måndag 31 oktober 2011

Bekymmersamt för svenska journalister i Etiopien

Länge var Etiopien ett av Afrikas mest framstående stater som ock undgick 1800-talets europeiska kolionisation. Kristendomen infördes i detta land redan på 300-talet vilket torde vara en del av förklaringen och redan vid denna tid kan ursprunget för Abessininen, den stat som idag bär namnet Etiopien, skönjas.
Landets härskare bar titeln Negus Negeasti vilket kan översättas med Konungarnas Konung och brukar i rang jämföras med kejsare, och räknas såsom ättling till Konung Salomo och Drottingen av Saba. Landets historia är således synnerligen lång och saknar i detta avseende få motstycken i världen.

Efter ett visst sönderfall under 1800-talets första hälft kunde landet åter förenas år 1853. År 1930 besteg Hans Majestät Kejsar Haile Selassie den uråldriga abessinska tronen. Under perioden 1936 till 1941 var Abessinen ockuperat av Italien, under ledning av dess dikator Mussolini, en av den svarte satans allra trognaste lakejer.


Hans Majestät Kejsar Haile Selassie av Etiopien

Landet kom under efterkrigstiden att utvecklas i en modern riktning även om svår hungersnöd tidvis härjade. Under 50- och 60-talet utvecklades när förbindelser med vårt eget land och många var de svenskar som tjänaade i landet. Allt tog en ända när en kommunistisk överstelöjtnant, tyrannen Mengistu, en trogen lakej till den röde satan, år 1974 genomförde en statskupp och avsatte Kejsar Haile Selassie. År 1975 lätt tyrannen Mengistu mörda kejsar Haile Selassi. År 1991 hade landet fått nog av det kommunistiska tyranniet varvid Mengistu störtades och tvingades att fly till Zimbabwe, där han fortfrande befinner sig skyddad av den blodsbesudlade dikatorm Mugabe.

Sedan störtandet av den röde satans lakejer år 1991 har landet styrts av försteministern Meles Senawi. Trots att Senawi regim icke kan jämföras med tyrannen Mengistus regim har icke full rättsäkerhet kunnat upprättas vilket det nu pågående fallet med de svenska journalisterna, herrarna Perssons och Schibbye, med all tydlighet visar. Dessvärre ser situationen för nämnda journalister mycket bekymmersam ut. Att de vid något tillfälle låtit sig avbildas med vapen lär ligga dem till stor last, oavsett under vilket sammanhang dessa bilder togs. Då full rättsäkerhet icke råder i Etiopien är risken stor att dessa "bildbevis" användes för att få tillstånd en fällande dom. Att dessa journalister skulle vara lierade med någon väpnad terroristisk organisation förefaller, utifrån de uppgifter som finns vid handen, mycket långsökt. Det mesta talar istället för att det hela är en propagandistisk process.

Det inträffade visar att en journalist i varje situation måste taga sig tillvara och alltid agera utifrån ett yrkesetiskt klanderfritt sätt. I detta har dessvärre de två journalisterna brustit om det är så att de vid något tillfälle låtit sig fotograferas med vapen, om än detta skett utan underliggande mening.

För Etiopien synes den bästa lösningen vara att snarast återupprätta den mer än tusenåriga Monarkin och under en kejsares beskydd upprätta en konstitionell rättstat byggd på makdelningens principer. Närmaste pretendent till tronen torde vara Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien, sonson till Kejsar Haile Selassie.


 Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien  

Gratulationer på 95 årsdagen

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg

Från detta forum framföres i ödmjukhet de allra hjärtinnerligaste gratulationer till den Kungliga Familjens äldste manlige medlem Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg, Kommendör med Stora Korset av Nordstjärneorden, Riddare av Elefantorden, född Prins av Sverige och förutvarande Hertig av Dalarna, på hans 95:e födelsedag.

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg med maka Grevinnan Gunilla Bernadotte af Wisborg, född Grevinna Wachmeister af Johannishus

Greven är en högt aktad medlem av den Kungliga Familjen och deltar, sin höga ålder till trots, alltfort i familjehögtider av olika slag. Således deltog Greven i firandet av vår högaktade Konungens 65:e födelsedag förliden vår och var ock en av de mest förnämsta gästerna vid det storartade Tronföljarbröllopet. Det synes som att såväl Konungen som Kronprinsessan står Greven nära.

Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg med maka Grevinnan Gunilla Bernadotte af Wisborg, född Grevinna Wachmeister af Johannishus, i samband med Tronföljarbröllopet förutvarande år.

I samband med sitt först giftermål 1946 med Kerstin Wijkmark förlorade Greven enligt Succetionsordningen arvsrätten till tronen och därmed enligt hävd förbundna titlar såsom Kunglig Höghet, Prins av Sverige samt Hertig av Dalarna. Giftermålet gillades icke av Konung Gustaf V men här må för tydlighets skull framhållas, vilket populärlitteraturen ibland totalt missuppfattat, att Greven skulle fått avlägga sina titlar även om äktenskapet vunnit Konung Gustaf V's samförstånd. Successionsordningen vid denna tid stipulerade att arvsberättiga person icke fick ingå äktenskap med enskild svensk mans dotter, vilket var fallet. I det fall Konung Gustaf V gillat giftermålet kunde Greven, likt sin farfaders broder Prins Oscar, tilldelats titeln Prins.

Storhertiginnan Charlotte av Luxemburg upphöjde den 2 juli 1951 dåvarande herr Carl Johan Bernadotte till Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg. Samma upphöjelse vederfors Grevens broder, dåvarande herr Sigvard Bernadotte samt Grevens kusin, dåvarande herr Lennart Bernadotte. Titeln är ärvtlig på manssidan och skapades först för Grevesn farfaders broder Prins Oscar Bernadotte den 2 februari 1892. I detta sammanhang må nämnas att Storhertiginnan Charlotte var halvsyssling med Konung Gustaf VI Adolf.

Greven tillhör de sista som har nära blodsband med historiska personer från tiden före det första världkriget. Exempelvis är Greven enda kvarlevande barnbarns barn till Drotting Victoria, Drottning av Storbrittanien och Irland, Kejsarinna av Indien. Studerar man Grevens antavla fyraled bakåt finner man icke mindre än 11 regerande furstar, en kejsare, tre konungar, en regerande drottning, två storhertigar två hertigar samt en regerande furste enligt följande sammanställning:

Första ledet

Grevens fader Konung Gustaf VI Adolf, Sveriges Konung, Hertig av Skåne

Andra ledet

Grevens farfader Konung Gustaf V, Sveriges Konung, Hertig av Värmland

Tredje ledet

Grevens farfaders fader Konung Oscar II, Sveriges och Norges Konung, Hertig av Östergötland

Grevens farmoders fader Storhertig Fredrik II, Storhertig av Baden

Grevens morfaders moder Drottning Victoria, Drottning av Storbrittanien och Irland Kejarinna av Indien

Fjärde ledet


Grevens farfaders farfader Konung Oscar I, Sveriges och Norges Konung, Hertig av Södemanland


Grevens farfaders morfader Furst Vilhelm, Furste av Nassau-Weilburg, Hertig av Nassau


Grevens farmoders farfader Storhertig Leopold, Storhertig av Baden


Grevens farmoders morfader Kejsar Vilhelm I, Tysklands Kejsare, Konung av Preussen


Grevens morfaders faderfader Hertig Ernst I, Hertig av Sachsen-Coburg och Gotha


Grevens modermoders morfader Hertig Leopold IV, Hertig av Anhalt-Dessau

söndag 30 oktober 2011

Värderelativism och Afghanistan

I dagen Svenska Dagblad finnes en artikel, författad av en besynnerlig samling personer, vars syfte är att misskreditera regeringens hantering av frågan i Afghanistan.

Huvudbudskapet i artikeln synes vara att det icke finnes en tillräckligt fast tidsplan för tillbakadagrandet av de svenska armestidskrafterna ifrån Afghanistan. Hela resonemanget faller på sin egen orimlighet då frågan om de internationella styrkornas tillbakadragande noga måste utvärderas i förhållande till den beskymmersamma situationen i Afghanistan. Man kan med fog fråga sig om den besynnerliga samlingen av artikelförfattare också såsom sin mening har att t.ex. andra världskriget skulle avslutas efter en tidstabell och icke efter det att tyrannen Hitler besegrats.

I Afghanistan härskade förut en regim av medeltida mörkermän, vars grymhet tog sig många blodiga och människofientliga uttryck och i vars övertygelse det även ingick att förvägra flickebarn skolundervisning. Samtidigt upplät denna regim av medeltida mörkermän sitt territorium som bas för förhärdade terrorister, som den nu mera slutgiltigt näpste massmördaren bin Ladin.

Det är förunderligt att den besynnerliga samlingen av artikelförfattare inte bättre vill stödja det afghanska folket i dess kamp för en utveckling i civilisatorisk riktning. Dock förvånas man icke när man något analyserar namnen på artikelns författare. Denna samling av personer kan sammanfattningsvis beskrivas som värderelativister för vilka gott och ont synes vara ett i det närmaste okänt begrepp.

Här återfinnes exempelvis fru Theorin, som under det kalla krigets dagar var fullständigt oförmögen att skilja mellan gott och ont och allt som oftast icke gjorde någon skillnad på den fria västvärlden och den röde satans lakejer i Moskva. Här återfinnes även förre talmannen herr Pettersson och förre ambassadören herr Ferm, även dessa personer som under det kalla krigets hade svårt att skilja mellan gott och ont.

Ytterst beklämmande är ock att den extreme liberalteologen ärkebiskopen emeritius doktor Hammar än en gång ger sig in på områden han borde undvika.

lördag 22 oktober 2011

Förtroendet för herr Juholt näst intill obefintligt

Svenska Dagbladet låter idag meddela resultatet av en undersökning, genomförd av det aktningsväda institutet SIFO, varav framgår att förtroendet för herr Juholt, socialdemokratiska arbetarepartiets ordförande, nu synes vara lägre än någonsin tidigare. Blott 15 procent av de tillfrågade säger sig ha störst förtroende för herr Juholt som statsminister.

Det hela är på intet sätt förförvånade och lär icke enbart ha sin grund i det slarv och den underlåtenhet herr Juholt visat prov på i samband med hyres-, bil- och reseersättningar. En annan grund till det remarkablet låga förtroendet torde vara den stora oskicklighet med vilken herr Juholt bedrivit sitt ledarskap på, en oskicklighet som även högst sannolikt leder till ett stor missnöje lång in i de egna leden.

Det synes nu allt mer klart att herr Juholt, i en jämförelse med sina företrädare, av vilka en del varit högst begåvade men förslösat denna sin begåvning på socialismens sak, är, för att uttrycka det klart, helt inkompent att axla det ansvar han anförtrotts och än mindre att inneha statsministeposten.

Det är i sanning märkligt att ett parti, som i långerliga tider innehaft ett av rikets högsta ämbeten, statsministerposten och alltfort, inför väljana, gör anspråk på att bestätta denna, icke bättre fårmår att hitta en lämpligare kandidat.

torsdag 20 oktober 2011

Den libyske tyrannen näpst

Så nås vi idag av nyheten att den libyske tyrannen Gaddaffi nu slutgiltigt näpsts, sannolikt under ett flyktförsök från sitt sista blodsbesudlade fäste, staden Sirte. Även om det hade varit att föredra om tyrannen fångats levande, så att han kunnat lagföras och näpsas med laga dom, torde de vara få som fäller en tår för den hädanfärd tyrannen nu mött då han under 42 år varit en ofattbart grym plågoande för hela det libyska folket.

Tyrannen Gaddaffis regim var från allra första början illegitim och avskyvärd. Det det libyska folket nu behöver är en stabil och lugn utveckling. I ett första steg bör därför det legitima statsskick, Monarkin, som rådde 1969 återupprättas genom uppsättande av Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed El Senussi på den libyska tronen såsom ett första steg i stabiliserandet. Efter detta bör fria val till en lagstiftande församling hållas vilken har att upprätta en konstitution.

Konungariket Libyens vapen

Från det spanska exemplet vet vi att ett återupprättande av Monarkin är ett mycket gott sätt att återupprätta stabilitet och rättsäkerhet.

fredag 14 oktober 2011

Herr Juholt stannar i sitt uppdrag

Så har då herr Juholt meddelat att han avser att kvarstanna på uppdraget såsom ordförande för socialdemokratiska arbetarepartiet. Även nämnda partis så kallade verkställande utskott har idag uttalat sitt stöd för herr Juholt. Detta är givetvis en intern fråga för partiet och det vore här förmätet att ha några som helst synpunkter. Dock torde det vara klart att detta ärendes utgång måste betraktas såsom taktiskt betydelsefullt för partiets motståndare då herr Juholts anseende inom överskådlig tid är solkat, något som kommer att ligga honom till stor last i kommade val.

Icke heller gällande åklagarens beslut angående förundersökning, gällande brottet bedrägeri, kan något invändas i sak. Brottet kräver att uppsåt kan visas vilket torde vara svårt utifrån det Riksdagens regelverk som åklagaren hävisar till. Här måste skyndsamt vidtagas åtgärder för att rätta bristerna i regelverket, då det icke får förekomma några tveksamheter i detta. Ytterst gäller detta varje politikers här.

Oavsett den rent rättsliga hanteringen visar denna fråga, likväl som herr Juholts övriga verk sedan han tillträdde sitt uppdrag, på hur olämplig herr Juholt skulle vara att inneha statsministerämbetet. Denna olämplighet kan sammanfattas i följande punkter:
  • Herr Juholt har visat på ett mycket oskickligt ledarskap och stor brist på konsekvens. Vi har sett detta såväl i Libyenfrågan som i debaklet kring den så kallade "skuggbudgeten".
  • Herr Juholt har visat på såväl store slarvighet som oacceptabel underlåtenhet att följa de regelverk, om än något bristfälliga, som finns.
Utöver detta kommer att herr Juholt i sin retorik är en lismare av största mått, en lismare som måhända kan vinna vissa poäng i demagogi men som i längden riskerar att falla mycket djupt i både anseende och trovärdighet.

måndag 10 oktober 2011

Herr Juholt bör tillfälligt träda tillbaka

Idag har det synnerligen extraordinära inträffat att beslut fattats om inledande av förundersökning, avseende bedrägeribrott, mot ordföranden för ett av rikets ledande poltiska partier, herr Juholt. Aldrig tidigare har i riket någon så högt uppsatt politisk företrädare på detta sätt misstänkts för ett så allvarligt brott. Det misstänkta brottet är ock högst anmärkningsvärt i det att det är relaterat till herr Juholts agerande såsom politiskt förtroendeval och det särskilda ansvar och den plikt gentemot väljarna som detta är förenat med.

Viktigt är dock att deklarera att den för brott misstänkte herr Juholt, enligt rättstatens principer, är att betrakta såsom oskyldig intills dess att laga dom fallit. Det är ock så att det faller på åklagaren att visa att den misstänkte är skyldig och icke på den misstänkte att visa att han är oskydlig. Detta till trots, och med tanke på brottets allvarliga natur, bör herr Juholt under den tid förundersökningen pågår träda tillbaka, både såsom riksdagsledamot och som ordförande i socialdemokratiska arbetarepartiet. Ett annat skäl till detta är att den politiska diskussionen, istället för att röra viktiga politiska sakfrågor, kommer att helt fokuseras gentemot den för bedrägeribrott misstänkte herr Juholt.

söndag 9 oktober 2011

Herr Juholts olämplighet

Media låter nu på allehanda sätt skärskåda Herr Juholts leverne. Även om det, avseende vissa media, kan tyckas något förmätet att på sätt som nu sker oblygt publicera diverse tillkortakommanden, som kan läggas herr Juholt till last, är det otvetydigt så att bilden av både slarv och underlåtenhet är uppenbar. Det är dessa egenskaper,  mycket mer än försyndelserna i sig, som gör herr Juholt högst olämplig för det uppdrag han innehar och för det ämbete han ytterst strävar efter. Om det till detta lägges att herr Juholt, ibland och i vissa sammanhang, har uppträtt som en ren pellejöns blir slutsatsen, att herr Juholt borde söka sin utkomst någonannanstans, mycket klar.

Med ovanstående sagt måste dock konstateras att underlåtenheten kring de nu aktuella hyresersättningarna ändå framstår som mycket allvarligt. Detta i synnerhet som regelverket som sådant varit väl känt. Det är därför högst stötande att lagstiftningen, kring underlåtenhet att lämna riktiga sakupplysningar vad gäller uppbärande av ersättningar, icke torde gälla riksdagsledamöter. Detta om något torde späda på det så kallade "politikerföraktet" när den vanlige medborgaren kan ställas tillsvars för underlåtetenheter, mycket mindre är vad som skett i de aktuella fallet, medan lismande politiker går fria. Här måste Riksdagen skyndsamt agera så att ingen särbehandling på detta område tillåts.

lördag 8 oktober 2011

Herr Juholts besynnerliga blamager

På detta forum har tidigare uppmärksammats att ordföranden för det socialdemokratiska arbetarepartiet, herr Juholt, synes vara en synnerligen medioker politiker vilken icke besitter de egenskaper som hans ansvarsfulla uppdrag tarvar och än mindre att inneha den statsministerpost han sucktar efter.

Nu har det visat sig att herr Juholt låtit ta ut för hög ersättning för sina boendekostnader enär han icke enbart själv nyttjat den aktuella bostaden utan delat denna med sin så kallade "sambo". Regelverket är på denna punkt klart och tydligt och herr Juholt synes tvärt emot riksdagsförvaltningens otvetydiga instruktioner i augusti ha inlämnat en ny ansökan där full ersättning begärts.

Nu vill väl ingen, icke heller krönikören på detta anspråkslösa forum, tro att herr Juholt eller hans "sambo" gjort det hela medvetet. Istället torde det hela vara ett utslag av slarv och underlåtenhet av att ta reda på de villkor som gäller. Dock, den som visar prov på slarv och underlåtenhet av detta slag är högst olämplig att inneha den typ av uppdrag som herr Juholt har och sucktar efter.

Det är icke heller första gången herr Juholt agerar på ett högst betänkligt sätt. I pressen har tidigare i år rapporterat hur herr Juholt, under en rekreationsresa till Turkiet högt och tydligt för sin följeslagerska, på en barinrättning, högeligen uppläste ett s.k. elektroniskt meddelande från en partivän och utifrån detta uttalade smädesfull kritik. Även detta visar prov på ett mycket dåligt omdöme.

Herr Juholt undgick och att inför sitt val till partiordförande deklarera att hans s.k. "sambo" tidigare avstraffats för bedrägeri. Det må vara att herr Juholts s.k. "sambo" tagit sitt straff och efter detta självklart skall ses som en ärbar medborgare men just detta faktum, och vetskapen om hur media av idag verkar, borde mana herr Juholt att taga sig till vara och icke genom slarv eller grova underlåtenhter äventyra sitt och sin s.k. "sambos" goda rykte som hedervärda medborgare.

Att hålla sig till lagar och regler är något som är en plikt för varje medborgare, hög som låg, och då självklart ock för de som innehar ansvarsfulla uppdrag och ämbeten. Av denna anledning är det därför mycket välkommet chefsåklaren på riksenheten för korruption, herr Johansson, uttalat att det Joholtska ärendet skall granskas. Har herr Juholt begått en förseelse, av underlåtenhet eller annan orsak är i detta sammanhang egalt, som förtjänar påföljd kan detta givetvis icke stillatigande åses utan här må rättvisan ha in gång.

måndag 3 oktober 2011

Avslöja landsförädarna

I Svenska Dagbladet väcks en mycket angelägen fråga rörande de fullt identifierade landsförädare som under långeliga tider gick den röde satans ärenden genom att spionera för den vederstyggliga tyrraniet Östtyskland. Säkerhetspolisen har identiferat 57 personer som på det högsta förått sitt Fädernesland. Professor Almgren, forskare vid Södertörns högskola, har givits tillgång till Säkerhetspolisens arkiv men förbjudits att publicera några namn. Enligt vad som framkommit finns bland dessa spioner icke enbart anhängare av kommunistpartiet utan ock en och annan socialdemokrat.

Det finns ingen som helst anledning att skydda dessa fega uslingar, som genom sin brottsliga verksamhet verkade för främmande makt och på det allra grövst sätt förådde sitt Fäderneland och sina medmänniskor. Dessa avskyvärda kommunistlakejer äventyrade tusentals och åter tusentals a sina hederliga landsmäns liv i det fall vårt land råkat ut för ett angrepp från mökrets makter. Dessa spioner är icke värd någon som helst respekt.

Regeringen bör snarast tillse att Säkerhetspolisens arkiv, rörande dessa förädiska individer offentligörs. Det är en anständighetsfråga att vi får reda på vilka dessa förädare är.

söndag 2 oktober 2011

Bevara våra kyrkor


Med stor förfäran och sorg läser vi idag i Svenska Dagbladet ett inlägg från förre domprosten i Skara stift, teologie doktor Hans Börje Hammar, där denne, som i andra sammanhang företrätt en högst hedersam syn på vår Kyrka och dess lära, pläderar för rivandet av kyrkobyggnader. Doktor Hammar utgår i sin argumentation utfrån ett inskränkt och snävt ekonomiskt perspektiv samt det soregsamma, men ända obestridliga faktum, att besökstalen sjunker.

Menar då doktor Hammar att vår Kyrka skall ge upp och istället för att fylla våra kyrkor riva dem? En i sanning mycket märklig utgångspunkt.

Doktor Hammar och alla andra skall ha fullständigt klart för sig att våra kyrkor och dess församlingar allt sedan kristnande varit en fundamental och viktig del av vårt samhälle. Att bygga sin kyrka och att bevara och förvalta denna har allt sedan dess varit en omistlig del i våra församlingars viktiga värv. Denna viktiga uppgift är något som tydligt slås fast redan i våra landskapslagar.

Det Kyrkan behöver är ett reningsbad för att gudtjänsterna åter skall bli välbesökta, varigenom ock kyrkobyggnaderna kommer att fyllas. En stor orsak till den nu bekymmersamma situationen är att liberalteologerna, som mer aktar tidens nycker än den Heliga Skrift, fått hållas och tillåtits att, tvärt emot den sanna evangeliska läran, framföra den ena ståndpunkten som är märkligare än den andra på en rad områden. Med all tydlighet torde det framgå att liberalteologerna icke fyller kyrkorna, vilket ju icke är särdeles märkligt då varje sann kyrkobesökare önskar att predikan skall utgå från den sanna evangeliska läran och icke från värdsliga lismares flyktiga tyckanden och låtanden.

Såldes är nu tiden kommen för att göra upp med liberalteologern och låta dem välja att antingen bekänna sig till den sanna evangeliska läran eller att söka sig annorstädes. Det är nämligen vår plikt, såväl mot våra fäder som mot våra barn, att stå upp för våra Fäders Kyrka och den sanna evangeliska läran. I detta ligger att även staten måste våga ta ställning och inse att ett samhälle behöver en grund i fasta värderingar vilket har den naturliga konsekvensen att Statskyrkan måste återupprättas.