fredag 30 december 2011

Arvsmonarkins värde


Allt fler är nu de som tar bladet från mun och som tröttnat på den smutsiga och skamliga förtalskampanj, helt baserad på kriminella elements ryktesspridning, som illasinnade och fega republikaner under de senaste åren spenderat mycken möda på. Idag beskriver den hedervärde riksdagsledamoten, herr Svensson, genom ett inlägg i Svenska Dagbladet Monarkins stora och omistliga betydelse för vårt lands utveckling.

Herr Svensson konstaterar att vi haft en obruten Monarki i tusentalet år vilket är riktigt. Det som ock bör belysas, men som icke framgår av herr Svenssons i övrigt mycket upplysande artikel, är arvsmonarkin och dess betydelse.

Intill år 1544 var vårt land en valmonarki. Valmonarkins brister framstår tydligt vid en studie av vårt lands medeltidshistoria där fejder både emellan och inom stormannaätterna föranledde icke enbart instabilitet utan understundom ock mycken blodsutgjutelse. Genom införandet av Arvsmonarkin, som icke enbart skedde i vårtland utan ock i övriga delar av Europa, skapades den kontiniutet som är kännetecknande för de länder för de länder som bevarat Monarkin. Det torde vara ett fullständigt ovedersägligt faktum att de bevarade europeiska Arvsmonarkierna är de länder som varit mest harmoniska utifrån en betraktelse av hela det förra seklets omvälvande och tidvis rent fasansfulla historia.

Arvsmonarkin är ock en förutsättning för Monarkins roll i det samhälle som strävar efter att styras enligt maktdelningens principer. Vi känner inget bättre sätt att skapa den oberoende institution, som under de genom folket stiftade lagarna, har att upprätthålla den ovälda myndighetsutövning som den verkställande makten ytterst innebär. Icke så att det i en modern Monarki bör vara så att monarken på ärendenivån, likt Konung Gustaf I, ägnar sig åt personlig myndighetsutövning. Däremot är det fundamentalt att den ovälda myndighetsutövningen ytterst sker under Monarkens beskydd. I detta är ligger att det måste vara Konungen som utser statsministern och icke Riksdagen. Att de som stiftar lagarna, oftast med en liten majoritet, kan ur ett principiellt och rättstatsperspektiv, där varje medborgare inför lagen skall behandlas lika oavsett poltisk tillhörighet, icke vara de samma som ovält sätts att tillämpa lagarna.

torsdag 29 december 2011

Slå vakt om nämndemannainstitutionen


Konstsnidaren Peterssons ("Döderhultarns") bild av nämndemännen i häradsrätten

Nämndemannaämbetet är tvivelsutan den äldsta institution vårt samhälle äger. Redan på medeltiden var nämndemännen på häradstingen en viktig del i vårt folkstyre. Låt vara att tingen vid denna tid hade fler uppgifter än rättskipning i brottsmål men likafullt fanns den grundläggande rättsprincipen och en anklagad skall dömas av likar.

Nämndemannainstitutet vara eller icke vara tas i dag upp i en ledare i Svenska Dagbladet med anledning av att statsrådet Ask föranstaltat om en översyn av den nu rådande ordningen. Förvisso är kritiken som framförs i ledaren befogad i den del som avser politiseringen av nämndemannainstitutet, som ibland medfört att nämndemän understundom mer ser sig som företrädare för sina respektive partier än som representanter för "sunt förnuft". Lösningen på denna problematik är att avpolitisera nämndemannainstititutet och icke att avskaffa det. Man kan med fog fråga sig när vi i vårt samhälle skall inse att allt icke hör till de lismande politikernas agenda.

Mer bekymmersamt i ledaren är att man ansluter sig till ett, i mitt tycke, något naivt synsätt, som om det hårddrages, innebär att det med bokstavar och ord, i lagboken, skulle gå att fånga allt som krävs för att utifrån juristens perspektiv kunna avgöra varje dilemma. Även om jag hör till dem som sätter jurister mycket högt och hyser den största respekt för deras kunnande och tolkningsförmåga är det ändå min mening att andra infallsvinklar, än de rent juridiska, kan behöva belysas i ett komplicerat brottsmål. Till detta kommer den ovannämnda urgamla ordningen att var och en skall dömas av likar vilket stärker domen och dess förankring.

Just ordningen att dömas av likar är något som förtjänstfullt ock tas upp i en Brännpunktsartikel författade av den hedervärde nämndemannen vid Stockholms tingsrätt. herr Magnusson.

Vidare är det ju ock så att det finns en överprövandeordning med Hovrätt och Högsta Domstol, där det i det fall det krävs sker en prövning utifrån en strikt juridisk grund. Denna ordning är en garant för rättssäkerheten.

onsdag 28 december 2011

Det republikanska debacklet

Steg för steg blir de fega republikanernas debackel all tydligare. Genom att driva media framför sig och förse denna med obelagda rykten och annat hummel har man sökt svärta vår Konungs vandel. Såsom om detta icke vore nog har man bedrivit en fullständigt sanslös kampanj emot vår Drottning, genom att med den ogiltiga argumentaionsmetoden "guilt-by-association" låta henne klä skott för händelser relaterade till hennes fader, händelser som inträffade före hennes födelse. Så agerar endast den som är riktigt skamlig.

Några konstitutionella argument av betydelse eller någon kritik mot Konungens gärning såsom rikets statschef har dessa feghetens republikanska förtalsmakare icke lyckats att prestera. Nej, för dessa har förtalet och lögnen vara det enda medlet. Att denna ynkedom äger rum i vår svenska samhällsdebatt är högst sorgesamt och de som deltagit i detta spektakel borde därför, om de är i besittning av någon heder, skämmas å det grundligaste.

Då det nu framkommit att de påstådda bilder av Konungen, som en stor del av den smutsiga kampanjen baserat sig på, är rena manipulationer och falsarier växer nu de de skamlösa fega republikanernas desperation. Särskilt graverande är att man helt urskiljningslöst, i sin av djupaste illasinne mot Konungen, riktade kampanj förlitat sig på kriminella element vars enda syfte varit att förtjäna Judaspenningar. För ett okänt belopp har exempelvis tidningen Expressen från kriminella köpt bilder, som varje individ med sina sinnen i fullt bruk från första början insett vara falsarier. Detta borde lända till eftertanke hos tidningens ägare, som borde dra slutsatsen att chefredaktören och andra som medverkat i denna kriminella handling skyndsamt borde avlägsnas från sina poster.

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet låter de hedervärda ungdomspolitikerna, fröken Skyttedal från Kristdemokratiska Ungsdomsförbundet och herr Pierini från Centerns Ungdomsförbund, lyfta den fråga som allt för länge saknats i debatten. Det frågan gäller är om vi kan och skall tolera det förtal som Konungen, på helt obelagda och osanna grunder, utsatts för av massmedia. Att dessa företräder den tysta majoriteten av vårt svenska folk torde icke råda något tvivel om.

Skribenterna konstaterar inledningsvis följande:

"Journalistiska grundpelare som objektivitet, fakta- och källgranskning samt saklighet har gravt fått stå tillbaka i jakten efter sålda lösnummer och snabbast möjliga lönsamhet. "

Detta borde vara uppenbart för var och en och det är en gåta att detta smutsiga spektakel har fått pågå så länge. De tidningar och andra media som ägnat sig åt detta kan icke längre betraktas såsom vederhäftiga eftersom de så fundamentalt avvikit från allt vad god journalistisk sed och pressetik säger.
Vidare konstaterar de hedervärda skribenterna:

"Det kan inte vara tillåtet att lansera ogrundade rykten som fakta och åsamka sådan skada på människors eller institutioners anseende som detta senaste mediedrev faktiskt gjort. Detta är särskilt allvarligt när drevet riktas mot Sveriges statschef och högsta symbol."

Häri ligger sakens kärna och det är här något måste göras. Det enda rimliga är att Riksåklagaren ofördröjligen förantsaltar om en förundersökning i ärendet för att utröna huruvida förtalslagstiftningen kan användas för att lagligen näpsa de skamliga krafter som ägnat sig åt detta vederstyggliga rackarspel.
Slutligen ber vi från detta forum att instämma i skribenternas slutord och uttalar samtidigt ett stort tack för att de tagit bladet från mun i denna fråga och fört in den på den enda väg som återstår:

"Vi hoppas att svenska massmedier och svenska politiker lär sig av det här, och att vi slipper se sådana här tragiska angrepp på Sveriges konung och statsskick i framtiden. Vi hoppas att Carin Stenströms kollegor tar till sig av hennes kritik, och vill slutligen tillönska konungen och hans familj ett gott nytt 2012! "

Leve Monarkin!

Leve Konungen och hans hus!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Kommunistisk avgudadyrkan

En av kommunismens fäder, pamflettisten Marx, beskrev 1844 i pamfletten  Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie religonen som "das Opium des Volkes" [sv. folkets opium]. Detta är något som alla kommunistiska implementationer tagit fasta på varigenom personer med religös övertygelse förföljts, torterats och avrättats samtidigt som religösa symboler och byggnader vanhelgats.

Nu är det dock så att människans behov av religon och andlighet är oändligt mycket större än vad pamflettisten Marx, i sin stora inskränkthet och dumhet, kunde förutse. För att i någon mån hantera denna problematik har det i de kommunistiska implementationerna införts en personkult av sällan skådat slag. Kommunismens blodsbesudlade ledare, såsom exempelvis mass- och barnamördaren Lenin, folkmördaren Stalin och tyrannen Mao, har lagts i glassarkofager som placerats i mausoler. Dessa maosoler har sedan gjorts till något som närmast kan liknas vid tempel, dit de förtrycka medborgarna tvingats att vallfärda.


Tyrannen Maos döda lekamen i det mausoleum som är beläget invid den Himmelska Fridens torg i Peking

Det kommunismen på detta sätt infört är därför inget annat än ren avgudadyrkan, något som det Första Budet allvarsamt varnar oss för.

En säregen form av denna avgudadyrkan kan beskådas i Nordkorea där den nyss avliden tyrannen Kim Jong-Il idag begravs vid en storstilad statsbegravning. I detta land är den störste avguden, den avlidne tyranens fader, Kim Il Sung vilken gjorts till "evig president". Denna avgud finnes även han placerad i en glassarkofag vilken är placerad i en tempelliknande byggnad.


Avgudatemplet där den döda lekamen efter tyrannen och avguden Kim Il-Sung förvaras

I det nordkoreanska implementationen av kommunismen har ock utnyttjat de konfucianska ideal, med stark auktoritetstro, som varit en del av den koreanska kulturen. Om detta finns idag en intressant artikel publicerad i Svenska Dagbladet.

Centralhallen i Kim Il-Sungs avgudatempel
Not:
Efter moget övervägande har denna artikel illustrerats med bilder som helt visst är anstötliga, dock illustrerar de på ett mycket påtagligt sätt den vederstyggliga avgudadyrkan som bedrives inom kommunismen, vilket motiverar att de medtagits. Till läsare som ändå finner detta anstötligt över det rimligas gräns framföres en ödmjuk ursäkt. 

tisdag 27 december 2011

Domar utmätta i Addis Abeba

Så har då straffen för redaktörerna Schibbye och Persson utmätts av domstolen i Addis Abeba. Utifrån den dom, rörande skuldfrågan, som avkunnades den 21 december utmättes det lägsta straffet, 11 års fängelse, som den etiopiska strafflagen känner för det brott redaktörerna fällts för. I detta måtto får utslaget därför ses såsom ett steg i rätt riktning och ett tecken på att den etiopiska regimen, som otvivelaktigt har ett inflytande på domstolen, icke än mer vågar utmana den internationella vrede som den rättsvidriga lagföringen givit upphov till.

Såsom tidigare deklarerats på detta forum har ett rättsövergrepp utan något som helst tvivel begåtts. Det har ock konstaterats att Etiopien icke är att betrakta såsom en rättstat. Detta innebär att den fortsatta handläggningen av detta fall, där ingen möda får lämnas ospard, måste ske på ett synnerligen välgenomtänkt sätt och utan att väcka den etiopiska regimens vrede. Stora offentliga aktioner kommer sannolikt, även om de ur ett principiellt perspektiv är riktiga, att leda lösningen av frågan i fel riktning.  Aktioner av denna typ kommer enbart att ge den etiopiska regimen råg i ryggen att hävda sin rätt.

Den dystra sanningen är att vi såsom enskild stat bestitter ytterst få, om än några, maktmedel som kan tas i anspråk. Enda lösningen är att söka hjälp från andra staters regeringar, som har en annan relation med den etiopiska regimen, för att med tyst diplomati bringa frågan till en lösning där redaktörena Schibbye och Persson kan återbördas till vårt land.

Utifrån det som säges ovan synes det mycket klokt av statsminister Reinfelt och statsrådet Bildt att icke direkt kommentera straffen utan att låta kabinettssekreteraren uttala vårt lands ståndpunkt i frågan. Detta ger större utrymme för den högsta statsledningen att agera i frågan utan låsningar.

söndag 25 december 2011

Hans Majestät Konungens tal


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Traditionellt har idag Hans Majestät Konung hållit sitt jultal.Talet i sin helhet finns att tillgå på Hovets hemsida.

Inledningsvis redogjorde Hans Majestät för den del av hans viktiga värv som har med relationen till andra länder och folk att göra. Här nämndes statsbesöken i Botswana och Polen samt det estniska statsbesöket i Sverige. Vidare talade Konungen om sitt besök vid de av rikets arméstridskrafter som verkar i Afghanistan.

Att verka för goda relationer med andra stater är något som i alla tider varit en viktig del av våra Konungars gärning. Konungen har här möjlighet att verka utifrån en kontiniutet, som är omöjlig för politiker som"kommer-och-går". I sin nu mer än 38-åriga Konungagärning har Konungen som få andra nära kunnat följa utvecklingen i ett skede av historien som varit omvälvande. Konungen har under denna tid träffat i princip alla statsledare av betydelse, något som ingen annan svensk gjort. Detta ger självklart erfarenheter och insikter som är mycket värdefulla.

Hans Majestät fortsatte sedan med att delge sitt stora intresse för det uppväxande släktets välgång och berörde här de initiativ som tagits inom ramen för "World Child & Youth Forum". Detta är ett ämne som berör oss alla och det är här av betydelse att någon kan höja denna fråga över lismande politiker käbbel.

Hans Majestät fortsatte med att beröra sitt intresse för vetenskapen vilket förde vidare till Nobelpriset och dess betydelse för vårt land. Här avslutade Hans Majestät med att hylla årets svenske litteraturpristagare poeten, herr Transströmer, och yttrade:

"Många människor runt om i världen finner inspiration och förståelse hos Tranströmer. Det är ett fint bevis på att vi människor är mer lika än olika varandra. "

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

lördag 24 december 2011

God Helg


Från detta Forum framföres till alla läsare en hjärtinnerlig önskan om en God Helg och en påminnelse och uppmaning om att icke glömma denna Helgs sanna innebörd, vår Frälsares födelse. Minns Julevangeliet:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.  

Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,  för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

Men ängeln sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba."

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

"Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!"

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss."

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt. 



Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland vid den Julkrubba, som var en bröllopsgåva från Sveriges Kristna Råd.

fredag 23 december 2011

Till Konungens försvar


Den hedervärda redaktören Carin Stenström

Förre chefredaktören och och författaren redaktör Stenström tar idag bladet från mun i en mycket avslöljande och läsvärd Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet där den skamliga förtalskampanjen mot Konungen avslöjas. Redaktör Stenström framför här helt riktigt att varje pressetisk gräns har passerats i massmedias ovederhäftiga och högst osakliga förtalsskriverier mot Konungen.

Redaktör Stenström beskriver hur förtalskampanjen driva av stora Stockholmstidningar lierade med kriminella element gått i spetsen för dessa skamligheter. Genom de vanvettiga insinuationerna om påstådda bilder har dock det hela gått för långt och slutat i en ärerörig dumhet vars like aldrig skådats i svens massmedia. Redaktör Stenström beskriver detta enligt följande:

"Efter att ha mjölkat hotet om bildpublicering så långt det gått blev det till sist nödvändigt att publicera den bild det handlar om. Vad Expressen betalat för detta ”bevis” lär vi aldrig få veta, men man kan utgå ifrån att det inte var gratis. På goda grunder antar både Expressen och övriga samarbetstidningar att bilden är manipulerad. Det rimliga hade alltså varit att före publicering undersöka bilden, vilken man rimligtvis har resurser till, och avstå från publicering om äktheten var tveksam. "

Vidare fortsätter redaktör Stenström:
"När det står klart att bilden är en bluff väljer samtliga tidningar att avstå från ursäkt eller beklagande. Man skäms inte över det förtal och den skada man orsakat kungafamiljen. Man skäms inte för att ha lurat och bedragit sina läsare. Man skäms inte för att ha försummat den faktakontroll som borde legat på medierna och inte på privata nätgrupper."
Väl talat redaktör Stenström!
Det är nu uppenbart att hedervärda medborgare tröttnat på den fullständigt obefogade, och av fega republikanska krafter initierade, kampanjen mot vår Konung och hans hus. Den stora dumhet, som dessa usla skamliga republikaner begått genom sin förtalskampanj blir nu allt mer uppenbar. Allt fler inser nu att heder, ärlighet och respekt för sanningen är fullständigt okända begrepp för de dumhetens och fräckhetens republikaner som står bakom den kampanj vi nu under år kunnat beskåda.
Leve Monarkin!
Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

En av kommunismens banemän vigd till den sista vilan

Från den högtidliga statsbegravingen i St Vituskatedralen i Prag

Vid en högtidlig begravningsakt vigdes idag den förutvarande tjeckiske presidenten herr Havel till den sista vilan. Herr Havel var en av de stora i kampen under den mörka tid då östra Europa satt i det kommunistiska förtryckets bojor anförda av den röde satans allra trognaste lakejer i Kreml. Oförtrutet kämpade herr Havel för frihetens sak.

Med stor rörelse minns vi hur herr Havel, tillsammans med den 1968 av de blodsbesudlade kommunisterna näpste herr Dubček, den 24 november 1989 på Vaclavplatsen i Prag framförde oppositionens otvetydiga krav. Samma afton tvingades presidiet i det vederstyggliga kommunistpartiets politbyrå, den röde satans egna lakejer, att näsligt avgå. Frihetens klockor klämtade nu för det av den fruktansvärda kommunismen förtryckta tjeckoslovakiska folket. Mindre än en månad senare var kommunismens hemska saga i Tjeckoslovakien över.

Herr Havel var en rese och hans namn och minne kommer för alltid att i gyllene skrift stå skriven i förteckningen över de personer som gjorde mänskligheten en ofattbar stor tjänst när den människofientliga kommunismen bringades över ända under det historiska året 1989. Andra som finns i denna förteckning är självklart Hans Helighet Påve Johannes Paulus II och den förre polske presidenten herr Walesa samt Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.


Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag officierar

Akten förrättades i St Vituskatedralen i Prag av Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag som ock framförde följande budskap från Hans Helighet Påve Benedictus XVI som manade:

"Minns hur modigt herr Havel försvarade mänskliga rättigheter vid en tid så dessa systematiskt förnekades folket i ert land, och visa stor aktning för hans visonära ledarskap".

vidare:

"Jag tackar Gud för den frihet som folket i den Tjeckiska Republiken nu åtnjuter"

Många var de statsmän från när och fjärran som begett sig till Prag för att hedra denne en av kommunismens stora banemän. Från vårt land fanns statsrådet och chefen för Utrikesdepartementen herr Bildt på plats.


Statsrådet Bildt anländer till St Vituskatedralen i Prag.

Hertigen av Värmland har avlagt lantmästarexamen


Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip. Prins av Sverige, Hertig av Värmland

Hovet låter meddelan att Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, tagit lantmästarexamen. Hertigen har härigenom genomgått ytterligare en utbildning. Tidigare har Hertigen genomgått officersutbildning inom Marinen och innehar sedan 2007 kaptens grad. Vidare har Hertigen genomgått en tvåårig utbildning i grafisk design vid Forsbergs skola.

Den nu avlagda examen ökar än mer Hertigens mångkunnighet, vilken kommer väl till pass i hans viktiga värv att såsom Prins av Sverige tjäna riket. Att Hertigen tar denna sin uppgift på största allvar framgår av att han på Hovets hemsida uttalar följande:

"Först och främst är jag Prins, det är jag född till"

I detta må även nämnas att Hertigen är involverad i förvaltningen av det omfattande jordbruk som Konungen drivet på Stenhammars Slott. I detta uppdrag kommer givetvis den kunskap och de färdigheter sok Hertigen nu förvärvat till stor nytta. Det är ju ock känt att Konungen har ett stort intresse för jordbruket och att Konungens verksamhet på Stenhammars Slott ofta rönt stort intresse då det på många sätt befinner sig på det agrara områdets framkant.

Gratulationer på Högtidsdagen


Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning

Från detta forum framföres i ödmjuk underdånighet de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning på hennes 68:e födelsedag.


Hennes Majestät Drottning Sofia, Sverige och Norges Drottning, Prinsessa av Nassau, efter 1905 Drottning av Sverige, vilken innevarande år passerats av vår nuvarande Drottning såsom i tid längst varande regentgemål.

Det må i detta sammanhang nämnas att innevarande år är ett verkligt märkesår för Hennes Majestät, som denna dag varit rikets Drottning och regentgemål i 35 år 6 månader och 4 dagar. Ingen annan svensk Drottning har så länge varit regentgemål. Närmast kommer Hennes Majestät Drottning Sofia, till 1905 Sveriges och Norges Drottning, därefter Sveriges Drottning, som var regentgemål i 35 år 2 månader och 18 dagar.

onsdag 21 december 2011

Domarna i Addis Abeba

Så har idag hårda domar avkunnats mot svenska publicister, redaktör Schibbye och redaktör Persson, avkunnats. Dessa domar förstärker bilden av att Etiopen icke är ett rättsäkerhetens land utan att här finnes ett rättsväsen som är nära lierat med den verkställande makten. Förvisso har redaktör Schibbye och redaktör Persson överträtt landets lagar, i det att de inrest olagligt, och de må ock anmärkas att deras resa kan synas ha varit direkt dumdristig med tanke tillståndet i landet. Dock, vare sig en smärre förbrytelse mot inreselagarna eller dumdristighet är något som berättigar det rättsövergrepp som tvivelsutan begåtts.

Det bekymmersamma i det hela är att mången, som sympatiserar med dessa publicister, har en mycket naiv uppfattning om hur stater av Etiopien natur fungerar. Det man icke förstår är att stater av detta slag näpperligen låter sig påverkas av opionionsyttringar och stora ord. Istället är det naiva beteende som stundvis ägt rum, i denna fråga, kontraproduktivt då det ger "råg i ryggen" till de rättsosäkerhetens politiker som härskar i detta land att visa sin makt. Genom all publicitet har tyst diplomati och förtrogna diskussioner, genom vilka frågan aldrig hade behövt komma till detta stadium, omöjliggjorts.

Naiva är och de som tror att vår Regering med stora uttalanden och påtryckningar kan förmå den etiopiska regimen att ändra ståndpunkt. Icke så att Regeringen skall vara tyst, både statsministerns och utrikesministerns skarpa uttalanden är bra och nödvändiga, men vi skall icke förledas att tro att dessa är lösningen på situtionen. Representanter för vår Regering kan knappalunda bege sig till Etiopien och där rumstera om, såsom om vårt land vore en stormakt. Nej, lösningen i denna sak ligger i idog tyst diplomati och förtrolighet och att i detta söka stöd från andra regeringar för vilka rättsäkerheten är ett fundament.

tisdag 20 december 2011

Monarkins stöd bland de folkvalda förkrossande stort

Svenska Dagbladet låter idag redovisa en undersökning om riksdagsledamöternas syn på vårt statsskick. Resultaten kan sammanställas enligt följande:


Således kan konstateras att tre fjärdedelar av Riksdagens ledamöter stödjer demokratin. Detta torde vara en god spegel av hela vårt folks inställning i frågan. Särskild glädjande är det att många hedervärda socialdemokratiska ledamöter stödjer Monarkin tvärtemot det partiprogrammet. Dessa har uppenbarligen förstått Monarkin stora värde för vårt land såsom en samlande institution för hela vårt folk.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

måndag 19 december 2011

Maktskifte i tyranniet Nordkorea

Få torde de vara som fäller en tår över att ledaren för det kommunistiska tyranniet Nordkorea, Kim Jong-Il, nu gått hädan. Skillnaden för det arma nordkoreanska folket synes icke bliva märkbar enär detta maktskifte förberetts under en längre tid och genom att de kommunistiska herrarnas makt garanteras av den miltärmakt som tar varje styver i anspråk och lämnar folket att leva i största armod.

Tyranniet Nordkorea är vid sidan av tyrraniet Kuba de enda kvarvarande kommunistiska staterna i egentlig mening. Förvisso härskar fortfarande kommunistpartiet i Kina men här har sedan länge kommunismen övergivits i sin praktik även om den kinesiska regimen alltfort förtrycker de av sina medborgare vilka allt för mycket motsätter sig partiets makt. Jämfört med läget i Kina under den grymme och blodsbesudlade massmördaren Maos dagar har dock situationen ljusnat betydligt.

Det som kännetecknar de kvarvarande tyrannierna är deras totalitäritet och att dess envälde som utgår från starka personligheter vilka innehaft makten under långerliga tider. Inslaget av neopotism är ock betydande. På Kuba efterträddes den mångårige tyrannen Fidel Castro av sin broder Raol Castro och i Nordkorea efterträds dikatorn Kim Jong-Il av sin son Kim Jong-Un. Statsskicket i Nordkorea är dessförutan ytterligt säreget i det att den sedan år 1994 år avlidne Kim Il Sung alltfort betraktas som landets president.

Det internationella samfundet borde nu samfällt agera kraftfullt för att skära bort de pestbölder, som de kvarvarande kommunistiska tyrannierna utgör, från de förtrycka nordkoreanska och kubanska folken. Även dessa folk har en självklar rätt att njuta frihetens sötma och här får ingen möda lämnas ospard.

Republikanernas smutsiga kampanj


Vår vördade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Så kan vi i pressen åter notera att vår Konung och vårt Konungahus röner stort intresse. Med glädje kan konstateras att Konungen åtnjuter stort förtroende bland Riksdagen ledamöter. Detta är på intet sätt förvånande då Riksdagens ledamöter, genom sina uppdrag, får rikliga tillfällen att nära följa hur Konungen på ett mycket förtjänstfullt sätt utövar sitt viktiga ämbete som rikets Statschef.

Det intresse som nu ges Monarkin torde dessvärre dock ha sitt ursprung i den smutsiga kampanj som under flera år drivits av republikaner i allmänhet och den vederstyggliga sekten republikanska föreningen i synnerhet. Det anmärkningsvärda i den republikanska kampanjen är att den icke grundar sig på en saklig diskurs om vår konstitution utan helt är inriktad på att förtala Konungen och hela hans hus. Orsaken till detta torde vara att republikanerna även själva inser att de konstutionella argumenten för införande av republik är tunnare än tunnaste vattvälling. Istället inleder man excesser i försåtligt ryktesspridande, smutskastning och rent förtal då man icke vågar strida med blanka vapen.

Låt oss då ställa några frågor som borde vara relevanta för dem om genom en vederhäftig diskussion vill skapa argument för ett skifte av statsskick.

1. Är ett republikanskt statsskick förenligt med principen om maktdelning?
Kanppalunda. Maktdelningens princip, vilken ytterst utgår från naturrätten, kräver att lagstiftande, verkställande och dömande makt skall läggas i olika händer. Detta för att säkerställa att rättsäkerhet uppnås och att den verkställande makten icke låter sig styras av annat än lagarna. I ett republikanskt statskick är detta mycket svårt att uppnå då både lagstiftande och verkställande makt läggs under politiken vilket innebär en risk för alla de som icke tillhör majoriteten, d.v.s. minoriteten som i antal kan vara näst intill lika stor som majoriteten.

2. Inkräktar nuvarande statsskick på folkstyret?
Alls icke. Vår konstitution och dess Regeringsformen stipulerar att vårt statskick är Monarki. Vår Regeringsform är antagen av vår folkvalda Riksdag och således ett uttryck för folkviljan.

3. Kan en statschef i en republik vara hela folkets företrädare?
Knappalunda. I de flesta stater finnes två eller flera politiska konstellationer, konstellationer vilka är dominerande. I det republikanska statsskicket är vanligen statschefen (ofta benämnd president) vald av de väljare som stödjer den konstellation som lyckas uppnå majoritet. Övriga väljare har vanligen röstat på en annan kandidat varför de i själ och hjärta icke uttryckt sitt stöd för den som valts.

4. Visar republikanerna att Konungen icke skött sitt ämbete?
Alls icke. I debatten förekommer icke ett endaste exempel på det att Konungen skulle ha misskött sitt ämbete eller på något väsentligt sätt handlat i strid med konstitutionen.

Ovanstående frågor är uppenbarligen ointressanta för repbublikanerna. Istället har man iståndsatt en smutsig kampanj som nu synes ha nått vägs ände och vilken därför ökar de fega republikanernas desperation. Denna kampanj har i huvudsak bestått i följande:

1. Misskredierande av Konungens vandel
Här författades en smädesskrift, vilken enbart grundade sig på uppgifter från kriminella element vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Icke ett enda vederhäftig belägg har kunnat visas. När nu de bilder, som varit ett av de bärande elementen i hela argumentationen, visar sig vara rena falsarier faller allt detta platt till marken och lämnar de fega republikanerna kvar med blott och bart skammen som enda tillgång.

2. Misskrediterande av Drottingens bakgrund
I sitt smutsiga värv har republikanska krafter lagt stor möda på att misskreditera Drottingens fader för sådant som inträffat före det att Drottingen föddes. Att överhuvudtaget på detta sätt använda den ogiltiga argumentationsformen "guilt-by-association" visar på den oerhört låga och ohederliga nivå som dessa fega republikaner agerar och verkar. När sedan Drottingen föranstaltar om en grundlig undersökning av de egentliga sakförhållandena, genomförd av förre riksarkivarien dr Norborg, visar det sig förvisso att Drottningens fader, likt mångtusenden andra tyskar under den mörka perioden, varit medlem av nazistpartiet. Dock framkommer det att Drottingens fader icke på något sätt haft en aktiv roll i partiet. Vidare visar det sig att Drottningens fader, genom sitt agerande, medverkat till att en hedervärd judisk affärsman beretts tillfälle att lämna Tyskland och bygga sig en tillvaro i Brasilen. Ävenledes i denna punkt slår således argumentation tillbaka mot de fega republikanerna själv.

Republikanernas desperation blir allt mera tydligt vilket med all tidlighet kan noteras genom diverse, från ett konstionellt perspektiv, helt huvudlösa förslag vilka icke ens förtjänar att kommenteras.

Det är därför dags att förpassa denna ohederlighetens argumentation till glömskan och istället fokusera på den stora tillgång vi har i vår Monarki och i vår Konung och hela hans hus. Med glädje ser vi ock fram emot den lyckliga tilldragelse som är beräknad till mars månad då vårt Konungahus, om Gud vill, kommer att utökas med ytterligare en tronarvinge.

Dessbättre finns ock mången politiker som ser Monarkins sanna värde. Den hedervärde riksdagledamoten herr Wallmark låter i Svenska Dagbladet bland annat uttala följade:

"I vårt grannland Danmark till exempel är statschefen den som ansvarar för regeringssonderandet, det är ett sätt att avpolitisera uppgiften. För lite märkligt blev det år 2006 när Socialdemokraterna förlorade makten, och avgående talmannen Björn von Sydow sonderade. Då blev en företrädare för det förlorande laget den som pratade med partierna om regeringsbildandet.

Jag menar inte att Björn von Sydow på något sätt missbrukade posten, han är en gentleman, men det kan ju finnas en potentiell politisk risk i sådana situationer. Jag bryr mig inte så mycket om vad tidningar skriver om kungahuset, vare sig det är positivt som under kronprinsessans bröllop, eller negativt som nu kring kungen. Monarkin är ett system som tjänat oss väl över tid, och då får man stå över de tillfälliga skriverierna. Monarkin är så mycket större än nuvarande kungafamiljen.

Jag ser mig som monarkist, inte rojalist. Jag tror att monarkin blir kvar under överskådlig tid."

Det herr Wallmark menar är att Regeringsformen bör ändras så att Konungen övertar talmannens roll vid regeringsbildning. Ett i sanning mycket lovvärt förslag i rätt riktning.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

lördag 17 december 2011

Kristedemokraterna måste göra upp med republikanerna

Det pågår nu en debatt om Kristdemokraterna och dess framtida inriktning. I detta har partiordföranden, herr Hägglund, uttalat att Kristendomen måste vara mer framträdande i partiet, vilket är en lovvärd inställning. Frågan är dock om partiet vågar ta steget fullt ut och på allvar förmår att sätta sig upp mot den sekulära dumhet och värderelativism, som allt för länge förpestat samhällsutvecklingen. Återinförd kristdendomskunskap i skolorna vore i detta ett mycket välkommet förslag.

En annan fråga som länge förmörkat bilden av Kristdemokraterna är att man i sina led har konungasmädaren , republikanen och ordförande i sekten republikanska föreningen, advokaten Althin, i sina led. Nämnde advokat har ock, trots att han republikanska inställning varit väl känd, även under en period vrit ledamot av partistyrelsen vilket i sanning är anmärkningsvärt då partiet i sitt program stödjer Monarkin. Det torde ock vara så att partiet alltfort använder sig av denne konungasmädares tjänster.

Kristdemokraterna måste därför ävenledes göra upp med republikanerna och förklara att de icke vill ha något med konungasmädaren Althin att beställa. För mig, och mången annan monarkist, har partiets relation till konungasmädaren gjort att det varit fullständigt uteslutet att ge våra röster till partiet.

fredag 16 december 2011

Nu har republikanerna endast skammen kvar

Den vederstyggliga sekten, republikanska föreningen, har länge sökt smutsa och misskreditera vår Konung genom hänvisningar till bilder, vilka innehas av en kriminell vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Nu synes det, föga förvånande, som att nämnda bilder är manipulerade och rena falsarier. På detta forum har flerfaldiga gånger hävdats att detta varit fallet då bildmanipulation genom modern databehandlingsapparartur är synnerligen enkelt att genomföra.

Svenska Dagbladet låter meddela att tidningen Expressen, som har kommit i besittning av några av dessa falsarier, låtit tre oberoende expertföretag granska bilderna. Resultatet av denna granskning är entydigt, bilderna är förfalskningar, förfalskningar vilka dessutom synes vara undermåliga även som manipulationer.

Vad som nu bör ske är att åtal för förtal väcks mot den som står bakom dessa falsarier så att denne kan näpsas med en välförtjänt laga dom.
Sekten republikanska föreningens smutsiga kampanj, som drivits under flera år under förtalsliknade former, faller härigenom platt till marken. Alla illasinnade insinuationer och antydningar vilade icke på något annat än lösan sand. Det enda dessa fega republikaner, vilka inte vågra strida med blanka vapen, nu har kvar är skammen. Om konungasmädaren och advokaten Althin, som är ordförande i nämnda lögnaktiga sekt, hade någon heder skulle han ofördröjligen och underdånigt framföra en ursäkt till Konungen.

Låt mig såsom en hyllning till vår högaktadew konung här citera Kungssången, som vi alla må instämma i:

"1
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!


2
O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.


3.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!


4.
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.


5.
Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!"


Leve Monarkin!

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

torsdag 15 december 2011

Osmakligt av Dagens Nyheter

Åter försöker fega republikanska krafter kasta smuts på Hennes Majestät, för händelser relaterade till hennes fader, vilka skedde innan Henne Majestät föddes. Händelser som Hennes Majestät dessutom låtit utreda genom, förre riksarkivarien doktor Norbergs försorg.

Denna gång är det herr Nowinski, som i ett inlägg i Dagens Nyheter, söker att smäda Hennes Majestät genom ett mycket långsökt resonemang, vilket är så vanvettigt att det icke förtjänar att kommenteras. Det hela är ytterligare ett fegt inlägg i republikanernas illasinnade kampanj.

Det som dock måste noteras, och fördömas på det högsta, är Dagens Nyheters bildval vilket gränsar till förtl. Herr Nowinskis illasinnade artikel försöker i slå mynt av ett barns konflikt mellan föräldrakärlek och en förälders tillkortakommanden och då relatera till relationen mellan Hennes Majestät och hennes fader. Detta illustreras med två bilder, den ena av Hennes Majestät, och den andra av den brottslige och vederstygglige nazistiske hönsfarmaren Himmler och dennes dotter. Med detta gör således Dagens Nyheter, som  gör anspråk på att vara en vederhäftig publikation, den osmakliga och djupt kränkande jämförelsen mellan Hennes Majestäts fader, vilken likt mången annan tysk var passiv medlem av det aktuella partiet, och en av dess allra mest framstående potentater.

Dagens Nyheter framstår genom detta såsom en "skandalblaska" av värsta sort. Skall Dagens Nyheter på något sätt kunna återupprätta sitt oförlåtliga tilltag bör chefredaktören ofördröjligen till Hennes Majestät framföra sitt och tidningens djupa och uppriktiga ursäkt.

tisdag 13 december 2011

Förunderlig upphöjelse av kommunister

I ett mycket upplysande och välformulärt inlägg i Svenska Dagbladet beskriver herr Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, hur visdiktaren Wiehe hyllas i televsionskanalen TV4, trots att han sprider hyllningssånger om en av de vederstyggliga kommunistiska pestbölder som alltfort plågar vår värld, den människofientliga diktauren Kuba. En hård diktatur där ännu en av den röde satans allra trognaste lakejer, tyrannen Fidel Castro, besitter den yttersta makten om än denna formellt överlämnats till brodern.

Visdiktaren Wiehe är alltfort en kommunistisk revolutionär, som icke drager sig för att förhärliga våld och mord. Herr Modig låter oss upplysningsvis ta del av ett av vissångaren Wiehes förskräckande, och ur ett litterärt perspektiv högst undermåliga alster. Så här skriver denne, av kommunismens dödliga och avskyvärda ideologi besatte visdiktare, rörande den så kallade finanskrisen:

"Hatar du dom jävlarna, som köper upp och lägger ner? Vill du skära dom i bitar och slå in dom i paket? Drömmer du om huvuden som ligger i en korg? Vill du sätta upp en galge på närmsta stora torg? Vägrar dom att lyssna när du berättar vad du vet”

På detta sätt kan endast en sann kommunistik revolutionär och en som fullständigt saknar respekt för sina medmänniskor uttrycka sig. Det visdiktaren Wiehe här ger uttryck för är högst skamligt och avskyvärt. De som hyser detta slag av människofientliga åsikter förtjänar i sanning icke någon uppmärksamhet i massmedia. Varje sann människovän, som hyser omsorg om sina medmänniskor, måste därför på det högsta ta avstånd från det slag av människofientliga åsikter, som visdiktaren Wiehe och hans meningsfränder ger uttryck för. All vederhäftig massmedia borde i avhålla sig från att smutsa sina publikationer med budskap från denne kommunistiske revolutionär och undermålige visdiktare.

Välvilligt upplåter Svenska Dagbladet idag sina spalter för att låta nämnde kommunistiske revolutionär och högst undermålige visdiktare gå i svaromål. Svenska Dagbladet skall dock icke klandras för detta då det ger oss än mer upplysning om visdiktaren Wiehes sanna natur. Krampaktigt står den undermålige visdikatern fast vid sitt försvar av tyrraniet Kuba och sprider villfarelser vars art skulle ha vunnit akting långt in i i varje kommunistisk stats propagandaministerium. Dumheten och historielösheten i den undermålige visdiktarens svaromål synes sakna all gräns då han jämför tyrannen Castros Kuba med Konung Karl XI's Sverige.

Icke heller det faktum, att människorättsorgansiationer, av skilda slag och år efter år, ständigt pekar på förtrycket i Kuba tycks bekymra denne undermålige visdiktare och revolutionäre kommunist det ringaste. Man tager sig för pannan!

Det är dags att världen slutgiltigt befrias från de två kvarvarande kommunistiska pestbölder som fortfarande finns kvar, tyrannierna Kuba och Nordkorea. I detta måste ock de avslöjas som på olika sätt stödjer dessa mänsklighetens fiender. Att de såsom visdiktaren Wiehe och taskspelaren och stalinisten Wolter anses såsom så kallade kulturpersonligheter får icke hindra detta.

Not:
I ovanstående text finns ett citat från ett av vissångaren Wiehes undermåliga undermåliga alster. Detta citat innehåller svordomar, en vederstygglig uttrycksform som normalt icke får förekomma på detta forum. Det är först efter moget övervägande och med enda syfte att visa på vissångaren Wiehes sanna avskyvärda åsikter som alstret citeras. Att mången kan tycka det anstötligt att på detta sätt publicera svordomar är något som jag har stor respekt för. Till läsare av detta anspråkslösa forum framföres därför en ursäkt med försäkran om att denna publicering är ett undantag.

lördag 10 december 2011

En stor högtidsdag

Den store donatorn Alfred Nobel

Denna dag är en stor högtidsdag då det är Nobeldagen, den dag då världens förnämsta och mest ansedda pris inom vetenskap och litteratur utdelas. I år är det 110 år sedan sedan dessa högansedda pris utdelades för första gången. Detta år kan vi särskilt glädja oss åt att en landsman, den hedervärde poeten herr Tranströmmer, tilldelas priset.

Vår högaktade Konungafamilj vid föregående års högtidligheter

Priset utdelas, som hävd och tradition bjuder, av Hans Majestät Konungen och i närvaro av Hennes Majestät Drottningen, Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland samt Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland. Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland befinner sig icke i riket och kan således ej heller närvara. Hertiginnan närvarar dock denna dag vid en högtidlighet i staden New York där stadens vetenskapsakademi högtidlighåller 100 års jubilet av den kände forskaren fru Curies andra Nobelpris.

Genom sina plikter i samband med utdelandet av Noblepriset ges Konungen möjlighet att stifta bekantskap med världens mest framstående forskare vilket är av stort värde.
I detta sammanhang må ock nämnas det forum för möten mellan Nobelpristagare och unga forskare som Greve Lennart Bernadotte, Greve av Wisborg, skapade redan 1951 och som allt sedan dess varje sommar verkat till vetenskapens fromma. Denna verksamhet leds idag av Grevens dotter, Grevinnan Bettina Bernadotte, Grevinna av Wisborg.
Deras Kungliga Högheter Storhertigen och Storheriginnan av Luxemburg

Detta år bevistas även högtidligheterna av Deras Kungliga Högheter Storhertigparet av Luxemburg enär en av pristagarna, medicinpristagaren professor Hoffman, tillhör Storhertigens undersåtar.

fredag 9 december 2011

Konungens ställning

Vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung CarlXVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Åter söker fega republikaner, vilka icke vågar strida med blanka vapen, svärta Konungen genom försåtliga anspelningar på förmenta bilder, bilder som ingen sett och som icke torde existera. Dessa fega skamliga republikaner synes sätta större tilltro till de tvivelaktiga kriminella element, vars enda intresse är att förtjäna Judaspenningar, än till sin Konung. Detta säger i sanning mycket om dessa uslingars heder och sanna väsen.

Den diskussion som nu uppkommit har fått professor Nergelius vid Örebro universitet att i Svenska Dagbladet lyfta frågan om grundlagens reglering om Konungens ställning. Professor Nergelus har här rätt i så måtto att Konungens ställning är mycket bristfälligt definerad i Regeringsformen. Kapitel 5, som reglerar Konungens ställning består blott av 8 paragrafer. Professor Nergelius resonemang har i princip en relevans men det hela förtas till stor del av att det hela relateras till det förtal av Konungen, som feghetens republikaner ägnar sig åt. Inlägget hade haft ett mycket större värde och en större trovärdighet om professor Nergelius avstått från att relatera till fullständigt obelagda hummel och oanständiga förtal, som med all sannolikhet utgår från den vederstyggliga sekten republikanska föreningen.

Det professor Nergelius i huvudsak vänder sig emot är att Konungen icke kan avsättas. Detta påstående är dock icke fullt med sanningen överensstämmande då den sjätte paragrafen ger Riksdagen möjlighet att anse Konungen såsom avgången, om han icke fullgjort sina uppgifter under en sammanhängande period av 6 månader.

Dock torde professor Nergelius huvudinvänding vara att regeringsformen icke innehåller någon precis ordning för det fall att Konungen skulle finna det för gott att nedstiga från tronen och upplåta den åt Tronföljaren. Andra Monarkiers konstitutioner innehåller förordningar om detta och såsom varande monarkist har jag i sak inget att invända mot detta.

Skälet till att Konungens ställning är bristfälligt definierad i vår konstitution torde vara att de republikanska socialistiska krafter som låg bakom konstitutionen, men på grund av Monarkins starka ställning tvingades till den så kallade Torekovkompromissen, ändå försåtligt räkande med att Monarkin inom en snar framtid skulle komma att avskaffas. Bland annat uttalade dåvarande statministern, herr Palme, att Monarkin skulle kunna avskaffas med "ett pennstreck".

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

lördag 3 december 2011

Politikens förfall

Ett bärande element för den argumentation som i all anspråkslöshet bedrives på detta forum är att samhället bör utformas utifrån maktdelningens princip. I denna ha folkstyret stor betydelse i det att lagar stiftas under folkets medverkan och gillande. Däremot utövas den verkställande makten under en av politiken obereonde instituation under medverkan av ovälda och för sina respektive uppgifter skickliga ämbetsmän. Något annat medel att implementera denna oberoende institution än Monarkin känner vi icke. Monarkin skall dock i detta avseende icke främst ses såsom uttrycket för en personlig Koungamakt utan såsom ett beskydd av den ovälda myndighetsutövningen, som står över politikers lismande och egennytta.

Genom den så kallade parlamentarismen har maktdelningsprincipen övergivits. Den verkställande makten är i detta system i grunden samma institution som den lagstiftande. Detta innebär att de som stiftar lagarna, vilket kan ske med en knapp majoritet, ock har ansvaret för att verkställa dem, även för den ofta betydelsefulla minoritet som måhända motsatt sig lagstiftningen. Detta är icke rättsäkert.

Under senaste året har vi såväl när som fjärran kunnat konstatera politikens förfall. I Grekland har kortsynta och av egennytta anfrätta lismande politiker, om de stått till höger ellr vänster på den politiska skalan har i detta sammanhang varit oväsentligt, drivit landet till ruinens brant med svåra umbäranden för det grekiska folket. Ett annat exempel utgörs av den italienske förre försteministern herr Berlosconi, som med tanke på sina ekonomiska intressen, kanppalunda kunnat betraktas som oväld. Icke heller herr Berlosconis leverne synes varit helt klanderfritt.

I vårt land har vi dessbättre en skicklig regering med utomordentliga både stats- och finansministrar som gjort att rikets ekonomiska ställning hör till de bästa, för att icke säga den allra bästa, i hela Europa. Dock kan vi även vårt land nära studera politikens förfall i form av det sorglustiga spektakel som varje dag utspelas kring ordföranden i det socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Ett spektakel fyllt av inkonsekventa, yviga och osammanhängande uttalanden från herr Juholt akompanjerat av allt mer förtörnade partivänners försåtliga krypskytte

På detta forum har tidigare konstaterats att herr Juholt, vars yrkesmässiga erfarenhet inskränker sig till några år som lokalredaktör och vars utbildning icke består av mer än en genomgången tvåårig gymansieutbildning av mediokert slag, icke är i besittning av de egenskaper som krävs för att utföra den uppgift ha anförtrots.

Nu publiceras flera undersökningar vilka visar att herr Juholts förtroende minskar alltmer, detta trots de botgöringsresor han företagit. Av en undersökning som publicerades under gårdagen framgår att blott 10 procent av de tillfrågade anser att herr Jholt är en tillgång för sitt parti. Här har till och med herr Juholt lägre förtroende än kommunisten herr Ohly för vilken motsvarande siffra är 15 procent. I särklass störst förtroende åtnjuter statminister Reinfelt med hela 82 procent.

En annan undersökning, som Svenska Dagbladet låter kungöra idag, ger vid handen att herr Juholts förtroende inom det egna partiet, botgöringen till trots, fortsätter att sjunka. Under senaste månaden synes ytterligare 10 procent av partimedlemmarna övergått till ståndpunkten att herr Juholt bör ställa sin plats till förfogande. Det beska beskedet för herr Juholt, enligt undersökningen, är att nära 40 procent av partiets medlemmar önskar se en annan ordförande.

Problemet är när den sort av politiker, som exemplifieras ovan, anförtros en stats högsta verkställande ämbeten. De bekläder då dessa ämbeten, icke utifrån skicklighet och oväld, utan genom politisk position, en politisk position som näst in till alltid vilar på en bräcklig majoritet. Bara tanken på att den oskicklige herr Juholt, som dessutom på ett alltmer osmakligt sätt framhåller sin egen persons förträfflighet, skulle bekläda statsminsisterposten ger upphov till största oro och betänklighet.