Republikanernas smutsiga kampanj

Vår vördade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Så kan vi i pressen åter notera att vår Konung och vårt Konungahus röner stort intresse. Med glädje kan konstateras att Konungen åtnjuter stort förtroende bland Riksdagen ledamöter. Detta är på intet sätt förvånande då Riksdagens ledamöter, genom sina uppdrag, får rikliga tillfällen att nära följa hur Konungen på ett mycket förtjänstfullt sätt utövar sitt viktiga ämbete som rikets Statschef.

Det intresse som nu ges Monarkin torde dessvärre dock ha sitt ursprung i den smutsiga kampanj som under flera år drivits av republikaner i allmänhet och den vederstyggliga sekten republikanska föreningen i synnerhet. Det anmärkningsvärda i den republikanska kampanjen är att den icke grundar sig på en saklig diskurs om vår konstitution utan helt är inriktad på att förtala Konungen och hela hans hus. Orsaken till detta torde vara att republikanerna även själva inser att de konstutionella argumenten för införande av republik är tunnare än tunnaste vattvälling. Istället inleder man excesser i försåtligt ryktesspridande, smutskastning och rent förtal då man icke vågar strida med blanka vapen.

Låt oss då ställa några frågor som borde vara relevanta för dem om genom en vederhäftig diskussion vill skapa argument för ett skifte av statsskick.

1. Är ett republikanskt statsskick förenligt med principen om maktdelning?
Kanppalunda. Maktdelningens princip, vilken ytterst utgår från naturrätten, kräver att lagstiftande, verkställande och dömande makt skall läggas i olika händer. Detta för att säkerställa att rättsäkerhet uppnås och att den verkställande makten icke låter sig styras av annat än lagarna. I ett republikanskt statskick är detta mycket svårt att uppnå då både lagstiftande och verkställande makt läggs under politiken vilket innebär en risk för alla de som icke tillhör majoriteten, d.v.s. minoriteten som i antal kan vara näst intill lika stor som majoriteten.

2. Inkräktar nuvarande statsskick på folkstyret?
Alls icke. Vår konstitution och dess Regeringsformen stipulerar att vårt statskick är Monarki. Vår Regeringsform är antagen av vår folkvalda Riksdag och således ett uttryck för folkviljan.

3. Kan en statschef i en republik vara hela folkets företrädare?
Knappalunda. I de flesta stater finnes två eller flera politiska konstellationer, konstellationer vilka är dominerande. I det republikanska statsskicket är vanligen statschefen (ofta benämnd president) vald av de väljare som stödjer den konstellation som lyckas uppnå majoritet. Övriga väljare har vanligen röstat på en annan kandidat varför de i själ och hjärta icke uttryckt sitt stöd för den som valts.

4. Visar republikanerna att Konungen icke skött sitt ämbete?
Alls icke. I debatten förekommer icke ett endaste exempel på det att Konungen skulle ha misskött sitt ämbete eller på något väsentligt sätt handlat i strid med konstitutionen.

Ovanstående frågor är uppenbarligen ointressanta för repbublikanerna. Istället har man iståndsatt en smutsig kampanj som nu synes ha nått vägs ände och vilken därför ökar de fega republikanernas desperation. Denna kampanj har i huvudsak bestått i följande:

1. Misskredierande av Konungens vandel
Här författades en smädesskrift, vilken enbart grundade sig på uppgifter från kriminella element vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Icke ett enda vederhäftig belägg har kunnat visas. När nu de bilder, som varit ett av de bärande elementen i hela argumentationen, visar sig vara rena falsarier faller allt detta platt till marken och lämnar de fega republikanerna kvar med blott och bart skammen som enda tillgång.

2. Misskrediterande av Drottingens bakgrund
I sitt smutsiga värv har republikanska krafter lagt stor möda på att misskreditera Drottingens fader för sådant som inträffat före det att Drottingen föddes. Att överhuvudtaget på detta sätt använda den ogiltiga argumentationsformen "guilt-by-association" visar på den oerhört låga och ohederliga nivå som dessa fega republikaner agerar och verkar. När sedan Drottingen föranstaltar om en grundlig undersökning av de egentliga sakförhållandena, genomförd av förre riksarkivarien dr Norborg, visar det sig förvisso att Drottningens fader, likt mångtusenden andra tyskar under den mörka perioden, varit medlem av nazistpartiet. Dock framkommer det att Drottingens fader icke på något sätt haft en aktiv roll i partiet. Vidare visar det sig att Drottningens fader, genom sitt agerande, medverkat till att en hedervärd judisk affärsman beretts tillfälle att lämna Tyskland och bygga sig en tillvaro i Brasilen. Ävenledes i denna punkt slår således argumentation tillbaka mot de fega republikanerna själv.

Republikanernas desperation blir allt mera tydligt vilket med all tidlighet kan noteras genom diverse, från ett konstionellt perspektiv, helt huvudlösa förslag vilka icke ens förtjänar att kommenteras.

Det är därför dags att förpassa denna ohederlighetens argumentation till glömskan och istället fokusera på den stora tillgång vi har i vår Monarki och i vår Konung och hela hans hus. Med glädje ser vi ock fram emot den lyckliga tilldragelse som är beräknad till mars månad då vårt Konungahus, om Gud vill, kommer att utökas med ytterligare en tronarvinge.

Dessbättre finns ock mången politiker som ser Monarkins sanna värde. Den hedervärde riksdagledamoten herr Wallmark låter i Svenska Dagbladet bland annat uttala följade:

"I vårt grannland Danmark till exempel är statschefen den som ansvarar för regeringssonderandet, det är ett sätt att avpolitisera uppgiften. För lite märkligt blev det år 2006 när Socialdemokraterna förlorade makten, och avgående talmannen Björn von Sydow sonderade. Då blev en företrädare för det förlorande laget den som pratade med partierna om regeringsbildandet.

Jag menar inte att Björn von Sydow på något sätt missbrukade posten, han är en gentleman, men det kan ju finnas en potentiell politisk risk i sådana situationer. Jag bryr mig inte så mycket om vad tidningar skriver om kungahuset, vare sig det är positivt som under kronprinsessans bröllop, eller negativt som nu kring kungen. Monarkin är ett system som tjänat oss väl över tid, och då får man stå över de tillfälliga skriverierna. Monarkin är så mycket större än nuvarande kungafamiljen.

Jag ser mig som monarkist, inte rojalist. Jag tror att monarkin blir kvar under överskådlig tid."

Det herr Wallmark menar är att Regeringsformen bör ändras så att Konungen övertar talmannens roll vid regeringsbildning. Ett i sanning mycket lovvärt förslag i rätt riktning.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.