthållare av Grevskapet Kent samt Hedersöverste för det Lätta Kanadensiska Infanteriet. År 1946 äktade Grevinnan den den 7:e Baronen av Brabourne (1924-2005). Grevinnan efterträda av sin son den 8:e Baronen av Brabourne och nu således ock den 3:e Greve Mountbatten av Burma.


Den Högtärade Greve Mountbatten av Burma (1900-1979)

Grevinnan, vilken var enda dotter och barn till, Den Högtärade Greve Mountbatten av Burma (1900-1979) vilken var Indiens siste Vicekonung och som därefter beklädde mången högt ämbete såsom Generalguvernör av Indien och Förste Sjöherre, den Kungliga Flottans chef. Grevetiteln Mountbatten av Burma är ärftlig ävenledes på spinnsidan, i det fall manlig avkomma saknas. I kraft av detta var Grevinnan Grevinna av egen rätt.


Den Högst Ärade Markisen av Milford Haven (1892-1938)

Grevinnans faders broder var den 2:e Markisen av Milford Haven. Markisskapet Milfor Haven förlänades Markisens fader, Hans Höghet Prins Louis av Battenberg, då denne 1917 fråntogs sin tyska titel.


Hennes Majestät Drottning Louise, Drottning av Sverige

Vår egen Drottning, Hennes Majestät Drottning Louise, Drottning av Sverige, var Grevinnans faders syster.


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Alice, Prinsessa av Grekland och Danmark

Ävenledes Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Alice, Prinsessa av Grekland och Danmark (1885-1969), moder till Hans Kunglig Höghet Hertigen av Edinburgh, var Grevinnans fader syster.

torsdag 15 juni 2017

Änteligen synes oppositionen ha vaknat!

Efter att ha förhållit sig synnerligen passiva i praktisk handling har de så kallade Allianspartierna denna dag förklarat att de med misstroendevotum kommer söka att förhindra införandet av trenne, för vårt land synnerligen skadliga, skatter. Det är icke på minsta sätt vettigt att en Regering, vilken saknar majoritet i Riksdagen, mot riksdagsmajoritetens vilja skall kunna härja fritt. I synnerhet icke då nämnda minoritetsregering genom eftergifter till vänsterpartiet, ett i huvudsak kommunistiskt patrask, spottar på den stora majoritet av vårt folk vilken icke hyser kommunistiska böjelser.

Vilket statsråd, som skall fällas, om icke den taffliga minoritetsregeringen hörsamma Riksdagens majoritet, synes dessvärre icke vara fullt klart. Lämpligast vore att redan nu klart och tydligt uttala att det är statsrådet och chefen för Finansdepartementet, fru Andersson, som bör näpsas med misstroendeinstrumentet i det att det är nämnda statsråd som ansvarar för statsverkspropositionen.

Den nu skedda uppryckningen, från oppositionen, sker icke en dag för tidigt!

tisdag 6 juni 2017

Fädernelandets Dag


Hertiginnan av Östergötland - Vår Arvprinsessa - nästa länk i den historiska kontinuiteten

Denna dag - den 6 juni - har vi firat vårt Fädernesland Sverige. Det finns mycket att reflektera över en dag som denna. Tankarna måste osökt gå till våra fäder som under 1000 år byggt vårt Fädernesland till vad det - sina brister till trots - är idag.

En omistlig del av vårt lands såväl historiska som framtida utveckling består i Monarkin. Genom den kontinuitet Monarkin skänkt har vårt land utvecklats till ett de mest framstående. Länder, vilka mycket dumdristigt kört sina Monarker på porten, har icke sällan haft en allt annat än harmonisk utveckling.

Idiotin att efter Första Världskriget tvinga ned Furstehus som under århundrade efter århundrade suttit på Europas troner bäddade för den mörkaste epok världen någonsin skådat nämligen de tyrannier, som skapades av olika extrema socialistiska inriktningar - kommunismen och nationalsocialismen. Världen kunde, efter ett av de mest fasansfulla och blodiga krig som någon sin skådats, befria sig från det nationalsocialistiska oket efter 12 år men det skulle ta 70 år av förtryck, tortyr och mördande innan vi blev kvitt de kommunistiska våldsregimer som behärskat såväl Ryssland som den östra delen av vår egen världsdel Europa.

Att stärka Monarkin inför framtiden är en synnerligen viktig uppgift. Inget annat statsskick kan ge den kontinuitet, som Monarkin skänker. Ett återupprättande av Europas i stor dumdristighet avskaffade Monarkier synes därför vara en mycket angelägen uppgift.

Leve Monarkin!

söndag 4 juni 2017

Ondskan


Frihetens duva

Så har då onda och elaka illgärningsmän, avskum av avskum, i sitt obeskrivligt stora hat och förakt till människolivet förrättat ännu ett dagsverke för den onde. Fullständigt oskyldiga människoliv, 6 till antalet, släcktes och ett 30-tal skadades vid två dåd förrättade av tre missdådare i den brittiska huvudstaden London. Polismakten kunde efter en hjältemodig insats oskadliggöra nämnda avskum av avskum. Ingen kan bättre än ifrågavarande avskum av avskum ha förtjänat det bly de fick smaka. Vi spottar på dem.

Riksdagsledamoten Ohlsson, vilken tecknaren av dessa rader i många avseenden är synnerligen kritisk mot, framför - för omväxlings skull - i en gästledare, publicerad i Svenska Dagbladet, högst relevanta synpunkter om den så kallade islamismen, den villolära ifrågavarande avskum av avskum tar sin utgångspunkt ifrån.

Ohlsson tar sin utgångspunkt i Nürnbergrättegången och framhåller att nämnda rättsprocess slog fast att "brott inte begås av abstrakta strukturer utan av människor". Efter detta fortsätter Ohlsson:

"På samma sätt borde omvärlden för länge sedan tillsatt internationella tribunaler för kommunismens offer och bör redan nu förbereda internationella rättegångar för Daesh-mördare.

Det är i denna kontext, jämte kommunism och nazism, som vi ska sätta våldsbejakande islamism. Precis som kommunism och nazism, strävar islamismen efter världsherravälde, diktatur och att kväva andra trossystem."

Med detta perspektiv är det alls icke svårt att förstå hur kommunister och annat vänsterpatrask, ävenledes i vårt land, ofta icke besparar någon möda då de söker förringa och förminska de nu aktuella illgärningarna både som sådana och vad gäller ansvaret för detsamma.

Ohlson knyter ock an till den kloke och hedervärde antikommunistiske skriftställaren, herr Ahlmark, som beskrivit inställningen mot kommunismen, hos vårt lands så kallade "vänsterintellektuella", såsom "en ideologisk medvetslöshet om de fasor som följer av tyranni".

Ohlsson avslutar:

"Som Per Ahlmark skrev: ”Idékampen mot islamismen kan inte vinnas om babblande intellektuella i väst tillåts dominera debatten med sina ursäkter för förtrycket och perversa teorier om dess rimlighet”.

Låt inte islamismens mördarideologi komma undan. Här behövs en ideologisk offensiv på samma sätt som anständiga demokratiska krafter alltid tagit avstånd från nazism och kommunism."

Bekämpandet av mördarideologier, om de tar sig i uttryck av kommunism, nationalsocialism eller islamism kvittar lika, måste nu intensifieras med alla inom rättsstaten till buds stående medel. De dumbommar, som på diverse sätt söker förringa mördarnas verk, måste ställas till svars både i öppen och uppriktig debatt men ock, om de överträder lagens ramar, inför domarens skrank.

Toleransen mot mördarideologier - kommunism, nationalsocialism och islamism - måste vara noll och intet!

lördag 3 juni 2017

Konungadömet Finland

I samband med vårt kära östra broderland Finlands 100 år såsom självständig stat finns det anledning att något studera hur Finlands nuvarande statsskick uppkom.

Vid utgången av det olycksaliga kriget med Ryssland år 1808-1809 bröts den östra rikshalvan, Finland, loss från vårt land. Konstitutionellt upprättades en personalunion mellan Kejsardömet Sverige och Storfurstendömet Finland, som fortsatt upprätthöll Svensk Lag och Regeringsform.

Genom Kejsar Niklas II:s abdikation, den 15 mars 1917, samt hans broders, Storfurst Mikaels, val, påföljande dag, att icke upptaga Kronan, bröts personalunionen varvid Finland, från ett konstitutionellt perspektiv var att anse såsom en självständig statsbildning. Dock kom det att dröja till den 15:e november, innan den finska Riksdagen, med stöd av 38:e paragrafen i 1772:års regeringsform, förklarade sig vara innehavare av den högsta statsmakten i väntan på utväljande av en ny Furste att uppsätta på den finska tronen.

Efter den stora oreda, vilken utbröt på grund av kommunisters försök att åter ta frihetens från Finlands folk, och som efter mycken blodsutgjutelse kunde kväsas varpå General Mannerheim den 16 maj 1918 kunde intåga i Helsingfors. Härigenom var friheten för Finlands Folk åter säkrad. Arbetet med att upprätta Konungariket Finland påbörjades.


Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland

I detta gjordes sonderingar hos Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland, vilka dock dessvärre icke ledde till något resultat. Valet föll istället på Hans Kunglig Höghet Prins Fredrik Karl, Lantgreve av Hessen, vilken ock var svåger till Tysklands Kejsare. Lantgreven valdes den 9 oktober 1918 till Finlands Konung, med titeln Konung av Finland och Karelen, Hertig av Åland, Storhertig av Lappland, Herre över Kaleva och Pohjola (fi: Suomen ja Karjalan kuningas, Ahvenanmaan herttua, Lapinmaan suuriruhtinas, Kalevan ja Pohjolan isäntä).


Hans Majestät Konung Karl I, Konung av Finland och Karelen, Hertig av Åland, Storhertig av Lappland, Herre över Kaleva och Pohjola

Utgången av Första Världskriget och Konung Karl I:s nära band med Tysklands Kejsare gjorde dock att Konungen, den 14 december 1918, fann det för gott att avsäga sig tronen. I rådande situation gjordes ett nytt konstitutionellt arbete vilket slutligen år 1919 utmynnade i republiken Finlands bildande.

Hade anstalterna med att söka förmå Prins Vilhelm att upptaga Finlands Konungakrona varit lyckosamma hade högst sannolikt historien fått en annan gång. Då hade Finland varit ett Konungadöme och på dess tron hade en gren av Huset Bernadotte suttit.

Finland 100 år


De nordiska ländernas Statschefer samt förutvarande finska presidenter

Detta år är det 100 år sedan vårt kära broderland Finland förklarade sig självständigt. Denna vecka högtidlighölls, i den finska huvudstaden Helsingfors, självständigheten genom ett möte mellan de nordiska ländernas statschefer.

Självfallet förhåller det sig så att förhållandet mellan Finland och Sverige är av en synnerligen speciell karaktär. Från urminnes tid intill det olycksaliga kriget 1809 var rikena förenade under en Konung. I Finland finns och en hel folkgrupp, det hedervärda Finlandssvenskarna, som har det svenska språket som modersmål.

Talrika frivilliga från Sverige har ock ställt upp för Finland då det hotats av avskyvärda och vederstyggliga kommunistiska krafter. Först under det så kallade inbördeskriget år 1918, då folk- och barnamördaren Lenin - vi spottar på honom - tubbade finska kommunister att söka ta friheten ifrån Finlands folk och därpå år 1939, när tyrannen Stalin - vi spottar på honom - med vapenmakt sökte erövra Finland.


Konungen tas emot av republiken Finlands president

Det är omvittnat att vår Konung och vårt Konungahus är väl sedda gäster då de besöker Finland, vilket icke sker sällan. I samband med den gångna veckans högtidligheter återinvigdes det finsk-svenska kulturcentret Hanaholmen. Vår högaktade Konung, hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, höll härvid följande tal:

"Herr President Niinistö,
Eders Majestäter,
Herr President,
Eders Excellenser,
Mina Damer och Herrar,

I år firar Finland hundra år som självständig stat. Det bereder mig stor glädje att fira denna dag tillsammans med Er, Herr President, och de övriga nordiska statscheferna.

Vi, de nordiska folken, förenas av starka historiska band. Men vår gemenskap finns inte bara i historieböckerna. Den är högst levande!

Vi är grannar och kollegor.
Vi är samarbetspartners på många olika områden.
Ibland är vi konkurrenter, som sporrar varandra i broderlig tävlan.
Men framför allt är vi vänner och familj.

Väldigt många svenskar har sina rötter i Finland. Andra har anknytning genom personliga band. Under krigsåren var det många i Sverige som engagerade sig starkt för broderfolket. Viljan att hjälpa var stor. Omkring 70 000 finska barn togs emot i Sverige och genom dem har många finska och svenska familjehistorier vävts samman.

För en tid sedan höll Svenska Finlandsfrivilligas förening en minnesstund vid Finlandsmonumentet i Stockholm. Kronprinsessan Victoria och Prins Carl Philip deltog i en kransnedläggning för att hedra de svenskar som deltog i Vinterkriget på Finlands sida. Det rönte stor uppskattning att ni, Herr President, ärade ceremonin med er närvaro.

För svensk del är relationen till Finland central, också i multilaterala sammanhang. Den är en grundstomme i det nordiska samarbetet, i kontakterna över Östersjön och i arbetet med Arktis. Även inom FN finns en påtaglig intressegemenskap.

Det är angeläget att vi fortsätter att utveckla och fördjupa vårt samarbete på alla områden.

Ett exempel är de gemensamma insatserna för att ta hand om det hav som förenar oss. Östersjön har i hög grad format våra länder till vad de är i dag. Nu är det upp till oss att tillsammans forma Östersjöns framtid och att värna den unika havsmiljön. Det är ett stort ansvar. Inom ramen för bland annat EU:s Östersjöstrategi och HELCOM har vi ett gott samarbete. Det ger hopp inför framtiden!

Ett annat område som förenar, trots viss konkurrens, är idrotten. Jag har själv goda minnen från vinterns skid-VM i Lahtis. Och så mötena i ishockey, förstås, där känslorna ibland kan bli starka!

Viktiga är också mötena människor emellan, på kulturens och civilsamhällets områden. Denna plats, Hanaholmen, har genom åren utgjort ett nav för det nordiska samarbetet.

Jag hade själv förmånen att tillsammans med President Urho Kekkonen inviga detta kulturcentrum när det stod färdigt för på dagen 42 år sedan. Därför känns det särskilt roligt att i dag få återinviga det tillsammans med er, Herr President, och övriga nordiska vänner.

Den ena av de två 100-årsgåvor som Sverige skänker till Finland är en skulptur som ska placeras här på Hanaholmen, just där havet möter land.

Skulpturen skapas av en ung svensk konstnär, utbildad vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, och ska avtäckas i november i år.

Sveriges andra 100-årspresent knyter an till skogen – ett ämne som ligger mig personligen mycket varmt om hjärtat.

Skogsnäringen är central för båda våra länders ekonomi och vår landsbygd. Med alla de nya möjligheter som skogen erbjuder är behovet av forskning stort och fortsätter att öka. Det har vi i Sverige tagit fasta på i vårt lands gåva till hundraåringen: en satsning på skogs- och skogsindustriell forskning i form av ett antal forskartjänster.

Satsningen har fått namnet Tandem Forest Values. Det syftar på att Sverige och Finland tillsammans sätter fokus på skogens värde. Skogens framtid är våra länders framtid!

Finland tog nyligen avsked av en av landets stora män, den tidigare presidenten Mauno Koivisto. Som riddare av Serafimerorden hedrades han i Stockholm med klockringning i Riddarholmskyrkan. Han betydde mycket för det nära samarbetet mellan våra länder. Vi är många som minns honom med värme.

Herr President, banden mellan våra länder och våra folk är starka. Låt mig därför få framföra mina, Drottningens och hela Sveriges varma gratulationer till Finlands hundra år som självständig stat.


Låt oss se till att våra förbindelser fördjupas och breddas och att banden stärks, och låt oss se fram mot de kommande hundra åren med tillförsikt."

Från detta Forum framföres de allra varmaste och uppriktigaste gratulationer till vårt kära broderland, ett land som icke såsom vårt förskonats, från det förra seklets ondska manifesterad i den avskyvärda kommunismens oförlåtliga övergrepp.

Leve Finland och dess hedervärda Folks frihet!

fredag 26 maj 2017

Drottningen besöker illgärningsmannens offer


Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde av Förenade Konungadömet Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Besittningar och Territorier, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare

Förliden gårdag, den 25 maj, begav sig Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde av Förenade Konungadömet Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Besittningar och Territorier, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare, till staden Manchester för att besöka Kungliga Manchesters Barnsjukhus (en. Royal Manchester Children’s Hospital). På nämnda sjukhus vårdas överlevande från den bestialiske islamistiske illgärningsmannens avskyvärda, fasansfulla och fullständigt oförlåtliga missdåd.


Hennes Majestät i samspråk med unga fröken Mills

I samtal med ett av offren, unga fröken Evie Mills, beskrev Hennes Majestät illgärningen såsom fruktansvärd och att målet för attacken vittnade om största ondska. Hennes Majestät gjorde sig ock underrättad om den stora och hjältemodiga insats sjukhusets personal visat prov på.


Hennes Majestät underrättar sig om räddningsarbetet

I situationer som dessa kan icke Monarkins roll överskattas. Genom Monarkin ges samhället en kraft, som företräder alla och som därigenom kan sänka sammanhållning och enighet i de svåraste av stunder. 


Om terrorns illdåd


Kommunister och annat allsköns vänsterpatrask har såsom vana att skylla allt - möjligt som omöjligt - på samhällets strukturer och så kallade "orättvisor" medan den enskildes ansvar för sina handlingar total ställs åt sidan. Ämnet är åter aktuellt efter den elake och ondskefulle islamistiske illgärningsmannens avskyvärda och fasansfulla dåd i den engelska staden Manchester. Ett dåd där 22 fullständigt oskyldiga människoliv, däribland unga flickor, brutalt släktes.

Ledamoten i Europaparlamentet, herr Hökmark berör, i en artikel publicerad i Svenska Dagbladet, på ett synnerligen intressant och vederhäftigt sätt upp den problematik där vänsterpatrasket på allehanda sätt söker bortförklara ansvarsfrågans verkliga grund - varje enskild människas ansvar för sina handlingar.

Herr Hökmark slår i sin artikel fast:

"Men det skamliga dödandet beror inte på segregation, utanförskap eller främlingskap. Lika lite beror det på religiös tro eller på en grupp av människor som har kommit från någon annanstans. Dödandet beror på dem som låter hatet kanaliseras till ett förakt för andra människors liv, och som omsätts i aktiv handling."

I detta visar herr Hökmark att grundproblemet är de avskyvärda simpla brottslingarna och deras förvridna bild av verkligheten. Ansvaret är illgärningsmännens och ingen annans. Ingen möda får därför besparas i arbetet att uppspåra, gripa och lagföra dessa missdådare så att de kan näpsas med det strängaste straff lag förmår. Även om tecknaren av dessa rader alltid hyst stor skepsis mot dödsstraffet gör de illdåd vi nu allt oftare bevittnar, att inställningen måhända må omprövas så att dessa de vidrigaste av vidriga brottslingar kan upphängas i galgen eller få smaka fallbilans stål. Detta avskum av avskum, som brutalt dödar mängder av oskyldiga människor har i sanning förlorat rätten att vandra på denna jord.

Herr Hökmark fortsätter:

"De som vill förklara terrorismen med sociala skäl, gör alla i socialt utsatta grupper till misstänkta samtidigt som vi försummar att angripa dem som planerar och utför."

Och det är i detta kommunister och annat allsköns vänsterpatrask visar sitt sanna jag. Förblindade av kollektivt tänkande betyder icke den enskilda människan, skapelsen krona, ett vitten. Nej, istället skall hela grupper, "de utsatta" (sic!), stigmatiseras trots att den alldeles övervägande delen av dessa grupper består av hederliga och strävsamma människor, som inget hellre vill än att göra rätt för sig och inte har en tanke på att genom illdåd och missgärningar skada sina medmänniskor.

I sin sammanfattning säger herr Hökmark:

"Det finns ingen social situation som ger alibi för att mörda barn och vuxna."

Väl talat herr Hökmark!

måndag 22 maj 2017

Den papistiske biskopen av Stockholm upphöjs till kardinal


Biskopen av Stockholm med Biskopen av Rom

Så har Biskopen av Rom, den papistiska Kyrkans överhuvud, tillkännagivet att Hans Högvördighet Biskop Aborelius, Biskop av Stockholm, kommer att upphöjas till kardinaler. Kardinalerna står näst i rang efter Biskopen av Rom och utgör kardinalskollegiet vilket har att välja ny Biskop av Rom, då denne gått hädan eller abdikerat likt den förre Biskopen av Rom.

Det synes såsom att Hans Högvärdighet verkat för och befrämjat ekumeniken vilket torde göra honom till ett gott val. I den sorgesamma dumsekulära tid vi lever i är ekumeniken synnerligen viktig.

Den papistiska Kyrkan skall ha heder av att man står upp för Ordet på ett sätt vilket våra fäders kära, men av liberalteologer fördärvade, Svenska Kyrka icke gör. Här har i sanning den papistiska Kyrkan något att bidra med i det ekumeniska samtalet. Synen på det vederstyggliga samkönade äktenskapet, vilket är emot den Heliga Skrifts Ord, utgör ett exempel.

Å andra sidan håller papisterna fast vid villfarelser som helgondyrkan och ståndpunkten om Biskopen av Roms ofelbarhet, ex cathedra, i trosfrågor. Utan stöd av minsta kommatecken i den Heliga Skrift har man ock såsom dogm förklarat att Jesu moder, Maria, köttsligen uppsteg till Himmelen. I detta har den lutherska Kyrkan en hel del att undervisa papisterna om.

Från detta Forum framföres gratulationer till Biskop Aborelius och en önskan om att han med den Högstes stöd må bidraga i det viktiga ekumeniska samtalet!

lördag 20 maj 2017

Japanske Kejsarens abdikation förestående


Hans Majestät Kejsar Akihito, Kejsare av Japan, och Hennes Majestät Kejsarinnan Michiko, Kejsarinna av Japan

Hans Majestät Kejsar Akihito, Kejsare av Japan, lät föregående höst förstå att han på grund av stigande ålder och sviktande hälsa finner sitt höga ämbete något betungande. Nu har ett lagförslag förberetts genom vilket Kejsarens abdikation skulle vara möjlig under en period av tre år. Det är således icke fråga om en permanent ändring av konstitutionen. När en eventuell abdikation kommer att äga rum är icke känt, måhända kommer Kejsaren, som är mycket aktad av sitt folk, invänta sin 85:e födelsedag, vilken inträffar den 23:e december 2018.


Kejsaren under ämbetsutövning

Den japanska Monarkin har varit av synnerlig vikt för Japans moderna utveckling. Den skänkte kontinuitet och harmoni efter Japans mörka år. Att Monarkin bestod berodde mycket på general Mac Arthurs stora klarsynthet efter Andra Världskriget. Hade samma klarsynthet om Monarkins fundamentala betydelse för kontinuitet och harmoni fått råda i Europa efter Första Världskriget hade historien i sanning sett annorlunda ut.


Hans Kejserlig Höghet Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, iförd Serafimerorden.

Tronföljare är Kejsarens äldste son, Hans Kejserlig Höghet Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan. Även om vissa mått och steg, för förändring tagits, tagits har Japan agnatiskt tronföljd. Detta innebär att det Kejsarens yngste son, Hans Kejserlig Höghet Prins Akishino, Prins av Japan, står näst i tronföljden och efter denne hans son Hans Kejserlig Höghet Prins Hisahito, Prins av Japan. Kronprinsens dotter Hennes Kejserlig Höghet Prinsessan Toshi, Prinsessa av Japan, är således icke arvsberättigad enligt nu gällande konstitution.



Kejsaren hälsar Kronprinsessan.

Vårt eget högaktade Konungahus har nära och varma relationer med Japans Kejsarhus. Besök är ymnigt förekommande och senast i april månad togs vår högtärade Kronprinsessa emot av Kejsaren under ett besök i Japan.

måndag 15 maj 2017

Om lort och smuts

För några dagar sedan uppmärksammades, på detta Forum, det kommunistiska patrasket vänsterpartiets 100-åriga tillvaro. Såsom komplettering ges här några ledare ur Svenska Dagbladet, utgörande en god illustration av den lort och den smuts, som det kommunistiska patrasket vänsterpartiet är behäftat med:
Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

lördag 13 maj 2017

Gratulationer till Hertigen av Värmland


Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, på hans 38:e födelsedag.

Prinsen föddes år 1979 såsom Rikets Kronprins. På grund av retroaktiv lagstiftning, tveksam ur ett konstitutionellt perspektiv, ersattes han den första januari 1980 såsom tronföljare av sin syster, vår högaktade Kronprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland. Detta är historiens gång och för undvikande av allt missförstånd skall deklareras att det hos tecknaren av dessa rader icke finns det minsta eller ringaste tvivel om att vår Kronprinsessa, när den dagen kommer, kommer att bli en mycket skicklig och storartad Monark.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Ett hundra år i ondskans tjänst


Frihetens duva - kommunismens främsta fiende

Denna dag är det etthundra års sedan det skamligaste av Riksdagens partier, vänsterpartiet - ett i huvudsak kommunistiskt patrask - bildades. Partiets historia är så solkad av lort och smuts att man ens näppeligen vill ta i det med tång. Nämnda historia är kantad av ett oförbehållsamt stöd till historiens värsta förbrytare, folk- och barnamördaren Lenin, tyrannen Stalin och människoplågaren Mao för att blott nämna några av de djävulslakejer som förtryckt, plågat, torterat och mördat miljoner och åter miljoner av oskyldiga människor.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

När tyrannen Stalin, då nära lierad med en annan av historiens värsta existenser, den vidrige antisemitiske folkmördaren Hitler, brutalt och utan något legitimt motiv överföll vårt kära östra broderland Finland, då lovsjöng detta skammens parti och kommunistiska patrask nämnda ondskefulla och fullständigt oförlåtliga gärning.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då en av djävulens främsta tjänare, tyrannen Stalin, äntligen avled stod detta skammens parti och kommunistiska patrask främst i hyllningskörerna. Vid detta tillfälle uttalade herr Hermansson, sedermera mångårig ordförande för ifrågavarande kommunistiska patrask följande:

"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän." 

"Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk, utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främste lärare."

I varje anständigt parti, som vill göra anspråk på att stå upp för människovärde och folkstyre, hade en person som uttryckt sig så en av historiens värsta tyranner uteslutits utan förbarmande men så icke i detta detta skammens parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet.

Då herr Hermansson, ofta benämnd CH utifrån sitt förnamn Carl-Henrik, förlidet år sällade sig till sina fäder uttryckte det kommunistiska patraskets nuvarande ordförande, den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt:

"CH är älskad av många inom vänstern för sina stora politiska insatser."

Med detta uttalande avslöjar sig i sanning den ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt icke bara sitt utan hela partiets sanna jag.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Under långliga gick detta skammens parti och kommunistiska patrask helt i Moskvatyrannerna ledband. Intill 1960-talet mottags direkta penningsubsidier från torterarna i Moskva, subsidier med vilka vårt land frihet skulle undermineras. Det finns bara ett ord för sådan verksamhet och det är landsförräderi.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då en av partiets tidigare ordföranden, en herr Werner, fyllde jämna år lät han sig från den östtyska ambassaden, företrädare för en av kommunismens mest avskyvärda människoplågande regimer, uthämta såväl brända och destillerade drycker som öl. För detta finns ingen annan benämning än muta och bestickning.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då omsider det glädjefulla inträffade att kommunismen störtades över ända uppstod mycken ruelse i partiet. Världen störtade samman för dessa ondskans elaka lakejer. I ett fegt försök att skyla över lät man byta namn från vänsterpartiet kommunisterna till vänsterpartiet. Detta hindrade dock icke att porträttet av folk- och barnamördaren Lenin alltfort fick sitta kvar på vissa av partiets expeditioner. Icke heller var det något hinder för partiets förre ordförande, den hårdhudade marxist-leninisten herr Ohly, att intill år 2004, 15 år efter det att ondskans mur i Berlin rämnade, kalla sig kommunist.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Det som nämns ovan är dessvärre blott ett axplock av allt ont och vederstyggligt som detta skammens parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet, gjort sig skyldiga till. 

Denna dag böjer vi våra huvuden i djupaste sorg och förstämning över alla de miljoner människor vilka förtrycks, plågas, torteras och mördats, må Frid vila över dessas minnen!

torsdag 11 maj 2017

Nationaldagens firande i Rumänien

Förliden gårdag högtidlighölls Rumäniens Nationaldag, en händelse som än en gång visar den monarkistiska tankens stora stöd i Rumänien. Det är icke tu tal om annat är att Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, vilken utför sina plikter under statsprotokoll, ses som landets rättmätiga Drottning.

Högtidlighållandet av Nationaldagen inleddes med att Kronprinsessan åtföljd av sin gemål Prins Radu, och syster Prinsessan Maria, nedlade en krans invid Nationalmonumentet i Bukarest centrum.


Kransnedläggningen


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, flankerad av Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maria, Prinsessa av Rumänien, och Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien.


Kronprinsessan tar emot Gardets Hedersvakt

Senare på dagen ägde festligheter rum i parken utanför Elisabetpalatset, det Rumänska Konungahusets huvudresidens. Stora folkmassor hade mött upp.


Folket hälsas


Kronprinsessan flankerad av Prins Radu och Prinsessan Maria tar emot folkets hyllningar får Elisabetpalatsets balkong


tisdag 9 maj 2017

Den franska tronföljdsfrågan


Konungariket Frankrikes Riksvapen

Då det franska presidentvalet just haft sin gång kan det finnas anledning att något studera den franska tronföljdsfrågan. Frankrike hade i sanning haft bättre förutsättningar under en monarkistisk restauration i det att då sann maktdelning kunde införas. Nu finns finns ett märkligt förhållande mellan lagstiftande och verkställande makt.

Hade det icke varit för Greven av Chambords stora halsstarrighet år 1870, då monarkisterna hade majoritet i Nationalförsamlingen, att icke acceptera trikoloren såsom nationens flagga skulle sannolikt Frankrike idag varit en Monarki. Den destruktiva republikanska perioderna hade då icke varit något annat än en historisk parentes.

Frågan är du vem som vid en monarkistisk restauration är närmast att uppstiga på den Fransk Tronen, vilken varit tom under alldeles för lång tid. Att den Franska Tronen sedan tillhör Huset Bourbon måste anses såsom det legitima. Napoleon var en uppkomling och hans franska kejsardöme en anomali, varför de så kallade Bonapartisterna tronsanspråk, idag hävdade av, Hans Kejserliga Höghet Johan Kristoffer Prins Napoleon, kan lämnas därhän.

Om vi går tillbaka till tiden för den sorgesamma, olyckliga och våldsamma franska revolutionen vet vi att den franske Konungen Ludvig XVI slutligen avsattes år 1792 för att året därpå under den rådande anarkin, skapad av vettlösa revolutionärer, bestiga schavotten där han miste sitt huvud. Efter revolutionens fiasko kom så Napoleon till makten och försatte Europa i brand. Först år 1814 kunde lugn och harmoni återställas varvid Huset Bourbon återuppsattes på tronen genom den mördade Konungens broder, Konung Ludvig XVIII, vilken regerade intill sin bortgång år 1824. Härpå beträddes tronen av hans yngre broder, Konung Karl X vilken regerade intill 1830.

I samband med oroligheter år 1830 fann Konung Karl X det för gott att abdikera till förmån för sin son son Hertigen av Bordeaux och Greve av Chambord, då blott elva år gammal, och den som år 1870 kunnat bestiga tronen. Att Greven av Chambord var den legitime tronföljare torde vara ställt utom allt tvivel.

Dock negligerade Hertigen av Orléans, medlem av en yngre gren av ätten Bourbon stammande från Konung Ludvig XIII samt Nationalförsamlingen villkoren i Konung Karls abdikation, varpå Hertigen Orléans uppsattes på tronen under namnet Ludvig Filip I, vilken regerade intill år 1848 då republik utropades. Denna republik kom fyra år senare att omvandlas till det så kallade Andra Kejsardömet under Kejsar Napoleon III, vilken tvingades nedstiga från tronen som en följd av det - för fransk vidkommande - mindre lyckliga frans.tyska kriget år 1870.

Fram till Greven av Chambord hädangång torde, ur ett konstitutionellt perspektiv, den seniora arvsberättigade grenen av Huset Bourbon vara tämligen oomtvistad:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Konung Ludvig XIV, Konung av Frankrike (1638-1715)
  3. sonen Ludvig, Dauphin av Frankrike (1661-1711)
  4. sonen Konung Ludvig XV, Konung av Frankrike (1710-1774)
  5. sonen Konung Ludvig XVI, Konung av Frankrike (1774-1793)
  6. sonen Ludvig, Dauphin av Frankrike (1785-1795), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XVII
  7. Konung Ludvig XVI:s broder, Konung Ludvig XVIII, Konung av Frankrike (1755-1824)
  8. Konung Ludvig XVI:s broder, Konung Karl , Konung av Frankrike (1757-1836), 
  9. sonen Hertig Ludvig, Hertig av Angoulême (1745-1844), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XIX
  10. Hertig Ludvigs broderson Hertig Henrik, Hertig av Bourdeux, Greve av Chambord (1820-1883), av legitimisterna ansedd som Konung Henrik V
Då Greven av Chambord avled utan legitim avkomma utslocknade sorgligen denna gren av Huset Bourbon. Utifrån senioritetsprincipen finns den legitime tronarvingen att söka hos den gren, som utgår från Konung Ludvig XVI:s sonson Konung Filip V av Spanien. Det som här komplicerar är att Konung Filip, då han antog den spanska tronen avsade sig rätten till den franska tronen för sig och sin avkomma. Hans ättlingar, de så kallade Legitimisterna, hävdar dock att avsägelsen icke var giltig varför de hävdar rätten till den tron som stått tom alldeles för länge.

Om avsägelsen anses såsom giltig finns den legitime tronarvingen att söka hos den gren, som utgår från Konung Ludvig XIII:s son Hertig Filip I, Hertig av Orléans (1640-1701). Hans ättlingar utgör de så kallade Orléanisterna och hävdar sina anspråk till den tomma tonen på nämnda grund. 


Legitimisterna


Hans Kunglig Höghet Prins Ludvig Alfons, Hertig av Anjou, av Legitimisterna ansedd såsom Konung Ludvig XX av Frankrike

Greven av Chambord hade ingen avkomma varvid huvudmannaskapet för den seniora grenen av Huset Bourbon övergick till en gren utgående från Konung Filip V av Spanien, vilken var son till Konung Ludvig XVI. Det som här komplicerar är att Konung Filip, då han antog den spanska tronen avsade sig rätten till den franska tronen för sig och sin avkomma. Legitimisterna hävdar att avsägelsen icke är giltig utan hävdar följande linje:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Konung Ludvig XIV, Konung av Frankrike (1638-1715)
  3. sonen Hertig Ludvig, Dauphin av Frankrike (1661-1711)
  4. sonen Konung Filip V, Konung av Spanien (1683-1746)
  5. sonen Konung Karl III, Konung av Spanien (1716-1788)
  6. sonen Konung Karl IV, Konung av Spanien (1748-1819)
  7. sonen Prins Frans, Prins av Spanien (1794-1865)
  8. sonen Prins Frans, Hertig av Cádez, Prinsgemål av Spanien (1822-1902)
  9. sonen Konung Alfons XII, Konung av Spanien (1857-1885)
  10. sonen Konung Alfons XIII, Konung av Spanien (1886-1941), , av legitimisterna ansedd som Konung Alfons I
  11. sonen Prins Jaime, Prins av Spanien, Hertig av Segovia (1908-1975), av legitimisterna ansedd som Konung Henrik VI
  12. sonen Prins Alfons, Hertig av Anjou och Cádez (1936-1989), av legitimisterna ansedd som Konung Alfons II
  13. sonen Prins Ludvig Alfons, Hertig av Anjou (f. 1974), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XX
Här må nämnas att Prins Jaime (11), år 1933 på grund av sin dövhet, avsades sig rätten till den spanska tronen men icke sin rätten till den franska tronen. Då han äldre broder Prins Alfons, sedermera Greve av Covadonga, samma år ingick ett morganatisk äktenskap miste han rätten till tronen. Härigenom övergick rätten till den spanska tronen till den yngre brodern Prins Johan, Greve av Barcelona, den nuvarande spanske Konungens farfader.



Orléanisterna



Hans Kunglig Höghet Prins Henrik, Hertig av Frankrike, Greve av Paris, av Orléanisterna ansedd såsom Konung Henrik VII av Frankrike


Orléanisterna utgår i sitt anspråk från att Konung Filip V:s avsägelse är att se som giltig och hävdar följande linje:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Hertig Filip I, Hertig av Orléans (1640-1701)
  3. sonen Hertig Filip II, Hertig av Orléans (1674-1723)
  4. sonen Hertig Ludvig, Hertig av Orléans (1703-1752)
  5. sonen Hertig Ludvig Filip I, Hertig av Orléans (1725-1785)
  6. sonen Hertig Ludvig Filip II, Hertig av Orléans (1747-1793)
  7. sonen Konung Ludvig Filip I, Konung av Frankrike, Hertig av Orléans (1773-1850)
  8. sonen Prins Filip, Greve av Paris (1838-1894), av orléanisterna ansedd som Konung Ludvig Filip II
  9. sonen Prins Filip, Hertig av Orléans (1866-1926), av orléanisterna ansedd som Konung Ludvig Filip VIII
  10. Konung Ludvigs sonsons son, Prins Johan (1874-1940), Greve av Paris, av orléanisterna ansedd som Konung Johan III
  11. sonen Prins Henrik, Greve av Paris (1908-1999), av orléanisterna ansedd som Konung Henrik VI
  12. sonen Prins Henrik, Greve av Paris, Hertig av Frankrike (f. 1933), av orléanisterna ansedd som Konung Henrik VII

Slutsats

Vilken av dessa grenar, som vid en restauration, har att uppstiga på tronen ligger i den Franska Nationalförsamlingens händer den dag restaurationen är ett faktum. Tecknaren av dessa rader har såsom ståndpunkt att Orléanisterna måhända är de som står närmast i det att det icke går att bortse ifrån Konung Filip V:s tronavsägelse och att de då är närmast efter det att den oomtvistat legitime arvtagaren, Greven av Chambord gått hädan.

lördag 6 maj 2017

Ryske Presidenten återinviger monument över Storfurst Sergei


Hans kejserlig Höghet Storfurst Sergei, Storfurste av Ryssland (1857-1905)

Den 4:e maj förrättade Ryska Federationens President, herr Putin, samt den Ryska Kyrkans Överhuvud, Patriarken Kirill av Moskva, återinvigningen av monumentet över Hans Kejserlig Höghet Storfurst Sergei, Storfurste av Ryssland, vilken kallblodigt mördades den 7 februari 1905. Storfursten var broder till Kejsar Alexander III och innehade vid tiden för det ondskefulla mordet befattningen som Guvernör av Moskva.

Mordet utfördes av illgärningsmannen Kalyayev, tillhörig ett avskyvärt kommunistiskt pack och patrask, som vid nämnda tid kallades sig socialistrevolutionärerna. En fraktion av detta patrask kom sedermera under revolutionen att ansluta sig till folk- och barnamördaren Lenins bolsjeviker, ett av världshistoriens mest ondskefulla och avskyvärda anhang. För detta dåd fick illgärningsmannen Kalayev bestiga galgen varifrån han hängdes.

Storfursten var gift med Hennes Kejserliga Höghet Elisabet, Storfurstinna av Ryssland, Prinsessa av Hessen, vilken var syster till Kejsarinnan Alexandra av Ryssland och dotterdotter till Drottning Victoria av Storbritannien och Irland, Kejsarinna av Indien. Efter gemålens död kom Storfurstinnan sedermera att gå i kloster där hon levde som nunna.

Ock Storfurstinnan gick ett synnerligen tragiskt och förfärligt öde till mötes. På order av djävulens egen lakej, folk- och barnamördaren Lenin, hämtades hon ut ur klostret och arresterades. Tillsammans med flera andra medlemmar av det Kejserliga Huset och några av dess tjänare kastades hon i ett gruvschakt varpå handgranater slängdes efter dem.

Så ond och ondskefull är kommunismen, den ondes egen lära, vi spottar på och dess värste företrädare, folk- och barnamördaren Lenin!


President Putin håller tal invid monumentet över den mördade Storfursten

I sitt tal framförde Ryska Federationens President, herr Putin, bland annat att monumentet är "en symbol på det pris vi fick betala för hat, uppdelning och fientlighet, och påminner oss om att vi måste göra allt vi kan för att bevara vårt folks enhet och harmoni".

Om den mördade Storfurstinnan yttrade Presidenten att hon var en anmärkningsvärd kvinna som "icke lämnade landet ens under de mörkaste dagarna utan var in i döden trogen de kristliga idealen om förlåtelse och kärlek"


Ryska Kyrkans Överhuvud, Patriarken Kirill av Moskva välsignar monumentet


Hedersvakt ur Presidentens Garde

torsdag 4 maj 2017

Hertigen av Edinburgh drar sig tillbaka


Hans Kunglig Höghet Prinsen Filip, Hertig av Edinburgh, Greve av Merioneth, Baron av Greenwich, född Prins av Grekland och Danmark

Det Brittiska Hovet låter kungöra att Hans Kunglig Höghet Prinsen Filip, Hertig av Edinburgh, Greve av Merioneth, Baron av Greenwich, född Prins av Grekland och Danmark, med ålderns rätt funnit för gott att dra sig tillbaka från det offentliga livet från och med augusti månad. Hertigen, som uppnår 96 års ålder den 10:e nästkommande månad, kommer härefter endast sporadiskt att deltaga i vissa av Drottningens plikter och offentliga förehavanden.

Hertigen kommer dock inom den närmaste tiden att fullgöra de plikter han företagit sig. Bland dessa finnes Parlamentets högtidliga öppnande den 19 juni. Detta år kommer dock icke öppnandet ske under fullt statsceremoniel i det det nyligen annonserade och snart stundande parlamentsvalet gjort det nödtvunget att i tiden flytta högtidligheten. Då det officiella firandet  av Hennes Majestäts födelsedag (en. Trooping of Colour) sker den 17 juni är det icke möjligt att så kort inpå nämnda begivenhet organisera en statsakt med fullt statsceremoniel. Den av valet förändrade planeringen gör och att Strumpebandsordens årliga Högtidsgudstjänst i Sankt Georgskapellet på Windsor slott helt måste inställas.

Således blir det första gången på 43 år som Hennes Majestät icke på sitt huvud kommer att bära Imperiekronan under öppnandet. Det är annonserat att Hennes Majestät och Hertigen kommer att bära förmiddagsdräkt. Icke heller någon statsprocession från Buckinghamska Palatset till Westminsterpalatset, där parlamentet residerar, kommer att ske. Hennes Majestät och Hertigen kommer istället att färdas i bil.

Hertigen, på fädernet sprungen ur det grekiska Konungahuset vilket ytterst är sprunget ur det Danska Konungahuset, är syster till framlidna Markgrevinnan Teodora av Baden samt systerson såväl till vår tidigare Drottning, Hennes Majestät Drottning Louise, Drottning av Sverige som till Greve Mountbatten av Burma, vilken tjänade som Vicekonung och Generalguvernör av Indien.

tisdag 2 maj 2017

Överhuvudet för den Palatinska grenen av Huset Habsburg hädangången


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Josef Arpad, Ärkehertig av Österrike, Prins av Ungern och Böhmen

På Valborgsmässoafton lämnade Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Josef Arpad, Ärkehertig av Österrike, Prins av Ungern och Böhmen, detta jordiska i en aktningsvärd ålder av 84 år. Ärkehertigen tillhörde den så kallade Palatinska grenen av Huset Habsburg, vilken utgår ifrån den näst siste Palatinen av Ungern, Ärkehertig Josef (1776-1847), en yngre son av Kejsar Leopold II (1747-1792). Ärkehertig Josef var den just hädangångne Ärkehertigens farfaders farfader.


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Josef August, Ärkehertig av Österrike, Prins av Ungern och Böhmen, Palatin av Ungern, den hädangågnes farfader

Palatinämbetet är att se såsom ett vicekonungaämbete vilket ägde bestånd i Ungern från tidig medeltid intill de sorgesamma förändringarna år 1918, då ämbetet innehades av den hädangångnes farfader Ärkehertig Josef August (1872-1962). Sedan år 1848 var dock ämbetet enbart av symbolisk karaktär. Ärkehertig Josef August var och under några augustiveckor år 1919 Ungerns riksföreståndare.

Ärkehertigen, vilken avlagt doktorsgrad inom de ekonomiska vetenskaperna, var och Stormästare i den Ungerska Vitézorden under 40 år fram till sitt frånfälle. Hans son Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertig Josef Karl, Ärkehertig av Österrike, Prins av Ungern och Böhmen, förväntas upptaga Stormästareämbetet efter sin höge fader.

Den nu hädangågne Ärkehertigen var i sanning högättad. Han stammade icke blott på fädernestammen från huset Habsburg utan ock genom flertalet andra grenar. hans farmoder morfader var Kejsar Frans Josef II, Kejsare av Österike och Ungern och hans mormoders fader var Storhertig Ferdinand IV av Toscana, Ärkehertig av Österrike. Bland andra höga anfäder må nämnas hans morfader Konung Fredrik August III av Sachsen och hans farmoder farfader Prinsregenten Luitpold av Bayern samt hans morfaders morfader Konung Ferdinand II av Portugal. I detta sammanhang må ock nämnas att Ärkehertigens äldste son, Ärkehertig Josef Karl, är gift med en sonsons dotter till  den år 1914 av en illgärningsman mördade Ärkehertig Frans Ferdinand.

Från detta Forum framföres ett varmt deltagande till Huset Habsburg.

måndag 1 maj 2017

Att glädjas åt våren


Våren hälsas vid Valborgsmässoelden.

Under Valborgmässohelgen firar vi såväl vårens ankomst som vår högaktade Konungs födelsedag. Båda dessa händelser är i sanning något att glädjas åt. Denna dag, den första maj, kan vi ock fortsätta att glädja oss åt våren. Dock kan vi denna dag drabbas av smolk i glädjebägaren särskilt om vi befinner oss inom stadens hank och stör och där råkar stöta på socialisters och kommunisters, ja ock på något ställe nationalsocialisters, demonstrationståg.

Icke så någon skall förmenas att nyttja sin grundlagsfästa till åsiktsyttring. Ävenledes tecknaren av dessa rader har vid något tillfälle deltagit i demonstrationer. Dessa tillfällen var då de storartade Fjärde Oktober Manifestationerna, för skyddandet av det fria näringslivet hotades av konfiskatoriska socialister, ägde rum. Således ingen kritik mot demonstrationen såsom uttrycksform så länge den sker inom den allmänna ordningens ram.

Det som är sorgesamt är att socialister, när de demonstrerar, har den dåliga vanan att kläda demonstrationen i attribut, röda fanor och revolutionära sånger, vilka för många är liktydigt med förtryck, tortyr, lemlästande och mord.

När herrar Löfven och Sjöstedt denna dag stämmer upp i Internationalen gör även den grymme diktatorn, den lönnfete och avskyvärde, Kim Jong-Un (vi spottar på honom) i Nordkorea detsamma. Finns ingen anständighet alls hos svenska socialdemokrater och kommunister?

När det viftas med röda fanor på Norra Bantorget i vår huvudstad och på Götaplatsen i Göteborg måste vi minnas att historiens värsta existenser, folk- och barnamördaren Lenin, tyrannen Stalin, massmördaren Mao och folkmördaren Pol-Pot, ävenledes dessa framfört sina budskap framför de fanor, som vittnar om blodets färg, blod som spillts av kommunismens miljontals offer.

Herrarna Löfven och Sjöstedt och deras företrädare hånar, genom användandet av förtryckets attribut, kommunismens alla miljontals offer. Detta är inget annat än största skam varför herrarna Löfven och Sjöstedt borde skämmas!

Svenska Dagbladet idag innehåller en synnerligen upplysande ledare rörande hur svenska socialdemokrater och kommunister på de mest graverande sätt visat stöd för förtryck av människor. Här nämnes hur den nyligen avdöde kommunistpatriarken, herr Hermanssson, sjöng lovsånger över tyrannen Stalin, här kan vi läsa hur den socialdemokraten, herr Schori, utropat att den hårdföre diktatorn Castro är en av de största i samtidshistorien (sic! vilken infernalisk dumhet!), här påminns vi om att nämnde hårdföre dikator tillsammans med herr Palme, i en kommuniké utfärdad i havanna 1975, om folkmördaren Pol-Pot förklarar "En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde".

Socialdemokrater och kommunister har i sanning en mycket solkig utrikespolitisk historia att skämmas över!

söndag 30 april 2017

Leve Konungen!


Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Från detta Forum framföres de allra hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade Konung, Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, på hans 71:a födelsedag.

Vår högaktade Konung har nu regerat under 42 år, 7 månader och 15 dagar, vilket ingen annan av vårt lands Monarker under vår mer än 1000-åriga historia gjort. Må vår vi önska vår Konung en fortsatt god hälsa att han än under många år kan sitta på Tronen.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Konungen!


torsdag 27 april 2017

Den Rumänska Kronans Väktare adresserar Rumäniens Parlament


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margareta Kronprinsessa av Rumänien, den Rumänska Kronans Väktare, med gemål Prins Radu, Prins av Rumänien anländer till Rumäniens Parlament. 

Förliden gårdag, den 26 april 2017, uppsteg Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, den Rumänska Kronans Väktare, inför båda kamrarna hos Rumäniens Parlament och adresserade detsamma i anledning av 100 års minnet av banbrytande lagstiftning, jordbrukslagen och vallagen. Nämnda lagar antogs av senat och deputeradekammare under en session i staden Iasi vilken då var tillfällig huvudstad.



Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, den Rumänska Kronans Väktare.

Kronprinsessan framhåll i sin adress till de folkvalda att minnet av det förflutna är ett sätt att inspirera inför framtiden. En i sanning synnerligen klok tanke.

Åter visar oss detta exempel att det rumänska Konungahuset ses som en officiell institution i Rumänien. Konungahusets ställning synes vara stark och må vi hoppas att den dag är nära då Rumänen tar steget fullt ut och kallar Kronprinsessan att bestiga den tron som rätteligen tillhör henne.


onsdag 12 april 2017

Vänsterpartiet hålls utanför överläggningar rörande terrorns bekämpande

Statsrådet Ygeman har låtit framföra att de så kallade Allianspartierna, efter det att vår Frälsares Uppståndelse firats, kommer att kallas till överläggningar med Regeringen i syfte att skärskåda nödvändiga förstärkningar i de medel och mått, som krävs för att öka skyddet mot terrordåd. Detta synes vara ett mycket gott initiativ.

Glädjande är ock att icke vänsterpartiet - ett i huvudsak kommunistiskt patrask - inbjudes till överläggningarna. Nämnda parti har tidigare icke varit villiga att på något sätt förstärka samhällets skydd mot fasansfulla dåd av den art vi fick vederfara förliden fredag.

I detta sammanhang må nämnas att kommunismen icke sällan gjort terrorn till sitt verktyg. Såldes är vänsterpartiet, i detta likt i många andra avseenden, ett högst opålitligt patrask och en stor fara för Rikets säkerhet. En av kommunismens främsta fäder, folk- och barnamördaren Lenin - den ondes egen lakej - såg terror som ett viktigt verktyg.

Så sent som 10 år efter de avskyvärda kommunistdiktaturernas förpassande till historiens stinkande avskrädeshög, år 1998, hängde porträttet av nämnde folk- och barnamördares - den ondes egen lakej - på väggarna i vänsterpartiets lokaler.

Kommunistpartiets förre ordförande, herr Hermansson, vilken avled förliden sommar och som intill sin bortgång hyllades såsom en patriark av vänsterpartiet - ett i huvudsak kommunistiskt patrask - lät i samband med tyrannen Stalins bortgång år 1953 uttala:

"Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främste lärare."

Då nämnde hyllningsman av tyranner, folk- och barnamördare, gick hädan lät den nuvarande ordföranden för vänsterpartiet - ett i huvudsak kommunistiskt patrask -, den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, ropa ut följande hyllningsord:

"Han har betytt så otroligt mycket för svensk vänster, mer än någon annan."

I sanning synnerligen avslöjande och ett bevis på vänsterpartiets - ett i huvudsak kommunistiskt patrask - sanna och djupt avskyvärda väsen.

Konungens svåger Friherre Silfverschiöld hädangången


Friherre Niclas Silfverschöld

Hovet låter kungöra den sorgesamma nyheten att Konungens svåger och maken till Konungens syster Prinsessan Desirée Friherrinnan Silfverschiöld, Friherre Niclas Silfverschiöld, Fideikommissarie till Koberg, gått till sina fäder förliden gårdag i en aktningsvärd ålder av 82 år.

Konungen låter i anledning härav uttala:

"Jag och min familj har med stor sorg tagit emot beskedet att friherre Niclas Silfverschiöld, Prinsessan Désirées make, har gått ur tiden. Våra tankar går till Prinsessan Désirée med familj."

Friherren äktade år 1963 Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Desirée, Prinsessa av Sverige, vilken då äktenskapet icke var dynastiskt härvid utträde ur det Kungliga Huset varvid hon av sin höge farfader, Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf, Konung av Sverige, Hertig av Skåne, förlänades titeln Prinsessan Desirée Friherrinnan Silfverschiöld.

Friherren har under sin levnads gärning, såsom Fideikommissarie, förestått förestått egendomarna Koberg i Västergötland och Gåsevadsholm i Halland. I det att Friherren tillträdde nämnda fideikommiss före den så kallade, från ett arvsrättsligt perspektiv djupt klandervärda och av historielösa socialister frampressade, fideikommisslagens ikraftträdande år 1964 har nämnda egendomar intill denna dag bestått som fideikommiss. Enligt ifrågavarande lag kommer nu, om icke dispens för fideikommissens bevarande sökes, kommer halva egendomen att tillfalla Friherrens son, Friherre Carl Silfverschiöld medan den andra halvan kommer att delas mellan Friherrens döttrar, Friherrinnan Christina Louise de Geer av Finspång, född Friherrina Silfverschiöld, och Friherrinnan Heléne Silfverschiöld.

Ätten Silfverschiöld är likt mången svensk adelsätt sprungen ur den för vårt land så karakteristiska ståndscirkulationen. En bonde, Jöns i Hylta, Småland, hade sonen Andreas Jonae (1598-1674), vilken uppsteg i prästeståndet och verkade som kyrkoherde i Reftele socken, tingsstad i Västbo härad av Jönköpings län. Nämnde kyrkoherdes son, Niklas Hyltén, blev sedermera professor i Lund och upphöjdes i adligt stånd år 1686. Dennes sonson Arvid Silfverschiöld, landshövding och president i Göta Hovrätt, upphöjdes i friherreligt stånd. Det är från denne sistnämnde som den avlidne Friherrens släktgren stammar.

Från detta Forum framföres till de sörjande ett varmt deltagande i den stora förlust, som drabbat den Friherreliga Ätten.

måndag 10 april 2017

Häktningsbegäran framställd för misstänkte illgärningsmannen

Åklagaren har denna dag framställt en begäran om att den misstänkte illgärningsmannen, den under utvisningsbeslut varande uzbekiske medborgaren Akilov. Förhandling hålles i Stockholms Tingsrätt klockan 10:00 i morgon. All talar för att bevisläget synes synnerligen gott varför en häktning förefaller synnerligen sannolik.

Detta innebär att rättsprocessen nu är påbörjad vilket är mycket tillfredställande. Nu har den misstänkte illgärningsmannen Akilov att svara inför Moder Justitia. Om bevisningen håller vad den lovar, vilket allt - ävenledes i detta mycket tidiga skede - talar för kommer den misstäkte illgärningsmannen Akilov att förklaras skyldig och det enda han då kan se fram emot är en avstraffning i form av livstids fängelse. En person som begått ett sådant illdåd har för all framtid förverkat sin rätt att fritt vistas i samhället. Må vi ock hoppas att han väl nyttjar denna nådetid då han i sinom tid även kommer att ställas till svars för sin Skapare Är han icke då förberedd torde inget annat än evig förtappelse vara att vänta.

I en framställan har den misstänkte illgärningsmannen Akilov förklarat sig icke vara nöjd med tilldelad allmän försvarare utan har begärt att få en advokat vilken bekänner sig till den sunnimuslimska inriktningen av religionen islam. Från nämnda inriktning utgår den avskyvärda villo- och irrlära, som benämnes jihadism. En villo- och illära vilken - såsom dessvärre flertaliga fasansfulla dåd vittnar om - tas som intäkt för att mörda oskyldiga människor och för att sprida skräck och förtvivlan. Man undrar hur de ondskefulla och genuint elaka individer, som bekänner sig till ifrågavarande villo- och irrlära, är funtade som kan göra så mycket ont.

lördag 8 april 2017

Hans Majestät Konungen tal


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland talar på Yttre Borggården

Efter att skyndsamt ha återvänt till Fäderneslandet, från sin utrikes resa, och efter att ha inhämtat underrättelser om den senaste händelseutvecklingen från Rikspolischefen och Chefen för Säkerhetspolisen trädde Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, ut på Yttre Borggården och talade som följer:

"Kära svenskar, alla i Sverige

Igår när jag på plats i Brasilien nåddes av beskedet om den fruktanvärda händelsen i Stockholm var det naturligt för mig att direkt återvända hem till Sverige.

Jag har just avslutat mötet med rikspolischefen och chefen för Säkerhetspolisen. De har informerat mig och Kungafamiljen om polisens arbete efter gårdagens attentat.

Först och främst vill jag framföra att mina och Kungafamiljens tankar går till offren för detta avskyvärda dåd. Medmänniskor som skadats och bragts om livet.

Vi tänker också på deras familjer och vänner. Vi känner med dem i deras sorg och oro.

Vi är alla omskakade av det som hänt. Det är samtidigt hoppfullt att se den omtanke som människor visar varandra. Det visar på kraften i vårt samhälle.

Alla vi som vill hjälpa är många fler än de som vill oss ont. Den vetskapen ger mig tröst och tillförsikt.

Polis, sjukvård och räddningstjänst har gjort ett fantastiskt arbete för att minimera skadeverkningarna. Nu är det viktigt att de får arbeta vidare i lugn och ro.

Vi har upplevt flera våldsdåd tidigare. Vi har klarat det då, och det ska vi göra nu.


Sverige är, har länge varit, och ska fortsatt vara ett tryggt och fredligt land."

Konungens ord om att det goda och de som vill gott är större än ondskans makter är i sanning något för var och en att bära med sig.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Konungen!

Kronprinsessan visar respekt för illgärningsmannens offer


Under största förstämning anländer vårt högaktade Tronföljarpar Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, till platsen för illdådet.

Under största rörelse besökte denna förmiddag Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, ledsagad av sin gemål, Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, platsen för det illdåd som begicks förliden gårdag.


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, vid platsen för illdådet.

Kronprinsessan hedrade illgärningsmannens offer genom nedläggandet av en bukett blommar varpå Kronprinsessan ock gjorde ett kort uttalande utifrån vilket det framgick hur hårt nämnda illgärning berört vår högaktade Kronprinsessa:

"Jag känner enorm sorg, jag känner en tomhet.

Jag måste ändå känna en styrka på något sätt. Samhället har visat en enorm kraft och att vi står emot det här, att vi vill stå emot det här. Att vi är eniga. Att det svenska samhället bygger på enorm tillit och gemenskap, en sammanhållning. Det kommer att ta oss stärkta ut det här på något sätt."

På tillfrågan om hur denna gärning skall mötas och hur vi skall kunna gå vidare svarade Kronprinsessan:

Tillsammans!

Omfattningen av nämnda illdåd synes nu stå klar. Icke mindre än 4 oskyldiga människoliv släktes av det ynkligt fega kräk och avskum - må han brinna i helvetet när den dagen kommer -, som framförde det tillgripna motorfordonet. Dessförutan skadades 15 personer av vilka 9 ännu befinner sig under sjukhusvård, om tillståndet för dessa har icke givits någon närmare information men vi ber till Den Högste att de må tillfriskna.