I dagen Svenska Dagblad finnes en artikel, författad av en besynnerlig samling personer, vars syfte är att misskreditera regeringens hantering av frågan i Afghanistan.
Huvudbudskapet i artikeln synes vara att det icke finnes en tillräckligt fast tidsplan för tillbakadagrandet av de svenska armestidskrafterna ifrån Afghanistan. Hela resonemanget faller på sin egen orimlighet då frågan om de internationella styrkornas tillbakadragande noga måste utvärderas i förhållande till den beskymmersamma situationen i Afghanistan. Man kan med fog fråga sig om den besynnerliga samlingen av artikelförfattare också såsom sin mening har att t.ex. andra världskriget skulle avslutas efter en tidstabell och icke efter det att tyrannen Hitler besegrats.
I Afghanistan härskade förut en regim av medeltida mörkermän, vars grymhet tog sig många blodiga och människofientliga uttryck och i vars övertygelse det även ingick att förvägra flickebarn skolundervisning. Samtidigt upplät denna regim av medeltida mörkermän sitt territorium som bas för förhärdade terrorister, som den nu mera slutgiltigt näpste massmördaren bin Ladin.
Det är förunderligt att den besynnerliga samlingen av artikelförfattare inte bättre vill stödja det afghanska folket i dess kamp för en utveckling i civilisatorisk riktning. Dock förvånas man icke när man något analyserar namnen på artikelns författare. Denna samling av personer kan sammanfattningsvis beskrivas som värderelativister för vilka gott och ont synes vara ett i det närmaste okänt begrepp.
Här återfinnes exempelvis fru Theorin, som under det kalla krigets dagar var fullständigt oförmögen att skilja mellan gott och ont och allt som oftast icke gjorde någon skillnad på den fria västvärlden och den röde satans lakejer i Moskva. Här återfinnes även förre talmannen herr Pettersson och förre ambassadören herr Ferm, även dessa personer som under det kalla krigets hade svårt att skilja mellan gott och ont.
Ytterst beklämmande är ock att den extreme liberalteologen ärkebiskopen emeritius doktor Hammar än en gång ger sig in på områden han borde undvika.
Inlägg
PATRIK ENGELLAU Äktenskapsfrågan
-
Rubriken är namnet på en dikt av Gustaf Fröding som handlar om kärleken och
drömmarna men också om […]
2 timmar sedan
Du låter som en socialist när du använder skällsordet "medeltida mörkermän". Medeltiden var en blomstrande tid i den europeiska civilisationen och har ingen med Afghanistan eller talibanerna att göra.
SvaraRaderaJag förnekar icke att den den europeiska civilisationen utvecklades under medeltiden. Dock urarade den papistiska Kyrkan på mångfaldiga sätt under denna tid, avlatsbrev är endast ett exempel.
SvaraRaderaSåsom en räddare kom doktor Martin Luther med reformationen och bröt med papisternas allt mer från den Heliga Skrift fjärmade lärosatser.
Medeltidens papister använde vantolkningar av läran för att på olika sätt uppfylla diverse syften. Det är ur detta perspektiv som användandet av begreppet medeltida mörkermän skall ses.
Så hur förklarar du då att Sverige blev kulturellt och vetenskapligt efterblivet just efter reformationen? Eller det faktum att de lutherska nationalkyrkorna utan undantag förfallit till den grad att de knappt längre kan kallas kristna medan den katolska kyrkan (tillsammans med andra apostoliska kyrkor), som en sista bastion i samhället, fortfarande står för klassisk kristen tro och traditionella värderingar?
SvaraRaderaDiskussionen gäller referenser till medeltiden och icke dagens situation. Frågeställningarna som Simon tar upp finner jag därför något irrelevanta i perspektivet av diskussionen ovan.
SvaraRaderaLåt mig ändå tydligt klargöra min stådnpunkt.
Faktum kvarstår att den katoliska kyrkan förföll på ett högst betänkligt sätt. Avlatsbreven var det som för doktor Luther fick "bägaren att rinna över".
För närmare upplysning om doktor Luthers 95 teser ber jag att få hänvisa till:
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/95teser.htm
Anser verkligen Simon att ovannämnda teser är irrelevanta?
Problemet med delar av de lutherska kyrkorna är att de icke hållit fast vid de lärosatser som doktor Luther satte upp med detta är en helt annan diskussion och här torde min åsikt stå klar för var och en som tagit del av mina inlägg på detta forum.
Alltfort ägnar sig dock även den Katolsk Kyrkan åt sådant som jag har mycket svårt att finna något som helst stöd för i den Heliga Skrift. Min största kritik mot den Katolska Kyrkan består i dess helgondyrkan, vilken för mig strider mot det Första Budet, och dogmen om påvens ofelbarhet, som sätter en syndig människa av kött och blod i Guds ställe.