tisdag 29 november 2011

Föga förvånande om arrestanten Breivik

Svenska Dagbladet låter idag meddela att den för de fasansfulla norska illdåden misstänkte arrestanten Breivik efter en genomförd så kallad rättspsykiatrisk undersökning har befunnits såsom högeligen sinnessjuk. Arrestanten bedöms vara psykotisk och synes ha de mest häpnadsväckande vanföreställningar om den av honom inbillade Tempelriddareorden och att arrestenten själv skulle bli regent i Europa. Detta är icke något annat än ren dårskap av allra största mått.

Dock torde det vara så att det är få som höjer på ögonbrynen över den rättspsykiatriska undersökningens resultat. Endast en dåre kan vara i stånd att begå de bestialiska och ofattbart grymma brott som misstänks ha genomförts av arrestanten. Det är i sanning bekymmersamt att samhället, och det torde icke endast gälla det norska utan dessvärre ock det svenska, icke förmår att identifiera dessa personer. Följden av den psykiatrireform som genomfördes år 1995 är att det finns personer, vilka vistas fritt i samhället, som icke är vid sina vätskors fulla bruk och därigenom utgör en fara såväl för sig själva som för andra. De hemskheter som inträffat i vårt norska broderland gör att det finns starka skäl att ompröva det regelverk som sjösattes i samband med psykiatrireformen.

söndag 27 november 2011

Hertigen av Cambridge i sjödrama


Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus, idag såsopm pilot på en helikopter deltagit i räddningen av två sjömän efter det att deras fartyg förlist i Irländska sjön. Hertigen, som tjänstgör såsom flyglöjtnant (Flight Leutenant) vid 22 skvadronen i Kungliga Flygvapnet (Royal Airforce), har även tidigare deltagit i sjöräddningsoperationer.

Inom brittiska Konungahuset gör även de närmast arvsberättigade aktiv tjänst inom krigmakten. Således deltog Hertigens faderbroder Hertigen av York i Falklandskriget 1980. Hertigen broder, Hans Kunglig Höghet Prins Harry av Wales, tjänstgör såsom helikopterpilot.


Hertigen av Cambridge såsom överste i det Irländska Gardet

Anmärkning: Graden flyglöjtnant (Flight Leutenant) klassificeras såsom OF-2 i NATO's klassificering av militära grader vilket i vårt svenska flygvapen motsvavar kapten. Hertigen är ock löjtnant (Leutenant) i Kungliga Flottan (Royal Navy), en grad som i vår svenska flotta motsvarar kapten. Vidare är Hertigen kapten (Captain) i Brittiska Armen (British Army), en grad som i vår svenska armé motsvarar kapten.

Utöver ovanämnda operativa militära grader innehar Hertigen ock militära hederstitlar såsom Commander-In-Cheif inom Kungliga Flottan (Royal Navy) samt överste (Colonel) för det Irlänska Gardet (Irish Guard).

Sekulär dumhet av största mått


Vår Kyrkas huvudhelgedom Uppsala Domkyrka

Idag på en av vår Kyrkas stora glädje- och högtidsdagar uppmärksammar Svenska Dagbladet ett sorgesamt faktum i de Skolverkets regler som syftar till att förmena vår Kyrka rätt att undervisa om Evangeliet. Särskilt aktuellt är detta vid glädjehögtiden Advent då skolklasser under långerliga tider begett sig till Herrens hus för att ta del av glädjebudskapet, ett glädjebudskap som präster, enligt Skolverkets regler, nu synes vara förhindrade att framföra.

Ur nämnda regelverk kan bland annat följande citeras angånde vad som får förekomma vid en skolklass besök i en Kyrka:

"En sådan samling kan dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Det är heller inget som hindrar att en adventssamling hålls i en kyrka och därmed kan även en präst finnas närvarande under förutsättning att prästen inte förmedlar ett religiöst budskap enligt ovan. Prästen kan dock i egenskap av ”värd” hälsa välkommen. Det kan också vara möjligt att sjunga en enstaka psalm om denna kan sägas vara tydligt förknippad med traditionen, dvs. att jämföra med att ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid en skolavslutning."

Var ock en inser hur skamligt och föraktligt detta regelverk är, ja det är sekulär dumhet av största mått. Vi måste åter våga stå upp för att vårt land sedan 1000 år är ett kristet land och att det så måste förbli. Varje land behöver fasta värderingar att hålla sig till och i detta är Kristendomen en omistlig del.

Det är lätt att instämma i redaktör Ludvigssons ytterst kloka konstaterande i Svenska Dagbladet:

"Förhoppningsvis säger Svenska kyrkans präster nej till detta. Det måste vara ett omöjligt uppdrag för en präst att fira advent utan religiösa budskap."

Regeringen bör snarast föranstalta om att det dumhetens regelverk, som förekommer idag förändras och om så krävs genomföra nödvändiga lagändringar. I detta är det ock naturligt att åter göra kristendomskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan. Det finns ingen som helst anledning att rädas för att åter lära ut Tio Guds Bud och Kärleksbudskapet. Med bättre kunskap om den bibliska historien ges ock en fördjupad förståelse för hela vår civilisations fundament och utveckling.

Må alla få ta del av det glada budskapet:

"Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
[Matt 21:9]

lördag 26 november 2011

Kommunismens ofattbara grymhet

Även om den röde satans lakejer slutgiltigt körts på porten i många stater finns dessvärre ännu några arma folk som lever i kommunismens bojor. Svenska Dagbladet låter oss idag, genom en skakande rapport, få ta del ögonvittnesskildringar från det kommunistiska Nordkorea.

En hedervärd kvinna, Kim Hye Sook , ger bland annat följande bilder:

"Jag såg min första avrättning vid 13 års ålder. Alla i lägret var tvungna att komma och titta"

"Det fanns aldrig tillräckligt med mat, och många fångar dog av svält. Vi behandlades värre än hundar. Till slut kände jag ingenting inför alla döda kroppar eftersom jag hade sett så många."

Denna hedervärda kvinnas vittnesmål griper onekligen var och en i hjärteroten och förstärker på alla sätt bilden av kommunimens totala och outsägliga grymhet. I Nordakorea, där den röde satans allra trognaste lakejer ännu härskar, sker alltfort det som skedde under blodsbesudlade tyranner såsom Lenin, Stalin och Pol Pot, för att bara nämna några av världshistoriens värsta och grummaste kommunistiska brottslingar.

Värt att notera är att vi i vårt land alltfort har ett parti i Riksdagen, som utgår från kommunismens och marxismens människofienmtliga dogmer. Detta kommunistiska parti, som idag går under namnet "vänsterpartiet" för att icke allt för uppenbart avslöja dess sanna jag, har långt fram i tiden hyllat även den röde satans lakejer i Nordkorea.

En av de svenska kommunister, som stått främst i hyllningkören för förtrycket av det nordkoreanska folket, är en herr Måbrink. Herr Måbrink, som genomgått utbildning i de sovjetiska kommunistiska tyrannernas "partiskola" i Moskva, var ledamot av Riksdagen, 1971-1994, således även efter Sovjetstatens och dess lydstaters välförtjänta fall.

Herr Måbrink, som besökte det nordkoreanska tyranniet 1985 i spetsen för det svenska kommunistpartiets delegation och då träffade den blodsbesudlade massmördaren Kim Il Sung, har gjort en rad fullständigt exempellösa och häpnadsväckande uttalanden. I samband med nämnda besök uttalade exempelvis herr Måbrink följande:

"Vad som slår en när man befinner sig i DFRK [anm: vilket står för den högst missvisande officiella benämningen av landet "Demokratiska Folkrepubliken Korea"] " är den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i".

"Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har förstått dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung".

Noteras skall att nämnde herr Måbrink, en försvarare av bestialiska kommunistiska massmord, alltfort tjänar det svenska kommunsitpartiet, under det försåtliga namnet vänsterpartiet, i det att han är ledamot för partiet i Blekinge läns landsting. Detta säger allt om nämnda parti, som är en skam för det svenska folkstyret.

Vi ber till den Högste att nordkoreas arma folk snart må befrias från kommunismens outsägliga människofientlighet och grymhet!

fredag 25 november 2011

Ny förste hovmarskalk


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Hovet låter meddela att Hans Majestät Konungen utsett generallöjtnant Mats Nilsson till förste hovmarskalk. Förste hovmarskalken är chef för hovmarskalksämbetet ochen av de absolut högsta ämbetsmännen vid hovet och därigenom ock i riket. Hovmarskalksämbetet ansvarar för det kungliga programmet, vilket är både viktigt och omfattande.

General Nilsson, vilken varit både Konungens adjutant och överadjutant, synes synnerligen väl lämpad för detta betydelsefulla ämbete. Generalen har haft höga befattningar inom både flygvapen och inom krigsmaktens högre ledning. Sedan 2001 är general Nilsson ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

söndag 20 november 2011

Alla släktnamn måste skyddas

Svenska Dagbladet låter idag berätta hur obetänkta personer söker ta nya släktnamn vilka till förväxling uppvisar en likhet med adliga ätters namn. Syftet med antagandet av denna typ av namn torde vara att man, för att tillfredställa sin fåfänga, egenmäktigt söker upphöja sig och göra sig för mer. Det hela är djupt klandervärt och icke bättre än det oskick, som pågår i vissa lämder, och där man tillhandlar sig "uppfunna" adelstitlar för penningar.

Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det. Detta av respekt för tidigare generationer som burit namnet.

Europeiska monarkiers sorgesamma avskaffande

Inledning
Hos republikaner finns en ofta villfarelse, förmodligen grundad i historielöshet, som säger att Monarkins avskaffande till förmån för republik skulle lett till ett bättre styrelseskick med större mått av folkstyre (demokrati). För var och en som har någon kännedom om den europeiska historien under det förra århundradet framstår nämnda villfarelse mycket tydligt i det att Monarkins avskaffande lett till något sämre och i en del fall till katastrof och mänskligt lidande av ofattbart slag.

Låt oss därför göra en genomgång av den europeiska historien utifrån nämnda perspektiv. Såsom utgångspunkt kan sägas att det vid förra seklets ingång endast fanns två republiker i Europa, nämligen Frankrike och Schweiz.

Monarkier avskaffade före första världskriget

Portugal 1910


Hans Majestät Konung Emanuel II av Portugal

Konung Emanuel II av Portugal störtades i det som kan liknas vid en militärkupp 1910. En rad illegetima beslut genomfördes före det att en vald nationalförsamling inkallades. En svår och understundom kaotisk period följde vilken år 1926 en ny militärkupp genomfördes. Diktaoriskt styre råddes härefter intill år 1976.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således dikatur.

Monarkier avskaffade vid först världskrigets slut

Tyskland 1918
I november 1918 bringades de 22 tyska Monarkierna, 4 konungadömen (Bayern, Preussen, Sachsen och Würtemberg),  6 storhertigdömen (Baden, Hessen, Mecklenburg-Schwerin, Meckelburg-Strelitz, Oldenburg och Sachsen-Weimar-Eisennach), 5 hertigdömen (Anhalt, Brunschweig-Lüneburg, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg-Gota och Sachsen-Meiningen) och 7 furstendömen (Lippe, Reuss-Greiz, Reuss-Schleiz-Gera, Schaumburg-Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sonderhausen och Waldeck-Pyrmont) över ända. Dessa ersattes av den så kallade Wiemarrepubliken som urartade allt mer för att slutligen, år 1933 ersättas av tyrannen Hitlers blodsbesudlade regim.

Genom att störta de i många fall nära tusenåriga tyska Monarkierna i fördärvet berövades samhället ett grundläggande kitt som öppnade för de förfärliga krafter som 15 år efter Monarkiernas fall införde en av de värsta regimer som världshistorien skådat. Hade man istället valt att utveckla Monarkin i en än mer konstitutionell riktning hade historien fått en annan väg. Den svarte satans lakejer, nationalsocialisterna, hade i detta fall aldrig lyckats lägga under sig krigsmakten, vilket nu skedde.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Tysk Kronprins, Kronprins av Preussen

Förvisso hade det under alla omständigheter varit nödvändigt för Kejsar Vilhelm att abdikera, hans agerande var i alla situationer icke klanderfritt, men han skulle då ersatts av sin son Kronprins Vilhelm. Hade historien haft en annan gång och om greve Stauffenbergs hjältemodiga attentat i juli 1944 släckt tyrannens liv hade med stor sannolikhet den tyska Monarkin återupprättats. Planen var att den kloke och repekterade Prins Louis Ferdinand då skulle ha tillträtt som statschef. I detta läge hade i sanning Monarkins stabiliserande roll behövts.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen vid bröllopet med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Kira av Ryssland. På bilden syns och Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således tyranni.

Österrike 1918


Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Karl, Kejsare av Österrike, Konung av Ungern etc. etc.
I november 1918 splittrades det Habsburgska väldet varvid Kejsar Karl störtades dock utan att ha abdikerad. Ur spillorna bildades republikerna Österike och Tjekoslovakien, vilket huvudsakligen bildades ur Konungariket Böhmen och Markgrevskapet Mähren). Konungariket Ungern bestod men utan Monark. Andra delar tillfördes det nyskapade Konungariket Jugoslavien. Konungarikena Italien och Rumäninen tillfördes även de delar från väldet. Slutligen tillföll en del, huvudsakligen Konungariket Dalmatien, den återskapade staten republiken Polen.

Måhända var det Habsburgska väldets sönderfall nödvändigt men det skapade problematik kvarstannat ända in i vår tid. Den sorgesamma situationen i före detta Jugoslavien under 1990-talet har en del av sina rötter i detta sönderfall. Såväl Kejsar Karl som den förre tronföljaren, den tragiskt mördade Ärkehertig Farns Ferdinand, närde planer om en omvandling av väldet till en centraleuropeisk federation. En sådan federation, som även var aktuell efter andra världskriget då idén bland annat understöddes av den brittiske försteministern Sir Winston Churchill, skulle mycket väl kunna ha visat sig vara en mer lyckosam lösning.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern

Icke heller republiken Österrikes historia blev särdeles lyckosam utan ledde år 1938 fram till anslutningen till Tyskland. En som ihärdigt motsatte sig denna anslutning var den förlidna sommar avlidne Ärkehertig Otto. Ärkehertigen verkade för att återupprätta den österrikiska Monarkin i syfte att förhindra anslutningen. Dessvärre lyckades icke detta utan Ärkehertigen kördes på flykten av den svarte satans lakejer.

Ryssland 1917/18


Hans Kejserliga Majestät Niklas II av Ryssland

Störtandet av det ryska Kejsardömet 1917 banande år 1918 väg för ett av världhistoriens mest avskydda och vederstyggliga välden, Sovjetunionen, med blodbesudlade tyranner och barnamördare såsom Lenin och Stalin, vilka hörde till den röde satans allra trognaste lakejer. Den grymme och helt skrupelfrie mördaren Lenin nöjde sig icke enbart med att mörda Tsar Niklas utan och hela hans familj innefattande den blott 14-årige tronföljaren Alexej.

Tvivelsutan hade det ryska Kejsardömet behövt reformeras. Dock hade en utveckling av en konstitionell Monarki med en folkvald Duma kunnat bespara det prövade ryska folket mer än 70 år av tyranni.

Monarkier avskaffade såsom en följd av andra världskriget

Island 1944
Island var intill 1918 en del av Danmark. Nämnda år blev Island ett suveränt Konungarike under den danske Monarken. Händelserna under andra världskriget, med ockupationen av Danmark, gjorde att Island år 1944 lät utropa sig till republik.

Italien 1946


Hans Majestät Konung Umberto II av Italien

I Italien avskaffades Monarkin genom en folkomröstning 1946 varefter Konung Umberto tvingades i exil. Efterkrigsutvecklingen i Italien har på många sätt inneburit mycken politisk problematik. En bevarad Monarki hade sannolikt bidragit till mer stabilitet.

Nämnas kan ock att såväl den italienska Monarkin som den katoliska kyrkan, under de mörka åren under diktatorn Mussolini, något bidrog till att lindra situationen. Då diktatorn Mussolini icke lyckades kuva dessa institutioner, kom aldrig hans regim att bli lika totalitär som den tyrannen Hitlers välde i Tyskland. Noterbart är ock att det var Konung Viktor Emanuel III  som år 1943 avsatte Mussolini, vilken då grundade i republik i norra Italien.

Jugoslavien 1945
I samband med andra världskrigets slut störtades Konung Peter II av Jugoslavien av den vederstygglige dikatorn Tito vars regim, inklusive dess efterföljare, kom att förtrycka landet intill 1992 då landet sönderföll. Den djupt tragiska utvecklingen efter detta torde stå klar för var och en.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander och Kronprinsessan Katrina av Serbien tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergörtland, i kapellet i det Kungliga Palatset i Dedinje.

En som bidragit till stabilitet i det återskapade Serbien, en av de stater som uppstod efter Jugoslaviens splittring är Kronprins Alexander. Denne återvände till slutgiltigt till sitt land år 2001 och tog då sitt residens i det Kungliga Palatset i Dedinje som återgavs till den Kungliga Familjen. Kronprinsen representerar på mångfaldiga sätt Serbien och deltar även i statscermonier och har etablerat något som kan likans vid en inofficell Monarki. Ett återupprättande av full Monarki i Serbien torde kunna ske inom en icke allt för avlägsen framtid.


Bulgarien 1946
Då Bulgarien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Den minderige Konung Simeon tvangs då i exil efter en farsartad folkomröstning.


Hans Majestär Konung Simeon vid ett besök i Sverige under hans tid som sitt lands försteminister.

Efter det kommunistiska tyrraniets fall återvände Konung Simeon till Bulgarien där han alltjämt lever. Konung Simeon tjänade under åren 2001 till 2005 sitt land såsom dess försteminister.

Rumänien 1947
Då Rumänien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Konung Mikael tvingades år 1947 till abdikation och exil.


Hans Majestät Konung Mikael av Rumänen inför sitt lands paralment den 25 oktober 2011

Sedermera har Konung Mikael återfått sitt rumänska medborgarskap, vilket skedde 1997. Konungen som ofta vistas i landet njuter ett högt anseende. Senast i samband med Konungen 90-års dag, den 25 oktober innevarande år, talade Konungen inför Rumäniens parlament och möttes av ståeende ovationer.

Ungern 1947
Ungern var efter det Habsburgska väldets fall fortsatt ett Konungarike, med undantag för en kortlivad kommunistisk diktatur 1919 under Bela Kun. Någon Konung utsågs icke utan riket fungerande under en Riksföreståndare.


Konungariket Ungerns statsvapen vilket ock sedan 1990 utgör repubiken Ungerns statsvapen

Efter andra världskriget, då landet var ockuperat av Sovjetunionen, manövrerades övriga politska krafter bort på ett fullkomligt rättsvidrigt sätt varefter en folkrepublik infördes 1947.

Monarkier avskaffade under senare år

Irland 1949
Den irländak frågan torde vara väl känd. Genom bildandet av den Irländska Fristaten 1922, vilken var en Dominion inom det Brittiska Samväldet, påbörjades en frigörelse som avslutades genom republiken Irlands utropande 1949.

Grekland 1974


Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning.

Den grekiska Monarkin störtades genom en militärkupp år 1967 då Konung Konstantin tvingades i exil. År 1973 lät militärdiktatorerna helt illegimt avskaffa Konungadömet och införa republik. Märkas skall att Konung Konstantin aldrig abdikerat.

Grekland torde, i ljuset av den kaotiska sitution som råder i landet vara en av de stater där ett skyndsamt återupprättande av Monarkin skulle vara mest värdefullt. Detta skulle ge detta arma land stabilitet och en gemensam företrädare som stod över politikerna och deras taskspel.

Återupprättade Monarkier

Spanien 1975


Deras Majestäter Konung Johan Karl av Spanien och Drottning Sofia av Spanien

Vid dikatorn Francos dör 1975 steg åter en Konung upp på den spanska tronen. Konung Johan Karl agrerade härvid mycket klokt och en stat med folkstyre kunde upprättas under den konstitionella Monarkin. Härigenom skapades en stabil stat utan den oro som ofta brukar känneteckna störtandet av diktaturer.

Partiellt återupprättade Monarkier

Montenegro 2011


Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

Sammanfattning
Den genomgång av europeiska Monarkiers avskaffande visar entydigt att det oftast lett till instabilitet och oro. I några fall har den yttersta konsekvensen varit upprättandet av tyrannier som får betecknas som de allra värsta under hela världshistorien.

I kontrast till denna utveckling står de stater som varit kloka nog att bevara Monarkin. Dessa stater är tvivelsutan de stater som haft en mest stabil utveckling under det förra seklet. Hit hör Konungarikena Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Förenade Konungariket samt Storhertigdömet Luxemburg. Lycksamt nog utökades de europeiska Konungadömena år 1975 då Spanien åter i realiteten blev en Monarki.

Utifrån ett historisk perspektiv står det således helt klart att Monarkin är att föredra framför republiken.

fredag 18 november 2011

Monarki och Demokrati

Republikanen söker icke sällan argumentera för ett motsatsförhållande mellan Monarki och Demokrati. Hela denna argumentation bygger på att ett stort antal egenskaper okritiskt tilldelas begreppet Demokrati medan man bortser ifrån att hela kärnan i Demokratin icke är något annat än en väl lämpad ordning att fatta gemensamma beslut. Beslut inom samhällerliga gemenskaper såsom stater, provinser, städer och kommunala entiteter av olika slag.

En av förra århundrades mest framsynta och skickliga statsmän, den brittiske försteministern, Sir Winston Churchill, var en av de som tydligt insåg Demokratins begränsningar. Han formulerade detta enligt följande:

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna."

För att Demokratin, vars yttersta beståndsdel utgörs av majoritetsbeslutet, skall fungera måste den ovillkorligen sättas in i sitt sammanhang och den får aldrig urarta tillförmån för majoritetens oinskränkta makt över minoritenen. Demokratin måste alltid sättas i relation till Naturrätten (Ius Naturale).

Redan i den  Nikomakiska etiken formulerar Aristoteles begreppet och beskriver det:

"Av den politiska rättvisan är en del naturlig och en del juridisk"

Innebörden av detta är ytterst att är att en rättvissans ena del är en för varje människa naturlig rättighet som icke något politisk system äger rätt att inskränka. Den andra delen, juridiken, är den del som är förknippad med det vi i dagligt tal kallar politiska beslut. Varje människas naturliga rättigheter är bundna till den mänskliga naturen och därigenom ytterst givna oss av vår Skapare.

Varje politiskt system måste vara ytterst varsamt med att inkräkta på naturrätten. Slutsatsen blir att såväl ett monarkistiskt envälde som ett demokratiskt system, där majoritetens oínskränkta makt över minoriteten råder, leder fel. Att de i vår tid mest avskyvärda statsformerna, byggda på de totalitära ideologierna kommunismen och nationalsocialismen, är naturrättens fiender är en självklarhet.


Baron  Montesquieu (1689-1755)

En av de som dragit de mest lysande slutsatserna utifrån naturrätten är baron Montesquieu.
Baron Montesquieu menar att friheten har en fundamental betydelse i en stat och att denna frihet endast kan tryggas genom att medborgarna icke kan tvingas till annat än vad lagen påbjuder och icke hindras ifrån det lagen tillåter. Häri ligger onekligen grunden för rättstaten. Vidare är baron Montesquieu tydlig med att all form av makt ovillkorligen måste begränsas. Baronen lär oss:

"...det är en evig erfarenhet, att varje maktinnehavare frestas att missbruka sin myndighetgår tills han möter gränser"

Den slutsats som baron Montesquieu drager är att friheten bäst kan uppnås inom ramen för en monarkistisk statsform byggd på maktdelning mellan den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten vilka skall vara sins emellan oberoende. Denna syn är bärande i vår regeringsform av år 1809. Grunden är att lagstiftningen tillkommer Riksdagen, den verkställande makten, under lagarna, tillkommer Konungen och den högsta dömande dömande makten tillkommer Högsta Domstolen.

I vårt land utövas Demokratin, eller folkstyret, ytterst av Riksdagen, som sedan långeliga tider haft en viktig roll gällande såväl lagars stiftande som skatters bevillning. Detta är i grunden en god ordning att fastställa de ramar under vilka samhället skall verka. Problemet uppstår när den verkställande makten, såsom i vårt land, är direkt beroende av Riksdagen. Med denna ordning är det oerhört svårt, för att icke säga omöjligt, att utöva en oväld myndighetsutövning, utifrån lagarna samtidigt som samma myndighetsutövande makt står under påverkan av riksdagsmajoriteten, vilken kan vara oerhört liten, att icke strikt efter lagrana utan utifrån rent politiska syften. Detta inkräktar i största måtto på naturrätten och rättssäkerheten.

Den enda möjligheten vi känner är att ställa den verkställande makten under en oberoende institution och i detta är Monarkin den mest lämpade lösningen. Vi talar här i egentlig meningen icke om någon i strikt mening personlig konungamakt utan om en myndighetsutövning som sker via ovälda ämbetsmän under Konungens beskydd. Konungen är här den yttersta garanten för den verkställande maktens oväld.

Konklusionen av detta resonemang är att Monarkin och Demokratin är varandras förutsättningar i ett fritt samhälle som grundar sig på naturrätten.

tisdag 15 november 2011

Deras Majestäter gav lunch för herr Juholt

Hovet låter meddela att Deras Majestäter Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertiga av Jämtland och Drottning Silva, Sveriges Drottning, idag på Kungliga Slottet gav lunch för ordföranden i socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Vid lunchen närvarade ock Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland.

Hans Majestät tillämpar ordningen att ge lunch för såväl nytillträdda partiledare som nytillträdda statsråd. Samma ära vederfors den 27 oktober således även statsrådet och chefen för näringsdepartementet fru Lööf.

Att Hans Majestät på detta sätt får tillfälle att möta ledande politiker från alla läger synes vara mycket bra och värdefullt. Härigenom visas att Konungen står över politiken och därigenom är en företrädare för alla medborgare oavsett politisk hemvist.

Det är i sanning beklagligt att vår konstitution icke bättre förmår utnyttja Konungen och Monarkin såsom en obunden kraft i samhälle och stat.

Herr Assange synes göra våld på rättsprocessen

Den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange beter sig allt mer märkligt. Det senaste i detta anmärkningsvärda fall är att herr Assanges synes hålla på att anlita en PR-byrå för att på något sätt arbeta för hans sak. Detta är i sanning högst rättsvidrigt och förkastligt då denna så skall avgöras av en domstol. Att den misstänkte herr Assange tar detta steg visar hur skrupelfri denne publicist är i det han uppenbarligen tror sig kunna påverka en opartiske domstol genom PR.

Självklart får rättsäkerheten får under inga som helst omständigheter påverkas av en PR-byrå. Helt visst är ock att herr Assange kommer att bli besviken om han tror att de skandalösa medel han tar till kommer att hjälpa hans sak. Det är endast en opartisk domstol som har att avgöra om den misstänkte herr Assange är skyldig till de grova brottsanklagelserna och om så är fallet även näpsa honom med laga dom.

Föredömligt nog har direktör Nyström, styrelseledamot i branchorganisationen Svenska PR företagen, en debattartikel i Svenska Dagbladet klart deklarerat det olämpliga i att en PR-byrå erbjuder sina tjänster till den misstänkte herr Assange. En som däremot uppenbart saknar även den mest fundamentala kunskap om vad rättsäkerhet innebär är en herr Yams, verksam vid PR-byrån Agera PR, som i en replik går till attack mot direktör Nyströms välavvägda och välformulerade ståndpunkt.

Den PR-byrå, som på detta sätt verkar låta sig köpas och solkas, är Ullman PR. Innehavaren av denna byrå herr Ullman synes vara socialist i det att han verkat inom socialdemokratiska arbetarpartiet och där även har haft reklambyråansvaret för hela valkampanjer.

Det är nu viktigt att utlämningsprocessen kan avgöras så snart som möjligt så att herr Assange med fångtransport kan överföras till riket och där placeras i häkte intills dess åklagare avgör sakens vidare gång.

lördag 12 november 2011

Sekten "republikanska föreningen" utdelar tvivelaktigt "pris"

Sekten "Republikanska föreningen" har idag låtit utdela sitt löjeväckande så kallade "pris" vilket går under namnet "Årets republikan". I år har detta pris tilldelats en redaktör Andersson, som även gjort sig känd som Gudsförnekare och ateist. I sitt smutsiga värv under året har redaktör Andersson låtit publicera oanständigheter rörande den väntade Kungliga nedkomsten. Bland övriga högst tvivelaktiga "meriter" som redaktör Andersson kan stoltsera med är att hon i ett av de så kallade "Sommar-programmen" i radio år 2005 smädade vår Frälsare.

Att sekten utser en smädarska av såväl vår Frälsare som av vårt Konungahus säger allt om detta vederstyggliga sällskap.

Konungasmädaren Althin förnekar sig icke


Vår Högaktade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

I Svenska Dagbladet går åter konungasmädaren och advokaten Althin, ordförande i den illasinnade sekten "Republikanska föreningen", till angrepp mot vår högaktade Konung och hans Hus. Inlägget är ock undertecknat av sektens vice ordförande, förra riksdagsledamoten fröken Streijffert. I sin pamflett avslöjar advokaten sig själv mycket tydligt. Trots en försäkran om att vilja föra en "seriös debatt" drar sig icke den fege advokaten att knyta an till den förtalskampanj som de ljusskygga republikanerna ägnat sig åt men som fallit platt till marken.

Skamligast av allt är de insinuationer den fege advokaten gör mot Hennes Majestät Drottningen. Åter försöker denne skammens advokat att förtjäna judapenningar genom att dra fram, den för debatten fullständigt irrelvanta frågan, om Hennes Majestäts faders göranden och låtanden före det att Hennes Majestät ens var född. Sakförhållanden i frågan har för övrigt nogsamt utretts av förre riskarkivarien doktor Norberg.

Det anstår verkligen icke en medlem av det hedervärda Advokatsamfundet att på detta sätt svärta Hennes Majestät Drottningen genom händelse som inträffade före hennes födelse. Man kan med fog fråga sig vad advokaten Althin, som inom rättsväsendet icke sällan varit försvarsadvokat, skulle ansett om den åklagare som fört en motsvarande besinningslös argumentation. Det enda detta visar är de fega republikanernas stora desperation. Advokaten Althin gör sig själv till största åtlöje genom sin ohederliga argumentation och borde skämmas. Var advokaten Althin i besittning av någon slags heder skulle han skyndsamt framföra en ursäkt till Hennes Majestät Drottingen för de oförskämdheter han visat prov på.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

fredag 11 november 2011

Okunnigt om orsaken till Palestinaproblemet

 I Svenska Dagbladet låter idag en organisation vid namn Settlers Watch, representerad av herrarna Mosskin och Svahn, ondgöra sig över israeliska bosättningar. Hela syftet med den pamflett som publiceras i nämnda tidning synes vara troliggöra att den stora frågan för Paletsinafrågans lösning skulle vara bosättningarna. Inget kan vara mera fel och herrarna Mosskin och Svahn gör knappast sitt intellekt rättvisa när de i sin enfald argumenterar utifrån detta.

Hela roten till Palestinaproblemet är att vissa palestinska organisationer och några stater i området, särskilt terroristorganisationen Hamas som behärskar Gaza, och grannlandet, det blodbesudlade tyrraniet Syrien, kräver statens Israels utplåning. Den dag alla erkänner staten Israels rätt att existera kommer ock bostättningsproblematiken att kunna lösas.

Att Israel är berett att uppge bosättningar visades tydligt i samband med att alla bosättningar i Gaza utrymmede. Detta lönades dock icke med fred och försoning av terroristiska palestinska krafter. Tvärtom gjordes Gaza till en bas för besinningslösa raketanfall mot civila i Israel och ett rekryteringsområde för självmordsbombare som dödade ock lemlästade icke endast män utan och kvinnor och barn.

Utifrån detta borde det vara uppenbart att en ensidig utrymning av bosättningarna på Västbanken utan alla palestinska organisationers oförbehållsamma deklaration om staten Israels rätt att exisiera är rent av dumdristig. Herrana Mosskins och Svahns förmåga till ett rationellt resonemang i denna fråga måste dessvärre starkt ifrågasättas.

Den stora navitiet som kännetecknar organísationen Settlers Watch och dess företrädare, herrarna Mosskin och Svahn, är näst intill ofattbar. Icke ens i en bisats, i sitt okunniga alster, förmår man att nämna grundproblemet i hela frågan - staten Israels rätt att existera. Situationen i tyrraniet Syrien, där 1000 och åter 1000 människoliv släcks av den blodsbesudlade mördaren Assad synes icke heller nämvärt bekymra artikelförfattarna.

Konung Konstantins uttalar sig om den grekiska situationen

Hans Majestät Konung Konstantin II, Hellernas Konung

Konung Konstantin, Hellernas Konung, har enligt det grekiska hovet låtet uttala sin ståndpunkt om den katotiska situation som rått i Grekland. I ett mycket skarpt uttalande den 9 november lät Konungen uttala följande:

"Hånet mot det grekiska folket och de demokratiska instititionerna måste upphöra"

Det torde vara uppenbart för var och en att ett återkallande av Konung Konstantin till Grekland väsentligt skulle bidraga till att stabilisera situationen i landet. Såsom Konung står han över politikens lismande och ränker och har härigenom en viktig uppgift att fylla.

torsdag 10 november 2011

De lismande grekiska polikernas fall

Så har då änteligen den grekiske försteministern herr Papandreou avgått efter att ha fört sitt land till ruinens brant och även överträtt dess kant. Herr Papandreou och andra lismande politiker, oavsett deras hemvist på den politiska skalan, har det gemensamt att de besotter den egenskapen att de hellre värnar om det egna återvalet än om en över tiden sund politik.

Det dessa lismare icke förstår är att det i längden ej kan bakas mer bröd än vad det växer säd på åkern. Visst kan bröd bakas för lånat mjöl men mjölet skall återgäldas och det kräver att eget mjöl någon gång males i överskott. Denna mycket enkla sanning är tydligen oändligt svår att förstå för de oansvariga politikerna.

Nu har det kloka steget tagits i Grekland att tillsätta en regering bestående av ovälda ämbetsmän, under den omvittnat kompetente doktor Papademos, vilket är en god ordning. Förvisso är denna regering endast en interimslösning intills dess att nya politiker skall taga vid efter ett nyval. Här borde man istället överväga att även framgent ha en oväld regering som förmår att agera oegennyttigt, något som de lismande politiker sällan förmår.

Ytterst handlar det om den sunda makdelningsprincip som säger att lagstiftande och verkställande makt bör skiljas åt. Politikernas ansvar är att genom lagar sätta ramarna medan den verkställande maktens ansvar är att ovält tillämpa lagarna.

Konungariket Greklands vapensköld

Vad som ock bör ske är att återupprätta Monarkin så att den ovälda verkställande makten kan ställas under en Konungs beskydd. Detta tillför även stabilitet, kontiunuitet och harmoni till det idag mycket sargade landet Grekland.

fredag 4 november 2011

Konungen stärker utrikespolitiken

Varje gång Konungen dristar sig att uttala något höjes genast försåtliga röster vars yttersta syfte är att misskreditera Konungen och Monarkin.

I det nu aktuella fallet har Konungen uttalat sig om den kaotiska och svårbegripliga situationen i Grekland. Andemeningen i det Konungen kungjort såsom sin åsikt skiljer sig icke det ringaste från den utrikespolitik som drives av regeringen. Tvärtom är det så att Konungen genom sitt uttalande stärker utrikespolitiken genom att på detta sätt explicit ställa sig bakom vårt lands officiella ståndpunkt, uttalad av regeringen, i denna fråga.

Självfallet skall Konungen vara mycket restriktiv med uttalanden av detta slag. Kungsord måste reserveras för de situationer där allvaret är stort. Den grekiska frågan är dock en fråga av största allvar varför Konungens uttalande är såväl befogat som värdefullt.

Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) - en högst tvivelaktig organisation

I Svenska Dagbladet låter en organisation under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) uttrycka sitt missnöje över den svenska regeringens kloka och väl underbyggda beslut att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i UNESCO. UNESCO är en mellanstatlig organisation och då Palestina icke är någon stat är regeringens ståndpunkt i denna fråga både logisk och riktig.

Det må vara att den enda rimliga lösningen av Palestinafrågan är en tvåstatslösning. En tvåstatslösning förutsätter dock att båda parter respekterar och erkänner varandra. Huvudproblemet i detta är att terroristorganisationen Hamas behärskar Gaza, som är en del av den palestinska myndighetens territorium. Hamas kräver alltfort staten Israels utplåning varför en tvåstatslösning i dagsläget är helt omöjlig. Först den dag då alla ledande palestinska organisationer oförbehållsamt erkänner staten Israels rätt att existera är en diskussion om en tvåstatslösning meningsfull.

Studerar man något organisationen under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) finner man många betänkligheter. Bland ledande företrädare finns kommunister. En av dessa är docent Ascher, vilken är medlem av det veterstyggliga stalinistpartiet Kommunistiska Partiet. En annan företrädare är tonsättaren herr Feiler, vilken i föregående års riksdagsval ställde upp för kommunistpartiet (vilket kallar sig vänsterpartiet).

Båda dessa kommunister, docent Ascher och herr Feiler, deltog i den spektakulära aktionen Ship-to-Gaza 2010. En aktion som syftade till att öppna upp försörjningslederna till Gaza i syfte att förenkla införandet av vapen till terroristorgansiationen Hamas.Vapen med vilka terroristorganisationen sedan skulle kunna sprida skräck hos Israels folk.

Nämnda organisation framstår således som en högst tvivelaktig och ljusskygg. Ledande företrädare har samarbetet med terroristorganisationen Hamas, en organisation som vill utplåna staten Israel och som därigenom hör till det judiska folkets främsta fiender. Organisationen Judar för isrealeisk-palestinsk fred synes alltså vara något som rent av kan betecknas som en skamlig landsförädisk organisation.

Den grekiska politikens smutsiga spel

Hela vår världsdel, Europa, befinner sig i en krissituation på det finansella området. Kan icke utvecklingen ledas in på fast mark kan det slå mot mångens dagliga utkomst och försörjning. Ett av Europas mindre länder, Grekland, har genom stor oansvarighet, oaktsamhet och lismande politikers maktspel försatt sig i en ohållbar skuldsituation, som detta arma land av egen kraft aldrig kan komma ur.

I denna situation träder övriga Europa till räddning genom uppsättandet av ett program varigenom Grekland kan undkomma den bankrutt som annars varit oframkomlig. Genom detta kan ock den bekymmersamma finansiella situationen i hela vård världsdel något stabiliseras.

När detta skett beger sig den grekiske försteministern, herr Papandreou, in i ett agerande som saknar motstycke när det gäller lismande och kortsiktighet. Ena stunden förklarar herr Papandreou att det skall hållas en folkomröstning, vilket direkt åter leder in i stor osäkerhet, för att andra stunden förklara att det icke behövs någon omröstning. För herr Papandreou synes allt vara ett politiskt spel där den egna maktpositionen överrider allt och omsorgen om såväl det egna landet som om Europa icke tillmätes någon större betydelse.

Det smutsiga politiska spel vi nu bevittnat är vämjeligt och det är därför icke särdeles svårt att hålla med vår högaktade Konung som i en intervju i Dagens Industri låter uttala:

"Jag tror att vi alla är bekymrade, självklart ja. Det är det stora spörsmålet och över huvud taget försöker man förstå sig på vad som händer - och den här sista rundan - ja, det är väldigt få som förstår sig på den"

onsdag 2 november 2011

Glädjande brittiskt domstolutslag

Svenska Dagbladet låter meddela att den brittiska domstolen High Court idag fattat beslut om utlämning av den för synnerligen allvarliga brott misstänkte herr Assange. Utslaget är mycket glädjande och visar att rättsäkerheten står på fast grund även i Storbrittanien. Saken, där herr Assange trillskats in i det längsta, rör huruvida herr Assange skall utlämnas till Sverige och icke skuldfrågan som sådan. Skuldfrågan skall avgöras av svensk domstol och ingenannanstans. Har herr Assange funnit det för gott att under en period visats i Sverige har han ock att till punkt och pricka följa svensk lag. För såväl de som drabbats av det påstådda mycket allvarliga brottet som för rättsäkerheten, och förtroendet för rättstaten, är det viktigt att ärendet hanteras och avgörs i lag ordning

Nu skulle det dock icke förvåna om den brottmisstänkte herr Assange ytterligare försöker fördröja hanteringen även om ett överklagande till Supreme Court synes helt utsiktslöst då denna fråga, utifrån ett rent juridiskt perspektiv, icke längre innehåller några som helst tveksamheter.

Låt oss nu hoppas att utlämningen kan komma tillstånd så snart som möjligt och att den brottsmisstänkte herr Assange därmed kan överföras till Sverige. I Sverige bör den brottsmisstänkte herr Assange placeras i häkte så att han icke flyr fältet eller på annat sätt försvårar målets vidare gång. Slutligen är det upp till svensk domstol att fälla herr Assange och näpsa honom med laga dom eller att fria honom.

Den grekiske försteministern handlar i panik

Det synes nu alltmer klart att den socialistiske grekiske försteministern herr Papandreous gripits av något som icke är något annat än panik. Fegheten att icke våga driva igenom den räddningsplan, som med stor möda framförhandlats inom ramen för den Europeiska Unionen, möter enligt pressuppgifter nu ock hård kritik inom den egna regeringen då allt fler inser att detta på intet sätt är någon fråga som kan besvaras med ett enkelt ja eller nej i en folkomrösting.

Hela syftet med den representativa beslutsordningen är att medborgarna skall utse representanter, som med omsorg och möda har att sätta sig in i även de mest komplexa frågor och besluta i dessa. Detta är en god ordning som under långerliga tider visat sig vara framgångsrik inom hela den västliga civilisationen.

Vidare noteras att herr Papandreous möjligen ock hyser en farhåga om ett militärt maktövertagande i det att han låter byta ut ledande officerare inom krigsmakten. Ock detta är ett tecken på största panik då en militärkupp i ett land, som är medlem av såväl Europeiska Unionen som NATO knappast har någonting med verkligheten att göra.

Herr Papandreous har genom sin feghet och sitt panikartade beteende uppenbarligen helt tappat greppet varför han skyndsamt bör avgå. Efter detta bör en samlingsregering bildas, dock utan herr Papandreous personliga deltagande, bestående av de två större politiska partierna Ny Demokrati (Νέα Δημοκρατία - Nea Dimokratia) och den Panhellenska Socialistiska Rörelsen (Πανελλήνιο Σοσιαλιστικό Κίνημα - Panellinio Sosialistiko Kinima).

Långsiktigt, för att skapa den stabilitet som Grekland såväl behöver, finns ingen annan lösning än ett återupprättande av Monarkin, vilket tidigare framförts på detta forum, senast under gårdagen. Redan nu bör den grekiska regering hemställa hos Konung Konstantin att han skyndsamt beger sig till Athen och tager sitt residens där. Härigenom kan visas att det finns något som förenar det grekiska folket och som står över politikens käbbel och lismande.

Leve den grekiska Monarkin!

Gud bevare Konung Konstantin och må han snart åter uppstiga på den grekiska tronen.

tisdag 1 november 2011

Återupprätta den grekiska Monarkin

Läget i Grekland synes bliva allt mer prekärt. Efter det att en militärjunta år 1967 tagit makten, tvingat Konung Konstantin på flykten och bringat rättstaten överända inleddes en utveckling från vilket landet ännu icke hämtat sig. Diktatorn Papadoupolos lät dessutom, helt illegetimt och rättsvidrigt, år 1973 utropa republik.

Diktaturen föll förvisso 1974 men allt sedan dess synes de grekiska politikerna haft en oförmåga att skapa en grund för ekonomisk stabilitet och sunda statsfinanser. Genom överbud och ofinansierade förmåner av diverse slag har lismande politiker bringat landet på ruinens brant. Respekten för statsmaktens rätt att uppbära skatt har under långerliga tider urholkats samtidigt som korruptionen frodas.

Nu har Greklands politiker uppenbart helt tappat greppet och försöker i feghet undkomma sitt ansvar genom att utlysa en illa genomtänkt folkomröstning vilket i denna situation måste liknas vid ett gatans parlament. Ett genom den Europeiska Unions försorg framförhandlat program, där man ansträngt sig till det yttersta för att hjälpa det arma Grekland, skall nu ifrågasättas i ett läge där inget annat alternativ än ruin och kaos finns. Den socialistiske grekiske försteministern Papandreou framstår nu som en vekling och lismare av allra största mått och helt oförmögen att ta ansvar i den stund då inget viktigare än ansvarstagande finns. Må det grekiska folkets dom över denne vekling bli hård i nästa parlamentsval.

Vad Grekland mer än allt annat behöver är stabilitet. Denna stabilitet kräver att det finns en fast och kontinuerlig institution som står över politiken och dess lismande. Självklart är ock folkstyre och rättsäkerhet naturliga delar i ett framtida stabilt Grekland.

För att skapa stabiliteten bör Monarkin snarast återupprättas genom ett beslut i det grekiska parlamentet där man till Konung Konstantin vädjar att denne återuppstiger på tronen. Under en mellantid, då konstitutionen förändras, skulle Konung Konstantin kunna inträda såsom president för att på detta sätt skänka landet stabilitet.


Deras Majestäter Konung Konstantin och Drottning Anna Maria, Hellernas Konung och Drottning

En ny konstitution bör bygga på maktdelningens princip där lagstiftnings- och beskattningsrätten alltfort finnes hos det folkvalda parlamentet. Den verkställande makten bör göras oväld och fri från politiken och ytterst verka under Konungens beskydd. Till detta kommer givetvis en oväld och självständig rättskipning.