En ny påminnelse om konstitutionens svaghet meddelas oss idag då det framgår att en ohelig allians, ohelighetsalliansen, bestående av det vilsna Socialdemokratiska Arbetarpartiet, det högröda Vänsterpartiet (tidigare kommunistparti), det naiva Miljöpartiet och det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna öppet bespottat och hånat vår Konstitution.
Rikets Konstitution utgöres dels av Regeringsformen, Successionsordningen, Tryckfrihetsförordningen samt Yttrandefrihetsgrundlagen och dels av Riksdagordningen. Gemensamt för dessa författningar är att de innehåller en särskild ordning för förändring. I fallet med de fyra förstnämnda krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan för ändring. Förändring av den sistnämnda, Riksdagsordningen, kan ske på samma sätt som förstnämnda författningar men ock genom kvalificerad majoritet, krävande tre fjärdedels majoritet.
Hur svagt skyddet för vår Konstitution är framgår av det sorgesamma förfarandet vi kunnat beskåda denna dag. Talmannen har efter konsultation med juridisk sakkunskap funnit att ett yrkande från ohelighetsalliansen icke står i överenstämmelse med Riksdagsordningen. Då vår Konstitution, i sin ynkliga svaghet, saknar en Författningsdomstol gäller ordningen att Talmannens beslut kan överpövas av Konstitutionsutskottet. I Konstitutionsutskottet, vilken i praktiken utgöres av lismande politiker som blott och bart gör överväganden utifrån den partiegoistiska agendan, har ohelighetsalliansen. Svårare än på detta sätt är det således icke att åsidosätta Konstitutionen.
Det högst allvarliga i detta består i att en konstitutionell fråga beblandas med en fråga som rör rikshushållningen. Två frågor som i sak icke har med varandra att beställa. Det är helt och fullständigt orimligt att tolkningen av en viktig konstitutionell princip sker politiska överväganden och icke utifrån en strikt juridisk tolkning.
I varje stat, som förstår att lagstiftande, verkställande och dömande makt, måste skiljas åt finns en Författningsdomstol vilken utifrån ett juridiskt förfarande prövar ett politiskt besluts överenstämmelse med Konstitutionen. Är icke politikerna nöjda med utslaget faller det på dessa att söka ändra Konstitutionen i laga ordning. Här tillåtes således icke det slag av konstitutionellt mixtrande och trixande vi kunnat beskåda.
Att det högröda Vänsterpartiet, det naiva Miljöpartiet och det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna icke förstått betydelsen av en Konstitution är måhända för mycket att begära men att det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, förvisso vilset, inlåter sig i det smutsiga verk som skett denna dag är en synnerligen stor skam.
Rikets Konstitution utgöres dels av Regeringsformen, Successionsordningen, Tryckfrihetsförordningen samt Yttrandefrihetsgrundlagen och dels av Riksdagordningen. Gemensamt för dessa författningar är att de innehåller en särskild ordning för förändring. I fallet med de fyra förstnämnda krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan för ändring. Förändring av den sistnämnda, Riksdagsordningen, kan ske på samma sätt som förstnämnda författningar men ock genom kvalificerad majoritet, krävande tre fjärdedels majoritet.
Hur svagt skyddet för vår Konstitution är framgår av det sorgesamma förfarandet vi kunnat beskåda denna dag. Talmannen har efter konsultation med juridisk sakkunskap funnit att ett yrkande från ohelighetsalliansen icke står i överenstämmelse med Riksdagsordningen. Då vår Konstitution, i sin ynkliga svaghet, saknar en Författningsdomstol gäller ordningen att Talmannens beslut kan överpövas av Konstitutionsutskottet. I Konstitutionsutskottet, vilken i praktiken utgöres av lismande politiker som blott och bart gör överväganden utifrån den partiegoistiska agendan, har ohelighetsalliansen. Svårare än på detta sätt är det således icke att åsidosätta Konstitutionen.
Det högst allvarliga i detta består i att en konstitutionell fråga beblandas med en fråga som rör rikshushållningen. Två frågor som i sak icke har med varandra att beställa. Det är helt och fullständigt orimligt att tolkningen av en viktig konstitutionell princip sker politiska överväganden och icke utifrån en strikt juridisk tolkning.
I varje stat, som förstår att lagstiftande, verkställande och dömande makt, måste skiljas åt finns en Författningsdomstol vilken utifrån ett juridiskt förfarande prövar ett politiskt besluts överenstämmelse med Konstitutionen. Är icke politikerna nöjda med utslaget faller det på dessa att söka ändra Konstitutionen i laga ordning. Här tillåtes således icke det slag av konstitutionellt mixtrande och trixande vi kunnat beskåda.
Att det högröda Vänsterpartiet, det naiva Miljöpartiet och det populistiska nationalistpartiet Sverigedemokraterna icke förstått betydelsen av en Konstitution är måhända för mycket att begära men att det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, förvisso vilset, inlåter sig i det smutsiga verk som skett denna dag är en synnerligen stor skam.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar