fredag 30 december 2011

Arvsmonarkins värde


Allt fler är nu de som tar bladet från mun och som tröttnat på den smutsiga och skamliga förtalskampanj, helt baserad på kriminella elements ryktesspridning, som illasinnade och fega republikaner under de senaste åren spenderat mycken möda på. Idag beskriver den hedervärde riksdagsledamoten, herr Svensson, genom ett inlägg i Svenska Dagbladet Monarkins stora och omistliga betydelse för vårt lands utveckling.

Herr Svensson konstaterar att vi haft en obruten Monarki i tusentalet år vilket är riktigt. Det som ock bör belysas, men som icke framgår av herr Svenssons i övrigt mycket upplysande artikel, är arvsmonarkin och dess betydelse.

Intill år 1544 var vårt land en valmonarki. Valmonarkins brister framstår tydligt vid en studie av vårt lands medeltidshistoria där fejder både emellan och inom stormannaätterna föranledde icke enbart instabilitet utan understundom ock mycken blodsutgjutelse. Genom införandet av Arvsmonarkin, som icke enbart skedde i vårtland utan ock i övriga delar av Europa, skapades den kontiniutet som är kännetecknande för de länder för de länder som bevarat Monarkin. Det torde vara ett fullständigt ovedersägligt faktum att de bevarade europeiska Arvsmonarkierna är de länder som varit mest harmoniska utifrån en betraktelse av hela det förra seklets omvälvande och tidvis rent fasansfulla historia.

Arvsmonarkin är ock en förutsättning för Monarkins roll i det samhälle som strävar efter att styras enligt maktdelningens principer. Vi känner inget bättre sätt att skapa den oberoende institution, som under de genom folket stiftade lagarna, har att upprätthålla den ovälda myndighetsutövning som den verkställande makten ytterst innebär. Icke så att det i en modern Monarki bör vara så att monarken på ärendenivån, likt Konung Gustaf I, ägnar sig åt personlig myndighetsutövning. Däremot är det fundamentalt att den ovälda myndighetsutövningen ytterst sker under Monarkens beskydd. I detta är ligger att det måste vara Konungen som utser statsministern och icke Riksdagen. Att de som stiftar lagarna, oftast med en liten majoritet, kan ur ett principiellt och rättstatsperspektiv, där varje medborgare inför lagen skall behandlas lika oavsett poltisk tillhörighet, icke vara de samma som ovält sätts att tillämpa lagarna.

torsdag 29 december 2011

Slå vakt om nämndemannainstitutionen


Konstsnidaren Peterssons ("Döderhultarns") bild av nämndemännen i häradsrätten

Nämndemannaämbetet är tvivelsutan den äldsta institution vårt samhälle äger. Redan på medeltiden var nämndemännen på häradstingen en viktig del i vårt folkstyre. Låt vara att tingen vid denna tid hade fler uppgifter än rättskipning i brottsmål men likafullt fanns den grundläggande rättsprincipen och en anklagad skall dömas av likar.

Nämndemannainstitutet vara eller icke vara tas i dag upp i en ledare i Svenska Dagbladet med anledning av att statsrådet Ask föranstaltat om en översyn av den nu rådande ordningen. Förvisso är kritiken som framförs i ledaren befogad i den del som avser politiseringen av nämndemannainstitutet, som ibland medfört att nämndemän understundom mer ser sig som företrädare för sina respektive partier än som representanter för "sunt förnuft". Lösningen på denna problematik är att avpolitisera nämndemannainstititutet och icke att avskaffa det. Man kan med fog fråga sig när vi i vårt samhälle skall inse att allt icke hör till de lismande politikernas agenda.

Mer bekymmersamt i ledaren är att man ansluter sig till ett, i mitt tycke, något naivt synsätt, som om det hårddrages, innebär att det med bokstavar och ord, i lagboken, skulle gå att fånga allt som krävs för att utifrån juristens perspektiv kunna avgöra varje dilemma. Även om jag hör till dem som sätter jurister mycket högt och hyser den största respekt för deras kunnande och tolkningsförmåga är det ändå min mening att andra infallsvinklar, än de rent juridiska, kan behöva belysas i ett komplicerat brottsmål. Till detta kommer den ovannämnda urgamla ordningen att var och en skall dömas av likar vilket stärker domen och dess förankring.

Just ordningen att dömas av likar är något som förtjänstfullt ock tas upp i en Brännpunktsartikel författade av den hedervärde nämndemannen vid Stockholms tingsrätt. herr Magnusson.

Vidare är det ju ock så att det finns en överprövandeordning med Hovrätt och Högsta Domstol, där det i det fall det krävs sker en prövning utifrån en strikt juridisk grund. Denna ordning är en garant för rättssäkerheten.

onsdag 28 december 2011

Det republikanska debacklet

Steg för steg blir de fega republikanernas debackel all tydligare. Genom att driva media framför sig och förse denna med obelagda rykten och annat hummel har man sökt svärta vår Konungs vandel. Såsom om detta icke vore nog har man bedrivit en fullständigt sanslös kampanj emot vår Drottning, genom att med den ogiltiga argumentaionsmetoden "guilt-by-association" låta henne klä skott för händelser relaterade till hennes fader, händelser som inträffade före hennes födelse. Så agerar endast den som är riktigt skamlig.

Några konstitutionella argument av betydelse eller någon kritik mot Konungens gärning såsom rikets statschef har dessa feghetens republikanska förtalsmakare icke lyckats att prestera. Nej, för dessa har förtalet och lögnen vara det enda medlet. Att denna ynkedom äger rum i vår svenska samhällsdebatt är högst sorgesamt och de som deltagit i detta spektakel borde därför, om de är i besittning av någon heder, skämmas å det grundligaste.

Då det nu framkommit att de påstådda bilder av Konungen, som en stor del av den smutsiga kampanjen baserat sig på, är rena manipulationer och falsarier växer nu de de skamlösa fega republikanernas desperation. Särskilt graverande är att man helt urskiljningslöst, i sin av djupaste illasinne mot Konungen, riktade kampanj förlitat sig på kriminella element vars enda syfte varit att förtjäna Judaspenningar. För ett okänt belopp har exempelvis tidningen Expressen från kriminella köpt bilder, som varje individ med sina sinnen i fullt bruk från första början insett vara falsarier. Detta borde lända till eftertanke hos tidningens ägare, som borde dra slutsatsen att chefredaktören och andra som medverkat i denna kriminella handling skyndsamt borde avlägsnas från sina poster.

I dagens utgåva av Svenska Dagbladet låter de hedervärda ungdomspolitikerna, fröken Skyttedal från Kristdemokratiska Ungsdomsförbundet och herr Pierini från Centerns Ungdomsförbund, lyfta den fråga som allt för länge saknats i debatten. Det frågan gäller är om vi kan och skall tolera det förtal som Konungen, på helt obelagda och osanna grunder, utsatts för av massmedia. Att dessa företräder den tysta majoriteten av vårt svenska folk torde icke råda något tvivel om.

Skribenterna konstaterar inledningsvis följande:

"Journalistiska grundpelare som objektivitet, fakta- och källgranskning samt saklighet har gravt fått stå tillbaka i jakten efter sålda lösnummer och snabbast möjliga lönsamhet. "

Detta borde vara uppenbart för var och en och det är en gåta att detta smutsiga spektakel har fått pågå så länge. De tidningar och andra media som ägnat sig åt detta kan icke längre betraktas såsom vederhäftiga eftersom de så fundamentalt avvikit från allt vad god journalistisk sed och pressetik säger.
Vidare konstaterar de hedervärda skribenterna:

"Det kan inte vara tillåtet att lansera ogrundade rykten som fakta och åsamka sådan skada på människors eller institutioners anseende som detta senaste mediedrev faktiskt gjort. Detta är särskilt allvarligt när drevet riktas mot Sveriges statschef och högsta symbol."

Häri ligger sakens kärna och det är här något måste göras. Det enda rimliga är att Riksåklagaren ofördröjligen förantsaltar om en förundersökning i ärendet för att utröna huruvida förtalslagstiftningen kan användas för att lagligen näpsa de skamliga krafter som ägnat sig åt detta vederstyggliga rackarspel.
Slutligen ber vi från detta forum att instämma i skribenternas slutord och uttalar samtidigt ett stort tack för att de tagit bladet från mun i denna fråga och fört in den på den enda väg som återstår:

"Vi hoppas att svenska massmedier och svenska politiker lär sig av det här, och att vi slipper se sådana här tragiska angrepp på Sveriges konung och statsskick i framtiden. Vi hoppas att Carin Stenströms kollegor tar till sig av hennes kritik, och vill slutligen tillönska konungen och hans familj ett gott nytt 2012! "

Leve Monarkin!

Leve Konungen och hans hus!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Kommunistisk avgudadyrkan

En av kommunismens fäder, pamflettisten Marx, beskrev 1844 i pamfletten  Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie religonen som "das Opium des Volkes" [sv. folkets opium]. Detta är något som alla kommunistiska implementationer tagit fasta på varigenom personer med religös övertygelse förföljts, torterats och avrättats samtidigt som religösa symboler och byggnader vanhelgats.

Nu är det dock så att människans behov av religon och andlighet är oändligt mycket större än vad pamflettisten Marx, i sin stora inskränkthet och dumhet, kunde förutse. För att i någon mån hantera denna problematik har det i de kommunistiska implementationerna införts en personkult av sällan skådat slag. Kommunismens blodsbesudlade ledare, såsom exempelvis mass- och barnamördaren Lenin, folkmördaren Stalin och tyrannen Mao, har lagts i glassarkofager som placerats i mausoler. Dessa maosoler har sedan gjorts till något som närmast kan liknas vid tempel, dit de förtrycka medborgarna tvingats att vallfärda.


Tyrannen Maos döda lekamen i det mausoleum som är beläget invid den Himmelska Fridens torg i Peking

Det kommunismen på detta sätt infört är därför inget annat än ren avgudadyrkan, något som det Första Budet allvarsamt varnar oss för.

En säregen form av denna avgudadyrkan kan beskådas i Nordkorea där den nyss avliden tyrannen Kim Jong-Il idag begravs vid en storstilad statsbegravning. I detta land är den störste avguden, den avlidne tyranens fader, Kim Il Sung vilken gjorts till "evig president". Denna avgud finnes även han placerad i en glassarkofag vilken är placerad i en tempelliknande byggnad.


Avgudatemplet där den döda lekamen efter tyrannen och avguden Kim Il-Sung förvaras

I det nordkoreanska implementationen av kommunismen har ock utnyttjat de konfucianska ideal, med stark auktoritetstro, som varit en del av den koreanska kulturen. Om detta finns idag en intressant artikel publicerad i Svenska Dagbladet.

Centralhallen i Kim Il-Sungs avgudatempel
Not:
Efter moget övervägande har denna artikel illustrerats med bilder som helt visst är anstötliga, dock illustrerar de på ett mycket påtagligt sätt den vederstyggliga avgudadyrkan som bedrives inom kommunismen, vilket motiverar att de medtagits. Till läsare som ändå finner detta anstötligt över det rimligas gräns framföres en ödmjuk ursäkt. 

tisdag 27 december 2011

Domar utmätta i Addis Abeba

Så har då straffen för redaktörerna Schibbye och Persson utmätts av domstolen i Addis Abeba. Utifrån den dom, rörande skuldfrågan, som avkunnades den 21 december utmättes det lägsta straffet, 11 års fängelse, som den etiopiska strafflagen känner för det brott redaktörerna fällts för. I detta måtto får utslaget därför ses såsom ett steg i rätt riktning och ett tecken på att den etiopiska regimen, som otvivelaktigt har ett inflytande på domstolen, icke än mer vågar utmana den internationella vrede som den rättsvidriga lagföringen givit upphov till.

Såsom tidigare deklarerats på detta forum har ett rättsövergrepp utan något som helst tvivel begåtts. Det har ock konstaterats att Etiopien icke är att betrakta såsom en rättstat. Detta innebär att den fortsatta handläggningen av detta fall, där ingen möda får lämnas ospard, måste ske på ett synnerligen välgenomtänkt sätt och utan att väcka den etiopiska regimens vrede. Stora offentliga aktioner kommer sannolikt, även om de ur ett principiellt perspektiv är riktiga, att leda lösningen av frågan i fel riktning.  Aktioner av denna typ kommer enbart att ge den etiopiska regimen råg i ryggen att hävda sin rätt.

Den dystra sanningen är att vi såsom enskild stat bestitter ytterst få, om än några, maktmedel som kan tas i anspråk. Enda lösningen är att söka hjälp från andra staters regeringar, som har en annan relation med den etiopiska regimen, för att med tyst diplomati bringa frågan till en lösning där redaktörena Schibbye och Persson kan återbördas till vårt land.

Utifrån det som säges ovan synes det mycket klokt av statsminister Reinfelt och statsrådet Bildt att icke direkt kommentera straffen utan att låta kabinettssekreteraren uttala vårt lands ståndpunkt i frågan. Detta ger större utrymme för den högsta statsledningen att agera i frågan utan låsningar.

söndag 25 december 2011

Hans Majestät Konungens tal


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Traditionellt har idag Hans Majestät Konung hållit sitt jultal.Talet i sin helhet finns att tillgå på Hovets hemsida.

Inledningsvis redogjorde Hans Majestät för den del av hans viktiga värv som har med relationen till andra länder och folk att göra. Här nämndes statsbesöken i Botswana och Polen samt det estniska statsbesöket i Sverige. Vidare talade Konungen om sitt besök vid de av rikets arméstridskrafter som verkar i Afghanistan.

Att verka för goda relationer med andra stater är något som i alla tider varit en viktig del av våra Konungars gärning. Konungen har här möjlighet att verka utifrån en kontiniutet, som är omöjlig för politiker som"kommer-och-går". I sin nu mer än 38-åriga Konungagärning har Konungen som få andra nära kunnat följa utvecklingen i ett skede av historien som varit omvälvande. Konungen har under denna tid träffat i princip alla statsledare av betydelse, något som ingen annan svensk gjort. Detta ger självklart erfarenheter och insikter som är mycket värdefulla.

Hans Majestät fortsatte sedan med att delge sitt stora intresse för det uppväxande släktets välgång och berörde här de initiativ som tagits inom ramen för "World Child & Youth Forum". Detta är ett ämne som berör oss alla och det är här av betydelse att någon kan höja denna fråga över lismande politiker käbbel.

Hans Majestät fortsatte med att beröra sitt intresse för vetenskapen vilket förde vidare till Nobelpriset och dess betydelse för vårt land. Här avslutade Hans Majestät med att hylla årets svenske litteraturpristagare poeten, herr Transströmer, och yttrade:

"Många människor runt om i världen finner inspiration och förståelse hos Tranströmer. Det är ett fint bevis på att vi människor är mer lika än olika varandra. "

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

lördag 24 december 2011

God Helg


Från detta Forum framföres till alla läsare en hjärtinnerlig önskan om en God Helg och en påminnelse och uppmaning om att icke glömma denna Helgs sanna innebörd, vår Frälsares födelse. Minns Julevangeliet:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.  

Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,  för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

Men ängeln sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba."

I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

"Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!"

När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss."

Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt. 



Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland vid den Julkrubba, som var en bröllopsgåva från Sveriges Kristna Råd.

fredag 23 december 2011

Till Konungens försvar


Den hedervärda redaktören Carin Stenström

Förre chefredaktören och och författaren redaktör Stenström tar idag bladet från mun i en mycket avslöljande och läsvärd Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet där den skamliga förtalskampanjen mot Konungen avslöjas. Redaktör Stenström framför här helt riktigt att varje pressetisk gräns har passerats i massmedias ovederhäftiga och högst osakliga förtalsskriverier mot Konungen.

Redaktör Stenström beskriver hur förtalskampanjen driva av stora Stockholmstidningar lierade med kriminella element gått i spetsen för dessa skamligheter. Genom de vanvettiga insinuationerna om påstådda bilder har dock det hela gått för långt och slutat i en ärerörig dumhet vars like aldrig skådats i svens massmedia. Redaktör Stenström beskriver detta enligt följande:

"Efter att ha mjölkat hotet om bildpublicering så långt det gått blev det till sist nödvändigt att publicera den bild det handlar om. Vad Expressen betalat för detta ”bevis” lär vi aldrig få veta, men man kan utgå ifrån att det inte var gratis. På goda grunder antar både Expressen och övriga samarbetstidningar att bilden är manipulerad. Det rimliga hade alltså varit att före publicering undersöka bilden, vilken man rimligtvis har resurser till, och avstå från publicering om äktheten var tveksam. "

Vidare fortsätter redaktör Stenström:
"När det står klart att bilden är en bluff väljer samtliga tidningar att avstå från ursäkt eller beklagande. Man skäms inte över det förtal och den skada man orsakat kungafamiljen. Man skäms inte för att ha lurat och bedragit sina läsare. Man skäms inte för att ha försummat den faktakontroll som borde legat på medierna och inte på privata nätgrupper."
Väl talat redaktör Stenström!
Det är nu uppenbart att hedervärda medborgare tröttnat på den fullständigt obefogade, och av fega republikanska krafter initierade, kampanjen mot vår Konung och hans hus. Den stora dumhet, som dessa usla skamliga republikaner begått genom sin förtalskampanj blir nu allt mer uppenbar. Allt fler inser nu att heder, ärlighet och respekt för sanningen är fullständigt okända begrepp för de dumhetens och fräckhetens republikaner som står bakom den kampanj vi nu under år kunnat beskåda.
Leve Monarkin!
Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

En av kommunismens banemän vigd till den sista vilan

Från den högtidliga statsbegravingen i St Vituskatedralen i Prag

Vid en högtidlig begravningsakt vigdes idag den förutvarande tjeckiske presidenten herr Havel till den sista vilan. Herr Havel var en av de stora i kampen under den mörka tid då östra Europa satt i det kommunistiska förtryckets bojor anförda av den röde satans allra trognaste lakejer i Kreml. Oförtrutet kämpade herr Havel för frihetens sak.

Med stor rörelse minns vi hur herr Havel, tillsammans med den 1968 av de blodsbesudlade kommunisterna näpste herr Dubček, den 24 november 1989 på Vaclavplatsen i Prag framförde oppositionens otvetydiga krav. Samma afton tvingades presidiet i det vederstyggliga kommunistpartiets politbyrå, den röde satans egna lakejer, att näsligt avgå. Frihetens klockor klämtade nu för det av den fruktansvärda kommunismen förtryckta tjeckoslovakiska folket. Mindre än en månad senare var kommunismens hemska saga i Tjeckoslovakien över.

Herr Havel var en rese och hans namn och minne kommer för alltid att i gyllene skrift stå skriven i förteckningen över de personer som gjorde mänskligheten en ofattbar stor tjänst när den människofientliga kommunismen bringades över ända under det historiska året 1989. Andra som finns i denna förteckning är självklart Hans Helighet Påve Johannes Paulus II och den förre polske presidenten herr Walesa samt Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.


Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag officierar

Akten förrättades i St Vituskatedralen i Prag av Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Prag som ock framförde följande budskap från Hans Helighet Påve Benedictus XVI som manade:

"Minns hur modigt herr Havel försvarade mänskliga rättigheter vid en tid så dessa systematiskt förnekades folket i ert land, och visa stor aktning för hans visonära ledarskap".

vidare:

"Jag tackar Gud för den frihet som folket i den Tjeckiska Republiken nu åtnjuter"

Många var de statsmän från när och fjärran som begett sig till Prag för att hedra denne en av kommunismens stora banemän. Från vårt land fanns statsrådet och chefen för Utrikesdepartementen herr Bildt på plats.


Statsrådet Bildt anländer till St Vituskatedralen i Prag.

Hertigen av Värmland har avlagt lantmästarexamen


Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip. Prins av Sverige, Hertig av Värmland

Hovet låter meddelan att Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, tagit lantmästarexamen. Hertigen har härigenom genomgått ytterligare en utbildning. Tidigare har Hertigen genomgått officersutbildning inom Marinen och innehar sedan 2007 kaptens grad. Vidare har Hertigen genomgått en tvåårig utbildning i grafisk design vid Forsbergs skola.

Den nu avlagda examen ökar än mer Hertigens mångkunnighet, vilken kommer väl till pass i hans viktiga värv att såsom Prins av Sverige tjäna riket. Att Hertigen tar denna sin uppgift på största allvar framgår av att han på Hovets hemsida uttalar följande:

"Först och främst är jag Prins, det är jag född till"

I detta må även nämnas att Hertigen är involverad i förvaltningen av det omfattande jordbruk som Konungen drivet på Stenhammars Slott. I detta uppdrag kommer givetvis den kunskap och de färdigheter sok Hertigen nu förvärvat till stor nytta. Det är ju ock känt att Konungen har ett stort intresse för jordbruket och att Konungens verksamhet på Stenhammars Slott ofta rönt stort intresse då det på många sätt befinner sig på det agrara områdets framkant.

Gratulationer på Högtidsdagen


Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning

Från detta forum framföres i ödmjuk underdånighet de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning på hennes 68:e födelsedag.


Hennes Majestät Drottning Sofia, Sverige och Norges Drottning, Prinsessa av Nassau, efter 1905 Drottning av Sverige, vilken innevarande år passerats av vår nuvarande Drottning såsom i tid längst varande regentgemål.

Det må i detta sammanhang nämnas att innevarande år är ett verkligt märkesår för Hennes Majestät, som denna dag varit rikets Drottning och regentgemål i 35 år 6 månader och 4 dagar. Ingen annan svensk Drottning har så länge varit regentgemål. Närmast kommer Hennes Majestät Drottning Sofia, till 1905 Sveriges och Norges Drottning, därefter Sveriges Drottning, som var regentgemål i 35 år 2 månader och 18 dagar.

onsdag 21 december 2011

Domarna i Addis Abeba

Så har idag hårda domar avkunnats mot svenska publicister, redaktör Schibbye och redaktör Persson, avkunnats. Dessa domar förstärker bilden av att Etiopen icke är ett rättsäkerhetens land utan att här finnes ett rättsväsen som är nära lierat med den verkställande makten. Förvisso har redaktör Schibbye och redaktör Persson överträtt landets lagar, i det att de inrest olagligt, och de må ock anmärkas att deras resa kan synas ha varit direkt dumdristig med tanke tillståndet i landet. Dock, vare sig en smärre förbrytelse mot inreselagarna eller dumdristighet är något som berättigar det rättsövergrepp som tvivelsutan begåtts.

Det bekymmersamma i det hela är att mången, som sympatiserar med dessa publicister, har en mycket naiv uppfattning om hur stater av Etiopien natur fungerar. Det man icke förstår är att stater av detta slag näpperligen låter sig påverkas av opionionsyttringar och stora ord. Istället är det naiva beteende som stundvis ägt rum, i denna fråga, kontraproduktivt då det ger "råg i ryggen" till de rättsosäkerhetens politiker som härskar i detta land att visa sin makt. Genom all publicitet har tyst diplomati och förtrogna diskussioner, genom vilka frågan aldrig hade behövt komma till detta stadium, omöjliggjorts.

Naiva är och de som tror att vår Regering med stora uttalanden och påtryckningar kan förmå den etiopiska regimen att ändra ståndpunkt. Icke så att Regeringen skall vara tyst, både statsministerns och utrikesministerns skarpa uttalanden är bra och nödvändiga, men vi skall icke förledas att tro att dessa är lösningen på situtionen. Representanter för vår Regering kan knappalunda bege sig till Etiopien och där rumstera om, såsom om vårt land vore en stormakt. Nej, lösningen i denna sak ligger i idog tyst diplomati och förtrolighet och att i detta söka stöd från andra regeringar för vilka rättsäkerheten är ett fundament.

tisdag 20 december 2011

Monarkins stöd bland de folkvalda förkrossande stort

Svenska Dagbladet låter idag redovisa en undersökning om riksdagsledamöternas syn på vårt statsskick. Resultaten kan sammanställas enligt följande:


Således kan konstateras att tre fjärdedelar av Riksdagens ledamöter stödjer demokratin. Detta torde vara en god spegel av hela vårt folks inställning i frågan. Särskild glädjande är det att många hedervärda socialdemokratiska ledamöter stödjer Monarkin tvärtemot det partiprogrammet. Dessa har uppenbarligen förstått Monarkin stora värde för vårt land såsom en samlande institution för hela vårt folk.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

måndag 19 december 2011

Maktskifte i tyranniet Nordkorea

Få torde de vara som fäller en tår över att ledaren för det kommunistiska tyranniet Nordkorea, Kim Jong-Il, nu gått hädan. Skillnaden för det arma nordkoreanska folket synes icke bliva märkbar enär detta maktskifte förberetts under en längre tid och genom att de kommunistiska herrarnas makt garanteras av den miltärmakt som tar varje styver i anspråk och lämnar folket att leva i största armod.

Tyranniet Nordkorea är vid sidan av tyrraniet Kuba de enda kvarvarande kommunistiska staterna i egentlig mening. Förvisso härskar fortfarande kommunistpartiet i Kina men här har sedan länge kommunismen övergivits i sin praktik även om den kinesiska regimen alltfort förtrycker de av sina medborgare vilka allt för mycket motsätter sig partiets makt. Jämfört med läget i Kina under den grymme och blodsbesudlade massmördaren Maos dagar har dock situationen ljusnat betydligt.

Det som kännetecknar de kvarvarande tyrannierna är deras totalitäritet och att dess envälde som utgår från starka personligheter vilka innehaft makten under långerliga tider. Inslaget av neopotism är ock betydande. På Kuba efterträddes den mångårige tyrannen Fidel Castro av sin broder Raol Castro och i Nordkorea efterträds dikatorn Kim Jong-Il av sin son Kim Jong-Un. Statsskicket i Nordkorea är dessförutan ytterligt säreget i det att den sedan år 1994 år avlidne Kim Il Sung alltfort betraktas som landets president.

Det internationella samfundet borde nu samfällt agera kraftfullt för att skära bort de pestbölder, som de kvarvarande kommunistiska tyrannierna utgör, från de förtrycka nordkoreanska och kubanska folken. Även dessa folk har en självklar rätt att njuta frihetens sötma och här får ingen möda lämnas ospard.

Republikanernas smutsiga kampanj


Vår vördade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Så kan vi i pressen åter notera att vår Konung och vårt Konungahus röner stort intresse. Med glädje kan konstateras att Konungen åtnjuter stort förtroende bland Riksdagen ledamöter. Detta är på intet sätt förvånande då Riksdagens ledamöter, genom sina uppdrag, får rikliga tillfällen att nära följa hur Konungen på ett mycket förtjänstfullt sätt utövar sitt viktiga ämbete som rikets Statschef.

Det intresse som nu ges Monarkin torde dessvärre dock ha sitt ursprung i den smutsiga kampanj som under flera år drivits av republikaner i allmänhet och den vederstyggliga sekten republikanska föreningen i synnerhet. Det anmärkningsvärda i den republikanska kampanjen är att den icke grundar sig på en saklig diskurs om vår konstitution utan helt är inriktad på att förtala Konungen och hela hans hus. Orsaken till detta torde vara att republikanerna även själva inser att de konstutionella argumenten för införande av republik är tunnare än tunnaste vattvälling. Istället inleder man excesser i försåtligt ryktesspridande, smutskastning och rent förtal då man icke vågar strida med blanka vapen.

Låt oss då ställa några frågor som borde vara relevanta för dem om genom en vederhäftig diskussion vill skapa argument för ett skifte av statsskick.

1. Är ett republikanskt statsskick förenligt med principen om maktdelning?
Kanppalunda. Maktdelningens princip, vilken ytterst utgår från naturrätten, kräver att lagstiftande, verkställande och dömande makt skall läggas i olika händer. Detta för att säkerställa att rättsäkerhet uppnås och att den verkställande makten icke låter sig styras av annat än lagarna. I ett republikanskt statskick är detta mycket svårt att uppnå då både lagstiftande och verkställande makt läggs under politiken vilket innebär en risk för alla de som icke tillhör majoriteten, d.v.s. minoriteten som i antal kan vara näst intill lika stor som majoriteten.

2. Inkräktar nuvarande statsskick på folkstyret?
Alls icke. Vår konstitution och dess Regeringsformen stipulerar att vårt statskick är Monarki. Vår Regeringsform är antagen av vår folkvalda Riksdag och således ett uttryck för folkviljan.

3. Kan en statschef i en republik vara hela folkets företrädare?
Knappalunda. I de flesta stater finnes två eller flera politiska konstellationer, konstellationer vilka är dominerande. I det republikanska statsskicket är vanligen statschefen (ofta benämnd president) vald av de väljare som stödjer den konstellation som lyckas uppnå majoritet. Övriga väljare har vanligen röstat på en annan kandidat varför de i själ och hjärta icke uttryckt sitt stöd för den som valts.

4. Visar republikanerna att Konungen icke skött sitt ämbete?
Alls icke. I debatten förekommer icke ett endaste exempel på det att Konungen skulle ha misskött sitt ämbete eller på något väsentligt sätt handlat i strid med konstitutionen.

Ovanstående frågor är uppenbarligen ointressanta för repbublikanerna. Istället har man iståndsatt en smutsig kampanj som nu synes ha nått vägs ände och vilken därför ökar de fega republikanernas desperation. Denna kampanj har i huvudsak bestått i följande:

1. Misskredierande av Konungens vandel
Här författades en smädesskrift, vilken enbart grundade sig på uppgifter från kriminella element vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Icke ett enda vederhäftig belägg har kunnat visas. När nu de bilder, som varit ett av de bärande elementen i hela argumentationen, visar sig vara rena falsarier faller allt detta platt till marken och lämnar de fega republikanerna kvar med blott och bart skammen som enda tillgång.

2. Misskrediterande av Drottingens bakgrund
I sitt smutsiga värv har republikanska krafter lagt stor möda på att misskreditera Drottingens fader för sådant som inträffat före det att Drottingen föddes. Att överhuvudtaget på detta sätt använda den ogiltiga argumentationsformen "guilt-by-association" visar på den oerhört låga och ohederliga nivå som dessa fega republikaner agerar och verkar. När sedan Drottingen föranstaltar om en grundlig undersökning av de egentliga sakförhållandena, genomförd av förre riksarkivarien dr Norborg, visar det sig förvisso att Drottningens fader, likt mångtusenden andra tyskar under den mörka perioden, varit medlem av nazistpartiet. Dock framkommer det att Drottingens fader icke på något sätt haft en aktiv roll i partiet. Vidare visar det sig att Drottningens fader, genom sitt agerande, medverkat till att en hedervärd judisk affärsman beretts tillfälle att lämna Tyskland och bygga sig en tillvaro i Brasilen. Ävenledes i denna punkt slår således argumentation tillbaka mot de fega republikanerna själv.

Republikanernas desperation blir allt mera tydligt vilket med all tidlighet kan noteras genom diverse, från ett konstionellt perspektiv, helt huvudlösa förslag vilka icke ens förtjänar att kommenteras.

Det är därför dags att förpassa denna ohederlighetens argumentation till glömskan och istället fokusera på den stora tillgång vi har i vår Monarki och i vår Konung och hela hans hus. Med glädje ser vi ock fram emot den lyckliga tilldragelse som är beräknad till mars månad då vårt Konungahus, om Gud vill, kommer att utökas med ytterligare en tronarvinge.

Dessbättre finns ock mången politiker som ser Monarkins sanna värde. Den hedervärde riksdagledamoten herr Wallmark låter i Svenska Dagbladet bland annat uttala följade:

"I vårt grannland Danmark till exempel är statschefen den som ansvarar för regeringssonderandet, det är ett sätt att avpolitisera uppgiften. För lite märkligt blev det år 2006 när Socialdemokraterna förlorade makten, och avgående talmannen Björn von Sydow sonderade. Då blev en företrädare för det förlorande laget den som pratade med partierna om regeringsbildandet.

Jag menar inte att Björn von Sydow på något sätt missbrukade posten, han är en gentleman, men det kan ju finnas en potentiell politisk risk i sådana situationer. Jag bryr mig inte så mycket om vad tidningar skriver om kungahuset, vare sig det är positivt som under kronprinsessans bröllop, eller negativt som nu kring kungen. Monarkin är ett system som tjänat oss väl över tid, och då får man stå över de tillfälliga skriverierna. Monarkin är så mycket större än nuvarande kungafamiljen.

Jag ser mig som monarkist, inte rojalist. Jag tror att monarkin blir kvar under överskådlig tid."

Det herr Wallmark menar är att Regeringsformen bör ändras så att Konungen övertar talmannens roll vid regeringsbildning. Ett i sanning mycket lovvärt förslag i rätt riktning.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

lördag 17 december 2011

Kristedemokraterna måste göra upp med republikanerna

Det pågår nu en debatt om Kristdemokraterna och dess framtida inriktning. I detta har partiordföranden, herr Hägglund, uttalat att Kristendomen måste vara mer framträdande i partiet, vilket är en lovvärd inställning. Frågan är dock om partiet vågar ta steget fullt ut och på allvar förmår att sätta sig upp mot den sekulära dumhet och värderelativism, som allt för länge förpestat samhällsutvecklingen. Återinförd kristdendomskunskap i skolorna vore i detta ett mycket välkommet förslag.

En annan fråga som länge förmörkat bilden av Kristdemokraterna är att man i sina led har konungasmädaren , republikanen och ordförande i sekten republikanska föreningen, advokaten Althin, i sina led. Nämnde advokat har ock, trots att han republikanska inställning varit väl känd, även under en period vrit ledamot av partistyrelsen vilket i sanning är anmärkningsvärt då partiet i sitt program stödjer Monarkin. Det torde ock vara så att partiet alltfort använder sig av denne konungasmädares tjänster.

Kristdemokraterna måste därför ävenledes göra upp med republikanerna och förklara att de icke vill ha något med konungasmädaren Althin att beställa. För mig, och mången annan monarkist, har partiets relation till konungasmädaren gjort att det varit fullständigt uteslutet att ge våra röster till partiet.

fredag 16 december 2011

Nu har republikanerna endast skammen kvar

Den vederstyggliga sekten, republikanska föreningen, har länge sökt smutsa och misskreditera vår Konung genom hänvisningar till bilder, vilka innehas av en kriminell vars enda syfte är att förtjäna Judaspenningar. Nu synes det, föga förvånande, som att nämnda bilder är manipulerade och rena falsarier. På detta forum har flerfaldiga gånger hävdats att detta varit fallet då bildmanipulation genom modern databehandlingsapparartur är synnerligen enkelt att genomföra.

Svenska Dagbladet låter meddela att tidningen Expressen, som har kommit i besittning av några av dessa falsarier, låtit tre oberoende expertföretag granska bilderna. Resultatet av denna granskning är entydigt, bilderna är förfalskningar, förfalskningar vilka dessutom synes vara undermåliga även som manipulationer.

Vad som nu bör ske är att åtal för förtal väcks mot den som står bakom dessa falsarier så att denne kan näpsas med en välförtjänt laga dom.
Sekten republikanska föreningens smutsiga kampanj, som drivits under flera år under förtalsliknade former, faller härigenom platt till marken. Alla illasinnade insinuationer och antydningar vilade icke på något annat än lösan sand. Det enda dessa fega republikaner, vilka inte vågra strida med blanka vapen, nu har kvar är skammen. Om konungasmädaren och advokaten Althin, som är ordförande i nämnda lögnaktiga sekt, hade någon heder skulle han ofördröjligen och underdånigt framföra en ursäkt till Konungen.

Låt mig såsom en hyllning till vår högaktadew konung här citera Kungssången, som vi alla må instämma i:

"1
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!


2
O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.


3.
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!


4.
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.


5.
Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!"


Leve Monarkin!

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

torsdag 15 december 2011

Osmakligt av Dagens Nyheter

Åter försöker fega republikanska krafter kasta smuts på Hennes Majestät, för händelser relaterade till hennes fader, vilka skedde innan Henne Majestät föddes. Händelser som Hennes Majestät dessutom låtit utreda genom, förre riksarkivarien doktor Norbergs försorg.

Denna gång är det herr Nowinski, som i ett inlägg i Dagens Nyheter, söker att smäda Hennes Majestät genom ett mycket långsökt resonemang, vilket är så vanvettigt att det icke förtjänar att kommenteras. Det hela är ytterligare ett fegt inlägg i republikanernas illasinnade kampanj.

Det som dock måste noteras, och fördömas på det högsta, är Dagens Nyheters bildval vilket gränsar till förtl. Herr Nowinskis illasinnade artikel försöker i slå mynt av ett barns konflikt mellan föräldrakärlek och en förälders tillkortakommanden och då relatera till relationen mellan Hennes Majestät och hennes fader. Detta illustreras med två bilder, den ena av Hennes Majestät, och den andra av den brottslige och vederstygglige nazistiske hönsfarmaren Himmler och dennes dotter. Med detta gör således Dagens Nyheter, som  gör anspråk på att vara en vederhäftig publikation, den osmakliga och djupt kränkande jämförelsen mellan Hennes Majestäts fader, vilken likt mången annan tysk var passiv medlem av det aktuella partiet, och en av dess allra mest framstående potentater.

Dagens Nyheter framstår genom detta såsom en "skandalblaska" av värsta sort. Skall Dagens Nyheter på något sätt kunna återupprätta sitt oförlåtliga tilltag bör chefredaktören ofördröjligen till Hennes Majestät framföra sitt och tidningens djupa och uppriktiga ursäkt.

tisdag 13 december 2011

Förunderlig upphöjelse av kommunister

I ett mycket upplysande och välformulärt inlägg i Svenska Dagbladet beskriver herr Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, hur visdiktaren Wiehe hyllas i televsionskanalen TV4, trots att han sprider hyllningssånger om en av de vederstyggliga kommunistiska pestbölder som alltfort plågar vår värld, den människofientliga diktauren Kuba. En hård diktatur där ännu en av den röde satans allra trognaste lakejer, tyrannen Fidel Castro, besitter den yttersta makten om än denna formellt överlämnats till brodern.

Visdiktaren Wiehe är alltfort en kommunistisk revolutionär, som icke drager sig för att förhärliga våld och mord. Herr Modig låter oss upplysningsvis ta del av ett av vissångaren Wiehes förskräckande, och ur ett litterärt perspektiv högst undermåliga alster. Så här skriver denne, av kommunismens dödliga och avskyvärda ideologi besatte visdiktare, rörande den så kallade finanskrisen:

"Hatar du dom jävlarna, som köper upp och lägger ner? Vill du skära dom i bitar och slå in dom i paket? Drömmer du om huvuden som ligger i en korg? Vill du sätta upp en galge på närmsta stora torg? Vägrar dom att lyssna när du berättar vad du vet”

På detta sätt kan endast en sann kommunistik revolutionär och en som fullständigt saknar respekt för sina medmänniskor uttrycka sig. Det visdiktaren Wiehe här ger uttryck för är högst skamligt och avskyvärt. De som hyser detta slag av människofientliga åsikter förtjänar i sanning icke någon uppmärksamhet i massmedia. Varje sann människovän, som hyser omsorg om sina medmänniskor, måste därför på det högsta ta avstånd från det slag av människofientliga åsikter, som visdiktaren Wiehe och hans meningsfränder ger uttryck för. All vederhäftig massmedia borde i avhålla sig från att smutsa sina publikationer med budskap från denne kommunistiske revolutionär och undermålige visdiktare.

Välvilligt upplåter Svenska Dagbladet idag sina spalter för att låta nämnde kommunistiske revolutionär och högst undermålige visdiktare gå i svaromål. Svenska Dagbladet skall dock icke klandras för detta då det ger oss än mer upplysning om visdiktaren Wiehes sanna natur. Krampaktigt står den undermålige visdikatern fast vid sitt försvar av tyrraniet Kuba och sprider villfarelser vars art skulle ha vunnit akting långt in i i varje kommunistisk stats propagandaministerium. Dumheten och historielösheten i den undermålige visdiktarens svaromål synes sakna all gräns då han jämför tyrannen Castros Kuba med Konung Karl XI's Sverige.

Icke heller det faktum, att människorättsorgansiationer, av skilda slag och år efter år, ständigt pekar på förtrycket i Kuba tycks bekymra denne undermålige visdiktare och revolutionäre kommunist det ringaste. Man tager sig för pannan!

Det är dags att världen slutgiltigt befrias från de två kvarvarande kommunistiska pestbölder som fortfarande finns kvar, tyrannierna Kuba och Nordkorea. I detta måste ock de avslöjas som på olika sätt stödjer dessa mänsklighetens fiender. Att de såsom visdiktaren Wiehe och taskspelaren och stalinisten Wolter anses såsom så kallade kulturpersonligheter får icke hindra detta.

Not:
I ovanstående text finns ett citat från ett av vissångaren Wiehes undermåliga undermåliga alster. Detta citat innehåller svordomar, en vederstygglig uttrycksform som normalt icke får förekomma på detta forum. Det är först efter moget övervägande och med enda syfte att visa på vissångaren Wiehes sanna avskyvärda åsikter som alstret citeras. Att mången kan tycka det anstötligt att på detta sätt publicera svordomar är något som jag har stor respekt för. Till läsare av detta anspråkslösa forum framföres därför en ursäkt med försäkran om att denna publicering är ett undantag.

lördag 10 december 2011

En stor högtidsdag

Den store donatorn Alfred Nobel

Denna dag är en stor högtidsdag då det är Nobeldagen, den dag då världens förnämsta och mest ansedda pris inom vetenskap och litteratur utdelas. I år är det 110 år sedan sedan dessa högansedda pris utdelades för första gången. Detta år kan vi särskilt glädja oss åt att en landsman, den hedervärde poeten herr Tranströmmer, tilldelas priset.

Vår högaktade Konungafamilj vid föregående års högtidligheter

Priset utdelas, som hävd och tradition bjuder, av Hans Majestät Konungen och i närvaro av Hennes Majestät Drottningen, Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland samt Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland. Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland befinner sig icke i riket och kan således ej heller närvara. Hertiginnan närvarar dock denna dag vid en högtidlighet i staden New York där stadens vetenskapsakademi högtidlighåller 100 års jubilet av den kände forskaren fru Curies andra Nobelpris.

Genom sina plikter i samband med utdelandet av Noblepriset ges Konungen möjlighet att stifta bekantskap med världens mest framstående forskare vilket är av stort värde.
I detta sammanhang må ock nämnas det forum för möten mellan Nobelpristagare och unga forskare som Greve Lennart Bernadotte, Greve av Wisborg, skapade redan 1951 och som allt sedan dess varje sommar verkat till vetenskapens fromma. Denna verksamhet leds idag av Grevens dotter, Grevinnan Bettina Bernadotte, Grevinna av Wisborg.
Deras Kungliga Högheter Storhertigen och Storheriginnan av Luxemburg

Detta år bevistas även högtidligheterna av Deras Kungliga Högheter Storhertigparet av Luxemburg enär en av pristagarna, medicinpristagaren professor Hoffman, tillhör Storhertigens undersåtar.

fredag 9 december 2011

Konungens ställning

Vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung CarlXVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Åter söker fega republikaner, vilka icke vågar strida med blanka vapen, svärta Konungen genom försåtliga anspelningar på förmenta bilder, bilder som ingen sett och som icke torde existera. Dessa fega skamliga republikaner synes sätta större tilltro till de tvivelaktiga kriminella element, vars enda intresse är att förtjäna Judaspenningar, än till sin Konung. Detta säger i sanning mycket om dessa uslingars heder och sanna väsen.

Den diskussion som nu uppkommit har fått professor Nergelius vid Örebro universitet att i Svenska Dagbladet lyfta frågan om grundlagens reglering om Konungens ställning. Professor Nergelus har här rätt i så måtto att Konungens ställning är mycket bristfälligt definerad i Regeringsformen. Kapitel 5, som reglerar Konungens ställning består blott av 8 paragrafer. Professor Nergelius resonemang har i princip en relevans men det hela förtas till stor del av att det hela relateras till det förtal av Konungen, som feghetens republikaner ägnar sig åt. Inlägget hade haft ett mycket större värde och en större trovärdighet om professor Nergelius avstått från att relatera till fullständigt obelagda hummel och oanständiga förtal, som med all sannolikhet utgår från den vederstyggliga sekten republikanska föreningen.

Det professor Nergelius i huvudsak vänder sig emot är att Konungen icke kan avsättas. Detta påstående är dock icke fullt med sanningen överensstämmande då den sjätte paragrafen ger Riksdagen möjlighet att anse Konungen såsom avgången, om han icke fullgjort sina uppgifter under en sammanhängande period av 6 månader.

Dock torde professor Nergelius huvudinvänding vara att regeringsformen icke innehåller någon precis ordning för det fall att Konungen skulle finna det för gott att nedstiga från tronen och upplåta den åt Tronföljaren. Andra Monarkiers konstitutioner innehåller förordningar om detta och såsom varande monarkist har jag i sak inget att invända mot detta.

Skälet till att Konungens ställning är bristfälligt definierad i vår konstitution torde vara att de republikanska socialistiska krafter som låg bakom konstitutionen, men på grund av Monarkins starka ställning tvingades till den så kallade Torekovkompromissen, ändå försåtligt räkande med att Monarkin inom en snar framtid skulle komma att avskaffas. Bland annat uttalade dåvarande statministern, herr Palme, att Monarkin skulle kunna avskaffas med "ett pennstreck".

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

lördag 3 december 2011

Politikens förfall

Ett bärande element för den argumentation som i all anspråkslöshet bedrives på detta forum är att samhället bör utformas utifrån maktdelningens princip. I denna ha folkstyret stor betydelse i det att lagar stiftas under folkets medverkan och gillande. Däremot utövas den verkställande makten under en av politiken obereonde instituation under medverkan av ovälda och för sina respektive uppgifter skickliga ämbetsmän. Något annat medel att implementera denna oberoende institution än Monarkin känner vi icke. Monarkin skall dock i detta avseende icke främst ses såsom uttrycket för en personlig Koungamakt utan såsom ett beskydd av den ovälda myndighetsutövningen, som står över politikers lismande och egennytta.

Genom den så kallade parlamentarismen har maktdelningsprincipen övergivits. Den verkställande makten är i detta system i grunden samma institution som den lagstiftande. Detta innebär att de som stiftar lagarna, vilket kan ske med en knapp majoritet, ock har ansvaret för att verkställa dem, även för den ofta betydelsefulla minoritet som måhända motsatt sig lagstiftningen. Detta är icke rättsäkert.

Under senaste året har vi såväl när som fjärran kunnat konstatera politikens förfall. I Grekland har kortsynta och av egennytta anfrätta lismande politiker, om de stått till höger ellr vänster på den politiska skalan har i detta sammanhang varit oväsentligt, drivit landet till ruinens brant med svåra umbäranden för det grekiska folket. Ett annat exempel utgörs av den italienske förre försteministern herr Berlosconi, som med tanke på sina ekonomiska intressen, kanppalunda kunnat betraktas som oväld. Icke heller herr Berlosconis leverne synes varit helt klanderfritt.

I vårt land har vi dessbättre en skicklig regering med utomordentliga både stats- och finansministrar som gjort att rikets ekonomiska ställning hör till de bästa, för att icke säga den allra bästa, i hela Europa. Dock kan vi även vårt land nära studera politikens förfall i form av det sorglustiga spektakel som varje dag utspelas kring ordföranden i det socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Ett spektakel fyllt av inkonsekventa, yviga och osammanhängande uttalanden från herr Juholt akompanjerat av allt mer förtörnade partivänners försåtliga krypskytte

På detta forum har tidigare konstaterats att herr Juholt, vars yrkesmässiga erfarenhet inskränker sig till några år som lokalredaktör och vars utbildning icke består av mer än en genomgången tvåårig gymansieutbildning av mediokert slag, icke är i besittning av de egenskaper som krävs för att utföra den uppgift ha anförtrots.

Nu publiceras flera undersökningar vilka visar att herr Juholts förtroende minskar alltmer, detta trots de botgöringsresor han företagit. Av en undersökning som publicerades under gårdagen framgår att blott 10 procent av de tillfrågade anser att herr Jholt är en tillgång för sitt parti. Här har till och med herr Juholt lägre förtroende än kommunisten herr Ohly för vilken motsvarande siffra är 15 procent. I särklass störst förtroende åtnjuter statminister Reinfelt med hela 82 procent.

En annan undersökning, som Svenska Dagbladet låter kungöra idag, ger vid handen att herr Juholts förtroende inom det egna partiet, botgöringen till trots, fortsätter att sjunka. Under senaste månaden synes ytterligare 10 procent av partimedlemmarna övergått till ståndpunkten att herr Juholt bör ställa sin plats till förfogande. Det beska beskedet för herr Juholt, enligt undersökningen, är att nära 40 procent av partiets medlemmar önskar se en annan ordförande.

Problemet är när den sort av politiker, som exemplifieras ovan, anförtros en stats högsta verkställande ämbeten. De bekläder då dessa ämbeten, icke utifrån skicklighet och oväld, utan genom politisk position, en politisk position som näst in till alltid vilar på en bräcklig majoritet. Bara tanken på att den oskicklige herr Juholt, som dessutom på ett alltmer osmakligt sätt framhåller sin egen persons förträfflighet, skulle bekläda statsminsisterposten ger upphov till största oro och betänklighet.

tisdag 29 november 2011

Föga förvånande om arrestanten Breivik

Svenska Dagbladet låter idag meddela att den för de fasansfulla norska illdåden misstänkte arrestanten Breivik efter en genomförd så kallad rättspsykiatrisk undersökning har befunnits såsom högeligen sinnessjuk. Arrestanten bedöms vara psykotisk och synes ha de mest häpnadsväckande vanföreställningar om den av honom inbillade Tempelriddareorden och att arrestenten själv skulle bli regent i Europa. Detta är icke något annat än ren dårskap av allra största mått.

Dock torde det vara så att det är få som höjer på ögonbrynen över den rättspsykiatriska undersökningens resultat. Endast en dåre kan vara i stånd att begå de bestialiska och ofattbart grymma brott som misstänks ha genomförts av arrestanten. Det är i sanning bekymmersamt att samhället, och det torde icke endast gälla det norska utan dessvärre ock det svenska, icke förmår att identifiera dessa personer. Följden av den psykiatrireform som genomfördes år 1995 är att det finns personer, vilka vistas fritt i samhället, som icke är vid sina vätskors fulla bruk och därigenom utgör en fara såväl för sig själva som för andra. De hemskheter som inträffat i vårt norska broderland gör att det finns starka skäl att ompröva det regelverk som sjösattes i samband med psykiatrireformen.

söndag 27 november 2011

Hertigen av Cambridge i sjödrama


Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus, idag såsopm pilot på en helikopter deltagit i räddningen av två sjömän efter det att deras fartyg förlist i Irländska sjön. Hertigen, som tjänstgör såsom flyglöjtnant (Flight Leutenant) vid 22 skvadronen i Kungliga Flygvapnet (Royal Airforce), har även tidigare deltagit i sjöräddningsoperationer.

Inom brittiska Konungahuset gör även de närmast arvsberättigade aktiv tjänst inom krigmakten. Således deltog Hertigens faderbroder Hertigen av York i Falklandskriget 1980. Hertigen broder, Hans Kunglig Höghet Prins Harry av Wales, tjänstgör såsom helikopterpilot.


Hertigen av Cambridge såsom överste i det Irländska Gardet

Anmärkning: Graden flyglöjtnant (Flight Leutenant) klassificeras såsom OF-2 i NATO's klassificering av militära grader vilket i vårt svenska flygvapen motsvavar kapten. Hertigen är ock löjtnant (Leutenant) i Kungliga Flottan (Royal Navy), en grad som i vår svenska flotta motsvarar kapten. Vidare är Hertigen kapten (Captain) i Brittiska Armen (British Army), en grad som i vår svenska armé motsvarar kapten.

Utöver ovanämnda operativa militära grader innehar Hertigen ock militära hederstitlar såsom Commander-In-Cheif inom Kungliga Flottan (Royal Navy) samt överste (Colonel) för det Irlänska Gardet (Irish Guard).

Sekulär dumhet av största mått


Vår Kyrkas huvudhelgedom Uppsala Domkyrka

Idag på en av vår Kyrkas stora glädje- och högtidsdagar uppmärksammar Svenska Dagbladet ett sorgesamt faktum i de Skolverkets regler som syftar till att förmena vår Kyrka rätt att undervisa om Evangeliet. Särskilt aktuellt är detta vid glädjehögtiden Advent då skolklasser under långerliga tider begett sig till Herrens hus för att ta del av glädjebudskapet, ett glädjebudskap som präster, enligt Skolverkets regler, nu synes vara förhindrade att framföra.

Ur nämnda regelverk kan bland annat följande citeras angånde vad som får förekomma vid en skolklass besök i en Kyrka:

"En sådan samling kan dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Det är heller inget som hindrar att en adventssamling hålls i en kyrka och därmed kan även en präst finnas närvarande under förutsättning att prästen inte förmedlar ett religiöst budskap enligt ovan. Prästen kan dock i egenskap av ”värd” hälsa välkommen. Det kan också vara möjligt att sjunga en enstaka psalm om denna kan sägas vara tydligt förknippad med traditionen, dvs. att jämföra med att ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid en skolavslutning."

Var ock en inser hur skamligt och föraktligt detta regelverk är, ja det är sekulär dumhet av största mått. Vi måste åter våga stå upp för att vårt land sedan 1000 år är ett kristet land och att det så måste förbli. Varje land behöver fasta värderingar att hålla sig till och i detta är Kristendomen en omistlig del.

Det är lätt att instämma i redaktör Ludvigssons ytterst kloka konstaterande i Svenska Dagbladet:

"Förhoppningsvis säger Svenska kyrkans präster nej till detta. Det måste vara ett omöjligt uppdrag för en präst att fira advent utan religiösa budskap."

Regeringen bör snarast föranstalta om att det dumhetens regelverk, som förekommer idag förändras och om så krävs genomföra nödvändiga lagändringar. I detta är det ock naturligt att åter göra kristendomskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan. Det finns ingen som helst anledning att rädas för att åter lära ut Tio Guds Bud och Kärleksbudskapet. Med bättre kunskap om den bibliska historien ges ock en fördjupad förståelse för hela vår civilisations fundament och utveckling.

Må alla få ta del av det glada budskapet:

"Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
[Matt 21:9]

lördag 26 november 2011

Kommunismens ofattbara grymhet

Även om den röde satans lakejer slutgiltigt körts på porten i många stater finns dessvärre ännu några arma folk som lever i kommunismens bojor. Svenska Dagbladet låter oss idag, genom en skakande rapport, få ta del ögonvittnesskildringar från det kommunistiska Nordkorea.

En hedervärd kvinna, Kim Hye Sook , ger bland annat följande bilder:

"Jag såg min första avrättning vid 13 års ålder. Alla i lägret var tvungna att komma och titta"

"Det fanns aldrig tillräckligt med mat, och många fångar dog av svält. Vi behandlades värre än hundar. Till slut kände jag ingenting inför alla döda kroppar eftersom jag hade sett så många."

Denna hedervärda kvinnas vittnesmål griper onekligen var och en i hjärteroten och förstärker på alla sätt bilden av kommunimens totala och outsägliga grymhet. I Nordakorea, där den röde satans allra trognaste lakejer ännu härskar, sker alltfort det som skedde under blodsbesudlade tyranner såsom Lenin, Stalin och Pol Pot, för att bara nämna några av världshistoriens värsta och grummaste kommunistiska brottslingar.

Värt att notera är att vi i vårt land alltfort har ett parti i Riksdagen, som utgår från kommunismens och marxismens människofienmtliga dogmer. Detta kommunistiska parti, som idag går under namnet "vänsterpartiet" för att icke allt för uppenbart avslöja dess sanna jag, har långt fram i tiden hyllat även den röde satans lakejer i Nordkorea.

En av de svenska kommunister, som stått främst i hyllningkören för förtrycket av det nordkoreanska folket, är en herr Måbrink. Herr Måbrink, som genomgått utbildning i de sovjetiska kommunistiska tyrannernas "partiskola" i Moskva, var ledamot av Riksdagen, 1971-1994, således även efter Sovjetstatens och dess lydstaters välförtjänta fall.

Herr Måbrink, som besökte det nordkoreanska tyranniet 1985 i spetsen för det svenska kommunistpartiets delegation och då träffade den blodsbesudlade massmördaren Kim Il Sung, har gjort en rad fullständigt exempellösa och häpnadsväckande uttalanden. I samband med nämnda besök uttalade exempelvis herr Måbrink följande:

"Vad som slår en när man befinner sig i DFRK [anm: vilket står för den högst missvisande officiella benämningen av landet "Demokratiska Folkrepubliken Korea"] " är den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i".

"Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har förstått dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung".

Noteras skall att nämnde herr Måbrink, en försvarare av bestialiska kommunistiska massmord, alltfort tjänar det svenska kommunsitpartiet, under det försåtliga namnet vänsterpartiet, i det att han är ledamot för partiet i Blekinge läns landsting. Detta säger allt om nämnda parti, som är en skam för det svenska folkstyret.

Vi ber till den Högste att nordkoreas arma folk snart må befrias från kommunismens outsägliga människofientlighet och grymhet!

fredag 25 november 2011

Ny förste hovmarskalk


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Hovet låter meddela att Hans Majestät Konungen utsett generallöjtnant Mats Nilsson till förste hovmarskalk. Förste hovmarskalken är chef för hovmarskalksämbetet ochen av de absolut högsta ämbetsmännen vid hovet och därigenom ock i riket. Hovmarskalksämbetet ansvarar för det kungliga programmet, vilket är både viktigt och omfattande.

General Nilsson, vilken varit både Konungens adjutant och överadjutant, synes synnerligen väl lämpad för detta betydelsefulla ämbete. Generalen har haft höga befattningar inom både flygvapen och inom krigsmaktens högre ledning. Sedan 2001 är general Nilsson ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

söndag 20 november 2011

Alla släktnamn måste skyddas

Svenska Dagbladet låter idag berätta hur obetänkta personer söker ta nya släktnamn vilka till förväxling uppvisar en likhet med adliga ätters namn. Syftet med antagandet av denna typ av namn torde vara att man, för att tillfredställa sin fåfänga, egenmäktigt söker upphöja sig och göra sig för mer. Det hela är djupt klandervärt och icke bättre än det oskick, som pågår i vissa lämder, och där man tillhandlar sig "uppfunna" adelstitlar för penningar.

Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det. Detta av respekt för tidigare generationer som burit namnet.

Europeiska monarkiers sorgesamma avskaffande

Inledning
Hos republikaner finns en ofta villfarelse, förmodligen grundad i historielöshet, som säger att Monarkins avskaffande till förmån för republik skulle lett till ett bättre styrelseskick med större mått av folkstyre (demokrati). För var och en som har någon kännedom om den europeiska historien under det förra århundradet framstår nämnda villfarelse mycket tydligt i det att Monarkins avskaffande lett till något sämre och i en del fall till katastrof och mänskligt lidande av ofattbart slag.

Låt oss därför göra en genomgång av den europeiska historien utifrån nämnda perspektiv. Såsom utgångspunkt kan sägas att det vid förra seklets ingång endast fanns två republiker i Europa, nämligen Frankrike och Schweiz.

Monarkier avskaffade före första världskriget

Portugal 1910


Hans Majestät Konung Emanuel II av Portugal

Konung Emanuel II av Portugal störtades i det som kan liknas vid en militärkupp 1910. En rad illegetima beslut genomfördes före det att en vald nationalförsamling inkallades. En svår och understundom kaotisk period följde vilken år 1926 en ny militärkupp genomfördes. Diktaoriskt styre råddes härefter intill år 1976.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således dikatur.

Monarkier avskaffade vid först världskrigets slut

Tyskland 1918
I november 1918 bringades de 22 tyska Monarkierna, 4 konungadömen (Bayern, Preussen, Sachsen och Würtemberg),  6 storhertigdömen (Baden, Hessen, Mecklenburg-Schwerin, Meckelburg-Strelitz, Oldenburg och Sachsen-Weimar-Eisennach), 5 hertigdömen (Anhalt, Brunschweig-Lüneburg, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg-Gota och Sachsen-Meiningen) och 7 furstendömen (Lippe, Reuss-Greiz, Reuss-Schleiz-Gera, Schaumburg-Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sonderhausen och Waldeck-Pyrmont) över ända. Dessa ersattes av den så kallade Wiemarrepubliken som urartade allt mer för att slutligen, år 1933 ersättas av tyrannen Hitlers blodsbesudlade regim.

Genom att störta de i många fall nära tusenåriga tyska Monarkierna i fördärvet berövades samhället ett grundläggande kitt som öppnade för de förfärliga krafter som 15 år efter Monarkiernas fall införde en av de värsta regimer som världshistorien skådat. Hade man istället valt att utveckla Monarkin i en än mer konstitutionell riktning hade historien fått en annan väg. Den svarte satans lakejer, nationalsocialisterna, hade i detta fall aldrig lyckats lägga under sig krigsmakten, vilket nu skedde.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Tysk Kronprins, Kronprins av Preussen

Förvisso hade det under alla omständigheter varit nödvändigt för Kejsar Vilhelm att abdikera, hans agerande var i alla situationer icke klanderfritt, men han skulle då ersatts av sin son Kronprins Vilhelm. Hade historien haft en annan gång och om greve Stauffenbergs hjältemodiga attentat i juli 1944 släckt tyrannens liv hade med stor sannolikhet den tyska Monarkin återupprättats. Planen var att den kloke och repekterade Prins Louis Ferdinand då skulle ha tillträtt som statschef. I detta läge hade i sanning Monarkins stabiliserande roll behövts.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen vid bröllopet med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Kira av Ryssland. På bilden syns och Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således tyranni.

Österrike 1918


Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Karl, Kejsare av Österrike, Konung av Ungern etc. etc.
I november 1918 splittrades det Habsburgska väldet varvid Kejsar Karl störtades dock utan att ha abdikerad. Ur spillorna bildades republikerna Österike och Tjekoslovakien, vilket huvudsakligen bildades ur Konungariket Böhmen och Markgrevskapet Mähren). Konungariket Ungern bestod men utan Monark. Andra delar tillfördes det nyskapade Konungariket Jugoslavien. Konungarikena Italien och Rumäninen tillfördes även de delar från väldet. Slutligen tillföll en del, huvudsakligen Konungariket Dalmatien, den återskapade staten republiken Polen.

Måhända var det Habsburgska väldets sönderfall nödvändigt men det skapade problematik kvarstannat ända in i vår tid. Den sorgesamma situationen i före detta Jugoslavien under 1990-talet har en del av sina rötter i detta sönderfall. Såväl Kejsar Karl som den förre tronföljaren, den tragiskt mördade Ärkehertig Farns Ferdinand, närde planer om en omvandling av väldet till en centraleuropeisk federation. En sådan federation, som även var aktuell efter andra världskriget då idén bland annat understöddes av den brittiske försteministern Sir Winston Churchill, skulle mycket väl kunna ha visat sig vara en mer lyckosam lösning.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern

Icke heller republiken Österrikes historia blev särdeles lyckosam utan ledde år 1938 fram till anslutningen till Tyskland. En som ihärdigt motsatte sig denna anslutning var den förlidna sommar avlidne Ärkehertig Otto. Ärkehertigen verkade för att återupprätta den österrikiska Monarkin i syfte att förhindra anslutningen. Dessvärre lyckades icke detta utan Ärkehertigen kördes på flykten av den svarte satans lakejer.

Ryssland 1917/18


Hans Kejserliga Majestät Niklas II av Ryssland

Störtandet av det ryska Kejsardömet 1917 banande år 1918 väg för ett av världhistoriens mest avskydda och vederstyggliga välden, Sovjetunionen, med blodbesudlade tyranner och barnamördare såsom Lenin och Stalin, vilka hörde till den röde satans allra trognaste lakejer. Den grymme och helt skrupelfrie mördaren Lenin nöjde sig icke enbart med att mörda Tsar Niklas utan och hela hans familj innefattande den blott 14-årige tronföljaren Alexej.

Tvivelsutan hade det ryska Kejsardömet behövt reformeras. Dock hade en utveckling av en konstitionell Monarki med en folkvald Duma kunnat bespara det prövade ryska folket mer än 70 år av tyranni.

Monarkier avskaffade såsom en följd av andra världskriget

Island 1944
Island var intill 1918 en del av Danmark. Nämnda år blev Island ett suveränt Konungarike under den danske Monarken. Händelserna under andra världskriget, med ockupationen av Danmark, gjorde att Island år 1944 lät utropa sig till republik.

Italien 1946


Hans Majestät Konung Umberto II av Italien

I Italien avskaffades Monarkin genom en folkomröstning 1946 varefter Konung Umberto tvingades i exil. Efterkrigsutvecklingen i Italien har på många sätt inneburit mycken politisk problematik. En bevarad Monarki hade sannolikt bidragit till mer stabilitet.

Nämnas kan ock att såväl den italienska Monarkin som den katoliska kyrkan, under de mörka åren under diktatorn Mussolini, något bidrog till att lindra situationen. Då diktatorn Mussolini icke lyckades kuva dessa institutioner, kom aldrig hans regim att bli lika totalitär som den tyrannen Hitlers välde i Tyskland. Noterbart är ock att det var Konung Viktor Emanuel III  som år 1943 avsatte Mussolini, vilken då grundade i republik i norra Italien.

Jugoslavien 1945
I samband med andra världskrigets slut störtades Konung Peter II av Jugoslavien av den vederstygglige dikatorn Tito vars regim, inklusive dess efterföljare, kom att förtrycka landet intill 1992 då landet sönderföll. Den djupt tragiska utvecklingen efter detta torde stå klar för var och en.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander och Kronprinsessan Katrina av Serbien tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergörtland, i kapellet i det Kungliga Palatset i Dedinje.

En som bidragit till stabilitet i det återskapade Serbien, en av de stater som uppstod efter Jugoslaviens splittring är Kronprins Alexander. Denne återvände till slutgiltigt till sitt land år 2001 och tog då sitt residens i det Kungliga Palatset i Dedinje som återgavs till den Kungliga Familjen. Kronprinsen representerar på mångfaldiga sätt Serbien och deltar även i statscermonier och har etablerat något som kan likans vid en inofficell Monarki. Ett återupprättande av full Monarki i Serbien torde kunna ske inom en icke allt för avlägsen framtid.


Bulgarien 1946
Då Bulgarien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Den minderige Konung Simeon tvangs då i exil efter en farsartad folkomröstning.


Hans Majestär Konung Simeon vid ett besök i Sverige under hans tid som sitt lands försteminister.

Efter det kommunistiska tyrraniets fall återvände Konung Simeon till Bulgarien där han alltjämt lever. Konung Simeon tjänade under åren 2001 till 2005 sitt land såsom dess försteminister.

Rumänien 1947
Då Rumänien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Konung Mikael tvingades år 1947 till abdikation och exil.


Hans Majestät Konung Mikael av Rumänen inför sitt lands paralment den 25 oktober 2011

Sedermera har Konung Mikael återfått sitt rumänska medborgarskap, vilket skedde 1997. Konungen som ofta vistas i landet njuter ett högt anseende. Senast i samband med Konungen 90-års dag, den 25 oktober innevarande år, talade Konungen inför Rumäniens parlament och möttes av ståeende ovationer.

Ungern 1947
Ungern var efter det Habsburgska väldets fall fortsatt ett Konungarike, med undantag för en kortlivad kommunistisk diktatur 1919 under Bela Kun. Någon Konung utsågs icke utan riket fungerande under en Riksföreståndare.


Konungariket Ungerns statsvapen vilket ock sedan 1990 utgör repubiken Ungerns statsvapen

Efter andra världskriget, då landet var ockuperat av Sovjetunionen, manövrerades övriga politska krafter bort på ett fullkomligt rättsvidrigt sätt varefter en folkrepublik infördes 1947.

Monarkier avskaffade under senare år

Irland 1949
Den irländak frågan torde vara väl känd. Genom bildandet av den Irländska Fristaten 1922, vilken var en Dominion inom det Brittiska Samväldet, påbörjades en frigörelse som avslutades genom republiken Irlands utropande 1949.

Grekland 1974


Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning.

Den grekiska Monarkin störtades genom en militärkupp år 1967 då Konung Konstantin tvingades i exil. År 1973 lät militärdiktatorerna helt illegimt avskaffa Konungadömet och införa republik. Märkas skall att Konung Konstantin aldrig abdikerat.

Grekland torde, i ljuset av den kaotiska sitution som råder i landet vara en av de stater där ett skyndsamt återupprättande av Monarkin skulle vara mest värdefullt. Detta skulle ge detta arma land stabilitet och en gemensam företrädare som stod över politikerna och deras taskspel.

Återupprättade Monarkier

Spanien 1975


Deras Majestäter Konung Johan Karl av Spanien och Drottning Sofia av Spanien

Vid dikatorn Francos dör 1975 steg åter en Konung upp på den spanska tronen. Konung Johan Karl agrerade härvid mycket klokt och en stat med folkstyre kunde upprättas under den konstitionella Monarkin. Härigenom skapades en stabil stat utan den oro som ofta brukar känneteckna störtandet av diktaturer.

Partiellt återupprättade Monarkier

Montenegro 2011


Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

Sammanfattning
Den genomgång av europeiska Monarkiers avskaffande visar entydigt att det oftast lett till instabilitet och oro. I några fall har den yttersta konsekvensen varit upprättandet av tyrannier som får betecknas som de allra värsta under hela världshistorien.

I kontrast till denna utveckling står de stater som varit kloka nog att bevara Monarkin. Dessa stater är tvivelsutan de stater som haft en mest stabil utveckling under det förra seklet. Hit hör Konungarikena Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Förenade Konungariket samt Storhertigdömet Luxemburg. Lycksamt nog utökades de europeiska Konungadömena år 1975 då Spanien åter i realiteten blev en Monarki.

Utifrån ett historisk perspektiv står det således helt klart att Monarkin är att föredra framför republiken.