söndag 29 mars 2015

Monarkins vitala betydelse



Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

De sorgesamma händelser, som på grund av utrikesministerns stora oskicklighet och fullständiga brist på diplomatisk förmåga, raserat Rikets relation med hela Arabvärlden och som äventyrat - för Rikets välmåga - synnerligen viktiga handelsförbindelser, är ett åskådningsexempel på en situation, där lismande och djupt oskickliga politiker nått vägs ände. I dessa situationer är det av oskattbart värde att det finns en från politikens lismande och käbbel fristående institution, som kan träda in och under konstitutionens former ställa tillrätta.

Nämnda institution kan endast upprätthållas av den konstitutionella Monarkin.

I den nu ifrågavarande situationen torde händelseförloppet vara det att utrikesministern i audiens inför Konungen förliden måndag, på uppdrag av Regeringen, skyndsamt hemställde om Konungens bistånd bistånd i denna fråga. Konungen biföll denna begäran och utfärdade ett brev till Konung Salman av Saudiarabien och föranstaltade om en audiens vid vilken ett särskilt sändebud, förre talmannen och den allmänt aktade herr von Sydow, kunde överlämna Konungens brev samt ett ursäktsbrev utfärdat av Statsministern. Härefter synes det icke dröjt länge före det att Konung Salman, enligt uppgift i ett telefonsamtal, till vår högaktade Konung lät meddela att Saudiarabiens ambassadör åter skulle skickas till Stockholm.

Konungen stora betydelse i denna frågas avhjälpande framhålles av det särskilda sändebudet, förre talmannen och den allmänt aktade herr von Sydow

Såsom statschef är Konungen Rikets främste företrädare inför främmande makt, vilket bl.a. manifesterats genom att Konungen, i kraft av Wienkonventionen statuter, ackrediterar Rikets ambassadörer samt att han ock mottager kreditivbrev från främmande makts ambassadörer. Konungen agerande i nämnda fråga har således ett oomtvistligt och starkt stöd i internationell rätt. Ingenting i vår konstitution förhindrar heller på något sätt Konungen att agera på det sätt som skett och i synnerhet då det genomförts på Regeringen uttryckliga hemställan. Ur detta perspektiv blir det rent tramsigt när så kallade "experter" söker misstänkliggöra konungens ingripande.

Denna fråga visar på Monarkins vitala betydelse för Riket.

Leve Monarkin!

Leve Konung Carl XVI Gustaf och hans hus

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

torsdag 19 mars 2015

Entlediga statsrådet Wallström

Statsrådet Wallström, den mest inkompetente och oduglige utrikesminister, som någonsin suttit vid Konungens rådsbord, har under sin korta ämbetsperiod lyckats rasera rikets relationer med hela Mellanöstern, såväl staten Israel såsom hela samfundet av Arabstater. Det olycksaliga förloppet, som endast orsakats av statsrådets obefintliga diplomatiska färdigheter och infantila - ja intill ren dumhet gränsande - plakatpolitik, börjar nu få allt allvarligare konsekvenser.

Att statsrådet, genom sitt oskickliga och höginkompetenta agerande, allvarligt skadat rikets förmåga att under en lång tid spela någon som helst roll i den internationella politiken må vara en sak. Värre är att statsrådets infantila dumheter nu synes få kännbara konsekvenser för den för riket så vitala exportindustrin. Enligt Svenska Dagbladet framför, i perspektivet av den eskalerande visumsituationen, den framstående industrimannen direktör Wallenberg följande:

"Det saudiska beslutet innebär en allvarlig skärpning av situationen. Beslutet kommer att få omfattande konsekvenser för svenska företags möjligheter att genomföra affärer och att därmed ha en påverkan på plats i Saudiarabien"

Sanningsord framföres ock av fru Batra, Moderata samlingspartiet ordförande, och fru Enström, Moderata samlingspartiet utrikespolitiska talesperson tillika kapten i Amfibiekåren, i en läsvärd Brännpunktsartikel. Här framföres bland annat följande

"Utan att vika från centrala nationella intressen och för Sverige centrala principer måste man agera och uttala sig på ett sådant sätt att andra länders företrädare lyssnar på oss. I en värld där långtifrån alla länder är rättsstater och demokratier kan man inte heller alltid välja vem som är ens samtalspart."

Ovannämnda utsaga, som är ett grundfundament för alla som tar sig för att ägna sig åt diplomati, synes vara helt okänt för rikets höginkompetente och från ett diplomatiskt perspektiv helt oduglige utrikesminister, statsrådet Wallström.

Statsminister Löfven måste nu, för att begränsa den skada som orsakats riket, skyndsamt och ofördröjligen entlediga statsrådet Wallström. Riket kan icke ha en utrikesminister vars diplomatiska färdigheter icke ens uppfyller de krav, som bör ställas på en honorärkonsul i en landsortsstad belägen i en avlägsen bananrepublik.

Istället bör statsminister Löfven söka övertala vice generalsekreteraren i Förenta Nationerna, den högkompetente diplomaten herr Eliasson att upptaga ämbetet såsom rikets utrikesminister. Det är stor skada att icke statsministern tog detta mått då han bildade sin regering. En erfaren diplomat, som herr Eliasson, hade aldrig någonsin ställt till med en sådan fundamental oreda i utrikesrelationerna, som det höginkompetenta statsrådet Wallström på kort tid orsakat.

lördag 14 mars 2015

Preussisk hjälte hyllad

Innevarande år är det 70 år sedan Andra Världskrigets avslutades och då mörkrets makter, i form av den vederstyggliga nationalsocialistiska regimen, kund avlägsnats. Många var de som föll offer för detta mörkers makt. År 1944 organiserades ett försök, under ledning av greve Stauffenberg, att störta mörkrets furste, tyrannen Hitler, ett försök, som dessvärre icke kund bringas till ett lyckosamt slut. I detta hedervärda försök deltog många monarkistiska officerare och bland de som stödde denna resning fanns Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen, vilken enbart genom försynen undkom de vedergällningar, som efter resningens misslyckande iscensattes av tyrannen. Planen var att Hans Kejserlig och Kunglig Höghet, efter en övergångsperiod, skulle bestiga den tyska tronen och därigenom tillföra den enande kraft som Tyskland var i största behov av efter det att mörkrets tid bringats till ända.


Friherre Kurt von Plettenberg (1891-1945)

En annan av de hjältar som deltog i sammansvärjningen mot tyrannen var det preussiska hovets Generalfullmäktige Friherre Kurt von Plettenberg, vilken ock vara nära förtrogen med Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Kronprins av Preussen. Friherren greps så sent som i mars 1945 på slottet Cecilienhof, den tyske Kronprinsens residens i Potsdam, varifrån han fördes till Gestapos ökända högkvarter på Prins Albechtgatan i Berlin. På väg till ett förhör lyckades Friherren övermanna sina vakter och sprang därpå ut från ett fönster på fjärde våningen varpå han efter fallet avled. Syftet var att icke under Gestapos förhör riskera röja förtrogna som ingått i sammansvärjningen mot tyrannen, en sammansvärjning vilket bland sina tillskyndare sannolikt ok haft Kronprinsen.

Friherre Kurt von Plettenberg var således en oegennyttig hjälte, som offrade sitt liv för att skydda andra.


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen

Det preussiska hovet har låtit meddela att det preussiska Konungahusets överhuvud och den rättmätige arvtagaren till Tysklands kejsartron, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, den 10 mars deltog i högtidlighållandet av Friherrens dödsdag och härvid nedlade en krans på graven.

tisdag 10 mars 2015

Icke blott den taffliga ministären Löfvens utrikesminister visar prov på största inkompetens

I några tidigare anmärkningar på detta Forum har inkompetensen hos den taffliga ministären Löfvens utrikesminister uppmärksammats. Dessvärre är det fler statsråd, som visar största prov på stor oskicklighet och en argumentationsförmåga, som icke ens skulle stå sig emot den retorik vilken understundom förs av den yngre generationen på lekskolor och andra likartade inrättningar. Ett exempel på detta utgörs av chefen för Finansdepartementet, statsrådet Andersson.

En, som fäst uppmärksamheten på och skärskådat på statsrådet Andersson förmåga att föra en stringent och logisk argumentation är ledamoten av Europaparlamentet, herr Hökmark, som i en krönika mycket tydlig avslöjar statsrådet Andersson intill ren infantilitet bristande förmåga att argumentera. Herr Hökmarks krönika rekommenderas varmt för närmare reflektion.

Det är i sanning en gåta hur statsminister Löfven på sätt som skett kallat så många höginkompetenta och oskickliga personer att sätta sig på statsrådstaburetterna. Man tar sig för pannan!

måndag 9 mars 2015

Utrikespolitisk inkompetens

Utrikespolitik är icke enkelt. Först krävs att tydliga mål sätts upp. Utifrån dessa bör sedan en nogsam analys av ifrågavarande politiska situation och av de parter, som verkar i den kontext inom vilken utrikespolitiken skall föras, ske. Härpå sätts diplomatiska strategier upp för hur önskade mål skall kunna uppnås. Sedan tar det diplomatiska hantverket vid vilket kräver såväl fingertoppskänsla som en fortsatt nogsam analys av den aktuella kontexten. I detta finns en fyllig verktygslåda att använda vilken såväl kan innehålla skarpa markeringar såsom en mera lågmäld dialog. En skicklig utrikespolitiker, som exempelvis förra statsrådet Bildt, har förmågan att välja de verktyg, som är bäst lämpade, i den aktuella situationen, för att nå målet.

Skicklighet är dessvärre icke något som så långt kännetecknat vår nuvarande utrikesministers, statsrådet Wallströms, korta ämbetstid. Inget av de utrikespolitiska och diplomatiska fundamenta, som kort beröres ovan, kan på något sätt sägas ha kännetecknat utrikesministerns gärning. Aldrig torde någon av rikets utrikesministrar på så kort tid begått fler fatala misstag än statsrådet Wallström. Tafflighet, inkompetens och ett på alla sätt obetänksamt agerande är tvivelsutan de karakteristika vilka bäst passar att beskriva utrikesministerns värv.

Den taffliga ministären Löfven, som likt de forna ministärerna Palme, drivs av föreställningen att ju mera fjärran en stat befinner sig ju mer betydelsefull är utrikespolitiken gentemot nämnda stat. I detta har man, tvärtemot den skickliga och hedervärda ministären Reinfeldt, lagt mindre fokus på vårt närområde och sökt sig allt mer fjärran bort.

Två storvulna mål har satts upp i den taffliga ministären Löfvens utrikespolitik. Det ena är att söka få inträde i Förenta Nationernas säkerhetsråd, en på grund av sin vetorättskonstruktion fullständigt tandlös och därigenom i det närmaste betydelselös institution. Det andra är att söka spela en aktiv roll i den komplexa situationen i Mellanöstern.

Det faktiska resultatet av Mellanösternpolitiken är att utrikesministern på kort tid icke blott lyckats få sig förklarad som persona non grata i staten Israel utan ock lyckats utsätta sig för samma smälek gentemot Arabförbundet, där dörren smälldes igen mitt framför statsrådet Wallströms näsa på ett sätt som visar att utrikesministern totalt saknat förmågan att analysera och läsa den faktiska situationen. Här lurades utrikesministern i en fälla, gillrad av sådana, som till skillnad från vår taffliga utrikesminister, behärskar det diplomatiska spelets verktygslåda. Sic vilket fiasko!.

Med ovanstående icke sagt att situationen i Mellanöstern icke är djupt bekymmersam eller att det icke skulle finnas anledning att i flerfaldiga avseenden djupt kritisera Saudiarabien. Problemet är att den politik, som den utifrån diplomatisk begåvning klent utrustade utrikesministern för, leder i rakt motsatt riktning och omöjliggör att vårt land ens på ett marginellt sätt skulle kunna bidra till en utveckling i positiv riktning.

För att sammanfatta synes det som att en ordinär honorärkonsul, stationerad i en avlägsen landsortsstad i en bananrepublik, torde ha minst lika stora diplomatiska kvaliteter som statsrådet Wallström.