Lysning för Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och Herr O´Neill

Denna dag skedde lysningen för Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och Herr O´Neill vid en högtidlig Gudstjänst i Slottkyrkan. Härpå följde en privat lunch varpå mottagning hölls på Kungliga Slottet.

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och Herr O´Neill inför Konungen och Statsministern.

Lysningen, vilken intill år 1973 var stipulerad i lag, för att utröna huruvida något hinder för giftermål föreligger, ersattes nämnda år av så kallad hindersprövning, vilket är ett folkbokföringsärende men saknar kungöreslen inför församlingen, som lysningen innehåller. Vid lysningen erhåller även de som skall förenas i äktenskapet församlinges förbön vilket gör lysningen till en synnerligen viktig och betydelsefull handling. Det är ur detta perspektiv soregsamt att lysningen under senare år alltmer kommit att avläggas.

I detta sammanhang må ock nämnas att Herr O'Neill bekänner sig till den papistiska trosinriktningen. Detta faktum utgör intet hinder för vare sig äktenskapets ingående eller avseende arvsrätten för eventuell avkomma. Dock är det så att eventuella avkomlingar, för att erhålla arvsrätt till Tronen, måste uppfostras i och tillhöra den protestantiska trosinriktningen för att uppfylla Succesionsordningens fjärde paragraf:

"Såsom 2§ i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten."

I samband med lysningen deltog och några av Herr O'Neills närmaste släktingar, hans moder fru Eva O'Neill, född Walter, samt halvsyster fru Tatjana d'Abo. Fru d'Abo är gift med herr Henry d'Abo, tillhörande den brittiska adeln och dotterson till 9:e Hertigen av Ruthland. Utöver fru d'Abo har herr O´Neill ytterligare en halvsyster på mödernet, nämligen grevinnan Natacha von Abensperg und Traun, gift med greve Ernst von Abensperg und Traun. Ätten von Abensperg und Traun är en österrikisk adelsätt.

Herr O´Neill har ävenledes äldre äldre halvsyskon på fädernet, nämligen halvsystrarna Annalisa, Stephanie och Karen i framlidne faderns, herr Paul O'Neills, första äktenskap med fru Hildegard O'Neill.
 

Herr O'Neills titel

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, med tillkommande gemål Herr Chris O'Neill

Riksmarskalken, excellensen Lundqvist, låter idag kungöra att frågan om titeln för Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, tillkommande gemål Herr Chris O'Neill nu avgjorts av Konungen. Konstitutionen stipulerar intet om titlar för det Kungliga Husets medlemmar och gemåler, utan nämnda frågeställning utgår från tradition och praxis och lyder helt under Konungens suveränitet.

I nu aktuella situation har Konungen haft att utveckla den praxis, som motiveras av den år 1980 förändrade Successionsordningen. Enligt den praxis som Riksmarskalken refererar till skall medlem av det Kungliga Huset vara svensk medborgare samt icke inneha en ansvarsställning inom näringslivet. Utifrån denna praxis upphöjdes Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, i kunglig värdighet då han förmäldes med Kronprinsessan. Hertigen av Västergötland avstod i samband med detta från civila ämbeten.

En god utgångspunkt för den praxis, som Konungen tillämpar, är Regeringsformen av år 1809 och dess 40 paragraf:

Hvarken Svea rikes kronprins eller arffurste eller prinsar af det konungsliga huset skola hafva något lifgeding eller civilt embete; dock kunna efter gammalt bruk titlar af hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rättighet till de landskap, hvilkas namn de bära.

Att en medlem av det Kungliga Huset icke får besätta civila ämbeten är helt i enlighet med den sunda maktdelningsprincipen. Då Herr O'Neill avser, att även efter förmälningen med Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland, fortsätta med sin framgångrika affärverksamhet synes Konungens förordning, i detta avseende, vara mycket gott. Det Kungliga Husets medlemmar måste, för upprätthållandet av Monarkins förtroende, vara ovälda och stå fria från varje tanke att de skulle kunna nyttjas för specifika affärsintressen. Med denna utgångspunkt synes det därför högst rimligt att Herr O'Neill icke upphöjes i kunglig värdighet såsom Prins och Kunglig Höghet.

Dock skall här framhållas att Herr O'Neill, enligt kungörelse från Hovet, tydligt deklarerat att han i sin verksamhet kommer att avstå sådana affärer som angår svenska intressen. Detta ställningstagande från Herr O'Neill synes mycket klokt och väl övervägt vilket hedrar den blivande Prinsessgemålen.

Vad så gäller Hertigtiteln, som ej heller denna tillkommer Herr O'Neill, synes en utgångspunkt vara att Herr O'Neill icke kommer att övergå i svenskt medborgarskap. Om vi drar oss tillminnes Hertiginnan av Hälsingland och Gästriklands brutna förlovning med en viss herr Bergström, vilken genom sitt leverne drog största skam över sig, var Konungens avsikt att denne tilltänkte gemål skulle förlänas Hertigtiteln. Även herr Bergström avsåg att kvarstanna i civilt ämbete varav framgår att den praxis, som tillämpas, kräver att en svensk Hertig ävenledes är svensk medborgare, vilket även detta måste anses såsom rimligt.

Nu återstår att se om herr O'Neill kommer att förlänas till Riddare av Nordstjärneorden i samband med förmälningen. Då Herr O'Neill är utländsk medborgare finnes intet hinder för detta. I den ordning som nu gäller kan nämligen utländska medborgare, vid sidan av det svenska Kungliga Husets medlemmar, alltfort erhålla Serafimerorden och Nordstjärneorden, dock är det så att Serafimerorden enligt praxis endast förlänas medlemmar av regerande Kungliga Hus och utländska statschefer eller därmed jämställda personer. En icke alltför vågad förmodan säger att herr O'Neill kommer att förlänas Nordstjärneorden.

Slutligen må framhållas att Herr O'Neills titulatur icke har den ringaste påverkan på eventuella avkomlingars arvsrätt till den svenska Tronen. Enligt Successionsordningen, av år 1980, har alla ättlingar till Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, arvsrätt så länge ifrågavarande avkomlingar är sprungna ur äktenskap som vunnit Konungens och Regeringens gillande, vilket erhölls genom regeringsbeslut av den 25 oktober 2012.

Allt redo inför den serbiska statsbegravningen den 26 maj

Hennes Majestät Drottning Alexandra, Drottning av Jugoslavien, Prinsessa av Grekland och Danmark

Passerad torsdag, den 9 maj, återfördes kvarlevorna efter Hennes Majestät Drottning Alexandra, Drottning av Jugoslavien, Prinsessa av Grekland och Danmark, till Serbien inför den statsbegravning, som kommer att äga rum den 26 maj i Sankt Georgskyrkan, Oplenac, vilken är det serbiska Konungahusets mausoleum. Intill det att statsbegravningen sker vilar nu kvarlevorna efter Drottning Alexandra i Andreaskapellet, vilket är det Kungliga Residensets huskapell beläget i Belgrad.

I det Kungliga kapellet vilar ock, i väntan på statsbegravningen, sedan den 22 januari kvarlevorna efter Hans Majestät Konung Peter II, Konung av Jugoslavien och sedan den 29 april kvarlevorna efter Hennes Majestät Drottning Maria, Drottning av Jugoslavien, Prinsessa av Rumänien.

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien, den serbiska tronens rättmätige innehavare, invid de kistor som innehåller kvarlevorna efter Konung Peter II, Drottning Alexandra och Drottning Maria.

Hennes Majestät Drottning Alexandra föddes år 1921 såsom dotter till Konung Alexander av Grekland i dennes morganatiska äktenskap med Madame Manos. Genom en lag av år 1922 upphöjdes såväl Madame Manos, som dottern, sedermera Drottning Alexandra, i kungligt stånd och erhöll titeln Prinsessa av Grekland och Danmark med Kunglig Höghets värdighet. Drottning Alexandra ingick äktenskap med Konung Peter år 1944 under dennes exil i Storbritannien. Drottningen avled i Storbritannien år 1993.
 

Brittiska parlamentet öppnat under stor högtidlighet

Denna dag öppnades det brittiska parlamentets årliga session under största högtidlighet av Hennes Majestät Drottning Elisabet, med Guds Nåde de Förenade Konungadömena av Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Rikens och Territoriers, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare. Den högtidliga statsakten ägde, såsom traditionen bjuder, rum i det brittiska parlamentets säte, Westminster Palatset.

Hennes Majestät Drottningen under färden till Westminster Palatset

Det var idag det sextionde tillfället som Hennes Majestät förrättade öppnandet. Första gången Hennes Majestät förrättade denna viktiga statsakt var år 1952. Försteminster vid detta tillfälle var Herr Winston Churchill vilket visar på den historiska kontinuitet som intet annat statsskick än Monarkin förmår att upprätthålla. En kontinuitet vars värde icke kan överskattas vad gäller betydelsen för stabilitet och harmoni inom en statsbildning.

Hennes Majestät Drottningen med gemål, Hertigen av Edinburgh, vid ankomsten till Westminster Palatset.

I statsakten deltog ock tronföljaren, Hans Kunglig Höghet Prins Karl, Furste av Wales, med gemål Hertiginnan av Cornwall. Detta var det elfte tillfället då Fursten av Wales deltog i nämnda akt, senast skedde detta år 1996. Hertiginnan av Cornwall har icke tidigare närvarat.

Hennes Majestät Drottningen med gemål, Hertigen av Edinburgh, samt tronföljarparet, Fursten av Wales och Hertiginnan av Cornwall.

Såsom brittisk konstitutionell praxis stipulerar avgav Hennes Majestät Drottningen trontalet inför det samlade parlamentets båda hus, Överhuset och Underhuset. Detta är en mycket god ordning som markerar maktdelningsprincipen.

Hennes Majestät Drottningen avlägger trontalet.

Vid denna statsakt bar Hennes Majestät Drottningen, såsom brukas vid detta tillfälle, Imperiekronan (State Imperial Crown). Nämnda Imperiekrona tillverkades år 1937 inför Konung Georg VI's kröning.

I detta sammanhang må stor sorg uttryckas över det att klåfingriga socialister och liberaler i samband med vårt lands nuvarande grundlags införande lät avskaffa Riksdagens högtidliga öppnande. Denna stora skam borde skyndsamt rättas så att åter Riksdagen kan samlas inför Konungen i Rikssalen då Riksmötet öppnas.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, vid Riksdagens högtidliga öppnande år 1974, sista gången denna statsakt utfördes enligt god och hävdvunnen ordning.

 

Rättstaten måste försvaras

En grund för rättstaten är respekten för lagen. I vårt land är lagarana, allt sedan våra första Riksdagar hölls, fattade med folkstyrets gillande. Utan respekt för rättstaten förfaller ett samhälle varför upprätthållandet av rättstaten hör till statsmaktens allra mest betydelsefulla uppgifter. Ur detta perspektiv är det sorgesamt att statsmaktens företrädare icke agerar mer kraftfullt inför somliga händelser, där rättstaten hånats. Statsmaktens lamhet i denna fråga belyses idag i Dagens Nyheters ledare.

Här nämnes bland andra följande händelser:

• Rektorn för en av Örebros skolor ser sig föranleden avgå då nämnda befattningshavare utsatts för hot och trakasserier. Nyssnämnda rättsvidriga tilltag synes ha sin grund i elever, eller möjligen föräldrar till desamma, icke funnit sig tillfreds med rektorns tjänstutövning. Istället för att använda rättstatens ordningar tar man till brottsliga metoder.
• I Ängelholm har en kommunalpolitiker, herr Prytz, tillhörande Sverigedemokraterna, misshandlats i sitt hem samt fått en stuga nerbränd genom anlagd brand. Var och en må ha vilka åsikter de önskar om nämnda parti dock är det otvivelaktigt så att det verkar enligt de rättigheter som Regeringsformen stipulerar. Dessförutan är våld mot enskild person alltid högst förkastligt och oacceptabelt.
• I Jönköping har kommunalrådet, herr Green, slagits ned bakifrån utanför sitt hem, en så avskyvärd handling att ord saknas att beskriva. Grunden för detta tilltag är icke känd, dock utan att någon explicit anklagelse kan uppställas, må konstateras att herr Green för en hedervärd kamp för att avhysa ett avskyvärt extermkommunistiskt "bokcafe" vilken intill nu fått driva sin hatiska verksamhet från av kommunen finansierade lokaler.
• I nämnda stad, Jönköping, har ett avskyvärt nationalsocialistiskt möte hållits av "Svenskarnas parti". Även om partiet som sådant har rätt att verka utifrån Regeringsformens statuter synes den argumentation som partiföreträdare bedriver, och som enligt referat även förekommit på nämna möte, strida mot Brottsbalkens 16:e kapitel och dess bestämmelser rörande hets mot folkgrupp. Rättsvårdande myndigheter synes ännu icke ha agerat i denna fråga.
• I samband med nämnda nationalsocialistiska möte gick så kallade "motdemonstranter" bärsärkagång där egendom förstördes, bilar brändes och ordningsmakten attackerades medelst gatstenar och knallskott. Dessa avskyvärda illgärningsmän, tillhörande diverse hatiska extermkommunistiska sekter, är i sitt förakt för rättstaten icke ett vitten bättre än de nationalsocialister som icke respekterar våra lagar avseende hets mot folkgrupp. Dessbättre synes ordningsmakten ha gripit några av de hatiska kommunisterna, vilka nu torde stå inför lagföring, och om de befinnes skyldiga, och kommer att näpsas med laga straff.

Utöver ovanstående har på detta Forum tidigare, vid ett flertal tillfällen, uppmärksammats hur företrädare för ett av våra riksdagspartier, Vänsterpartiet (ett parti som intill 1991 benämndes Vänsterpartiet Kommunisterna och som har en historia som är så avskyvärd, solkig och skamlig att ord saknas att beskriva), ägnat sig åt avskyvärda hotelser. Hotelser som nämnda partis ledning uttrycker pliktskyldig kritik, vilken icke synes uppriktig då någon uteslutning av de som hotat, enligt de uppgifter som finns vid handen, icke skett.

Statsmaktens outgrundliga lamhet, inför det som beskrivs ovan, går icke att förstå. Riksdag och Regering bör skyndsamt uppmärksamma de oacceptabla hån, som alltifrån avskyvärda nationalsocialister till lika avskyvärda extremkommunistiska företrädare gör sig skyldig till.

Rättstaten måste försvars!

 

Fängelsestraffets nödvändighet

I en kolumn i dagens utgåva av Svenska Dagbladet låter redaktör Neuding framföra högst relevanta ståndpunkter avseende fängelsestraffets nödvändighet. Redaktör Neuding fäster uppmärksamheten på begreppet inkapacitering, som syftar till att skydda laglydiga medborgare från brottslingar genom att desamma hålls åtskilda från samhället. Denna aspekt bortser alltsomoftast kriminalliberaler ifrån i det att de ger prioritering åt så kallad "rehabilitering" oavsett om densamma, genom återfall i brottslig verksamhet, skadar oskyldiga och laglydiga.

Redaktör Neuding tar såsom exempel förhållandena i Umeå där straffången Lindgren, den så kallade "Hagamannen", under en längre tidsperiod begick ett antal grova övergrepp och våldtäkter på värnlösa kvinnor. Vidriga brott, så avskyvärda att ord saknas att beskriva, för vilken nämnde straffånge näpstes med ett högst rättvist straff bestående av 14 års fängelse. Bekymmersamt är dock att straffången Lindgren, genom den fullständigt vanvettiga ordningen med frigivning efter två tredjedelar av strafftiden, redan om två år åter kan få njuta frihetens sötma.

Att såsom skydd för oskyldiga och värnlösa hålla brottslingar och illgärningsmän, som straffången Lindgren, avskilda från sina medmänniskor, vars umgänge de icke visat sig vare sig kunna hantera eller förtjäna, är en av statsmaktens allra viktigaste uppgifter. Ingen möda får lämnas ospard i detta avseende.

För den grövsta brottsligheten är det högst angeläget att ytterligare skärpa straffsatserna. För tecknaren av dessa rader synes det högst rimligt att en brottsling, som ,likt straffången Lindgren, begått upprepade våldtäkter bör näpsas med livstidsstraffet i syfte att förhindra varje risk till återfall. Sammalunda gäller de vederstyggliga våldsverkare, som begår grova väpnade rån och i desamma utsätter såväl allmänhet som ordningsmakt för största livsfara. Icke heller dessa förtjänar på något sätt att få vistas fritt i samhället.

Det är uppenbart att tyngpunkten i diskursen måste förskjutas från kriminalliberalernas vettlösa risktagande i form av "rehabilitering" till det skyddet av laglydiga och oskyldiga medborgare. I detta är redaktör Neudings välavvägda artikel ett välkommet bidrag.

Ny Konung av Nederländerna

Deras Majestäter Konung Vilhelm Alexander, Konung av Nederländerna, och Drottning Maxima, Prinsessa av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau.

Under stor högtidlighet och värdighet har Konungariket Nederländerna denna dag, den 30:e april 2013, erhållit en ny Konung då Hans Majestät Konung Vilhelm Alexander, Konung av Nederländerna uppsteg på tronen. Konungariket Nederländerna består av de fyra länderna Nederländerna, Aruba, Caracau och Sankt Martin.

Stunden för tronskiftet

Vid pass klockan 10:00 om morgonen inträdde Hennes Majestät Hennes Majestät Drottning Beatrix, Drottning av Nederländerna, i det sal i det Kungliga Palatset i Amsterdam som benämnes Mosesalen, åtföljd av tronföljaren Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm Alexander, Prins av Oranien, Prins Av Nederländerna, Prins av Oranien-Nassau, Junker av Amsberg med gemål Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maxima, Prinsessa av Nederländerna, Prinsessa av Nassau-Oranien. Efter ett kort tal av Hennes Majestät Drottningen upplästes abdikationsinstrumentet av hovmarskalken varpå samma instrument framlades inför Hennes Majestät, som undertecknade detsamma. I detta ögonblick skedde det egentliga tronskiftet.

Den förutvarande Drottningen erhöll efter abdikationen titeln Henne Kunglig Höghet Prinsessan Beatrix, Prinsessa av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau, Prinsessa av Lippe-Biesterfeld. I detta sammanhang må nämnas att den nye Konungens gemål har erhöll titeln Hennes Majestät Drottning Maxima, Prinsessa av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau. Konungens gemål bär således icke titeln Drottning av Nederländerna.

Efter abdikationen och tronsskiftet utträdde, under stort jubel, Konung Vilhelm Alexander och Drottning Maxima åtföljda av Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Beatrix på det Kungliga Palatset balkong och mottog här folkets hyllningar.

Klockan 13:30 församlades konungarikets generalstater, d.v.s. parlamenten i Nederländerna, Aruba, Caracau och Sankt Martin till en gemensam session i Nya Kyrkan (Nieuwe Kerk), vilken är belägen intill det Kungliga Palatset i Amsterdam. Strax före klockan 14:00 utträdde Deras Majestäter Konung Vilhelm Alexander och Drottning Maxima från det Kungliga Palatset och begav i procession under största högtidlighet till Nya Kyrkan.

Hans Majestät Konung Vilhelm Alexander, Konung av Nederländerna, avlägger sin konungaföräkran inför generalstaterna.

Efter inträdet i Nya Kyrkan besteg Hans Majestät Konung Alexander tronen. Konungen höll här efter sitt trontal varpå han avlade sin konungaförsäkran. Efter detta framträdde talmannen för generalstaternas gemensamma session, senatspresident Fred de Graf, och uttrycke en högtidlig hyllning till sin nya Konung. Härpå avlade ledamöterna av generalstaternas gemensamma session sin tro- och huldhetsed.

Många höga gäster var inbjudna till högtidligheterna. Bland europeiska tronföljare märktes vårt eget högaktade Tronföljarpar, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland. Särskilt glädjande var att ävenledes den brittiske tronföljaren, Hans Kunglig Höghet Prins Karl, Furste av Wales, med gemål Hertiginnan av Cornwall bevistade akten. Dessvärre har det brittiska Konungahuset vid tidigare liknande högtidligheter icke låtit sig representeras på vederbörlig nivå. Här må uttryckas en förhoppning om att en förändring i detta måtto nu kommit tillstånd.

 

Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland anländer till Nya Kyrkan

 



 

Hans Kunglig Höghet Prins Karl, Furste av Wales, med gemål Hertiginnan av Cornwall

 

 

Gratulationer på Högtidsdagen

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland (copyright kungahuset.se)

Från detta Forum framföres de allra vördsammate och hjärtinnerliga gratulationer till vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, på hans 67:e födelsedag. Må vår vördande Konung förunnas att ännu i många år sitta på rikets tron.

Det är detta år hela 40 år sedan Konungen besteg tronen. Blott Konungens farfaders fader Hans Majestät Konung Gustaf V, med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung, hertig av Värmland har suttit på tronen under en längre tid än vår nuvarande Monark. En underökning ger vid handen att medellängden för en Regent, efter valkonungarikets införande, är 21 år. Vår Konungs regeringstid så långt är således nästintill det dubbla. De Konungar som suttit mer än 30 år på rikets tron utgöras av Konung Gustaf I, med regeringstid av 37 år, Konung Karl XI, med en regeringstid av 37 år, Konung Oscar II, med en regeringstid av 35 år samt Konung Fredrik I, med en regeringstid av  31 år.

Under vår Konungs regeringstid har vidare icke mindre än elva ministärer passerat.

Den stabilitet och den kontinuitet Konungens långa regenttid skänkt riket är synnerligen betydelsefull och viktig. Häri ligger en av Monarkins unika värden som bättre borde tas till vara.

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Människolivets okräkbarhet

Om partiet Sverigedemokraterna förmådde att visa samma respekt för människovärde i fråga om de arma människor som flyr till vårt land från krig och ofärd som de gör för det ofödda barnets människovärde vore mycket vunnit.

Frågan om det ofödda barnet aktualiserades i en televisionsdebatt förliden gårdag då statsrådet Arnholm mötte ordföranden för Sverigedemokraterna, herr Åkesson. De som tagit del av de ståndpunkter, som framförts på detta Forum, torde vara väl medvetna om att en synnerligen kritisk hållning gentemot partiet Sverigedemokraternas grundsyn rörande såväl utopisk nationalism som vad gäller invandringsfrågor tillämpas. Icke förty, och utan uttryckande av någon som helst sympati för partiet Sverigedemokraternas ideologiska grundsyn,  måste ändock konstateras att herr Åkesson, i nämnda debatt om abortfrågan, eller legalt barnamord, som denna frågeställning rätterligen bör benämnas, var den som stod upp för människovärdet.

Statrådet Arnholm förfäktade beklagligen en feministisk och avskyvärd extermliberal hållning där grundargumentet är att kvinnan skall har rätt till sin egen kropp. Denna ståndpunkt är fullständigt riktig om det icke varit så att statsrådet i sin, i detta avseende, högst enfaldiga ståndpunkt låter påskina att fostret skulle vara en del av kvinnans kropp. Inget kan vara mer felaktigt i det att ett liv uppstår i det välsignade befruktningsögonblicket. Efter detta har ingen människa rätt att släcka detta liv då det kränker människolivet. Femte budet lär oss entydigt "Du skall icke dräpa".

I en debattartikel i Svenska Dagbladet söker förbundsordföranden för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Kristina Ljungros, finna ytterligare stöd för den mot människolivet kränkande argumentation som statrådet Arnholm så olyckligt bedriver. Frågan om människolivets okränkbarhet trivialiseras till den grad där man såsom gräns söker sätta upp ett medicinskt kriterium för när ett foster kan räddas i det fall födelsen skulle ske för tidigt. Nämnda medicinska spörsmål har icke ett vitten med människolivet okränkbarhet att göra och som argument äger det icke minsta vitsord utan måste betraktas som rent trams.

Slutligen måste på det på det allra bestämdaste sätt framhållas att ett legalt och uppståtligt dödande av ett foster, som är en mänsklig varelse, oavsett dess utvecklingsfas, är största skam för varje samhälle som vill  benämna sig civiliserat. Vi böjer våra huvuden i outsäglig sorg och största respekt för de mänskliga varelser, som berövats rätten att födas.

Om Religionens oomtvistliga betydelse

Den kloke skriftställaren och debattören herr Skytte tar i sin krönika, publicerad i dagens utgåva av Svenska Dagbladet, upp frågan om Religionens betydelse i ett samhälle. Herr Skyttes krönika bär den mycket talande titeln:

"Nej, religionen tynar inte bort"

Såsom utgångspunkt för sin synnerligen viktiga reflektion tar herr Skytte såsom utgångspunkt en skrift med titeln "Religionen i demokratin - ett politiskt dilemmas återkomst". Nämnda skrift, som utgörs av ett antal uppsatser har dr Göndör, filosofie doktor i religionshistoria såsom huvudredaktör. I förordet på denna skrift tas såsom utgångspunkt ett uttalande från professor Cox, professor i teologi vid Havard Divinity School, där denne i mitten av 1960-talet menade att "religion inte hade någon utsikt att överleva i ett modernt samhälle grundat på bildning och vetenskap".

Trettio år kom professor Cox till en annan ståndpunkt i det att han deklarerade "Trots utbildning och hög levnadsstandard har religionen inte försvunnit utan finns kvar som en naturlig del i människors vardag.”.

Det professor Cox synes ha kommit till insikt om är att tillvaron icke enbart är av en materiell natur. För den troende är det uppenbart att tillvaron har en materialistisk dimension och en andlig dimension. Icke så att dessa dimensioner är oberoende av varandra men den andliga dimensionen kan aldrig beskrivas i termer av materialism. Skärningspunkten mellan dessa dimensioner är för mig, som kristen bekännare, i mångt och mycket den Helige Ande.

Materialismen kan aldrig någonsin ersätta andligheten och det är här ateisterna, i vårt land bland andra representerade av den kallhamrade sekten "Humanisterna", som bland sina främst uppgifter ser att nedvärdera andlighet och att utmåla den samma såsom "vidskeplighet", går fullkomligt fel. Herr Skytte ger i sin krönika en kärnfull och synnerligen talande beskrivning av nämnda kallhamrade sekt:

"Deras budskap har ofta formulerats med hån, arrogans, överlägsenhet. Troende kristna – som jag själv – har utmålats som lallande idioter: vidskepliga, knappt mottagliga för boklig bildning. De ”religiösa” framställs som en liten gammaldags grupp dömd att inom kort försvinna helt – men ändå framställs religion som farlig för samhället, varför den måste bekämpas."

Det är i sanning glädjande att Religionens roll uppmärksammas på det sätt som sker i nämnda skrift. Utifrån historisk erfarenhet och med ett analys, som grundar sig i ett konservativt förhållningssätt förhållningsätt, är det uppenbart, för varje betraktare av människosläktets historia, att andlighet och Religion alltid varit högst betydelsefullt. Att detta förhållande skulle upphöra i vår tid, där förvisso Skapelsens materialistiska dimension utforskas alltmer, förefaller mig vara en högst befängd ståndpunkt.