Svenska Dagbladet låter idag berätta hur obetänkta personer söker ta nya släktnamn vilka till förväxling uppvisar en likhet med adliga ätters namn. Syftet med antagandet av denna typ av namn torde vara att man, för att tillfredställa sin fåfänga, egenmäktigt söker upphöja sig och göra sig för mer. Det hela är djupt klandervärt och icke bättre än det oskick, som pågår i vissa lämder, och där man tillhandlar sig "uppfunna" adelstitlar för penningar.
Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det. Detta av respekt för tidigare generationer som burit namnet.
Inlägg
PATRIK ENGELLAU Rysk information
-
Jag är villig att tro allt ont om ryssar, i vilket fall som helst om Putin
och den […]
3 timmar sedan
Allra Bäste Herr Fältmarskalken. Mig veterligen är inte adeln förmer än andra medborgare. Hur kan det då vara klandervärt att vilja bära ett adelsliknande namn? Hur skulle detta kunna upphöja mig? Kanske tycker jag bara det vore smäktande vackert att få heta "von Grisrumpa" eller liknande?
SvaraRaderaJag ber skribenten Anonym att nogsamt notera mitt ställningstagande:
SvaraRadera"Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det."
Skribentens första kommentar torde därmed falla i det att jag vad gäller själva namskyddet icke gör någon skilland mellan adliga ätters namn och ofrälse släkters namn.
Sedan tror jag icke att Skribenten kan förneka att det finns mången fåfäng person, som på olika sätt vill framhäva sig själv. Att söka välja ett adelsklingande namn, eller som i andra länder betala stora belopp för en adelstitel utan värde, är utslag av detta. Detta är denna fåfänga som min artikel är en kritik enomt och inget annat.
Sedan går det icke att förneka att adelskl
Instämmer i viss mån att det är fåfänga. Men visst är det då också en fåfänga att skydda namnsorten? Att skydda unika namn i all evighet blir väldigt märkligt. Till slut finnes det bara otrefvliga namn kvar. Eftersom inte någon borgare rimligen är bättre än någon annan, pga sin härkomst, kan vi inte heller längre tillåta att von och af inte kan appliceras på t ex Johansson.
SvaraRaderaDet finnes i huvudsak två slag av namn:
SvaraRadera(1) Skyddade namn
(1.1) Adliga namn som tillerkännts respektive ätt inom ramen för adelskapet. Då icke någon adlats sedan 1901 och då adlande icke längre förekommer tillkommer icke längre namn av detta slag.
(1.2) Registerade namn som beviljats av Patent och Registeringeverket.
(2) Icke skyddade namn, som består av den stora mängd släktnamn som tillkommit på olika sätt innan lagstiftning om registering av släktnamn tillkom. Till denna grupp av namn hör även den stora gruppen av av namn som ursprungligen var patronymikon men som vid förra seklets början övergick till släktnamn, d.v.s. den typ av namn som populärt kallas "son-namn". I den mån patronymikon fortfarande används förekommer dessa vanligen som mellanamn.
Utifrån ovanstående finns inget som helst skäl att någon, som önskar anta ett nytt namn, tar sig något namn, eller ett namn som är till förväxling likt, inom grupperna (1) och (2) i det fall släktskap icke kan åberopas enligt de regler som är förväxlade med detta.
Undantag bör vara att den som så önskar må använda patronymikon, då detta är den gamla hävdvunna namngivningsordningen.
Att namn skulle "ta slut" finner jag icke särdeles troligt. Den som är road av statistik och matematik torde finna att antalet varianter torde utgöra sig om astronomiska storleksordningar.