lördag 21 januari 2012

Den oacceptabla situationen i Malmö

Förliden gårdag begav sig Hans Majestät Konungen till Malmö för att där, tillsammans med statsrådet Ask, på ort och ställe låta informera sig om den bekymmersamma situationen i rikets tredje stad. Våldet har hgär eskallerat på ett sätt som på intet sätt kan accepteras. Att Konungen genom ett besök visar sitt stöd för brottsoffer samt rättsvårdande och polisära myndigheter är av stort värde. Såsom rikets Statschef och alla medborgares främste företrädare, markerar Konungen att vi icke accepterar dessa slemma brottslingars förfärliga gärningar.

Vad denna situation synes handla om är förhärdade brottslingar som ingår i olika syndikat och andra brottsliga sammanslutningar. Sammanslutningar vilka på olika sätt bedriver illegal verksamhet av skilda slag. I denna verksamhet utgör handel med droger otvivelaktigt en del. Dessa förhärade brottslingar kommer ock i konflikt med varandra vilket, som tydligt kunnat beskådas, leder till allt från handgemäng till mord.

Ett av grundproblemen är att strafflagstifningen är alltför vek när det gäller påföljder. Förvisso är alla brott högst förkastliga varför de måste näpsas med vederbörliga straff. Dock finns det otvivelaktigt en skillnad mellan brott begågna utifrån stundens och situtationens händelser och de brott som begås med uttryckligt uppsåt. Stafflagstifiningen synes idag endast vara relevant för förstnämnda kategori av brott.

I fallet av uppsåtliga brott måste straffen skärpas kraftigt utifrån följande principer:
  1. En påföljd livstids fängelse utan möjlighet till benådning införes. Detta straff bör utdömas för de grövsta brotten såsom överlagt mord där varje form av förmildrande omständigheter saknas. I de fall som vi med fasa fått beskåda i Malmö synes denna påföljd vara högst relevant
  2. För alla våldsbrott, narkotikabrott och andra brott som leder till männsikors fördärv bör den dömdes tidigare försyndelser påverka staffsatsen i det att ett strängare straff bör utdömas varje gång en brottsling begår ett brott av ovan nämnt slag. En dubblering av straffet för varje återfallsbrott synes har vara en rimlig ordning.
  3. För egendomsbrott, stöld och därmed likställda brott, bör även här den dömdes tidigare försyndelser påverka strffsatsen. En förlängning av straffet med en trejedel för varje återfallsbrott torde här vara högst rimligt.
Vidare måste det säkerställas att staffångar icke på något sätt kan ägna sig åt brottslig verksamhet då de avtjänar sina rättmätiga straff i rikets fängelser. I fängelserna måste gott uppförande premieras medan klandervärt uppförande måste näpsas på lämpliga sätt.

    4 kommentarer:

    1. Håller med om att ett verkligt livstidsstraff bör finnas, men förstår inte formuleringen "utan möjlighet till benådning". Att förlåta är gudomligt, och lagstiftningen bör inte utformas på ett sådant sätt att detta omöjliggörs.

      SvaraRadera
    2. Håller med ovanstående. Och hur ska en missbrukare straffas? Sverige, med dess ovanligt hårda narkotikapolitik, är ett av få länder som faktiskt bestraffar att ha illegala substaner i blodet. Ska en missbrukare som döms för ringa narkotikabrott få flera år i fängelset pga sitt missbruk?

      SvaraRadera
    3. Livstidsstraff utan benådning skall blott tillämpas för de allra grövsta brotten och är motiverat av flera skäl.

      Ett av dessa skäl är att de som mist nära och kära på grund av ett överlagt missdåd aldrig någonsin kommer att befrias från den smärta denna förlust givit. Det är utifrån detta perspektiv högst rimligt att missdådaren aldrig någonsin mer får njuta frihetens sötma.

      Ett annat skäl är att ett straff likt detta torde vara mer avskräckande.

      Ett tredje skäl är att de som argumenterar för dödsstaffet torde kunna tyglas genom denna straffsats.

      SvaraRadera
    4. Vad gäller staffet för narkotikamissbruk hänvisas till punkten 2 ovan där följande skrivning finns:

      "...som leder till andra männsikors fördärv"

      Således är icke skribenten Anonyms kommentar av den 21 Jan 02:07 PM relevant varvid den kan lämnas utan avseende.

      SvaraRadera