Om Succesionsordningen

Nu gällande Successionsordning innehåller ett antal problemställningar som det icke går att bortse ifrån och som bör få sin lösning.

Innan denna diskussion påbörjas måste dock fastslås att alla eventuella förändringar måste göras utifrån gällande lag. Allt annat är ur ett rättstatsperspektiv helt oacceptabelt. Följden är, att även om införandet av nu gällande Successionsordning kraftigt stred mot rättstraditionen att lagar icke skall stiftas retroaktivt, så måste nu gällande ordning anses ha vunnit laga kraft. En förändring måste således ta sin urgångspunkt i detta och fler retroaktiva förändringar är därigenom otänkbara, även om de skulle kunna motiveras utifrån hävd och tradition.

Problematiken i Successionsordningen gäller huvudsakligen två områden

1. Manlig respektive kvinnlig tronföljd samt ordningen för detta



2. Giftermål för medlemmar av Konungahuset
   

Om manlig kvinnlig tronföljd

Vad gäller det första området har vårt land, genom nuvarande ordning, valt att tillämpa full kognatisk tronföljd, d.v.s. att den enda principen för arvsrätt och ordning till rikets tron är förstfödslorätten, oavsett man eller kvinna. Denna ordning ställer hävdvunna ättebegrepp över ända och är således olycklig från detta perspektiv. Av hävd förs en ätt vidare från man till man, en ordning som gällt sedan urminnes tider och som det är högst tveksamt om vi som en enda generation bland hundratals generationer har rättighet att sätta oss upp emot.

Å andra sidan var tidigare Succesionsordning fullt agnatisk och erkände icke alls kvinnlig tronsföljd ens i fallet när manliga ättlingar saknades. Denna ordning kan icke anses fullt hävdvunnen då riket haft kvinnliga regenter genom Drottingarna Margareta, Christina och Ulrica Eleonora.

Utifrån detta är det högst rimligt att en återgång till agnatisk tronföljd sker, dock med den förändringen att tronen förs vidare på spinnsidan, i det fall manliga arvingar saknas.

Dock behövs här övergångsbestämmelser varigenom säkerställes att icke Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, berövas tronföljden på samma sätt som Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Sveriges Prins, Hertig av Värmland, gjorde i samband med att nuvarande Successionsordning infördes. Hennes Kunglig Höghet är genom lag rikets tronföljare och må så förbli utifrån en respekt för rättsstatens principer.

Hur sedan frågan skall hanteras i nästa led kan diskuteras. Här finns att välja emellan att agnatiska ättlingar till Hennes Kunglig Höghet får företräde i tronföljden eller att Hans Kunglig Höghet Hertigen av Värmland och hans agnatiska ättlingar kommer näst i tronföljden.

Om giftermål

Utifrån ett rent monarkistiskt perspektiv är frågan om giftermål av mer pricipiell betydelse än frågan om manlig eller kvinnlig tronföljd. Utifrån den monarkistisk principen skall Furstehusen utgöra en oberoende institution i samhället som garanterar rättssäkerheten och säkerställer att de "51:ens diktatur över de 49" icke sker.

Med detta perspektiv är den 5:e paragrafen i 1810 års Successionsordning av central betydelse:

Prins av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker del ändock, have han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådan samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter.

Ur ett långsiktigt perspektiv blir det för monarkin svårt att upprätthålla den oberoende ställning, som är dess hela grundfundament, om en arvsberättigad "tager till gemål enskild svensk mans dotter". Den hävdvunna ordningen att Konungahusets medlemmar tager sina gemåler från andra Furstehus är att fördra. Nu är dock icke 1810 års Successionsordning helt konsekvent i frågan då den icke uttryckligen förbjuder en Konung att till gemål taga enskild svensk mans dotter.

Vad som här bör ske, i samband med ett återupprättande av monarkin, är i huvudsak en återgång till 1810 års ordning.

Dock skall här fastställas att detta på intet sätt bör påverka de nu instundande kungliga bröllopen där Hennes Kunglig Höghet Kronprinssessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, avser att äkta herr Westling och där Hennes Kunglig Höghet Prinssessan Madeleine, Sveriges Prinsessa, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, avser att äkta herr Bergström.

Dessa giftermål följer den lag som gäller och de sker med Hans Majestät Konungens och Regeringens samtycke varför de är lagliga och därigenom är att anse som dynastiska. Herrarna Westling och Bergström, och blivande Hertigen av Västergötland samt blivande Hertigen av Hälsingland och Gästrikland, inträder alltså härigenom som icke arvsberättigade medlemmar av Konungahuset.