torsdag 3 december 2009

Grundlagsförslaget: Kapitel 3 - Riksstyret

Om Regeringens utövande
§1 Konungen äger att styra riket på det sätt denna regeringsform föreskriver.

§2 Regeringsärenden utgöras av

1. att stadfästa lagar vartill Riksdagen samtyckt,

2. att genom propositioner förelägga Riksdagen lagförslag,

3. att utifrån förslag från Riksdagen utarbeta propositioner om lagförslag,

4. att utfärda förordningar och föreskrifter

4. att i övrigt fullgöra de ämbetsuppgifter som föreskrives av denna regeringsform, andra grundlagar och andra lagar.

§3 Konungen skall i varje regeringsärende taga underrättelser och råd av ett statsråd.

Om Lagar
§4 Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,

2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och föräldraskap, om arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser.

§5 Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande.

§6 Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.

I lag meddelas också föreskrifter om val till parlamentarisk församling inom Europeiska unionen.

§7 Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

§8 För grundlags stadfästande skall Konungen från Riksdagen inhämtat två två likalydande beslut om samtycke. Det andra beslutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till Riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i Riksdagens kammare och valet.

Konungen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande därom framställes av minst en tiondel av Riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom femton dagar från det att Riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till Riksdagen som avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget till abdra prövning.

§9 Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 8 § första stycket första och andra meningarna samt andra stycket.

Konungen kan också stadfästa ändring i riksdagsordningen om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet om samtycke. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.

§10 Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 8 och 9 §§ motsvarande tillämpning.

Om Förordningar
§11 Utan hinder av 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering, återanvändning och återvinning av material, utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar,

4. kulturmiljö, jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt,

8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Konungen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet.

§12 Utan hinder av 4, 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelse.

§13 Utan hinder av 5 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara. Konungen eller kommun kan då Riksdagen ger samtycke därtill meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 5 § annars skall meddelas av Riksdagen.

§14 Konungen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 8 § första stycket eller 10 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas.

§15 Ger Riksdagen enligt detta kapitel sitt samtycke till Konungen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan Riksdagen därvid ge sitt samtycke att Konungen överlåter åt Konungens förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

§16 Föreskrifter som Konungen har meddelat med stöd av Riksdagens samtycke som avses i denna regeringsform skall underställas Riksdagen för prövning, om Riksdagen så begär.

Ger då Riksdagen icke sitt samtycke upphör föreskriften att gälla.

§17 Konungen får utöver vad som följer av 8-11 §§ genom förordning besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

Konungen får ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som avser Riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommunala beskattningen.

Konungen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt Konungens förvaltningsmyndighet under Konungen att meddela bestämmelser i ämnet. Utan hinder av andra stycket får Konungen också i förordning överlåta åt riksdagens myndigheter att meddela bestämmelser som anges i första stycket och som ej avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

§18 Konungen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter inom dess ansvarsområde och beträffande dess uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter meddela föreskrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

Om Statsrådet
§19 Konungen utväljer till statsrådet kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran.

§20 Statråd skall före inträdet i statrådet avgiva statsrådsförsäkran inför Konungen.

Statrådsförsäkran lyder:

"Jag N.N, försäkra inför Gud och Hans Heliga Evangelium att jag städse skall vara vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung huld och trogen. Jag skall ock i mitt av vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung givna statsrådsämbete till alla delar efterkomma gällande grundlagar, allmän lag, och laga stadgar. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter, vilket allt såsom jag det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, jag alltså bekräfta med mitt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att jag sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."

§21 Konungen utväljer bland statsrådet en statsminister som är statsrådets främste företrädare inför Konungen och som inför Konungen ansvarar för att regeringsärenden bereds enligt vad som sägs i 27 och 28 §§.

§22 Endast den får utväljas till statsminister som är infödd svensk medborgare.

§23 Statsministerns titel skall vara "Hans Excellens Statsministern".

§24 Endast den får utväljas till statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år.

§25 Statråd får icke vara medlem av Riksdagen.

§26 Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

Om Regeringsärendenas beredning
§27 För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. Regeringskansliet skall ledas av statsministern. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Konungen fördelar ärendena mellan departementen. Konungen utser bland statsråden chefer för departementen.

§28 Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Om Lagars särskilda beredning
§29 För att avge yttrande över lagförslag skall det finnas ett lagråd.

§30 Lagrådets ledamöter skall bestå av sex lagfarna domare varav minst en skall vara justitieråd. Bland de av lagrådets ledamöter som är justitieråd skall Konungen utse en ordförande.

§31 Konungen skall i varje lagförslag inhämta Lagrådets yttrande.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

§32 Yttrande från Lagrådet inhämtas av Konungen innan denne genom proposition förelägger Riksdagen lagförslaget.

§33 Finner Lagrådet att lagförslaget är stridigt mot grundlagar och rättsordning skall Konungen taga rättelse och omarbeta lagförslaget.

Är Konungen av en motsatt uppfattning än lagrådet i den händelse som första stycket avser kan Konungen begära Högsta Domstolens yttrande. Finner Högsta Domstolen att lagförslaget är förenligt med grundlagar och rättsordning kan lagförslaget genom proposition föreläggas Riksdagen. I annat fall förfares som i första stycket.

Om Regeringsärendenas avgörande
§34 Regeringsärenden avgörs av Konungen vid konselj med statsrådet.

§35 Konungen kallar statsrådet till konselj och är ordförande i konseljen. Minst fem statsråd skall deltaga i konselj.

§36 Departementschef är vid konselj föredragande i ärende som hör till hans departement. Konungen kan dock förordna att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall föredragas av annat statsråd än departementschefen.

§37 Vid konseljen föres protokoll.

§38 Konungens beslut i Regeringsärenden skall för att bliva gällande egenhändigt skrivas under av Konungen och beseglas med Konungens sigill samt bevittnas av den departementschef under vilken ärendet hör.

§39 Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordningar, om ej annat föreskrives i lag.

Om Konungens Myndighet
§40 Under Konungen ligger myndigheter för rikets förvaltning.

Dessa utövar sin myndighet genom förvaltningsbeslut och utförande av förvalningsuppgifter som tillkommer dem enligt lag, förordning och annan författning.

Dessa myndigheter benämnes Konungens myndighet.

§41 Konungens myndighet är suverän att fatta beslut i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.

§42 Beslut av Konungens myndighet kan överprövas enligt kapitel 6.

§43 Konungen förordnar om vilka Konungens myndigheter som inrättas.

§44 För myndighetens utövande utser Konungen kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran vilka benämnes Ämbetsmän.

Bland myndighetens Ämbetsmän utser Konungen en chef för mydigheten som har att leda dess myndighetsutövning.

Om Ämbetsmän
§45 Ämbetsman får icke vara ledamot av Riksdagen.

§46 Ämbetsman får icke utöva enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

§47 Före det att Ämbetman inträder i myndighetsutövning skall Ämbetsman avlägga huld- och trohetsed inför Konungen eller inför av Konungen utsedd representant.

Huld- och trohetseden lyder:

"Jag N. N. lovar och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag städse skall vara min rätte Konung, den Stormaktigste Furste och Herre, N. N., Sveriges, Götes och Vendes Konung, samt det Konungahuset huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter; allt i överensstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sannt mig Gud hjelpe till liv och själ."

§48 Den som har förordnats till Ämbetsman får skiljas från ämbetet endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av ämbetsåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha ämbetet,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Har Ämbetsman skilts från ämbetet genom beslut av annan Konungens myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom Ämbetsman har avstängts från utövning av sitt ämbete eller ålagts att undergå läkarundersökning. Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till Ämbetsman förflyttas till annat jämställt ämbete.

1 kommentar:

  1. I många fall så är det i förslaget både otydligt och motsägelsefullt formulerat om Konungen verkligen måste fatta alla beslut i statsrådet eller om han kan göra det enskilt på eget bevåg...

    SvaraRadera