lördag 28 januari 2012

Gratulationer på Karlsdagen


Hans Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Denna dag framföres från detta forum de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Värmland, på hans namnsdag.


Såsom traditioner bjuder har Konungen ock denna dag beslutat av medaljförläningar. Sedan värderelativistiska, traditions- och historielösa krafter, i samband med vår nu gällande konstitutions införande 1975, lade de Kungliga Ordnarna vilande är Hans Majestät Konungens medalj, näst den sällan utdelade Serafimermedaljen, den högsta utmärkelse en svensk medborgare kan erhålla. Serafimerorden och Nortstjärneorden kan alltjämt förlänas till utländska medborgare samt statslösa och sedan 1995 åter till det Kungliga Husets medlemmar.

Hans Majestät Konungens medalj förlänas i följande värdigheter:

  1. 12:e storleken i guld med briljanter att bäras om halsen i kedja
  2. 12:e storleken i guld  att bäras om halsen i kedja
  3. 12:e storleken i förgyllt silver att bäras om halsen i Serafimerordens band
  4. 12:e storleken i förgyllt silver att bäras i högblått band
  5. 8:e storleken i förgyllt silver att bäras på bröstet i Serafimerordens band
  6. 8:e storleken i förgyllt silver att bäras på bröstet i högblått band
  7. 8:e storleken i silver att bäras på bröstet i högblått band
Dagens förläning avser värdigheterna 2, 3, 4 och 6.

Vidare har Konungen och idag förlänat medaljen Litteris et Artibus vilken utdelas för konstnärliga insatser och vanligen bäres i högblått band.

Att icke Konungen får förläna ordnar till svenska medborgare är en skam av största mått. Ordenskungörelsen måste skyndsamt förändras så att denna diskriminering av svenska medborgare upphör. Det är en stor gåta att nuvarande riksdagsmajoritet icke ställt detta till rätta.

fredag 27 januari 2012

Opassande och obildat språkbruk

Även om jag icke på minsta sätt hyser socialdemokratiska värderingar, eller på annat sätt har minsta sympati för socialismens sak, syntes det som att ett gott val gjorts då herr Löfvden nominerades till ordförandeskapet i socialdemokratiska arbetarepartiet. Herr Löfvden har framstått såsom en kunnig person med stor integritet vilket är egenskaper som mången politiker saknar.

Dock, då jag på radion hör herr Löfvdens tillträdelsetal, och då i synnerhet inledningen, försvinner all min respekt för den tilltädande partiordföranden. På ett helt exempellöst sätt uttrycker herr Löfvden sin tacksamhet till partiet genom en svordom. Svordommar är ett tecken på fattigt språk, bristande bildning och respektlöst uppförande.

Herr Löfvden borde i sanning ha vaktat sin tunga bättre är att på sätt som skett utbrista i svordom. Hela seriositeten hos herr Löfvden försvinner härigenom hart när så fort klubbslaget som förkunnade hans tillträde fallit.

onsdag 25 januari 2012

Det politiska spelet

Åter kan vi skåda det partipolitiska spelets sämsta sidor i det sorglustiga spektakel som följer i spåren efter herr Juholts brådstörtade avgång. Här förklarar nu en efter annan att de icke på minsta vis sucktar efter att påtaga sig ordförandeskapet för det djupt stympade och handlingsförlamade socialdemokratiska arbetarepartiet. Samtidigt vet och förstår varje medborgare, som är vid sina sinnes fulla bruk, att flera av dessa så kallade nej-sägare inget hellre önskar än att uppstiga på på partiets mest upphöjda position. Detta spel är inget annat än renaste hyckleri och ett svek mot nämnda partis medlemmar. Det enda dessa lismande hycklare åstadkommer är att späda på det så kallade politikerföraktet, som kännetecknas av att en politisk företrädare är ingen som går att sätta tilltro till. Det hela är i förlängningen ett hot mot folkstyret.

Därför största heder åt de företrädare för partiet, den hedervärde diplomaten och förra statsrådet herr Eliasson samt förra statsrådet herr Johansson, vilka icke anammar sina hycklande partivänners olater och oärlighet gentemot partimedlemmarna.

tisdag 24 januari 2012

Dansk Arvprinsessa född

Det danska hovet låter meddela att gemålen till Hans Kunglig Höghet Prins Joakim, Prins till Danmark, Greve av Monpezat Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Marie, Prinsessa till Danmark, Grevinna av Monpezat, denna dag klockan 8:27 nedkommit med ett flickebarn.

Detta flickebarn är arvsprinsessa och torde komma att åtnjuta titeln Höghet och icke Kunglig Höghet, då ordningen i Danmark är att endast barn till tronföljaren åtnjuter titeln Kunglig Höghet. Den nyfödda Prinsessean kommer att inta plats nummer tio i tronföljden efter sin broder Hans Höghet Prins Henrik, Prins till Danmark, Greve av Monpezet. Härigenom kommer Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Benedikte, Prinsessa till Danmark, Prinsessa till Sayn-Wittgenstein-Berleburg att intag plats nummer elva i tronföljden.

Från detta forum framföres de allra hjärtinnerligaste lyckönkningar till Deras Kungliga Högheter Prins Joakim och Prinsessan Marie.

söndag 22 januari 2012

Glädjande debatt i Förenat Staterna

I Förenta Staterna synes nu frågan om barnamord (av dess anhängare kallat "abort") bli allt mer central. Allt fler medborgare kommer till insikt om människolivets okränkbarhet och det Herrens bud som säger oss "Du skall icke dräpa"Svenska Dagbladet låter idag meddela att motståndet mot barnamord tilltar alltmer i Förenta Staterna och att glädjande framgångar, genom ökad restriktivitet, uppnåtts på många håll. Målet att åter förbjuda barnamord är icke längre någon utopi utan fullt inom det möjligas ram. Detta är ytterst glädjande.

Nu är önskan att denna fråga åter kan komma upp på dagordningen i vårt eget, av värderelativsim djupt fördärvade, land där det legaliserade bruket av barnamord årligen, alltsedan den liberaliserade lagstiftningens högst olyckliga införande, berövar 35 - 40 000 mänskliga varelser deras liv. Detta är största skam och något som i grunden är djupt förkastligt och fullständigt oacceptablet. Vårt land kan icke räkna sig som civiliserat innan detta mot människovärdet förkastliga bruk förbjudes.

lördag 21 januari 2012

Det Juholtska spektaklet

Så har då herr Juholt låtit meddela sin avgång. Att det på detta forum vid några tillfällen förekommit kommentarer rörande herr Juholt beror icke på något intresse för socialismens sak utan därför att det spektakel, som understundom varit rent tragiskt och understundom sorglustigt, så tydligt visar på svagheterna i den ordning där hela samhället enbart förlitar sig på en institution, den partipolitiska. För öppen ridå har falangstrider utkämpats som alltför ofta haft egennytta och icke samhällsnytta såsom sin utgångspunkt. Det spektakel vi nu tvingats beskåda visar partipolitikens allra sämsta och mest avskyvärda sidor.

Det är ock förunderligt att landets största parti, som under långerliga tider varit en av rikets mest betydande politiska krafter och utifrån ett rent regeringsperspektiv, om man bortser från de socialistiska villfarelserna, agerat med skicklighet, föregående år utsåg herr Juholt till ordförande. Från första dag visade sig herr Juholts stora oskicklighet för uppdraget. Herr Juholt må ha en viss fallenhet för retorik men detta är av föga värde då omsorg om sanning, analysförmåga, fingertoppskänsla och en förmåga att agera konsekvent visat sig vara herr Juholts Akilleshälar. Som om icke detta vore nog har det ock kunnat konsteras att herr Juholt höjt sig själv och sin prestation till skyarna, vilket ock kunde noteras vid dagens avslutningstal. Ordet "jag" torde vara ett av de vanligaste orden i herr Juholts anföranden.

Folkstyret är tvivelsutan en viktig del av samhället. Sorgesamma spektakel, som det Juholtska, skadar skadar allvarligt anseendet och respekten för folkstyret. För varje politiker, som deltar i folkstyrets olika institutioner, Riksdag, Landsting eller Kommun spelar i detta avseende ingen roll, måste samhällsnyttan och icke egennyttan, vare sig den personliga eller den partimässiga, vara främsta ledstjärnan. I detta har herr Juholt med sin stora oskicklighet brustit å det grövsta.

Den oacceptabla situationen i Malmö

Förliden gårdag begav sig Hans Majestät Konungen till Malmö för att där, tillsammans med statsrådet Ask, på ort och ställe låta informera sig om den bekymmersamma situationen i rikets tredje stad. Våldet har hgär eskallerat på ett sätt som på intet sätt kan accepteras. Att Konungen genom ett besök visar sitt stöd för brottsoffer samt rättsvårdande och polisära myndigheter är av stort värde. Såsom rikets Statschef och alla medborgares främste företrädare, markerar Konungen att vi icke accepterar dessa slemma brottslingars förfärliga gärningar.

Vad denna situation synes handla om är förhärdade brottslingar som ingår i olika syndikat och andra brottsliga sammanslutningar. Sammanslutningar vilka på olika sätt bedriver illegal verksamhet av skilda slag. I denna verksamhet utgör handel med droger otvivelaktigt en del. Dessa förhärade brottslingar kommer ock i konflikt med varandra vilket, som tydligt kunnat beskådas, leder till allt från handgemäng till mord.

Ett av grundproblemen är att strafflagstifningen är alltför vek när det gäller påföljder. Förvisso är alla brott högst förkastliga varför de måste näpsas med vederbörliga straff. Dock finns det otvivelaktigt en skillnad mellan brott begågna utifrån stundens och situtationens händelser och de brott som begås med uttryckligt uppsåt. Stafflagstifiningen synes idag endast vara relevant för förstnämnda kategori av brott.

I fallet av uppsåtliga brott måste straffen skärpas kraftigt utifrån följande principer:
  1. En påföljd livstids fängelse utan möjlighet till benådning införes. Detta straff bör utdömas för de grövsta brotten såsom överlagt mord där varje form av förmildrande omständigheter saknas. I de fall som vi med fasa fått beskåda i Malmö synes denna påföljd vara högst relevant
  2. För alla våldsbrott, narkotikabrott och andra brott som leder till männsikors fördärv bör den dömdes tidigare försyndelser påverka staffsatsen i det att ett strängare straff bör utdömas varje gång en brottsling begår ett brott av ovan nämnt slag. En dubblering av straffet för varje återfallsbrott synes har vara en rimlig ordning.
  3. För egendomsbrott, stöld och därmed likställda brott, bör även här den dömdes tidigare försyndelser påverka strffsatsen. En förlängning av straffet med en trejedel för varje återfallsbrott torde här vara högst rimligt.
Vidare måste det säkerställas att staffångar icke på något sätt kan ägna sig åt brottslig verksamhet då de avtjänar sina rättmätiga straff i rikets fängelser. I fängelserna måste gott uppförande premieras medan klandervärt uppförande måste näpsas på lämpliga sätt.

    måndag 16 januari 2012

    Herr Juholt far med osanning

    På detta forum har tidigare uppmärksammats att ordföranden i det socialdemokratiska arbetarpartiet, herr Juholt, dessvärre visat på stor oskicklighet i sitt agerande. Frågan är dock om icke dagens uttalande, från nämnde herr Juholt, vid ett tal på konferensen Folk och Försvar tar priset. Helt utan grund påstår herr Juholt att Regeringen 2010 skulle ha gjort en överenskommelse med sverigedemokraterna. Dettta är i sanning ett helt exempellöst påstående i det att sverigedemokraterna, vilka vid nämnda tillfälle, icke ens var representerade i Riksdagen. Det hela blir icke bättre av den bortförklaring herr Juholt tar till i denna prekära situation där han avslöjats som en lögnare. Herr Juholt säger sig medvetet ha ljugit, eller "uttryckt sig drastiskt" för att använda den sammes språkbruk, för att belysa "minoritetregeringens problem".

    Således är det herr Juholt uttrycker icke något annat än medveten lögn och dikt, och det synes helt ofattbart hur nämnde herr Juholt, i den starkt ifrågasatta position han innehar, agerar på det sätt han gör. Det hela leder blott och bart till att ett redan extremt lågt förtroende försämras än mer. Den bild som däremot förstärks är bilden av en egenkär lismare för vilken egennytta och icke samhällsnytta är målet.

    Istället för att på detta sätt bära falskt vittnesbörd borde herr Juholt taga sig i akt och väl betänka att detta icke är det enda ärende där hans hantering med sanningen är ytterst ifrågasatt. Det hela gör att herr Juholts stora oskicklighet inom politiken framstår i än mer ljus dager. Få torde nu de vara, även iom de egna leden, som anser att herr Juholt skulle vara skicklig nog att inneha statsministerämbetet.

    söndag 15 januari 2012

    Armén måste återupprättas

    I dag får vi genom Svenska Dagbladets försorg åter en påminnelse om det eländiga, för att icke säga obefintliga tillstånd, som rikets arméstridskrafter befinner sig i. Att på detta sätt handskas med grunden för rikets försvarsförmåga är så ansvarslöst och upprörande att ord saknas att beskriva. Enligt nämnda artikel kan blott och bart ett kompani, eller 125 man, sättas på krigsfot inom tio dagar.
    Ansvaret på detta förfall vilar tungt på de politiker, hemvist på den politiska skalan synes näst intill irrelevant i denna fråga, som lett oss in i detta bedrövliga tillstånd. Medan våra flygstridskrafter, tack och lov, ännu har en slagkraft och skicklighet, icke minst visad i den libyska insatsen, och sjöstridskrafterna, om än kraftigt reducerade, har en förmåga synes våra arméstridskrafter i det närmaste vara utplånade. Detta är icke acceptablet!

    Regeringen måste nu ofördröjigen ta sitt ansvar och skrida till handling. I detta är det uppenbart att nuvarande statsråd, herr Tolgfors, näpperligen är rätt person då denne ytterst är ansvarig för den misslyckade omställningen av arméstridskrafterna. Statsminister Reinfelt måste nu istället agera kraftfullt och utse en yrkesman, vilket icke kan vara någon annat än en välrenomerad officer, att leda arbetet med att återbringa armén i ett tillstånd där den åter kan ställas på krigsfot med acceptabel slagkraft.

    Det må vara så att omställningen till ett mer yrkesinriktat försvar är nödvändig vad gäller insatsorganisationen. Dock bör målen här ställas högre och sätta sitt sikte på att skapa ett antal slagstyrkor på brigadnivå. Att såsom nu förlita sig på insatsbataljoner är fullständigt huvudlöst då dessa aldrig kan ge den slagstyrka som krävs om det värsta skulle inträffa.

    Utöver en instatsorganisation, baserad på brigader med hög rörlighet, måste ett väl utbyggt terrotorialförsvar finnas. Grunden för detta är hemvärnet. Hemvärnet bör här ofördröjligen organiseras inom ramen för återupprättade landskapsregementen, de regementen som allt sedan Konung Gustaf II Adolfs dagar, varit grunden för Fäderneslandets försvar.

    lördag 14 januari 2012

    40 år på tronen


    Hennes Majestät Drotting Margareta, Drotting av Danmark, Hasn Kunglig Höghet Kronprins Fredrik, Prins till Danmark, Greve av Greve av Monpezat samt Hans Kunglig Höghet Prins Kristian, Prins till Danmark, Greve av Monpezat

    Hennes Majestär Drottning Margareta av Danmark firar denna dag sitt 40:e regeringsjubileum. Från detta forum framföres i underdånighet de allra varmaste gratulationer på denna märkesdag. Hennes Majetät har under de gågna 40 åren förrättat sitt viktiga värv på ett synnerligen förtjänstfullsätt vilket manifesterias i att det danska folkets respekt och förtroende för sin Monark är stort.

    Hennes Majestär är den danska Monark som näst efter Konung Kristian IV suttit under längst tid på tronen. Näst efter Drottningen av det Förenade Konungadömet Storbrittaninen och Nordirland med övriga Besittningar är Hennes Majestät den nu regerande Monark som suttit längst på tronen i vår världsdel. Ur ett gobalt perspektiv är Hennes Majestät den tredje längst regerande Monarken i det att Konungen av Thailand är inne på sitt 65:e regeringsår.

    Programmet som denna dag når sin höjdpunkt är omfattande och har varit omfattande. Förliden tisdag mottogs Hennes Majestät i Folketinget.


    Hennes Majestät tas emot i Folketinget

    Denna dag, hyllningarnas höjdpunkt, sker följande:

    Klockan 10
    Den Kungliga familjen besöker Roskilde Domkyrka och nedlägger en krans vid Deras Majestäters Konung Fredrik IX:s och Drottning Ingrids grav


    Hennes Majestät Drottningen åtföljda av sin gemål Hans Kunglig Höghet Prinsgemålen anländer till Roskilde Domkyrka

    Klockan 12.40
    Hästanspänd kortege från det Kungliga Slottet Amalienborg till Köpenhamns Rådhus



    Hennes Majestät hälsar folket under den hästanspända kortegen 

    Klockan 13.00
    Officiell mottagning på Köpenhamns Rådhus varvid och Hennes Majestät kommer att mottaga folkets hyllningar från rådhusets balkong


    Klockan 20.00
    Festförställning i Konserthuset


    De fursterliga gäster som på denna dag hedrar Hennes Majestät med gemål är:
    • Deras Majestäter Konung Konstantin II, Hellernas Konung, Prins till Danmark, med gemål Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning, Prinsessa till Danmark
    • Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drotting Silvia, Drottning av Sverige
    • Deras Majestätet Konung Harald, Konung av Norge, med gemål Drottning Sonja, Drottning av Norge
    • Deras Kungliga Högheter Kronprins Fredrik, Prins till Danmark,  Greve av Monpezat med gemål Kronprinsessan Maria, Prinsessa till Danmark, Grevinna av Montpezat
    • Hans Kunglig Höghet Prins Joakim, Prins till Danmark, Greve av Monpezat
    • Hans Höghet Prins Gustav, Prins till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med fästmö fröken Axelsson
    • Hennes Höghet Prinsessan Alexandra, Prins till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med gemål Greve Jeffersson av Pfeil and Klein-Ell
    • Hennes Höghet Prinsessan Nathalie till till Sayn-Wittgenstein-Berleburg, med gemål herr Johansmann
    • Deras Kungliga Högheter Kronprins Paul, Prins av Grekland och Danmark, med gemål Kronprinsessa Marie-Chantal, Prinsessa av Gerkland och Danmark
    • Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Teodora, Prinsessa av Grekland och Danmark
    • Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Prins av Grekland och Danmark
    Väl känt är att de dynastiska banden mellan det danska Konungahuset och vårt eget Konungahus är starka. Hennes Majestät är således kusin med vår högaktade Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och barnbarn till Konung Gustav VI Adolf, Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne.
    Hennes Majestäts morfader Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf, med Guds Nåde Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne
    Mindre uppmärksammat är att Hennes Majestät och är barnbarns barnbarn till Hans Majestät Konung Carl XV, Sveriges och Norges Konung.
    Hennes Majestäts farfaders morfader Hans Majestät Konung Carl XV, med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne

    måndag 9 januari 2012

    Monarkin går stärkt ur de fega republikanernas kampanj

    I takt med att det republikanska debacklet, där man drev en förtalskampanj enbart baserad på kriminella ryktesspridare som enbart ville förtjäna Judaspenningar, blir allt mer uppenbart träder nu vederhäftiga debattörer fram och resonerar utifrån rent konstitionella argument. Senaste exemplet på detta utgör den debattartikel, som de hedervärda riksdagsledamöterna herr Bill och herr Norlén, låtit publicera Svenska Dagbladet.

    I debattartikeln bokstavligen krossas argumenten för de sanslösa förslag, som repubikaner framfört i spåren av sitt debackel, och syftande till att än mer försvaga Statschefens roll även i förhållande till nuvarande konstitution. Till exempel visar man i frågan om åtalsimmunitet att sådan gäller för varje Statschef i Europa och därigenom är en del av de statsrättsliga principer som genomsyrar de statsskicken i de länder, som i ett globalt perspektiv, torde vara de mest rättsäkra. Platt faller alltså det ena efter det andra av republikanernas ogenomtänkta argument.

    De hedervärda riksdagsledamöterna pekar ock på det faktum att de fega republikanerna nu själva synes ha insett sitt debackel, när det gäller att med lögner och ohederlighet bringa Monarkin på fall. Detta sammanfattas på ett mycket upplysande sätt:

    "De flesta republikaner har nog kommit till insikten att det är tämligen utsiktslöst att kortsiktigt vinna folkets stöd för republikens sak. Även efter ett års snålblåst har monarkin ett starkt stöd. I det läget är det förstås betydligt mer begåvat av republikanskt sinnade personer att ifrågasätta olika byggstenar som bär upp monarkin och att allmänt försöka beskriva monarkin som omodern. Då tror man sig långsiktigt kunna undergräva monarkins förankring i samhället. "

    Icke heller nämnda undergrävande torde republikanerna i längden lyckas med. För varje medborgare, som är vid sina sinnens fulla bruk, torde det nämligen stå klart att en Statschef måste ha en statsrättslig roll och en funktion i samhället. Tvärtom torde det i längden, för allt fler, bli uppenbart att Konungens roll, i det allt mer genompolitiserade samhället, måste stärkas. Monarkin ger vårt samhälle en instiution, som står över lismande politikers dagliga käbbel, och som därigenom en annan förmåga, att i sammanhang då samling och enhet krävs, företräda folkflertalet på ett helt annat sätt än en politisk majoritet vilken kanske enbart består i några få ynka procents övervikt om ens det.

    Monarkin kommer att gå stärkt ur de fega republikanernas kampanj, en kampanj som misslyckáts till den grad att de ohederliga och lögnaktiga kampanjmakarna nu enbart har skammen i behåll.

    Leve Monarkin!

    Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

    onsdag 4 januari 2012

    Förtalet mot Konungen

    Alltfler är nu de hedervärda medborgare som tar bladet från munnen och vänder sig emot den smutsiga förtalskampanj som Konungen och Drottningen har utsatts för. En kampanj som torde vara initerad av skamliga och fega republikaner som icke vågar strida med blanka vapen. Dessa republikaner har sedan, på ett helt offatbart sätt, lyckats få media att sprida rent förtal.

    Senast i raden att påvisa detta uppenbara fakta är professor Leijonhufvud, proffesor emerita i staffrätt, som i en mycket upplysande artikel i Svenska Dagbladet ger tydliga exempel på det ohederliga och skamliga förtal som vår Konung och Drottning utsatts för. Professor Leijonhufvud låter framföra följande efter att med tydliga exempel ha påvisat förtalet:

    "Svensk lag innehåller förbud mot förtal. Också medierna har ett sådant straffansvar, särreglerat i grundlag. Det är förtalsbrott vi bevittnar. Brott som riktar sig mot personer som inte gjort något som skulle kunna motivera dessa offentliga avrättningar. Personer som saknar politisk makt och som inte ens har den möjlighet vi andra har att bemöta kränkningar i media.

    Som jurist känner jag en frustration och en djup beklämning. Vårt rättssystem ska garantera skydd för den personliga integriteten. Men här fungerar det inte."

    Då professor Leijonhufvud hör till våra absolut främsta expert på straffrätt kan icke hennes ord viftas bort.

    Bland de personer som smädat Konungen och Drottningen med synnerligen plumpa oförskämdheter nämnes:
    • Åsa Linderborg, verksam på tidningen Aftonbladet
    • Peter Wolodarski, verksam på tidningen Dagens Nyheter
    • Nina Lekander, verksam på tidningen Expressen
    Riksåklagaren bör skyndsamt föranstalta om en förundersökning om förtalsbrott mot ovannämnda personer och andra som gått över gränsen för det som kan tolereras. Även ansvariga utgivare för de tidningar där förtalet spritts bär ett tungt ansvar. Ägarna för dessa tidningar bör därför överväga om det icke vore lämpligast att låta de ansvariga utgivare, som i sina tidningar låtit sprida ogrundat förtal, snarast lämna sina poster.

    I en synnerligen märklig söker en journalist, herr Olsson, gå i svaromål mot professor Leijonhufvuds upplysande inlägg. I sitt anmärkningsvärda alster pläderar herr Olsson för:

    "Det finns goda skäl att de ”offentliga” måste tåla betydligt mer än vanligt folk"

    I detta sammanhang finns anledning att allvarsamt påminna om Herrens åttonde bud:

    "Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa."

    och Luthers katekes förklaring till detta:

    "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa."

    Den som ringaktar detta vår Herres bud må möjligen kunna resonera på det märkliga sätt som herr Olsson gör om att "offentliga" må tåla mera. För alla oss andra framstår dock herr Olssons resonemang som största ohederlighet.

    Den argumentation som herr Olsson, fullständig novis inom juridiken, i övrigt söker föra mot professor Lejonhufvud är så undermålig och att det är en gåta hur han på detta sätt vill exponera sin stora okunskap.

    Herr Olsson har i sitt svaromål i sanning icke gjort sitt intellekt rättvisa.