söndag 20 december 2009

Om Succesionsordningen


Nu gällande Successionsordning innehåller ett antal problemställningar som det icke går att bortse ifrån och som bör få sin lösning.

Innan denna diskussion påbörjas måste dock fastslås att alla eventuella förändringar måste göras utifrån gällande lag. Allt annat är ur ett rättstatsperspektiv helt oacceptabelt. Följden är, att även om införandet av nu gällande Successionsordning kraftigt stred mot rättstraditionen att lagar icke skall stiftas retroaktivt, så måste nu gällande ordning anses ha vunnit laga kraft. En förändring måste således ta sin urgångspunkt i detta och fler retroaktiva förändringar är därigenom otänkbara, även om de skulle kunna motiveras utifrån hävd och tradition.

Problematiken i Successionsordningen gäller huvudsakligen två områden


  1. Manlig respektive kvinnlig tronföljd samt ordningen för detta


  2. Giftermål för medlemmar av Konungahuset

Om manlig kvinnlig tronföljd

Vad gäller det första området har vårt land, genom nuvarande ordning, valt att tillämpa full kognatisk tronföljd, d.v.s. att den enda principen för arvsrätt och ordning till rikets tron är förstfödslorätten, oavsett man eller kvinna. Denna ordning ställer hävdvunna ättebegrepp över ända och är således olycklig från detta perspektiv. Av hävd förs en ätt vidare från man till man, en ordning som gällt sedan urminnes tider och som det är högst tveksamt om vi som en enda generation bland hundratals generationer har rättighet att sätta oss upp emot.

Å andra sidan var tidigare Succesionsordning fullt agnatisk och erkände icke alls kvinnlig tronsföljd ens i fallet när manliga ättlingar saknades. Denna ordning kan icke anses fullt hävdvunnen då riket haft kvinnliga regenter genom Drottingarna Margareta, Christina och Ulrica Eleonora.

Utifrån detta är det högst rimligt att en återgång till agnatisk tronföljd sker, dock med den förändringen att tronen förs vidare på spinnsidan, i det fall manliga arvingar saknas.

Dock behövs här övergångsbestämmelser varigenom säkerställes att icke Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, berövas tronföljden på samma sätt som Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Sveriges Prins, Hertig av Värmland, gjorde i samband med att nuvarande Successionsordning infördes. Hennes Kunglig Höghet är genom lag rikets tronföljare och må så förbli utifrån en respekt för rättsstatens principer.

Hur sedan frågan skall hanteras i nästa led kan diskuteras. Här finns att välja emellan att agnatiska ättlingar till Hennes Kunglig Höghet får företräde i tronföljden eller att Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland och hans agnatiska ättlingar kommer näst i tronföljden.

Om giftermål

Utifrån ett rent monarkistiskt perspektiv är frågan om giftermål av mer pricipiell betydelse än frågan om manlig eller kvinnlig tronföljd. Utifrån den monarkistisk principen skall Furstehusen utgöra en oberoende institution i samhället som garanterar rättssäkerheten och säkerställer att de "51:ens diktatur över de 49" icke sker.

Med detta perspektiv är den 5:e paragrafen i 1810 års Successionsordning av central betydelse:

Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker del ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter.

Ur ett långsiktigt perspektiv blir det för monarkin svårt att upprätthålla den oberoende ställning, som är dess hela grundfundament, om en arvsberättigad "tager till gemål enskild svensk mans dotter". Den hävdvunna ordningen att Konungahusets medlemmar tager sina gemåler från andra Furstehus är att fördra. Nu är dock icke 1810 års Successionsordning helt konsekvent i frågan då den icke uttryckligen förbjuder en Konung att till gemål taga enskild svensk mans dotter.

Vad som här bör ske, i samband med ett återupprättande av monarkin, är i huvudsak en återgång till 1810 års ordning.

Dock skall här fastställas att detta på intet sätt bör påverka de nu instundande kungliga bröllopen där Hennes Kunglig Höghet Kronprinssessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, avser att äkta herr Westling och där Hennes Kunglig Höghet Prinssessan Madeleine, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, avser att äkta herr Bergström.

Dessa giftermål följer den lag som gäller och de sker med Hans Majestät Konungens och Regeringens samtycke varför de är lagliga och därigenom är att anse som dynastiska. Herrarna Westling och Bergström, och blivande Hertigen av Västergötland samt blivande Hertigen av Hälsingland och Gästrikland, inträder alltså härigenom som icke arvsberättigade medlemmar av Konungahuset.

År 1810 års Successionsordning

Härunder refereras år 1810 års Succesionsordning som gällde innan den förändring som trädde i kraft år 1980.

Denna grundlag stiftades av Hans Majestät Konung Karl XIII, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung.

Konung Karl XIII


Konung Karl XIV Johan

SUCCESSIONSORDNING,
varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghets prins JOHAN BAPTIST JULII av Ponle-Corvo manliga bröstar­vingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen, samt att Svea rikes styrelse tillträda,
dal. Örebro den 26 september 1810, med de därefter, och sist vid riksdagen i Stockholm år 1974, av Konungen och riksdagen antagna förändringar.

Vi CARL, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung &c. &c. &c., arvinge till Norge, hertig till Schles­wig Holslein, Stormar n och Ditmarsen, greve till Oldenburg och Delmenhorsl &c. &c., gÖre veterligt: att, sedan Riksens Ständer enhälligt antagit och fastställt den successionsord­ning, varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins JOHAN BAPTIST JULll manliga bröstarvingar skola äga rält till den svenska tronen, samt Sveriges rikes slyrelse tillträda, och denna gmndlag till Vårt nådiga gillande blivit överlämnad, have Vi, i kraft av den enligt 85 § i regeringsformen Oss tillkommande rättighet, velat denna av Riksens Ständer samtyckta successionsordning härmed antaga, gilla och bekräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:

Successionsordning,
varefter den högborne furstes, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghets, prins JOHAN BAPTIST JULll av Ponle-Corvo manliga bröstar­vingar skola äga rätt till den kungl. svenska tronen, samt att Svea rikes styrelse tillträda; av Konung och Riksens Ständer gjord och fastställd på urtima riksdagen i Örebro den 26 september 1810.

Vi efterskrivne Svea rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge, som nu här i Örebro till allmän urtima riksdag församlade äro, göre veteriigt: att, sedan den högborne fursten, Svea rikes utkorade kronprins, hans kungl. höghet prins CARL AUGUST utan manlige bröstarvingar avlidit, och vi även genom den, under
den 21 augusti 1810, upprättade förening och valakt, utkorat den högborne furste, prins JOHAN BAPTIST JULIUS av Ponte-Corvo, till Svea rikes kronprins, alt på de villkor, så väl nyssnämnda valakt, som ock högbemälde furstes till avgivande av oss föreskrivna försäkran förmå och innehålla, Hans Kungl. Maj:t Vår nu regerande allernådigste Konung och Herre, Carl den XIlLe, efter dess dödliga frånfälle (varmed den Högsie Guden nådeligen länge fördröje) i regeringen över Svea rike samt detsamma underiydande länder efterträda, till Sveriges Konung krönas och hyllas, samt riket styra; alltså hava vi för hans kungl. höghets JOHAN BAPTIST JULII, furstens av Ponte-Corvo, äkta manliga bröstarvingar, härmed velat upprätta och fast­ställa denna ordning för successionen till Sveriges krona och regering, på säll och med villkor här nedanföre uttryckligen stadgas.

§ 1. Då hans kungl. höghets, kronprins JOHAN BAPTIST JULII redan ingångna äktenskap med manlig bröstarvinge välsignat är, och ännu framdeles kan välsignat varda, skall efterträda hans kungl. höghet i regeringen hans kungl. höghets förstfödde son, och efter honom denne senares manliga efterkommande, i den ordning de ättens huvudman i rätt nedstigande led närmast äro. Går den förstfödde sonens led på manssidan ut, tillfälle då regeringen hans kungl. höghets andre son i ordningen, med successionsrätt för hans manliga efterkommande i samma ordning, som för den förstfödde stadgat är, nämligen allteftersom de i rätt nedstigande led ättens huvudman närmast äro. Utgår även den andre sonens linje på manssidan,gånge successionsrätten till den tredje och så vidare till de övriga hans kungl. höghels söner, i samma ordning, och rätt nedstigande led efter förstfödslorätt, som här ovanföre för den förstföddes ätt föreskrivet är.

§ 2. Dör Konung i Sverige, utan att lämna manliga bröstarvingar, men Hans efterlämnade drottning sig i välsignat tillstånd befinner, före regenl eller statsrådet regeringen med kungl. makt och myndighet, på sätt och med villkor, 41 och 93 §§ av regeringsformen föreskriva, till dess Riksens Ständer, å den tid regeringsformen utstakar, hunnit sammankomma, då dem tillhör, att om regeringens förande själva förordna. Bliver drottningens livsfrukt av mankön, förordne då Riksens Ständer riksföreståndare, varom i 93 § regeringsformen stadgat är. Bliver drottningens livsfrukt av kvinnokön, träde den av ätten, som efler förstfödslorätt den avlidne Konungen i arvsföljden, på sätl 1 § utstakar, närmast är, såsom Konung till regeringen.

§ 3. De av kungl. huset av kvinnokön, och deras efterkommande, ändock dessa av mankön äro, have ingen rätt till Sveriges krona och regering.

§ 4. Såsom regeringsformens 2 § uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, anlagen och förklarad är, alltså skola ock prinsar av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen, som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

§ 5. Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker del ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter.

§6. Prinsessor av det kungl. huset må ej träda i gifte utan Konungens vetskap och samtycke.

§ 7. Tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap och samtycke.

§8. Prins av kungl. svenska huset må ej, utan Konungens och Riksens Ständers samtycke, bliva regerande furste av utländsk stat, vare sig genom val, arv eller gifte. Sker annorlunda, vare han och hans efterkommande ej berättigade att succedera till svenska tronen.

§9. (Paragrafen upphävd, se 1974:154.)

Till yttermera visso, att vi allt della föreskrivna så belevat och beslutit, have vi samtlige Svea rikes Ständer delta underskrivit och beseglat i som skedde i Örebro den tjugusjätte dagen i september månad, år efter Kristi börd, ett tusende åttahundrade och på det tionde.

På ridderskapets och adelns På prästerståndels vägnar:
vägnar:

CLAES FLEMING JAC. AX. LINDBLOM
h. t. lantmarskalk. talman.
(L. S.) (L. S.)

På borgareståndets På bondeståndets
vägnar: vägnar;
J. WEGELIN LARS OLSSON
n. v. talman. n. v. talman.
(L. S.) (L. S.)

Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allenast själve för orygglig grundlag antaga, utan bjude och befalle jämväl i nåder, att alle de, som Oss och Vare efterträdare samt riket med huldhet, lydno och hörsamhet förbundne äre, böra denna successionsordning erkänna, iakttaga, efterieva och hörsamma, Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och bekräftat, samt Vårt kungl. insegel låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Örebro, den tjugusjätte dagen i september månad, året efter Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd, det ett tusende åttahundrade och på det tionde.

CARL
(L.S.)

måndag 14 december 2009

Deklaration 6: Förändra Grundlagen

Svenska Folk,
Den nuvarande grundlagen är ett hot mot rättsäkerheten då den lägger både lagstiftande makt och den makt som har att tillämpa och tolka lagarna i samma hand. Genom att en knapp majoritet ges i det närmaste total vetorätt mot en betydande minoritet upphör förutsättningarna för rättstaten.

Lagstiftande och styrande makt måste delas på ett helt annat sätt än vad som idag är fallet. En verklig maktdelning mellan de viktiga institutionerna i samhället måste upprättas. Detta kan endast ske genom att ansvaret för den styrande makten, det vill säga den makt som skall tillämpa lagarna, utövas av en oberoende institution. Denna oberoende institution är monarkin.

År 1809 års regeringsform utgjorde en mycket bättre grund för maktdelning än vad nuvarande grundlag gör. Att återinföra 1809 års grundlag enligt dess bokstav torde dock inte vara möjligt, därtill har tingens ordning förändrats för mycket.

Istället föreslås här en ny grundlag som också tar hänsyn till problemställningar som icke behandlas i 1809 års grundlag men väl i den nuvarande grundlagen.

Föreliggande förslag som presenteras bygger på följande grundpelare:

  1. Den lagstiftande makten utövas av Konungen och Riksdagen i förening
  2. Beskattningsrätten utövas av Riksdagen allena
  3. Den styrande makten utövas av Konungen
  4. Högsta domstolens och lagrådets ställning stärks vid lagstiftning. Ett lagförslag skall icke kunna läggas fram om det strider mot grundlagen enligt Högsta domstolens tolkning.

Förslaget presenteras enligt följande:

1 Kapitlet: Statsskickets grunder

2 Kapitlet: Konungen

3 Kapitlet: Riksstyret

4 Kapitlet: Riksdagen

5 Kapitlet: Kyrkan

6 Kapitlet: Rättskipningen

7 Kapitlet: Riksbanken

8 Kapitlet: Krigsmakten

9 Kapitlet: Rikets indelning

10 Kapitlet: Grundläggande fri- och rättigheter

11 Kapitlet: Förhållandet till andra stater och mellanfolkliga organisationer

12 Kapitlet: Krig och krigsfara

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet.

söndag 6 december 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 9 - Rikets indelning

Om Län
§1 Riket är indelat i hövdingadömen som också benämnes län.

§2 Landshövdingen är Konungens främste företrädare i länet. Landshövdingen är Konungens myndighet.

§3 Landshövdingen avgör de ärenden som enligt lag, förordning och annan författning tillkommer honom.

§4 Landshövdingen skall i varje ärende taga underrättelser och råd av en länsstyrelse.

§5 Länsstyrelsen består av tolv ledamöter som utväljes av Konungen. Länsstryrelsen ledamöter är Konungens Ämbetsmän.

§6 Länens territoriella indelning och antal anges i särskild lag.

Om Städer och Kommuner
§7 Svenska folkets urgamla rätt till lokalt självstyre utövas av städer och kommuner.

§8 De ärenden och områden som städer och kommuner har att besluta över anges i kommunallagen.

§9 Städer och kommuner har rätt att utdebitera skatt.

§10 Högsta beslutande församling i stad är stadsfullmäktige och i kommun kommunalfullmäktige. Dessa fullmäktigen skall utses genom fria, hemliga och direkta val.

§11 Kommunallagen anger vidare hur städer och kommuner skall styras.

Grundlagsförslaget: Kapitel 7 - Riksbanken

Riksbanken är rikets centralbank. Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitik.

Riksbanken har tolv fullmäktige. Sex fullmäktige väljs av Konungen och sex fullmäktige väljs av Riksdagen.

Riksbanken leds av en direktion, som utses av fullmäktige.

Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen skall beviljas ansvarsfrihet. Om Riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av direktionen från hans anställning endast om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och verksamhet meddelas i lag.

Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

Grundlagsförslaget: Kapitel 8 - Krigsmakten

§1 Riket skall ha en Krigsmakt som förmår att skydda rikets territorium och dess självbestämmande.

§2 Konungen är rikets överste krigsherre och har som sådan högsta befälet över rikets Krigsmakt.

§3 Konungen förordnar i särskild förordning Krigsmaktens organisation.

Grundlagsförslaget: Kapitel 11 - Förhållandet till andra stater och mellanfolkliga organisationer

Om Överenskommelsers ingående
§1 Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation ingås av Konungen.

§2 Konungen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att Riksdagens samtycke inhämtats, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket Riksdagen skallge samtycke.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen.

Konungen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att Riksdagen lämnat sitt samtycke till denna, om överenskommelsen är av större vikt. Konungen kan dock underlåta att inhämta Riksdagens samtycke av överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall Konungen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Riksdagen kan samtycka till sådan överenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick.

§3 Konungen får uppdraga åt Konungens förvaltningsmyndighet att ingå internationell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver Riksdagens samtycke eller Utrikesnämndens medverkan.

§4 Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande av internationell förpliktelse för riket i annan form än överenskommelse samt på uppsägning av internationell överenskommelse eller förpliktelse.

Om Överlåtelse
§5 Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan Konungen med Riksdagens samtycke överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om samtycke till sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av överenskommelse enligt 2 §.

I annat fall kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan beslut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar Konungen med Riksdagens samtycke i fråga om överlåtelse genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som svensk rätt, får Konungen med Riksdagens samtycke genom beslut i den ordning som anges i andra stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i överenskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida ändring av begränsad omfattning.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på denna regeringsform kan, i annat fall än som avses i första stycket, genom beslut av Konungen med Riksdagens samtycke överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet.

Om Samråd
§6 För samråd om utrikes ärenden skall finnas en Utrikesnämnd.

§7 Utrikesnämnden består av Konungen, statsministern, det statsråd under vilket utrikesärendens sorterar, talmannen samt nio andra ledamöter, som Riksdagen väljer inom sig.

§8 Konungen är Utrikesnämndens ordförande.

§9 Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av Konungen. Konungen är skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter begär överläggning i viss fråga.

§10 Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.

§11 Konungen skall fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall Konungen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.

§12 Konungen skall fortlöpande informera Riksdagen och samråda med organ som utses av Riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samrådsskyldigheten meddelas i riksdagsordningen.

§13 Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall hållas underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan Konungens myndighet.

lördag 5 december 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 12 - Krig och krigsfara

Om Insättandet av Rikets Krigsmakt
§1 Konungen får insätta rikets Krigsmakt eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot riket.

§2 Svensk väpnad styrka får av Konungen, i andra fall än vad som angives i 1 §, insättas i strid eller sändas till annat land endast om

1. Riksdagen samtycker,

2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som Riksdagen samtyckt till.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke av Konungen givas utan Riksdagens samtycke.

Konungen får bemyndiga krigsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

Om Riksstyret
§3 Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, kan Konungen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag.

Erfordras det även i annat fall med hänsyn till försvarsberedskapen, kan Konungen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat sådant förfogande skall börja eller upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande medför ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till Riksdagen.

§4 Är riket i krig och kan till följd därav varken Riksdagen eller Krigsdelegationen fullgöra sina uppgifter, skall Konungen handha dessa i den mån han finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

Konungen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

§5 Konungen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan att inhämta Riksdagens godkännande och utan att rådgöra med Utrikesnämnden, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket.

§6 Befinner Konungen sig på ockuperat område, skall han anses hindrad att fullgöra sitt höga konungaämbete.

§7 Är riket i krig och kan till följd därav Konungen icke fullgöra sitt höga konungaämbete, utses Riksföreståndare enligt 2 kapitlet.

Om Riksdagen
§8 Är riket i krig eller krigsfara, kan om Konungen så förordna, en inom riksdagen utsedd Krigsdelegation träda i Riksdagens ställe.

§9 Medan Krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befogenheter som annars tillkommer Riksdagen. Den får dock ej fatta beslut som avses i 12 § första stycket första punkten eller andra eller fjärde stycket.

§10 Konungen förordnar om ort där Krigsdelegationen skall taga säte.

§11 Riksdagen eller Krigsdelegationen får icke fatta beslut på ockuperat område.

§12 Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av Konungen med Riksdagens samtycke. Är riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan Konungen med Riksdagens samtycke besluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas inom ett år och därefter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir gällande endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig om det.

Är riket till någon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar Konungen de jämkningar av som är påkallade för att upprätthålla Riksdagens representativitet.

Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på föreskriven tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upphört. Det åligger Konungen se till att de åtgärder som behövs härför blir vidtagna. Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på annan tid än när det annars skulle ha ägt rum, skall Riksdagen bestämma tiden för därnäst följande ordinarie val till den månad under fjärde eller femte året efter det först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordningen.

Om ockuperat område
§13 Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område handla på det sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten samt civilbefolkningens skydd och rikets intressen i övrigt. Icke i något fall får ett offentligt organ meddela beslut eller vidta åtgärd som i strid mot folkrättens regler ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupationsmakten bistånd.

§14 Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får ej hållas på ockuperat område.

Grundlagsförslaget: Kapitel 10 - Grundläggande fri- och rättigheter

§1 Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga del av allmänna handlingar.

§2 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning.

§3 Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling.

§4 Varje medborgare är skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden..

§5 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

§6 Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under tjugoett år i fråga om sitt medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan födelsen är medborgare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid tjugoett års ålder eller senare..

§7 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta.

§8 Har annan Konungens myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragits åt myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på allmän domstol.

§9 Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott.

Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten..

§10 Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

§11 De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-4 samt i 5 och 7 §§ och i 10 § andra stycket får, i den utsträckning som 12-15 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i . I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 13§ första stycket andra meningen.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av Riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i Riksdagens kammare. Utan hinder härav kan Riksdagen samtycka till förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag.

§12 Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden..

§13 Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller eller som förespråkar våld för sammhällsomvandling eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

§14 Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

§15 Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Stridsåtgärder mot någon som icke är direkt delaktig i tvisten, så kallade sympatiåtgärder, får icke förekomma.

§16 Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose synnerligt angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan.

§17 Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag.

§18 Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda synnerligen angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

§19 Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna skall svara också för att högre utbildning finns. Lag (1994:1468).

§20 Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare där inte lag föreskriver annorlunda.

§21 Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

fredag 4 december 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 6 - Rättskipningen

§1 Rättskipning består i

1. Författningsmål

2. Förvalningsmål

3. Brottsmål

4. Civilmål

All rättskipning skall ske på laglig grund.

§2 Författningsmål avser mål där det avgörs om lagar och andra författningar står i överensstämmelse med överordnade lagar och andra författningar. Ytterst avgörs författningsmål utifrån grundlagarna.

§3 Förvalningsmål avser mål där det avgörs om beslut av Konungens förvaltningsmynighet står i överenstämmelse med överordnade lagar och andra författningar. Ytterst avgörs förvaltningsmål utifrån grundlagarna.

§4 Brottsmål avser mål där det avgörs om enskilda överträtt föreskrifter i lagar och andra författningar.

§5 Civilmål avser mål där tvister mellan enskilda biläggs utifrån en laglig grund.

§6 Högsta Domstolen är högsta domstol för alla i rättskipningen ingående mål.

Rätten att få mål prövat av Högsta domstolen kan begränsas genom lag.

§7 För avgörande av brottsmål och civilmål skall finnas Tingsrätter.

§8 Annan domstol än Högsta Domstolen och Tingsrätter kan inrättas med stöd av lag för avgörande av förvalningsmål och för överprövning av brottsmål och civilmål.

Vid, med stöd av första stycket inrättade, domstolar får endast lagfarna domare utöva domsrätt. Lagfarna domare vid dessa domstolar förordnas av Konungen.

Författningsmål kan endast avgöras av Högsta Domstolen.

§9 Högsta Domstolens ledamöter består en ordförande och av tolv ordinarie justitieråd. Konungen utser ordföranden.

§10 Konungen utser sex av Högsta Domstolens ordinarie justitieråd och sex extraordinarie justitieråd. Riksdagen utser sex av Högsta Domstolens ordinarie justitieråd och sex extra ordinarie justitieråd.

Till ordinarie justitieråd och extraordinarie justitieråd kan endast utses lagfarna domare som utövat domarämbetet under minst tjugofyra år.

§11 Vid Högsta Domstolens ordförandes förfall träder det ordinarie justitieråd som har längst ämbetsperiod i Högsta Domstolen in i ordförandens ställe. Finns ordinarie justitieråd med lika ämbetsperiod träder den äldste in i ordförandens ställe.

Vid justitieråds förfall träder extraordinarie justitieråd in i dess ställe.

§12 Varje ledamot i Högsta Domstolen har en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

§13 Högsta domstolen må endast fälla utslag om minst åtta justitieråd är närvarande.

§14 En Tingsrätts ledamöter består av en lagfaren domare och tolv nämndemän.

Lagfaren domare är Tingsrättens ordförande.

§15 Tingsrättens lagfarna domare utses av Konungen.

§16 Nämndemän skall väljas i fria, hemliga och direkta val på sätt som lag föreskriver.

Vid val väljs också vice nämndemän att träda i nämndemäns ställe vid dessas förfall.

§17 Varje ledamot i Tingsrätten har en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

§18 En Tingsrätt må endast fälla utslag om minst åtta nämndemän är närvarande.

§19 Vid Tingsrättens ordförandes förfall förordnar Konungen om ersättare under en föreskriven tidsperiod. Konungen kan genom särskilt förordnande uppdra åt Konungens myndighet att förordna ersättare.

§20 Varken Konungen, Konungens förvaltningsmyndighet eller Riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.

§21 Utslag i andra domstolar är Högsta Domstolen kan överprövas. Överprövning sker till den domstol som lag föreskriver.

Ett utslag i annan domstol än Högsta Domstolen vinner icke laga kraft före det att en i lag föreskriven prövotid förlupit. Under denna prövotid kan överprövning ske.

I Högsta domstolen vinner utslag laga kraft då det meddelas på sätt som lag föreskriver.

§22 Rättstvist mellan enskilda får icke av annan än domstol.

§23 Konungen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom. När synnerliga skäl föreligger, får Konungen förordna att vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

§24 Resning i avgjort mål samt återställande av försutten tid kan endast beviljas av Högsta Domstolen.

Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag.

§25 Till lagfarna domare kan endast antas kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran. Lagfarna domare skall ha visade goda kunskaper i lagarna och dessas tillämpning enligt rättstradtionen.

§26 Vid upptagandet till lagfaren domare skall domared avläggas inför Konungen eller inför av Konungen förordnad representant.

Domareden lyder:

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete och inför Gud och hans heliga Evangelium, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.

§27 Vid upptagandet till nämndeman skall domared, enligt §26, avläggas inför Tingsrättens ordförande.

§28 Den som har förordnats till lagfaren domare får skiljas från ämbetet endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av ämbetsåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha ämbetet,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Har lagfaren domare skilts från ämbetet genom beslut av annan Konungens myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom lagfaren domare har avstängts från utövning av sitt ämbete eller ålagts att undergå läkarundersökning. Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till lagfaren domare förflyttas till annat jämställt domarämbete.

§29 Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om rättegången föreskrives i lag.

Grundlagsförslaget: Kapitel 5 - Kyrkan

§1 Kyrkans lära är den rena evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.

§2 Konungen är Kyrkans överhuvud och högste beskyddare.

§3 Biskopsmötet fattar beslut i lärofrågor, ordningar för utövandet av trons handlingar och sakrament samt övriga kyrkoärenden som tillkommer biskopsmötet enligt Kyrkolagen.

§4 Beslut i lärofrågor ger prästerskap och lekmän ledning i den rena evangeliska läran. Lärofrågor meddelas i biskopsbrev.

Prästerskapet har att i sin ämbetsutövning följa biskopsbreven.

§5 Ordningar för utövandet av trons handlingar och sakrament meddelas i kyrkohandboken.

Prästerskapet har att i sin ämbetsutövning följa kyrkohandboken.

§6 Biskopsmötet består av Ärkebiskopen och Biskoparna. Ärkebiskopen är ordförande i Biskopsmötet.

§7 Ärkebiskopen kallar till biskopmöte då så erfodras, dock skall biskopsmöte hållas minst 4 gånger per år.

§8 I biskopsmötet har varje ledamot en röst. Föreligger lika röstetal vid ett ärendes avgörande äger Ärkebiskopen utslagsröst.

§9 Vid biskopsmötet föres protokoll.

§10 Biskopsmötets beslut skall för att bliva gällande skrivas under av Ärkebiskopen och beseglas med Ärkebiskopens sigill samt bevittnas av tre Biskopar.

§11 Konungen utser Ärkebiskop på förslag av biskopsmötet. Biskopsmötet skall härvid föreslå tre Biskopar av vilka Konungen har att utse en.

§12 Riket indelas i stift. Konungen förordnar om stiftens antal och territoriella indelning. Utöver rikets territoriella stift kan Konungen förordna om icketerritoriella stift för särskilda ändamål.

§13 Ett stift förestås av en Biskop.

§14 Konungen utser Biskop på förslag av biskopsmötet. Biskopsmötet skall härvid föreslå tre ledamöter av prästerskapet, av vilka Konungen har att utse en.

§15 Ärkebiskopens titel är Hans Högvördighet, Sveriges Ärkebiskop.

§16 En biskops titel är Hans Högvördighet, Biskop av stift, där stift avser namnet på det stift för vilken Biskopen är förordnad.

§17 Prästerskapet är den rena evangeliska lärans förmedlare och utövare av trons handlingar och sakrament enligt kyrkohandboken.

Prästerskapet har att som själasörjare i ödmjukhet och stillsamhet leda och stödja varje medborgare utifrån dennes behov.

§18 Till ledamot i prästeskapet kan kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare som inhämtat goda kunskaper i den rena evangeliska läran upptas.

Innan någon upptas i prästerskapet har en Biskop att noga förhöra sig om kunskaperna i den rena evangeliska läran hos den som önskar upptas såsom ledamot av prästerskapet.

Upptagandet av ledamot i prästerskapet sker genom prästvigning som utförs av Biskop. Prästvigningen sker enligt den ordning som kyrkohandboken meddelar.

§19 Ytterligare bestämmelser om Kyrkan meddelas i Kyrkolagen.

Grundlagsförslaget: Kapitel 4 - Riksdagen

Om val
§1 Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst.

Riksdagen består av en kammare med etthundrafyrtionio ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

§2 Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare. Den som icke har uppnått tjugoett års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

§3 Ordinarie val till riksdagen förrättas vart fjärde år.

§4 Konungen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får Konungen icke förordna om extra val förrän tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

§5 Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksdagens valperiod.

§6 Val till riksdagen får överklagas hos en av Högsta Domstolen. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Om Mandatfördelning
§7 För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.

Mandaten i riksdagen utgöres av etthundratjugo fasta valkretsmandat och tjugonio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för fyra år i sänder.

§8 Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

§9 De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4.

§10 För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot samt ersättare för honom.

Om Ledamöter
§11 Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

§12 Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.

§13 Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riksdagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall Högsta Domstolen pröva om ledamot eller ersättare är behörig. Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av Högsta Domstolen.

§14 Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

§15 Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsledamots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 12 § och 14 §§ första stycket om skydd för utövandet av uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmelserna om ledamot.

Om Riksmötet
§16 Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i Stockholm, om icke Konungen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens säkerhet eller frihet.

§17 Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman.

§18 Konungen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Ärende som väckes av Konungen eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

§19 När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

§20 När ärende skall avgöras i kammaren, kan Riksdagen hos Konungen begära att statsråd inför kammaren kallas för sakupplysningars givande med vad som närmare angives i riksdagsordningen.

§21 Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angives i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfarandet vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

Om Rikets Medel
§22 Rikets medel får icke användas på annat sätt än Riksdagen har bestämt.

Om användningen av rikets medel för skilda behov bestämmer Riksdagen genom budgetreglering enligt 23-25 §§. Riksdagen får dock bestämma att medel tages i anspråk i annan ordning.

§23 Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod.

Riksdagen bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statsbudget.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall Riksdagen beakta behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för rikets försvar.

§24 Om budgetreglering enligt 23 § icke hinner avslutas före budgetperiodens början, bestämmer Riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen för perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet att fatta sådant beslut på riksdagens vägnar.

§25 För löpande budgetår kan Riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

§26 Konungen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

§27 Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten avser.

§28 Rikets medel och dess övriga tillgångar står till Konungens disposition. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för Riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

§29 Konungen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda riket ekonomisk förpliktelse..

§30 Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdagsordningen. Riksdagsordningen är lag.

torsdag 3 december 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 3 - Riksstyret

Om Regeringens utövande
§1 Konungen äger att styra riket på det sätt denna regeringsform föreskriver.

§2 Regeringsärenden utgöras av

1. att stadfästa lagar vartill Riksdagen samtyckt,

2. att genom propositioner förelägga Riksdagen lagförslag,

3. att utifrån förslag från Riksdagen utarbeta propositioner om lagförslag,

4. att utfärda förordningar och föreskrifter

4. att i övrigt fullgöra de ämbetsuppgifter som föreskrives av denna regeringsform, andra grundlagar och andra lagar.

§3 Konungen skall i varje regeringsärende taga underrättelser och råd av ett statsråd.

Om Lagar
§4 Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,

2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och föräldraskap, om arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser.

§5 Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande.

§6 Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.

I lag meddelas också föreskrifter om val till parlamentarisk församling inom Europeiska unionen.

§7 Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

§8 För grundlags stadfästande skall Konungen från Riksdagen inhämtat två två likalydande beslut om samtycke. Det andra beslutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till Riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i Riksdagens kammare och valet.

Konungen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande därom framställes av minst en tiondel av Riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom femton dagar från det att Riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till Riksdagen som avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget till abdra prövning.

§9 Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 8 § första stycket första och andra meningarna samt andra stycket.

Konungen kan också stadfästa ändring i riksdagsordningen om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet om samtycke. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.

§10 Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 8 och 9 §§ motsvarande tillämpning.

Om Förordningar
§11 Utan hinder av 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering, återanvändning och återvinning av material, utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar,

4. kulturmiljö, jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt,

8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Konungen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet.

§12 Utan hinder av 4, 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelse.

§13 Utan hinder av 5 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara. Konungen eller kommun kan då Riksdagen ger samtycke därtill meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 5 § annars skall meddelas av Riksdagen.

§14 Konungen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 8 § första stycket eller 10 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas.

§15 Ger Riksdagen enligt detta kapitel sitt samtycke till Konungen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan Riksdagen därvid ge sitt samtycke att Konungen överlåter åt Konungens förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

§16 Föreskrifter som Konungen har meddelat med stöd av Riksdagens samtycke som avses i denna regeringsform skall underställas Riksdagen för prövning, om Riksdagen så begär.

Ger då Riksdagen icke sitt samtycke upphör föreskriften att gälla.

§17 Konungen får utöver vad som följer av 8-11 §§ genom förordning besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

Konungen får ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som avser Riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommunala beskattningen.

Konungen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt Konungens förvaltningsmyndighet under Konungen att meddela bestämmelser i ämnet. Utan hinder av andra stycket får Konungen också i förordning överlåta åt riksdagens myndigheter att meddela bestämmelser som anges i första stycket och som ej avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

§18 Konungen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter inom dess ansvarsområde och beträffande dess uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter meddela föreskrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

Om Statsrådet
§19 Konungen utväljer till statsrådet kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran.

§20 Statråd skall före inträdet i statrådet avgiva statsrådsförsäkran inför Konungen.

Statrådsförsäkran lyder:

"Jag N.N, försäkra inför Gud och Hans Heliga Evangelium att jag städse skall vara vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung huld och trogen. Jag skall ock i mitt av vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung givna statsrådsämbete till alla delar efterkomma gällande grundlagar, allmän lag, och laga stadgar. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter, vilket allt såsom jag det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, jag alltså bekräfta med mitt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att jag sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."

§21 Konungen utväljer bland statsrådet en statsminister som är statsrådets främste företrädare inför Konungen och som inför Konungen ansvarar för att regeringsärenden bereds enligt vad som sägs i 27 och 28 §§.

§22 Endast den får utväljas till statsminister som är infödd svensk medborgare.

§23 Statsministerns titel skall vara "Hans Excellens Statsministern".

§24 Endast den får utväljas till statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år.

§25 Statråd får icke vara medlem av Riksdagen.

§26 Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

Om Regeringsärendenas beredning
§27 För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. Regeringskansliet skall ledas av statsministern. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Konungen fördelar ärendena mellan departementen. Konungen utser bland statsråden chefer för departementen.

§28 Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Om Lagars särskilda beredning
§29 För att avge yttrande över lagförslag skall det finnas ett lagråd.

§30 Lagrådets ledamöter skall bestå av sex lagfarna domare varav minst en skall vara justitieråd. Bland de av lagrådets ledamöter som är justitieråd skall Konungen utse en ordförande.

§31 Konungen skall i varje lagförslag inhämta Lagrådets yttrande.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

§32 Yttrande från Lagrådet inhämtas av Konungen innan denne genom proposition förelägger Riksdagen lagförslaget.

§33 Finner Lagrådet att lagförslaget är stridigt mot grundlagar och rättsordning skall Konungen taga rättelse och omarbeta lagförslaget.

Är Konungen av en motsatt uppfattning än lagrådet i den händelse som första stycket avser kan Konungen begära Högsta Domstolens yttrande. Finner Högsta Domstolen att lagförslaget är förenligt med grundlagar och rättsordning kan lagförslaget genom proposition föreläggas Riksdagen. I annat fall förfares som i första stycket.

Om Regeringsärendenas avgörande
§34 Regeringsärenden avgörs av Konungen vid konselj med statsrådet.

§35 Konungen kallar statsrådet till konselj och är ordförande i konseljen. Minst fem statsråd skall deltaga i konselj.

§36 Departementschef är vid konselj föredragande i ärende som hör till hans departement. Konungen kan dock förordna att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall föredragas av annat statsråd än departementschefen.

§37 Vid konseljen föres protokoll.

§38 Konungens beslut i Regeringsärenden skall för att bliva gällande egenhändigt skrivas under av Konungen och beseglas med Konungens sigill samt bevittnas av den departementschef under vilken ärendet hör.

§39 Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordningar, om ej annat föreskrives i lag.

Om Konungens Myndighet
§40 Under Konungen ligger myndigheter för rikets förvaltning.

Dessa utövar sin myndighet genom förvaltningsbeslut och utförande av förvalningsuppgifter som tillkommer dem enligt lag, förordning och annan författning.

Dessa myndigheter benämnes Konungens myndighet.

§41 Konungens myndighet är suverän att fatta beslut i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.

§42 Beslut av Konungens myndighet kan överprövas enligt kapitel 6.

§43 Konungen förordnar om vilka Konungens myndigheter som inrättas.

§44 För myndighetens utövande utser Konungen kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran vilka benämnes Ämbetsmän.

Bland myndighetens Ämbetsmän utser Konungen en chef för mydigheten som har att leda dess myndighetsutövning.

Om Ämbetsmän
§45 Ämbetsman får icke vara ledamot av Riksdagen.

§46 Ämbetsman får icke utöva enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

§47 Före det att Ämbetman inträder i myndighetsutövning skall Ämbetsman avlägga huld- och trohetsed inför Konungen eller inför av Konungen utsedd representant.

Huld- och trohetseden lyder:

"Jag N. N. lovar och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag städse skall vara min rätte Konung, den Stormaktigste Furste och Herre, N. N., Sveriges, Götes och Vendes Konung, samt det Konungahuset huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter; allt i överensstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sannt mig Gud hjelpe till liv och själ."

§48 Den som har förordnats till Ämbetsman får skiljas från ämbetet endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av ämbetsåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha ämbetet,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Har Ämbetsman skilts från ämbetet genom beslut av annan Konungens myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom Ämbetsman har avstängts från utövning av sitt ämbete eller ålagts att undergå läkarundersökning. Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till Ämbetsman förflyttas till annat jämställt ämbete.

Grundlagsförslaget: Kapitel 2 - Konungen

Om Konungen
§1 Konungens titel skall vara "Hans Majestät Konung N.N. med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung".

Innehas det höga konungaämbetet av regerande Drottning skall dennas titel vara "Hennes Majestät Drottning N.N. med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes Drottning".

§2 Konungen skall alltid vara av den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är.

§3 Konungens majestät skall hållas i helgd och vördnad; hans gärningar vare emot allt åtal fredade.

§4 Konungen får icke vara ledamot av Riksdagen och ej heller deltaga i valet till Riksdagen.

§5 Konungen får icke deltaga i Riksdagens överläggningar.

§6 Konungen skall ha uppnått en ålder av tjugoett år för att utöva det höga konungaämbete.

Om Tronskifte
§7 Tronföljaren, enligt Succesionsordningen, upphöjs till Konung i det ögonblick som tidigare Konungen avlider.

§8 Konungen upptar det höga konungaämbetet utan inskränkning vid uppstigandet på tronen. Före uppstigandet på tronen får Konungen icke stifta och stadfästa lag.

§9 Konungen skall vid uppstigandet på tronen avge konungaförsäkran inför konungahuset, Riksdagen och Högsta Domstolen.

Konungaförsäkran lyder:

"Vi N.N, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung göre veterligt: att som den högste Guden behagat hädankalla den fordom stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes konung, och Vi, enligt och i kraft av den av Riksdagen fastställda successionsordning, efter högbemälte herre uppstigit på den kungliga svenska tronen. Alltså försäkra Vi härmed högtidligen och på det kraftigaste, att Vi vilja och skola styra riket efter gällande grundlagar, allmänna lag, och laga stadgar. Vi skola och, i överensstämmelse med nyss nämnda grundlagar, och lagar, så som en rättrådig konung, och en huld fader för det svenska folket, genom en laglig, rättvis och mild regering, och så att Vi densamma för Gud den allra högste, med rent samvete, må kunna försvara, söka att efter vår yttersta förmåga, befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa, vilket allt såsom Vi det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, Vi alltså bekräfta med vårt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att Vi sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."

§10 Då Konungen med egenhändigt namn underskrivet och med sitt sigill beseglat sin konungaförsäkran och denna bevittnats av Riksdagens talman och Högsta Domstolens ordförande inträder Konungen i det höga konungaämbetet utan inskränkning.

Om Riksföreståndare
§11 Är Konungen hindrad att utöva sitt höga konungaämbetet utövas detta av Riksföreståndare.

§12 Riksföreståndare är den medlem av konungahuset som är närmast i tronföljd och som har avlagt tro- och huldhetsed till konungen och som befinner sig i riket.

Finns i konungahuset ingen medlem som kan inträda som Riksföreståndare enligt första stycket, eller om konungahustet utslocknat, väljer Riksdagen en kunnig, erfaren, redlig och allmänt aktad svensk medborgare av den rena evangeliska läran till Riksföreståndare.

§13 Är Konungens förhinder kortvarig och orsakad av tillfällig sjukdom eller tidsbegränsad utrikes resa får icke Riksföreståndaren stifta och stadfästa lag.

§14 Är Konungens förhinder långvarigt anmäles detta av Riksföreståndaren till Riksdagen. Riksdagen kan då förordna att Riksföreståndaren skall utöva det höga konungaämbetet utan inskränkningar.

§15 Har Konungen inte uppnått 21 års ålder skall Riksföreståndaren utöva det höga konungaämbetet utan inskränkning.

§16 För att utöva det höga konungaämbetet utan inskränkning skall Riksföreståndaren inför konungahuset, Riksdagen och Högsta Domstolen avlägga Riksföreståndarförsäkran.

Riksföreståndarföräkran lyder:

"Jag N.N, göre veterligt: att som vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes Konung, är hindrad att utöva sitt höga konungaämbete, inträder jag som Riksföreståndare att under Konungens förhinder utöva det höga konungaämbetet. Alltså försäkra jag härmed högtidligen och på det kraftigaste, att jag vilja och skola styra riket efter gällande grundlagar, allmänna lag, och laga stadgar. Jag skola och, i överensstämmelse med nyss nämnda grundlagar, och lagar, så som en rättrådig Riksföreståndare, och en huld fader för det svenska folket, genom en laglig, rättvis och mild regering, och så att jag densamma för Gud den allra högste, med rent samvete, må kunna försvara, söka att efter min yttersta förmåga, befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa, vilket allt såsom jag det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, jag alltså bekräfta med mitt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att jag sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.

§13 Har Konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall Riksföreståndaren, anmäla detta till Riksdagen. Riksdagen bestämmer, om Konungen skall anses ha avgått.

§14 Utslocknar konungahuset väljer Riksdagen, inom tolv månader efter konungahusets utslocknande, Konung.

Om Konungahusets medlemmar
§15 Konungens gemåls titel skall vara "Hennes Majestät Drottning N.N. Drottning av Sverige.

Innehas det höga konungaämbetet av Drottning skall titeln för dennas gemål vara "Hans Kunglig Höghet Prins N.N Prins av Sverige".

§16 Tronföljarens titel skall vara "Hans Kunglig Höghet Kronprins N.N. Sveriges Kronprins och Arvsfurste"

Om tronföljaren är kvinna skall tronföljarens titel vara "Hennes Kunglig Höghet N.N Sveriges Kronprinsessa och Arvsfurstinna".

§17 Titel för till tronen, enligt Succesionsordningen, arvsberättigad manlig medlem av konungahuset skall vara "Hans Kunglig Höghet Prins N.N. Sveriges Prins och Arvsfurste.

Titel för till tronen, enligt Succesionsordningen, arvsberättigad kvinnlig medlem av konungahuset skall vara "Hennes Kunglig Höghet Prinsessan N.N. Sveriges Prinsessa och Arvsfurstinna.

§18 Varken Tronföljare, Prinsar eller Prinsessor av konungahuset skall ha något livgeding eller civilt ämbete, dock kan Konungen efter gammalt bruk tillägga dem titlar av hertigdömen och furstendömen, utan rättighet till de landskap, vilkas namn de bär.

§19 Konungen kan tillägga ingifta, till tronen icke arvsberättigade, medlemmar av konungahuset titlar Prins eller Prinsessa av Sverige samt av hertigdömen och furstendömen, utan rättighet till de landskap, vilkas namn de bär.

§20 Då enligt Succesionsordingen till tronen arvsberättigad medlem av konungahuset uppnår 21 års ålder skall denne avlägga tro- och huldhetsed till Konungen.

Tro- och huldhetseden lyder:

"Jag N. N. lovar och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag städse skall vara vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes Konung huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter; allt i överenstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sannt mig Gud hjälpe till liv och själ."

§22 Medlem av konungahuset får icke vara ledamot av Riksdagen och ej heller deltaga i valet till Riksdagen.

§23 Medlem av konungahuset får icke deltaga i Riksdagens överläggningar.

torsdag 19 november 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 1 - Statskickets grunder

§1 Sveriges rike är ett Konungarike där tronen går i arv enligt vad som säges i Succesionsnordningen.

Konungen är rikets överhuvud och högste beskyddare.

Det som sägs om Konung i denna regeringsform gäller också Drottning.

§2 Riksdagen är folkets främsta företrädare.

§3 Konungen styr riket under lagarna och utövar därigenom riksstyret.

§4 Konungen stiftar och stadfäster lagar efter det att Riksdagens samtycke inhämtats. Konungen må icke stifta och stadfästa lag utan Riksdagens samtycke.

§5 Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av Riksdagen allena.

§6 Rikets grundlagar är Regeringsformen, Successionsordningen och Tryckfrihetsförordningen.

§7 Utövandet av riksstyret skall grundas på den rena evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.

§8 Kyrkan upprätthåller den rena evangeliska läran.

§9 Utövandet av riksstyret skall ske utifrån respekt inför alla människors unika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

§10 För rättskipningen finns domstolar.

§11 Grunden för rättskipningen är allas likhet inför lagen.

Grundlagsförslag

Såsom ett led i återupprättandet av den svenska monarkin ges här ett förslag på grundlag. Denna vilar på maktdelningens gyllene princip att ingen oinskränkt skall kunna härska över någon annan.

Grunden är att makten delas mellan Konungen, Riksdagen och Högsta Domstolen.

Förslaget presenteras i följande kapitel:

1 Kapitlet: Statsskickets grunder

2 Kapitlet: Konungen

3 Kapitlet: Riksstyret

4 Kapitlet: Riksdagen

5 Kapitlet: Kyrkan

6 Kapitlet: Rättskipningen

7 Kapitlet: Riksbanken

8 Kapitlet: Krigsmakten

9 Kapitlet: Rikets indelning

10 Kapitlet: Grundläggande fri- och rättigheter

11 Kapitlet: Förhållandet till andra stater och mellanfolkliga organisationer

12 Kapitlet: Krig och krigsfara

Detta förslag kommer att arbetas fram och presenteras efterhand.

tisdag 10 november 2009

Viktig seger över den röde satan för 20 år sedan


Det förtrycka träder in i friheten.
I dagarna uppmärksammas 20-års minnet av Berlinmurens fall. Detta var en mycket viktig delseger i kampen mot kommunismen och socialismen, det vill säga en delseger i korståget mot den röde satan.

Ärkehertig Otto

En av förgrundsgestalerna i denna långa kamp var Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike och Kronprins av Östterike. Genom sin roll i den Paneuropeiska Unionen, som vice ordförande från 1957 och som ordförande från 1973, drev Ärkehertigen ett oförtröttligt arbete för en återupprättad frihet för Östeuropas, av den röde satan, förtryckta och förslavde folk.

Ett genombrott i denna kamp var den så kallade "Paneuropeiska picknicken" där Ärkehertigen var initativtagare och beskyddare. Vid picknicken som ägde rum den 19 augusti 1989 var avsikten att symboliskt öppna gränsgrinden för att visa att en ny tid var i antågande. När gränsgrinden, mellan Ungern och Österrike, så öppandes stormade hundratals förtryckta Östtyskar fram och trädde in i friheten. Inte mindre än 661 av den röde satans förtryckta slavar kunde på detta sätt bringas i säkerhet. Denna händelse fick Erik Honecker, en av den röde satans allra trognaste lakejer, att omedelbart beordra stängning av alla Östtysklands gränser mot andra öststater.

Med på plats vid denna historiska händelse och representant för Ärkehertigen var hans dotter, nuvarande ledamoten av Sveriges Riksdag, Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Walburga, Ärkehertiginna av Österrike, Prinsessa av Ungern, Grevinna Douglas.

Här skall också nämnas att Ärkehertigen även varit en oförtröttlig förkämpe mot den svarte satan, den vederstyggliga nazismen, och att han agerade för att förhindra den tyska ockupationen av Österrike år 1938. Ärkehertigen tvingades dock att fly till USA där han kvarblev under kriget.

Att icke Ärkehertigen begåvats med Nobels fredspris är en gåta.

tisdag 3 november 2009

Uppsala mötes beslut

Den store reformatorn Martin Luther

I Deklaration 5 framföres kravet på Statkyrkans återinförande. En kyrka som skall grunda sig på den kristna läran uttryckt i rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593. Såsom upplysning kring denna viktiga fråga publiceras här Uppsala mötes beslut av 1593:

Företal
Allom och serdeles hvariom och enom christtrognom, som thenna nästföliande bekännelse läsandes eller hörandes varder, tilbiude och önske vi underskrifne, hvar i sitt stånd och värdighet, Gudz nådhe och barmhertighet, genom Frelsaren Jesum Christum, etc.
Efter thet at then split och oenighet, som i förledne åhr hafver varidt på färde uthi religions sakerne i vårt käre fädernesrike, är nu medh thens Alzmächtiges nådige tilhielp i thet christelige frie concilio och möte, som stodh i Upsala åhr etc. [15]93, medh samhålligt rådh och alles theres betäncken och samtycke, som thär tilstädes vore, medh sådan grundeligh skäl afskaffat och uthaf vägen lagdt, at ingen som vidh Gudh och sanningen blifve vill, kan annat betyga eller medh godt samwet thet som giordt och beslutit är någen tid ryggia. Och vardt på samma tidh ehn religions förehning och bekännelse skrifteligen författet och medh underskrifning och insegel stadfäst och bekräftiget, hvilken ock nu sedan är almänneligen i alle landzendar uthi vårt käre fädernes rike för alle ständer upläsin och förkunnet och af them gilledt och vedertagin, såsom ock underskrifvin och förseglad.

Och på thet at samme religions bekännelse må så väl främmande som infödde kunnigh vare, therföre vardt i sielfve concilio beslutit, såsom vi ock nu för nyttigt, nödigt och rådhsampt achte, at late förbenämde christelige religions och vår lärdoms förehning sampt medh the tre Gudz församblings tros bekännelser, hvilke symbola kallas, såsom ock then rette, rene och oförandrede Augzburgiske confession, hvilken anno etc. [15]30 på then store riksdagh, som tå af chur-, furster och städher hållen bleff, vardt öfverantvardet keyser Carl then femte, af trycket late uthgå: på thet hvar och en kan them bekomme och ther af läre och vete, at vår tros bekännelse är på intet annat grundat än på propheternes och apostlernes skrifter och hafver vitnesbyrd af the rätte och gamble kyrkiones lärare, när the sigh vidh then helghe skrift hålledt hafve, och all falsk läre hafve vi platt ogilledt och förkastet, ehvadh nampn the helst hafve kunne.

Begäre förthenskuld af alle fromme och christtrogne menniskior, at the vele thenne bekännelsen icke annorledes förstå eller uthtyde än som orden och meningen lyde, som theruthinnen författede äre, och alzintet achte våre motståndares orätvise förtalande och fördömande, som ingen sanning vele eller kunne höre eller lyde: uthan mykit heller sådanne förehning och the medhföliende symbola sampt then rätte och oförfalskede Augzburgiske confession, hvilke korteligen innehålle kärnan och summan af vår christelige religion, som elliest uthi propheternes och apostlernes böker af Gudz Ande vidhlyftigt författet och skrifvit är, fliteligen öfverläse, läre och betänckie, sine barn och vårdnedt at the thet samme göre troligen och idkeligen förmane: och sedan uthi samme tros bekännelse medh Gudz milde tilhielp in i dödhen sigh fast och stadeligen förhålle. Ther til then evige och alzmächtige Gudh för sin älskelige enfödde Sons Jesu Christi förskyllen verdiges hvar och en Christen menniskie sin helge Ande nådeligen förläne och oss vår christendoms ähronampn evinnerligen at niuta late. Amen.
Datum Stockholm then 30 juli, anno etc. 1593.

Beslutet
Vi Carl medh Gudhz nådhe Sveriges rikes arffurste hertigh till Sudermanland, Näricke och Värmeland, och vi efterskrifne Sveriges rikes rådh, biscopar och menige prästerskap, som nu här i Upsala till thette möthe hafve varidt församlade, göre vitterligit och uppenbarligen bekenne så väl för oss närvarande som them the frånvarande äro, at efter som allom nogsampt kunnigt är hvadh tvist och oenighet som på näst förlidne år här uti vårt fädernes land Sverige uti religions saker varidt hafver, therigenom myckin split och förargelse sigh hafver i månge motte förorsaket, och man både af exempel så väll som af förfarenheten både uthi främmande land såsom eliest hafver förnummit ingen ting skadeligere vara uthi något land och konungerike än tvist och oenighet och intet nyttigere och gagneligere eller thett som mere förbinder hjerten tilsamman än sämje och enighet, och serdeles i religionen; therföre på thett att sådana enighet motte och så väl här i riket uthi religionen uprättedt och förmeredt varda, som eliest i alla andre motto, och thett icke annars hafver kunnedt ske ann igenom ett christeligit, alment, fridt, inrikes möthe, efter som ifrå apostlarnes tidh och allt seden hafver brukligit varidt; såsom och kong:e M. vår älskelige käre her broder och alles vår nådig:e herre, christeligh och höglofligh i hughkommelse, alrede för någre år seden och någodt för sitt christelige aflidende nådeligen sampttykte, att ett sådant möthe skulle hollidt varda; är för then skull nu uthaf alles våres samdrächtige åstundan och bevillielse beramadt blifvidt, att en samankommelse af the förnämste ständer här i riket högre och nidrigere, lärde och lekte, motte hollen blifve nu på närvarendes år efter Christi börd 1593 på söndagen Esto mihi, som var then 25 februarii, här i Upsala till at göra en förening uthi then christeliga läro, såsom och kyrkesäder, församblingenes disciplin och laglige archiebiscops och andre biscopars val medh flere nödige puncter, som hafve syntz nyttige och rådelige vare; hvarföre och nu i the helige Trefaldighetz nampn på för:ne dagh och tidh, näst en innerligh åkallan till Gudh then alzmächtigeste, efter en gudeligh noga och flitigh öfvervägning af oss samptligen, frivilligen, onödgade och af välbetänkt och berådt mode om thesse efter:ne puncter så endrächteligen förendt och beslutedt är, som här efter fölier:
Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggörende ord, hvilket i the helige propheters, evangelisters och apostlars skrifvelser författadt är, samholleligen blifve vele och att i våre församblingar skall lärdt, trodt och bekändt varda, att then helga skrift af then helga anda sitt ursprung hafver och inneholler fulkomligen alt thett, som then christelige lärdom om Gudh then alzvåldigeste och vår salighet, sampt gode gärninger och dygder tillkommer, och är en grund och stödh till en rätt Christen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskillia och förekomma all tvist uthi religionen och ingen förklaring af andre behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen godhtycke någodt ther tillsatt hafva, thett icke är medh then helge schrift, eho the och helst vare kunne, alldenstund ingen menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne, och theruthinnen skall ingen persons anseende, höghet eller authoritet achtet eller gilledt varda, uthan then helga schrift allene, som förbe:t är.

Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola, såsom och vidh then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske confession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfverantvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i Ausburg år efter Christi börd 1530; thesslikest vidh then religion, som uthi saligh och höglofligh hos Gudi i åminnelse konung Gustaffs sidzste regementz och saligh erchiebiscop Lars Petri Nericiani then äldres lifstidh både i lärdom och kyrkesäder här i riket hollidt och igenom then präntede kyrkoordning i trycket uthgången anno 72 är samptyckt och bejaket blifven. Men efter theruthinnen äre någre ceremonier beholne, som både vidh döpelsen och Herrans Jesu Christi nattvard brukede blifve, som är salt, ljus och uphöijelsen, item flyttie medh messeboken ifrån thett ene hörnet intill thett andre på altaret, item klämpe när uphöijes, hvilke och i meste parten af the evangeliske församblinger allrede äre aflagde, efter the fast och i ett stort missbruk komne äro, så att mere ondt uthaf missbruket, än godt af ceremonierne blifver förorsaket; therföre är almänneligen och samdrächteligen ther till bejaket och bevilliedt, att sochne prästerne, så och bisperne i visiterningerne på thett flitigeste almogen här om läre, undervise och till att missbrukedt falle lathe troligen skole förmane. Och när the bevisligen och nogsambligen förnimme missbrukedt icke kunne borttages, medh mindre att sielfve ceremonierne förfalla och uthur ögonen förskaffes, måge bisperne medh någre af hvart capitel i alle stifft sampt andre the lärdeste af presterskapet sammankomme och om fogeligeste medel och väger sigh betänke, rådhslå och endräcteligen samsättie, huruledes thesse för:ne ceremonier medh tiden, dogh uthan någon förargelse och buller, i stillhet kunne afläggies.
Ehvadh exorcismum anlanger, bekänne vi honom icke vara så nödigh vidh dopet, att then föruthan dopet icke skulle vare fulkomligit, uthan efter thenne ceremonien väl öfver ens stämmer medh dopsens handel, påminnendes icke barnedt uthan them, som tilstädes äre, om alle menniskiors lägenhet, för än the till dopet komme, och om dopsens kraft; therföre måge vi then i våre församblinger efter en christen frihet väl bruka. Men om the ord, som synes alt för hård vara, på thett att icke någon sigh theröfver skulle förargha, menendes att någon lekamligh besättelse ther medh skall ment varda, hafve vi samptligen bevilliedt, att man the orden far här uth lindra må och i then staden insättia vik här ifrå; dogh så att man här medh icke thes heller fördömer the församblinger i främmande land eller höge personer här inrikes, som thenne icke så bruka, uthan sig hafve then förbehollen och elliest medh oss äre ens i trona.
Om then liturgia som någre af presterskapet här i riket vedertagedt hafve, alldenstund hon är i sanning befunnen en rot och orsak till mycken oro, som sigh uthi religions saker här i riket hafver tildraget, och elliest medh schriftenes grund bevist, att hon i alle motte är vidskäpeligh och i sielfve grunden aldeles likformigh then påfveske messa, hvilken är förargeligh och aldeles gensträfver och förringer Christi vår Frälsares förtjänst och såsom en port och ingång till all annen påfvens grufvelige vilfarelse; therföre hafve vi och samptligen och i synderhet för:ne liturgia och allt hennes onde medhfölie i läro, ceremonier och disciplin, ehvadh nampn thett och helst hafve kan, aldeles ogilledt och af christeligh alfvar, medh hierta och mun vedersakedt och oss endtlighen ther till alfvarligen förplichtedt, att vi henne aldrigh mere anname, gilla eller bruka vele, såsom icke heller någodt annedt af the påfveskes lärdom eller villfarelse, ehvadh nampn the helst hafve kunne, någon tidh gille eller vedertage, uthan then aldeles förkasta såsom menniskio stadgar för världzligh höghet, välde, macht och rikedomar uptänkte, igenom hvilket monge menniskior ofte äre bedragne vordne. Theslikest och alldeles af säjoms vi alle sacramenterers, zvinglianers, calvinisters vilfarelser, så och vederdöpere och alle andre kättere, ehvadh nampn the helst hafve kunne, någon tidh till att inryma, gilla eller samptycke.
Yterligere om disciplin och skäligh kyrkeaga hafve vi och befunnidt att hon uthi vår för:ne trychte kyrkeordning till siälfve grunden mestedels är författedt, och efter hon nu en tidh long myckit försumedt är, hafver hvar efter sitt stånd och värdighet lofvedt ther till förhielpe, att hon här efter må fliteligere varda efterkommen och troligere sampt alfvarsamligere uthi värket stält. Och ther som sielfve saken så kräfver, må thett som ytermere behöfves medh bispernes och capitlens gemene samptyckie blifve tillagt och förmeredt.
Och ändoch then icke borde leden eller efterlatidt varda sigh här i riket nidsättie, som medh någon falsk lärdom umgå och medh oss uthi lären icke ens äro, på thett the andre medh sigh icke förföra motte; likväl efter sådan för handel och vandel skull icke väl kan förhindredt varda, så är så vidt samptykt, att the, som någon kättersk lärdom hafva, icke skall tillstadt eller efterlatidt vara att hålla några uppenbara samqvemder i hus eller annorstädes, så frampt, hvar någor ther medh befinnes eller the som elliest försmädeligen tala om vår religion, skola tilbörligen straffade blifve.

Och på thett att allom må kunnigt och vetterligit varda, hvadh vi yterligere uthi thenna samqvemd handlet och oss hafve förenadt om uthi alle puncter och artikler, så skall sådant medh förste uthaf trycket uthgå, medh hvilke så väl som och thett her uthi författedt är vi igenom Gudz thens alrehögstes nådige hielp och bistånd enholleligen lofvedt, tillsagt och förplichtadt hafve oss in i döden vele faste och ståndachtige blifve och ther ifrå alldrigh någon tidh låcka, tvinge eller tränge lathe hvarken igenom gåfvor, gunst, venskap, måghsämie, hot, ogunst eller undsäijelse, uthan oss och then saken Gudh then alzmächtigeste i hender befale, hvilken hon och allena tilhörer. Hans guddomlige Maij:t varder och oss thervidh nådeligen behollendes och krafteligen försvarendes.

Till ytermere visso och stadfästelse, att allt thetta vidh then mening, som vidh hvar punct besluttidt är, ärligen, uprichteligen och christeligen, fast, stadigt och oryggeligen må holledt och efterkomit varda, och att thett ene ståndet till thett andre icke annedt motte sigh hafve till att förse än trohet, trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet uthi thenne samptychte bekännelse, så hafve vi Carl medh Gudz nåde etc. och vi under:ne Sveriges rikes rådh, biscopar, riddersmän och adel, presterskapet och köpstadzmän så väl för oss som vare efterkommande thette frivillieligen och af trofast hierta medh egne hender underskrifvidt och vår secret och insigler här nedan före trycke låthe, hvilket och the, så väl andelige som världzlige, som medh oss ens och nu icke närvarende äre, i like motto välvillieligen varde görende. Actum Upsaliae xx martii anno MDXCIII.