Hos republikaner finns en ofta villfarelse, förmodligen grundad i historielöshet, som säger att Monarkins avskaffande till förmån för republik skulle lett till ett bättre styrelseskick med större mått av folkstyre (demokrati). För var och en som har någon kännedom om den europeiska historien under det förra århundradet framstår nämnda villfarelse mycket tydligt i det att Monarkins avskaffande lett till något sämre och i en del fall till katastrof och mänskligt lidande av ofattbart slag.
Låt oss därför göra en genomgång av den europeiska historien utifrån nämnda perspektiv. Såsom utgångspunkt kan sägas att det vid förra seklets ingång endast fanns två republiker i Europa, nämligen Frankrike och Schweiz.
Monarkier avskaffade före första världskriget
Portugal 1910
Hans Majestät Konung Emanuel II av Portugal
Konung Emanuel II av Portugal störtades i det som kan liknas vid en militärkupp 1910. En rad illegetima beslut genomfördes före det att en vald nationalförsamling inkallades. En svår och understundom kaotisk period följde vilken år 1926 en ny militärkupp genomfördes. Diktaoriskt styre råddes härefter intill år 1976.
Vad störtandet av Monarkin innebar var således dikatur.
Monarkier avskaffade vid först världskrigets slut
Tyskland 1918
I november 1918 bringades de 22 tyska Monarkierna, 4 konungadömen (Bayern, Preussen, Sachsen och Würtemberg), 6 storhertigdömen (Baden, Hessen, Mecklenburg-Schwerin, Meckelburg-Strelitz, Oldenburg och Sachsen-Weimar-Eisennach), 5 hertigdömen (Anhalt, Brunschweig-Lüneburg, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg-Gota och Sachsen-Meiningen) och 7 furstendömen (Lippe, Reuss-Greiz, Reuss-Schleiz-Gera, Schaumburg-Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sonderhausen och Waldeck-Pyrmont) över ända. Dessa ersattes av den så kallade Wiemarrepubliken som urartade allt mer för att slutligen, år 1933 ersättas av tyrannen Hitlers blodsbesudlade regim.
Genom att störta de i många fall nära tusenåriga tyska Monarkierna i fördärvet berövades samhället ett grundläggande kitt som öppnade för de förfärliga krafter som 15 år efter Monarkiernas fall införde en av de värsta regimer som världshistorien skådat. Hade man istället valt att utveckla Monarkin i en än mer konstitutionell riktning hade historien fått en annan väg. Den svarte satans lakejer, nationalsocialisterna, hade i detta fall aldrig lyckats lägga under sig krigsmakten, vilket nu skedde.
Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Tysk Kronprins, Kronprins av Preussen
Förvisso hade det under alla omständigheter varit nödvändigt för Kejsar Vilhelm att abdikera, hans agerande var i alla situationer icke klanderfritt, men han skulle då ersatts av sin son Kronprins Vilhelm. Hade historien haft en annan gång och om greve Stauffenbergs hjältemodiga attentat i juli 1944 släckt tyrannens liv hade med stor sannolikhet den tyska Monarkin återupprättats. Planen var att den kloke och repekterade Prins Louis Ferdinand då skulle ha tillträtt som statschef. I detta läge hade i sanning Monarkins stabiliserande roll behövts.
Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen vid bröllopet med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Kira av Ryssland. På bilden syns och Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.
Vad störtandet av Monarkin innebar var således tyranni.
Österrike 1918
Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Karl, Kejsare av Österrike, Konung av Ungern etc. etc.
Måhända var det Habsburgska väldets sönderfall nödvändigt men det skapade problematik kvarstannat ända in i vår tid. Den sorgesamma situationen i före detta Jugoslavien under 1990-talet har en del av sina rötter i detta sönderfall. Såväl Kejsar Karl som den förre tronföljaren, den tragiskt mördade Ärkehertig Farns Ferdinand, närde planer om en omvandling av väldet till en centraleuropeisk federation. En sådan federation, som även var aktuell efter andra världskriget då idén bland annat understöddes av den brittiske försteministern Sir Winston Churchill, skulle mycket väl kunna ha visat sig vara en mer lyckosam lösning.
Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern
Icke heller republiken Österrikes historia blev särdeles lyckosam utan ledde år 1938 fram till anslutningen till Tyskland. En som ihärdigt motsatte sig denna anslutning var den förlidna sommar avlidne Ärkehertig Otto. Ärkehertigen verkade för att återupprätta den österrikiska Monarkin i syfte att förhindra anslutningen. Dessvärre lyckades icke detta utan Ärkehertigen kördes på flykten av den svarte satans lakejer.
Ryssland 1917/18
Hans Kejserliga Majestät Niklas II av Ryssland
Störtandet av det ryska Kejsardömet 1917 banande år 1918 väg för ett av världhistoriens mest avskydda och vederstyggliga välden, Sovjetunionen, med blodbesudlade tyranner och barnamördare såsom Lenin och Stalin, vilka hörde till den röde satans allra trognaste lakejer. Den grymme och helt skrupelfrie mördaren Lenin nöjde sig icke enbart med att mörda Tsar Niklas utan och hela hans familj innefattande den blott 14-årige tronföljaren Alexej.
Tvivelsutan hade det ryska Kejsardömet behövt reformeras. Dock hade en utveckling av en konstitionell Monarki med en folkvald Duma kunnat bespara det prövade ryska folket mer än 70 år av tyranni.
Monarkier avskaffade såsom en följd av andra världskriget
Island 1944
Island var intill 1918 en del av Danmark. Nämnda år blev Island ett suveränt Konungarike under den danske Monarken. Händelserna under andra världskriget, med ockupationen av Danmark, gjorde att Island år 1944 lät utropa sig till republik.
Italien 1946
Hans Majestät Konung Umberto II av Italien
I Italien avskaffades Monarkin genom en folkomröstning 1946 varefter Konung Umberto tvingades i exil. Efterkrigsutvecklingen i Italien har på många sätt inneburit mycken politisk problematik. En bevarad Monarki hade sannolikt bidragit till mer stabilitet.
Nämnas kan ock att såväl den italienska Monarkin som den katoliska kyrkan, under de mörka åren under diktatorn Mussolini, något bidrog till att lindra situationen. Då diktatorn Mussolini icke lyckades kuva dessa institutioner, kom aldrig hans regim att bli lika totalitär som den tyrannen Hitlers välde i Tyskland. Noterbart är ock att det var Konung Viktor Emanuel III som år 1943 avsatte Mussolini, vilken då grundade i republik i norra Italien.
Jugoslavien 1945
I samband med andra världskrigets slut störtades Konung Peter II av Jugoslavien av den vederstygglige dikatorn Tito vars regim, inklusive dess efterföljare, kom att förtrycka landet intill 1992 då landet sönderföll. Den djupt tragiska utvecklingen efter detta torde stå klar för var och en.
Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander och Kronprinsessan Katrina av Serbien tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergörtland, i kapellet i det Kungliga Palatset i Dedinje.
En som bidragit till stabilitet i det återskapade Serbien, en av de stater som uppstod efter Jugoslaviens splittring är Kronprins Alexander. Denne återvände till slutgiltigt till sitt land år 2001 och tog då sitt residens i det Kungliga Palatset i Dedinje som återgavs till den Kungliga Familjen. Kronprinsen representerar på mångfaldiga sätt Serbien och deltar även i statscermonier och har etablerat något som kan likans vid en inofficell Monarki. Ett återupprättande av full Monarki i Serbien torde kunna ske inom en icke allt för avlägsen framtid.
Bulgarien 1946
Då Bulgarien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Den minderige Konung Simeon tvangs då i exil efter en farsartad folkomröstning.
Hans Majestär Konung Simeon vid ett besök i Sverige under hans tid som sitt lands försteminister.
Efter det kommunistiska tyrraniets fall återvände Konung Simeon till Bulgarien där han alltjämt lever. Konung Simeon tjänade under åren 2001 till 2005 sitt land såsom dess försteminister.
Rumänien 1947
Då Rumänien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Konung Mikael tvingades år 1947 till abdikation och exil.
Hans Majestät Konung Mikael av Rumänen inför sitt lands paralment den 25 oktober 2011
Sedermera har Konung Mikael återfått sitt rumänska medborgarskap, vilket skedde 1997. Konungen som ofta vistas i landet njuter ett högt anseende. Senast i samband med Konungen 90-års dag, den 25 oktober innevarande år, talade Konungen inför Rumäniens parlament och möttes av ståeende ovationer.
Ungern 1947
Ungern var efter det Habsburgska väldets fall fortsatt ett Konungarike, med undantag för en kortlivad kommunistisk diktatur 1919 under Bela Kun. Någon Konung utsågs icke utan riket fungerande under en Riksföreståndare.
Konungariket Ungerns statsvapen vilket ock sedan 1990 utgör repubiken Ungerns statsvapen
Efter andra världskriget, då landet var ockuperat av Sovjetunionen, manövrerades övriga politska krafter bort på ett fullkomligt rättsvidrigt sätt varefter en folkrepublik infördes 1947.
Monarkier avskaffade under senare år
Irland 1949
Den irländak frågan torde vara väl känd. Genom bildandet av den Irländska Fristaten 1922, vilken var en Dominion inom det Brittiska Samväldet, påbörjades en frigörelse som avslutades genom republiken Irlands utropande 1949.
Grekland 1974
Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning.
Den grekiska Monarkin störtades genom en militärkupp år 1967 då Konung Konstantin tvingades i exil. År 1973 lät militärdiktatorerna helt illegimt avskaffa Konungadömet och införa republik. Märkas skall att Konung Konstantin aldrig abdikerat.
Grekland torde, i ljuset av den kaotiska sitution som råder i landet vara en av de stater där ett skyndsamt återupprättande av Monarkin skulle vara mest värdefullt. Detta skulle ge detta arma land stabilitet och en gemensam företrädare som stod över politikerna och deras taskspel.
Återupprättade Monarkier
Spanien 1975
Deras Majestäter Konung Johan Karl av Spanien och Drottning Sofia av Spanien
Vid dikatorn Francos dör 1975 steg åter en Konung upp på den spanska tronen. Konung Johan Karl agrerade härvid mycket klokt och en stat med folkstyre kunde upprättas under den konstitionella Monarkin. Härigenom skapades en stabil stat utan den oro som ofta brukar känneteckna störtandet av diktaturer.
Partiellt återupprättade Monarkier
Montenegro 2011
Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro
Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.
Sammanfattning
Den genomgång av europeiska Monarkiers avskaffande visar entydigt att det oftast lett till instabilitet och oro. I några fall har den yttersta konsekvensen varit upprättandet av tyrannier som får betecknas som de allra värsta under hela världshistorien.
I kontrast till denna utveckling står de stater som varit kloka nog att bevara Monarkin. Dessa stater är tvivelsutan de stater som haft en mest stabil utveckling under det förra seklet. Hit hör Konungarikena Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Förenade Konungariket samt Storhertigdömet Luxemburg. Lycksamt nog utökades de europeiska Konungadömena år 1975 då Spanien åter i realiteten blev en Monarki.
Utifrån ett historisk perspektiv står det således helt klart att Monarkin är att föredra framför republiken.
Inlägg
Klok reflektion som vederlägger republikanernas vanföreställningar om ett motsatsförhållande mellan demokrati och monarki.
SvaraRadera