Maktskifte i tyranniet Nordkorea

Få torde de vara som fäller en tår över att ledaren för det kommunistiska tyranniet Nordkorea, Kim Jong-Il, nu gått hädan. Skillnaden för det arma nordkoreanska folket synes icke bliva märkbar enär detta maktskifte förberetts under en längre tid och genom att de kommunistiska herrarnas makt garanteras av den miltärmakt som tar varje styver i anspråk och lämnar folket att leva i största armod.

Tyranniet Nordkorea är vid sidan av tyrraniet Kuba de enda kvarvarande kommunistiska staterna i egentlig mening. Förvisso härskar fortfarande kommunistpartiet i Kina men här har sedan länge kommunismen övergivits i sin praktik även om den kinesiska regimen alltfort förtrycker de av sina medborgare vilka allt för mycket motsätter sig partiets makt. Jämfört med läget i Kina under den grymme och blodsbesudlade massmördaren Maos dagar har dock situationen ljusnat betydligt.

Det som kännetecknar de kvarvarande tyrannierna är deras totalitäritet och att dess envälde som utgår från starka personligheter vilka innehaft makten under långerliga tider. Inslaget av neopotism är ock betydande. På Kuba efterträddes den mångårige tyrannen Fidel Castro av sin broder Raol Castro och i Nordkorea efterträds dikatorn Kim Jong-Il av sin son Kim Jong-Un. Statsskicket i Nordkorea är dessförutan ytterligt säreget i det att den sedan år 1994 år avlidne Kim Il Sung alltfort betraktas som landets president.

Det internationella samfundet borde nu samfällt agera kraftfullt för att skära bort de pestbölder, som de kvarvarande kommunistiska tyrannierna utgör, från de förtrycka nordkoreanska och kubanska folken. Även dessa folk har en självklar rätt att njuta frihetens sötma och här får ingen möda lämnas ospard.