fredag 25 augusti 2017

Fru Kinberg Batras avgång en skada

Denna dag har fru Kinberg Batra, ordförande i parti det vilket fått min röstsedel i varje val sedan jag första gången trädde fram till valurnan, låtit kungöra att hon icke längre ser det möjligt att sitta kvar på sin post i skenet av den allt annat än hedervärt framförda kritik, som lagts henne till last. Istället för att sluta upp bakom en synnerligen klok person har man förletts att blint stirra på opinionsundersökningarnas dagsländor. I det långa perspektivet synes mig fru Kinberg Batras avgång vara högst beklagansvärd och skadlig samt ett steg tillbaka i kampen mot den taffliga regering, som ytterst låter sig påverkas och styras av ett avskyvärt kommunistiskt patrask.

Fru Kinberg Batras svanesång inleddes tvivelsutan då hon utifrån en skarpsinnig analys av den parlamentariska situationen insåg vansinnet i att vänsterpartiet, ett i huvudsak kommunistiskt patrask, har givits ett avgörande - och högst skadligt inflytande - över Rikets utveckling. En insikt som dessvärre vare sig major Björklund eller fru Lööf till fullo välsignats med.

Såsom torde vara allom bekant är de parlamentariska förhållandena sådana att Rikets taffliga och svaga Regering direkt förfogar över 138 säten och stöds av ytterligare 21 säten i vår hedervärda Riksdag, allt tillsammans 159 säten. Oppositionen besitter å sin sida en stor majoritet bestående av icke mindre än 190 säten, således 31 säten fler. Ändock tillåts minoriteten att styra vilket synes mig vara allt annat än i enlighet med folkstyret.

Det fru Kinberg Batra utifrån detta resonerade om var att inom ramen för Riksdagen och dess utskott initiera viss begränsad samverkan - märk alls icke regeringssamverkan eller regelrätta förhandlingar - med det populistiska nationalistpartiet. Av någon outgrundlig anledning ansågs nämnda begränsande samverkan vara värre än att låta den situation bestå där ett kommunistiskt patrask ges ett avgörande inflytande. I sanning förunderligt!

Det rimliga är att Riksdagens majoritet - och icke en svag minoritetsregering understödd v kommunister - utövar det avgörande inflytande över Rikets utveckling. Fru Kinberg Batra insåg detta vilket dessvärre icke andra gjorde.

2 kommentarer:

  1. Kammartjänaren31 augusti 2017 14:49

    Ursäkta, men den majoritet ärade herr Fältmarsalken ordar om torde i realiteten vara en chimère, som di franske säger. Såväl Liberalerna som Centerpartiet har klargjort att de icke avser samarbeta, ej heller göra sig beroende av det nationalistiska populistpartiet. Mest sannolikt även på grundval av det järnrörsförsedda fascistiska slödder de i grunden äro.

    SvaraRadera
  2. Realiteten är den att Riket måst styras. I detta kan jag icke se det minsta skäl till att en Regering, aktivt förhandlande med ett kommunistiskt patrask, på något sätt skulle vara att föredra framför en Regering med passivt stöd från det nationalistiska populistpartiet.

    Fascister är ni sanning ett ogudaktig slödder, därom är vi rörande överens, men slödder pack och patrask är ock kommunister.

    SvaraRadera