lördag 29 maj 2010

Den ryska tronföljdsfrågan

Frågan om den ryska tronföljden vållar ibland en del diskussion varför det kan finnas anledning att närmare belysa denna.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria i samspråk med numera framlidne Patriarken av Moskva Alexej II, den Ryska Kyrkans överhuvud.

För det första kan konstateras att det nuvarande ryska statsskicket icke tillkommit på ett legitimt sätt. När Hans Majestät Kejsar Nikolaus II, med Guds nåde Kejsare och Autokrat över alla Ryssar etc., abdikerade för sig och sin son, Storfursten Alexander, den 2 mars 1917 skedde detta till förmån för brodern, Hans Kejserliga Höghet Storfurst Mikael. Påföljande dag deklarerade Hans Kejserliga Höghet att han icke ämnade upptaga kronan innan frågan behandlats av den konstitionella församlingen. Den 1 september deklarerade försteministern i den provisoriska regeringen, Herr Kerensky, republik utan att den konstituerade församlingens hörande i strid mot Storfurst Mikales dekret. Således är den ryska republiken icke legitim.

Det som sedan skedde torde vara allom bekant. Den vederstygglige samhällsomstörtaren och kommunisten Lenin, en av de röde satans främsta lakejer, massmördare och barnamördare, grep makten genom en statskupp (vilken av avskyvärda och lögnaktiga kommunistiska satanslakejer framställes som ett folkligt uppror). Härefter mördadades kallblodigt och brutalt många av det Ryska Kejserliga Husets medlemmar. Bland dessa illdåd var mordet på Hans Majestät Kejsar Nikolaus II och hela hans familj, ett illdåd där de avskyvärda kommunistiska satanslakejerna, på den blodsbesudlade tyrranen och massmördaren Lenins order, även lät mörda minderåriga.

"Kyrkan på Blodet" i Jekaterinburg som rests till åminnelse av Hans Majestät Kejsar Nikolaus, med Guds nåde Kejsare och Autokrat över alla Ryssar etc. och hans familj på den plats de mördades av vederstyggliga och vedervärdiga kommunistiska satanslakejer.

Den närmaste arvingen till den ryska tronen, efter de vederstyggliga och vedervärdiga kommunistiska satanslakejernas massakrar, var Hans Kejserliga Höghet Storfurst Kirill vilken år 1924, i exil, upptog titeln Kejsare över alla Ryssar. Kejsar Kirill avled år 1938 varpå rättigheten till den ryska tronen övergick till dennes son Hans Kejserliga Höghet Storfurst Vladimir.

Hans Kejserliga Höghet Storfurst Vladimir hade inga manliga efterkommande utan endast dottern, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria. Storfurst Vladimir avled år 1992 varpå rättigheten till tronen övergick till Storfurstinnan Maria i kraft av de av Kejsar Paul I år 1797 stadfästa huslagarna (de så kallade Paulska lagarena). Dessa lagar föreskriver manlig arvsrätt men i det fall det saknas manliga arvingar övergår arvsrätten på spinnsidan. Lagarna föreskriver också att arvsberättigade ingår dynastiska äktenskap.

År 1992 var situationen den att det icke fanns någon annan medlem av huset Romanov, som var sprungen ur ett dynastiskt äktenskap än Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria. Härigenom kan icke legitimiteten ifrågasättas.

Den Romanovska familjen, d.v.s. den icke arvsberättigade delen av Huste Romanov, icke att förväxla med det Ryska Kejserliga Huset, d.v.s. den arvsberättigade delen av det Romanovska Huset, har på olika sätt sökt misskreditera Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Marias legitima arvsrätt.

Det främsta argumentet som framföres av den Romanovska familjen och dess överhuvud Hans Höghet Prins Nikolaus Romanovich, Prins av Ryssland, och ättling till Hans Majestät Kejsar Nikolaus I, är att äktenskapet mellan Hans Kejserliga Höghet Storfurst Vladimir och nyligen avlidna Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Leonida Georgeivna, Storfurstinna av Ryssland, Prinsessa av Bagration-Moukhransky icke var dynastiskt. Skälet skulle vara att ätten, Bagration-Moukhransky, en gren av en avsutten georgisk Konungaätt, icke skulle vara furstlig utan endast adlig. Denna argumentation förefaller märklig och fåfäng och noteras kan att den Ryska Kyrkan ser Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria som den rätta arvtagaren till den ryska tronen.

Här skall dock noteras att den Romanovska familjen icke direkt gör anspråk på den ryska tronen utan menar att det, vid återupprättandet av den ryska monarkin, är den ryska Dumans sak att avgöra vem som är rättmätig arvtagare då man menar att det icke finns någon som uppfyller de år 1797, av Kejsar Paul I, stadfästa huslagarna.


Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg tas emot av Ryska Kyrkans överhuvud Kirill Patriark av Moskva i januari innevarande år

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria ingick år 1976 äktenskap med Hans Kunglig Höghet Prins Frans Vilhelm, Prins av Preussen. Äktenskapet upplöstes år 1985. I detta dynastiska äktenskap föddes år 1981 en son, Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg, som således är näst i ordningen till den ryska tronen.

Här kan nämnas att Storfurstens farfader, Hans Kungliga Höghet Prins Karl Frans, Prins av Preussen, var son till Hans Kungliga Höghet Prins Joakim, Prins av Preussen, son till Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen. Storfurstens farmoder, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Henriette, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Schönaich-Carolath, var dotter till Kejsar Vilhelm II andra gemål, Hennes Majestät Kejsarinnan Hermine, Tysk Kejsarinna, Drottning av Preussen, Prinsessa av Reuss.

Här må ock nämnas att Hans Kunglig Höghet Storfurst Georg ingår i den preussiska tronföljden såsom åttonde i ordningen.

Såväl Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria som Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg är djupt engagerade i Rysslands utveckling och besöker ofta landet. Storfurstinnan har såsom sin avsikt förklarad att taga sitt residens i Ryssland.


Hans Höghet Prins Dimitri Romanovich, Prins av Ryssland, med gemål i samspråk med Herr Putin, förutvarande rysk president och nuvarande försteminister.

Även den Romanovska Familjen är djupt engagerad i Rysslands utveckling och representanter för familjen besöker ofta landet. Hans Höghet Prins Nikolaus Romanovich, Prins av Ryssland, saknar manliga ättlingar varför överhuvudskapet för familjen i sinom tid kommer att övergå till Hans Höghet Prins Dimitri Romanovich, Prins av Ryssland, eller dennes närmaste manlige ättling.

Det torde endast vara en tidsfråga innan monarkin återupprättas i Rysslands.

Länge leve det Ryska Kejserliga Huset och må dess överhuvud Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria snarast uppstiga på den ryska tronen!

2 kommentarer:

  1. Hur ställer sig furstefamiljen till Vitryssland och Ukraina som ju i lika mån må anses som deras arvsländer? Och vad anser dessas länders regeringar om monarkien?

    Fr

    SvaraRadera
  2. Vad gäller Ukraina har Storfurstinnan ett synnerligen gott förhållande. Storfurstinnan besökte Ukraina år 2011 och så sent som den 27 mars innevarande år lät Ukrainas president herr Yanukovich utfärda en hyllningsadress till Storfurstinnan med anledning av 400 år minnet av ätten Romanovs uppstigande på tronen.

    I adressen uttalar herr Yanukovich bland annat följande:

    "Det yska Kejserliga Huset, är en unik institution, som länkar det förgågna med nutiden, enar i sig själv fundamentala värden som tro, styrka och mänsklighet"

    SvaraRadera