tisdag 29 december 2015

Om socialism och dumfeminism

Att något gott vare kommit ut ur socialism eller dumfeminism torde vara bekant för var och en, som någon gång reflekterat över nämnda läror  och dess magra -för att icke säga totalt obefintliga- resultat.

Socialisten tror i sin stora och inskränkta dumhet att samhället kan utformas på ett och samma sätt utan någon som helst hänsyn till vare sig familjers eller enskildas specifika behov. Härigenom blir socialisten oförmögen att se samhället då han medelvärdesbildat bort verkliga förhållanden.

Dumfeministen tror i sin stora och inskränkta dumhet att mannen och kvinnan i princip är helt och hållet lika. Att de givits olika gåvor, vilket är särskilt tydligt på det biologiska området, vill den dumme feministen icke alls kännas vid.

Kombineras socialistens och dumfeministens läror och världsbild blir resultatet förfärligt. Dagens upplaga av televisionens nyhetsprogram Aktuellt gav en nyttig påminnelse om detta förhållande.

Bakgrunden är att regeringen med benäget bistånd av det före detta kommunistpartiet, benämnt vänsterpartiet, samt - vad värre och beklagansvärt är - även det nyligen omdöpta partiet liberalerna (f.d. folkpartiet) genomdrivet ytterligare begränsningar av Familjens Självbestämmanderätt. Familjen - samhällets främsta byggsten - tros av politrukerna icke veta sitt eget bästa varför ytterligare inskränkningar av rätten till fördelningen av så kallad föräldraledighet mellan moder och fader skall ske. Att behoven är individuella och olika ser man icke i sin stora dumhet. Socialister och dumfeminister, i vilken skara dessvärre även skamliga liberaler ingår, tror sig istället veta bäst och tar sig rätten att diktera villkoren för Familjen och därmed spotta densamma i ansiktet.

I Aktuellt föregick en debatt mellan statsrådet Strandhäll, socialist och dumfeminist, och riksdagsledamoten och ordföranden för kristdemokraterna fru Busch Thor, en hedervärd person som sätter konservatismens värderingar och därigenom Familjen högt.

Den intellektuella nivån, debattkombattanterna emellan, var minst sagt milsvid i skillnad, medan fru Busch Thor på ett självklart och mycket logiskt sätt utgick ifrån Familjens Självbestämmanderätt bjäbbade socialisten och dumfeministen Strandhäll emot genom att lyfta virriga frågeställningar vilka var ovidkommande för grundfrågan - Familjens Självbestämmanderätt. På frågan om Familjens Självbestämmanderätt förmådde socialisten och dumfeministen Strandhäll icke ge något svar alls vilket är betecknande.

Dessförutan uppvisade statsrådet Strandhäll stor näsvishet och oförskämdhet genom att icke låta fru Busch Thor tala till punkt. Detta kanske icke är att förvånas över, om sakargumenten utgörs av något som är tunnare än vattvälling återstår uppenbart inget annat än oförskämdhet. Dock borde ett något bättre och respektfullt uppförande kunna förväntas av ett statsråd. Måhända är ock icke detta att förvänta från ett statsråd i den inkompetentaste och mest taffliga regering, som Riket någonsin ägt. Bättre hade varit om statsrådet Strandhäll avstått från nämnda debatt och därigenom undvikit att sprida vanära över både sig själv och den regering hon företräder.

All heder åt fru Busch Thor,som stod upp för Familjens Självbestämmanderätt!

söndag 27 december 2015

Om Helgon


Abbedissan Elisabeth Hesselblad (1870-1957)

Under senare tid har en hel del uppmärksamhet kommit att visas det faktum att Påven avser att helgonförklara abbedissan Elisabeth Hesselblad, barnfödd i Hudene socken i Västergötland. Det skall på intet sätt ifrågasättas att nämnda abbedissa var mycket gudfruktig person och ävenledes genom sin verksamhet,icke minst vad avser räddande av människor tillhörande det hedervärda judiska folket, gjorde mycket gott. För detta skall självfallet abbedissan Elisabeth Hesselblad hållas högt.

Med detta sagt måste dock ett varningens finger höjas mot helgonväsendet, ett oskick vilket utvecklats inom ramen för den papistiska kyrkotraditionen. Något stöd i den Heliga Skrift - för helgondyrkan - synes synnerligen svårt att finna. Den eufori, som kan skönjas i vissa media, över att vårt land efter 600 åter får ett helgon får icke skymma den stora och allvarliga fara, som dyrkandet av helgon innebär.

I detta sammanhang finns all anledning att återvända till den store reformatorn, Martin Luther, som renade Kyrkan från papisternas villfarelser, villfarelser som alltfort frodas och som dessvärre, vad gäller helgondyrkan, tilltar i det att helgonförklaringarnas antal ökar på ett sätt som för tankarna till hyperinflation.

Luther behandlar i ett av sina fundamentala verk, de schmalkaldiska artiklarna, helgondyrkan och dess fara:

"Åkallandet av helgonen

25) Åkallandet av helgonen är också ett av de missbruk, som höra den yttersta tiden till. Det strider mot den första artikeln och utplånar kunskapen om Kristus. Det är varken påbjudet eller tillrått, och icke finnes det heller något exempel därpå i Skriften. Även om det vore aldrig så värdefullt, vilket det dock icke är, är det tusen gånger bättre att hålla sig till Kristus. 

26) Och ehuru änglarna i himmelen bedja för oss – såsom också Kristus själv gör – liksom även de heliga på jorden och kanske också i himmelen, så följer icke därav, att vi skola anropa och tillbedja änglarna och helgonen och dyrka dem med fastor, högtider, mässor, offer, byggande av kyrkor och altare, inrättande av gudstjänster och andra liknande åtgärder och hålla dem för hjälpare i nöden samt tillskriva dem var och en sin särskilda förmåga att hjälpa i olika livslägen, såsom papisterna göra och lära. Ty detta är avguderi; en sådan ära tillkommer nämligen Gud allena. 

27) Såsom en kristen och en av Guds heliga på jorden kan du bedja för mig icke bara i ett speciellt fall utan i all nöd. Men fördenskull skall jag icke tillbedja, anropa och dyrka dig med högtider, fastor, offer, mässor och på dig sätta min salighetstro. Jag kan väl på annat sätt vörda, älska och tacka dig i Kristus. 

28) Om blott denna vidskepliga dyrkan av änglar och döda heliga människor avskaffas, så visar sig den andra vördnadsbetygelsen vara utan skada, ja, den torde snart komma att upphöra. Ty då människorna icke längre kunna hoppas på nytta och hjälp av dem såväl i lekamligt som andligt hänseende, så komma de att lämna dem i fred både i graven och i himmelen. Ty utan vederlag eller av idel kärlek torde ingen mycket tänka på dem samt vörda och ära dem. 

29) Sammanfattande säga vi sålunda, att vad mässan själv är, vad den har till följd och vad som sammanhänger med den, kunna vi icke fördraga, utan måste förkasta det, för att vi skola kunna behålla det heliga sakramentet rent och visst, i det att vi enligt Kristi instiftelse bruka och mottaga det genom tron."

Det finns således all anledning att taga sig till vara från helgondyrkan. Papisterna är i detta ute på synnerligen farliga vägar.

Låt oss icke ryckas med av en hänförelse, som är av nationalistiskt slag och icke bibliskt slag!

Konungens Jultal


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

På Juldagen fick vi åter ta del av Hans Majestät Konungens Jultal. Detta är ett av de två återkommande årliga tillfällen då Konungen adresserar det svenska folket. Det andra tillfället är vid Riksmötets öppnande.

I en orostid, som denna, och i en tid då politikens lismande och käbbel når oanade höjder att någon förmår lyfta blicken och göra en reflektion från en större helhet. Detta låter sig enbart sig enbart göras av en kraft som är obunden. I detta har Monarkin en roll, som icke kan överskattas. Monarkin ger samhället stadga och kontinuitet och i detta sammanhang må nämnas att en märkesdag kommer att inträffa den 8 augusti nästa år. Nämnda datum kommer Konungen, mänskligt att döma, vara den Konung, som under hela vårt lands tusenåriga historia, under längst tid suttit på tronen.

Denna gång sökte Konungen, den mörka tiden till trots, frammana framtidstro:

"Ja, det finns mörker och oro i vår tid. Men inte minst därför är det så viktigt att också ta fasta på alla ljuspunkter och påminna varandra om att vi har goda skäl till att känna hopp och tillförsikt inför framtiden."

Det finns anledning för var och en att taga till sig dessa ord.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Leve Konungen!

onsdag 23 december 2015

Gratulationer


Hennes Majestät Drottning Silvia, Drottning av Sverige

Från detta Forum framföres till Hennes Majestät Drottningen de allra varmaste och hjärtinneligaste gratulationer på Födelsedagen.

Leve Drottningen!

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

söndag 20 december 2015

Utrikesministerns oduglighet

Statsrådet Wallström, den odugligaste utrikesminister Riket någonsin ägt, har åter demonstrerat sin aldrig sinande inkompetens. Utrikesministerns ämbetsutövning kännetecknas av största dumhet, vilket många exempel visar på. Här har vi noterat såväl hur nämnda inkompetenta statsråd hart när raserade relationerna med en halv världsdel, vilket enbart kunde rättas med Konungens ingripande, som när detta oduglighetens statsråd i tid och otid spyr galla och förtalar den demokratiska staten Israel. Sina stora och grova felsteg söker sedan merbenämnda oskickliga statsråd förklara med att hon anser sig "missuppfattad".

Sic vilken dumhet!

En absolut grundförutsättning för den som ämnar ägna sig åt diplomatins svåra område är att kunna uttrycka sig på ett vederhäftigt och adekvat sätt utan att rasera allt vad relation heter med främmande makter. Denna förmåga saknar helt uppenbart det olycksaliga statsrådet Wallström. Till och med varje honorärkonsul i vilken bananrepublik som helst torde i detta ha en förmåga som vida överstiger det inkompetenta statsrådet Wallström.

Denna gång gäller ärendet republiken Frankrikes begäran, i full enlighet Europiska Unionens fördrag och konversioner, om militärt bistånd. Republiken Frankrike har här uttryckligen begärt bistånd vad gäller spaningskapacitet. För var och en som har någon insikt om Rikets militära förmåga är det uppenbart att den enda kapacitet att uppbringa består i det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Nämnda flygplan genomförde ock synnerligen viktiga och högkvalitativa operationer under insatserna i Libyen.

Under sedvanlig tafflighet har nu Regeringen behandlat republiken Frankrikes begäran och besvarat densamma med att erbjuda några ynka timmars transportflygskapacitet samt tvenne stabsofficerare att kommenderas till Mali. Republiken Frankrikes explicita begäran om spaningskapacitet söker det odugliga statsrådet Wallström vifta bort med att spaning alls icke behöver innebära operativa insatser med det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Redaktör Ivanov slår huvudet mitt på spiken genom följande dräpande kommentar:

"Utrikesminister Margot Wallström började med att konstatera att regeringen tolkat förfrågan efter spaningsplan med att transportplan går fint. Men alla med kunskap om försvarspolitik och materiel vet att spaningsplan är synonymt med Jas 39 Gripen. Som den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali påpekade, S i JAS står alltså för spaning."

Det är fullständigt häpnadsväckande att utrikesministern på detta sätt - gång efter annan -försätter sig i en situation, som är helt och totalt ohållbar. När skall Statsministern inse att han icke kan ha en så oduglig person, som ansvarig för Rikets relationer med främmande makt?

Med detta sagt synes det vidare vara uppenbart att det verkliga skälet till Regeringens skamliga svar på republiken Frankrikes begäran icke är utrikespolitisk utan inrikespolitisk. I den sorgesamma flyktingfrågan drev Statsministern den titulära Vice Statsministern till gråtande tårar för att genomdriva skärpta ordningar. I detta blev det högst uppenbart att hela Regeringens existens hänger på den sköraste av trådar. Att i en sådan situation söka tvinga den titulära Vice Statsministern och hennes högpacifistiska och populistiska parti till ytterligare eftergifter och än mer ynkligt lipande lät sig självklart icke göras utan risk för regeringskris. Med tanke på det socialdemokratiska arbetarpartiets minst sagt klena stöd i opinionen var detta ett alternativ Statsministern icke kunde välja.
   

tisdag 8 december 2015

Om socialismen fiasko

Att socialism är en fullständigt oduglig ideologi är något vilket historien visat gång på gång. Den för socialisten dystra sanningen är att historien icke kan uppvisa ett endaste exempel på där en socialistisk samhällsimplementation, av vad slag det vara må, lett till något gott. Ändock förtröttas icke socialister på att hävda motsatsen. I vårt land är dessa historieförnekares främsta banerförare det för detta kommunistpartiet, nu benämnt vänsterpartiet, och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ordförande herr Sjöstedt.

Varje gång ett halmstrå uppenbarar sig, genom vilket man tror att socialismens orealistiska utopier kan förverkligas, bejublas detsamma. Så var ock fallet då Venezuela år 1999 erhöll ett socialistiskt styre. Det fanns då hos socialisterna ingen gräns för vilka storverk, som skulle komma att uträttas. Dock, i takt med att verkligheten konfronterar den orealistiska och fullständigt omöjliga socialistiska utopin, tvingas man högst motvilligt inse verklighetens dom. Även om den ilskne herr Sjöstedt, åtminstone med läpparnas bekännelse, nödgats acceptera det venezuelanska socialistiska fiaskot finns det allt fort, ävenledes i vårt land, avskyvärda socialistiska och kommunistiska krafter vilka framhärdar i stödet för det socialistiska patrask, som fullständigt ruinerat Venezuela, ett land rikt på naturtillgångar.

Det är synnerligen glädjande att det venezuelanska folket, vid söndagens val, gjort rent hus med det socialistiska patrask, som genom ekonomisk lättsinnighet av sällan skådat slag, vanstyre, fängslande av oppositionella, utpressning och utnyttjande av statsmakten för socialistiskt partiegoistiska syften i grunden fördärvat Venezuela.

Låt oss högeligen jubla över denna seger!

Än en gång har det visats att socialism leder till ekonomisk ruin!

Än en gång har det visats att socialism leder till ofrihet och förtryck!

Än en gång har visats hur socialisters redan obefintliga trovärdighet gjorts än mer obefintlig!

Sammanfattningsvis:

Än en gång är socialismens stora, totala och fullständiga oduglighet bevisad! 

söndag 6 december 2015

Nu får det vara nog!

Åter har innehavaren av ett av rikets högsta ämbeten, statsrådet och chefen för utrikesdepartementet, visat sin stora oskicklighet och kompletta oduglighet. Denna gång har det med största inkompetens behäftade statsrådet Wallström, i Riksdagens kammare, anklagat staten Israel för "utomrättsliga avrättningar". Icke blir det hela bättre av att det odugliga statsrådet söker bortförklara sina dumheter med efterkonstruktioner rörande "principiellt folkrättsliga resonemang". Var och en som med egna öron hört det odugliga statsrådets utlåtelser inser att dessa icke kan missförstås. Statsrådet, som under hela sin ämbetstid i hart när varje akt hon ägnar sig åt visat på total avsaknad av grundläggande diplomatiska färdigheter, kastar åter skam icke blott på sig själv utan, vad värre är, ock på Rikets internationella anseende.

Den hedervärde israeliske Försteministern, herr Netanyahu, betecknar, fullt berättigat, uttalandet från det utifrån ett diplomatiskt perspektiv med stor dumhet anfrätta statsrådets uttalande såsom "skandalösa". Väl talat herr Netanyahu!

Ävenledes i svensk politik röner statsrådets skandalösa utlåtelser rättmätig kritik. Herr Björklund, ordförande i partiet Liberalerna, förklarar:

"Under Margot Wallström har Sveriges inställning blivit ensidigt Israelfientlig"

Statsrådets skamliga och avskyvärda Israelhat är lika uppenbart som det är oacceptabelt. Israel har all folkrättslig rätt att försvara sig mot alla de vederstyggliga krafter, som inget annat suktar efter än staten Israels utplåning och det hedervärda judiska folkets fördrivande.

Nu får det vara nog!

Om icke den tafflige statsministern, till vars egenskaper dessvärre icke hör att ha råg i ryggen, ofördröjligen och omedelbart entledigar det inkompetenta och högst odugliga statsrådet Wallström återstår inget annat än att misstroendevotum väcks i Riksdagen. En sådan anstalt torde ha synnerligen goda förutsättningar att vnna framgång. Om den tafflige statsministern vill utsätta sig för detta spe är helt upp till densamme.

söndag 29 november 2015

Herr Öholm ger Ärkebiskopen emeritus svar på tal

Svenska Dagbladet leder oss idag till ett synnerligen viktigt och angeläget inlägg där den välkände journalisten, herr Öholm, ger ärkebiskop emeritus Hammar, svar på tal. Herr Öholm sätter fingret på att ärkebiskop emeritus Hammar, främst är en försåtlig vänsterman och icke en företrädare för den lutherska kyrka, vars svenska del, han en gång hade att leda.

Det är allmänt känt och ingen nyhet att ärkebiskop emeritus dumheter varit många, vem minns t.ex. icke när han i en intervju menade att det eviga livet bestod i att varje människa fanns kvar i Guds minne. Man frågar sig vilken Bibel ärkebiskop emeritus Hammar stödde sig på när han deklarerade denna, utifrån tecknaren av dessa raders utgångspunkt helt okristliga, ståndpunkt. Om en människas eviga liv enbart skulle vara en minnesgömma, vari ligger då Frälsningens betydelse? Det eviga livet är i sanning icke reducerat till en minnesgömma!

Det är således icke att förvånas över att ärkebiskop emeritus Hammar fortsätter att sprida dumheter, den ena mer vanvettig än den andra.

Denna gång har ärkebiskop emeritus Hammar, i sin stora inskränkthet och gigantiska naivitet, haft synpunkter på att världssamfundet alls icke bör agera mot den ondska, som senast uppenbarats i samband med de vederstyggliga och fasansfulla händelserna i Paris. Det är emot nämnda besynnerligheter, som herr Öholm reagerar:

"Hans trovärdighet är noll (0), tills han ord för ord vill citera de kristna i Irak och Iran som fått se sina kära mördas, sina hem bli ruiner, sina kyrkor brända och skändade.

Hans trovärdighet är noll tills han förstått och tagit till sig hur barbarernas långa knivar skiljer huvuden från oskyldiga kroppar. Ofta därför att de inte kan citera rätt ur Koranen.

Hans trovärdighet är noll till dess han inser och analyserar att det vi nu bevittnar i Mellanöstern i Paris och Bryssel är delar av ett religionskrig.

Hans trovärdighet är noll till dess jag hör hans svar, hans ord, hans kristna medkänsla till dem som flyr ruinerna och de blodiga knivarna, när de ropar på vår hjälp.

Då vill jag inte höra något allmänflum om blommor. Inte ens om socialistiska nejlikor.

Jag är trött på den tidigare ärkebiskopens blinda romantiska kärleksretorik i kristen förklädnad. Det är en världsfrånvänd kristen och en politisk katastrof som har talat i debattinlägget."

Väl talat herr Öholm! Tecknaren av dessa rader ber att på det högsta och in extenso och till varje kommatecken instämma i herr Öholms välformulerade och dräpande ställningstagande mot ärkebiskop emeritus Hammar, en ärkebiskop som under sin ämbetstid icke stod upp för den Kyrka och den lära han hade att tjäna.

Herr Öholm fortsätter:

"KG Hammar använder återigen sin före detta auktoritet som ärkebiskop för Sveriges Evangeliska Lutherska kyrka (Svenska Kyrkan) för att marknadsföra gammal revolutionsromantik från förra seklet.

Då gick en vänstervåg genom vissa kyrkor från Sydamerika till Uppsala. De talade om befrielse men glömde för det mesta att tala om Befriaren. (Jesus) De ville väl och såg fattigdom, nöd och våld, men hade fel svar på rätt fråga.KG Hammar var en av dem. Hans politiska kallelse blev större än hans andliga.

Det gör att hans förklaringsmodeller för tidens skeenden blev och fortfarande blir partiella och enbart rödfärgade. Med lite blommor skall vi, enligt Hammar, både bekämpa terrrorister och NATO-medlemskap, som om blommor och symboler skulle blidkat Pol Pot eller Mao."


Ärkebiskop emeritus Hammar bör på det högsta uppmärksammas på Johannes 18:36:



"Jesus svarade: Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen"



För vänsterns pladdrare är religionen främst något materiellt och icke andligt. För Hammar och hans förment religiösa vapendragare reduceras religionens kärna - det andliga - till det mindre viktiga och gestaltas i form av minnesgömmor medan den materiella världen sätts i främsta rummet. Man tar sig för pannan inför detta pladder!

onsdag 25 november 2015

Belgiskt dekret rörande kungliga titlar


Hans Majestät Konung Filip, Belgiernas Konung

Hans Majestät Konung Filip, Belgiernas Konung, har låtit utfärda ett dekret varigenom nyttjandet av de kungliga titlarna Prins och Prinsessa av Belgien begränsas till barn och barnbarn till Monark samt till tronföljarens barnbarn. Denna nya ordning är i det närmaste identisk med den ordning, som tillämpas i det Förenade Konungariket.

Anmärkas bör att ordningen blott rör nyttjandet av titlar utan att ha den ringaste påverkan på tronföljden.

I detta sammanhang må ock nämnas att sonsöner, och dess manliga avkomma, till Konungens syster, Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Prinsessan Astrid, Prinsessa av Belgien, Ärkehertiginna av Österrike-Este, självfallet alltfort äger rätt till titeln Ärkehertig.

Vår besynnerliga Regering

Regeringens stora tafflighet fortsätter. Var och en är djupt medveten om den allvarsamma flyktingsituationen. Att på detta område säkerställa största möjliga politisk enighet torde vara av synnerlig vikt. I detta perspektiv är det synnerligen märkligt att den hafsiga, taffliga och med största inkonsekvens behäftade statsministern ensidigt, tillsammans med den titulära vice statsministern, statsministern, på en hastigt påkommen presskonferens förliden gårdag, utan oppositionens hörande, deklarerar sin ståndpunkt.

Beklämmande är att beskåda hur statsministern, genom sitt agerande, bringar den titulära men icke operativa vice statsministern, statsrådet Romson, tillhörande det populistiska och allt annat än vederhäftiga miljöpartiet, till gråtande tårar. Nämnda populistparti har i denna fråga agerat såsom en vindflöjel utsatt för kraftig storm från alla väderstreck. Regeringens ynkliga svaghet demonstreras på detta sätt högst tydligt.

Sic, vilket spektakel!

Att icke statsministern förstått att hantera nämnda, högst allvarsamma fråga, på ett bättre sätt och sökt bygga vidare på överenskommelsen med Alliansens partier, i vilken det nationalpopulistiska partiet Sverigedemokraterna och det vederstyggliga och avskyvärda före detta kommunistpartiet icke hade del, är en gåta.

Än en gång tvingas vi ta oss för pannan inför den hafsiga, taffliga och med största inkonsekvens behäftade statsministerns stora oskicklighet.

tisdag 17 november 2015

Utrikesministern visar åter prov på största oskicklighet

Åter ges oss prov på den oskicklighet, som synes genomsyra hart när varje statsråd i ministären Löfven. Denna gång demonstrerar utrikesministern, statsrådet Wallström, än en gång sin klena, för att icke säga, obefintliga diplomatiska kompetens. Än en gång skadar det oskickliga statsrådet Wallström rikets utrikespolitiska anseende. Förra gången det begav sig, då nämnda statsråd raserade förbindelserna med en halv världsdel,  krävdes Konungens ingripande för att ställa till rätta.

Denna gång gör merbenämnda statsråd, vars förmåga föga överträffar den totalt misslyckade utrikesministern i herr Perssons ministär, fru Freivalds, uttalanden där den hedervärda staten Israel, den enda staten i Mellanöstern där folkstyre råder, i ett synnerligen vidrigt och oförskämt hopkok blandas in i orsakssambanden rörande de fasansfulla illdåden i Paris.

Vet hut och skäms statsrådet Wallström!

Följdriktigt har detta statsråds dumma uttalande fått Israel att reagera på ett adekvat sätt. Rikets ambassadör i staten Israel har uppkallats till utrikesministeriet för att där mottaga en reprimand. En synnerligen adekvat och fullt förståelig handling från staten Israels hedervärda regering.

Det oskickliga statsrådets dumheter har dessbättre uppmärksammats av hederliga och, till skillnad från statsrådet Wallström, högkompetenta politiska företrädare såsom fru Kindberg Batra och herr Björklund. Fru Kindberg Batra låter uttala:

"I arbetet mot internationell terrorism är det så klart viktigt att Sveriges röst är stark, och varje gång vi får den här typen av situationer med uppkallande eller till och med hemkallande av ambassadörer så riskerar förstås Sveriges röst i världen att försvagas. Därför är det onödigt och olyckligt."

Herr Björklund framför från sin sida:

"Frågan handlar om radikalisering mot bakgrund av terrordådet och då väljer hon att ta upp Israel. I det här sammanhanget var det både okänsligt och olämpligt."

Dessvärre förmår vår tafflige statsminister, en ynkrygg behäftad med stor feghet i dessa sammanhang, icke att ta till sig av den högberättigade kritiken utan förfaller till försvara det oskickliga och utifrån ett diplomatiskt perspektiv helt odugliga statsrådet Wallströms dumheter. Hade vår tafflige statsminister haft något råg i ryggen skulle den oskickliga utrikesmninistern, statsrådets Wallström, skyndsamt ha entledigats utan pardon.

lördag 14 november 2015

Statsrådet Romsons omdömeslöshet

Än en gång har det djupt oskickliga, ja rent ut sagt odugliga, statsrådet Romson visat sin stora omdömeslöshet. Statsrådet, vilken titulärt men alls icke operativt - i brist på statsministerns förtroende - njuter titeln vice statsminister har genom sin stora dumhet och obetänksamm pladdrande gjort sig själv till största åtlöje när hon ringaktat de tragiska händelserna i Paris och spottat dess offer rakt i ansiktet.

Förvisso synes statsministern, på något sätt, ha tillrättavisat den titulära men icke operativa vice statsministern. Tillrättavisandet synes dessvärre ha varit behäftat med statsministerns sedvanliga tafflighet. Några verkliga allvarsord har det icke varit frågan om och något entledigande från det ämbete, vilket det dumma statsrådet Romson icke är värdig, har på intet sätt varit på tal. Åter nödgas man ta sig för pannan i bedrövelse över statsministerns stora tafflighet.

Konungen chockad

I ett uttalande låter Hans Majestät Konungen förstå att han är uppriktigt chockad och djupt oroad över de illdåd, som begåtts av djävulska missdådare i Paris. Det är icke svårt att dela denna Konungens oro för de verk, som fega uslingar - den ondes egna lakejer - utfört i den franska huvudstaden och vilka, enligt senaste Inhämtade uppgifter, släckt icke mindre än 129 människoliv och skadat mer än 300.

Konungen har av denna anledning avfattat ett brev till republiken Frankrikes president av följande lydelse:

Hans Execellens
Frans Hollande
Republiken Frankrikes President
Paris

Drottningen och Vi ber att få uttrycka Vårt allra djupaste deltagande i förlusten av alla de offer, som drabbats av de tragiska händelserna i Paris. Vi vill förmedla vår uppriktiga medkänsla med offren och dess familjer och med hela det franska folket.

Carl Gustaf  R
Kungliga Slottet, Stockholm
Den 13 November 2015

Måttet synes nu vara rågat för vad som nu kan accepteras från dessa missgärningsmän vilka är organiserade i den så kallade islamiska staten, en djävulusisk organisation och en irrlära inom den muslimska trosinriktningen. Världssamfundet måste nu ta de mått och steg, som krävs för att utplåna denna organisation, som på det fegaste av fega sätt släcker oskyldiga människoliv. Dessa mördare får icke gå fria utan måste ovillkorligen näpsas och få stå till svars för sina oförlåtliga illgärningar.

En slagkraftig internationell styrka, under ledning av Förenta Nationerna, bör skyndsamt sättas samman för att nedkämpa den så kallade islamiska staten och dess djävulslakejer. I detta bör såväl Syrien som Irak sättas under Förenta Nationernas förvaltning intill dess att lungt och stabilitet implementerats och uppnått en nivå av varaktighet. Om detta tar ett, fem, tio eller tjugo år kvittar lika då gränsen för vad som kan accepteras för länges sedan är passerad.

tisdag 10 november 2015

Konungen tar emot Överbefälhavaren

Hovet låter kungöra att Konungen denna dag i audiens tagit emot Överbefälhavaren, general Byden. I det att Konungen, i sin kraft av rikets statschef, är Krigsmaktens främste företrädare är denna audiens av största vikt. Dock är det högst otillfredsställande - ja i det närmaste skandalöst - att audiensen icke kommit till stånd tidigare. Det är helt oacceptabelt att det dröjer från den 1 oktober, då general Byden tillträdde, till den 10 november innan han tas emot av Konungen.

Det borde vara en självklarhet att Konungen, i kraft av rikets statschef och hela folkets främste företrädare, deltar i den ceremoni då byte av Överbefälhavare sker. Ceremonin borde vara utformad på ett sådant sätt att avgående Överbefälhavaren till Konungen överlämnar kommandostaven varpå Konungen, med en uppmaning om överbefälhavarpostens synnerliga vikt, ger staven vidare till tillträdande Överbefälhavare.

torsdag 5 november 2015

Utnämningar vid Hovet


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Konungen har behagat att göra två utnämningar av höga ämbeten vid Hovet.

Konungen låter till Överhovpredikant förordna Hans Högvördighet Biskop Dalman, biskop över Strängnäs stift. Biskop Dalman efterträder Hans Högvördighet Överhovpredikant Lönnermark, biskop emeritus över Skara stift. Överhovpredikanten förestår Kleresistaten vid Hovet och har biskops rang. Överhovpredikanten officierar vid alla större religiösa statsakter. Exempelvis var Överhovpredikant Lönnermark officiant vid Kronprinsessbröllopet år 2010, Prinsessbröllopet år 2013 och Prinsbröllopet år 29015.

Vidare låter Konungen till Överhovmästarinna förordna nuvarande Statsfrun Friherrinnan Blixen-Finicke. Friherrinnan Blixen-Finecke efterträder Grevinnan Trolle-Wachtmeister, som näst år uppnår den aktningsvärda ålern av 90 år och som innehaft Överhovmästarinneämbetet sedan år 1994. Grevinnan var tidigare Statsfru. Överhovmästarinnan står näst högst i rang vid Hovet efter Riksmarskalken,

Nytt fiasko för den taffligaste av regeringar

Det är svårt att avgöra om man skall falla ut i gapskratt eller låta pannan inveckla sig i djupa veck och ta sig för densamma då man tar del av vår högtaffliga regerings alla fiaskon. Inför valet föregående år ställdes i utsikt att icke mindre än 32 000 arbetstillfällen för yngre personer skulle framförskaffas genom så kallade "traineejobb". Svenska Dagbladet låter idag berätta om denna anstalts fullständiga och totala fiasko då det meddelas att blott ett, ja ett och endast ett, så kallat "traineejobb" skapats.

Ända sedan denna regerings tillträde har dess verk kantats av stor tafflighet och genuin oskicklighet vilket - fullt följdriktigt - resulterat i det ena fiaskot efter det andra. Till råga på detta förfärliga elände har man försatt sig i en utpressningssituation gentemot det före detta kommunistpartiet, nu kallat vänsterpartiet, och dess ilskne och för stor oförskämdhet beryktade ledare, herr Sjöstedt.

Frågan torde nu icke vara om utan när klockan klämtar för nämnda regering, till bredden fylld med oerfarna och oskickliga - ja i vissa fall rent odugliga - statsråd. Att den tafflige statsministern och han så kallade "rödgröna" ministär lyckas klamra sig fast vid taburetterna intill nästa allmänna val, vilket infaller 2018, förefaller mig högst osannolikt.

Vid en jämförelse kan, trots briser, icke annat göras än att kasta längtansfulla blickar mot den högkompetente före detta statsministern, herr Reinfeldts ämbetsperiod!

onsdag 4 november 2015

Drottning Maria av Rumänien hjärta fört till sista vilan


Hennes Majestät Drottning Maria, Drottning av Rumänien, Prinsessa av Edinburg, Prinsessa av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen

Vid en högtidlig ceremoni denna dag, den 4 oktober, fördes Hennes Majestät Drottning Maria, Drottning av Rumänien, Prinsessa av Edinburg, Prinsessa av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen, hjärta till den sista vilan. Drottningens hjärta fanns intill 1971 på slottet Bran,då den vederstyggliga och föraktliga kommunistregimen, ett pack av mördare och gravskändare, lät föra detsamma till Nationalmuseet i Bukarest.



Drottningens hjärta förs ut från Nationalmuseet. På trappan Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänen, med gemål, Prins Radu, Prins av Rumänien

I närvaro av Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänen, med gemål, Prins Radu, Prins av Rumänien, fördes hjärtat från Nationalmuseet i Bukarest till det kungliga slottet Pelisor, ett av det rumänska Konungahusets tre nuvarande residens, där det insattes i det Gyllene Rummet. I samband med detta har Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumänien, denna dag förklarat nämnda sal såsom kungligt kapell kapell.


Från dagens procession i Bukarest

Närvarade var ock ett av Drottningens barnbarn Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Ärkehertiginnan Ileana, Ärkehertiginna av Österrike, Kunglig Prinsessa av Ungern, Prinsessa av Toscana med familj.


Det kungliga residenslottet Pelisor

Drottningen, Konung Mikaels farmoder, var dotter till Hans Kunglig Höghet Hertig Alfred, Hertig av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, Prins av Storbritannien och Irland, Hertig av Edinburg, och hans gemål Hennes Kejserlig och Kunglig Höghet Hertiginnan Maria, Hertiginna av Sachsenm Coburg och Gotha, Storfurstinna av Ryssland. Såsom varande barnbarn till Drottning Victoria var således Drottningen kusin till såväl vår högaktade Konungs farmoder, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Sverige, Hertiginna av Skåne, Prinsessa av Connaught, som morfader Hans Kunglig Höghet Hertig Hertig Alfred, Hertig av Sachsen, Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen.

lördag 31 oktober 2015

Furstinnan av Asturien förlänad Gyllene Skinnets Orden


Deras Majestäter Konungen och Drottningen av Spanien med Furstinnan av Asturien och Prinsessan Sofia

Denna dag, den 31 oktober, fyller den spanska tronföljerskan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Leonor, Furstinna av Asturien, Furstinna av Girona, Furstinna av Viana, Hertiginna av Montblanc, Grevinna av Cervera och Fru av Balaguer, tio år. Inför denna högtidsdag har Furstinnan förlänats Spaniens förnämsta orden, det Gyllene Skinnets Orden.

Det kan i detta sammanhang noteras att det i Spanien råder en annan ordning än i vårt eget Fosterland vad gäller förläning av respektive rikes förnämsta orden. I vårt land förlänas Serafimerorden Konungahusets medlemmar vid födseln medan insignierna, av Konungen, fästes vid den som förlänats i samband med dopet. Detta skedde senast vid Hertigen av Ångermanlands dop. I Spanien tilldelas orden tronföljaren i samband med tioårsdagen.


Det spanska ordenstecknet

Det Gyllene Skinnets Orden är en urgammal orden, som redan instiftades år 1430 av Filip den gode, Hertig av Burgund. Genom Burgunds upptagande i det Habsburgska väldet kom suveräniteten över denna orden under den spanska grenen av Huset Habsburg. Såsom ett resultat av det spanska tronföljdskriget kom orden att delas i två grenar, den spanska grenen, med Konungen av Spanien såsom suverän, och den österrikiska grenen, med ättens Habsburgs Överhuvud såsom suverän.

Bland innehavare av den spanska grenen av det Gyllene Skinnets Orden finner vi vår egen högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, vilken förlänades denna orden år 1983.

Suverän för den österrikiska grenen är för närvarande Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.


Ärkehertig Karl, till höger, vid en ordensceremoni iförd Gyllene Skinnets halskedja


fredag 30 oktober 2015

Vänsterpartiets sanna jag avslöjat

Det före detta kommunistpartiet, nu kallat vänsterpartiet, med dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ledare, herr Sjöstedt, i spetsen sparar ingen möda på att söka framställa sig såsom ett rumsrent parti och vill på alla sätt inpränta bilden av att det har en plats i politikens finrum. Ibland avslöjas dock partiets sanna jag i form av ett människofientligt och kallhamrat kommunistiskt ursprung.

Således har det före detta kommunistpartiet förliden helg, på ABF-huset i huvudstaden, deltagit i ett kommunistiskt rådslag tillsammans med den högröda, extremkommunistiska och människovärdes föraktande sekten socialistiska partiet, ett parti vars främsta förebild utgörs av den avskyvärde revolutionären Trotskij, en av folk- och barnamördaren Lenins främsta hantlangare och en person ansvarig för mord på tiotusentals människor och tortyr av än fler. Med detta avskyvärda revolutionära kommunistiska pack, benämnt socialistiska partiet, sätter sig det före detta kommunistpartiet, nu kallat vänsterpartiet, i samråd för att rådpläga om samverkan. Man tar sig för pannan!

Det anmärkningsvärda är att medverkan rådslaget med det kommunistiska packet, benämnt socialistiska partiet, tvivelsutan sker på direkt initiativ av det före detta kommunistpartiets ledning. På annat sätt kan icke tolkas att såväl partisekreteraren, herr Etzler, såsom chefen för utvecklingssekretariatet, herr Hörnquist, deltog i mötet med det kommunistiska packet, benämnt socialistiska partiet.

Om statsministern har något råg i ryggen, vilket dessvärre synes tveksamt, bör han ofördröjligen och prompt avbryta allt organiserat med det före detta kommunistparitet, kallat vänsterpartiet. Respekten för folkstyret och dess människoälskande principer kräver detta. 

Inför instundande Allhelgonahelg

Nu stundar Allhelgonahelgen, en helg då var och en bör ägna en tanke åt nära och kära som lämnat detta förgängliga jordeliv. Ävenledes bör vi betänka vår egen oundvikliga hädangång. Många aktar ock den instundande helgen åt det den är ägnad för, all heder åt dessa.

Vad värre är att nämnda helg under senare år allt mer kommit att solkas och fördärvas av så kallat "Halloweenfirande". Detta vederstyggliga "firande" har utan allt tvivel hedniskt ursprung och har allt mer kommit att innehålla inslag, som måhända av de aningslösa deltagarna i dessa förkastliga dumheter anses oskyldiga, men som för tankarna till dyrkande av den onde. Att varningens finger måste höjas mot denna aningslöshet.

Värst av allt är att den yngre generationen, ja ibland barn vilka icke ens uppnått skolåldern, tubbas att delta i dessa fullständigt okristliga och i grunden djupt avskyvärda hednakonster. Barn kläs av oansvariga föräldrar ut i kostymer avsedda att likna djävulens hantlangare.

Ingen synes reagera mot detta vedervärdiga spektakel. Samhälle och skolar närmast uppmuntrar osmakligheterna och någon större protest från vår Kyrka kan icke noteras. Vilken feghet!

Från detta Forum bespottas det vederstyggliga Halloweenspektaklet på det högsta! 

torsdag 22 oktober 2015

Konungen bestört


Hans Majestät Konungen

Med anledning av illdåden i Trollhättan låter Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, uttala följande:

"Sverige är i chock. Det är med stor bestörtning och sorg som jag och min familj har mottagit beskedet om händelserna i Trollhättan. Våra tankar går till de drabbade och anhöriga, till de offer som nu vårdas under kritiska förhållanden, samt till de elever och anställda på skolan som nu behöver allt stöd.”

Det är icke svårt att högeligen och till fullo dela Konungens bestörtning och sorg över det fruktansvärda och djupt avskyvärda dåd, som denna morgon begicks av en missdådare och vettvilling i Trollhättan. Tanken går självfallet ock till de som själva eller vars nära och kära drabbats.

Länge har vårt land förskonats från vanvettiga dåd av nämnda slag. Än en gång visar sig vår stora och ofattbara naivitet. Att icke med lås och bom skydda skolor där våra barn - hela vårt lands framtid - tillbringar en stor del av dagen är oansvarigt. Oansvarighetens riddare, med den tafflige statsministern i spetsen, gömmer sig bakom mantran om hur ovanliga ifrågavarande slag av illgärningar är, ja så ovanliga att de egentligen icke inträffar. Ändock har vi idag noterat att det faktiskt inträffat, sic!

Våra grannländer har drabbats, länder i Europa har drabbats, Förenta Staterna drabbas. Utifrån detta leder varje rationell och logiskt tanke till slutsatsen att ock vårt land skulle kunna drabbat. Ändock har vi låtit skolornas dörrar står vidöppna och icke heller har vi låtit städsla någon vaktpersonal. Och detta i ett land där naiviteten inför risker och faror kostat livet på en statsminister och en utrikesminister.

Man tar sig för pannan!

torsdag 15 oktober 2015

Hertiginnan av Värmland i välsignat tillstånd


Deras Kungliga Högheter Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Värmland

Deras Kungliga Högheter Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, och Prinsessan Sofia, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Värmland, låter genom Hovet kungöra den stora glädjen att Prinsessan är i välsignat tillstånd. Nedkomsten är beräknad att äga rum under april månad nästkommande år.

Tronföljden stärks nu allt mer. När Konungen uppsteg på tronen fanns blott Hertigen av Halland i tronföljden. Denna dag finnes 6 arvsberättigade och om den Högste vill kommer detta antal att inom loppet av drygt ett halvt år utökas till 8 arvsberättigade. Vårt Konungahus är åter talrikt!

Glädjen över denna kungörelse delas högeligen av detta Forum. Vi ber nu till den Högste att allt ska gå väl!

lördag 10 oktober 2015

Tafflighetens pris

Så har då den så kallade Decemberöverenskommelsen nått vägs ände varigenom det politiska taskspelets temperatur åter kommer att stiga. Det må vara att nämnda överenskommelse, vilken till sin natur blott är en icke-signerad viljeyttring vilken icke äger den minsta laga kraft och än mindre fäst i konstitutionen, var nödtvungen i den brydsamma politiska situation, som skapades då vår taffliga regerings statsverksproposition föll förlidet år.

Det som sedan skett är att regeringen i  näst intill varje ärende givit uttryck för största tafflighet och oduglighet. Statsrådsberedningen har förvandlats till ett tafflighetsministerium. En synnerligen oskicklig utrikesminister, i total avsaknad av diplomatisk färdighet, höll fullständigt på att ruinera Rikets förbindelser med hart när en halv världsdel, något som endast kunde rättas genom Konungens ingripande efter hemställan från nämnda oskickliga minister.

Trots sin minoritetsställning i Riksdagen har statsminister, den taffligaste statsminister Riket någonsin ägt, valt icke fästa minsta uppmärksamhet på tillkännagivanden vilka en majoritet i Riksdagen står bakom. Självfallet har detta svekfulla förfarande kraftigt försvagat den lösa och på intet sätt bindande viljeyttring, som går under namnet Decemberöverenskommelsen.

Slutligen har regeringen försatt sig i något som närmast kan liknas med en gisslansituation gentemot det före detta kommunistpartiet och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, en vederstygglig extremsocialist. Det före detta kommuistpartiet, vilket på det ekonomiska området kännetecknas av slöseri och lättsinnighet, har givits ett synnerligt stort inflytande över den statsverksproposition, som nu ligger på Riksdagens bord.

Det är således icke att förvånas över att ifrågavarande lösa viljeyttring nu övergives. Skulden ligger helt och hållet hos den tafflige statsministern och hans djupt oskickliga ministär. Hade regeringen agerat skickligare och fäst uppmärksamhet på Riksdagens vilja samt stängt dörren framför näsan på den ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt hade situationen sannolikt varit annorlunda.

lördag 3 oktober 2015

Minnesvärd dag - 25 år sedan Tyskland enades


Från glädjescenerna vid återföreningen

Den 3 oktober 1990 enades åter Tyskland. En långt historiskt skeende, som tog sin början vid den olycksaliga och fullständigt onödiga så kallade novemberrevolutionen 1918 och som via den dekadenta Weimarrepubliken ledde in i det nationalsocialistiska tyranniet, vilket i landets östra delar sedermera kom att ersättas av kommunistiskt och stalinistiskt tyranni, kom därigenom till sin ände.

Grunden för den tyska tragedin var den så kallade novemberrevolutionen 1918 då tusen år av kontinuitet sopades bort på ett ögonblick. Genom de tyska Monarkiernas fall förlorade Tyskland sin ryggrad. Vägen mot avgrunden öppnades genom republikanernas dekadens och den instabilitet, som följde i dess spår där hyperinflationen blott var ett av många exempel. Republiken beredde på detta sätt vägen för mörkrets furste, tyrannen Hitler.

Hade Monarkin bevarats och säkrats inom konstitutionella former med sann maktdelning hade förra seklets historia kommit att gestalta sig på ett helt annat sätt. Europa hade då kunnat förskonats från både människofientlig nationalsocialism och avskyvärd kommunism.


Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen

Förvisso var, i den rådande situation, Kejsarens abdikation nödtvungen. Rikskanslern, Prins Maximillian av Baden, vilken tillträdde för på dagen 97 år sedan den 3 oktober 1918, hade en synnerligen god avsikt att låta uppsätta Kejsarens sonson, Prins Louis Ferdinand, på tronen. Härigenom hade historien kunnat ta en vändning då Tyskland då skulle fått en synnerligen duglig Kejsare.

torsdag 1 oktober 2015

Före detta tysk Arvprins hädangången


Hans Kunglig Höghet Prins Fredrik Vilhelm, Prins av Preussen (1939-2015)

Det preussiska hovet låter kungöra att Hans Kunglig Höghet Prins Fredrik Vilhelm, Prins av Preussen gått hädan i en ålder av 76 år. Prinsen var intill dess han ingick ett morganatiskt äktenskap år 1967 nummer två i ordningen i den preussiska och tyska tronföljden efter sin fader Hans Kejserlig och Kunglig Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen. Om historien haft en annan gång kunde således Prinsen ha varit Tysk Kejsare.


Prinsen med sin farfaders fader, Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen

Prinsen var en aktad historiker med en ymnig produktion rörande Preussens historia. Prinsens sista verk "Friedrich der Große. Vom anständigen Umgang mit Tieren" (sv. "Fredrik den Store, Om anständig behandlnig av djur"), som utkom år 2012, behandlar Konung Fredrik II stora intresse för djur och djuskydd.

torsdag 17 september 2015

Republikan som icke aktar konstitutionen utsedd till partiledare i Storbrittaninen

Efter ett synnerligen sorglustigt valförfarande har en extrem vänsterman och vederstygglig republikan, herr Corbyn, utsetts till ordförande för det brittiska arbetarpartiet (en: Labour Party).

Valförfarandet är så till den grad märkligt och bristfälligt att det förtjänar en kommentar. Grunden för valordningen är att kandidater nomineras av partiets parlamentsledamöter. Kvalificering för deltagande i valet erhålles om kandidaten nominerats av minst 15 procent av parlamentsledamöterna. Vid den aktuella nomineringen erhöll 4 kandidater erforderligt stöd.  Den med det knppaste stödet var nämnde herr Corbyn, som blott erhöll stöd från 36 ledamöter vilket svarar mot dryga 15 procent. Störst stöd hade herr Burnham, tidigare minister för hälsovårdärenden, vilken erhöll stöd från 68 ledamöter eller dryga 29 procent, således i runda tal det dubbla stödet gentemot den extreme vänstermannen herr Corbyn.

Nästa stig i den sorglustiga valordningen utgjordes av en så kallad "medlemsomröstning" via Internätet. För en spottstyver, 3 pund , fick var och en som önskade delta i valet möjlighet att inhandla sig en röst. Följden blev att såväl anhängare till herr Corbyn såsom de vilka alls icke var socialister eller vänsteranhängare inhandlade rösträtt i partiledarvalet. De sistnämnda då de i valet av den extreme herr Corbyn, vilka i vissa avseenden är att närmast betrakta som en kommunist, såg en möjlighet att ytterligare försvaga det redan svaga arbetarpartiet (en: Labour Party).

Resultatet av denna sorglustiga valordning blev att herr Corbyn, till mera vederhäftiga och seriösa medlemmar av arbetarpartiet stora förtvivlan, valdes. Herr Corbyn erhåll 251 471 röster eller dryga 59 procent. Hur många av dessa röster som utgjordes av sanna anhängare och hur många som gavs av de med en diametralt annan agenda är icke gott att säga. Vid föregående val där den förre ordföranden, herr Miliband - också en vänsterman men måhända icke lika så extrem som herr Corbyn - led ett nesligt nederlag, där hans fallenhet för vänster och socialism stod för en god del av orsaken, erhöll partiet ungefärligen 9 345 000 röster. Ställs herr Corbyns valresultat på dryga 250 000 röster i proportion till röster i senaste val svarar andelen för knappa 3 procent.

Nåväl, herr Corbyn har nu tillträtt sin position vilket ock innefattar befattningen som oppositionsledare i Underhuset och synes som sådan att ha ägnat sig åt dumheter redan vid sitt första framträdande.

Nämnda framträdande är icke den enda dumhet herr Corbyn förfallit till. Förliden tisdag högtidlighölls 75 års minnet av Slaget om Storbritannien. Här noterades att herr Corbyn, som förvisso närvarade, icke - såsom ett utslag för sin extrema republikanism - deltog i sjungandet av nationalsången "Gud bevare Drottningen" (en: "God save the Queen") vilket av många, icke alls på orätt grund, uppfattats som en skymf såväl mot Drottningen som mot de krigshjältar, som gav sitt liv i kampen mot mörkrets makter. Kritiken lät heller icke vänta på sig. Tidningen Solen (en: The Sun) skriver "Corbyn förolämpar Drottningen" medan Dagliga Telegrafen (en: Daily Telegraph) betecknar herr Corbyn såsom "skamlig".

En annan brydsamhet som nämnde extreme socialistiske, ja näst intill kommunistiske, republikan står inför är av rent konstitutionell art. En viktig institution i den brittiska konstitutionen utgörs av Hennes Majestäts Högtärade Hemliga Råd (en:Her Majesty's Most Honourable Privy Council) vilket vanligen benämnes Privy Council. Till denna institutions uppgifter hör att bistå Drottningen med råd i samband med utövandet av de kungliga prerogativen och vid utfärdandet av kungliga brev. Dessförutan har rådet att utfärda vissa förordningar vilka icke är delegerade till rådets kommittéer.

Rådet består och av ett antal kommittéer, med delegerat ansvar, av vilka det förnämsta utgöres av Förenade Konungarikets Kabinett (en: Cabinet of United Kingdom) vilket förestås av Försteministern samt i vilket ingår 21 ministrar. Kabinettet är det som i dagligt tal, om än något oegentligt, ofta benämnes såsom brittiska regeringen.

Ytterligare en kommitté utgöres av den juridiska vilken fungerar såsom Högsta Domstol för kronbesittningarna (fögderierna Jersey och Guernsey samt Isle of Man), de brittiska territorierna på andra sidan Haven, vissa av Drottningens andra riken men ock sultanatet Brunei och republikerna Mauritus, Trinidad och Tobago samt Kiribati.

Konstitutionell praxis i det Förenade Konungariket kräver att ledaren för oppositionen tillhör Drottningens Hemliga Råd. För inträde i rådet krävs, vilket är helt och fullständigt självklart, att rådsmedlemmarna avlägger en trohetsed till Drottningen vilket är ekvivalent med trohet till konstitutionen.

Det synes i skrivande stund vara oklart om herr Corbyn, såsom behäftad av den mest enkelspåriga och halsstarriga republikanism, ämnar avlägga trohetseden till Drottningen. Konstitutionell praxis kräver att herr Corbyn är medlem i Drottningen Hemliga Råd, något som han noga borde tänkt över innan han accepterade kandidaturen.  Herr Corbyn må vara hur mycket republikan han vill men konstitutionen måste alltid ha företräde. Vill herr Corbyn ändra ordningen med trohetsed må han söka driva igenom detta på laga väg. Intill dess har denne extreme republikan och socialist, ja näst intill kommunist, att hålla sig till Konstitutionen. Allt annat är förakt mot den folkvilja på vilken Konstitutionen ytterst vilar. Dock vet vi att socialisters och republikaners respekt för folkviljan alltid är begränsad om denna vilja står i vägen för deras smutsiga syften.

tisdag 15 september 2015

Konungen öppnade Riksmötet


Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, öppnar Riksmötet.

Denna dag förrättade Konungen en av de viktigaste plikter, som åligger honom, nämligen öppnandet av Riksmötet. Även om man kunde önska att de yttre formerna för denna viktiga ceremoni icke vore full så slätstrukna går det dock icke att komma ifrån öppnandets betydelse. Det principiellt och konstitutionellt viktiga är att Konungen, såsom obunden representant för hela folket och icke såsom representant för ett parti eller partikonstellation förrättar öppnandet. Genom detta manifesteras uttryckligen att folkstyrets främsta institution representerar hela folket. Tyvärr är detta endast en av de få spillror, som finns kvar efter införandet av vår nuvarande olycksaliga konstitution, som icke förstår att skilja mellan lagstiftande och dömande makt.

Detta är det fyrtioförsta öppnandet av Riksmötet enligt den nya ordningen. I detta har Konungen funnit ett mycket gott och värdigt sätt att förrätta denna sin plikt. Från att i början av sin Konungagärning blott ha inramat öppnandet med några få välgångsord till Riksdagen håller nu Konungen ett tal som ofta väcker till eftertanke. Att Konungen på detta sätt kan adressera Riksdagen och samtliga rikets innebyggare är det enda goda som utkommit med den nya ordningen. Trontalet, vilket uttryckte den sittande politiskt tillsatta Regeringens avsikter, gav på intet sätt Konungen möjlighet att adressera Folket på ett högre och mer uppbyggligt plan som nu sker.

Avslutningsvis må följande tänkvärda ord citeras från Konungens tal till Riksdagen:

"Herr Talman,

Hur flyktingsituationen skall kunna hanteras är ett gemensamt ansvar. Det finns en stark vilja att hjälpa till. Att vara medmänniska. Låt oss ta fasta på denna känsla och gemensamt söka finna lösningar för att hjälpa människor i nöd. 

Kanske har denna nya insikt i Sverige gjort att vi har kommit varandra närmare?"

I sanning ord för alla och envar att ta till sig.

Leve Monarkin!

Leve Kounungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

söndag 13 september 2015

Om socialismens stora oduglighet

I en ledare i Svenska Dagbladet fäster redaktör Ludvigsson uppmärksamheten på socialismens stora oduglighet utifrån utvecklingen i det fullständigt och komplett vanstyrda Venezuela. Redaktör Ludvigsson tar sin utgångspunkt i de diskussioner, som förs i besvikna vänsterkretsar för att utröna varför även detta socialistiska experiment - likt alla andra - gått fel. Med en dräpande formulering ger redaktör Ludvigsson dessa socialister svar på tal:

"Men inget gick fel.Tvärtom har det gått precis som det alltid går när man inför socialism, förstatligar, stryper företagsamhet, utplånar privat ägande, reglerar priser, ransonerar, subventionerar, reglerar valutan, håller efter journalister och det fria ordet, tystar oppositionella och slänger dem i fängelse. Allt går sönder, för att använda ett populärt vänsteruttryck."

Det går icke att uttrycka på ett klarare sätt. Allt sedan folk- och barnamördaren Lenin med terror förslavade Ryssland för snart 100 år sedan har allehanda försök gjorts att realisera socialismen. I Kina drev en av historiens mest inkompetenta statsledare, Mao, landet till massvält. I Kambodja lät den grymme massmördaren Pol Pot, som i grymhet icke stod efter vare sig Hitler eller Stalin, mörda miljoner. På Kuba har förtryck och förföljelse av de som icke delar socialismens åsikter skett under över 50 år i takt med att den socialistiska ekonomins ineffektivitet blivit synligare för vart år som gått.

Bland de så kallade "moderna" försöken, vilka inledningsvis alltid bejublas av socialismens anhängare - icke minst av det före detta kommunistpartiets ordförande, den ilskne och för stor oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt -, finner vi Venezuela men även det odugliga styre, som Grekland drabbades av under inledningen av detta år och som slutligen förde landet över ruinens brant.

Socialismen är i sanning en oduglig ordning!


lördag 12 september 2015

Huset Preussen har sorg


Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata av Oldenburg, Prinsessa av Preussen, Grevinna av Castell Rüdenhausen

Det preussiska hovet låter kungöra att Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata av Oldenburg, Prinsessa av Preussen, Grevinna av Castell Rüdenhausen, moder till den rättmätige arvtagaren till Tyskland Kejsartron och Preussens Konungatron, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen, den 5 september gått till sina fäder i en ålder av 65 år.


Hertiginnan med sina barn Prinsen av Preussen och Prinsessan Cornelia Cecilia av Preussen vid Prinsen av Preussens bröllop i Potsdam i augusti 2001

Hertiginnan föddes den 20 juni 1950 såsom enda dotter till Hans Höghet Furst Sigfrid, Furste av Castell Rüdenhausen och dennes gemål Hennes Höghet Furstinnan Irene, Furstinna av Castell Rüdenhausen, Grevinna av Solms Laubach. Huset Castell Rüdenhausen, vars nuvarande furste är Hertiginnans broderson Furst Otto, är ett mediatiserat Furstehus och är som sådant jämbördigt med såväl regerande Furstehus såsom de icke för stunden regerande Furstehus, som väntar på restauration.

Hertiginnan lät utbilda sig till sjuksköterska. Hertiginnan har under hela sin levnad varit delaktig i humanitärt arbete. I synnerhet rumänska barn har legat Hertiginnan varmt om hjärtat och i detta arbete har Hertiginnan icke sparat någon möda.

I maj 1975 ingick Hertiginnan äktenskap med den preussiske arvprinsen Hans Kunglig Höghet Prins Louis Ferdinand, Prins av Preussen. I detta äktenskap föddes sonen Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Gerorg Fredrik, Prins av Preussen och dottern Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Cornelia Cecilia, Prinsessa av Preussen, som föddes postumt i det att hennes fader och Hertiginnans gemål tragiskt förolyckats under tjänstgöring i den tyska förbundsarmén den 11 juli 1977. Hade historien och ödet utfallit på annat sätt kunde Hertiginnan ha varit Tysklands Kejsarinna.

Hertiginnan ingick år 1991 i äktenskap med Hans Höghet Hertig Fredrik August av Oldenburg, Hertig av Oldenburg, farbroder till Huset Oldenburgs nuvarande överhuvud Hans Kunglig Höghet Hertig Kristian, Hertig av Oldenburg.

Renhållningsarbete på avgrundens kanter

Tid efter annan nås vi av nyheter om att Sverigedemokraterna nödgas utesluta medlemmar, som allt för öppet torgfört vedervärdiga och okristliga rasistiska åsikter. Ävenledes det före detta kommunistpartiet, nu i feghet kallat vänsterpartiet, drabbas av liknande problematik, förvisso icke i fråga om rasister utan mer när det gäller vederstyggliga samhällsomstörtande revolutionärer. Det är i sanning ett dilemma för nämnda partier, vilka icke är raka i ryggen nog att icke ge sig ut på fiskafänge på i smutsigaste av vatten.

Det före detta kommunistpartiet har nu råkat i bryderi orsakat av att en av partistyrelsen suppleanter, en herr Möller, visat sig simma djupt i de smutsigaste av vattnen. Herr Möller är nära lierad med ett lortigt revolutionärt kommunistiskt parti vid namn "International Marxist Tendency" och har även ertappats med att sälja nämnda organisations tidning "Revolution" (vilket ock är namnet på den svenska sektionen av "International Marxist Tendency"). Ett besök på denna organisations forum(*) besannar de värsta av farhågor. På förstasidan möts besökaren av folk- och barnamördaren Lenins bild. Föraktet för folkstyret grinar ock mot besökaren som på sidan "Om oss" kan läsa:

"Men all historisk erfarenhet visar att arbetarklassen bara kan ta makten och behålla den om den står under ledning av ett revolutionärt ledarskap som är beväpnat med marxismens idéer."

Det är i sanning högst märkligt att en person, upp över öronen nedsmutsad av kommunistiskt marxist-leninistiskt folkstyreföraktande tankegods, kunnat nästla sig in i det före detta kommunistpartiets partistyrelse. Detta förhållande visar att det före detta kommunistpartiet, nu i feghet kallat vänsterpartiet, på intet sätt övergivit kommunismen. Detta visas ock den vånda med vilken partiet söker krångla sig ur situationen för att den icke ska kasta än mer smuts på partiet och äventyra det redan bräckliga samarbetet med den taffliga ministären Löfven.

Vid ett nyligen genomfört partistyrelsesammanträde beslutades att den lortiga revolutionära kommunistiska organisationen "International Marxist Tendency" är att anse såsom ett parti. Utifrån detta kommer den revolutionäre herr Möller att antingen tvingas krypa upp ur det smutsiga revolutionära vattnet eller att kvarstanna i detsamma. Väljer herr Möller att fortsätta vistas i det lortiga revolutionära vattnet kommer uteslutning att ske.

Det är ytterst märkligt att det före detta kommunistpartiet, vilket säger sig stå upp för folkstyret och dess institutioner där vår folkvalda Riksdag är den främsta, måste ta till mixtrande och trixande istället för att direkt och utan pardon utesluta den revolutionäre herr Möller. Det hela skvallrar om att det före detta kommunistpartiets stöd för vårt folkstyre alls icke är så fast som man vill göra sken av. I grunden kan det icke uteslutas att man alltfort låter sig förföras av folk- och barnamördaren Lenin, vilken uttalade:

"I vår kamp om makten får vi inte hejdas av några principer. Vi bör vara beredda till vilka trick, olagliga metoder och lögner som helst. Om vi för kommunismens skull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, får vi inte vika tillbaka för detta offer."

Nämnda uttalande har sin direkta relation till de tankar om "revolutionärt ledarskap" på vilka det lortiga revolutionära kommunistiska partiet vid namn "International Marxist Tendency" bygger sin grund på.

Tillåt mig att på det högsta bespotta kommunismen och dess människofientliga principer!

Not
(*) Detta Forum smutsas icke med länkar till kommunistiska och socialistiska organisationer. Skulle någon med egna ögon vilja beskåda förfärligheterna på ifrågavarande organisations forum låter sig detta ganska enkelt göras med användning av de sofistikerade sökverktyg, som alla förfogar över.

onsdag 9 september 2015

En märkesdag


Hennes Majestät med gemål Hans Kunglig Höghet Hertigen av Edinburgh

Denna dag, den 9 september 2015, har Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde Drottning av det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland, och Hennes övriga Riken och Territorier, Samväldets Överhuvud, Trons Försvarare regerat längre än någon annan brittisk Monark. Hennes Majestät har denna dag regerat icke mindre än 63 år och 217 dagar. Härigenom har således Hennes Majestät regerat längre än sin farfaders farmoder Drottning Victoria, med Guds Nåde Drottning av det Förenade Konungariket Storbritannien och Irland, Trons Försvarare, Kejsarinna av Indien. Den historiska stunden inträffade vid pass klockan 17:30 denna dag.

Hennes Majestät föddes i nådens år 1926 under Hans Majestät Konung Georg V med Guds Nåde Konung av det Förenade Konungariket Storbritannien och Irland och de Brittiska Herraväldena på andra sidan Haven, Trons Försvarare, Kejsare av Indien, regering. Vid denna tid stod det Brittiska Imperiet i sin zenit. Efter det andra världskriget kom Imperiet att gradvis omvandlas till Samväldet, vars överhuvud Hennes Majestät är. I icke mindre än 15 av Samväldets länder är alltfort Hennes Majestät statsöverhuvud. Dessa Monarkier utgöres av Konungariket Antigua Barbuda, Konungariket Australien Konungariket Bahamas, Konungariket Barbados, Konungariket Belize, Konungariket Kanada, Konungariket Grenada, Konungariket Jamaica, Konungariket Nya Zealand, Konungariket Papua och Nya Guinea,  Konungariket Sankt Kitts och Nevis, Konungariket Sankt Lucia, Konungariket Sankt Vincent och Grenadinerna, Konungariket Salomonöarna, Konungariket Tuvalu. I nämnda riken representeras Hennes Majestät av en generalguvernör.

Således går solen aldrig ned i Hennes Majestäts riken lika lite som den gjorde det i det Brittiska Imperiet.

Utöver nämnda riken härskar Hennes Majestät, såsom Hertig av Normandie, över fögderierna Jersey och Guernsey, samt över Isles of Man, såsom dess Herre (Lord). Det skall här framhållas att dessa besittningar icke är någon del av det Förenade Konungariket utan besittningar som lyder direkt under Kronan.

Kronbesittningarna skall heller icke förväxlas med Territorierna på andra sidan Haven vilka står under det Förenade Konungarikets överhöghet. I nämnda territorier regerar Hennes Majestät såsom Drottning av det Förenad Konungariket. Nämnda territorier utgöres Akrotiri and Dhekelia (vilka är belägna på Cypern), Anguilla, Bermuda, Brittiska Antarktisterritoriet, Brittiska Indiska Ocean Territoriet, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar, Montserrat, Pitcairn ön, Sankt Helena, Ascension och Tristan da Cunha, Sydgeorigen och Sydsandwichöarna samt Turks och Caicosöarna.

Icke mindre än tolv försteministrar har tjänat Hennes Majestät under Hennes långa regering. Den förste av dessa var och den störste, nämligen Sir Winston Churchill, KBE, vilken icke blott gjorde Förenade Konungariket utan ock hela mänskligheten stora tjänster såsom den främste statsmannen under det andra världskriget.

Slutligen må ock nämnas att Hennes Majestät på mångfaldiga sätt är befryndad med vår egen högaktade Konung. Närmaste skyldskapet utgöres av att Hans Majestät, som ock ingår i den brittiska tronföljden, på två linjer är brylling (fyrmänning) med Hennes Majestät. Hans Majestät stammar på två linjer från Drottning Victoria medan Hennes Majestät stammar på en linje från nämnda Drottning.

söndag 6 september 2015

Partiegoistiska överväganden måste läggas fullständigt åt sidan i flyktingfrågan

Det torde icke vara någon som undgått att djupt röras av den eskalerande tragiska flyktingsituation, som råder i Europas södra och sydöstra delar. I detta måste den kristliga människokärleken sättas över allt annat. Hjälpen till de nödlidande får på intet sätt förhindras eller försenas genom diskussioner om flyktingkvoter och annat, dessa diskussioner - vilka i sig förvisso måste föras - kan vänta tills en mer stabil situation infunnit sig. Glädjande i detta är att det helt uppenbart är många enskilda människor och organisationer, i vårt land och på andra håll, som på olika sätt vill ställa upp. Här visas än en gång civilsamhällets styrka och oskattbara värde.

Beklämmande är dock när politiker söker nyttja situationen för partiegoistiska syften. Statsminister Löfven, vilken förvandlat statsrådsberedningen till ett tafflighetsministerium, skall denna dag hålla en manifestation för flyktingarna - ett i sig synnerligen lovvärt initiativ. Med största bestörtning noteras nu att den statsministerns kansli med ett abrupt "nej", utan motivering, avfärdat en förfrågan från Moderata samlingspartiets ordförande, fru Kinberg Batra, angående deltagande i manifestationen. Fru Kinberg Batra låter här framföra:

"Det känns väldigt tråkigt att inte få vara med, framför allt i en tid när det är så viktigt att samlas och visa gemensam vilja."

Alla och envar som sätter människokärlek före politik torde icke ha ringaste svårighet att instämma i fru Kinberg Batras ståndpunkt.

Således söker statsministern göra partipolitik av en fråga där den kristliga människokärleken borde ha företräde framför allt annat. Statsministern manifesterar än en gång sin stora oduglighet. Det hela är skamligt och beklämmande! 

fredag 4 september 2015

Glädjerik nyhet


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland

Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland, låter genom Hovet kungöra den stora glädjen att Kronprinsessan är i välsignat tillstånd. Nedkomsten är beräknad att äga rum under mars månad nästkommande år.

Denna stora glädje delas av detta Forum. Vi ber nu till den Högste att allt ska gå väl!


torsdag 3 september 2015

Om folkstyret

Folkstyrets främsta organ är Riksdagen. Detta faktum synes icke statsrådet Fridolin hysa någon nämnvärd respekt för. Vid riksdagens sammanträde den 20 maj innevarande år föredrogs följande betänkande från Utbildningsutskottet 2914/14 UbU11, punkten 4, vari föreslås att:

"Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen ska återkomma med förslag om en tioårig grundskola. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna"

Då nämnda förslag bifölls av kammaren är det att se såsom uttryck för folkviljan. Även om ett tillkännagivande i konstitutionell mening icke är bindande måste det ses som ett förakt för folkets mening om icke den verkställande makten, Regeringen, effektuerar vad folkets främsta företrädare, Riksdagen, framfört som sin mening.

Nu har det trilskande statsrådet Fridolin, vars statsrådsgärning så långt och i likhet med de flesta statsråd kännetecknats av största tafflighet, anmälts till Konstitutionsutskottet. Att det trilskande statsrådet kommer att näpsas av Konstitutionsutskottet får hålls förtroligt i det att det i nämnda utskott råder samma majoritetsförhållanden, som i kammaren då ärendet avgjordes.

Det hela visar på en av de grundläggande anomalierna i vår konstitution där lagstiftande och verkställande makt sammanblandas. Den verkställande makten urartar till ett politiskt trixande och mixtrande, för att nå partiegoistiska syften, istället för att vara Riksdagens främste tjänare och ombesörja att nämnda organs beslut och mening genomföres.

En sann maktdelning måste till vilket enbart kan ske om den verkställande makten avpolitiseras. Regeringen bör istället tillsättas av skickliga och ovälda ämbetsmän, fria från politiken, vilka utses av Konungen. I denna ordning bör ingå att Konungen inhämtar riksdagens gillande för de statsråd han utser i syfte att säkerställa Riksdagens förtroende för den verkställande makten. Regeringsärendena bör sedan, enligt ordningen i konstitutionen av år 1809, avgöras i konselj inför Konungen.

onsdag 2 september 2015

Subsidier till vederstygglig kommunistregim

I en debattartikel i dagens utgåva av Svenska Dagbladet uppmärksammar, herr Aronsson en företrädare för Liberala Studenter i Göteborg, att penningsubsidier från statskassan utbetalas till vår världs mest vederstyggliga och avskyvärda regim - det kommunistiska tyranniet Nordkorea. Såsom varje annan kommunistisk implementation har tyrannerna i Pyongyang icke enbart själsligen utan ock kroppsligen förtryckt sitt arma folk till svältens rand. Allt medan de avskyvärda kommunistiska ledarna smörjer sina feta giriga bukar - icke minst dess djävulske ledare, folkmördaren Kim Jung-un, vars rondör och feta anstötliga tryne talar sitt tydliga språk - svälter folket.

För att om möjligt lindra det, av kommunismen hårt förtryckta, nordkoreanska folkets nöd söker omvärlden att på olika sätt något hjälpa dessa kommunismens svältande offer. Detta är i sanning inget att säga om då vår kristliga människokärlek alltid måste sättas i främsta rummet. Det naturliga i denna situation är att hjälpen sker i form av reda livsmedel. Även om vi på intet sätt kan vara säkra att så stor del når de svältande, efter det att det att den kommunistiska partieliten och dess kader av lismande politruker tillskansat sig sin beskärda del, är det ändock en innerlig förhoppning att något når de svältande.

Det anmärkningsvärda i sammanhanget, vilket påpekas av herr Aronsson, är att vårt land icke levererar hjälpen i form av reda livsmedel utan i from av penningar. Hur ofattbart naivt handlar icke de som handhar detta ärende.Om skulden finns på politisk nivå eller på myndighetsnivå förefaller mig icke i skrivande stund vara klart. Dock, oavsett måste dessa subsidier ofördröjligen upphöra. Ansvariga politiker och myndighetspersoner får icke det ringaste vila på hanen utan omedelbart vidtaga de anstalter, som krävs.

Icke en styver till får betalas till den djävulske folkmördaren med det feta anstötliga trynet - Kim Jung-un!

torsdag 27 augusti 2015

Fursten av Lippe hädangången


Deras Högheter Furst Armin, Furste av Lippe, och Furstinnan Traute, Furstinna av Lippe

Furstehuset Lippe låter kungöra att Hans Höghet Furst Armin, Furste av Lippe, gått hädan i den aktningsvärda åldern av 91 år på residensslottet Detmold. Fursten, vilken är huvudman för nämnda Furstehus, var den siste levande sonen till en regerande furste i det Tyska Kejsarriket. Fursten fader var Hans Höghet Furst Leopold VI, Furste av Lippe vilken utsåg Furst Armin till sin efterträdare.


Residensslottet Detmold, Furst Armins residens

Fursten var verksam i förvaltningen av Furstehusets omfattande egendomar (ty: Fürstliche-Lippische Zentralverwaltung). I den del av Tyskland, som utgör det forna Furstendömet Lippe, tog Fursten en synnerligen aktiv del i det offentliga livet. han innehade ett stort antal hedersutmärkelser bland vilka märks hederordförandeskapet i Lippes Konstsällskap. För sina stora förtjänster förlänades Fursten år 1999, av förbundsrepubliken Tysklands president, Förbundsrepubliken Tysklands Förtjänstorden av Första Klassen.

Fursten var kusin med Hans Kunglig Höghet Prins Bernhard, Prins av Nederländerna, Prins av Lippe-Biesterfeld, och gemål till Hennes Majestät Drottning Juliana, Prinsessa av Oranien-Nassau, Hertiginna av Mecklenburg, Prinsessa av Lippe-Biesterfeld, etc, etc, etc. Furstens nära relation med det Nederländska Konungahuset bestod livet ut.


Det nya Fursteparet av Lippe, Deras Högheter Furst Stefan, Furste av Lippe och Furstinnan Maria, Furstinna av Lippe, Grevinna av Solms-Laubach

Fursten efterträds såsom huvudman för Furstehuset av sin son Hans Höghet Prins Stefan, Prins av Lippe, vilken nu antager titeln Furste av Lippe. I Tyskland gäller den ordningen, sedan den olycksaliga Novemberrevolutionen 1918, att titeln för furstliga personer officiellt är en del av efternamnet. Såldes ändras nu Furst Stefans namn från Stephan Prinz zu Lippe till Stephan Fürst zu Lippe. Den ny Furstens gemål är Hennes Höghet Furstinnan Maria, Furstinna av Lippe, Grevinna av Solms-Laubach. Fursteparet har trenne söner och tvenne döttrar. Ny arvprins är den äldste sonen Hans Höghet Prins Bernhard, Prins av Lippe.

Exkurs


Hans Höghet Furst Leopold IV, Furste av Lippe

Ovan anges att Fursten var den siste levande sonen till en regerande furste i det Tyska Kejsarriket. För undvikande av missförstånd må nämnas att Hans Höghet Hertig Edvard, Hertig av Anhalt, vilken ännu lever, är den siste levande sonen till en furste i det Tyska Riket men Hertigens fader. Hans Höghet Hertig Joakim Ernst, vilken var född 1901, hade icke uppnått sin myndighetsålder vid den olycksaliga novemberrevolutionen 1918.