tisdag 25 december 2012

Hans Majestät Konungens jultal

Så har då åter vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, hållit sitt årliga tal till svenskar såväl hemmavid som utomlands. Jultalet är ett av Konungens två årligt återkommande tal till rikets medborgare. Det andra är det tal som Konungen håller inför Riksdagen i samband med dess öppnande. Då vår nuvarande konsitution icke ålägger Konungen att direkt befatta sig med riksstyrelsen är nämnda tal icke avsedda att förordna om riktlinjer för rikets styrelse. Nämnda riktlinjer åligger det Statsministern att i regeringsförklaringen redogöra för.


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland
(copyright kungahuset.se)

Vad Konungens tal istället utvecklat sig till är att dels för medborgarna redogöra för viktigare uppdrag, som Konungen genomfört under året, samt att övergripande peka ut områden av särskild vikt för politiker och andra befattninghavare att ägna sin möda åt. Denna gång framhåller åter Konungen, likt i många föregående tal, vikten av globala åtgärder för att komma tillrätta med de illavarslande problem som kan observeras rörande vår miljö och vårt klimat. Kungsord i sistnämnda fråga är högst betydelsefulla och stärker vår regering i det internationella arbete, som är ett nödvänigt villkor, för att nämnda allvarliga frågor skall kunna bringas till en lösning.

Noteras kan att detta Konungens jultal är Hans 41:a i ordningen i det att han höll sitt första tal såsom Kronprins år 1972.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!
 

söndag 23 december 2012

Hertiginnan av Hälsingland och Gästriklands bröllop

Hovet låter kungöra att vigseln mellan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr Herr Christopher O'Neill kommer att äga rum lördagen den 8 juni instundande år. Den högtidliga akten kommer att förrättas i Slottskyrkan på det Kungliga Slottet i Stockholm.


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr Herr O'Neill.
(copyright kungahuset.se)

Det är med största glädje vi tar emot nämnda kungörelse från Hovet i det att Hennes Kunglig Höghet nu får äkta sitt hjärtas man samt att den Kungliga Familjen, om än icke det Kungliga Huset, får en ny medlem. Såsom tidigare noterats på detta forum kan det på goda grunder antas att Herr O'Neill i samband med vigseln kommer att upphöjas till Hertig av Hälsingland och Gästrikland men icke till Kunglig Höghet och Prins. Huruvida Konungen avser att ock förläna Herr O'Neill med någon orden återstår att se, men skulle så vara fallet är det icke osannolikt att Herr O'Neill förlänas med Nordstjärneorden.

Då Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland ingår i tronföljden är det viktigt att slå fast att detta bröllop icke enbart är en stor viktig och glädjerik familjehögtid utan ock en statsakt i det att Successionsordningen i sin femte paragraf föreskriver följande:

"Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande."

Detta konstitutionella faktum hindar dock icke den inskränkta, och i konstitutionella frågor i det närmaste helt okunniga, socialistiska sekten republikanska föreningen att utdela nålstick. En representant för nämnda sekt, riksdagsledamoten för vänsterpartiet fru Sydow Mölleby, låter i en illa genomtänkt kommentar, publicerad i Svenska Dagbladet, meddela att "...vi tycker inte att det är någon nationell angelägenhet som är intressant för någon bredare krets än familjer och vänner". Det är anmärkningsvärt att fru Sydow Mölleby, som är ledamot av folkstyrets förnämsta organ, Riksdagen, är så okunnig och illa insatt i vårt lands grundlagar att hon kan påstå att den instundande högtidligheten icke är någon "nationell angelägenhet", ett påstående vilket i ljuset av Successionordingens femte paragraf är en saklig felaktighet. Är fru Sydow Mölleby lika okunnig om andra delar av våra grundlagar blottar det största inkompetens vilket vare sig länder fru Sydow Mölleby eller hennes parti till någon heder.
 

Gratulationer på Högtidsdagen

Denna dag framföres, från detta forum, de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högt vördade och aktade Drottning, Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, på Hennes sextionionde födelsedag.


Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning.
(copyright kungahuset.se)

Må vi be om den Högstes beskydd och välsignelse över vår Drottning så att hon ännu många år kan förrätta sitt viktiga värv.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fädereslandet!



 

lördag 22 december 2012

Kommunistisk människosyn

En ledamot av kommunfullmäktige i Pajala och tillika ledamot av Norrbottens läns landstingsfullmäktige och i nämnda församlingar företrädare för det så kallade vänsterpartiet, herr Fors, har åter låtit oss få ta del av kommunismens avskyvärda människosyn. I denna klasshatets ideologi har icke den som icke delar kommunismens vederstyggliga trossatser något existensberättigande. På det forum som benämnes Twitter låter denne kallhamrade kommunistiske företrädare i sitt hat mot sina medmänniskor uttala:

"Jag önskar verkligen dessa människofientliga svin som styr vårt land allt ont. Vill se dem drabbas av sjukdom och lidande. #klasshat"

Nu är det icke första gången denne hatiske kommunist önskat elände och död för sina medmänniskor. Bland tidigare uttalande från herr Fors må nämnas:

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"

"Just nu vill jag bara se alla borgare och makthavare brinna i ­helvetet"

"Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare."

"Inga moderater förtjänar nåt annat än bly..."

Att icke herr Fors, trots sina många människohatande uttalanden uteslutets från vänsterpartiet talar sitt tydliga språk. Det visar för oss att vänsterpartiet alltjämt står för kommunismens våldsförhärligande och från humanistisk människosyn fullständigt befriade ideologi. I intet annat parti, ja icke ens i det inskränkta och av rasistiska undertoner förpestade partiet sverigedemokraterna, torde något liknande få förekomma.

Varje gång herr Fors ger uttryck för sitt dödsbringande kommunistiska människohat möts det endast av pliktskyldiga beklaganden från vänsterpartiets företrädare ("det är olämpligt och fel" sic). Hade vänsterpartiet besuttit någon form av skamkänsla och respekt för medmänniskor och människovärde hade herr Fors ofördröjligen och utan pardon fördömts och uteslutits. Slutsatsen kan icke bli någon annan än att vänsterpartiet är ett högst vederstyggligt och avskyvärt parti.
 

Utmärkt om dumsekularismen

I dagens Svenska Dagblad finns en synnerligen intressant och välavvägd artikel med titeln "Våga värna vårt kristna kulturarv" författad av riksdagsledamoten herr Carlsson samt handläggarchefen herr Mårtensson. Dessa herrar tar i sin artikel upp vikten av fasta värderingar i ett samhälle samtidigit som man vänder sig mot den värdenihilism som allt för länge tillåtits förpesta och fördärva vårt samhälle.

En av de aspekter som tas upp är de kristofobiska dumheter som varje år, dessvärre med allt större styrka, kommer i dagen i smaband med skola samt firande av högtiderna Advent och Jul. Genom vantolkningar av skollagen utifrån att skolan skall vara icke-konfessionell, förvägras varje firande som kan tänkas innehålla något litet budskap om varför dessa stora högtider firas. Artikelförfattarna låter i detta sammanhang uttrycka:

"Enligt en del tyckare ska det inte sjungas julsånger och luciatågen ska vara en vinterceremoni som tågar för lussekatter. Och prästen ska absolut inte välsigna de som kommit till kyrkorna för att ta del av den gnutta julstämning som finns kvar bakom det i modernitet och otaliga politiskt korrekta livlinor förtäckta kristna julbudskapet. Men i ärlighetens namn; Inte har väl någon tagit skada av att sjunga några psalmer eller att bli välsignad av en präst – för den som tror betyder orden ”Gud välsigne dig” något fint, för en icke kristen är det just bara tre ord."

Dessa sanningsord borde betänkas av varje rektor och varje annan ansvarig för utbildningsverksamhet. Nämnda befattningshavare borde istället för att ägna sig åt dumsekulära hårklyverier ta fasta på de grundläggande värderingar om människovärdet som Kristendomen innehåller. Kristendomens värderingar om människovärdet är tillsammans med de gamla romarnas tankar ocm rätt och rättstat samt de gamla grekernas idéer om folkstyret hela grunden för vårt västerländska samhälle. Ingen dumsekulär skolbyråkrat, fördärvad av värdenihilistisk tänkande, kan ta ifrån oss den uppenbara värdegrund som vårt samhälle vilar på och som kan sammanfattas med stadsnamnen Jerusalem - Rom - Athen.

Slutligen ber undertecknad att till fullo och på det högsta få instämma i herrarna Carlssons och Mårtenssons kärnfulla och högst sanningsenliga slutord:

"Vi firar jul till minne av Jesus födelse, själva grunden till kristen tro och dess mysterium. Vi firar i gemenskap med många som tror, otaliga som tvivlar och en hel del som inte tror men som ändå hoppas på julens kärleksbudskap. Låt oss inte glömma det, i myllret av ifrågasättande och i den ständigt växande egocentrismens och värdenihilismens tidevarv. Vi måste våga stå upp för värden vi tror på – kristen etik och tradition."

 

lördag 15 december 2012

Den tragiska händelsen i Kortedala visar på otillräcklig lagstiftning

I Svenska Dagbladet tar redaktör Neuding upp en synnerligen angelägen fråga. Utgångspunkten är den högst tragiska händelse i Kortedala där en hedervärd medborgare oprovocerat misshandlades svårt, ja nästintill så hans liv släcktes, av några yngre slynglar. Rättsprocessen har nu haft sin gång varvid hovrätten fastslaget straffet för nämnda slynglar. Slynglarna döms till så kallad "ungdomsvård", vilken utgörs av tolv samtal med med socionom eller terapeut, Vidare döms slynglarna att fullgöra 140 timmars "ungdomstjänst" samt att utlägga 130000 kronor i skadestånd.

Det må vara att nämnda slynglar enbart var i åldern 15 till 16 år när de begick det avskyvärda brottet  men det synes ändock fullständigt oacceptabelt att lagen icke bättre förmår att näpsa dessa slynglar. En grundorsak består i en outgrundlig rättspraxis där straff kraftigt lindras för yngre förrövare. Detta förfaller vara en i grunden felaktig ordning, orsakad av decennier av värderelativistisk straffliberalism, en straffliberalism som i sanning, genom föreliggande brottstatistik, tydligt visat sig vara verkningslös.

Icke så att yngre brottslingar skall avstraffas på samma sätt som till ålder mera komna missdådare. Däremot måste straffets omfattning vara jämförlig. För yngre hårdhudade brottslingar, vilka vare sig har respekt för medmänniskan eller för människolivet, måste det finnas särskilda straffinrättningar. Således bör uppfostringsanstalter inrättas där yngre brottslingar behandlas på ett rättvist och människovärdigt sätt men där de tydligt undervisas om respekten för medmänniskan och människolivet. I dessa anstalter bör de givetvis ock få genomgå vederbörlig skolundervisning.

Vistelsetiden i uppfostringsanstalten bör vara av samma längd som det straff som skulle utdömts för en till helt vuxen ålder kommen brottsling. Då den unge brottslingen uppnår myndig ålder och tid återstår av den lagliga strafftiden bör en särskild pröving göras. Har den brottslige då visat tillräckliga framsteg kan han frisläppas, i annat fall bör han överföras till ordinarie straffängelse för att där avtjäna återstoden av straffet.

I fall som detta måste samhällets prioriteringar vara tydliga:
  1. Återfall måste förhindras då samhället icke får riskera att andra medborgare faller offer för samme brottsling. Detta kräver ett frihetsberövande.
  2. Respekten för brottsoffret och dennes anhöriga. Här krävs att samhället agerar tydligt gentemot den brottslige. Detta kräver utmätandet av ett rättvist straff.
  3. Återanpassning av den brottslige. Detta kräver såväl ordning, tydlighet som kompetens hos statens straffinrättningar.

 

torsdag 13 december 2012

Rabiata ateister avslöjas

I en högintressant och likaledes välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet framför de hedervärda vetenskapsmän doktor Gustafsson (matematik), doktor Brohede (miljövetenskap), doktor Skånberg (kyrkohistoria), doktor Tamm (psykologi), professor Lennartsson (automation), doktor Nordlund (nukleär teknik) samt doktor Emrén (fysikalisk kemi) ståndpunkten att det alls icke finns någon motsättning mellan vetenskap och tro. En av grunderna i nämnda vetenskapsmäns artikel är:

"Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen. "

I detta gör man en tydlig distiktion mellan tillvarons materiella och andliga dimensioner. I detta ansluter man till de dualistiska tankegångar vi redan kan finna hos Aristoteles och Platon men ock givevis hos Descartes.

I artikeln refereras såväl till professor Linné vilken, likt mången vetenskapsman möt det gudomliga. Professor Linné lät uttala:

”Jag såg, gripen av vördnad, den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram och jag hisnade!"

Artikelförfattarna fäster ock uppmärksamheten på att den av ateister så flitigt refererade naturforskaren Charles Darwin icke själv betecknade sig såsom ateist. Darwin var måhända en tvivlare men han skrev följande:

"”Det är en utomordentlig svårighet, eller rättare sagt omöjlighet, som är förbunden med att föreställa sig denna vidunderliga och förunderliga värld, med människan och hennes möjlighet att se långt tillbaka och långt framåt i tiden, som resultatet av slumpens tillfällighet eller nödvändighet. Sådana tankar tvingar mig till att se en första orsak hos ett rationellt förstånd, som för en del liknar människans, och jag är då närmast teist. Denna övertygelse hyste jag, så vitt jag kan komma ihåg, den gången jag skrev Om arternas uppkomst ”.

Ovannämnda synnerligen välavvägda artikel synes dock ha blivit för mycket för några av företrädarna för den ultramaterialistiska, rabiata, enkelspåriga och extermateistiska sekt som går under det helt missvisande namnet "Humanisterna". Nämnda sekt är bemärkt för att smäda och skymfa människor som har en tro och få dessa att framstå som minder vetande och löjeväckande varelser vilket är högst skamligt. Den kallhamrade männsikosyn som man på detta sätt låter framföra är mycket långt från innebörden i begreppet humanism från vilket man stulit sektens namn.

Att den enkelspåriga materialismen avslöjats på ett så påtagligt sätt synes ha frambringat någoot som närmast kan liknas vid panik hos sektens ordförande en liberal vid namn herr Sturemark, som icke är vetenskapsman. Tillsammans med en herr Lindefors, som synes ha förvärvat sin doktorgrad inom området evolution och könskillnader låter man publicera en hetsk artikel fylld av rena sakfel. I sin stora inskränkthet förnekar man allt vad andlighet heter. För dessa ultramaterialister finnes endast det som kan visas empiriskt och inte ens här synes man ha förstått grundläggande vetenskaplig metodik.

Idag låter författarna till ursprungsartikeln i Svenska Dagbladet införa ett genmäle över de rabiata och kallhamrade ateisternas illa skrivna artikel. Här avslöjas bit för bit att ateisternas artikel är ett hafsverk där man såväl argumenterar utifrån rena sakfel samt lägger ord i munnen på författarna i ursprungsartikeln, ord som de aldrig vare sig tagit i sin mun eller tecknat med sin penna. Dessutom visar det sig att man icke bemödat sig att ens ta del av ursprungsartikeln utan låtit använda en artikel som redan författats under maj månad. Så kan endast de som saknar såväl bildning som respekt för sina medmännsikor agera vilket säger allt om dessa rabiata och kallhamrade ateister.


 

måndag 10 december 2012

Det feministiska tramset når Nobelfesten

En av kulturradikalismens främsta grundpelare är ifrågasättandet för ifrågasättandet för dess egen skull. När detta kombineras med ultrafeminism uppstår största trams. Svenska Dagbladet kan idag belysa ett exempel på denna feministiska dumhet i det att en av festligheternas kvinnliga marskalker, av Nobelstiftelsen, givits tillstånd att bära frack istället för långklänning som den hävdvunna och goda traditionen bjuder. Marskalken ifråga, en fröken Janis, låter med största ultrafeministiska korrektet meddela "Rätten till ett plagg ägs inte av ett visst kön", sic!.

Att på detta sätt utmana hävdvunnen klädessed och god tradtion skänker åtlöje åt hela feminismen. Nobelstiftelsen har, genom sitt högst olycksaliga beslut i denna fråga, fallet offer för feminstisk dumhet vilket är synnerligen beklagligt. Må icke denna obetänksamhet upprepas.

söndag 9 december 2012

Hertigparet av Cambridge väntar tillökning

Med stor glädje tar vi del av tillkännagivendet från det brittiska hovet att Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge väntar tillökning.


Deras Kungliga Högheter Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathearn, Baron av Carrickfergus och Prinsessan Vilhem Hertiginna av Cambridge, Grevinna av Strathearn och Baronessa av Carrickfergus

I detta sammanhang må nämnas att ett arbete initierats i syfte att förändra den brittiska tronföljden på det sätt att den blir fullt kognatisk i likhet med de flesta andra europeiska Monarkier. En förändring av tronföljden är dock en grannlaga i det att den innebär att icke blott Storbrittaniens utan och ytterligare 15 staters konstitutioner måste förändras. En principöverenskommelse om en förändring fattades vid Samväldesmötet den 28-30 oktober 2011 men helt visst återstår mycken beredning innan förändringen vinner laga kraft.

Grundtanken i förändringen innebär att den skall gälla för Hertigen av Cambridge efterkommande vilket kan få tillföljd att det kan bli frågan om retroaktiv lagstiftning vilket ur ett strikt rättsligt perspektiv är förkastligt. Retroaktiv lagstiftning var fallet då vår egen Succesionsordning förändrades 1980.

Må vi be den Högste om dennes beskydd över Hertigparet och den väntade tillökningen.

lördag 1 december 2012

Arbetarnas Bildningsförbund skämmer ut sig

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), en organisation som otvivelaktigt gjort insatser för folkbildningen i vårt land, svärtat åter sitt syfte genom att arrangera "Socialistisk Forum", där vederstyggliga och människofientliga organisationer får fritt spelutrymme. Bland programpunkterna må nämnas:
  • "Den nya solidaritetsrörelsen - Exemplet Ship to Gaza". Här hyllas terroristorgansiationen Hamas som inget heller vill än att sprida död genom urskiljningslösa raketattacker mot Israel. Terroristorganisationen Hamas propagerar helt öppet för staten Israels utplåning. Det är oförståligt att ABF, genom prgrampunkter som dessa, låter dra sig ned i smutsen.
  • "Aktivistens Lagbok för politiska aktivister". Ur beskrivningen av denna programpunkt må citeras: "Boken ska fungera som handbok - både de som arbetar innanför lagens ramar men också de som arbetar utanför". Här drar sig icke ABF för att öppet befrämja brottsförberedande verksamhet vilket är både beklämmande och högst skamligt.
  • "Indien: Det nedtystade jätteupproret". Här propageras för den vederstyggliga maoistiska gerilla- och terroristorgansiationen Naxaliterna. Från 1989 till dax dato har nämnda kommunistiska förbrytarliga mördat icke mindre än 6377 oskyldiga civila människor. Genom att tillåta denna punkt sänker sig ABF under all anständighet.
  • "Mest feministiskt i Latinamerika?" En programpunkt som anordnas av Svensk-Kubanska Föreniningen, en organisation som sedan dess grundande oförbehållsamt stött den repressiva och människofientliga kubanska kommunistregimen. Genom att tillåta denna punkt låter ABF öppet håna alla politiska fångar i Kuba.
Förvisso innehåller arrangemanget ock många punkter som säkerligen, för socialister, innehåller inslag av en seriös och icke minst behövlig idédebatt. Dock är det fullständigt ofattbart att seriösa socialister lånar sig till att delta i nämnda forum sida vid sida med de mest vederstyggliga krafter. Att ordföranden för det så kallade vänsterpartiet, herr Sjöstedt, icke har bättre omdöme är inget att förvånas över då herr Sjöstedts parti har en högst solkig och förnedrande historia. Att däremot mången socialdemokrat deltar är synnerligen upprörande.

I detta sammanhang må ock nämnas, vilket ävenledes Svenska Dagbladet fäster uppmärksamhet på, det upprörande faktum att årets program länge innehöll en punkt, "Syrien: Lögner, utländsk inblandning och brott mot folkrätten" ,där den syriska mördarregimen, genom föreningen Syriensolidaritet, skulle få sprida sin lögnaktiga propaganda och försvara den blodtörstige socialistiske diktaorn Assads massmord på sitt eget folk. Medarrangör till denna skamliga programpunkt var ock Folket i Bild/Kulturfront. Nämnda arrangemang blev dock för mycket även för ABF's högröda arrangörer. Den som först uppmärksamade denna avskyvärda programpunkt var den hedervärde riksdagsledamoten herr Malm.

Intressant att notera är också programpunkten "Så kan vi slopa monarkin", icke så mycket som för programpunkten som sådan - den är förutsägbar - men utan utifrån det faktum att den anordnas av Republikanska föreningen. Republikanska föreningen är en förment "opolitisk" organsiation. Här avslöjar man sig dock som en socialistisk organisation. Det är häpnadsväckande att föreningens ordförande, konungasmädaren Ahltin, vilken varit riksdagsman fölr Kristdemokraterena och alltjämt har en roll i nämnda parti, låter detta ske. Republikanska föreningens redan svårt nedsolkade rykte försämras än mer genom nämnda tilltag.
 

söndag 25 november 2012

Straffången Breivik får önskemål uppfyllda

För någon tid sedan beklagade sig straffången Breivik högeligen över de förhållanden under vilka han hålles i försvar. Nu synes det såsom att straffången Breivik till en del blivit bönhörd i det att flera åtgärder vidtagaits för att göra hans vistelse i straffängelset något mera dräglig.

Dock borde straffången Breivik, såsom den massmördare han är, betänka att han sluppit synnerligen lindrigt undan. Samma dag som straffången Breivik fick en del av sina önskemål uppfyllda ändades en annan massmördares öde. Den ende överlevande, den livsdömde straffången Mohammed Ajmal Amir Kasab, en av de terrorister och massmördare som begick de vederstyggliga och fasansfulla dåden på ett hotell i Bombay där oskyldiga 176 människor miste livet år 2008, fick på morgonen den 21 november bestiga galgen i centralfängelset Yerwad i staden Pune, Indien. Falluckan öppnades vid pass klockan halv åtta  om morgonen varpå denne straffånges jordevandring tog sitt slut.

Det kan i fall som dessa synas befogat att tillämpa dödsstraff. Med fog kan argumenteras att de som begår gärningar av nämnda slag mist rätten att leva. Dock måste dödstraffet avvisas av det skälet att ett rättsystem icke är fullkomligt vilket leder till att felaktigheter måste kunna rättas. Dödstraffet är slutgiltigt och kan icke rättas varför det icke kan accepteras. Det skulle förvisso kunna argumenteras att en tillämpning, i klara fall såsom ovannämnda, skulle kunna motiveras men faller man till föga här öppnar man ock upp för mindre klara fall vilket vore djupt olyckligt.

Dock skall icke straffången Breivik uttrycka gnäll och klagosång utan istället vara högst tacksam för att han lever i ett rättsystem där rättstatens principer hålles mycket högt. Istället borde straffången Breivik använda all sin tid att förbereda mötet med sin Skapare, även om detta mänskligt att döma kommer att ske långt fram i tiden.

Dumsekulärt vanvett

Skolverkets generaldirektör fru Ekström och undervisningsrådet herr Aggebo låter i en föga genomtänkt debattartikel i tidningen Dagens Nyheter kungöra att religösa inslag icke får förkomma då skolor önskar samlas i en kyrka inför glädjehögtiden Första Advent. Nämnda personer lämar i och för sig kyrkorummet öppet såsom samlingsplats men fortsätter:

"En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap."

Den sekulära inskränkthet, som ovannämnda ämbetsmän uppvisar, är i sanning både anmärkningsvärd och upprörande. Det man icke förstår är att Första Advent är en av kristenhetens största högtider,då vi högtidlighåller vår Frälsares intåg i Jerusalem och att detta är enda anledningen att fira nämnda högtid. Frågan måste ställas varför man då överhuvudtaget skall besöka ett kyrkorum inför Första Advent om man icke på något sätt får förmedla varför högtiden firas. I detta uppvisar generaldirektör fru Ekströms och undervisningsrådet Aggebos resonemang en total och fullständig brist på logik, som vi icke borde förvänta oss av sådana som anförtrotts höga ämbeten i statsförvaltningen.

Slutsatsen är högst enkel, skall skolan fira Första Advent i ett kyrkorum måste detta få innehålla allt som hör därtill, i annat fall är samlingen meningslös.

Ansvariga präster och kyrkoråd bör konsekvent och strikt avvisa varje anhållan om upplåtandet av kyrkorummer för sekulära skolsammankomster.

Vidare bör statsrådet herr Björklund snarast inkalla generaldirektör fru Ekström för att förhöra sig om det lämpliga i att publicera instruktioner till skolväsendet i form av debattartiklar i pressen. Rikets högsta ämbetsmän, till vilken generaldirektören i skolverket räknas, skall vara ovälda och förmedla myndighetens beslut i vederbörlig ordning och på form som följer därav och icke genom ologiska tyckanden och låtanden. Statsrådet bör här nogsamt överväga om generaldirektör Ekström, genom sitt obetänksamma tillvägagångssätt, är lämplig att inneha det ämbete som anförtrotts henne. Det kan till och med förhålla sig så att det i denna del är frågan om tjänstefel.

Samtidigt ser vi andra fram emot att få fira Första Advent och där stämma in i lovsången:

"Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
Hosianna i höjden!"
 

fredag 16 november 2012

Vårt förmenta nationalistparti avslöjar sig

Vi har de senaste dagarna icke kunnat undgå att ta del av de anmärkningsvärda händelser, som relateras till företrädare för vårt förmenta nationalistparti, Sverigedemokraterna.

Till de mer spektakulära delarna av detta hör att två av partiets ledande företrädare, riksdagsledamöterna herrarna Almqvist och Ekeroth, belastade av starka drycker, farit fram med ett oanständigt och kränkande språkbruk samtidigt som de olovligen tillgripit sig järnrör, från en byggnadsställning, uppenbarligen i syfte att genomföra olagliga handlingar. Denna händelse har nu dessbättre anmälts till rättsvårdande myndigheter, som har att utreda det hela och, om skäl finnes, lagföra herrarna Almqvist och Ekeroth så att de, om domstolen finner dem skyldiga, kan näpsas och avstraffas med laga dom.

Aldrig har väl någonsin ett riksdagsparti, icke ens kommunistpartiet, bland sina ledande företrädare haft personer vilka betett sig såsom simpla våldsverkare och vederstyggliga fotbolls- eller vänsterhuliganer. Slutsatsen måste i sanning bli att det är klent ställt med det intellektuella kapitalet i nämnda partis ledande skikt.

Mer intressant, än de under förundersökning stående herrarna Almqvists och Ekeroths smutsiga tungor och våldverkan, är den ideologi som dessa personers parti säger sig stå upp för. Här anföres att man är ett nationellt och konservativt parti. I en tidigare anmärkning på detta forum har visats att en förening av utopisk nationalism och konservatism är en idehistorisk anomali.

I en intressant artikel, som publiceras i dagens utgåva av Svenska Dagbladet, ges intressanta informationer om nämnda partis ideologiska bakgrund. Härav framgår att partiets ursprung är att söka i rasismen. Med detta icke sagt att alla partiets anhängare skulle vara rasister men partiets rotverk har uppenbart hämtat sin näring från en rasistisk mylla.

Rasismen är förkastlig och strider mot vår Herres avsikter i det att varje männsiska skapats till Hans avbild. Således är rasim en allvarlig synd vars utövare därför riskerar evig förtappelse om de icke besinnar sig.

Väl att märka i detta sammanhang är att partiet i sitt förra partiprogram, vilket gällde intill år 2011, hade en skrivning, som sa att "kulturell och etnisk" likhet var en förutsättning för ett harmoniskt samhälle. Ett påstående vilket dels är en direkt historiskt felaktighet men som också kan ses som en bekräftelse på partiets vederstyggliga rasistiska värdegrund. Att tala om kulturell likhet, såsom grund för en samhällsbildning, behöver icke i sig anses vara rasistiskt förutsatt att den kulturella gemenskapen är öppen och inkluderande. Däremot, genom att ock kräva "etnisk" likhet, gjordes den kulturella gemenskapen exkluderande utifrån etnicitet. Att etnicitet måste relateras till folkslag och begreppet "ras" är otvivelaktigt.

Förvisso har nu formuleringarna i det principprogram, som antogs år 2011, fejats och putsats men detta till trots visar det nu inträffade samt en i det närmaste oändlig rad av händelser där partiets så kallade gräsrötter uttryckt den ena djupt stötande rasistiska ståndpunkten efter den andra. Detta senare faktum uppmärksammades ock av vår hedervärde och högst vederhäftige statsminister herr Reinfelt i ett tal till Stockholms Universitet för en kort tid sedan.

I bjärt kontrast till exkluderande nationalism lät Hertigen av Västergötland i ett tal på nationaldagen på ett synnerligen förtjänstfullt sätt beskriva en god och inkluderande nationalism, en nationlism vi kan stå upp för. Hertigen formulerade sig såsom följer:

"Att vara svensk är ingen viss hudfärg eller hårfärg.
Att vara svensk är ingen speciell dialekt eller accent.
Att vara svensk, det är att dela ett språk.
Det är att dela en plats på jorden.
Och det är att dela en gemenskap."
 

söndag 11 november 2012

Samväldets Minnesdag

Denna dag har, i hela Samväldet, minnet av de som i krig, sedan Första Världskriget, förlorat sina liv högtidlighållits. Denna dag instiftades av Hans Majestät Konung Georg V, med Guds Nåde, av Storbrittaniens, Irlands och de Brittiska Besittningarna bortom Havens Konung, Kejsare av Indien, år 1919 och har alltsedan dess varit en viktig minnesdag, vilken på det engelska språket har benämningen Remembrance Day.

I London sker högtidlighållandet på Whitehall och det därvarande minnesmärket.


Minnesmärket The Cenotaph på Whitehall i London.

Vid årets rörande högtidlighållande deltog flerfaldiga representanter för det Brittiska Konungahuset med Hennes Majestät Drottning Elisabeth, med Guds Nåde, Förenade Konungarikenas och Nordirlands, och Hennes övrika Riken och Territoriers, Drottning, Trons Försvarare, Överhuvud av Samväldet.

 
Hennes Majestät nedlägger en krans vid Minnesmärket.
 
 
Hennes Majestät med Hertigen av Cambridge, Kungliga Prinsessan (Princess Royal) samt Prins Harry av Wales vid högtidlighållandet.
 
 

fredag 9 november 2012

Ultrafeministiosk dumhet

Den socialdemokratiske politkern, herr Baylan, förre detta högst mediokert statsråd för skolärenden vilken ock sökt sin lycka, dock helt utan framgång, såsom partisekreterare, har nu tagit tillorda på ett sätt som icke synes vara till gagn för hans intellektuella anseende. Denna gång har herr Baylan helt tappat sin omdömesförmåga och hamnat i händerna på vansinniga ultrafeminstiska dumheter. I en debattartikel i Svenska Dagbladet sjunger han den dumdristiga kvoteringens lov. Motsägelserna i herr Baylans debattalster är så grava att man tar sig för pannan.

I sin av ultrafeministisk dårskap anfrätta argumentation hävdar, på fullaste allvar, nämnde herr Baylan att en forskares kön skall sättas före akademisk duglighet och vetenskaplig kompetens. Det den av ultrafeministisk stollighet förledde herr Baylan icke förstår är att vederhäftiga och stringenta vetenskapliga resonemang icke har det ringaste med forskarens kön att göra. Icke hade väl herr Einsteins relatitetsteori eller herr Heisenbergs osäkerhetsrelation varit annorlunda om utforskarna av dessa grundläggande fysikaliska sammanhang varit kvinnor. Frågan måste ock ställas, till herr Baylan, om han menar att den högst hedervärda nobelpristagaren fru Curies banbrytande insatser på radioaktivietens område varit annorlunda om de genomförts av en man.

För ultrafeminster, som herr Baylan, är icke forskningens resultat eller kvalitet det avgörande utan att det finns en på sista decimalen jämn fördelning av forskarnas könstillhörighet. Stolligheten i detta saknar all gräns. Det synes nu hög tid att göra rent hus med ultrafeminismen. Alla klarsynta medborgare, kvinnor som män, måste nu våga att höja sina röster och högeligen protesera mot den ultrafeminism som på alla områden försöker förgifta vårt samhälle.

söndag 4 november 2012

Sydafrikanska Monarkier stärks

Att Monarkin har en roll att spela såsom en kontiniutetsstärkande faktor i samhäller är otvivelaktigt. I ett antal afrikanska länder, däribland Sydafrika och Uganda, har man insett detta faktum och givit traditionella konungadömen en konstitutionell roll. I Sydafrika finns icke mindre än sju konungadömen varav kanske Zuluriket är det mest välbekanta med Hans Majestät Konung Zwelithini såsom överhuvud.


Hans Majestät Konung Zwelithini av Zuluriket

De sju Konungadömena i Syfafrika är:
  • The AbaThembu (Östra Kapprovinsen)
  • The AmaXhosa (Östra Kapprovinsen)
  • The AmaMpondo (Östra Kapprovinsen)
  • The AmaZulu (KwaZulu-Natal)
  • The BaPedi ba Maroteng (Limpopo)
  • The VhaVenda (Limpopo)
  • The AmaNdebele (Mpumalanga)
 I strävan att stärka de traditionella konungadömens roll har ett förslag framlagts där införandet av traditionella domstolar, företrädelsevis för lösande av tvister enligt traditionell rättsordning. Dessa tradtionella domstolar avses sättas under de traditionella Konungarnas beskydd. I ett tal inför det sydafrikanska parlamentets överhus, "House of traditional leaders" bestående av representanter för de traditionella konungdömena, har Sydafrikas president, herr Zuma, förklart sig stödja förslaget.

Även om förslagets sakinnehåll måhända kan diskuteras visar det på att Monarkin är betydelsefull.

torsdag 1 november 2012

Konservatism och nationalism

Under senare tid har det uppmärksammats att partiet sverigedemokraterna alltmer etablerar en fastare fotfäste i det att flerfaldiga så kallade opinionsundersökningar ger vid handen att nämnda parti skulle vara rikets tredje största. Förklaringmodellerna till detta skeende låter icke vänta på sig varvid ett antal mer eller mindre välgrundade teorier framföres. Dessvärre förs icke diskursen utifrån djupare ideologiska analyser utan den utgår alltfort från samma grunder som den gjort sedan nämnda parti såg dagens ljus.

Intressant i detta sammanhang är att partiet, i det principprogram som antogs föregående år, förklarar sig vara icke enbart nationalistiskt utan ock konservativt. Denna idehistoriska anomali är det knappast någon som tagit upp och än mindre velat utmana, vilket är högst märkligt. Allfort riktas kritiken mot partiet utifrån resonemang rörande det illa valda och likaledes omöjliga begreppet "mångkultur".

Nationalismen som utopi
Först skall konstateras att nationalismen som ideologi, likt socialismen och den extrema liberalismen, är en utopi. Där socialisten väljer klassen och den exterme liberalen väljer marknaden, som utgångspunkt och förklaringsmodell för tingens ordning där väljer nationalisten "nationen". Gemensamt för dessa ideologier, som sakligt sett befinner sig långt ifrån varandra, är att de vägrar se verklighetens komplexa mosaik och dess konsekvens som innebär att det icke finns enkla förklaringsmodeller för sammanhangen i vår tillvaro och ej heller några undergörande politiska betingade beslut, som upprättar paradiset på jorden.

I bjärt kontrast till detta står konservatismen, som förkastar utopin, och istället tar sin utgångspunkt i studiet av historien varigenom slutsatser stegvis kan erhållas rörande sambanden i vår existens och vad som är ändamålsenligt respektive icke ändamålsenligt.

Nationalismen som identitet
Nationalismen grundar sig på den deklarartionen av att vår viktigaste identitet är den "nation" vi tillhör. Denna "nation" definieras ofta utifrån språkliga och kulturella utgångspunkter men ävenledes, av sina mer extrema uttolkare, genom etnicitet varigenom gränsen mot vederstyggliga rasistiska ideologier blir högst otydlig. Värt att nämna i detta sammanhang är att många av de kulturella artifakter, som näst intill görs till avgudabilder av vissa nationalister, icke sällan har sitt ursprung i 1800-talets och det tidiga 1900-talets nationalromantiska strömningar.

Det nationalisten icke förstår är att en människas identitet icke går att definiera utifrån en och endast en utgångspunkt. En människas identitet kan minst lika mycket utgå ifrån familj, släkt, klass, religion eller till och med yrke, för att bara nämna några exempel. Nationalisten, som endast erkänner "nationen" som identitetsgrund, har här samma problem som marxisten, vilken enbart erkänner "klassen" som identitetgrund. För den konservative betraktaren, som insett verklighetens komplexa mosaik, förefaller nämnda ståndpunkter såsom ytterst naiva och verklighetsfrånvända.

Icke så att den konservative betraktaren förnekar vare sig "nation" eller "klass" såsom faktorer som påverkar samhällsutvecklingen, men den konservative erkänner ingen av dessa såsom några allenarådande grunder för den samhällsutveckling som historiens gång visat för oss.

En tankeväckande och mer pragmatisk syn på "nationen" framfördes av Hertigen av Västergötland i ett tal i Malmö på innevarande års nationaldag. Hertigen lät då yttra:

"Att vara svensk är ingen viss hudfärg eller hårfärg.
Att vara svensk är ingen speciell dialekt eller accent.
Att vara svensk, det är att dela ett språk.
Det är att dela en plats på jorden.
Och det är att dela en gemenskap."

Nationalstaten
En konsekvens av den dogmatiska och utopiska nationalismen är att samhällen skall organiseras i nationalstater där medborgarna delar språk och kultur. För den konservative betraktaren, som alltid utgår från vad historien har lärt oss, förefaller denna dogm naiv och i vissa fall rent dumdristig. Icke så att nationalstaten icke kan vara en ändamålsenlig lösning, såsom i fallet med flera av Europas stater. Dock finns det otvivelaktigt fall där federativa statsbildningar är att föredra. Ett exempel på detta är det forna Jugoslavien, där det mänskliga priset för att implementera nationalstatstanken var för högt och alldeles oacceptabelt.
 
Blickar vi ut över vår värld finner vi dock flerfaldiga exempel på framgångsrika statsbildningar, som utgår från andra grunder än nationalstaten. Förenta Staterna är ett exempel på detta förhållande, som icke ens den mest inbitne nationalist torde kunna förneka. Ser vi till de samhällsbildningar, som under de 20 senaste åren haft den mest gynnsamma ekonomiska utvecklingen finner vi de så kallade "Tigerekonomierna" med Indien och Kina i spetsen. Ingen av dessa statsbildningar är nationalstater och skulle dessa falla sönder i nationalstater utifrån de 100-tals olika folkgrupper, med skilda språk och kulturer, som förekommer i nämnda stater kan vi förvänta oss ett scenario där de djupt tragiska och sorgesamma händelserna på Balkan under 90-talet skulle te sig såsom krusningar på vattenytan i jämförelse.



Ärkehertig Otto och Herr Churchill, två framsynta konservativa tänkare

Att nationalstaten, icke alltid är den mest ändamålsenliga lösningen, är något som flera av det förra århundrades konservativa tänkare uppmärksammat. Bland de främsta av dessa finner vi den brittiske försteministern Herr Churchill samt ledaren för den paneuropeiska rörelsen, ledamoten av Europaparlamentet och tillika dess ålderspresident, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern. Dessa konservativa märkesmän var icke inskränkta i sitt tänkande utan förstod att se verkligheten i ett vidare perspektiv än i det begränsade nationalstatsperspektivet. 

onsdag 31 oktober 2012

Tillökning väntas i det Preussiska Konungahuset

Glädjande nyheter når oss från Tyskland där det meddelas att Deras Kejserliga och Kungliga Högheter, Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg, väntar tillökning i februari.


Deras Kejserliga och Kungliga Högheter, Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Preussen, Prinsessa av Isenburg. På bilden bär Hans Kejserlig och Kunglig Höghet den Svarta Örnens orden, Preussens främsta utmärkelse för vilken han är stormästare.

Prinsen är Huset Hohenzollerns huvudman och således rättmätig arvtagare till såväl den tyska kejsarkronan som den preussiska konungakronan. Den preussiska tronföljden bygger alltfort på salisk lag innebärande att den är agnatisk. Dessförutan stipulerar huslagarna dynastiska äktenskap. Denna ordning har av tysk domstol bekräftats så sent som 2005 i ett mål, rörande Huset Hohenzollerns tillgångar, mellan Prinsen och hans i morganatiska äktenskap ingågna farbröder.

Prinsen är sonsons sonson till Kejsar Vilhelm II. Genom både sin farmoders morfader, Hans Kunglig Höghet Prins Alfred, Hertig av Sachesn Coburg och Gotha, Hertig av Edinburgh samt sin farfaders farfaders moder, Hennes Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsarinnan Victoria, Tysk Kejsarinna, Drottning av Preussen, Kunglig Prinsessa [av Storbrittanien] finns Prinsen ock i den brittiska tronföljden och dess 151:a plats. 

Må vi be om Guds beskydd över den förväntade tilldragelsen.

Den sachsiska tronföljdsstriden fortsätter



Hans Kunglig Höghet Prins Albert, Prins av Sachen, Hertig av Sachsen, (1934-2012). Självutropad Markgreve av Meissen 2012.

Sedan Hans Kunglig Höghet Prins Albert, Prins av Sachsen, Hertig av Sachsen, oväntat avlidit den 6:e sistlidna månad synes striden gällande den sachsiska tronföljden fortsätta. Prins Albert antog vid sin broders, Hans Kunglig Höghet Maria Emanuel, Markgreve av Meissen, Hertig av Sachsen, frånfälle självsvåldigt det sachiska Konungahusets huvudmannatitel, Markgreve av Meissen. Detta trots att Markgreve Maria Emanuel, med stöd av en överenskommelse år 1997 inom Konungahuset, till sin efterträdare utsett sin systerson, Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sachsen, Hertig av Sachsen. Ävenledes Prins Alexander, vilken ock adopterades av Markgreve Maria Emanual år 1999, antog Markgrevetiteln vid sin morbroders frånfälle.

Den äldste agnatiske ättlingen i det sachsiska Konungahuset, Prins Rüdiger, som är sprungen ur ett morganatiskt äktenskap och kusinbarn till Prins Albert, har nu efter sin faders kusins död antagit titeln Markgreve av Meissen och förklarat sig vara det sachsiska Konungahusets huvudman. Framhållas skall att Prins Rüdiger, i samband med överenkommelsen inom Konungahuset år 1997, icke gavs kunglig värdighet såsom Prins Albert.

Legalt sett synes Prins Rüdigers sak svag. De sachsiska huslagarna erkänner icke morganatiska äktenskap men väl kvinnlig tronföljd om manlig ättling saknas. Då heller icke Hans Kunglig Höghet, Markgreve Maria Emanuel, Markgrve av Meissen, Hertig av Sachsen, varit av en annan åsikt måste Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sachsen, Hertig av Sachsen anses vara det sachsiska Konungahusets huvudman och den som därigenom äger rätt till titeln Markgreve av Meissen.

torsdag 25 oktober 2012

Hjärtinnerliga Lyckönskningar

Från detta Forum framföres våra allra hjärtinnerligaste lyckönskningar till Hennes Kunglig Höghet Prinseesan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och hennes tillkommande gemål Herr O´Neill, som idag låtit tillkännagiva sin förlovning.


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsningland och Gästrikland med tillkommande gemål Herr O´Neill.

I en officiell kungörelse låter Hans Excellens Riksmarskalk Lindqvist meddela följande:

Riksmarskalken har idag glädjen att tillkännage förlovning mellan Prinsessan Madeleine och Herr Christopher O'Neill.

Efter att H. M Konungen givit sitt samtycke till att Prinsessan Madeleine ingår äktenskap med Herr Christopher O'Neill har H.M. Konungen i enlighet med grundlagens bestämmelser inhämtat regeringens samtycke.

Datum för bröllopet är ännu ej fastställt men är planerat att äga rum under sommaren 2013.

Svante Lindqvist
Riksmarskalk


Då såväl Hans Majestät Konungen som Regeringen givit sitt samtycke till ingående av äktenskap uppfyller detsamma Successiosnordningen innebärande att avkomlingar till Hennes Kunglig Höghet och Herr O'Neill kommer att ingå i tronföljden.

Enligt Riksmarskalken kommer den viktiga uppgiften om Hennes Kunglig Höghets tillkomande gemåls titel att meddelas då tidpunkten för bröllopet tillkännages. Enligt praxis och urgammal hävd är detta en fråga som ligger helt i Hans Majestät Konungens händer. Ett rimligt antagande är att Herr O'Neill kommer att förlänas titeln Hertig av Hälsingland och Gästrikland. Då, såvitt det kan förstås, Herr O'Neill avser att fortsätta sin verksamhet såsom framgångsrik affärsman torde det vara uteslutet att han upptas i det Kungliga Huset såsom Prins med Kunglig Höghets värdighet, då medlemskap i det Kungliga Huset tarvar en oväld position.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet! 

onsdag 24 oktober 2012

Bäva månde republikanerna

I en ny bok med titeln "Från säker källa..." utgiven av professor Harrison, en av rikets absolut främsta historiker, med bistånd redaktör Ahokas Schein görs en källkritisk granskning av det nid- och förtalsalster vilket gavs ut under rubriken "Den motvillige monarken", författad av några republiska skandaljournalister, vars namn icke ens förtjänar att nämnas.

Syftet med nämnda nid- och förtalsalster var att skada vår Konung och Monarkin. Då repblikanerna icke vågar strida med blanka vapen tar de som bekant förtalet i sin tjänst. Nämnda alster är långt ifrån det enda exemplet på denna skamliga strategi. Nyligen lät den vederstyggliga snuskfotografen Elisabeth Ohlson Wallin, även känd för grava hädelser mot vår Herre, publicera ett så kallat "fotomontage" som var så grovt och så kränkande mot Deras Majestäter Konungen och Drottningen att ord saknas att beskriva.

I den källkritska granskning som nu genomförts under professor Harrison ledning smulas alla påståenden i alstert "Den motvillige monarken" sönder och samman. Redan vet vi att mångfaldiga uppgifter hämtas från en gravt kriminell person, som även publicerat, av sakkunskap konstaterade, falsifiserade bilder i syfte att förtjäna Judaspenningar. En annan anklagelse som riktas mot Konungen är att han skall ha besökt en tvivelaktig lokal i Atlanta har köpts av en person, som mot penningar är beredd att säga vad som helst. Man tar sig för pannan och undrar hur långt republikanerna är villiga att gå i sin desperata illvilja.

Med den information som nu framkommit framstår republikaners deperata ynklighet större än någonsin.

söndag 21 oktober 2012

Arvstorhertigen av Luxemburgs bröllop

Denna helg har den högtidliga förmälningen mellan Hans Kunglig Prins Vilhelm, Arvstorhertig av Luxemburg. Arvprins av Nassau, Prins av Bourbon-Parma och Grevinnan Stéphanie de Lannoy ägt rum. Borgerlig vigsel skedde den 19 oktober och kyrklig vigsel den 20 oktober.


Deras Kungliga Högheter Arvstorhertigparet av Luxemburg tar emot folkets hyllningar.

Arvstorhertigen har genom sin farmoder, Hennes Kunglig Höghet Storhertiginnan Josefin Charlott. Storhertiginna av Luxemburg och salig i åminnelse, förenande band med vårt eget Konungahus i det att Storhertiginnan var dotter till Hennes Majestät Drottning Astrid, Belgernas Drottning, Prinsessa av Sverige. Drottning Astrids farfader var Konung Oscar II och hennes mormoders fader var Konung Karl XV. Således stammar Arvstorhertigen genom två linjer från huset Bernadotte.

Vid högtidligheterna deltog höga gäster från mången europeiskt Furstehus, såväl från regerande som från ännu icke återinsatta. Vårt eget högaktade Konungahus representerades av Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland samt Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland.


Vårt högaktade Tronföljarpar Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland

Särskilt glädjande vid högtider som denna är att representanter för Europas ännu icke återinsatta  Furstehus inbjudes som gäster under fursterlig värdighet. Således märktes bland gästerna Deras Majestäter Konungen och Drottningen av Bulgarien, Deras Majestäter Hellernas Konung och Drottning, Deras Kungliga Högheter Kronprinsparet av Serbien, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessparet av Rumänien samt deras Kungliga Högheter Arvprinsparet av Italien. Detta visar på Monarkins styrka.


Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, Prins av Danmark och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning, Prinsessa av Dammark samt Deras Kungliga Högheter Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prins av Danmark och Kronprinsessan Marie, Kronprinsessa av Grekland, Prinsessa av Danmark.
 

söndag 14 oktober 2012

Historielöshetens och dumhetens politiker

Två ledamöter av vår hedervärda Riksdag, riksdagsledamöterna Lillemets och Mutt tillhörande miljöpartiet, visar i en motion till Riksdagen prov på en historielöshet och dumhet som synes sakna all gräns. Dessa ledamöter vars historiska bildningsnivå synes vara i det närmaste obefintlig och vars förståelse för historien, som en kontinuerlig process vilken måste ses från sitt tidsmässiga sammanhang, överhuvudtaget icke finns, ondgör sig över de statyer över Konung Gustaf II Adolf och Konung Karl XII i vår huvudstad. Nämnda ledamöter kräver i sin motion att statyerna flyttas till en "undanskymd plats".

Motionen visar ock att nämnda ledamöter är helt okunniga om vår konstitution och den kommunala självstyrelse denna stipulerar. Även om nämnda Konugars statyer är ett riksintresse är placeingen av desamma en kommunal fråga vilken ligger under Stockolms Stads ansvar. Det är anmärkningsvärt att miljöpartiet har riksdagsledamöter är så fullständigt okunniga om vårt statsskick. Må vi därför hoppas att dessa okunniga och obildade riksdagsledamöter icke av sitt parti nanförtros några viktigare uppdrag.



Konung Gustaf II Adolf

För att återkomma till huvudfrågan så måste Konungarna Gustaf II Adolf och Karl XII utvärderas utifrån sin samtid och det historiska skeende som rådde då. Här är det otvivelaktigt att Konung Gustaf II Adolf varit högst betydelsefull. Under hans regering, i vilken rikskanslern Axel Oxenstierna hade en bytydande del, lades grunden för hela den statsförvaltning som ännu råder. Hur nämnda riksdagsledamöter kan förbise detta är en stor gåta som endast kan förklaras med att men saknar all kunskap om vår historia.


Konung Karl XII

Vad så gäller Konung Karl XII måste hans gärning värderas utifrån samtida förhållanden. Genom sina ogrundade anklagelser, om att Konungen skulle varit en krigshetsare, visar riksdagsledamöterna även i detta måtto på sin brist på bildning. Det historiska sakförhållandet är nämligen att det stora nordiska kriget, 1700-1721, icke alls var något anfallskrig utan ett försvarskrig. Rikets fiender, Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland förklarade krig år 1700 och detta och inget annat var utgångspunkten för största delen av Konung Karl XII's  konungagärning.

Gud bevare oss för obildade och okunniga politiker.

fredag 5 oktober 2012

Kvarlevorna efter Prins Paul av Serbien återbördade

Vid en högtidligt requiem i Michalskatedralen i Belgrad hälsades igår den 4 oktober kvarlevorna efter Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien. Kvarleverona hälsades av hela det serbiska Konungahuset med Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander i spetsen, den serbiske presidenten herr Nicolic, den serbiske försteministern herr Dacic och mångfaldiga fler från Serbiens regering och myndigheter.

 
Kvarlevorna efter Prins Paul förs in i Michaelskatedralen.


Prins Paul var riksförståndare under Konung Peter II minderårighet. Efter kriget förvägrades Prins Paul att återvända av den vederstyggliga kommunistregimen vilken även lät konfiskera all hans egendom. Genom utslag i serbisk domstol föregående år rehabiliterades Prins Paul fullständigt. Härigenom har hans, hans gemål Prinsessan Olgas samt hans sons Prins Niklas återbördats på sätt som skett. Begravningen kommer att äga rum instundande morgondag i den kungliga begravningsplatsen.

 
Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander med den serbiske presidenten Nicolic.
 
Återbegravningen av Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien skedde den 6 oktober i Sankt Georgskyrkan i Oplenac, det serbiska Konungahusets begravningskyrka . Vid den högtidliga cermonin deltog stora delar av den serbiska Konungahuset. Främst bland dessa må nämnas Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander, Kronprinsessan Katherine, Arvprins Peter och Prins Filip, Prins Alexander samt Prinsessan Elisabet, de två sistnämnda barn till Prins Paul. Höga gäster från utländska Konungahus utgjordes bland annat av Hans Kunglig Prins Niklas, Prins av Grekland och Danmark samt Hans Kunglig Höghet Prins Mikael av Kent.
 
Den serbiske utbildningsministern herr Obradovic, Hans Excellens President Nicolic, Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander samt Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, son till Prins Paul.
 
Deltog gjorde ock representanter för den serbiska staten med Hans Excellens President Nikoloic i spetsen, represenatner för den serbiska kyrkan och representanter för den diplomatiska kåren.
 
 
Kistorna i Sankt Georgskyrkan, Oplenac
 
Kistorna, täckta med den serbiska flaggan och Konungahusets insignier, med kvarlevorna efter Deras Kunglig Högheter Prins Paul, Prinsessan Olga och Prins Niklas av Jugoslavien fördes in i kyrkan av den serbiska armén garde. Härpå genofördes den heliga liturgin och ett requiem av Deras Högvördigheter Biskop Pahomije av Vranje och Biskop Irinej av Australien och Nya Zeeland. Efter dessa högtidliga akter skedde bisättningen av kistorna.
 
Tal hölls av Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Hans Excellens President Nikolic och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabet.
 
 
Hans Kunglig Höghet Kronprisn Alexander, Kronprins av Serbien, talar
 
Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander lät bland annat uttala följande:
 
"Detta är ett historiskt ögonblick för vår familj, men också en mycket vciktig händelse får vårt land. Min hädangågne fader, Konung Peter II, vilken olyckligtvis ännu har sin grav utomlands, talade alltid med vänlighet och beundran om Prins Paul och Prinsessan Olga. Jag har kära minnen från möten med dem under min ungdom. Låt oss all be till Gud vid denna högtidliga och sorgliga händelse om enighet och välgång för vårt Serbien, invid båren av denne store statsman och patriot".
 
 
Hans Excellens President Nicolic talar. På presidentens högra sida Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander och alldeles bakom, ock på presidentens högra sida, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabet.
 
Hans Excellens President Nicolic framhöll:
 
"Vi begraver dem i det heliga serbiska landet, i den kyrka som bygdes av Konung Peter I".
 
Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabeth förklarade att en stor orätt nu åtgärdats och framförde i detta sitt tack till Hans Excellens President Nicolic för det stöd han visat i återbördandet av hennes kära till den serbiska moderjorden.
 
Efter cermonin gav Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander en mottagning för de höga gästerna i Vita Palatset, vilket är en del av den serbiska Konungafamiljens residens i Dedinje.


Vad är kultur?

Redaktören Suhonen, ansvarig för det socialdemokratiska alstret Tiden, låter mad anledning av den ytterst skarpa kritk som riktats mot nämnda alsters illvilliga kränkning av Deras Majestäter Konungen noch Drottningen yttra följande:

"Det är jag beredd att ta mitt straff för, om det är olagligt. Vi är en kulturtidskrift och det här är satir. Så länge kungen är statschef får han tåla detta. Om han eller någon annan blir ledsen för det ber jag om ursäkt. Men det är inte tidskriften Tidens uppgift att se till att kungen är glad."

Vad redaktören Suhonen gör är att söka motivera ett tydlig lagbrott, förtal, ärekränkning och sannolikt ock högmålsbrott, med att hans alster är en "kulturtidskrift". Redaktören Suhonen borde här uppmärksammas på att brottsbalken icke undantar kränkningar i "kulturtidskrifter". Den högst egendomliga och lagvidriga åsikt som redaktören Suhonen propagerar för är han dessvärre icke ensam om. Ofta har vänsterkrafter tagit såväl "kultur" som "satir" som intäkt för att illvilligt kränka och skada sina medmänniskor.

Man kan med fog fråga sig vilket slag av kultur som redaktören Suhonen och hans gelikar förfäktar. Det må vara att kulturen har en ifrågasättande roll och i detta kan ta andra uttryckssätt and det talade och skrivna ordet i sin tjänst men detta motiverar på intet sätt illvillig kränkning av medmänniskor. Den kultur redaktören Suhonen och hans gelikar ger uttryck för är en högst primitiv subkultur som förtjänar all kritik och allt fördömande.

Genom den publicering redaktören Suhonen gjort är han en skam för hela det socialdemokratiska partiet. Det alster redaktören är ansvarig utgivare har genom publiceringen förlorat all seriositet och kan anses vara en "snuskblaska" av intet värde. Har socialdemokratiska partiets ledning någon heder bör den snarast tillse att redaktören Suhonen skyndsamt avlägsnas från sin post. En post han icke på minsta sätt, genom sitt vederstyggliga och kränkande tilltag, icke är värdig att inneha.

Om vidare redaktören Suhonen har någon omsorg om sitt anseende och rykte borde han skämmas och ofördröjligen framföra sin djupa och ödmjuka ursäkt till Deras Majestäter Konungen och Drottningen. Dessvärre torde detta vara för mycket att förvänta från en så uppstudsig person som självmant sätter sig över lagen.

torsdag 4 oktober 2012

Skarpt fördömande från Riksmarskalken

Hans Excellens Riksmarskalk Lindqvist har låtit uttala följande angående snuskfotografen Ohlson Wallins mot Deras Majestäter Konungen och Drottningen vederstyggliga och djupt kränkande alster:

"Ingen skall behöva tåla vad som helst. Detta gäller även Kungen och Drottningen. Bilden är kränkande, sårande och illvillig.

Svante Lindqvist
Riksmarskalk"


Att det är Riksmarskalken som gör detta uttalande, och icke presschefen, visar med vilket allvar Konungen ser på den kränkning han och hans gemål utsatts för.

Rättsvårdande myndigheter kan icke längre stillatigande åse det inträffade. Alstermakerskan, den ökända snuskfotografen Ohlsson Wallin, måste tilltalas rörande det allvarliga brott, vilket med enkelhet kan rymmas inom såväl lagstiftning rörande förtal som ärekränkning, som begåtts. Hovauditören bör genast skrida till verket och inlämna en anmälan.

Nu är måttet rågat nu är det nog!

Leve vår högaktade Konung!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

 

onsdag 3 oktober 2012

Ecce Homo-utställning i Serbien

Under en så pågående "Pridefestival" i Serbien huvudstad Belgrad kommer den hädiska utställningen Ecco Homo att visas. Utställningen som förvränger den Heliga Skrift och innehåller bilder som hädar och förnedrar vår Frälsare kritiseras med största rätta skarpt av den hedervärda serbisk-ortodoxa kyrkan.


Hans Helighet Irinej, Patriark av Serbien, Ärkebiskop av Pec och Metropolit i Belgrad och Karlovac, den serbisk-ortodoxa kyrkans överhuvud.

Det är förunderligt att respekt icke kan visas för sådant som människor håller högt och heligt. Att på detta sätt uppröra genom att skända är synnerligen upprörande och leder ingen vart. Nu vet vi att denna utställning icke är den enda dumhet som begåtts av nämnda utställnings upphovsmakerska om vilket förmäles i en annan anmärkning på detta Forum.

Det hela är ock i linje med den respektlöshet som ävenledes visas för andra religioner, såsom exempelvis Islam, där motsvarande skändning av dem som människor håller högt och heligt sker. Bland de som visat stor brist på aktning och respekt i detta fall finner vi exempelvis herr Vilks vilken låtit förfärdiga en så kallad "rondellhund" föreställande profeten Mohammed.

Det må vara att en kritisk diskussion måste få förekomma även i religiösa frågor, men denna måste föras under största ödmjukhet och respekt. Att resonera om höga ting som religion är något helt annat än en banal debatt mellan politiska lismare.

tisdag 2 oktober 2012

Ökänd snuskfotograf smädar Deras Majestäter

Det socialdemokratiska partiets tidskriften Tiden har låtit låna sina spalter till ökända snuskfotografen Elisabeth Ohlson Wallin, som tillåts publicera en falsifiserad bild, ett så kallat "fotomontage" där Deras Majestäter Konungen och Drottningen smädas och förtalas. Bilden, som publiceras under förespeglingen att det är frågan om "satir", är så grov att ord saknas att beskriva. På den falisfiserad bilden låter, bland annat, den ökända snuskfotografen Ohlson Wallin Hennes Majestät feja en svastika. Om icke detta är förtal så torde förtalsbrott helt kunna tas bort från lagstiftningen då det i sådant fall helt saknar mening.

Den ökända snuskfotgrafen Ohlson Wallin har en lång verksamhet bakom sig där människor förtalats och där sådant människor aktat och hållit heligt skymfats och föraktats. Alla vet vi att det var nämnda snuskfotograf som stod bakom den hädiska "utställningen" Ecce Homo, en utställning som fövisso bejublades av en del liberalteologer men som i grunden var hädisk, oanständig, avskyvärd och ytterst stötande.

Snuskfotografen Ohlson Wallin har denna gång, genom att framställa Hennes Majestät med en svastika, överträtt alla gränser. Rättsvårdande myndighet bör skyndsamt ingripa och ställa nämnda snuskfotograf inför rätt i syfte att avgöra var lagens gräns för ärekränkning och förtal går. Att hänvisa till "satir" och genom detta rättfärdiggöra uppenbara lagöverträdelser är icke värdigt en rättstat.

Stor skam faller ock över det socialdemokratiska partiet som i sin tidsskrift publicerar nämnda bild. Såsom ansvarig utgivare kan ej helle herr Suhonen ungå ansvar. Således måste ock dne ansvarige utgivaren ingå i den rättsliga prövningen.

Då nämnda organ är en socialdemokratisk tidskrift kräver ock all anständighet att partiets ordförande, herr Lövden, till Deras Majestäter framför en djup och ödmjuk ursäkt.

tisdag 11 september 2012

Seger för tyst diplomati

Så har då herrarna Schibbye och Persson beviljats nåd av de etiopiska myndigheterna och sluppit ur det straffängelse där de avstraffats för brott mot inreselagar och påstått samröre med en terroristorganisation. Det må vara att herrarna Schibbye och Persson hamnade i detta predikament genom både naivitet och stor dumdristighet, särskilt i det att de lät sig fotograferas med vapen, men något proportionerligt straff var det i sanning icke de dömdes till. Av denna anledning är det högst glädjande att nåd förunnats dem.

 
Statsrådet Bildt

Det hela synes vara en stor seger för den tysta diplomati som bedrivits av såväl statsminister Reinfelt som statsrådet Bildt. Regeringen har tvivelsutan hanterat denna situation med stor skicklighet. Att statsrådet Bildts stora internationella kontaktnät varit till största nytta i detta torde vara helt klart.

Än en gång visar detta den tysta diplomatins fördel. Hade de naiva och på diplomatins område helt obildade gaphalsar, som när domarna fälldes krävde högljudda protester, stora ord och fördömanden från regeringen, fått råda hade sannolikt herrarna Schibbye och Persson ännu försmäktat i det etiopiska straffängelset.

I situationer som denna, där främsta målet är att värna om enskilda medborgares väl och ve, fanns ingen annan väg än den som regeringen på ett så förtjänsfullt sätt följt. Genom tyst diplomati och förtroliga samtal har grunden lagts för det beviljande av nåd som nu skett. För att i fall som dessa, med halstarriga och nyckfulla regimer, som icke uppfyller rättstatens krav, vinna framgång lönar det föga att söka ljudlig konfrontation. Märk här väl att tyst diplomati icke på minsta sätt utesluter stor tydlighet. Skillnaden är att den tysta diplomatin icke utsätter motparten för prestigeförluster och offentlig smälek, vilka enbart resulterar i än större halsstarrighet. 

onsdag 5 september 2012

Konungasmädaren och falskmyntaren träder fram

Så har då den person som på ett såväl ytterst brottsligt som oförskämt sätt med förtal smädat vår Konung genom falskmynteri trätt fram. Denne konungasmädare och falskmyntare är en person vid namn herr Mattsson, verksam vid en reklambyrå. Nämnde konungasmädare framhärdar i sin enfald att det hela skulle vara frågan om "konst", ett påstående som saknar all grund och är rena tramset. Konungasmädaren Mattsson har gjort sig skyldig till brott mot flerfaldiga paragarfer i Brottsbalken vilket nämnts i en tidigare anmärkning på detta forum.

Rättsvårdande myndigheter måste nu ofördröjligen gripa konungasmädaren Mattsson för genomförande av förhör. Med tanke på brottets allvarliga karaktär, även innefattande såväl ärekränkning, förfalskningsbrott och icke minst högmålsbrott, torde heller icke vederbörande åklagare kunna underlåta att begära nämnde konungasmädare häktad.

Det är viktigt att samhället här tydligt sätter upp gränserna. Att på detta sätt bryta mot lagen genom smädande av vår Konung genom myntning av falska enkronor med förtalande och ärekränkande text får under inga omständigheter accepteras. Konungasmädaren Mattsson måste lagföras och efter laga dom avstraffas på sätt som lag förmår vilket i detta fall icke kan bli något annat än ett kännbart fängelsestraff.