lördag 30 juli 2016

Ett syndigt taskspel

Denna dag kommer åter vår vackra huvudstad att smutsas och förpestas av den så kallade "Prideparaden", ett obscent och syndig taskspel. Människor utspökade på de mest vulgära och oanständiga sätt färdas genom staden. Vissa inslag i nämnda taskspel är ock så vulgära att de torde torde strida mot pornografilagstiftningen. Hade människor, vilkas drifter är av skapelseordningen och icke onaturliga och syndiga, betett sig på motsvarande sätt hade det sannolikt blivit en polissak.

Det är en stor gåta att hart när hela samhällsengagemanget, på sätt som sker, uppmuntrar och befrämjar nämnda taskspel. Allra värst och mest förkastligt är att delar av vår Kyrka, som istället borde varna människorna för synden, deltar med lekmän, präster och prelater. Det finns intet gott i detta. I stället borde dessa beakta vad Skriften har att säga. Tredje Mosebok 18:22 lämnar i detta föga tolkningsutrymme:

"Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse."

Icke saknas väl sidan med ovanstående ord i de Biblar, som nyttjas av de lekmän, präster och prelater, vilka befattar sig med ifrågavarande taskspel?

Förvisso besitter varje människa en fri vilja, om hon väljer att nyttja denna vilja till onaturliga drifter må det vara henne fritt och hennes ensak (som hon dock omsider har att göra räkning för inför sin Skapare) så länge det icke skadar någon annan medmänniska. Dock innebär detta på intet sätt att hon fördenskull har rätt att ta det offentliga rummet i anspråk och förleda andra. Det är i detta förkastligheten i taskspelet ligger.

torsdag 28 juli 2016

Om vänsterpartiets smuts och lort

Förliden gårdag anmärktes på detta Forum om herr Sjöstedts hyllning av en avliden stalinist. Samma ämne berörs idag i redaktör Gudmundssons ledare i dagens utgåva av Svenska Dagbladet. Att den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, far med osanning när han söker rentvå sitt, av kommunistisk smuts och lort stinkande, stinkande parti är uppenbart. Det skedde alls icke något brott med de kommunistiska folkmördarna och dess avskyvärda anhang i Moskva under 60-talet, vilket den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, i sin stora falsk- och lögnaktighet, söker påskina. Redaktör Gudmundsson uppmärksammar detta obestridliga faktum på följande sätt:

"Så sent som vid VPK:s kongress 1978 var representanter från Sovjetunionen närvarade vid förhandlingarna. Under hela Kalla kriget, ända in på 1980-talet, låg Hermanssons sympatier hos Östblocket."

Väl känt är ock alla de graverande fakta, som avslöjades i televisionsprogrammet Uppdrag Granskning år 2004. Här avslöjades de mest häpnadsväckande ting, bland annat hur en av kommunistpartiets (nu i feghet kallat vänsterpartiet) tidigare ordföranden, dock icke den nyss hädangångne, tog emot starka och destillerade drycker från den kommunistiska förtryckarstaten Östtysklands ambassad.  Således gick kommunistpartiet (nu i feghet kallat vänsterpartiet) intill Sovjetimperiets fall då muren revs år 1989 i nämnda folkmördares ledband.

Tecknaren av dessa rader, som alltid varit övertygad antikommunist, skäms icke för att säga:

Jag spottar på detta avskyvärda och vederstyggliga parti!

onsdag 27 juli 2016

Herr Sjöstedt hyllar stalinist

I anledning av att den förre ordföranden för landets kommunistparti, herr Hermansson, lämnat detta jordiska överöser partiets nuvarande ordförande, den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, den bortgångnes gärning med beröm och hyllningar. "CH är älskad av många inom vänstern för sina stora politiska insatser." säger bland annat landets nuvarande kommunistordförande.

Låt oss i detta sammanhang påminna oss om vad den bortgångne uttalade om historiens, vid sidan av tyrannen Hitler, värste folkmördare, kommunistdiktatorn Stalin:

"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän." 

"Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk, utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främste lärare."

[Ur tal hållit av herr Hermansson vid den hyllningshögtid vårt lands kommunistparti genomförde till folkmördarens minne och ära]

Lek med tanken att någon företrädare för ett annat parti, om än han totalt avsvurit sig, skulle hyllat tyrannen Hitler på samma sätt. Hade en sådan person tillåtits att verka i ett anständigt parti? Självklart icke, det är blott i det extrema och avskyvärda vänsterpartiet, som av feghet icke vågar kalla sig vid sitt rätta namn - kommunistpartiet - där detta kan förekomma.

Det hela visar vilken extrem kommunist den ilskne och för största oförskämdhet beryktade,herr Sjöstedt, är. Förvisso söker han och andra troliggöra att partiet under 60-talet avvek från den sovjetiska regimens ledband. Detta är dock enbart dimridåer, som knappast torde lura någon. Vi vet alla att partiet intill Sovjetunionens och dess marionettregimers fall upprätthöll nära och vänskapliga relationer till dessa "diktaturens kreatur", för att låna ord från en tidigare statsminister. Det förkom icke en parti kongress bakom järnridån utan att hyllningstelegram utbyttes, där förtrycket och diktaturen hyllades.

Kommunistpartiet, i feghet benämnd vänsterpartiet, har aldrig på något väsentligt sätt gjort upp med sitt lortiga och smutsiga förflutna. Den ingrodda smuts och lort, som förorenar kommunistpartiet är inget som låter tvättas av med några stänk av kallt vatten, vilket är det man sökt göra, det är till och med tveksamt om ett skurande med stålborste och kaustiksoda nämnvärt skulle göra någon skillnad. Ja så smutsigt är partiet.  

tisdag 26 juli 2016

Ondskans patrask

Ondskans patrask, den vederstyggliga terroristorganisationen Islamiska Staten, även kallad Daesh, en samling fega och ynkliga brottslingar har denna dag på nytt begått ett fasansfullt illdåd. I den normandiska staden Saint-Étienne-du-Rouvray trängde två illgärningsmän, tillhörande nämnde ondskepatrask, in i en kyrka - ett Guds Hus - där de tog flera personer som gisslan och tog en åldrig och mycket aktad prästman av daga på det mest fasansfulla sätt.

Må dessa kräk till illgärningsmän, som dessbättre i sinom tid kunde oskadliggöras med dödliga kulor, för all evighet brinna i helvetet!

Sorgesamt att notera är att ett av kräken, tidigare avstraffad genom ett kortare fängelsestraff, stod under den franska polisens bevakning. Det synes dessvärre som att den franska polisen kännetecknas av stor oduglighet. Är en gärningsman icke känd går det måhända icke begära att polisen i varje stund skall kunna utföra sin viktiga skyddsuppgift men i ett fall som detta är den franska polisens handlande totalt oförlåtligt. I nuvarande situation verkar den franska polisens förmåga föga överstiga förmågan hos en ordinär skolpolis. De ansvariga för dessa oförlåtliga underlåtenheter måste ställas till svars och näpsas med det strängaste straff fransk lag förmår.

Poliskårer i hela Europa får nu icke spara någon möda i bekämpningen av ondskepatrasket. Saknar polis de medel som krävs måste militär inkallas.

Nu är måttet rågat och droppen som får bägaren att rinna över fälld - det måste bli ett slut! 

söndag 24 juli 2016

En märkesman har vandrat till sina fäder

Denna dag nås vi av budskapet att förre statsministern, herr Thorbjörn Fälldin, vandrat till sina fäder efter ett långt och synnerligen gott förrättat dagsverke i en aktningsvärd ålder av 90 år.

Herr Fälldin verkade i en tid då socialismen allt mer kom att påverka vårt samhälle och att förpesta vår vardag. Socialdemokratiska arbetarpartiet, fullkomligt i händerna på en mycket vänsteranfrätt fackföreningsrörelse, med den radikale och vänstersocialistiskt inriktade herr Palme i spetsen. Näringslivet skulle socialiseras genom de konfiskatoriska så kallade "löntagarfonderna". Under långliga tider hade nämnda parti ock drivit samhället i en allt mer korporativistisk riktning där partiet närstående organisationer, ibland med lagligt stöd, nästlat sig in på ett stort antal områden, tvärt emot folkstyrets idéer. Dessförutan skedde medlemsvärvning, till nämnda parti, i en icke oansenlig omfattning genom tvångsanslutning (vilket socialisterna i sin stora feghet benämnde "kollektivanslutning").

Det var under denna tid, som herr Fälldin tog ledningen i kampen för det fria samhället. Redan vid valet 1973 vanns en delseger i frihetskampen i det att socialdemokraterna och dess stödparti - det kommunistiska patrask som då nämndes vänsterpartiet kommunisterna (vpk), icke längre fick egen majoritet i den jämviktssituation, som då uppstod.

Med valsegern år 1976, en av vårt land historiskt mest betydelsefulla händelser, kunde så socialismen köras på porten. Förvisso kom det senare andra socialdemokratiska regeringar men dessa har icke på samma sätt drivit en socialistisk agenda. Efter 1976 har socialismens fula tryne huvudsakligen stuckit upp i kommunistpartiet (det patrask, som idag av feghet kallar sig för vänsterpartiet).

Herr Fälldin var utan varje tvivel en av de stora förgrundsgestalterna i segern mot socialismen och dess ofrihet. Hans insatser var stora och beundransvärda. De personliga egenskaper han besatt, i vilka innefattades stor klokhet och god analysförmåga, var självklart en viktig del i den betydelsefulla gärning han utförde för vårt land.

Vi böjer våra huvuden i tacksamhet och respekt inför minnet av en av vårt lands största politiker, förre statsministern herr Thorbjörn Fälldin, och unnar honom att vila i frid efter ett mycket väl utfört verk! 

lördag 23 juli 2016

Hotet mot Rättsstaten

Redaktör Hildebrandt uppmärksammar i en läsvärd ledare, publicerad i dagens nummer av Svenska Dagbladet, de oacceptabla angrepp, på rättstjänare, som sker i så kallade "utsatta områden". Ur denna kan citeras:

"Stenkastning är vardag och det är bara tur att ingen polis skadats. Lämnas polisbilen utan tillsyn blir den genast sönderslagen. Underbemannade och underbetalda arbetar dessa rättsstatens frontsoldater i en hotfull och pressad arbetsmiljö som nästan påminner om en krigszon."

Även om individer i detta våldsverkande patrasket, av slynglar, grips, leder det sällan till någon påföljd värd namnet. det hela överslätas. Detta förhållande är fullständigt oacceptabelt och ett hån mot varje laglydig medborgare och icke minst mot det stora flertalet av andra innebyggare, bosatta i de aktuella orterna, vilka är högst laglydiga och hedervärda personer.

Ett grundproblem i detta är att individens egna ansvar icke hävdas. Socialister, och dessvärre ävenledes en och annan liberal, vinnlägger sig istället om att söka "strukturella orsaker" för det inträffade, ett resonemang vilket sedan - åtminstone implicit - nyttjas för att ursäkta våldsverkarna. Det må vara hur det vill med "strukturella orsaker" och ingen torde förneka att förhållandena på ifrågavarande orter lämnar mycket övrigt att önska, men detta får aldrig någonsin frikänna någon från sitt individuella ansvar eller ursäkta angrepp på rättstjänare.

De individer, som ägnar sig åt ovannämnda vederstyggliga våldsdåd, är ynkliga och slemma brottslingar och skiljer sig här vid lag icke från andra brottslingar. Det är synnerligen viktigt att samhället är tydlig med att brott mot lagen och dess tjänare är brott oavsett i vilket sammanhang de begås. Detta borde även förstås av inskränkta socialister.

Rättssamhället måste nu ta till krafttag. Ordningen i dessa "utsatta områden" måste upprätthållas utan minsta kompromiss. Patrullering måste ske till en nivå där ordning kan säkerställas. Räcker icke Polisens nuvarande resurser bör det allvarligt övervägas att insätta militär trupp, antingen ur de reguljära och stående insatsbataljonerna eller ur de nationella skyddsstyrkorna (Hemvärnet), för nämnda ändamål.

Vidare måste det säkerställas att varje gripen slyngel i våldspatrasket lagförs och avstraffas med så strängt straff som lag förmår. I detta måste ock påföljderna skärpas vilket våra politiker föranstaltat om men som dessvärre lär ta en viss tid. I detta bör progressiva straffskalor övervägas, där påföljden ökas väsentligt vid återfall. Den som första gången kastar sten mot en rättstjänare bör vid första resan avstraffas med åtminstone 3 års fängelse, vid den andra resan med 6 års fängelse och därpå med 12 års fängelse.

Rättsstaten måste upprätthållas!

torsdag 21 juli 2016

Vänsterpartiet bistår vederstyggliga kommunistiska

Svenska Dagbladet upplyser i dagens ledare om att det så kallade vänsterpartiet, ett avskyvärt kommunistisk patrask vilket av ynklig feghet icke vågar nämna sig vid sitt rätta namn, kommunistpartiet, välvilligt förser avskyvärda marxist-leninistiska mord- och terrororganisationer med biståndsmedel. Det hela tillgår så att vänsterpartiet, d.v.s. kommunistpartiet, ur statskassan erhåller biståndsmedel till sin terroriststödjande biståndsorganisation, Vänsterns internationella forum (VIF), vilka sedan välvilligt fördelas till diverse människohatande organisationer vilka bland annat innefattar:
  • Columbianska kommunistpartiet (PCC), ett uttalat marxist-leninistiskt parti med hammaren och skäran som främsta symbol (vid sidan av svastikan den symbol som mer än något annat representerar folkmord, förtryck och terror)
  • De arbetande massornas parti (PLM) på Filippinerna, en sammanslutning av diverse kommunistiskt patrask 
  • Den demokratiska (sic!) fronten för Palestinas befrielse (DFLP), ett avskyvärt mördarpack vilket inget heller önskar än att utplåna staten Israel och som genom sin militära gren avfyrar raketer mot civila.
Trots att det sedan länge uppmärksammats att vänsterpartiet, d.v.s. kommunistpartiet, ägnat sig åt stöd till ovannämnda kommunistiska människohatande organisationer tas ingen notis. Partiets ordförande, den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, har i sanning något att förklara. Hans genuint falska uppenbarelse och notoriska opålitlighet avslöjas än en gång.

Tecknaren av dessa rader skäms icke för att än en gång säga:

Jag spottar på detta avskyvärda och vederstyggliga parti!

fredag 15 juli 2016

Rumänska Kronans Väktare i privat audiens hos Drottning Elisabeth


Kronprinsessan med gemål vid ankomsten till det Buckinghamska Palatset och den privata audiensen hos Drottningen

Denna dag, den 15 juli 2016, mottogs Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta av Rumänien, Kronprinsessa av Rumänien, Rumänska Kronans Väktare, med gemål, Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien, i privat audiens av Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde de Förenade Konungadömet Storbritanniens och Nordirlands och Hennes andra Rikens och Territoriers Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare.

Under det officiella besök Deras Kungliga Högheter denna vecka genomfört i London, innefattande besök hos brittiska Röda Korset samt en konferens på Rumänska Kulturinsititutet har ock ett möte med Deras Kunglig Högheter Greven och Grevinnan av Wessex ägt rum.

Det hela är ännu ett tecken på den allt starkare ställning det Rumänska Konungahuset åtnjuter vilket ock innefattar att Huset kommer att erhålla positionen av officiell institution i Rumänien.

Konungens kondoleanser


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, har denna dag avfattat följande brev till Republiken Frankrikes President, herr Hollande,

Hans excellens
Frans Hollande
Frankrikes president den
PARIS

Drottningen och Jag vill uttrycka våra kondoleanser över de som fallit offer för den fruktansvärda händelse som inträffat i Nizza. Vi vill förmedla vår djupaste medkänsla med offrens anhöriga och till det franska folket.

Carl Gustaf R
Kungliga slottet, Stockholm
15 JULI 2016

Hans Majestät låter ock uttala följande:

"Vi kom nyligen hem från södra Frankrike. Vi känner förtvivlan över det fruktansvärda illdådet i Nice. 

Våra tankar går till alla drabbade och deras familjer."

Ondskan

Åter har ondskan, personifierad av ett fegt kräk utan någon som helst respekt för människolivet, slagit till genom den fruktansvärda och djupt avskyvärda illgärningen i den franska staden Nizza. Det inträffade är ren ondska och ett djävulens verk. De, som begår missdåd av detta slag måste kompromisslöst förkastas. Det finns ingenting - absolut ingenting - som motiverar att någon, på sätt som skett, dödar och lemlästar helt oskyldiga människor, däribland försvarslösa barn.

Avsky är det enda de kräk, som begår dessa djävulens verk, är värda att mötas med. De, som på olika sätt söker förklara och förmildra ifrågavarande illdåd måste även de mötas med avsky i det att de är medskyldiga.

Respekten för människolivet kräver att statsmakten, som ytterst är satt att skydda sina medborgare, än mer ökar skyddet i samhället och intensifierar jakten på de kräk och djävulslakejer, som spottar på människolivet. I de fall nämnda slag av kräk grips måste de näpsas med synnerligen stränga och långa straff. I de fall de tas på bar gärning måste måhända även dödsstraffet övervägas i det att situationen är extraordinär.

torsdag 14 juli 2016

Justitieministerns konstitutionella oduglighet

Var och en, som tagit del av anmärkningarna på detta Forum, torde vara väl medveten om att det icke här uttryckts särdeles mycket sympati för det nationalistiska partiet Sverigedemokraterna. Orsaken till denna bristande sympati består däruti att partiet är populistiskt och icke ser verkligheten som den är förenat med att partiet i vissa avseenden har ett okristligt förhållningssätt.

Ovanstående innebär dock på intet sätt att de, som sympatiserar med ifrågavarande parti skulle sakna konstitutionella rättigheter eller att rättsstatens grundläggande principer om oväld myndighetsutövning icke skulle äga tillämplighet.

Med största bestörtning noteras att den i Regeringen, som ansvarar för rättsstaten, chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Johansson, tar rikspolischefen, den socialdemokratiske politruken, herr Eliasson, i försvar och icke ser något fel i att oväld myndighetsutövning blandas med politisk opinionsbildning. Förvisso kanske icke annat kan förväntas av ett statsråd, som är beryktad för medlemskap i två vårt lands mest extrema och vederstyggliga sekter, den ateistiska sekten "Humanisterna", som smädar och förlöjligar oss troende, och den republikanska sekten "Republikanska föreningen", som förtalar Konungen och hans hus.

Den förklaring statsrådet Johansson ger består i två delar. Dels menar statsrådet att en ämbetsman har yttrandefrihet. Detta är förvisso sant men det frånsäger på intet sätt en ämbetsman att visa omdöme och att icke på något sätt uttala sig så att en jävsituation i förhållande till ämbetet kan uppkomma. Det är just detta som skett då rikspolischefen, den socialdemokratiske politruken, herr Eliasson, uttalat sig. Icke sällan har sverigedemokrater varit inbegripna i situationer där Polisen varit involverad. Detta gäller såväl de händelser där hot uttalats mot nämnda parti som då medlemmar av detsamma  betett sig på olämpligt och lagvidrigt sätt.

Vidare framför statsrådet att Sverigedemokraterna icke är "något vanligt" parti. Nu förhåller det sig på det sättet att Konstitutionen icke på något sätt skiljer på "vanliga" och "ovanliga" partier och än mindre inskränker åsikts- och yttrandefrihet för de "ovanliga". Statsrådet sitter i en regering vars taburetter är högst beroende av ett annat "ovanligt" parti, nämligen det så kallade vänsterpartiet, ett socialistiskt patrask vilket aldrig avsvurit sig den vederstyggliga kommunismen och dess skräckvälden och folkmord.

Båda de förklaringar, som statsrådet ger, visar på hans stora och totala okunnighet om konstitutionen i en rättsstat och dess innebörd. Statsrådet Johansson är platt oduglig och fullständigt inkompetent att inneha en av Rikets mest betydelsefulla ämbetet, chefskapet för Justitiedepartementet. Ja, statsrådet är en stor skam för det ämbete han är satt att inneha. 

Gratulationer på Födelsedagen


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland

Från detta Forum framföres denna dag, den 14 juli 2016, de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade tronföljare, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, på hennes 39:e födelsedag.

Leve Kronprinsessan!

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Om riksrevisionen

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet belyser redaktör Larsson ytterligare en aspekt av den katastrofala problematik vi kan beskåda hos Riksrevisionen. Riksrevisionen - en myndighet ställd direkt under Riksdagen - saknar en sammanhållen ledning i det att verksamheten leds av tre Riksrevisorer på samma nivå. Detta är en fatal anomali, som visar att historiska erfarenheter icke beaktats.  All erfarenhet säger nämligen:

"Delat ansvar är inget ansvar"

onsdag 13 juli 2016

Ny Försteminister i Storbritannien


Drottningen och den högtärade fru May

Denna afton mottogs i audiens den högtärade fru May av Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde de Förenade Konungadömet Storbritanniens och Nordirlands och Hennes andra Rikens och Territoriers Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare. Hennes Majestät framställde här frågan om den högtärade fru May var beredd att upptaga ämbetet såsom Försteminister och Förste Riksskattemästare (en. Prime Minister and First Lord of Treasury). Den högtärade fru May accepterade Hennes Majestäts framställan och bekräftade detta genom att kyssa Hennes Majestäts hand.

Om Motvallspartiet

Redaktör Gudmundsson sammanfattar i dagens utgåva av Svenska Dagbladet situationen i Motvallspartiet. Det hela avslutas av en dräpande kommentar:

"För en cyniker är det dock inte självklart värre med politiker som överger sina löften än med sådana som uppfyller dem. Det hade lett till verkligt missnöje."

Redaktör Gudmundssons slutsats är mitt i prick. Ett parti, vars "ideologi" är att vara tvärt emot, kan aldrig bidra med något beständigt. Självfallet skulle därför en implementation av partiets politik leda till största missnöje.

Ett av Motvallspartiets stora bedrägerier - måhända en konsekvens av självförnekelse - dess påstådda vurm för miljön. Skärskådar vi ifrågavarande partis politik ser vi att den konsekvent vägrar se verkligheten som den är. Till detta kommer en halsstarrig och närmast ideologisk fientlighet mot teknikens landvinningar, landvinningar vilka är nödvändiga för att den allvarsamma miljöproblematiken skall kunna adresseras. I detta avseende är Motvallspartiet en "miljökatastrof". 

tisdag 12 juli 2016

Spektaklet i Motvallspartiet

Det utdragna sorglustiga spektaklet i Motvallspartiet synes fortsätta med oförminskad styrka. Avdankandet av taltratten och statsrådet Romson, vars tunga alltsomoftast slant i de mest hårresande riktningar, har uppenbart icke förbättrat situationen. Det som nu uppdagats av alltfler är att nämnda motvallsparti inför föregående val lovat runt men hållit tunt. Det var således icke alls så enkelt att vara motvalls då partiet sattes upp på statsrådstaburetter.

Den verkliga situationen är att partiet i hart när varje fråga, som man ansåg vara av någon vikt, fått träda tillbaka och ge upp sin position för att icke gå miste om de högt åtråvärda statsrådstaburetterna. Frågan om det tyska brunkolet, där den unge och synnerligen oerfarne taltratten Fridolin före valet gjorde kompromisslösa utfästelser, har nu orsakat icke enbart muller utan i det närmaste orkan. I en debattartikel i Svenska Dagbladet kräver ledande företrädare för för Motvallspartiet att detsamma borde utträda ur Regeringen. I Karlshamn framför representanter på den lokala nivån en ursäkt till väljarna.

Det hela kan synas dråpligt men är ock helt följdriktigt. Att driva ett parti utifrån sentensen att vara tvärt emot kostar på och är självklart en omöjlighet för det parti som genom ett regeringsansvar måste vara beredd att möta verkligheten. Motvallspartiet har aldrig uppvisat något som är ens i närheten av regeringsduglighet.

Sannolikt inser och beklagar nu Rikets tafflige Statsminister att det var ett stort misstag att dra fram representanter för Motvallspartiet till Konungens rådsbord. Ur ett rent taktiskt politiskt perspektiv framstår Statsministerns begränsade förmåga på politikens område allt klarare. Att gång efter annan - likt en ångvält - köra över ett koalitionsparti på det sätt som sker torde än mer underminera en redan svag Regerings position.

Det skulle icke förvåna om vi inom en mycket snar framtid får beskåda hur Motvallspartiet tackar Statsministern för det som varit och drar sig bort från Konungens rådsbord. Önskar ifrågavarande parti att även efter nästa val kvarstanna i Riksdagen torde ett nedstigande från statsrådstaburetterna vara enda räddningen. Ett parti, som måste be sina väljare om ursäkt för sitt regeringsarbete, kommer näppeligen att få särdeles många väljare.

Statsmaktens oväld

En av rättsstatens allra mest grundläggande egenskaper består i att dess tjänare måste verka utifrån oväld och att ha lagen såsom enda rättesnöre. Denna viktiga och avgörande princip skakas nu i sina grunder då det visat sig att två höga ämbetsmän, rikspolischef Eliasson och riksrevisor Ackum - den senare har haft det goda omdömet att begära entledigande - icke förstått vad en rättsstat innebär och kräver av de som tjänar densamma.

Hos Riksrevisionen, en myndighet direkt underställd Riksdagen, synes nämnde riksrevisor deltagit i tillsättningar av tjänster där vänner och bekanta till ifrågavarande riksrevisor kommit i fråga och ävenledes tillsatts. Det är ofattbart att en riksrevisor, vars främsta uppgift är säkerställandet att allt inom statsmakten går rätt till, icke har en bättre kunskap om vad jäv innebär. Nämnde riksrevisor har icke enbart solkat sig själv utan ock den myndighet hon haft ansvar för. Det hela måste ställas under riksåklagarens skärskådan för att utröna om det hela faller under allmänt åtal.

I det andra fallet har en socialdemokratisk politruk, rikspolischef Eliasson, vilken även tidigare innehaft höga ämbeten, åter visat att han är platt oduglig som oväld tjänsteman då han tid efter annan framhärdar i att göra politiska uttalanden. Förstår icke ifrågavarande rikspolischef att han såsom ämbetsman måste vara helt oväld borde han ofördröjligen begära sitt entledigande. I annat fall måste ovillkorligen chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Johansson, på grått papper avskeda nämnde politruk, en politruk vilken för övrigt har ett vitten av erfarenhet från polisiär verksamhet.

Ytterst är ovanstående missförhållanden ett exempel på bristerna i vår nuvarande Konstitution, där politik blandas med myndighetsutövning och där flödet mellan dessa entiteter är i det närmaste fritt. Med detta olyckliga förhållande är det svårt att upprätthålla statsmaktens oväld. Konstitutionen bör reformeras på ett sådant sätt att tydliga råmärken mellan politiken, vars kärna är Riksdagen med lagstiftningsmakt och beskattningsrätt, och Regeringen, vilken under Konungens beskydd och med ovälda ämbetsmän har att verkställa och upprätthålla lagar med de myndigheter och samhällsfunktioner vilka lagarna stipulerar. 

måndag 11 juli 2016

Monarkins kontiniutet


Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde de Förenade Konungadömet Storbritanniens och Nordirlands och Hennes andra Rikens och Territoriers Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare

Det meddelas från det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland att en ny Försteminister (en. Prime Minister) kommer att tillträda ämbetet kommande onsdag. Såsom ny Försteminister inträder den högtärade fru May, en person djupt förankrad i ett konservativt förhållningssätt med gedigen erfarenhet och som senast innehaft den krävande posten som inrikesminister i hela 6 år. Må vi hoppas att hon når samma höjder som Baronessan Thatcher av Kesteven, en av förra seklets mest dugliga politiker och tvivelsutan den skickligaste kvinnliga politiker världen skådat.


Den högtärade Sir Winston Churchill, KG

I Svenska Dagbladet görs en intressant reflektion där det konstateras att den högtärade fru May kommer att bli den fjortonde Försteministern och den trettonde personen, som innehar ämbetet, under Hennes Majestät Drottning Elisabeth II hittills 64-åriga regeringstid. Då Drottningen uppsteg på tronen år var Sir Winston Churchill, en av världshistoriens största statsmän, Försteminister. Perspektivet är svindlande och det kan konstateras att den högtärade fru May icke var född då Sir Winston lämnade sin andra ämbetsperiod.


Den högtärade fru May i Parlamentet

Detta exempel från Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland visar på den extraordinära kontinuitet Monarkin skänker. Politiker kommer och går men Monarken består.Inget annat statsskick förmår att på samma sätt bidra till ett samhälles harmoniska utveckling.

I den bekymmersamma tid, som Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland nu står inför är Monarkin en av få enande krafter i den av folkomröstningen förorsakade tudelningssituationen.

Snart kommer den högtärade fru May att i audiens mottagas av Drottningen på samma sätt som Sir Winston Churchill första gången trädde fram inför Drottningen efter hennes trontillträde. Detta är något som i sanning förpliktigar.

söndag 10 juli 2016

En kommunist äntrar talarstolen

Så avslutades så en veckas begivenheter i Visby och parken Almedalen med att den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt ändrade talarstolen. Efter att ha hört talets excesser i socialism och om slösande och ösande ur statskassan är det i sanning en stor ynklighet att nuvarande regering - på ett organiserat sätt - samverkar och förhandlar med den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt och hans parti, benämnt vänsterpartiet men vars verkliga namn borde vara kommunistpartiet.

Detta vederstyggliga parti brukar men stolthet nämna sin historia i vilken ingår att de från första början applåderade folk- och barnamördaren Lenin, slaviskt följde en av historiens värsta brottslingar, tyrannen Stalin, och sedan intill murens fall upprätthöll vänskapliga förbindelser med de förtryckande realsocialistiska regimerna i Sovjet och Östeuropa. Vi vet alla att man aldrig avsvurit sig från denna solkiga och lortiga historia. I sann kommunistisk anda - med lögn och bedrägeri - sökte man vilseleda genom att ändra sitt partinamn dock utan att en enda potentat, som i långliga tider tjänat den människofientliga kommunismen, fick silkessnöret. Företrädare som applåderat och lismat inför diverse hårdföra kommunistiska diktatorer kunde fortsätta sitt politiska värv även efter namnbytet. Trovärdigheten i nämnda avskyvärda partis "omvändelse" var noll och intet.

Tecknaren av dessa rader, som alltid varit övertygad antikommunist, skäms icke för att säga:

Jag spottar på detta avskyvärda och vederstyggliga parti!

Att partiet alltjämt är högsocialistiskt framgår med all önskvärd tydlighet genom att man icke respekterar den grundlagsfästa äganderätten. Ett av de tema, den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt drev i sitt tal, bestod i att plädera för konfiskation - för att icke säga ren stöld. Vad detta tjuvaktiga parti nu önskar införa är en konfiskationsskatt, vilken man nämner förmögenhetsskatt. Vad det är frågan om är att de som förvaltat sitt pund väl, betalat skatt på sina intäkter såväl när pundet skapats som när det förräntas skall tas ifrån en del av grundkapitalet. Detta är orättfärdigt och orättvist.

Den effekt denna kommunistiska dumhet skulle få är att kapital åter söker sig utanför Rikets gränser vilket ofelbart kommer att minska företagsamheten och därmed antalet arbetstillfällen. Dessa kommunistiska vansinnigheter sänder ock signalen till de som förvaltat sitt pund väl - och därigenom bidraget till samhällets utveckling - att icke spara inför nya satsningar utan istället slösa.

Sådan är kommunismen - dum och rent idiotiskt!

Det är hög tid att en ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt och hans kommunistiska parti förpassas ut på den politiska ökenvandring där de hör hemma och att intet annat parti, som aktar folkstyre och människovärde, på något organiserat sätt samverkar med dessa kommunister.

Kommunismen hör tillsammans med en annan extremsocialistisk rörelse, nationalsocialismen, hemma på historiens stinkande avskrädeshög!

lördag 9 juli 2016

Fru Kindberg Batras tal

I en tidigare anmärkning på detta Forum reflekterades något över Statsministerns tal i Visby härförleden. Ett mediokert tal med skryt och billig retorik blandad med plumpa utlåtanden. I sanning inget tal från en statsminister av vilken kan förväntas åtminstone någon statsmannalik egenskap. Kontrasten till det tal, som fru Kindberg Batra idag höll i Almedalen kunde icke varit större. Det hela var som att jämföra en person med statsmannaegenskaper mot en medelmåttig kommunalpolitiker vars förmåga föga överstiger ordförandeskapet i en taxeringsnämnd.

Fru Kindberg Batras tal tog sin utgångspunkt i den verklighet var har att leva i. Att alltid ta fasta på verklighetens förhållanden och icke visionära drömmar utan verklighetsförankring - ja ibland av rent utopiskt slag. Verklighetsförankring utgör ett av konservatismens adelsmärken. På ett synnerligen konkret sätt redogjorde fru Kindberg Batra för område efter område.

Glädjande var ock att fru Kindberg Batra så tydligt framhöll vikten att den som har förmåga har en plikt göra rätt för sig. Ävenledes detta är något, som tillhör konservatismens hörnpelare. Denna dygd återfinner vi ävenledes såsom en central del i det dr Martin Luther lär oss och som generation efter generation fostras i intill dess att socialister och liberaler fördärvade undervisningssystemet genom dumsekulära influenser.

Applåderas skall ock fru Kindberg Batras löfte om att skärpa straffsatserna för de vederstyggliga brottslingar och våldsverkare vilka kränker flickor och unga kvinnor. Samhället kan aldrig någonsin acceptera dessa kränkningar. De kräk, som ägnar sig åt dessa styggelser, måste näpsas och avstraffas på ett väsentligt strängare sätt än vad som sker idag. Att de dessförutan, om de icke äger svenskt medborgarskap, efter avstraffandes förpassas utanför Rikets gränser är högst rimligt. Icke minst för att de fördärvar och förstör för det stora flertalet människor, som sökt sig till vårt land för att få skydd och försörjning. Ingenting får tillåtas att på något sätt ursäkta ifrågavarande missdåd.

Den som, likt tecknaren av dessa rader, bekänner sig till ett konservativt förhållningssätt har all anledning att se framtiden an med tillförsikt. I fru Kindberg Batra finns tvivelsutan ett mycket gott ämne för statsministerämbetet.

onsdag 6 juli 2016

Statsministerns tal

Innevarande vecka äger varjehanda politiska aktiviteter rum i Visby inom ramen för den så kallade "Almedalsveckan". Förliden gårdag stod statsminister Löfven på tur att ta till orda. Efter talet menade många bedömare att statsministern i nämnda tal agerade på toppen av sin förmåga. Detta är måhända med sanningen överensstämmande men det talar i slikt fall om för oss att statsministerns förmåga är ytterst begränsad och föga överstigande en medelmåttig kommunalpolitiker.

Talet var högst mediokert och fyllt av skryt, billig retorik blandat med logiska motsägelser, elaka plumpa utfall och outgrundliga krumbukter.

Statsministern sökte gjorde stor nummer av samarbete och inkludering. Detta glömde han dock från en mening till en annan då han i sin argumentation förvägrade oppositionsledaren, fru Kindberg Batra, att besöka så kallade utsatta områden blott därför att han påstod att fru Kindberg Batra skulle komma från den hedervärda orten Djursholm. Här var det således icke tal om någon inkludering utan om avskyvärt inskränkt socialistisk klasshat av sämsta sort. Dessförutan var det icke med sanningen överensstämmande då fru Kindberg Batra enligt uppgift är född i Skärholmen och nu har sin hemvist Nacka. Förvisso har fru Kindberg Batra tillbringat några år av sin uppväxt i nämnda ort, vilket såvitt känt är icke är förbjudet i Svea Rikes Lag, men det är ingen som helst anledning att fara med osanning. Har icke statsministern annat än lögner att ta till borde han tiga still.

Vet hut och skäms!

I sitt tal spottade ock statsministern på de hedervärda mödrar, som inget hellre önskar än att under barnens unga år få ägna sig åt dessa, i det att han berömde sig om att ha avskaffat det så kallade vårdnadsbidraget, som var en lite skärv av de enorma subsidier av allmänna medel vilka ges till så kallade daghem. Utifrån statsministerns socialistiskt färgade premisser är det statsmakt och icke föräldrar vilka har att avgöra om barnens fostran.

Vet hut och skäms!

Efter alla excesser och socialistinspirerade utspel förklarade statsministern snusförnuftigt att den så kallade "blockpolitiken" är död. Förmåga att se verkligheten tillhör uppenbart icke statsministerns främre egenskaper. Det är förvisso sant att Riket skulle ha mycket att vinna om mer av samförstånd kunde prägla politiken. Det statsministern glömmer är att det är han själv, som är största orsaken till detta förhållande. Statsministern har ett organiserat samarbetet med det så kallade vänsterpartiet, ett socialistiskt patrask, som i sin feghet icke vågar nämna sig vid dess rätta namn, nämligen kommunistpartiet. Ingen frihetssinnat människa, med sina sinnen i fulla behåll, vill ha med kommunister att beställa. "Blockpolitiken" är nödtvungen intill den dag statsministern bränner alla broar till det avskyvärda kommunistiska patrasket.

Vet hut och skäms!

Den enda klarsyn, vilken kunde noteras i statsministerns tal, bestod däruti att han föranstaltade om strängare straff för de vederstyggliga och förhärdade brottslingar, som angriper brandmän och ambulanspersonal. Frågan är dock straffskärpningen blir stor nog.

Förutom unset av klarsyn kunde intet av statsmannamässighet hos statsministern noteras. Bilden av att statsminister Löfven är den statsminister, som sedan ämbetets införande år 1876, är den som var sämst lämpad för detsamma befästs. Må den dag vara nära då fru Kindberg Batra intar platsen näst intill Konungen vid hans rådsbord.

söndag 3 juli 2016

Skotska Parlamentets öppnande


Hans Nåd Hertigen av Hamilton bär in den skotska Konungakronan i Parlamentet.

Denna vecka residerar Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde de Förenade Konungadömet Storbritanniens och Nordirlands och Hennes andra Rikens och Territoriers Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare, i den skotska huvudstaden Edinburgh. Bland de statsakter, som sker denna vecka, ingår ock öppnandet av det skotska Parlamentet.


Hennes Majestät håller trontalet

I sitt trontal manar Hennes Majestät till reflektion och eftertanke i den brydsamma situation, som nu råder i det Förenade Konungadömet. Henne Majestät lät till Parlamentet framföra följande:

"Att behålla förmågan att förbli lugn och samlad kan ibland vara svårt. Såsom Parlamentet framgångsrikt har visat under gångna år, är ett kännetecken för ledarskap, i en så snabbt föränderlig värld, att ge tillräckligt utrymme för tyst tänkande och kontemplation, som kan möjliggöra djupare, och mer övertänkt syn på hur utmaningar och möjligheter bäst kan tillvaratagas"

Detta är ord, som var och en, som har sig en ansvarsposition tilldelad, allvarligen måste besinna. Att mana till denna reflektion är viktigt och här fullgör Drottningen sin konstitutionella plikt. Drottningens ord uttalas över politiken och dess dagliga käbbel och lismande. Monarkin, såsom en från politiken obunden institution, är i detta ovärderlig.

lördag 2 juli 2016

Om statsmaktens uppgift

Vi kan nu beskåda hur media fylls av den så kallade tyska brunkolsaffären. Här har en av Staten ägd näringsverksamhet, företaget Vattenfall, till stora förluster sålt brunkolsgruvor, en förlust Rikets skattebetalare har att täcka. Samma statliga näringsverksamhet har och bedrivit affärer i Nederländerna där företaget Nuon inhandlades. Sistnämnda transaktion får i jämförelse Ebberöds Bank att framstå såsom en lysande affärsverksamhet.

Ovannämnda affärsmässiga katastrofer visar med all önskvärd tydlighet att statsmakten skall avhålla sig från all affärsverksamhet. Statsmaktens kärnuppgift är att upprätthålla lagarna och att skydda dess innebyggare från inre och yttre hot. Dessförutan har statsmakten ett ansvar att tillse att ingen lever i nöd och misär utan att bistå de, som av orsaker över de själva icke råder icke förmår att försörja sig själva. Detta sistnämnda är en kristlig plikt.

Statsmakten kan enbart vara stark om den fokuserar sin möda på kärnuppgifterna. Att statsmakten skall ägna sig åt näringsverksamhet är inget annat än socialistisk dumhet. Varje socialistisk implementation, som prövats under de senaste 100 åren, har entydigt och klart visat att statsmakten icke förmår att bedriva näringsverksamhet.

Exkurs
Inrikespolitiskt har den tyska brunkolsaffären initierat ett tragikomiskt skådespel där det unga och oerfarna statsrådet Fridolin, en högst medioker - för att icke säga i det närmaste oduglig - politiker får lida spe. Något som är ytterst självförvållat i det att nämnde närmast oduglige politiker, ävenledes taltratt i miljöpartiet, före valet for land och rike kring och uppvisade en brunkolsbit och utlovade - på heder och samvete - att nämnda gruvor minsann skulle stängas och att icke ett gram brunkol mer skulle brytas.

Att förtroendet för statsrådet Fridolin sjunker såsom en sten är intet att förvånas över. Nämnde i det närmaste oduglige politiker skadar icke enbart sitt eget anseende utan ock förtroendet för politiken, som sådan. Det parti han företräder utlovade före valet storverk på miljöns område men har enbart uppträtt som en trogen nickedocka i statsminister Löfvens taffliga ministär. Man tar sig för pannan för detta bedrägeri. Må väljarna i nästa val vara kloka nog att förpassa det aktuella partiet bort från Riksdagen. 

fredag 1 juli 2016

Ateistisk dumhet

I Svenska Dagbladet låter gudsförnekarna i den inskränkta ateistsekten Humanisterna, ett synnerligen missvisande namn, uttrycka sitt missnöje med att de icke ges statliga subsidier ägnade åt livsåskådningsorganisationer. Det man vänder sig emot är att "bara de tror på något övernaturligt" är berättigade till statliga medel för nämnda ändamål. I detta avslöjar sekten sin stora inskränkthet, för att icke säga dumhet. Sanningen är att sekten icke förstår ett vitten om religionen eller dess innebörd.

Hade sekten och dess medlemmar istället studerat Skriften skulle de funnit Johannes 18:36 där vår Frälsare lär oss:

"Mitt rike är icke av denna världen"

Det nämnda ateistiska gudsförnekarsekt gör är att betrakta religionen utifrån världsliga fysikaliska storheter vilka vi kan observera och mäta. Det man i sin stora inskränkthet icke förmår att inse består i det faktum att religionen icke kan trängas in i rums- och tidsdimensioner och därmed behäftade storheter. Vad är det som säger att hela tillvaron kan beskrivas av fysikaliskt mätbara storheter? Att något icke fysikaliskt kan observeras genom våra begränsade sinnen eller mätas med apparatur vi utvecklat med hjälp av våra begränsade intellekt innebär på intet sätt att det icke existerar. En färgblind ser icke färger men detta innebär ju icke färger skulle vara obefintliga. En döv hör icke ljud men detta innebär icke att ljud inte finns. Är färger "övernaturliga" för den färgblinde? Är ljud "övernaturliga" för den döve?

Religionen är något mycket större och handlar om tillvarons andliga dimensioner - dimensioner som icke är ämnade att beskriva i fysikaliska storheter. I detta finns intet "övernaturligt".

Talet om "övernaturlighet" är enbart ett uttryck för förakt och förlöjligande av troende. Vi vet att nämnda sekt, vars rätta namn borde vara "Antihumanisterna", ofta ägnar sig åt detta. Författarna av artikeln, herrarna Sturmark och Westerberg, borde besinnat sig innan de satt ord på sina inskränkta dumheter i detta avseende. Nu får de istället stå där med enbart skammen.