fredag 26 maj 2017

Drottningen besöker illgärningsmannens offer


Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde av Förenade Konungadömet Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Besittningar och Territorier, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare

Förliden gårdag, den 25 maj, begav sig Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde av Förenade Konungadömet Storbritannien och Nordirland och Hennes andra Besittningar och Territorier, Drottning, Överhuvud av Samväldet, Trons Försvarare, till staden Manchester för att besöka Kungliga Manchesters Barnsjukhus (en. Royal Manchester Children’s Hospital). På nämnda sjukhus vårdas överlevande från den bestialiske islamistiske illgärningsmannens avskyvärda, fasansfulla och fullständigt oförlåtliga missdåd.


Hennes Majestät i samspråk med unga fröken Mills

I samtal med ett av offren, unga fröken Evie Mills, beskrev Hennes Majestät illgärningen såsom fruktansvärd och att målet för attacken vittnade om största ondska. Hennes Majestät gjorde sig ock underrättad om den stora och hjältemodiga insats sjukhusets personal visat prov på.


Hennes Majestät underrättar sig om räddningsarbetet

I situationer som dessa kan icke Monarkins roll överskattas. Genom Monarkin ges samhället en kraft, som företräder alla och som därigenom kan sänka sammanhållning och enighet i de svåraste av stunder. 


Om terrorns illdåd


Kommunister och annat allsköns vänsterpatrask har såsom vana att skylla allt - möjligt som omöjligt - på samhällets strukturer och så kallade "orättvisor" medan den enskildes ansvar för sina handlingar total ställs åt sidan. Ämnet är åter aktuellt efter den elake och ondskefulle islamistiske illgärningsmannens avskyvärda och fasansfulla dåd i den engelska staden Manchester. Ett dåd där 22 fullständigt oskyldiga människoliv, däribland unga flickor, brutalt släktes.

Ledamoten i Europaparlamentet, herr Hökmark berör, i en artikel publicerad i Svenska Dagbladet, på ett synnerligen intressant och vederhäftigt sätt upp den problematik där vänsterpatrasket på allehanda sätt söker bortförklara ansvarsfrågans verkliga grund - varje enskild människas ansvar för sina handlingar.

Herr Hökmark slår i sin artikel fast:

"Men det skamliga dödandet beror inte på segregation, utanförskap eller främlingskap. Lika lite beror det på religiös tro eller på en grupp av människor som har kommit från någon annanstans. Dödandet beror på dem som låter hatet kanaliseras till ett förakt för andra människors liv, och som omsätts i aktiv handling."

I detta visar herr Hökmark att grundproblemet är de avskyvärda simpla brottslingarna och deras förvridna bild av verkligheten. Ansvaret är illgärningsmännens och ingen annans. Ingen möda får därför besparas i arbetet att uppspåra, gripa och lagföra dessa missdådare så att de kan näpsas med det strängaste straff lag förmår. Även om tecknaren av dessa rader alltid hyst stor skepsis mot dödsstraffet gör de illdåd vi nu allt oftare bevittnar, att inställningen måhända må omprövas så att dessa de vidrigaste av vidriga brottslingar kan upphängas i galgen eller få smaka fallbilans stål. Detta avskum av avskum, som brutalt dödar mängder av oskyldiga människor har i sanning förlorat rätten att vandra på denna jord.

Herr Hökmark fortsätter:

"De som vill förklara terrorismen med sociala skäl, gör alla i socialt utsatta grupper till misstänkta samtidigt som vi försummar att angripa dem som planerar och utför."

Och det är i detta kommunister och annat allsköns vänsterpatrask visar sitt sanna jag. Förblindade av kollektivt tänkande betyder icke den enskilda människan, skapelsen krona, ett vitten. Nej, istället skall hela grupper, "de utsatta" (sic!), stigmatiseras trots att den alldeles övervägande delen av dessa grupper består av hederliga och strävsamma människor, som inget hellre vill än att göra rätt för sig och inte har en tanke på att genom illdåd och missgärningar skada sina medmänniskor.

I sin sammanfattning säger herr Hökmark:

"Det finns ingen social situation som ger alibi för att mörda barn och vuxna."

Väl talat herr Hökmark!

måndag 22 maj 2017

Den papistiske biskopen av Stockholm upphöjs till kardinal


Biskopen av Stockholm med Biskopen av Rom

Så har Biskopen av Rom, den papistiska Kyrkans överhuvud, tillkännagivet att Hans Högvördighet Biskop Aborelius, Biskop av Stockholm, kommer att upphöjas till kardinaler. Kardinalerna står näst i rang efter Biskopen av Rom och utgör kardinalskollegiet vilket har att välja ny Biskop av Rom, då denne gått hädan eller abdikerat likt den förre Biskopen av Rom.

Det synes såsom att Hans Högvärdighet verkat för och befrämjat ekumeniken vilket torde göra honom till ett gott val. I den sorgesamma dumsekulära tid vi lever i är ekumeniken synnerligen viktig.

Den papistiska Kyrkan skall ha heder av att man står upp för Ordet på ett sätt vilket våra fäders kära, men av liberalteologer fördärvade, Svenska Kyrka icke gör. Här har i sanning den papistiska Kyrkan något att bidra med i det ekumeniska samtalet. Synen på det vederstyggliga samkönade äktenskapet, vilket är emot den Heliga Skrifts Ord, utgör ett exempel.

Å andra sidan håller papisterna fast vid villfarelser som helgondyrkan och ståndpunkten om Biskopen av Roms ofelbarhet, ex cathedra, i trosfrågor. Utan stöd av minsta kommatecken i den Heliga Skrift har man ock såsom dogm förklarat att Jesu moder, Maria, köttsligen uppsteg till Himmelen. I detta har den lutherska Kyrkan en hel del att undervisa papisterna om.

Från detta Forum framföres gratulationer till Biskop Aborelius och en önskan om att han med den Högstes stöd må bidraga i det viktiga ekumeniska samtalet!

lördag 20 maj 2017

Japanske Kejsarens abdikation förestående


Hans Majestät Kejsar Akihito, Kejsare av Japan, och Hennes Majestät Kejsarinnan Michiko, Kejsarinna av Japan

Hans Majestät Kejsar Akihito, Kejsare av Japan, lät föregående höst förstå att han på grund av stigande ålder och sviktande hälsa finner sitt höga ämbete något betungande. Nu har ett lagförslag förberetts genom vilket Kejsarens abdikation skulle vara möjlig under en period av tre år. Det är således icke fråga om en permanent ändring av konstitutionen. När en eventuell abdikation kommer att äga rum är icke känt, måhända kommer Kejsaren, som är mycket aktad av sitt folk, invänta sin 85:e födelsedag, vilken inträffar den 23:e december 2018.


Kejsaren under ämbetsutövning

Den japanska Monarkin har varit av synnerlig vikt för Japans moderna utveckling. Den skänkte kontinuitet och harmoni efter Japans mörka år. Att Monarkin bestod berodde mycket på general Mac Arthurs stora klarsynthet efter Andra Världskriget. Hade samma klarsynthet om Monarkins fundamentala betydelse för kontinuitet och harmoni fått råda i Europa efter Första Världskriget hade historien i sanning sett annorlunda ut.


Hans Kejserlig Höghet Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, iförd Serafimerorden.

Tronföljare är Kejsarens äldste son, Hans Kejserlig Höghet Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan. Även om vissa mått och steg, för förändring tagits, tagits har Japan agnatiskt tronföljd. Detta innebär att det Kejsarens yngste son, Hans Kejserlig Höghet Prins Akishino, Prins av Japan, står näst i tronföljden och efter denne hans son Hans Kejserlig Höghet Prins Hisahito, Prins av Japan. Kronprinsens dotter Hennes Kejserlig Höghet Prinsessan Toshi, Prinsessa av Japan, är således icke arvsberättigad enligt nu gällande konstitution.



Kejsaren hälsar Kronprinsessan.

Vårt eget högaktade Konungahus har nära och varma relationer med Japans Kejsarhus. Besök är ymnigt förekommande och senast i april månad togs vår högtärade Kronprinsessa emot av Kejsaren under ett besök i Japan.

måndag 15 maj 2017

Om lort och smuts

För några dagar sedan uppmärksammades, på detta Forum, det kommunistiska patrasket vänsterpartiets 100-åriga tillvaro. Såsom komplettering ges här några ledare ur Svenska Dagbladet, utgörande en god illustration av den lort och den smuts, som det kommunistiska patrasket vänsterpartiet är behäftat med:
Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

lördag 13 maj 2017

Gratulationer till Hertigen av Värmland


Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland

Från detta Forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, på hans 38:e födelsedag.

Prinsen föddes år 1979 såsom Rikets Kronprins. På grund av retroaktiv lagstiftning, tveksam ur ett konstitutionellt perspektiv, ersattes han den första januari 1980 såsom tronföljare av sin syster, vår högaktade Kronprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland. Detta är historiens gång och för undvikande av allt missförstånd skall deklareras att det hos tecknaren av dessa rader icke finns det minsta eller ringaste tvivel om att vår Kronprinsessa, när den dagen kommer, kommer att bli en mycket skicklig och storartad Monark.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Ett hundra år i ondskans tjänst


Frihetens duva - kommunismens främsta fiende

Denna dag är det etthundra års sedan det skamligaste av Riksdagens partier, vänsterpartiet - ett i huvudsak kommunistiskt patrask - bildades. Partiets historia är så solkad av lort och smuts att man ens näppeligen vill ta i det med tång. Nämnda historia är kantad av ett oförbehållsamt stöd till historiens värsta förbrytare, folk- och barnamördaren Lenin, tyrannen Stalin och människoplågaren Mao för att blott nämna några av de djävulslakejer som förtryckt, plågat, torterat och mördat miljoner och åter miljoner av oskyldiga människor.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

När tyrannen Stalin, då nära lierad med en annan av historiens värsta existenser, den vidrige antisemitiske folkmördaren Hitler, brutalt och utan något legitimt motiv överföll vårt kära östra broderland Finland, då lovsjöng detta skammens parti och kommunistiska patrask nämnda ondskefulla och fullständigt oförlåtliga gärning.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då en av djävulens främsta tjänare, tyrannen Stalin, äntligen avled stod detta skammens parti och kommunistiska patrask främst i hyllningskörerna. Vid detta tillfälle uttalade herr Hermansson, sedermera mångårig ordförande för ifrågavarande kommunistiska patrask följande:

"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän." 

"Stalin har varit läraren och ledaren inte blott för Sovjetunionens folk, utan för arbetarklassen i alla världens länder. I vårt partis fortsatta arbete måste vi bättre än hittills utnyttja och i handling omsätta Stalins lära. Lenin och Stalin är och förblir också den svenska arbetarklassens främste lärare."

I varje anständigt parti, som vill göra anspråk på att stå upp för människovärde och folkstyre, hade en person som uttryckt sig så en av historiens värsta tyranner uteslutits utan förbarmande men så icke i detta detta skammens parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet.

Då herr Hermansson, ofta benämnd CH utifrån sitt förnamn Carl-Henrik, förlidet år sällade sig till sina fäder uttryckte det kommunistiska patraskets nuvarande ordförande, den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt:

"CH är älskad av många inom vänstern för sina stora politiska insatser."

Med detta uttalande avslöjar sig i sanning den ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt icke bara sitt utan hela partiets sanna jag.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Under långliga gick detta skammens parti och kommunistiska patrask helt i Moskvatyrannerna ledband. Intill 1960-talet mottags direkta penningsubsidier från torterarna i Moskva, subsidier med vilka vårt land frihet skulle undermineras. Det finns bara ett ord för sådan verksamhet och det är landsförräderi.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då en av partiets tidigare ordföranden, en herr Werner, fyllde jämna år lät han sig från den östtyska ambassaden, företrädare för en av kommunismens mest avskyvärda människoplågande regimer, uthämta såväl brända och destillerade drycker som öl. För detta finns ingen annan benämning än muta och bestickning.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Då omsider det glädjefulla inträffade att kommunismen störtades över ända uppstod mycken ruelse i partiet. Världen störtade samman för dessa ondskans elaka lakejer. I ett fegt försök att skyla över lät man byta namn från vänsterpartiet kommunisterna till vänsterpartiet. Detta hindrade dock icke att porträttet av folk- och barnamördaren Lenin alltfort fick sitta kvar på vissa av partiets expeditioner. Icke heller var det något hinder för partiets förre ordförande, den hårdhudade marxist-leninisten herr Ohly, att intill år 2004, 15 år efter det att ondskans mur i Berlin rämnade, kalla sig kommunist.

Vi spottar på detta skamliga parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet!

Det som nämns ovan är dessvärre blott ett axplock av allt ont och vederstyggligt som detta skammens parti, det kommunistiska patrasket vänsterpartiet, gjort sig skyldiga till. 

Denna dag böjer vi våra huvuden i djupaste sorg och förstämning över alla de miljoner människor vilka förtrycks, plågas, torteras och mördats, må Frid vila över dessas minnen!

torsdag 11 maj 2017

Nationaldagens firande i Rumänien

Förliden gårdag högtidlighölls Rumäniens Nationaldag, en händelse som än en gång visar den monarkistiska tankens stora stöd i Rumänien. Det är icke tu tal om annat är att Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, vilken utför sina plikter under statsprotokoll, ses som landets rättmätiga Drottning.

Högtidlighållandet av Nationaldagen inleddes med att Kronprinsessan åtföljd av sin gemål Prins Radu, och syster Prinsessan Maria, nedlade en krans invid Nationalmonumentet i Bukarest centrum.


Kransnedläggningen


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Den Rumänska Kronans Väktare, flankerad av Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maria, Prinsessa av Rumänien, och Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien.


Kronprinsessan tar emot Gardets Hedersvakt

Senare på dagen ägde festligheter rum i parken utanför Elisabetpalatset, det Rumänska Konungahusets huvudresidens. Stora folkmassor hade mött upp.


Folket hälsas


Kronprinsessan flankerad av Prins Radu och Prinsessan Maria tar emot folkets hyllningar får Elisabetpalatsets balkong


tisdag 9 maj 2017

Den franska tronföljdsfrågan


Konungariket Frankrikes Riksvapen

Då det franska presidentvalet just haft sin gång kan det finnas anledning att något studera den franska tronföljdsfrågan. Frankrike hade i sanning haft bättre förutsättningar under en monarkistisk restauration i det att då sann maktdelning kunde införas. Nu finns finns ett märkligt förhållande mellan lagstiftande och verkställande makt.

Hade det icke varit för Greven av Chambords stora halsstarrighet år 1870, då monarkisterna hade majoritet i Nationalförsamlingen, att icke acceptera trikoloren såsom nationens flagga skulle sannolikt Frankrike idag varit en Monarki. Den destruktiva republikanska perioderna hade då icke varit något annat än en historisk parentes.

Frågan är du vem som vid en monarkistisk restauration är närmast att uppstiga på den Fransk Tronen, vilken varit tom under alldeles för lång tid. Att den Franska Tronen sedan tillhör Huset Bourbon måste anses såsom det legitima. Napoleon var en uppkomling och hans franska kejsardöme en anomali, varför de så kallade Bonapartisterna tronsanspråk, idag hävdade av, Hans Kejserliga Höghet Johan Kristoffer Prins Napoleon, kan lämnas därhän.

Om vi går tillbaka till tiden för den sorgesamma, olyckliga och våldsamma franska revolutionen vet vi att den franske Konungen Ludvig XVI slutligen avsattes år 1792 för att året därpå under den rådande anarkin, skapad av vettlösa revolutionärer, bestiga schavotten där han miste sitt huvud. Efter revolutionens fiasko kom så Napoleon till makten och försatte Europa i brand. Först år 1814 kunde lugn och harmoni återställas varvid Huset Bourbon återuppsattes på tronen genom den mördade Konungens broder, Konung Ludvig XVIII, vilken regerade intill sin bortgång år 1824. Härpå beträddes tronen av hans yngre broder, Konung Karl X vilken regerade intill 1830.

I samband med oroligheter år 1830 fann Konung Karl X det för gott att abdikera till förmån för sin son son Hertigen av Bordeaux och Greve av Chambord, då blott elva år gammal, och den som år 1870 kunnat bestiga tronen. Att Greven av Chambord var den legitime tronföljare torde vara ställt utom allt tvivel.

Dock negligerade Hertigen av Orléans, medlem av en yngre gren av ätten Bourbon stammande från Konung Ludvig XIII samt Nationalförsamlingen villkoren i Konung Karls abdikation, varpå Hertigen Orléans uppsattes på tronen under namnet Ludvig Filip I, vilken regerade intill år 1848 då republik utropades. Denna republik kom fyra år senare att omvandlas till det så kallade Andra Kejsardömet under Kejsar Napoleon III, vilken tvingades nedstiga från tronen som en följd av det - för fransk vidkommande - mindre lyckliga frans.tyska kriget år 1870.

Fram till Greven av Chambord hädangång torde, ur ett konstitutionellt perspektiv, den seniora arvsberättigade grenen av Huset Bourbon vara tämligen oomtvistad:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Konung Ludvig XIV, Konung av Frankrike (1638-1715)
  3. sonen Ludvig, Dauphin av Frankrike (1661-1711)
  4. sonen Konung Ludvig XV, Konung av Frankrike (1710-1774)
  5. sonen Konung Ludvig XVI, Konung av Frankrike (1774-1793)
  6. sonen Ludvig, Dauphin av Frankrike (1785-1795), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XVII
  7. Konung Ludvig XVI:s broder, Konung Ludvig XVIII, Konung av Frankrike (1755-1824)
  8. Konung Ludvig XVI:s broder, Konung Karl , Konung av Frankrike (1757-1836), 
  9. sonen Hertig Ludvig, Hertig av Angoulême (1745-1844), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XIX
  10. Hertig Ludvigs broderson Hertig Henrik, Hertig av Bourdeux, Greve av Chambord (1820-1883), av legitimisterna ansedd som Konung Henrik V
Då Greven av Chambord avled utan legitim avkomma utslocknade sorgligen denna gren av Huset Bourbon. Utifrån senioritetsprincipen finns den legitime tronarvingen att söka hos den gren, som utgår från Konung Ludvig XVI:s sonson Konung Filip V av Spanien. Det som här komplicerar är att Konung Filip, då han antog den spanska tronen avsade sig rätten till den franska tronen för sig och sin avkomma. Hans ättlingar, de så kallade Legitimisterna, hävdar dock att avsägelsen icke var giltig varför de hävdar rätten till den tron som stått tom alldeles för länge.

Om avsägelsen anses såsom giltig finns den legitime tronarvingen att söka hos den gren, som utgår från Konung Ludvig XIII:s son Hertig Filip I, Hertig av Orléans (1640-1701). Hans ättlingar utgör de så kallade Orléanisterna och hävdar sina anspråk till den tomma tonen på nämnda grund. 


Legitimisterna


Hans Kunglig Höghet Prins Ludvig Alfons, Hertig av Anjou, av Legitimisterna ansedd såsom Konung Ludvig XX av Frankrike

Greven av Chambord hade ingen avkomma varvid huvudmannaskapet för den seniora grenen av Huset Bourbon övergick till en gren utgående från Konung Filip V av Spanien, vilken var son till Konung Ludvig XVI. Det som här komplicerar är att Konung Filip, då han antog den spanska tronen avsade sig rätten till den franska tronen för sig och sin avkomma. Legitimisterna hävdar att avsägelsen icke är giltig utan hävdar följande linje:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Konung Ludvig XIV, Konung av Frankrike (1638-1715)
  3. sonen Hertig Ludvig, Dauphin av Frankrike (1661-1711)
  4. sonen Konung Filip V, Konung av Spanien (1683-1746)
  5. sonen Konung Karl III, Konung av Spanien (1716-1788)
  6. sonen Konung Karl IV, Konung av Spanien (1748-1819)
  7. sonen Prins Frans, Prins av Spanien (1794-1865)
  8. sonen Prins Frans, Hertig av Cádez, Prinsgemål av Spanien (1822-1902)
  9. sonen Konung Alfons XII, Konung av Spanien (1857-1885)
  10. sonen Konung Alfons XIII, Konung av Spanien (1886-1941), , av legitimisterna ansedd som Konung Alfons I
  11. sonen Prins Jaime, Prins av Spanien, Hertig av Segovia (1908-1975), av legitimisterna ansedd som Konung Henrik VI
  12. sonen Prins Alfons, Hertig av Anjou och Cádez (1936-1989), av legitimisterna ansedd som Konung Alfons II
  13. sonen Prins Ludvig Alfons, Hertig av Anjou (f. 1974), av legitimisterna ansedd som Konung Ludvig XX
Här må nämnas att Prins Jaime (11), år 1933 på grund av sin dövhet, avsades sig rätten till den spanska tronen men icke sin rätten till den franska tronen. Då han äldre broder Prins Alfons, sedermera Greve av Covadonga, samma år ingick ett morganatisk äktenskap miste han rätten till tronen. Härigenom övergick rätten till den spanska tronen till den yngre brodern Prins Johan, Greve av Barcelona, den nuvarande spanske Konungens farfader.



Orléanisterna



Hans Kunglig Höghet Prins Henrik, Hertig av Frankrike, Greve av Paris, av Orléanisterna ansedd såsom Konung Henrik VII av Frankrike


Orléanisterna utgår i sitt anspråk från att Konung Filip V:s avsägelse är att se som giltig och hävdar följande linje:
  1. Konung Ludvig XIII, Konung av Frankrike (1601-1643)
  2. sonen Hertig Filip I, Hertig av Orléans (1640-1701)
  3. sonen Hertig Filip II, Hertig av Orléans (1674-1723)
  4. sonen Hertig Ludvig, Hertig av Orléans (1703-1752)
  5. sonen Hertig Ludvig Filip I, Hertig av Orléans (1725-1785)
  6. sonen Hertig Ludvig Filip II, Hertig av Orléans (1747-1793)
  7. sonen Konung Ludvig Filip I, Konung av Frankrike, Hertig av Orléans (1773-1850)
  8. sonen Prins Filip, Greve av Paris (1838-1894), av orléanisterna ansedd som Konung Ludvig Filip II
  9. sonen Prins Filip, Hertig av Orléans (1866-1926), av orléanisterna ansedd som Konung Ludvig Filip VIII
  10. Konung Ludvigs sonsons son, Prins Johan (1874-1940), Greve av Paris, av orléanisterna ansedd som Konung Johan III
  11. sonen Prins Henrik, Greve av Paris (1908-1999), av orléanisterna ansedd som Konung Henrik VI
  12. sonen Prins Henrik, Greve av Paris, Hertig av Frankrike (f. 1933), av orléanisterna ansedd som Konung Henrik VII

Slutsats

Vilken av dessa grenar, som vid en restauration, har att uppstiga på tronen ligger i den Franska Nationalförsamlingens händer den dag restaurationen är ett faktum. Tecknaren av dessa rader har såsom ståndpunkt att Orléanisterna måhända är de som står närmast i det att det icke går att bortse ifrån Konung Filip V:s tronavsägelse och att de då är närmast efter det att den oomtvistat legitime arvtagaren, Greven av Chambord gått hädan.

lördag 6 maj 2017

Ryske Presidenten återinviger monument över Storfurst Sergei


Hans kejserlig Höghet Storfurst Sergei, Storfurste av Ryssland (1857-1905)

Den 4:e maj förrättade Ryska Federationens President, herr Putin, samt den Ryska Kyrkans Överhuvud, Patriarken Kirill av Moskva, återinvigningen av monumentet över Hans Kejserlig Höghet Storfurst Sergei, Storfurste av Ryssland, vilken kallblodigt mördades den 7 februari 1905. Storfursten var broder till Kejsar Alexander III och innehade vid tiden för det ondskefulla mordet befattningen som Guvernör av Moskva.

Mordet utfördes av illgärningsmannen Kalyayev, tillhörig ett avskyvärt kommunistiskt pack och patrask, som vid nämnda tid kallades sig socialistrevolutionärerna. En fraktion av detta patrask kom sedermera under revolutionen att ansluta sig till folk- och barnamördaren Lenins bolsjeviker, ett av världshistoriens mest ondskefulla och avskyvärda anhang. För detta dåd fick illgärningsmannen Kalayev bestiga galgen varifrån han hängdes.

Storfursten var gift med Hennes Kejserliga Höghet Elisabet, Storfurstinna av Ryssland, Prinsessa av Hessen, vilken var syster till Kejsarinnan Alexandra av Ryssland och dotterdotter till Drottning Victoria av Storbritannien och Irland, Kejsarinna av Indien. Efter gemålens död kom Storfurstinnan sedermera att gå i kloster där hon levde som nunna.

Ock Storfurstinnan gick ett synnerligen tragiskt och förfärligt öde till mötes. På order av djävulens egen lakej, folk- och barnamördaren Lenin, hämtades hon ut ur klostret och arresterades. Tillsammans med flera andra medlemmar av det Kejserliga Huset och några av dess tjänare kastades hon i ett gruvschakt varpå handgranater slängdes efter dem.

Så ond och ondskefull är kommunismen, den ondes egen lära, vi spottar på och dess värste företrädare, folk- och barnamördaren Lenin!


President Putin håller tal invid monumentet över den mördade Storfursten

I sitt tal framförde Ryska Federationens President, herr Putin, bland annat att monumentet är "en symbol på det pris vi fick betala för hat, uppdelning och fientlighet, och påminner oss om att vi måste göra allt vi kan för att bevara vårt folks enhet och harmoni".

Om den mördade Storfurstinnan yttrade Presidenten att hon var en anmärkningsvärd kvinna som "icke lämnade landet ens under de mörkaste dagarna utan var in i döden trogen de kristliga idealen om förlåtelse och kärlek"


Ryska Kyrkans Överhuvud, Patriarken Kirill av Moskva välsignar monumentet


Hedersvakt ur Presidentens Garde