fredag 16 december 2011

Nu har republikanerna endast skammen kvar

Den vederstyggliga sekten, republikanska föreningen, har länge sökt smutsa och misskreditera vår Konung genom hänvisningar till bilder, vilka innehas av en kriminell vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Nu synes det, föga förvånande, som att nämnda bilder är manipulerade och rena falsarier. På detta forum har flerfaldiga gånger hävdats att detta varit fallet då bildmanipulation genom modern databehandlingsapparartur är synnerligen enkelt att genomföra.

Svenska Dagbladet låter meddela att tidningen Expressen, som har kommit i besittning av några av dessa falsarier, låtit tre oberoende expertföretag granska bilderna. Resultatet av denna granskning är entydigt, bilderna är förfalskningar, förfalskningar vilka dessutom synes vara undermåliga även som manipulationer.

Vad som nu bör ske är att åtal för förtal väcks mot den som står bakom dessa falsarier så att denne kan näpsas med en välförtjänt laga dom.
Sekten republikanska föreningens smutsiga kampanj, som drivits under flera år under förtalsliknade former, faller härigenom platt till marken. Alla illasinnade insinuationer och antydningar vilade icke på något annat än lösan sand. Det enda dessa fega republikaner, vilka inte vågra strida med blanka vapen, nu har kvar är skammen. Om konungasmädaren och advokaten Althin, som är ordförande i nämnda lögnaktiga sekt, hade någon heder skulle han ofördröjligen och underdånigt framföra en ursäkt till Konungen.

Låt mig såsom en hyllning till vår högaktadew konung här citera Kungssången, som vi alla må instämma i:

"1
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!


2
O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.


3.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!


4.
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.


5.
Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!"


Leve Monarkin!

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

7 kommentarer:

  1. Republikanerna strider icke med blanka vapen. Nåväl, med vilka vapen skall de då strida? Hur skall en republikansk rörelse arbeta för att vinna h:r fältmarskalkens godkännande?

    SvaraRadera
  2. En republikansk rörelse skall blott och bart strida med rent konstitutionella argument. Att de avstår från detta torde tyda på att de icke anser de konstitutionella argumenten är starka nog.

    SvaraRadera
  3. Men om monarkisterna inte begränsar sig till konstitutionella argument (utan använder känslo-, ekonomi-, kultur- och traditionsargument), varför skall då republikanerna begränsa sig till det strikt konstitutionella? Är det rättvisa? Varför ska bara monarkister få argumentera brett för sin sak?

    SvaraRadera
  4. Herr Rune,
    Jag vill här påpeka att min argumentation bygger på konstitionella argument utgående från maktdelningsprincipen. Finner herr Rune några andra argument i min argumentation önskar jag att dessa anges explicit.

    Sedan synes icke herr Rune skilja mellan monarkister och rojalister. En monarkist bygger sin argumentation på konstitionella argument medan en rojalist även tar till känslomässiga m.fl. argument.

    Detta forum företräder en monarkistisk syn och hur rojalister argumenterar kan jag på intet sätt hållas ansvarig.

    Jag ber ock att få hänvisa till det inlägg jag idag publicerat med rubriken "Republikanernas smutsiga kampanj". I detta finns ett citat från riksdagsledamoten herr Wallmark vilket ock detta, för herr Rune, något torde klargöra skillnaden mellan begreppen monarkist och rojalist.

    SvaraRadera
  5. Så fri från känsloargument är dock icke h:r Fältmarskalken att han värdigas avstå från uttryck såsom "Vår vördade Konung" och dylikt. Det strikt konstitutionella argumenteringssättet synes med andra ord icke vara allenarådande här å denna blogg. Hur det än må vara med dessa ting, h:r Fältmarskalken har fått mig intresserad av de konstitutionella skälen för monarki varför jag nu går att närmare studera dessa, till att börja med i denna blogg.

    SvaraRadera
  6. Det är gott att herr Rune du ägnar sin möda att närmare studera Monarkin utifrån det konstitutionella perspektiv den måste diskuteras.

    Sedan vill jag när det gäller herr Runes anmärkning om "känsloargument" framföra att det utifrån mitt synsätt icke är något "känsloargument" att tala om "vår vördade Konung". För mig är detta ett sätt att uttrycka respekt och aktning för de instutioner som jag finner fundamentala i samhället. För mig, som utgår från maktdelningens principer, är det fullt naturligt att på samma sätt uttrycka respekt och aktning inför Riksdagen, som är en annan av vårt samhälles grundbärande institutioner.

    Således utgör min respekt och vördnad för samhällets viktiga institutioner inga som helst argument i diskussionen om statskick. Hade jag, Gud förbjude, varit republikan hade jag hyst samma typ av respekt för detta statsskicks statschefsämbete. I detta sammanhang må nämnas att det även i mången republik finns en tradition och ett protokoll som omger presidentämbetet, vilket icke skiljer sig nämnvärt från motsvarande ordningar i en Monarki.

    SvaraRadera
  7. Med all respekt må det vara mig obetaget att fälla anmärkningen att h:r Fältmarskalkens vördnadsfulla ordvändningar inför anblicken av majestätet inte motsvaras av likartade ordalydelser när han någon gång ägnar riksdagen sin uppmärksamhet. Men jag avser likväl inte att förlänga dispyten om detta, trots allt, mindre spörsmål. Maktdelningens principer synes mig vara en intressantare fråga att ta upp. Jag avser inledningsvis att försöka hämta in en del av h:r Fältmarskalkens bildningsförsprång på detta område.

    SvaraRadera