måndag 23 december 2013

Gratulationer på Högtidsdagen

Från detta Forum framföres de allra vördsammaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högt aktade Drottning, Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, på hennes 70:e födelsedag.


Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning

Vår Drottning har nu funnits vid Konungen icke mindre än 37 och ett halvt år. För den yngres generationens medborgare har Drottningen alltid funnits där. Den stora skicklighet med vilken Drottningen utför sitt värv har lett till största respekt och aktning i breda folklager. Drottningens betydelse för Monarkin, dess bevarande och dess stärkande, kan icke överskattas.

Under den tidsepok, 1970-talets första hälft, då Konungen lärde känna Drottningen för att såsmåningom äkta henne fanns illasinnade som inget hellre ville än att störta Monarkin över ända. Konungens högt aktade farfader, Hans Majestät Konung Gustav VI Adolf. med Guds nåde Sveriges Götes och Vendes Konung, Hertig av Skåne, lade genom i sin konungagärning grunden före bevarandet av Monarkin i en tid som blev allt med urartad och värdenihilistisk. Denna uppgift har sedan fullföljts av vår nuvarande Konung som i Drottningen har haft det största stöd.

Genom att äkta Drottningen anslöt ock Konungen till den kosmopolitiska sedvanan att hämta sin gemål utanför landets gränser. Detta har betytt mycket för relationerna till de länder vilka Drottningen räknar som sina hemländer, Förbundsrepubliken Tyskland och Brasilien.

Drottningens djupt engagerade insatser på humanitetens område, för handikappade och för utsatta barn, är ock värd den allra största aktning.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Gud bevare Drottningen!

Leve Drottningen!

söndag 22 december 2013

Lika barn leka bäst

Med största glädje noteras att manifestationen emot främlingsfientlighet och rasism, i Stockholmsförorten Kärrtorp, kunde genomföras utan störningar från våldsamma och vederstyggliga nationalsocialistiska och kommunistiska extremister. Faktum är att anhängarna av nämnda slag av extremistorganisationer, är försvinnande få, dock finns en hårdför kärna vars ledare dock dessbättre till en del nu finns bakom lås och bom på Kronobergshäktet.

Det är utifrån den senaste veckans händelser intressant att något skärskåda några av de avskyvärda organisationer, Svenska Motståndsrörelsen och Revolutionära Fronten, som öppet bespottar vår folkvalda Riksdag och vägrar att hålla sig till de lagar som fattas i nämnda organ.

Om vi börjar med den förstnämnda organisationen, Svenska Motståndsrörelsen, utgörs denna av en öppet rasistisk, nationalsocialistisk, ateistisk, antisemitistisk och republikansk organisation. Dess mål synes vara en "rasren" nordisk republik bestående av Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island samt möjligen ock några av de baltiska staterna. Efter ett maktövertagande är tanken att organisationen skall omvandlas till en Nationalsocialistisk Orden (NSO), vars främsta medlemmar skall utgöra en senat vilken har att utse ledaren.

På sitt internätetsforum (här ges icke någon referens, så kallad länk, då detta Forum hållas rent från sådan lort) hymlas icke det minsta med i föregående stycke angivna egenskaper och karakteristiska som kännetecknar organisationen. Läsning av nämnda forum är så till den grad avskyvärd och beklämmande att ord saknas för att beskriv.

Den andra avskvärda organisationen, Revolutionära Fronten, låter i sin principförklaring klargöra följande:
  1. Revolutionära Frontens grundprinciper/grundstadgar kan aldrig förändras eller upphävas, då de utgör grunden för Revolutionära Fronten som organisation.
  2. Revolutionära Fronten har en socialistisk syn på samhället och strävar efter det klasslösa, förtrycksbefriade samhället. För att detta skall kunna uppnås krävs en revolution.
  3. Revolutionära Fronten kämpar mot kapitalism, sexism, homofobi och rasism/fascism i alla dess former.
  4. Revolutionära fronten erkänner alla kampmetoder och ser fredligt motstånd och revolutionärt våld som lika delar av den revolutionära klasskampen. Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk.
  5. Medlemmar i den Revolutionära Fronten skall följa den linje som beslutats av organisationen. Parollen ”öppenhet i diskussion, enighet i handling” skall vara vägledande.
  6. Allt vårat arbete utgår från våran klassposition. Arbetarklassens kamp är det ytterst relevanta i den socialistiska rörelsen  
Av ovanstående framgår att organisationen är socialistisk, revolutionär, totalitär och våldsbejakande. Att organisationen, likt Svenska Motståndsrörelsen är ateistisk och republikansk torde kunna härledas från dess socialistiska grundsatser.

En närmare analys av de två folkstyrebespottande organisationerna har synnerligen stora likheter. Båda utgår från en totalt svart-vit världsbild där alla som icke delar respektive organisations befängda och människofientliga teser anses ha fel och därför kan bekämpas med våld. Respekt för varje människas unika värde finns icke. Kort sagt båda organisationerna, Svenska Motståndsrörelsen och Revolutionär Fronten, är i högsta grad antihumanistiska rörelser. Noteras kan ock att båda refererar till socialismen.

Det gamla ordstävet - "Lika barn leka bäst" - är i detta sammanhang väl lämpat att beskriva situationen. Det förfärliga och sorgesamma är dock att "lekarana" både innehåller förakt för människovärdet och till sin natur är våldsamma och sker på ett sådant sätt att tredje man kan komma till skada. I grunden är det dock frågan om samma människosyn.

Väkommen lagföring

I en nedanstående anmärkning denna dag berörs den problematik där vederstyggliga nationalsocialistiska och kommunistiska extremister ställer sig över lagen och utövar våld. Nu meddelas att den högst sorgesamma händelsen i Kärrtorp förliden vecka resulterat i att fyra extremister häktats. En kommunistisk extremist, tillhörande den avskyvärda organisationen Revolutionära Fronten, sitter häktad för försök till dråp, i det att han gav sig på en motståndare med ett dödligt vapen. Vidare är trenne nationalsocialistiska extremister, tillhörande den avskyvärda nationalsocialistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen, häktade för våldsamt upplopp.

Det är synnerligen välkommet att de som föraktar och bespottar de lagar som satts upp av folkstyret lagförs. Befinnes de häktade skyldiga kan inget annat komma i fråga än det strängaste straff, som lagen känner för nämnda brott.

Om demonstration och våld

Redaktör Lifvendahl reflekterar denna dag på Svenska Dagbladets Ledarblogg, med anledning av den förestående demonstrationen i Kärrtorp, över demonstrationer och våld. Reflektionen är synnerligen tänkvärd och pekar på det faktum att våld, i sammanhang som dessa, alltid motverkar sitt syfte. Redaktör Lifvendahl konstaterar:

"Rätten att demonstrera är lika viktig som de andra friheter som sammantaget ger begreppet demokrati en verklig innebörd. Och de har betydelse."

Att dess betydelse kan ha för demonstranterna såväl avsedd som oavsedd verkan belyses genom att exemplifiera utifrån de så kallade 4-oktober demonstrationerna, där syftet var att propagera emot socialistiska löntagarfonder, och demonstrationerna i Goteborg år 2001, där syftet var att propagera emot så kallad globalisering. Utifrån detta konstaterar redaktör Lifvendahl:

"Två mycket skilda manifestationer i olika tidsanda, med skilda mål, aktörer, utfall och efterverkningar. I det förra fallet blev det såsom demonstranterna önskade – löntagarfonderna avskaffades. I det senare exemplet skulle gissningsvis flertalet demonstranter som uttryckte missnöje över upplevt demokratiunderskott i EU sannolikt inte säga att saker blivit bättre, men händelserna kom på annat sätt att få rätt långtgående konsekvenser, inte minst för Attac-rörelsen som var en framträdande röst i samhällsdebatten då. Nätverket blev hårt kritiserat efter kravallerna för att inte tillräckligt tydligt ha hållit den autonoma, våldsbejakande vänstern på avstånd, och luften gick ur."

Detta lär oss entydigt att den som verkligen vill göra skillnad och åstadkomma något i avvisandet av mörka krafter, denna gång med ursprung i den vederstyggliga nationalsocialistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen, måste avhålla sig från våldet och vara lika tydliga i avståndstagandet från andra våldsbejakande mörka krafter, de kommunistiska organistationerna AFA och Revolutionära Fronten, som de är i avståndstagandet mot den nationalsocialistiska organisationen.

Slutligen skall med största tydlighet framhållas att i en rättstat där lagarna har sitt ursprung i folkstyret är och förblir våldsmonopolet ordningsmaktens anvar. De som icke håller sig till detta är förkastliga och avskyvärda simpla brottslingar.

fredag 20 december 2013

Två Fursterliga födelsdagar står inför dörren


Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning
 (copyright kungahuset.se)

Instundande måndag, den 23 December, star två Fursterliga födelsedagar inför dörren. Att vår egen högaktade drottning Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, denna dag fyller 70 år torde vara allom bekant. Under den gångna veckan har Hennes Majestäts kommande högtidsdag uppmärksamats på flerfaldiga sätt. Således hölls mottagning på Kungliga Slottet förliden onsdag där Riksdag och Regering, de Kungliga Akademierna, Stockholms Stad samt ett flertal andra organisationer framförde sina hyllningar till Hennes Majestät. Förliden gårdag gavs så en hyllningsföreställning på Oscarsteatern, där hela det Kungliga Huset närvarade.


Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland

Det torde icke vara lika bekant att ävenledes Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, har högtidsdag den 23 December, då Hennes Kejserliga Höghet fyller 60 år. Hennes Kejserliga Höghet kommer att kommer att fira högtidsdagen i sitt Fädernesland Ryssland och Moskva.

Det finns inom Huset Romanov en oenighet rörande vem som är Husets överhuvud och rättmätige arvtagare. Sedan den ryska kyrkans överhuvud, Patriarken av Moskva, innevarande år erkänt Hennes Kejserliga Höghet såsom Husets överhuvud torde allt mer tala för Storfurstinnans rätt. Att Hennes Kejserliga Höghet ävenledes av den ryska statsmakten ses som Husets överhuvud finns allt fler tecken på. Ett av dessa tecken är att Hennes Kejserliga Höghet sedan föregående år är beskyddare för fregatten Jaroslav den Vise, ett högmodernt fartyg i den ryska flottan.

måndag 16 december 2013

Glädjande nyhet från Sachen-Coburg och Gotha

Det meddelas att Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, väntar tillökning. En i sanning mycket glädjerik nyhet.


Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha

Det Hertigliga Huset Sachsen-Coburg och Gotha tillhör Europas mest betydelsefulla och ansedda Furstehus, vilket idag sitter på tronerna i såväl Belgien som Storbritannien (sedan 1917 under namnet Windsor). Det Hertigliga Husets nuvarande huvudgren stammar från Hans Kunglig Höghet Prins Leopold, Hertig av Albany, och yngste son till Drottning Victoria av Storbritannien och Prinsgemålen Albert, vilken var son till Hans Höghet Hertig Ernst I, Hertig av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen.

Ävenledes det bulgariska Konungahuset tillhör nämnda Furstehus. Furstehuset regerade ock i Portugal under åren 1853-1910, dock tillhör icke den nuvarande portugisiske tronpretendenten Hans Kunglig Höghet Hertig Duarte Pio, Hertig av Braganza, Kunglig Prins av Portugal, det ifrågavarande Furstehuset, i det att han stammar från en yngre gren av Huset Braganza. Värt att framhålla är att Furstehuset är vår högaktade Konungs möderneätt och att Konungen är kusin med Husets överhuvud Hans Höghet Prins Andreas, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen. Således är Arvprinsen syssling, eller tremänning, med vår högt värderade Kronprinsessa.

Arvprinsparet residerar i Coburg där Arvprinsen förestår den Hertigliga Familjestiftelsen, Stiftung der Herzog von Sachsen-Coburg und Gotha'schen Familie, vilken bland annat äger och förvaltar omfattande skogsegendomar samt det Hertigliga Sommaresidenset Callenberg, beläget strax utanför Coburg, och slottet Greinburg i Österrike.

söndag 15 december 2013

En glädjerik nyhet inför Jul

Dumheten satt på sin yttersta spets har under senaste år gjort sig gällande när inskränkta skolbyråkrater, med stöd i ett långt ifrån tydligt regelverk, ägnat största möda åt att förhindra att skolan firar jul- och sommaravslutning i Kyrkan. Elever har av värderelativistiska rektorer och andra befattningshavare förvägrats att ta del av vårt synnerligen viktiga kristna kulturarv.

Med största glädje noteras nu att statsrådet Björklund låter föranstalta om förändringar på detta område. Statsrådet låter uttala:

"Jag tycker att vi ska vårda vårt kulturarv. Att fira skolavslutning i kyrkan har på många håll i Sverige skett i generationer. Vill man göra det i olika skolor, så ska det vara klart tillåtet, rektorer ska inte behöva känna att de begår en brottslig handling"

Väl talat statsrådet Björklund, som vidare klargör följande:

"Det blir tillåtet att vara i kyrkan. Man får sjunga psalmer som har ett konfessionellt inslag. En präst kan vara närvarande, och det är klart att en präst ska kunna utföra vissa konfessionella handlingar, som att läsa Julevangeliet".

Med största glädje minns tecknaren av dessa rader alla de skolavslutningar han firat i Kyrkan. Denna glädje måste ock förunnas nuvarande och kommande skolungdom.

Att vårda vårt Kristna Arv, som haft den allra största betydelsen för vårt samhälles utveckling är av största vikt för att förstå såväl vår historia som vår nutid och framtid. Ett nästa naturligt steg i detta är att återinföra kristendomsundervisningen. Icke så att elever med lock och pock skall tilltvingas en tro - tron kan endast uppnås genom inre personlig övertygelse - men Kristendomens stora betydelse och dess sant grundläggande teser om människovärdet, grundat på människan såsom avbild av Gud, är skäl nog.

fredag 13 december 2013

Kommunismens sanna jag

I en av vår världs få kvarvarande kommunistiska implementationer, det människofientliga och vederstyggliga tyranniet Nordkorea, har vi än en gång kunnat se ett exempel på kommunismens sanna jag. Grundläggande för den kommunistiska implementationen är att den alltid styrs av en liten maktelit, vilken ytterst utgår från de av folk- och barnmördaren Lenin teorierna om proletariatets diktatur. I denna teori, som saknar all respekt för den mänskliga individen och som därigenom ock bespottar människovärdet, är grundtesen att människor icke förstår sitt eget bästa utan att dessa hårdhänt och oinskränkt måste styras utifrån den förfärliga högutopiska och kollektivistiska kommunistiska läran.

Det som icke sällan kan studeras i dessa kommunistiska implementationer är att det inom makteliten uppstår motsättningar och intrigspel, ett intrigspel där insatsen består av människoliv. Från den ryska historien vet vi hur den kommunistiske tyrannen Stalin, historiens värste massmördare, vid minsta misstanke om att någon på minsta sätt motsatte sig, eller kritiserade nämnde folkmördare och tyrann, antingen nyttjade lönnmordet eller en summarisk rättegång med påföljande avrättning såsom lösning på problematiken.

I det avskyvärda kommunistiska tyranniet Nordkorea har nu den nye tyrannen och folkmördaren,Kim Jung-un, en vederstygglig snorvalp, låtit avrätta sin ingifte och likaledes blodsbesudlade farbroder Jang Song-Thaek, en av den förre tyrannen Kim Jong Ils allra mest förtrogna lakejer. Få är väl de som torde fälla en endaste tår över Jang Song-Thaeks öde då han i decennier tagit synnerligen aktiv del i det förtryck och de massmord som pågått i Nordkorea allt sedan den avskyvärda kommunistiska implementationens upprättande.

Åter har kommunismens sanna jag kommit i dagen. Må den dag vara nära då den sista kommunistiska implementationen slutligen kan kastas på historiens stinkande sophög!
 

måndag 9 december 2013

Att sopa framför egen dörr

Att sopa framför egen dörr innan man dristar sig att ha synpunkter på någon annans eventuella smuts och brist på renhållning är en synnerligen god regel. Denna regel är uppenbarligen icke känd för redaktör Lindeborg, kulturredaktör på Aftonbladet, som förfastar sig över att statsminister Reinfeldt, för övrigt tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, kommer att representera vårt land på herr Mandelas begravning i Sydafrika. Orsaken till redaktör Linderborgs indignation synes vara att några av statsminsterns företrädare, för 30 år sedan då statsministern var i tjugoårsåldern, måhända uttalat sig korttänkt och rent dumdristigt om situationen i Sydafrika. Hur statsministern skall läggas till last för detta är en gåta och har endast sin förklaring i att redaktör Linderborg icke, i sin stora och vederstyggliga ohederlighet, nyttjar den ogiltiga argumentationsmetoden "guilt-by-association".

Innan redaktör Linderborg skriver någon på näsan och begär ursäkter vore det på sin plats att redakören något reflekterar över sin egen politiska vandel.

Redan år 1981 inträdde redaktör Linderborg i Kommunistisk Ungdom, ungdomsorganisation till Vänsterpartiet Kommunisterna. Vid denna tid hade vårt lands kommunistparti nära och kära relationer med de repressiva kommunistiska förtryckarregimerna i Sovjetunionen och Östeuropa. Tyranniet Nordkorea lovordades och diktaturen Kuba höjdes till skyarna samtidigt som allsköns socialistiska förtryckarregimer i den så kallade "tredje världen" sågs som föredömen medan verkligheten var att de genom socialistiska experiment ruinerade redan fattiga nationer.

Vidare vet vi att redaktör Linderborg, från sin plats på Aftonbladets kultursida, gång efter annan med största möda propagerar för och träder i försvar för kommunismen. En lära, som enligt historiens entydiga dom, alltid lett till förtryck och människoförakt. Icke ens rörande en av historiens värsta massmördare, tyrannen Stalin, förmår redaktör Linderborg att helt ta bladet från munnen.

Så ynkligt och så kränkande mot alla de miljontals människor, som fallit offer för kommunismens våldsamma förtryck!

Med vilken rätt kan redaktör Linderborg, utifrån de sakförhållanden som kortfattat beskrivs ovan, kritisera och begära ursäkter från statsministern för något han icke varit delaktig i?

Redaktör Linderborg borde börja med att sopa bort den kommunistiska lort och smuts som hon har framför sin egen dörr innan hon begär något av andra.

Redaktör Linderborg borde i sanning skämmas!

söndag 8 december 2013

Till Konstitutionens försvar

Redaktör Andersson, chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Folkbladet och ofta känd för sunda och kloka synpunkter, kritiserar nu det tilltag som oppositionen är i färd med att iståndsätta genom att mixtra med Konstitutionen och öppet obstruera mot en saklig juridisk prövning. Tydligheten i redaktör Anderssons kritik går icke att ta miste på i det att han uttalar:

"Man har visat sin åsikt tydligt och bråkat med moderater och folkpartister. Så långt är allt väl. Men när riksdagsförvaltningen, som jag har väldigt stor respekt för, gör en sådan här juridisk bedömning, så bör man inte gå vidare av respekt för riksdagsförvaltningen och riksdagen."

Redaktör Andersson fortsätter:

"Man måste ta hänsyn till riksdagsförvaltningen. Det är inte värdigt att hålla på hur länge som helst, det är ett lätt haveristiskt drag."

Väl talat herr Andersson!

Konstitutionen är till för att bringa stadga och stabilitet till Riksstyrelsen och därigenom skänka harmoni till hela vårt samhälle. Om nu Socialdemokratiska Arbetarpartiet, som suktar efter att besätta statsministerämbetet efter nästa val, kunde inse detta har man en möjlighet att visa sin respekt för Konstitutionen och på det sätt med vilket konstitutionella frågor skall hanteras. I annat fall drar man största skam över sig. 

Renhållningen i Vänsterpartiet

I en anmärkning på detta Forum den 7 april innevarande år berördes hur en i Vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster (f.d. Kommunistisk Ungdom), förtroendevald yngling, herr Allard, synbarligen full av förakt för folkstyre och yttrandefrihet, jämförde ordföranden i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, herr Löfven med tyrannen Hitler. Detta tilltag möttes enbart av pliktskyldig kritik från det före detta Kommunistparitets ledning. Någon ånger i sammanhanget kunde icke noteras.

Någon uteslutning var det icke tal om. Vi vet ock att en förtroendevald i Norrbotten, en herr Fors, ledamot av såväl kommun- som landstingsfullmäktige, vilken uttryckt åsikter, som utgår från samma mot folkstyre och yttrandefrihet riktade tankegods som herr Allard, fått hållas. Icke heller i sistnämnda fall har någon uteslutning varit aktuell.

Att vänsterpartiet, som intill 1992, under namnet Vänsterpartiet Kommunisterna, var såta vänner till realsocialismens avskyvärda diktaturer i Sovjetunionen och Östeuropa, icke förmår att hålla rent mot de krafter som föraktar folkstyre och yttrandefrihet kan enbart ha den förklaringen att partiet alltjämt är fullt av dem som beundrar kommunismen och dess människofientliga verk. När det gäller renhållningsarbete synes Vänsterpartiet i det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna ha en överman, icke så att sistnämnda parti saknar smuts men man verkar ändock vara något mer framgångsrik i avlägsnandet av den allra mest uppenbara lorten.

Nu har dock till och med Vänsterpartiet ledning tvingats att agera emot den unge herr Allard.
Den av kommunistiskt och stalinistikt tankesätt fullsändigt förblindade herr Allard dristade sig nämligen att på forumet Ansiktsboken (eng.Facebook) uttrycka sin uppskattning för den kommunistiska terroristorganisationen Revolutionär Fronten - en organisation som öppet bekänner våldet som politiskt vapen. Detta gjorde att måttet var rågat även för Vänsterpartiets ledning, vilken nu slutligen och synnerligen senfärdigt låtit utesluta herr Allard.

Det finns dock all anledning att ifrågasätta Vänsterpartiets uppriktighet i inställningen till den avskyvärda terroristorganisationen Revolutionära Fronten, en organisation som nyligen fick såväl dödsbringande vapen som brandbomber beslagtagna. Så sent som den 9 november innevarande år arrangerade Vänsterpartiet en demonstration i Göteborg gemensamt med terroristorganisationen Revolutionära Fronten. Sida vid sida marscherade här vänsterpartister tillsammans med kommunistiska terrorister.

Ovannämnda tilltag, demonstrationen i Göteborg, kan jämföras med att något av de övriga riksdagspartierna skulle göra gemensam sak med det nationalsocialistiska Svenskarnas Parti och ägna sig åt gemensamma åsiktsyttringar tillsammans med detsamma.

Vilket ynkligt och avskyvärt hyckleri!

Slutsatsen kan icke bli någon annan än att det avskyvärda och människofientliga kommunistiska och stalinistiska tankegodset, som följt vänsterpartiet (f.d. kommunistpartiet) sedan dess bildande år 1917, alltjämt smutsar partiet. Hade partiet haft en uppriktig önskan att göra sig av med denna lort skulle gemensamma åsiktsyttringar med kommunistiska terrororganisationer icke ske!
 

lördag 7 december 2013

Herr Eriksson spottar på Konstitutionen

Den fråga där talmannen, utifrån en juridisk bedömning av Riksdagsordningen, funnit att ett yrkande rörande rikshushållningen icke kan tas upp har nu nått konstitutionsutskottets bord. Då vår, i detta avseende ynkligt fattiga, Konstitution icke innehåller någon Författningsdomstol är det lismande politiker, förblindade av politisk egennytta, i konstitutionsutskottet som har att avgöra tolkningen av Riksdagsordningen. I detta sorgesamma exempel blandas lagstiftande makt med dömande makt på ett sätt som är största skam för en rättstat.

Saken blir icke bättre av att ordföranden i konstitutionsutskottet, den i fråga om konstitutionella principer fullständigt okunnige, herr Eriksson menar att talmannen bröt mot praxis genom att besluta i enlighet med den utlåtande som lämnats av Riksdagens jurister, det vill säga av sakkunskapen. Herr Eriksson, en lismande politiker utan sakkunskap, avslöjar här sitt förakt för Konstitutionen genom att avvisa en juridisk tolkning av densamma.

Det är högst upprörande att den institution, konstitutionsutskottet, som har som uppdrag att tolka Konstitutionen spottar på densamma. Den juridiskt okunnige, ja här torde vi kunna gå så långt att vi säger fullständigt juridiskt och konstitutionellt obildade, herr Eriksson är genom sitt agerande en stor skam för både Riksdag och det utskott han satts att leda.

En översyn av Konstitutionen i avsikten att förse densamma med en Författningsdomstol är synnerligen angelägen. Regeringen bör ofördröjligen föranstalta om inledande av detta synnerligen viktiga och för rättstaten fundamentala arbete.
 

fredag 6 december 2013

Herr Mandela avliden


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sverige Konung, Hertig av Jämtland, med herr Mandela.

Den förre sydafrikanske presidenten och Serafimerriddaren, herr Mandela, har avlidit i en aktningsvärd ålder av 95 år. Herr Mandela tillhörde en morganatisk gren av det sydafrikanska Furstehuset Thembu. Hans farfaders fader var Konung Ngubencuka

Herr Mandela tillhör tvivelsutan en av världshistoriens stora humanister och hans betydelse för att den synnerligen komplexa sydafrikanka problematiken kunde lösas utan blodspillan går icke att överskatta. Sorgesamt är att hans efterträdare icke förmått att leva upp till sin landsfaders höga ideal.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sverige Konung, Hertig av Jämtland, låter med anledning av herr Mandelas frånfäller uttala:

"Det är med stor sorg jag och min familj har mottagit beskedet att förre presidenten i republiken Sydafrika, Nelson Mandela, har gått bort.

Som president var han en varmhjärtad, hängiven och beundrad statsman.

Drottningen och jag hade förmånen att träffa honom vid vårt statsbesök till Sydafrika 1997 och det var en stor glädje för oss att se honom och hans fru här som våra gäster två år senare. Vid dessa tillfällen gjorde han djupa, varma och bestående intryck på oss. Jag minns Nelson Mandelas extraordinära karisma."


Herr Mandela, bärande Serafimerorden, tillsammans med Hans Majestät Konungen.

torsdag 5 december 2013

Konstitutionens svaghet

En ny påminnelse om konstitutionens svaghet meddelas oss idag då det framgår att en ohelig allians, ohelighetsalliansen, bestående av det vilsna Socialdemokratiska Arbetarpartiet, det högröda Vänsterpartiet (tidigare kommunistparti), det naiva Miljöpartiet och det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna öppet bespottat och hånat vår Konstitution.

Rikets Konstitution utgöres dels av Regeringsformen, Successionsordningen, Tryckfrihetsförordningen samt Yttrandefrihetsgrundlagen och dels av Riksdagordningen. Gemensamt för dessa författningar är att de innehåller en särskild ordning för förändring. I fallet med de fyra förstnämnda krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan för ändring. Förändring av den sistnämnda, Riksdagsordningen, kan ske på samma sätt som förstnämnda författningar men ock genom kvalificerad majoritet, krävande tre fjärdedels majoritet.

Hur svagt skyddet för vår Konstitution är framgår av det sorgesamma förfarandet vi kunnat beskåda denna dag. Talmannen har efter konsultation med juridisk sakkunskap funnit att ett yrkande från ohelighetsalliansen icke står i överenstämmelse med Riksdagsordningen. Då vår Konstitution, i sin ynkliga svaghet, saknar en Författningsdomstol gäller ordningen att Talmannens beslut kan överpövas av Konstitutionsutskottet. I Konstitutionsutskottet, vilken i praktiken utgöres av lismande politiker som blott och bart gör överväganden utifrån den partiegoistiska agendan, har ohelighetsalliansen. Svårare än på detta sätt är det således icke att åsidosätta Konstitutionen.

Det högst allvarliga i detta består i att en konstitutionell fråga beblandas med en fråga som rör rikshushållningen. Två frågor som i sak icke har med varandra att beställa. Det är helt och fullständigt orimligt att tolkningen av en viktig konstitutionell princip sker politiska överväganden och icke utifrån en strikt juridisk tolkning.

I varje stat, som förstår att lagstiftande, verkställande och dömande makt, måste skiljas åt finns en Författningsdomstol vilken utifrån ett juridiskt förfarande prövar ett politiskt besluts överenstämmelse med Konstitutionen. Är icke politikerna nöjda med utslaget faller det på dessa att söka ändra Konstitutionen i laga ordning. Här tillåtes således icke det slag av konstitutionellt mixtrande och trixande vi kunnat beskåda.

Att det högröda Vänsterpartiet, det naiva Miljöpartiet och det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna icke förstått betydelsen av en Konstitution är måhända för mycket att begära men att det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, förvisso vilset, inlåter sig i det smutsiga verk som skett denna dag är en synnerligen stor skam.

tisdag 3 december 2013

Likriktningen konsekvens

Under efterkrigstiden och i det värv dåvarande, inom vissa områden av högröd socialism anfrätta, socialdemokratiska regeringar ägnade sig åt ingick likriktningen av skolväsendet. I den socialistiska jämlikhetens tecken bortsågs från såväl människors högst olika personliga egenskaper som samhällets stora komplexitet. Allt skulle - i den utopiska och socialistiska jämlikhetens tecken - stöpas i samma form. Till verklighetens mångfärgade mosaik togs igen hänsyn.

Ett skolväsende utformat för verklighetens mångfasetterade behov bestående av småskolor, folkskolor, realskolor, läroverk, yrkesskolor, seminarier, högskolor och universitet bespottades av den utopiska socialistiska jämlikhetens profeter. Den likriktade grundskolan skapades, praktiska och teoretiska utbildningar trängdes, trots sin synnerligen olikartade karaktär in under gymnasieskolans hatt och all eftergymnasial utbildningsverksamhet gavs högskolas och universitets status. Att nämnda förändringar slog kvalitet och bildningsideal i spillror är ställt utom allt tvivel.

Vidare förintade dekadensens, normlöshetens och värdenihilismens ideal, vilka förpestade samhället under 1960- och 1970-talen, respekten för såväl erfarenhet som de äldre personer som var bärare av såväl kunskapsideal och kulturarv. Allt skulle ifrågasättas i utopiska och socialistiska jämlikhetens tecken. Ifrågasättande värderades skyhögt över förmedling av kunskap.

Ett exempel på en följd av normlöshetens och ifrågasättandes evangelium lyfts fram av docent Fredriksson, vid Stockolms Universitet, som påpekar:

"Vi ser att svenska elever tenderar att komma sent till skolan oftare än elever i andra länder. Det har självklart med attityder att göra. Det finns ett ömsesidigt samband: motiverade elever tenderar att få bättre undervisning samtidigt som god undervisning ger mer motiverade elever, säger han."

En konsekvens av ovanstående socialistiska rasering av bärande samhällsideal var att läraryrket degraderades. Följden var att de som ivrade för förmedling av kunskap under solida pedagogisa former ratade läraryrket. Kraven på att antagas för lärarutbildning gjordes allt mer mediokra för att under det senaste decenniet fullständigt krackelera. Läraryrket blev allt mindre ansett med den naturliga följden att detta viktiga yrke, som tidigare givit en god inkomst, i det närmaste kommit att förvandlas till ett så kallat låglöneyrke.

Utifrån det som beskrives ovan kan man på intet sätt förvånas över det senaste resultatet i den så kallade Pisa-studien, där en förfärande utveckling av de resultat som skolväsendet producerar. Dessvärre är det få av de lismande politikerna, som besvärar sig med att reflektera över grundorsaken till problematiken. Istället bjäbbas det på ett sätt som för tankarna till sandlådan.

Förvisso är de reformer som införts för att fokusera på kunskap istället för på ifrågasättande och de anstalter som gjort för att höja läraryrkets status steg i rätt riktning. Dock vågar icke vår Regering, med det ansvariga statsrådet Björklund, nalkas problematikens rot, den på utopiska och socialistiska jämlikhetsideal förankrade likriktningen.

Oppositionen är en värre ute, då den hela tiden påstår att det hela är en så kallad resursfråga och icke en fråga om utbildningsideal och den mångfasetterade behovsbild som skolväsendet har att möta. De socialister, som icke gör annat än att gapa efter skattehöjningar, borde ta del av Pisa-rapporten där det bl.a. framgår att den så kallade lärartätheten ökad med 10 procent sedan år 2000 samtidigt som medlen för skolväsendet ökat med 15 procent under samma period. Nämnda förhållanden pekar i sanning mot att det hela är något annat än en så kallad resursfråga, som enkelt kan lösas genom höjandet av skatter.

Först när rent hus göres med den destruktiva likriktning, som påbörjades för 50 år sedan, kan den stora problematik, som kännetecknar vårt viktiga skolväsende, lösas.