Monarkin går stärkt ur de fega republikanernas kampanj

I takt med att det republikanska debacklet, där man drev en förtalskampanj enbart baserad på kriminella ryktesspridare som enbart ville förtjäna Judaspenningar, blir allt mer uppenbart träder nu vederhäftiga debattörer fram och resonerar utifrån rent konstitionella argument. Senaste exemplet på detta utgör den debattartikel, som de hedervärda riksdagsledamöterna herr Bill och herr Norlén, låtit publicera Svenska Dagbladet.

I debattartikeln bokstavligen krossas argumenten för de sanslösa förslag, som repubikaner framfört i spåren av sitt debackel, och syftande till att än mer försvaga Statschefens roll även i förhållande till nuvarande konstitution. Till exempel visar man i frågan om åtalsimmunitet att sådan gäller för varje Statschef i Europa och därigenom är en del av de statsrättsliga principer som genomsyrar de statsskicken i de länder, som i ett globalt perspektiv, torde vara de mest rättsäkra. Platt faller alltså det ena efter det andra av republikanernas ogenomtänkta argument.

De hedervärda riksdagsledamöterna pekar ock på det faktum att de fega republikanerna nu själva synes ha insett sitt debackel, när det gäller att med lögner och ohederlighet bringa Monarkin på fall. Detta sammanfattas på ett mycket upplysande sätt:

"De flesta republikaner har nog kommit till insikten att det är tämligen utsiktslöst att kortsiktigt vinna folkets stöd för republikens sak. Även efter ett års snålblåst har monarkin ett starkt stöd. I det läget är det förstås betydligt mer begåvat av republikanskt sinnade personer att ifrågasätta olika byggstenar som bär upp monarkin och att allmänt försöka beskriva monarkin som omodern. Då tror man sig långsiktigt kunna undergräva monarkins förankring i samhället. "

Icke heller nämnda undergrävande torde republikanerna i längden lyckas med. För varje medborgare, som är vid sina sinnens fulla bruk, torde det nämligen stå klart att en Statschef måste ha en statsrättslig roll och en funktion i samhället. Tvärtom torde det i längden, för allt fler, bli uppenbart att Konungens roll, i det allt mer genompolitiserade samhället, måste stärkas. Monarkin ger vårt samhälle en instiution, som står över lismande politikers dagliga käbbel, och som därigenom en annan förmåga, att i sammanhang då samling och enhet krävs, företräda folkflertalet på ett helt annat sätt än en politisk majoritet vilken kanske enbart består i några få ynka procents övervikt om ens det.

Monarkin kommer att gå stärkt ur de fega republikanernas kampanj, en kampanj som misslyckáts till den grad att de ohederliga och lögnaktiga kampanjmakarna nu enbart har skammen i behåll.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!