tisdag 26 februari 2013

Avgående påvens titulatur klarlagd


Hans Helighet Påve Benedictus XVI

Vatikanen har  låtit meddela hur den avträdande påven Hans Helighet Påve Benedictus XVI, Biskop av Rom, Kristus Ställföretädare, Apostlarnas efterträdare, Påve av den världsomfattande Kyrkan, Prima av Italien, Ärkebiskop och Metropolitan av den romerska provinsen, Vatikanstatens Suverän, Tjänare av Guds Tjänare, skall tituleras efter sitt nedstigande från den Heliga Stolen. Titeln kommer att vara:

Hans Helighet Benedictus XVI, Påve emeritus

Det meddelas ävenledes att den avträdande påven alltfort kommer att ikläda sig, den för en påve karakteristiska, vita klädesdräkten.

I allt väsentligt synes det således som att den avträdande påvens värdighet icke kommer att skilja sig från den värdighet han innehaft såsom regerande påve.

måndag 25 februari 2013

Folkbokföringen förankras i en historisk kontext

Rikets folkbokföring har allt sedan de första stegen togs, i forma av upprättande av vissa kamerala längder, under Konung Gustaf I regering, relaterats till vårt lands socknar, vilket efter sockenbegreppets utmönstring i samband med kommunalreformen 1862 kom att relateras till Kyrkans församlingar. Denna ordning har sedan bestått ävenledes efter Statskyrkans avskaffande.

En problematik som accelererat under senare år är att Svenska Kyrkan farit fram på ett mycket oaktsamt sätt och utan hänsyn till hävdvunnen indelning. Församlingar har slagits samman på ett sådant sätt att den kartan över kyrkoindelningen förvandlats till oigenkänlighet samtidigt som förankringen till en historiskt kontext gått fullständigt förlorad. En konsekvens har blivit att församlingen dessvärre blivit mer och mer otjänlig såsom grund för folkbokföringen.

I denna situation har röster höjts för att enbart relatera folkbokföringen till kommun. Rationella byråkrater, vilka saknar all historisk bildning och icke förstår vidden av en förankring i en historisk kontekt, har varit ivriga förespråkare för denna ruinering av vårt kulturarv detta skulle innebära. Utifrån detta perspektiv blir glädjen stor när vi tar del av den remiss, i frågan, som Regeringen genom statsrådet Norman lät inlämna till Lagrådet den 21 innevarande månad. Ur denna kan följande citeras:

"I lagrådsremissen föreslås även att det ska införas en ny indelning i folkbokföringsdatabasen, med den övergripande benämningen  distrikt, som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Distriktsindelningen ska vara stabil, dvs. den kommer inte att ändras i framtiden, och den behöver inte vara beroende av vare sig fastighets- eller kommungränser. Regeringen avser att inhämta förslag om benämningen på de olika distrikten och därefter besluta om distriktens namn. En utgångspunkt för namnsättningen bör vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999."

Genom detta goda förslag försäkras att folkbokföringen förankras i en historisk kontext där de gamla, och för kulturarvet och för den historiska förståelsen, omistliga socken och församlingsnamen bevaras. All heder till Regeringen för denna klokhet och för dess förmåga att stå emot rationella och ur ett hsitoriskt påerspektiv obildade byråkrater.

Om rikets försvarsförmåga

Under den senaste 25 års perioden har vi kunnat se hur rikets armestridskrafter i det närmaste utraderats. Förvisso har omvärldsförhållandena förändrats, genom de realsocialistiska kommunistiska implementationernas fall 1989-1991, men någon säker omvärld lever vi i sanning icke i. Utveckling i öster och stormakten Ryssland går i allt annat än i önskvärd riktning. Den krigsmakt, som vid tiden för de stora omvälvningarna, var stadd i förfall rustas nu åter. Denna utveckling synes först nu, trots att tecknen varit många och funnits sedan länge, intressera våra av kortsiktig röstjakt helt förblindade politiker. I de lismande politikernas sandlåda söker nu båda sidor vinna billiga poänger. Sanningen är dock dessvärre den att det i vår Riksdag icke finns ett enda parti som på ett hedervärt sätt vågat stå upp för en krigsmakt, som har en förmåga att försvara riket.

Överbefälhavaren general Göransson fick utstå mycken spott och spe när han offentligt pekade på att riket saknar försvarsförmåga och möjligen på ett mycket rudimentärt sätt skulle kunna stå emot ett fientlig anfall under en vecka. Nya uppgifter gör nu gällande att krigsmakten måste tillskjutas avsevärda belopp för att ens kunna upprätthålla den högst otillräckliga och djupt bristfälliga förmåga som nu gällande försvarsbeslut stipulerar.

Såsom nämns inledningsvis är förfallet störst vad gäller armestridskrafterna. För att förstå vidden av förfallet är det högst intressant att studera armén utvecklingen under de senaste 25 åren. År 1988 ägde armén 27 brigader. Före det förödande försvarsbeslutet av år 2000 hade armén halverats till 13 brigader. Härefter avskaffades brigaderna varigenom arméns samordnade slagkraft i princip togs bort. Spridda bataljoner av allehanda slag är inget alternativ utan utgör ett lätt byte för en illasinnad fiende.

Idag utgörs kärnan av arméns andel i det så kallade insatsförsvaret av 7 manöverbataljoner och 3 stridsvagnskompanier samt ett antal specialförband av diverse slag. Ur detta tänker man sig kunna sätta upp en "slagkraft" som motsvarar 2 brigader. Till detta kommer 40 hemvärnsbataljoner, med lätt beväpning, som nödtorftigt kan användas för skydd mot sabotage. Vore det icke så att frågan är synnerligen allvarlig skulle man brista ut i ett stort gapskratt då det hela synes fullständigt orealistiskt och utan varje förankring i verkligheten.

Det är i sanning dags för våra politiker, från höger till vänster, att vakna upp från den drömvärld man befunnit sig i under de senaste 25 åren. Tillräckliga resurser måste tillförsäkras krigsmakten samtidigt som ett än mycket närmare samarbete med våra europeiska grannar måste sökas. Här bör frågan om en europeisk försvarsallians som ersätter Nato och som innefattar Europeiska Unionens medlemsstater skyndsamt utredas.

lördag 23 februari 2013

Hertiginnan av Östergötlands födelsedag


Födelsedagsbarnet Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland

Denna dag, som när Hennes Kunglig Höghet inträder såsom Tronföljare kommer att bli allmän flaggdag, har födelsedagsbarnet låtit sig firas på Haga slott, där det av de fotografier, som Hovet låtit publicera, vankats ettårstårta. Hennes Kunglig Höghet vet ännu icke det ansvar som lagts på henne i det att hon en dag skall uppstiga på rikets tron. Dock kan vi vara fast förvissade om att hon av sina föräldrar vårt högkompenta högaktade Tronföljarpar Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Östergötland, och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, kommer att fostras och ledes på den väg som kommer att förbereda henne för det höga ämbete som som en gång väntar henne.


Hertiginnan låter sig väl smaka av födelsedagstårtan

Kommunismens förljugenhet

I en upplysande artikel, författad av ekonomihistorikern dr Samuelsson, i dagens utgåva av Svenska Dagbladet redovisas på ett mycket intressant sätt den stora förljungenhet som kännetecknade realsocialismens lögnaktiga kommunistiska implementationer. I dessa människofientliga skapelser togs allt i den totalitära regimens tjänst för att säkerställa dess fortsatta existens. Sanning och vederhäftighet var totalt okända begrepp.

I en del av sin artikel belyser dr Samuelsson hur historien systematiskt förfalskades genom att visa på exemplet med marskalk Zjukovs memoarer. Denne, sannolikt duglige fältherre, ömsom hjälte i propaganden, ömsom förpassad till betydelselösa uppdrag i periferin och ömsom avpoletterad, tilläts såsmåningom att författa sina memoarer. Dock förvanskades de samma av den lögnaktiga kommunistiska implementationens politrucker. Det mest löjeväckande exemplen på nämnda realsocialistisk lögnaktighet, som dr Samuelsson anför, är följande:

"Mer roande är alla de passager i boken som redaktörerna lagt till i den politiska korrekthetens namn, ibland mot Zjukovs kraftiga protester. Mest ökänd blev den passus där partichefen Leonid Brezjnev som under krigsåren bara var en ung politisk kommissarie ville spegla sig i glansen av marskalken; Zjukov tvingades godta ett tillägg om att han – generalen! – vid något tillfälle förgäves skulle ha letat efter en politisk kommissarie vid namn Brezjnev för att få goda råd inför en förestående drabbning."

Även om Sovjetunionen dessbättre är historia finns det dessvärre alltfort kommunistiska implementationer som förtrampar och förtrycker sitt folk. Ett exempel på detta är Nordkorea där historieförfalskningen torde vara minst lika stor som i Sovjetunionen. Här torde en hel kader av historieförfalskande politrucker ständigt vara i färd med att på varje upptänkligt sätt förhärliga såväl den nu levande tyrannen som hans avdöda företrädare. Nämnda tyranniska ledare tillskrivs i det närmaste rent gudomliga egenskaper samtigt som mytbildningen rörande den förste tyrannen, Kim Il Sung, och hans tidiga verksamhet övergår alla gränser.  

En regim, som likt den realsocialistiska kommunistiska implementationen, lever på lögnen kan aldrig bestå över tiden. När det gäller detta faktum är historien tydlig. Östeuropas frihetstörstande befolkning fick till slut nog och hösten 1989, detta historiska frihetsår, kunde de skaka av sig den kommunistiska implementationens ok. Med detta klämtade ock klockan för Sovjetunionen och glädjen visste inga gränser när den röda flaggan med hammaren och skäran, symbolen för den kommunistiska implementationens förtryck och människofientlighet, för sista gången halades från tornet i Kreml på nyårsafton 1991. Således kommer även den dag då såväl Nordkoreas folk kommer att störta sina förtryckare.





Hjärtinnerliga gratulationer på högtidsdagen


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland (copyright kungahuset.se)

Från detta Forum framföres, denna dag den 23 februari, de allra hjärtinnerligaste gratulationer till vår Arvprinsessa Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland, på hennes ettåriga födelsedag. Må ock Guds rika välsignelse tillönskas Arvprinsessan.

fredag 22 februari 2013

Ökänd fotograf fortsätter trilskas

Den ökända fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, vilken under föregivande av "konst" och "satir" producerar alster vilka icke är något annat än ömsom hädelser, ömsom förtal och ömsom rent snusk, har idag tagit till orda, sannolikt då nämnda ökända fotograf nu inser det prekära läge hon försatt sig i. I ett synnerligen märkligt uttalande, som icke andas ett uns av ånger, föregiver den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen att hon ber Hennes Majestät Drottningen om ursäkt, för det så kallade "fotomontage", som icke är något annat en synnerligen grov ärekränkning och rent förtal.

I ett sitt högst förunderliga och tvetydiga uttalande låter den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen framföra:

"Jag kanske skulle ha sagt ursäkta tidigare, så fort jag märkte att det här löpte amok. Jag kan inte ångra mina konstverk, men jag kan förstå drottningens sorg"

Den ökända fotografen torde icke ha förstått vad ursäkt och förlåtelse betyder, vilket förvisso icke är så märkligt för en person som ägnat sig vederstyggliga och högsyndiga hädelser, men det nämnda fotograf skall ha fullständigt klart för sig är att en ursäkt måste föregås av djup och fullständig ånger. Detta är en grundläggande princip i samvaron människor emellan. I detta sistnämnda måtto synes den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen ha brustit på allra grövsta sätt. Saken blir icke bättre när den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen söker urskulda sin skamliga gärning genom att förklara den på följande sätt:

"Det var en viktig bild som visade en händelse i Sverige - att kungen avslöjades med en bok som heter Den motvillige monarken och att TV 4:s Kalla fakta gjorde en dokumentär om Silvia Sommerlaths pappa, som var medlem i nazistpartiet före krigets utbrott. Det här var en bild som visade de händelserna ihop."

Vad den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen, om hon haft ett ärligt och uppriktigt uppsåt, borde betänkt är att anklagelserna emot Hans Majestät Konungen visat sig vara helt obelagda och haft sitt ursprung i en ökänd brottslings skamlösa försök att förtjäna Judaspenningar. I lika måtto borde den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen ha betänkt det faktum att Hennes Majestäts fader förvisso, likt miljontals andra tyska medborgare, varit medlem i ett vederstyggligt parti men icke kunnat beläggas ha haft någon minsta roll i detsamma. Den ökända fotografen borde ock, om hon varit i besittning av någon heder, ha insett att det hela inträffat före Hennes Majestät Drottningens födelse. Således gör sig den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen sig skyldigt till den högst ogiltiga argumentationsmetoden "guilt-by-association" vilket pekar på att hennes skamliga uppsåt icke varit annat än att skada Deras Majestäter Konungen och Drottningen.

Såsom visats i en tidigare anmärkning på detta Forum förfaller det högst rimlig att den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen, genom sitt skamliga tilltag och sitt skändliga alster, gjort sig skyldig till såväl förtal som högmålsbrott. Från detta Forum framföres därför en stark förhoppning att åtal väck så att den för snuskiga fotografier, förtal och hädelser ökända fotografen kan näpsas med ett rättvist straff.


onsdag 20 februari 2013

Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland bröllop


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, med tillkommande gemål Herr O'Neill (copyright kungahuset.se).

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland har denna dag låtit sig intervjuas angående sin förestående förmälning med Herr O'Neill vilken kommer att äga rum i Slottskyrkan, Kungliga Slottet, den 8 juni innevarande år. I intervjun låter Hennes Kunglig Höghet dela med sig av rådande planeringsstatus inför den högtidliga tilldragelsen. Av detta kan inhämtas att förmälningen kommer att ske på eftermiddagen samt att bröllopsmiddagen kommer att äga rum på Drottningholms slott.

I detta sammanhang må framhållas att förmälningen mellan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och Herr O'Neill icke enbart är att se såsom en glädjerik familjehögtid utan ock som en viktig statsakt. Detta senare då Hennes Kunglig Höghet ingår i tronföljden och alltfort kommer att göra detta efter ingången förmälning i det att Successionsordningen bestämmelser fullföljts i det att såväl Konungen som Regeringen givit sitt gillande för ifrågavarande äktenskap. Med stor sannolikhet kommer ock Herr O'Neill, i samband med förmälningen, att av Konungen förlänas till Hertig av Gästrikland och Hälsingland.

Förmälningar där till Sveriges Rikes Tron arvsberättigade personer är en av parterna har under de senaste 100 åren enbart förekommit vid fem tillfällen:

  • Kronprins Gustaf Adolfs, sedermera Konung Gustaf VI Adolfs, förmälning med Lady Mountbatten, sedermera Drottning Louise, 1923.
  • Prins Gustaf Adolfs förmälning med Prinsessan Sibylla år 1932
  • Konung Carl XVI Gustafs förmälning med Fröken Sommerlath, efter akten Drottning Silva, år 1976.
  • Prins Bertils förmälning med Fru Craig, efter akten Prinsessan Lilian, år 1976
  • Kronprinsessan Victorias förmälning med Herr Westling, efter akten Prins Daniel, år 2010.
Således kommer den 10 juni att vara en synnerligen historisk dag och vi ser därför med största glädje fram emot denna stora högtidlighet.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Förtalet av Deras Majestäter Konungen och Drottningen


Vårt högaktade Konungapar Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning (copyright kungahuset.se).


Såsom en reaktion på det kränkande och oerhört plumpa och grova förtal som Deras Majestäter Konungen och Drottningen utsatts för genom ett så kallat fotomontage, sammansatt av den för hädelser och snuskiga fotografier ökända fotografen Elisabeth Olsson Wallin, lät Hennes Majestät Drottningen inge en anmälan till pressombudsmannen. Den för snuskiga fotografier ökända fotografens alster betecknas såsom "kränkande, sårande och illvilligt". I anmälan heter det bland annat:

"Fotomontaget i förening med rubriken förmedlar påståendet att H.M. Drottningen sökt sopa nazismen under mattan för att därmed dölja förintelsen och regimens illgärningar i övrigt. Anklagelsen är helt ogrundad".

Hans Excellens Riksmarskalk Lindqvist har låtit uttala följande:

”Ingen ska behöva tåla vad som helst. Detta gäller även Kungen och Drottningen”

Från detta Forum instämmes högeligen i Riksmarskalkens uttalande.

Först att publicera den för snuskiga fotografier ökända fotografens alster var den socialistiska tidskriften Tiden. Dess högröde chefredaktör, herr Suhonen, försvarar nämnda förtalsmässiga tilltag med att det skulle vara frågan om "satir", samtidigt som han tvingas erkänna "Det är en satirbild och den är vass och den dansar på en gräns". Dessvärre har ytterligare tre tidningar haft det synnerligen dåliga omdömet att publicera den för snuskiga fotografier ökända fotografens kränkande, sårande och illvilliga alster. Ävenledes dessa tidningar Aftonbladet, Expressen och Sydsvenska Dagbladet. Genom nämnda publicering kan icke längre nämnda tidningar anses såsom seriösa utan måste nu betecknas vara simpla skandalblaskor.


På synnerligen oklara grunder lämnade Pressombudsmannen (PO) Hennes Majestäts anmälan utan åtgärd, något som föranlett Hennes Majestät att överklaga pressombudsmannens beslut till Pressens Opinionsnämnd (PON).

I det fall Pressens Opinionsnämnd (PON) skulle komma till samma slutsats som Pressombudmannen (PO) återstår inget annat för Hennes Majestät att väcka åtal utifrån Brottsbalkens 5:e kapitel "Om ärekränkning". Nämnda lagrum lyder:


"1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

   Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
   Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.

   Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader."

Högintressant i detta mål är och Brottsbalkens 18:e kapitel "Om högmålsbrott" där den 2:a paragrafen refererar till 5:e kapitlet "Om ärekränkning" på sätt som följer:

"2 § Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år. Lag (1974:565)."

Utifrån ett betraktande av ovan refererade lagrum kan icke slutsatsen bli någon annan än att den för snuskiga fotografier ökända fotografen samt de ansvariga utgivarna för de omdömeslösa tidningarna, som låtit publicera förtalet av Deras Majestäter, torde kunna näpsas med kännbara fängelsestraff.


fredag 15 februari 2013

När skall liberalteologerna lära sig läxan?

Den Svenska Kyrkan har under åren ägnat mycken möda åt att bygga ekumeniska förbindelser med andra evangeliska kyrkor, nära som fjärran, vilket varit lovvärt och gott. Ett exempel på detta är en etiopiska Mekane Yesus kyrkan. Denna hedervärda kyrka vars medlemsantal torde uppgå till upp emot 5 miljoner är en kyrka, som till skillnad från den Svenska Kyrkan, vågar stå upp för Evangeliet och Ordet.

Nu låter Svenska Kyrkan meddela att Mekane Yesus kyrkan, på eget initiativ, bryter relationen med Svenska Kyrkan av den orsaken att Svenska Kyrkan, i sin liberalteologiska nit grundad på tiden nyckers och helt emot den sanna evangeliska läran, låter viga par av samma kön.

Svenska Kyrkan gråter krokodiltårar över det inträffade och chefen för Ekumenienheter, doktor Meakin låter uttala:

"Svenska kyrkan har haft en lång relation med Etiopien och Mekane Yesus-kyrkan. Det finns många djupa relationer mellan svenskar och etiopier i våra båda kyrkor, på olika nivåer, som kommer att påverkas av detta. Därför är beslutet mycket tragiskt och innebär en stor sorg för oss och för många enskilda personer"


Icke ett uns av insikt eller ånger finns i ovanstående uttalande. Att  att hela orsaken är att Svenska Kyrkans liberalteologiska ledning öppet och utan någon skam bryter mot den sanna evangeliska läran, vilken är är Kyrkans heliga plikt att stå upp för, förbigås med tystnad.

Händelser som denna borde få liberalteologerna att vakna upp och lära sig en läxa, men icke, man fortsätter sin vandring mot avgrunden.

torsdag 14 februari 2013

Statsråd förespråkar förflackning av vårt språk

Statrådet Arnolm, liberalfeminist, har nu i vår Riksdag använt det högtramsiga pronomenet "hen". Detta begrepp är, enligt mitt allra bestämdaste förmenande, ett försåtligt försök från såväl liberalfeminister som ultrafeminister att söka utradera skillnaden mellan könen och ett led i den argumentation som söker göra en människas kön till en "social konstruktion". Att man sedan söker försvara tilltaget med rationella skäl såsom att det skulle vara "väldigt praktiskt och smart", för att använda statsrådets slarviga vardagsspråk, är en annan sak.

I Riksdagen, folkstyrets främsta organ, måste ett vårdat och korrekt språk användas. Statstrådet har brustit i detta vilket icke länder henne till någon heder.

 

tisdag 12 februari 2013

Förakt för mänskligheten

Den regimen i kommunistiska implementationen Nordkorea har åter visat sitt stora förakt för människan och mänskligheten. Den blodsbesudlade tyrannen, Kim Jong-un, har låtit beordra sprängning av ett vederstyggligt massförstöreslevapen, ett kärnvapen. Hela världen, ja ävenledes den kommunistiska implementationens enda bundsförvant, regimen i det  kvasikommunistiska regimen i Kina fördömer och bespottar detta mot hela mänskligheten riktade tilltag.

Den kommunistiska implementationen Nordkorea har nu tillåtits att spela sitt livsföraktande spel allt för länge. Någon gång måste det vara nog. Det är nu hög tid att hela världssamfundet sätter största press på Kina att bryta varje tänkbar förbindelse med det kommunistiska rövar- och mördarbandet i Pyongyang. Utan stödet från Kina kommer icke den nordkoreanska mördarregimen bli långlivad.

Tiden är kommen att förpassa denna, den näst sista av världens hårdföra kommunistiska regimer, till historiens stinkande avskrädeshög. Nu är tiden kommen att krossa de kommunistiska avgudarnas glaskistor, att för kvarlevorna av dess blodsbesudlade avgudar ut från de kommunistiska templen och istället begrava dessa avgudar på avsides plats.

Nordkorea är ett skådeexempel på vad en kommunistisk implementation kan leda till. För hart när varje folk som förtryckts och förtrampats av kommunistiska implementationer har frihetens klockor klämtat. Varje kommunistisk implementation som sett dagens ljus har misslyckats, Nordkorea är inget undantag. Frihetens sötma måste nu ock bibringas det arma, svältande och förtrycka nordkoreanska folket. Låt dem snarast förenas med sina bröder och systrar i Sydkorea.

måndag 11 februari 2013

Påven avträder sitt ämbete

För papisterna torde denna dag vara en synnerligen historisk dag i det att Hans Helighet Påve Benedictus XVI, Biskop av Rom, Kristus Ställföretädare, Apostlarnas efterträdare, Påve av den världsomfattande Kyrkan, Prima av Italien, Ärkebiskop och Metropolitan av den romerska provinsen, Vatikanstatens Suverän, Tjänare av Guds Tjänare, förklarat såsom sin avsikt att frånträda sitt ämbete klockan åtta om aftonen instundande 28:e februari. Icke på snart 598 år, då Påve Gregorius XII avsade sig sitt ämbete den 4:juli 1415, har något motsvarande inträffat.

Spekulationerna om vem som nu kommer att uppstiga på den Heliga Stolen är redan legio. Här talas ömsom om en afrikan, ömsom om en latinamerikan och ömsom om ännu en europé. Måhända borde man i detta sammanhang betänka Galaterbrevets ord i dess 3 kapitel och 28:e vers: "Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus."


Hans Helighet Påve Benedictus XVI, Biskop av Rom, Kristus Ställföretädare, Apostlarnas efterträdare, Påve av den världsomfattande Kyrkan, Prima av Italien, Ärkebiskop och Metropolitan av den romerska provinsen, Vatikanstatens Suverän, Tjänare av Guds Tjänare.

Påve Benedictus, som är en ålderstigen man, må ha sina skäl för att abdikera och denna rätt måste, utifrån ett medmänskligt perspektiv, respekteras honom. Icke desto mindre är händelsen ytterst anmärkningsvärd, då den för en yttre betraktare med förankring i den rena evangeliska läran, synes något inkonsekvent, ja direkt motsägelsefull. Kristus lämnar aldrig sitt uppdrag, hur kan då hans ställföreträdare göra detta?

Det hela visar på den stora felaktigheten och orimligheten i den papistiska läran, där man utan egentligt stöd i den Heliga Skrift, sätter en människa av kött och blod i Kristus ställe. En människa, som enligt dogmen om påvens ofelbarhet, i lärofrågor, ex catedra, är ofelbar. För en lutheran och bekännare av den rena evangeliska läran här detta högst oförståligt. Lika oförståelig är papisternas helgondyrkan, vars förenlighet med Första Budet icke går att finna stöd för i den Heliga Skrift.

Lika mycket som papisterna må respekteras och hedras för att de på många sätt står upp för det sanna Ordet, ett bland många exempel är respekten för det ofödda livet, lika mycket måste de kritiseras för att de i centrala delar av sin lära, såsom i de nämnda fallen med påvens ofelbarhet och helgondyrkan, hänger sig åt sådant, som för en bekännare av den rena evangeliska läran, förefaller rent okristligt.

söndag 10 februari 2013

Massmördaren Stalin hyllas

Oroande bilder når oss idag då Svenska Dagbladets ledarsida låter publicera en bild från Ryssland. På denna bild visas en buss med ett porträtt av den kommunistiske tyrannen och massmördaren Stalin. Det hela är ett led i ett högtidlighållande av segern vid Stalingrad den 2 februari 1943 då den nationalsocialistiske diktatorn, och tillika massmördaren, Hitlers armé tillfogades en avgörande förlust.

I detta sammanhang måste det stå klart för var och en att den kommunistiske tyrannen och massmördaren Stalin var högst delaktig i och medskyldig till det stora lidande som det arma ryska folket fick utstå under andra världskriget. Genom att ingå den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten, en icke-angrepps-pakt mellan det kommunistiska Sovjet och det nationalsocialistiska Tyskland, banades vägen för Tysklands anfall på Polen och den världsbrand vars början detta var. Hitler, som förvisso led av storhetsvansinne, hade sannolikt aldrig varit så dumdristig att han startat kriget om han icke haft den östra flanken fri. Stalins medansvar för utbrottet av andra världskriget är härigenom mycket stort.

Bland det mest skändliga i Molotov-Ribbentrop-pakten var det hemliga tilläggsprotokollet vilket nedan citeras i sin helhet:

Artikel I.
I händelse av territoriell och politisk ombildning av områdena tillhörande de baltiska staterna (Finland, Estland, Lettland, Litauen), skall Litauens norra gräns utgöra inflytandesfärernas gräns mellan Tyskland och Sovjetunionen. I anslutning till detta skall Litauens anspråk på Vilno-området erkännas av båda sidor.
Artikel II.
I händelse av territoriell och politisk ombildning av områdena tillhörande den Polska Staten, skall inflytandesfärernas gräns dras ungefär längs linjen på floderna Narev, Wisla och San. Frågan om huruvida det ligger i båda staternas intressen att upprätthålla en oberoende Polsk Stat och inom vilka gränser en sådan stat skall få existera kan bara slutligen avgöras inom loppet av vidare politisk utveckling.
I vilket fall som helst kommer båda Regeringarna att lösa frågan genom vänskapligt samförstånd.
Artikel III.
Vad gäller sydöstra Europa så framhåller Sovjetunionen sitt intresse för Bessarabien. Den tyska sidan deklarerar sitt totala politiska ointresse för dessa områden.
Artikel IV.
Detta protokoll skall behandlas av båda sidor som strikt konfidentiellt.
Moskva, 23 augusti 1939
För det Tyska Rikets regering v. Ribbentrop
Representant för Sovjetunionens regering V. Molotov

Med detta protokoll som grund kunde den kommunistiske tyrannen och massmördaren Stalin anfalla vårt broderland Finland samt lägga under sig de baltiska staterna. Efter detta var de baltiska staternas öde beseglad och de fick nu efter detta utstå den kommunistiska implementationens outsägliga förtryck med deportationer, avrättningar och en synnerligen hård regim. Först i början av 1990-talet klämtade åter frihetens klockor i dessa stater.

lördag 9 februari 2013

Preussiska Arvprinsar födda

Det preussiska hovet låter kungöra att Hans Kejserlig och Kunglig Höghet, Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, gemål Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, den 20 januari nedkommit med tvenne söner Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Karl Fredrik, Prins av Preussen, och Hans Kunglig Höghet Prins Luis Ferdinand, Prins av Preussen.


Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen

Nämnda nyfödda prinsar inträder således på första respektive andra plats i den preussiska arvsföljden. Härigenom intager Hans Kunglig Höghet Prins Kristian Sigismund, Prins av Preussen, faderbroder till Prins Georg Fredrik och den som tidigare stått överst i arvsföljden, tredje platsen i tronföljden.


Det tyska kejsarvapnet

Från detta Forum framföres till Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen de allra hjärtinnerligaste gratulationer och en innerlig önskan om den Högstes välsignelse och beskydd över de nyfödda.

Om det så kallade näthatet


Under den senaste tiden har våra massmedia fyllts av rapporteringar rörande hur vissa debattörer på internätet kränks och hotas på de mest avskyvärda sätt. Det hela synes mig vara ett resultat av den moralupplösning och dumsekularisering som präglat samhällets utveckling allt 60-talet. Att vi nu i detta ser följderna av det dekadenta 60-talets så kallade "sexuella frigörelse" förvånar icke. Det är i denna sexualfixeringen som det nedvärderande föraktet för kvinnan och synen på henne såsom ett sexualobjekt har sin grund. Tillåter ett samhälle värdenihilismen att blomma fritt kan vi icke förvänta oss något annat än de vidrigheter som nu kan studeras i de så kallade kommentar fälten på internätet. Det är värdenihilisterna själva som sått det frö vars frukter vi nu kan skåda.

Sammalunda gäller det ovårdade språkburk som grasserar vitt och brett. Svordomar och annat kränkande tal förekommer flitigt i de flesta former av media. För oss, som sedan barnsben är fostrade med att svordomar är ett tecken på bristande bildning ,säger den vokabulär, som understundom används av personer som ser sig som bildade och icke sällan av så kallade "kulturpersonligheter", mycket om samhällets bildningsnivå.

I den diskurs som förekommit den senaste tiden görs det sken av att feminister skulle vara bland främst utsatta för nämnda vidrigheter. Att så icke är fallet påtalas på ett mycket förtjänstfullt sätt av redaktör Neuding dagens utgåva av Svenska Dagbladet. Bland annat ger redaktör Nuding exempel på hur den hedervärda ungdomspolitikern Sara Skytterdal, då hon dristade sig att kritisera spektaklet Pridefesitvalen för att vara  sexfixerad och exhibitionistisk drog hon till sig värdenihilisternas vrede. Den i extremliberala sammanhang icke okände värdenihilisten herr Bard synes då, enligt redaktör Neuding, ha kommenterat Sara Skytterdals åsikt med:

"”WHO ASKED YOU FOR YOUR FASCIST OPINION? We are NOT HERE TO PLEASE YOU! ... [här stryks en vederstygglig otryckbar amerikan svordom som icke tillåts befläcka detta Forum], BITCH!”

Tala om näthat!

Icke enbart extermliberala värdenihilister ägnar sig åt nämnda hat. Redaktör Neuding uppmärksammar ock representanten för ett av våra riksdagspartier, vänsterpartiet, herr Fors, represntant för nämnda parti i såväl kommun- som landstingsfullmäktige. Herr Fors, vars näthat är fullt i nivå med det hat som den senaste tidens diskurs berör, har ett uppmärksammats ett flertal gånger på detta Forum.

Att hatet från vänsterkrafter är synnerligen reellt är otvivelaktigt. Redaktör Neuding belyser detta på följande sätt:

"Kollegan Johanne Hildebrandt, också kolumnist på den här sidan, hotas med att hon ska våldtas och dödas. Hon berättar att näthatarna blir mer aktiva varje gång Åsa Linderborg eller Jan Guillou på Aftonbladetattackerar henne som krigshetsare.

”Hatet från vänster är värst,” sade hon när vi sågs i veckan. ”Man ser det som att man har ett moraliskt företräde, att man kan vräka ur sig vad som helst.”"

Redaktör Neuding fortsätter:

"Och det är inte bara nättrollen. När Aftonbladets ledarsida ägnade två artiklar åt att finna likheter mellan mig och Anders Behring Breivik – barnamördaren – hade jag samma farhåga som Johanne Hildebrandt: Att sådant ger fler och mer aggressiva påhopp från hatare. Sådana som håller med V-ledamoten Simon Fors när han skriver att ”inga moderater förtjänar nåt annat än bly.”"

Med ovanstående sätter redaktör Neuding den pågående debatten i ett större och mer heltäckande perspektiv. Utövande av näthat är en egenskap som tillkommer obildade värdenihilister, om dessa placeras på den vänstra eller högra sidan på den politiska skalan, är i detta sammanhang mindre intressant ty de är alldeles oavsett förment politisk hemvist lika vederstyggliga och avskyvärda.

måndag 4 februari 2013

Kvarlevorna av Konung Peter II åter i Serbien


Vid pass klockan två om eftermiddagen den 22 januari ankom till Belgrads flygplats kvarlevorna efter Hans Majestät Konung Peter II, Konung av Jugoslavien.



Kvarlevorna efter Hans Hans Majestät Konung Peter II, Konung av Jugoslavien mottages på Belgrads flygplats.

På flygplatsen mottogs Konungens kvarlevor av Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronpirnsessa av Serbien, Prins Peter, Prins av Serbien, Prins Filip, Prins av Serbien samt Prins Alexander, Prins av Serbien. Vid det högtidliga mottagandet deltog ock Serbiens försteminister Hans Excellens Herr Dacic, representanter för den serbiska kyrkan samt representanter för den serbiska armén. Mottagndet skedde enligt de militära hedersbetygelser, utövade av den serbiska arméns hedersgarde, som tillkommer ett Statsöverhuvud.

Kvarlevorna fördes sedan i kortege till det serbiska Konungahusets residens, det Kungliga Palatset i in Dedinje, där de under stor högtidlighet infördes i det Kungliga Kapellet.


Konung Peters stoft förs in i det Kungliga Kapellet av den serbiska armén hedersgarde.

I det Kungliga Kapellet placerade på kistan, svept i den serbiska flaggan, de Kungliga Kapellet varpå de Kungliga Regalierna. Härpå hölls ett Konungarequiem under ledning av den serbiska kyrkans överhuvud Hans Helighet Patriarken Irinej av Serbien. Hans Helighet lät efter förrättningen yttra:

"Vi har slutligen välkomnat denna sorgliga och lyckliga dag, länge önskad och förväntad. Detta är en dag av historisk vikt för hela det serbiska folket och dess historia".


Konung Peters kista med de Kungliga Regalierna. I bakgrunden Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronpirnsessa av Serbien, Prins Peter, Prins av Serbien, Prins Filip, Prins av Serbien samt Prins Alexander, Prins av Serbien.

Härpå höll Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien, ett känslosamt och allvarligt tal, fyllt av djupaste tackamhet. Hans Kunglig Höghet uttryckte sig som följer:

"Detta är en mycket känslosam tid för mig och min familj. En dröm har blivit verklighet. Min fader Konung Peter är äntligen hemma och snart kommer han att vara med sina anfäder i Oplenic [det kungliga maousolet, översättarens anm]. Jag önskar särskilt tacka Hans Helighet Patriarken Irinej för hans närvaro denna dag, och för alla hans böner. Vi samlades här idag för celebrera en händelse av stor vikt och fylld av historisk symbolik. Detta år är det 90:e året efter min faders, Peter II, födelse och det 72 året efter det att han tvangs lämna sitt älskade Fäderneland efter den nazistiska invasionen för att tillbringa återstoden av sin levnad i exil. Min fader avled för 42 år sedan, och begravdes i ett fjärran land, men omgiven av vänner och människor som högaktade honom. Han talade ofta om sin önskan att återvända hem. Uppenbart är att, så lång tid har passerat, så många historiska händelser skett, för att en historisk orättfärdighet skall kunna rättas, och för att en enkel männikas önskan skall bli sann. Det var min faders högsta önskan att återvända till Fädernelandet, därför att han över allt annat älskade sitt land och sin nation. Han talade ofta om det och alltid när vi två var tillsammans. Idag är han äntligen åter i Serbien, i sina förfäders land och hos sina landsmän. Han kommer tillbaka för att hjälpa oss att förstå vår historia, och att respektera den. Idag sänder vi alla ett viktigt meddelande från denna plats på jorden till världen: Medborgarna av detta land visar respekt till alla dem som tog del i skapandet av vår historia.

Jag vill framföra ett varmt tack till vår president herr Nikolic och till försteministern herr Dacic, i denna vår gemensamma strävan, ävenledes till den statliga kommitten överförandet av den Kungliga Familjen Karadjordjevic. Jag tackar hela den serbiska regeringen. Jag är skyldig ett särskilt tack till professsor Olover Antic, för han personliga initativ och engagemang.

Den Kungliga Familjen tackar varmt Hans Helighet Patriarken Irinej av Serbien, Hans Nåd Biskop Longin av Mellersta och Väsrta Amerika, den serbiska armén, gardet och gendarmeriet, Hans Excellens herr Valdimir Popovic, Serbiens ambassadör hos de Förenta Staterna, herr Desko Nikitovic, Serbiens generalkonsul i Chicago, den hedervärde Branko Terzicc, advokaten herr Tom Karacic, organisationen "Sveta gora" och alla de som på ett substantiellt sätt, genom åren, bidragit till att denna viktiga historiska händelse för vår nation och stat blivit möjlig.

Tack alla ni som visat ert stöd och hjälp under vägen. Vi förde Konungen tillbaka till hans land. Välkommen hem Far! Må du vila i frid."

Denna synnerligen historiskt viktiga händelse är ännu ett steg bort från det villospår på vilket hela östra Europa fördes av kommunistiska krafter efter andra världskriget. Nu hyllas en återvändande Konung, som drevs bort på ett högst illegitimt sätt och emot folket vilja. Bortdrivaren, den kommunistiske diktatorn och förtryckaren Tito, vill nu de flesta glömma och vi minns alla hur denne tyranns trogne lakej och efterföljare, Slobodan Milošević, fick avsluta sina dagar i häktescell i Haag, där han stod anklagad för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Gud bevare Kronprins Alexander, Serbiens rättmätige Konung!

Leve den serbiska Monarkin och må Kronprins Alexander snart få uppstiga på sin rättmätiga tron!

fredag 1 februari 2013

Statsmakten skall icke ägna sig åt konkurrensutsatt affärsverksamhet

För att ett samhälle skall fungera krävs en välavvägd balans mellan dess olika delar, där varje del har att verka inom sin domän. En av dessa delar är den statsmakten som bland annat har som sitt värv säkerställa lagarnas upprätthållande. Detta kräver ojävighet och att denna statsmakt håller sig till sin domän. Verkar samma statsmakt ock i en annan domän, utifrån ett helt annat intresse, uppkommer motstridigheter som icke är värdiga en rättstat.

Idag har kulmen nåtts i en synnerligen sorgesam historia där ett bolag, TeliaSonera, med statsmakten som storägare, gjort högst tveksamma affärer i en fjärran stat där korruption och laglöshet synes förekomma i legio. Nämnda  affärer, som nu är ställda under åklagaren lupp, kan mycker väl komma visa sig vara lagbrott i det att bland annat korruption kan ha förekommit. Sålunda har vi en statsmakt, som med ena handen har att upprätthålla lagarna och som med den andra handen utövar ägaransvar i ett bolag, som åsidosätter och bryter mot samma lagar. Orimligheten i detta torde stå klar för varje sann vän av rättstaten.

Enda slutsatsen är att statsmakten icke skall bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet, vare sig på den nationella eller den internationella verksmheten. Finns skäl för statsmakten att nationellt bedriva affärsverksamhet (sådana skäl kan i vissa fall föreligga) måste detta ovillkorligen ske i form av affärsdrivande verk och icke såsom aktiebolag. All sammanblandning i detta måtto är av största ondo då det allvarligt sätter statsmaktens oberoende och oväld ur spel.