söndag 18 oktober 2009

Den tyska monarkifrågan - Del 7

Givet de resultat som förarbetet givet i Del2-Del6 kan nu frågan om statsform för den tyska förbundsmonarkin beaktas.

Grundprinciper vid utformandet av statsform bör vara:
  • Tyskland är en förbundstat
  • Hävdvunnen titulatur måste beaktas
Statsform för förbundsmonarkin Tyskland
Vid den djupt tragiska novemberrevolutionen 1918 var Tyskland ett Kejsardöme bestående av Konungadömen, Storhertigdömen, Hertigdömen och Furstendömen. Statsformen för de ingående delarna formades till en betydande del vid tiden för Napoleonkrigen och det gamla tyskromerska rikets fall. Häri upprättades Konungadömen från stater som tidigare varit Kursfurstendömen, Storhertigdömen från Hertigdömen med större omfattning och i några fall även några små Furstendömen.

Av de stater som bildades vid ovannämnda tidsperiod kom några under 1800-talets olika krig och konflikter att läggas till Konungadömet Preussen. Den mest betydande staten i detta fall var Konungadömet, det tidigare Kurfurstendömet, Hannover.

År 1871 bildades så det Tyska Kejsardömet där en gemensam institution för de tyska staterna instiftades. I detta finns en relation till det tidigare Tyskromerska riket, även om likheten till alla delar inte är uppenbar, och i detta kan också anses att den tyska förbundstatstanken har sin grund.

Utifrån ovanstående framstår behovet av att den för den tyska förbundsmonarkin gemensamma statsöverhuvudet måste ges en särställning som också framgår av titulaturen och som har stöd i den historiska tradtionen.

Slutsats: Den tyska förbundsmonarkin bör vara ett Kejsardöme. Benämningen bör vara Förbundskejsardömet Tyskland (ty. Bundeskaisertum Deutchland) och Kejsarens titel bör vara
Hans Majestät Kejsar N.N. med Guds Nåde Kejsare av Tyskland, Konung av Brandenburg, övriga bördstitlar.

Givet detta och med den rättmätige arvtagaren Hans Höghet Prins Georg Friedrich, Prins av Preussen, skulle alltså kejsaren benämnas:

Hans Majestät Kejsar Georg Friedrich, Kejsare av Tyskland, Konung av Brandenburg, Prins av Preussen.

Statsform för förbundsländerna
De tyska förbundsländerna har en viss storlek. Detta gör att statformerna Hertigdöme och Furstendöme inte är passande då dessa avser mindre områden.

De länder som före 1918 var Konungadömen var detta i kraft av att de tidigare varit Kurfurstendömen, Kurfurstarna var de som stod högst i rang efter den tyskromerske Kejsaren. Detta gör att de hus som innehaft Konungadömen har en särställning som måste beaktas.

Då Storfurstendömena inrättades gjordes detta antingen genom sammanslagning av mindre Hertigdömen eller att större Hertigdömen upphöjdes i rang. många av de nyare tyska förbundsländerna kan ur detta perspektiv ses som sammanslagningar.

Slutsats: Statsformen för de tyska förbundsländerna bör vara Konungadömen, för de som av hävd varit detta medan övriga större bör vara Storhertigdömen och mindre bör vara Hertigdömen. Benämningen bör vara Förbundskonungadöme (ty. Bundeskönigtum alt. Bundeskönigreich) respektive Förbundsstorhertigdöme (ty. Bundesgrosshertzogtum) respektive Förbundshertigdöme (ty. Bundesherzugtum). En Konungs titel bör vara Hans Majestät Konung N.N. med Guds Nåde Konung av "ifrågavarande land", övriga börstitlar. En Storhertigs titel bör vara Hans Höghet Storhertig N.N. med Guds Nåde Storhertig av "ifrågavarande land", övriga bördstitlar. En Hertigs titel bör vara Hans Höghet Hertig N.N. med Guds Nåde Hertig av "ifrågavarande land", övriga bördstitlar.

Med detta bildas följande Förbundskonungadömen:
  • Förbundskonungadömet Bayern
  • Förbundskonungadömet Brandenburg
  • Förbundskonungadömet Niedersachsen
  • Förbundskonungadömet Sachsen
  • Förbundskonungadömet Würtenberg
Vidare bildas följande Förbundsstorhertigdömen:
  • Förbundsstorhertigdömet Baden
  • Förbundsstorhertigdömet Hessen
  • Förbundsstorhertigdömet Mecklenburg-Vorpommern
  • Förbundsstorhertigdömet Nordrhein-Westfalen
  • Förbundsstorhertigdömet Reinland-Pfalz
  • Förbundsstorhertigdömet Sachsen-Anhalt
  • Förbundsstorhertigdömet Schleswig-Holstein
  • Förbundsstorhertigdömet Thüringen
Vidare bildas följande Förbundshertigdöme:
  • Förbundshertigdömet Saar
Vidare bildas följande städer
  • Förbundshuvudstaden Berlin (under Kejsarens direkta överhöghet)
  • Förbundsstaden Bremen
  • Förbundsstaden Hamburg.

Gud bevare de Europeiska furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

Den tyska monarkifrågan - Del 6

Utifrån den utredning som gjorts i Del2-Del5 har de tyska Furstehusen identifierats. Med detta som bakgrund kan nu en analys göras hur Furstehusen kan relateras till de tyska delstaterna (ty Bundesland).

Furstehusen är:

  • Askanien (innehade 1918 Hertigvärdigheten i Anhalt)
  • Hessen (innehade 1918 Storhertigvärdigheten i Hessen)
  • Hohenzollern (innehade 1918 Konungavärdigheten i Preussen och kejsarvärdigheten i Tyskland)
  • Lippe (innehade 1918 Furstevärdigheten i Lippe-Detmold och Schaumburg-Lippe)
  • Mecklenburg (innehade 1918 Storhertigvärdigheten i Mecklenburg-Schwerin och Meckelnburg-Strelitz)
  • Oldenburg (innehade 1918 Storhertigvärdigheten i Oldenburg)
  • Reuss (innehade 1918 Furstvärdigheten i Reuess-Greiz och Reuss-Schleiz)
  • Schwarzburg (innehade 1918 Furstevärdigheten i Schwarzburg-Rudolstadt och Schwarzburg-Sonderhausen). Detta hus är utslocknat.
  • Welf (innehade 1918 Hertigvärdigheten i Braunschweig-Lüneburg och intill 1866 Kounungavärdigheten i Hannover)
  • Wettin - albertinska linjen (innehade 1918 den Konungavärdigheten i Sachsen)
  • Wettin - albertinska linjen (innehade 1918 Storhertigvärdigheten i Sachsen-Weimar-Eisenach, Hertigvärdigheten i Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg och Gotha, Sachsen Meiningen)
  • Waldeck (innehade 1918 Furstevärdigheten i Waldeck och Pyrmont)
  • Wittelsbach (innehade 1918 Konungavärdigheten i Bayern)
  • Würtemberg (innehade 1918 Konungavärdigheten i Würtemberg)
  • Zähringen (innehade 1918 Konungavärdigheten i Baden)
Principen för tilldelning av delstaterna till furstehusen är:

  • Furstehuset bör ha hävdvunnen rätt till, i alla fall delar av, det geografiska område som delstaten omfattar.
  • Nuvarande geografiska och administrativa indelning bör bibehållas.

Utifrån detta kan nu följande indelning ske:

Förbundsmonarkin Tyskland
Huset Preussen har i historien varit det ledande huset i Tyskland och ledde det tyska enandet 1871.

Slutsats: Överhögheten över hela den tyska förbundsmonarkin tilldelas Furstehuset Hohenzollern.

Förbundslandet Baden-Würtemberg
Dessa förbundsländer överenstämmer till stor del med Storhertigdömet Baden och Konungadömet Würtemberg.

Slutsats: Detta förbundsland delas i förbundslandet Baden och förbundslandet Würtemberg. Förbundslandet Baden tilldelas Furstehustet Zähringen. Förbundslandet Würtemberg tilldelas Furstehuset Würtemberg.

Förbundslandet Bayern
Detta förbundsland överenstämmer till stor del med Konungadömet Bayern.

Slutsats: Förbundslandet Bayern tilldelas Furstehuset Wittelsbach.

Förbundslandet Berlin
Är förbundsmonarkins huvudstad. Historiskt har Berlin tillhört Furstehuset Hohenzollern.

Slutsats: Förbundslandet Berlin tilldelas Furstehuset Hohenzollern.

Förbundslandet Brandenburg
Området har legat under Furstehuset Hohenzollern och Kurfurstendömet Brandenburg tillhörde Furstehuset Hohenzollern.

Slutsats: Förbundslandet Brandenburg tilldelas Furstehuset Hohenzollern.

Förbundslandet Bremen
Bremen har av hävd varit en fri riksstad.

Slutsats: Förbundslandet Bremen kan inte med hävdvunna skäl tilldelas ett Furstehus utan bör kvarstå med nuvarande status.

Förbundet Hamburg
Hamburg har av hävd varit en fri riksstad.

Slutsats: Förbundslandet Hamburg kan inte med hävdvunna skäl tilldelas ett Furstehus utan bör kvarstå med nuvarande status.

FörbundslaFetndet Hessen
Förbundslandet ligger delvis i samma område som Storhertigdömet Hessen. Även områden som den preussiska provinsen Hessen låg längre tillbaka i tiden under Furstehuset Hessen.

Slutsats: Förbundslandet Hessen tilldelas Furstehuset Hessen.

Förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern
Förbundlandet omfattar delvis samma områden som Storhertigdömet Mecklenburg-Schwerin och Storhertigdömet Mecklenburg-Strelitz.

Slutsats: Förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern tilldelas Furstehustet Mecklenburg.

Förbundslandet Niedersachsen
Förbundlandet omfattar delvis samma områden som Konungadömet Hannover och Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg.

Slutsats: Förbundslandet Niedersachsen tilldelas Furstehustet Welf.

Förbundslandet Nordrhein-Westfalen
Ytterligare utredning krävs.

Förbundslandet Rheinland-Pfalz
Ytterligare utredning krävs.

Förbundslandet Saarland
Ytterligare utredning krävs.

Förbundslandet Sachsen
Detta förbundsland överenstämmer till stor del med Konungadömet Sachsen.

Slutsats: Förbundslandet Sachsen tilldelas Furstehuset Wettin - albertinska linjen.

Förbundslandet Sachsen-Anhalt
Detta förbundsland överenstämmer till delvis med Hertigdömet Anhalt.

Slutsats: Förbundslandet Sachsen-Anhalt tilldelas Furstehuset Askanien.

Förbundslandet Schleswig-Holstein
Även om området för detta förbundsland inte överenstämmer med Storhertigdömet Oldenburg är det ändå så att andra linjer, än den som innehade Storherigtdömet, har Furstehuset Oldenburg av hävd behärskat det område som Schleswig-Holstein innefattar.

Slutsats: Förbundslandet Schleswig-Holstein tilldelas Furstehuset Oldenburg. Möjligen bör en viss territoriell förändring genomföras så att residensstaden Oldenburg överflyttas att ingå i Schleswig-Holstien.

Förbundslandet Thüringen
Större delen av förbundslandet Thüringen omfattar ett område som tillhörde olika Hertigdömen som innehades av Furstehuset Wettin - ernestinska linjen. Några minder områden innehades också av Furstehusen Reuss och Schwarzburg.

Slutsats: Förbundslandet Thüringen tilldelas Furstehuset - ernestinska linjen. Då det finns flera grenar under denna linje bör en äldre gren gå före en yngre gren men. Samtliga grenar skall dock tillförsäkras arvsrätt. Skulle Furstehuset Wettin - ernestinska linjen, utslockna bör arvsrätten övergå till Furstehuset Reuss.

Den världsliga maktens förfall

I dagens Svenska Dagblad nås vi av den förfärande oroande nyheten att det nu också verkar som att kyrkomötet skall ställa sig bakom samkönade äktenskap.

Här måste klart deklareras att Äktenskapet är något mellan man och kvinna. Det kyrkomötet nu står i begrepp att göra är att förändra det 23:e kapitlet i kyrkordningen. Inledningen:

Genom vigseln förenas kvinnan och mannen i äktenskapet. De lovar att med varandra i livslång trohet dela livets glädje och sorg. Äktenskap och familj är en grundläggande gemenskapsform i samhället.

...föreslås förändras till:

Genom vigseln förenas två personer i äktenskapet. De lovar att med varandra i livslång trohet dela livets glädje och sorg. Äktenskap och familj är en grundläggande gemenskapsform i samhället.

Det finns i den Heliga Skrift inte något som helst stöd för samkönade äktenskap.

Den Heliga Skrift uppenbaras också för oss i det dagliga genom naturliga ordningar som tar sig i uttryck i traditioner och levnadssätt. Här har historien igenom, och så länge det finns historisk dokumentation att gå tillbaka till, Äktenskapet varit den naturliga levnadsformen mellan man och kvinna. Äktenskapet, mellan man och kvinna, är således en av de mest hävdvunna institutioner vi har. Hade samkönade äktenskap varit en del av den naturliga ordningen hade vi även haft dessa under historiens gång.

Att den världsliga makten ställer sig bakom detta är illa nog men att nu kyrkomötet verkar göra det samma är inget annat än en katastrof.

Detta är ännu ett steg i Kyrkans förvärldsligande där Ordet får ge vika för det politiskt korrekta. En återgång till den rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593 är därför helt nödvändig vilket också deklarerats i Deklaration 5.

lördag 17 oktober 2009

Den tyska monarkifrågan - Del 5

Denna del av förarbetet består i att fastställa vilka de tyska monarkierna var vid den tragiska novemberrevolutionen 1918, då den röde satan, socialister och kommunister, raserade tusenårig hävd och tradition. I detta identifieras också de regerande furstehusen och och vilka av dessa som ännu fortlever.

I denna del, Del-5, utreds de tyska furstendömena.

Furstendömet Lippe-Detmold
Huset Lippe var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1100-talet och nuvarande huvudmannen är Hans Höghet Prins Armin, Prins till Lille-Detmold (f. 1924). Hans Höghet Prinsen är son till Hans Höghet Furst Leopold IV, Furste till Lippe.

Huset innehade Herrskapet (tyska Herrschaft) Lippe som 1528 upphöjdes till Grevskapet Lippe. Detta delades 1613 i Lippe-Detmold, Lippe-Brake och Schaumburg-Lippe. Ytterligare delning skedde 1627 i Lippe-Detmold och Lippe-Biesterfeld. Dest sistnända delades 1736 i Lippe-Biesterfeld och Lippe-Wiessenfeld. År 1789 upphöjdes Lippe-Detmold till Furstendöme. Linjen Lippe-Detmold utdog 1897 varvid Furstendömet tillföll greven av Lippe-Biesterfeld och som Furste tilltädde nuvarande huvudmannens fader år 1905. Huset med dess huvudman residerar fortfarande i residensslottet Detmold.

Furstendömet Reuss-Greiz (äldre linjen)
Huset Reuss, äldre linjen, var regerande Furstehus. Huset är känt sedan 1100-talet men den äldre linjen är utdöd genom Hans Höghet Furst Henrik XXIV, Furste av Reuss-Greiz, frånfälle 1927.

Husets medlemmar var sedan medeltiden Fogdar, Herrar och Borgrevar samt var delat på flera linjer. Reuss, äldre linjen, upphöjdes till Furstendöme 1778/79. Vid Hans Höghet Furst Henrik XXIV's frånfälle 1927 övergick huvudmannaskapet för huset till Reuss yngre linjen.

Furstendömet Reuss-Schleiz (yngre linjen)
Huset Reuss, yngre linjen, var regerande Furstehus. Huset är känt sedan 1100-talet men den yngre linjen är utdöd genom Hans Höghet Prins Henrik XLV, Prins av Reuss-Schleiz, frånfälle som förmodligen skedde 1945 då han tillfångatagits av sovjetiska trupper. Hans Höghet Prins Henrik var son till Hans Höghet Furst Henrik XVII, Furste av Reuss Schleiz (yngre linjen).

Husets medlemmar var sedan medeltiden Fogdar, Herrar och Borgrevar samt var delat på flera linjer. Reuss, yngre linjen, upphöjdes till Furstendöme 1806. Vid Hans Höghet Furst Henrik XXIV's frånfälle 1927 övergick huvudmannaskapet för huset till Reuss yngre linjen. Efter Hans Höghet Prins Henrik XVL frånfälle övergick huvudmannaskapet för hela huset Reuss till linjen Reuss-Köstritz vars huvudman är Hans Höghet Prins Henrik IV, Prins av Reuss (f. 1919).

Furstendömet Schaumburg-Lippe
Huset Schaumburg-Lippe, en gren av Huset Lippe, var regerande furstehus. Nuvarande huvudman är Hans Höghet Prins Alexander, Prins till Schaumburg-Lippe (f. 1958), dock för Hans Höghet titeln Furste till Schaumburg-Lippe.

Grevskapet Schumburg-Lippe uppstod år 1647 genom en delning av Grevskapet Schaumburg. Greve Georg Vilhelm upphöjde sig själv till Furste år 1807. Huset residerar sedan 1958 åter i residensslottet Bückeburg.

Furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt
Huset Schwarzburg var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet men huset utdog med Hans Höghet Prins Friedrich Günther, Prins till Schaumburg, död 1971. Hans Höghet Prinsen tillhörde en morganatisk linje av släkten som 1891 förklarades som arvsberättigade av Hans Höghet Furst Günther Victor, Furste av Schwarzburg-Rudolstadt.

Redan år 1071 nämns husets stammort Schwarzburg. Grevskapet Schwarzburg delades 1583 i grevskapen Schwarzburg-Rudolstadt och Schwarzburg-Sonderhausen. Grevskapet Schwarzenburg-Rudolstadt upphöjdes till Furstendöme år 1697. Furstendömet Schwarzburg-Rudolstad ingick år 1909 personalunion med Furstendömet Schwarzburg-Sonderhausen då det regerande huset utdog här.

Furstendömet Schwarzburg-Sonderhausen
Huset Schwarzburg var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet men den i Schwarzburg-Sonderhausen regerande linjen utdog vid Hans Höghet Furst Karl Günther, Furste avs Schwarzenburg-Sonderhausen, frånfälle 1909, varvid arvsrätten övergig till Schwarzburg-Rudolstadt vars Furste även blev Furste av Schwarzburg-Sonderhausen.

Redan år 1071 nämns husets stammort Schwarzburg. Grevskapet Schwarzburg delades 1583 i grevskapen Schwarzburg-Rudolstadt och Schwarzburg-Sonderhausen. Grevskapet Schwarzenburg-Sonderhausen upphöjdes till Furstendöme år 1697.

Furstendömet Waldeck och Pyrmont
Huset Waldeck var regerande furstehus. Huset har anor från 1100-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Höghet Prins Wittekind (f. 1936). Hans Höghet Prinsens är sonson till Hans Höghet Furst Friedrich, Furste av Waldeck och Pyrmont.

Huset stammar från Grevarna av Schwalenberg som sedan 1180 kallade sig Grevar av Waldeck. Grevskapet upphöjdes 1712 till Furstendömet Waldeck och Pyrmont.

Slutsats
Följande rättmätiga Furstehus kan identifieras utifrån de tyska Furstendömena:
  • Lippe
  • Schaumburg-Lippe (yngre linje av huset Lippe)
  • Reuss
  • Schwarzburg
  • Waldeck

Det kan också konstateras att ovannämnda furstehus, förutom huset Schwarzburg, fortlever.

Gud bevare de europeiska Furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

Den tyska monarkifrågan - Del 4

Denna del av förarbetet består i att fastställa vilka de tyska monarkierna var vid den tragiska novemberrevolutionen 1918, då den röde satan, socialister och kommunister, raserade tusenårig hävd och tradition. I detta identifieras också de regerande furstehusen och och vilka av dessa som ännu fortlever.

I denna del, Del-4, utreds de tyska hertigdömena.

Hertigdömet Anhalt
Huset Askanien var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Höghet Prins Julius Edvard, Prins av Anhalt, Hertig av Sachsen (f. 1941). Hans Kunglig Höghet Prinsen är son till Hans Höghet Hertig Joachim-Ernst, Hertig av Anhalt.

Huset innehade redan på 1000-talet Grevskapet Ballenstad. En av de mer bemärkta medlemmarna av hustet var Albrekt Björnen (1100-1170) som var såväl Hertig av Sachsen som Markgreve av Brandenburg. Dennes sonson Henrik I blev Furste av Anhalt. Furstendömet Anhalt kom sedan att delas på flera linjer. Linjen Anhalt-Dessau erhöll 1806 Hertigvärdighet och 1863 förenades Anhalt-Dessau med Anhalt-Köthen och Anhalt-Bernburg till Hertigdömet Anhalt.

Hans Höghet Prins Julius Edvard, Prins av Anhalt, Hertig av Sachsen, är ende kvarvarande manlige ättlingen i huset Askanien. Hans Höghet Prinsen har dock utsett sin äldsta dotter Hennes Höghet Julia Katharina, Prinsessa av Anhalt, till Arvprinsessa.

Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg
Se Konungadömet Hannover (Del 2).

Hertigdömet Sachsen-Altenburg
Huset Wettin, ernestinska linjen, var regerande furstehus. Den gren av huset som regerade Sachsen-Altenburg är utdöd på svärdsidan sedan Hans Kunglig Höghet Arvprins Georg Moritz, Arvprins av Sachsen Altenburg år 1991. Hans Kunglig Höghet Arvprins Georg Moritz, Arvprins av Sachsen-Altenburg var son till Hans Kunglig Höghet Hertig Ernst II.

Hertigdömet Sachsen-Altenberg bildades 1826 i samband med en omfördelning av de ernestinska besittningarna.

Hertigdömet Sachsen-Coburg och Gotha
Huset Wettin, ernestinska linjen, var regerande furstehus. Nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha. Hans Kunglig Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha (f. 1943) är sonson till Hans Kunglig Höghet Hertig Carl Eduard, Hertig av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Albany, Prins av Storbrittanien och Irland.

Hertigdömet Sachsen-Coburg och Gotha bildades 1826 i samband med en omfördelning av de ernestinska besittningarna.

Såsom sidoupplysning kan nämnas att nuvarande huvudmannen Hans Kunglig Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, är kusin med Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, enär Hans Majestät Konungens morfader var Hans Kunglig Höghet Hertig Carl Eduard. Andra grenar av Huset Sachsen-Coburg och Gotha utgörs av Konungahusen i Belgien, Bulgarien, Storbrittanien och Portugal.

Hertigdömet Sachsen-Meiningen
Huset Wettin, ernestinska linjen, var regerande furstehus. Nuvarande huvudman är Hans Höghet Prins Konrad, Prins av Sachesen-Meiningen, Hertig av Sachsen (f. 1953). Hans Höghet Prins Konrad, Prins av Sachsen-Meiningen, Hertig av Sachsen, är sonson son till Hans Höghet Hertig Georg II, Hertig av Sachsen-Meiningen.

Hertigdömet Sachsen-Meiningen bildades 1826 i samband med en omfördelning av de ernestinska besittningarna.

Slutsats
Följande rättmätiga Furstehus kan identifieras utifrån de tyska Hertigdömena:
  • Askanien
  • Welf
  • Wettin, ernestiska linjen

Det kan också konstateras att ovannämnda furstehus fortlever.

Gud bevare de europeiska Furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

Den tyska monarkifrågan - Del 3

Denna del av förarbetet består i att fastställa vilka de tyska monarkierna var vid den tragiska novemberrevolutionen 1918, då den röde satan, socialister och kommunister, raserade tusenårig hävd och tradition. I detta identifieras också de regerande furstehusen och och vilka av dessa som ännu fortlever.

I denna del, Del-3, utreds de tyska storhertigdömena.

Storhertigdömet Baden
Huset Zähringen var regerande Furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Markgreve Maximilian, Markgreve av Baden (f. 1933). Hans Kunglig Höghet Markgreven är sonson till Hans Kunglig Höghet Prins Maximilian, Prins av Baden, som var bror son till Hans Kunglig Höghet Storhertig Fredrik I av Baden. Hans Kunglig Höghet Prins Maximilian gjorde såsom rikskansler under första världskrigets slutskede storartade försök att rädda den tyska monarkin.

Såsom varande ättling till Hennes Majestät Drottning Victoria, Drottning av Storbrittanien, Kejsarinna av Indien, skulle Hans Kunglig Höghet Markgreven vara arvsberättigad till den brittiska tronen. Då han är gift med en katolik har han förlorat denna arvsarätt. Däremot ingår Hans Kunglig Höghet Markgrevens barn i den brittiska tronföljden.

Hans Kunglig Höghet Markgreven är 28:e arvtagaren i rakt nedstigande led från husets stamfader Berthold II, Hertig av Kärnten och Markgreve av Verona, (d. 1092). Huset innehade alltså redan på 1000-talet Markgrevskapet Verona och Hertigdömet Kärnten. Markgrevskapet Baden uppstod 1112. Tidvis var husets besittningar delade mellan linjerna Baden-Baden och Baden-Durlach. År 1771 förenades dessa linjer. Huset erhöll Kurfurstevärdighet 1803 och vid tyskromerska rikets fall 1806 bildades Storhertigdömet Baden. Vid den djupt tragiska novemberrevolutionen 1918 upptog husets huvudman titel Markgreve av Baden.

Såsom sidoupplysning skall nämnas att huset Zähringen är befryndat med det svenska Konungahuset genom Hennes Majestät Drottning Victoria, Drottning av Sverige, som var syster till Hans Kunglig Höghet Storhertig Fredrik II, Storhertig av Baden. Vidare var den nuvarande Markgrevens moder, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Theodora, Prinsessa av Grekland och Danmark, systerdotter till Hennes Majestät Drottning Louise, Drottning av Sverige.

Storhertigdömet Hessen
Huset Hessen, en gren av Huset Brabant, var regerande Furstehus. Huset har anor från 900-talet och nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Landgreve Moritz, Landgreve av Hessen (f. 1926). Hans Kunglig Höghet Landgreven tillhör en yngre gren av huset som övertog huvudmannaskapet för huset 1940.

År 1263 erhöll Henrik, son till Henrik II av Brabant, Lantgrevskapet Hessen. Detta delades sedan i flera omgångar. År 1806 upphöjdes Lantgrevskapet Hessen-Dramstadt till Storhertigdömet Hessen.

Storhertigdömet Mecklenburg-Schwerin
Huset Mecklenburg var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet. Den gren som regerade Mecklenburg-Schwerin är utdöd på svärdssidan i och med att Hans Kunglig Höghet Arvstorhertig Friedrich Franz, Arvstorhertig av Mecklenburg-Schwerin avled år 2001. Rättmätiga arvtagare torde nu vara grenen Mecklenburg-Strelitz (se nedan).

Huset har sitt ursprung i den västslaviska Abotriterklaner. År 1348 upprättades Hertigdömet Mecklenburg. Hertigdömet delades i Mecklenburg-Schwerin och Mecklenburg-Güstrow 1520. Den sistnämnda återföll 1610 till Mecklenburg-Schwerin för att åter delas 1621. År 1695 dog hertigen av Mecklenburg-Strelitz utan manliga arvtagare varpå det på nytt tillföll Mecklenburg-Schwerin. En ny delning skedde 1701 då Mecklenburg-Strelitz upprättades med huvudsakligen samma omfattning som Mecklenburg-Güstrow. Genom Wienkongressen 1815 upprättades Storhertigdömena Mecklenburg Schwerin och Mecklenburg-Strelitz.

Storhertigdömet Mecklenburg-Strelitz
Huset Mecklenburg var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och nuvarande huvudman är Hans Höghet Hertig Borwin, Hertig av Mecklenburg (f. 1956). Hans Höghet Hertigen är sonson till greve Georg av Carlow, tillhörande en morgnatisk gren av huset, som 1928 adopterades av sin farbror Hans Höghet Hertig Karl Mikael, Hertig av Mecklenburg, och huset Mecklenburg-Strelitz dåvarande huvudman. Greve Georg upphöjdes härvid till Hertig av Mecklenburg.

Om husets historia, se under Mecklenburg-Schwerin.

Såsom sidoupplysning kan nämnas att Hans Höghet Hertig Borwin, Hertig av Mecklenburg, på mödernet härstammar från såväl Hans Kejserliga och Kungliga Majestär Frans Josef I, Kejsare av Österrike och Konung av Ungern, samt Hans Majestät Konung Fredrk August III, Konung av Sachsen.

Storhertigdömet Oldenburg
Huset Oldenburg och dess gren Holstein-Gottorp var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1100-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Hertig Anton-Günther, Hertig av Oldenburg (f. 1923). Hans Kunglig Höghet Hertigen är sonson till Hans Kunglig Höghet Storhertig Fredrik August II, Storhertig av Oldenburg.

Redan på 1100-talet tilldelades huset Grevskapet Oldenburg. Tidvis låg grevskapet under den danska kronan. År 1777 upphöjdes grevskapet Oldenburg till Hertigdömet Oldenburg. År 1829 blev Oldenburg ett Storhertigdöme.

Såsom sidoupplysning kan nämnas att såväl de danska som grekiska Kounungahusen är en del av huset Oldenburg. Detta gäller också det ryska Kejserhuset. Vidare kommer huset att inneha den brittiska tronen efter Hennes Majestät Drottning Elisabeth, Drotting av Storbrittanien etc. frånfälle enär hennes gemål Hans Kunglig Höghet Prins Philip, Hertig av Edinburgh, tillhör huset vilket innebär att Hans Kunglig Höghet Prins Charles, Prins av Wales, i det rena fädernet är sprungen ur huset Oldenburg. Huset Oldenburg har också suttit på den svenska tronen genom Konungarna Hans Majestät Konung Adolf Fredrik, Hans Majestät Konung Gustav III, Hans Majestät Konung Gustav IV Adolf och Hans Majestät Konung Karl XIII.

Storhertigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach
Huset Wettin, ernestinska linjens äldre gren, var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och dess nuvarande huvudman Hans Kunglig Höghet Prins Michael, Prins av Sachsen-Weimar-Eisennach (f. 1946) är sonson till Hans Kunglig Höghet Storhertig Vilhelm Ernst, Storhertig av Sachsen-Weimar-Eisenach.

Huset är utgör den äldre linjen av Furstehuset Wettin men förlorade 1547 Kurfurstevärdigheten till den yngre albertinska linjen (se vidare Del 2 om Konungadömet Sachsen). Härvid fick dock den äldre linjen behålla besittningarna i Thüringen. Dessa kom att delas flera gånger. Den första delningen år 1572 resulterade i Hertigdömena Sachsen-Weimar och Sachsen-Coburg-Eisenach. Ur det sistnämna bildades Hertigdömet Sachsen-Eisenach 1596. Härefter skedde ytterligare delningar och förändringar. Hertigdömet Sachen-Weimar-Eisenach bildades år 1809 genom en sammanslagning av Hertigdömet Sachsen-Weimar och Hertigdömet-Eisenach efter att ha varit i personalunion sedan 1741. I samband med Wienkongressen 1815 blev Hertigdömet ett Storhertigdöme.

Slutsats
Följande rättmätiga Furstehus kan identifieras utifrån de tyska Storhertigdömena:


  • Zähringen
  • Hessen
  • Mecklenburg
  • Oldenburg
  • Wettin, ernestiska linjen

Det kan också konstateras att ovannämnda furstehus fortlever.

Gud bevare de europeiska Furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

fredag 16 oktober 2009

Den tyska monarkífrågan - Del 2

Denna del av förarbetet består i att fastställa vilka de tyska monarkierna var vid den tragiska novemberrevolutionen 1918, då den röde satan, socialister och kommunister, raserade tusenårig hävd och tradition. I detta identifieras också de regerande furstehusen och och vilka av dess som ännu fortlever.

I denna del, Del-2, utreds de tyska konungadömena.

Konungadömet Preussen
Huset Hohenzollern var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Prins Georg Fredrich, Prins av Preussen. Hans Kunglig Höghet Prinsen är sonsons sonson till Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Kejsare av Tyskland, Konung av Preussen.

Såsom varande ättling till Hennes Majestät Drottning Victoria, Drottning av Storbrittanien, Kejsarinna av Indien, ingår Hans Kunglig Höghet Prins Georg Fredrich i den brittiska tronföljden.

Furstehuset Hohenzollern innehade sedan 1200-talet Kurfurstevärdigheten i egenskap av Markgrevar av Brandenburg. År 1618 ingicks personalunion med hertigdömet Preussen och år 1701, i samband med Polens försvagning, bildades Konungadömet Preussen. Noteras skall att den preussiske Konungens titel vid denna tid var Konung i Preussen. Först vid det tyskromerska rikets upplösning antogs titeln Konung av Preussen. År 1871 antog den preussiske Konungen titeln Kejsare av Tyskland, som statsöverhuvud av det dåvarande tyska riket under bibehållandet av regentskapet av Pruessen såsom Konung av Preussen.

Konungadömet Sachsen
Huset Wettin, den albertinska linjen, var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Markgreve Maria Emanuel, Markgreve av Meissen. Hans Kunglig Höghet Markgreven är sonson till Hans Majestät Konung Fredrik August III, Konung av Sachsen.

Huset Wettin var sedan 1089 Markgrevar av Meissen. År 1436 erhölls Kurfurstevärdigheten. Huset splittrades 1485 mellan bröderna Ernst, den ernestinska linjen, och Albrekt, den albertinska linjen, varvid Kurfurstevärdigheten tillföll den ernestinska linjen. Den ernestinska linjen förlorade Kurfurstevärdigheten till den albertinska linjen år 1547.

Under perioden 1697 till 1763 innehade den albertinska linjen även Konungadömet Polen, såsom Konungar av Polen. I samband med det tyskromerska rikets upplösning 1806 bildades Konungadömet Sachsen. Vid den djupt tragiska novemberrevolutionen 1918 upptog husets huvudman titeln Markgreve av Meissen.

Möjligen kan det finnas en öppen fråga när det gäller arvsrättigheten. Hans Kunglig Höghet Markgreven av Meissen saknar ättlingar i direkt nedstigande led, men utnämnde 1997 och adopterade 1999 sin systerson Alexander Afif till arvtagare under namnet Hans Kunglig Höghet Prins Alexander Afif, Prins av Sachsen-Gesapphe. Denna arvföljd har erkänts av andra medlemmar av huset. Doch finns det också finns sådana som icke erkänner denna arvföljd. Dessa sistnämnda är dock icke arvtagare enligt huslagarna.

Konungadömet Bayern
Huset Wittelsbach var regerande furstehus. Huset har anor sedan åtminstone från 1100-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Hertig Franz, Hertig av Bayern. Hans Kunglig Höghet Hertigen är sonsons son till Hans Majestät Konung Konung Ludvig III, Konung av Bayern.

Huset erhöll Hertigdömet Bayern 1180 och övertog även furstendömet Pfalz från 1214. Huset delades 1294 i två grenar, den äldre pfalziska och den yngre bayerska. Kurfurstevärdigheten som tilldelats den äldre pfalziska grenen övergick 1620 till den yngre bayerska grenen. Den bayerska grenen utdog 1777 varvid Bayern och kurfurstevärdigheten åter övergick till den äldre pfalziska grenen. Under Napoleonkrigen år 1805 upprättades Konungadömet Bayern. Vid den djupt tragiska novemberrevolutionen 1918 upptog husets huvudman titeln Hertig av Bayern.

Konungadömet Würtemberg
Huset Würtemberg var regerande furstehus. Huset har anor sedan 1000-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Hertig Carl, Hertig av Würtemberg. Hans Kunglig Höghet Hertigen tillhör en yngre gren av huset som övertog tronföljdsrättigheten då Hans Majestät Konung Vilhelm II, Konung av Würtemberg avled år 1921.

Huset erhöll Grevevärdighet på 1200-talet och upphöjdes 1495 till Hertigvärdighet. År 1803 erhölls Kurfurstevärdighet. Vid det tyskromerska rikets upplösning 1806 bildades Konungadömet Würtemberg. Vid den djupt tragiska novemberrevolutionen 1918 upptog husets huvudman titeln Hertig av Würtemberg.

Konungadömet Hannover
Även om Konungadömet Hannover erövrades av Preussen år 1866 var detta land av sådan betydelse att det kan betraktas som en av Tysklands hävdvunna monarkier varför det inkluderas i frågan om upprättandet av den tyska monarkin.

Huset Welf var regerande furstehus. Huset har anor sedan 700-talet och dess nuvarande huvudman är Hans Kunglig Höghet Prins Ernst August, Prins av Hannover och Storbrittanien och Irland. Hans Kunglig Höghet Prinsen är sonson till Hans Kunglig Höghet Hertig Ernst August III, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, Prins av Hannover och Storbrittanien och Irland. Hertig Ernst August III var sonson till Hans Majestät Konung Georg V, Konung av Hannover.

Huset erhöll 1692 Kurfurstevärdigheten för Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg och innehade dessutom, som personaunion, Konungadömet Strobrittanien mellan 1714 och 1837. Vid Wienkongressen 1814 bildades så Konungadömet Hannover vilket errövrades av Preussen 1866. År 1913 erhöll huset Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg som tillhört en annan gren av huset.

Slutsats
Följande rättmätiga Furstehus kan identifieras utifrån de tyska Konungadömena:

  • Hohenzollern
  • Wettin, albertinska linjen
  • Wittelsbach
  • Würtemberg
  • Welf

Det kan också konstateras att ovannämnda furstehus fortlever.

Gud bevare de europeiska Furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

Den tyska monarki frågan - Del 1

Här följer ett av förarbetena till en kommande deklaration om återupprättandet av monarkin i Europa. Detta förarbete omfattar den tyska monarkifrågan och är indelad i följande delar:
Inledning
Frågan om den tyska monarkins återupprättande är inte oproblematiskt. Inte så att det skulle finnas någon som helst tvekan om giltigheten i ett återupprättande, snarare är det tvärtom då monarkin i Tyskland kan betraktas som oerhört hävdvunnen. Problematiken består i att monarkin i Tyskland bestått i ett stort antal stater av varierande storlek. Gränserna för dessa har dessutom förändrats över tiden.

Det beständiga i den tyska monarkin består av de tyska furstehusen, varför återupprättandet bör utgå från dessa. Landsmässigt bör återupprättandet därför utgå från de nuvarande förbundsländerna. Förbundsrepubliken Tyskland bör således ersättas av en förbundsmonarki där förbundsländerna utgör beståndsdelarna.

Om den tyska förbundsmonarkin skall återupprättas som ett kejsardöme eller kungadöme bör utredas vidare. Det tyska kejsardömet har ingen lång historia och dess förste kejsare, Hans Majestät Kejsar Vilhelm I, Kejsare av Tyskland, Konung av Preussen, var själv tveksam till kejsardömets inrättande. Då kejsardömet endast ägde bestånd i 47 år är det heller inte självklart att det kan betraktas som hävdvunnet.

Först måste fastställas vilka de tyska monarkierna var vid den tragiska novemberrevolutionen 1918, då den röde satan, socialister och kommunister, raserade tusenårig hävd och tradition. Nästa steg är att utreda vilka furstehus som regerade och vilka av dessa som ännu består. Detta är ämnet för Del 2-5 av detta förarbete.

Nästa steg är att utreda hur de tyska furstehusen lämpligen fördelas på de olika förbundsländerna. Detta är ämnet för Del 6 av detta förarbete.

Slutligen återstår så frågan om statsform för den tyska monarkin. Denna fråga består dels i att avgöra om den tyska monarkin skall vara ett kejsardöme eller konungadöme och dels att avgöra frågan om vilken monarkistisk statsform förbundsländerna skall ha. Detta ämne utgör Del 7 av detta förabete.

Gud bevare de europeiska Furstehusen och deras rättmätiga härskare. Död åt republikerna.

torsdag 15 oktober 2009

Steg i rätt rikning

Den hedervärde ledamoten av riksdagen Hans Wallmark har i en motion, 2009/10:K400, föreslagit att Konungens ställning skall stärkas.

"Den traditionella maktdelningen bygger på en lagstiftande, en exekutiv och en dömande församling. Att synliggöra och tydliggöra riksdagens roll som folkets företrädare kan lämpligen ske i samverkan med statschefen som symbol för just hela landet. Kungen kan i olika sammanhang agera som en partipolitiskt oberoende person. En förebild för hur detta fungerar är dagens på många sätt funktionella utrikesnämnd där statschefen sitter som ordförande. Det kan finnas situationer då det är bra att markera självständighet gentemot såväl de politiska partierna som den exekutiva makten."

Den lika hedervärda ledamoten av riksdagen Annika Engblom går i sin motion, 2009/10:K307, ännu ett steg längre rätt riktning och förslår:

"Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta statschefen överta de uppgifter som enligt 6 kap. 2 § första stycket regeringsformen i dag åvilar talmannen i samband med att statsminister ska utses."

Dessa ledamöter av vår riksdag är värd all heder och det är en innerlig förhoppning att flertalet av riksdagens ledamöter delar dessa rättmätiga förslag.

lördag 10 oktober 2009

Om monarkins återupprättande i Europa

Såsom ett förarbete inför en deklaration om monarkins återupprättande i Europa ges här en översikt av vilka monarkier som är aktuella att återupprätta.

En förutsättning för återupprättandet bör är att detta sker inom ramen för nuvarande statsbildningar. Att ändra statsbildningar och gränser, trots att dessa i alla fall inte är hävdvunna, torde vara allt för vidlyftigt för att vara realistiskt.

I analysen sker följande indelning:

Kategori I: Monarkier som kan upprättas inom ramen för hävdvunna benämningar och titlar. Rättmätiga monarker som kan återupptaga kronan finns.

Kategori II: Rättmätiga monarker som kan återupptaga kronan finns. Benämning och titlar kan behöva förändras utifrån nuvarande situation.

Kategori III: Rättmätiga monarker saknas eller är ur ett politiskt perspektiv problematiska.

Kategori IV: Länder som inte kan betraktas som hävdvunna monarkier och där monarki därför med nödvändighet inte måste upprättas.

Kategori I

Konungariket Bulgarien
Rättmätig monark: Den rättmätige Konungen, Hans Majestät Konung Simeon II, Konung av Bulgarien. Noteras kan att Hans Majestät aldrig abdikerat. Hans Majestät har också under en period innehaft ämbetet såsom Bulgariens premiärminister.


Deras Majestäter Konungen och Drottningen av Bulgarien

Hertigdömet Estland:
Rättmätig monark: Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Konung av Sverige, Hertig av Jämtland.

Storfurstendömet Finland:
Rättmätig monark: Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Konung av Sverige, Hertig av Jämtland.

Konungariket Frankrike
Rättmätig monark: Frågan behöver utredas ytterligare. Här finns:

  • Hans Kunglig Höghet Prins Louis Alphonse av Bourbon, är hertig av Anjou, hertig av Bourbon, hertig av Touraine. Legitimisternas tronspretendent. Hans Kunglig Höghet är kusinbarn till Hans Majestät Konung Juan Carlos I av Spanien.
  • Hans Kunglig Höghet Henri, Greve av Paris och Hertig av Frankrike. Orleanisternas tronspretendent.

Vidare finns också bornapartisternas pretendent Napoléon VII, prins Imperial . Då det franska kejsardömet inte kan betraktas som hävdvunnet kan bornapartisterna uteslutas såsom rättmätiga pretendenter på Frankrikes tron.

Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Anjou

Hans Kunglig Höghet Greven av Paris

Konungariket Grekland:
Rättmätig monark: Den rättmätige Konungen, Hans Majestät Konung Konstantin II av Grekland, Prins av Danmark.


Hans Majestät Konungen av Grekland

Konungariket Irland:
Rättmätig monark: Hennes Majestät Elisabeth II, Drottning av Storbrittanien, Drottning av Australien, Drottning av Nya Zeeland, Drottning av Canada, Drottning av Jamaica, Drottning av Antigua och Barbuda, Drottning av Bahamas, Drottning av Barbados, Drpttning av Grenada, Drottning av Belize, Drottning av St Christoher och Nevis, Drottning av St Lucia, Drottning av Salomonöarna, Drottning av Tuvalu, Drottning av St Vincent och Grendaninerna, Drottning av Papua och Nya Guinea, Samväldets Överhuvud.

Konungariket Island
Rättmätig monark: Hennes Majestät Drottning Margareta, Drottning av Danmark.

Konungariket Italien:
Rättmätig monark: Frågan behöver utredas ytterligare. Här finns:
  • Hans Kunglig Höghet Kronprins Vittorio Emanuele,Hertig av Savojen, Prins av Neapel
  • Hans Kunglig Höghet Prins Amedeo, Hertig av Aosta (har upptagit titeln Hertig av Savojen)

Hans Kunglig Höghet Prins Amedeo grundar sitt anspråk på tronen på att Hans Kunglig Höghet Vittorio Emanueles äktenskap icke var godkänt av Hans Majestät Konung Umberto II av Italien.

Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Savojen

Hans Kunglig Höghet Hertigen av Aosta


Konungariket Portugal
Rättmätig monark: Hans Kunglig Höghet Dom Duarte, Hertig av Braganza.


Hans Kunglig Höghet Hertigen av Braganza

Konungariket Montenegro
Rättmätig monark: Hans Kungliga Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien

Kejsardömet Ryssland
Rättmätig monark: Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland


Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland

Noteras kan att Romanovska Familje Organsiationen icke erkänner storfurstinnan Maria, vare sig som storfurstinna eller överhuvud av det Ryska Kejserliga Huset. Istället anses Prins Nicholaus Romanov vara ättens överhuvud.

Konungariket Rumänien
Rättmätig monark: Den rättmätige Konungen, Hans Majestät Konung Mikael I Konung av Rumänien.


Deras Majestäter Konungen och Drottningen av Rumänien

Kounungariket Serbien
Rättmätig monark: Hans Kungliga Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien. Hans Kunglig Höghet residerar sedan 2001 åter i ett av de kungliga slotten i Belgrad och deltar aktivt i olika samhällsaktiviteter.


Hans Kunglig Höghet Kronprinsen av Serbien


Konungariket Ungern:
Rättmätig monark: Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Otto, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern.

Noteras kan vidare att Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto från och med den 1 januari 2007 överfört huvudmannaskapet för huset Habsburg till sin son Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern.

En möjlighet vid den ungerska monarkins återupprättande är att Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern avstår den ungerska kronan till sin yngre bror Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern. Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg är bosatt i Ungern.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprinsen av Österike och Ungern


Kategori II

Tyskland


Rättmätig monark: Hans Kunglig Höghet Prins Georg Friedrich av Preussen.


Hans Kunglig Höghet Prins Georg Fredrich, Prins av Preussen

Frågan här är om den tyska kejsartiteln som 1871 upptogs av Hans Majestät Kejsar Vilhelm I kan betraktas som hävdvunnen. Frågan behöver utredas ytterligare och annan titulatur kan inte uteslutas.

I återupprättandet av den tyska monarkin ingår att de olika länderna (Bundesländer) också görs till monarkier med återinsättande av rättmätiga monarker.

Österrike
Rättmätig monark: Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Otto, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern.


Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprinsen av Österike och Ungern


Frågan är här om den österrikiska kejsartiteln som 1804 upptogs av Hans Majestät Kejsar Frans I (som tyskromersk kejsare Frans II) kan anses hävdvunnen. Det Habsburgska väldet bestod också av betydligt fler delar än nuvarande Österrike. Frågan behöver utredas ytterligare och annan titulatur kan inte uteslutas.

Noteras kan vidare att Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto från och med den 1 januari 2007 överfört huvudmannaskapet för huset Habsburg till sin son Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike och Prins av Ungern.

Kategori III
Gemensamt för Kategori III är att dessa länder av hävd varit monarkier eller delar av andra monarkier. Här bör respektive parlament välja nya monarker ur de Europeiska Furstehusen.

Konungariket Albanien
Det kan möjligen ifrågasättas om Albaanien är ett hävdvunnet konungadöme.

Möjlig monark: Hans Kunglig Höghet Kronprins Leka. Har själv upptaget titeln Konung av Albanien men har inte fungerat i denna position.

Bosnien-Herzegovina
Ett alternativ är som monark är en Ärkehertig av huset Habsburg.

Konungariket Cypern
Ett alternativ är som monark är Hans Majestät Konung Konstantin II av Grekland.

Konungariket Kroatien
Ett alternativ är som monark är en Ärkehertig av huset Habsburg.

Lettland
Ett alternativ är Hans Majestät Konung Carl XVI Gustav, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland.

Litauen
Ett alternativ är Hans Majestät Konung Carl XVI Gustav, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, eller det Sachsiska Konungahuset.

Makedonien
Ett alternativ som monark är Hans Majestät Konung Konstantin II av Grekland.

Malta
Naturligt här är att Maltserordens Stormästare innehar rollen som statsöverhuvud.

Konungariket Polen
Alternativ skulle kunna vara det Sachsiska Konungahuset som innehaft tronen.

Slovakien
Ett alternativ som monark är en Ärkehertig av huset Habsburg.

Slovenien
Ett alternativ som monark är en Ärkehertig av huset Habsburg.

Tjeckien
Ett alternativ som monark är en Ärkehertig av huset Habsburg.

Kategori IV

Schweiz

San Marino

Deklaration 5 - Återinför Statskyrkan

Svenska folk,
Varje samhälle behöver en fast och gedigen grund att stå på. För vårt land utgörs denna grund sedan lång tid tillbaka av den kristna läran uttryckt i rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593. Utifrån detta skapades vår svenska Statskyrka, som genom den röde satans tragiska inverkan degenererades under 1900-talet för att slutligen avskaffas den 1 januari 2000 och ersättas med Svenska Kyrkan.

Det är nu hög tid att återinföra Statskyrkan och den lära den står för. I detta kommer att krävas ett stort upplysningsarbete såväl bland prästerskap som lekmän.

Ett viktigt steg i detta är också återinförandet av kristendomsundervisningen i skolan. För att säkerställa kvaliten på denna bör ansvaret ges till prästerskapet.

Av hävd, och såsom är uttryckt i 1809 års regeringsform paragraferna 29 och 30, har Kounungen varit kyrkans överhuvud i vilken uppgift ingår att utse biskopar och kyrkoherdar. Denna hävdvunna rättighet bör snarast återges till Konungen och här behöver icke kyrkomötet vänta på att statmakterna skall fatta beslutet om återupprättandet av Statkyrkan utan denna hävdvunna ordning torde kunna införas ganska omgående.

Gud bevare Konungen och Fädeneslandet.