För att ett samhälle skall fungera krävs en välavvägd balans mellan dess olika delar, där varje del har att verka inom sin domän. En av dessa delar är den statsmakten som bland annat har som sitt värv säkerställa lagarnas upprätthållande. Detta kräver ojävighet och att denna statsmakt håller sig till sin domän. Verkar samma statsmakt ock i en annan domän, utifrån ett helt annat intresse, uppkommer motstridigheter som icke är värdiga en rättstat.
Idag har kulmen nåtts i en synnerligen sorgesam historia där ett bolag, TeliaSonera, med statsmakten som storägare, gjort högst tveksamma affärer i en fjärran stat där korruption och laglöshet synes förekomma i legio. Nämnda affärer, som nu är ställda under åklagaren lupp, kan mycker väl komma visa sig vara lagbrott i det att bland annat korruption kan ha förekommit. Sålunda har vi en statsmakt, som med ena handen har att upprätthålla lagarna och som med den andra handen utövar ägaransvar i ett bolag, som åsidosätter och bryter mot samma lagar. Orimligheten i detta torde stå klar för varje sann vän av rättstaten.
Enda slutsatsen är att statsmakten icke skall bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet, vare sig på den nationella eller den internationella verksmheten. Finns skäl för statsmakten att nationellt bedriva affärsverksamhet (sådana skäl kan i vissa fall föreligga) måste detta ovillkorligen ske i form av affärsdrivande verk och icke såsom aktiebolag. All sammanblandning i detta måtto är av största ondo då det allvarligt sätter statsmaktens oberoende och oväld ur spel.
Idag har kulmen nåtts i en synnerligen sorgesam historia där ett bolag, TeliaSonera, med statsmakten som storägare, gjort högst tveksamma affärer i en fjärran stat där korruption och laglöshet synes förekomma i legio. Nämnda affärer, som nu är ställda under åklagaren lupp, kan mycker väl komma visa sig vara lagbrott i det att bland annat korruption kan ha förekommit. Sålunda har vi en statsmakt, som med ena handen har att upprätthålla lagarna och som med den andra handen utövar ägaransvar i ett bolag, som åsidosätter och bryter mot samma lagar. Orimligheten i detta torde stå klar för varje sann vän av rättstaten.
Enda slutsatsen är att statsmakten icke skall bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet, vare sig på den nationella eller den internationella verksmheten. Finns skäl för statsmakten att nationellt bedriva affärsverksamhet (sådana skäl kan i vissa fall föreligga) måste detta ovillkorligen ske i form av affärsdrivande verk och icke såsom aktiebolag. All sammanblandning i detta måtto är av största ondo då det allvarligt sätter statsmaktens oberoende och oväld ur spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar