tisdag 31 juli 2012

Det är Kyrkans plikt att stå upp för Ordet

Svenska Dagbladet låter meddela att propagandaevenemanget för ett homosexuellt levnadssätt, det så kallade Pride, idag inleds i Stockholm. Såsom synes ha blivit en "sedvana", får nämnda arrangemang oproportionerligt stor publicitet. Alla de lismande politiker, som leds av den politiska korrekthetens evengelium, spar här ingen möda att sjunga homosexualitetens lov.

För undvikande av missförstånd må här deklareras att varje människa är försedd med en fri vilja. Denna fria vilja är det var och ens ansvar att förvalta. Den som då väljer ett homosexuellt levnadssätt är här fri att göra sitt val. Det är här icke människans sak att dömma utan detta är en sak mellan vår Herre och vederbörande.

Med detta sagt måste det dock tydligt klargöras att den Heliga Skrift lär oss att ett homosexuellt levnadsätt icke är något gott levnadssätt. Tydligheten i den Heliga Skrift rörande detta spörsmål är mycket stor och kan icke ifrågasättas. Människan är skapad till man och kvinna och detta Skapelsens verk är inget som ankommer på människan att ifrågasätta. Att denna Skapelsens ordning har ett syfte är en självklarhet.

För den som ytterligare vill fördjupa sig i vad den Heliga Skrift lär oss i detta kan bland annat hänvisas till 3:e Mosebok 8:23, som uttryckligen säger: "Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse".

Även det Nya Testamentet har åtskilligt att lära oss. I Romarbrevet 1:26-27 lär oss exempelvis Paulus: "Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;  sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön."

Det sorgesamma är att vår, av liberalteologer fördärvade, Kyrka icke förmår att lära ut Skriftens ord utan närmast, i vissa avseenden, föraktar detsamma. Istället för att följa Herrens Ord inger sig Kyrkan i aktiviteter där det som Skriften betecknar som en styggelse bejakas. För den som till äventyrs icke skulle vara medveten om hur illa det är ställt hänvisas till Kyrkans hemsida, där förra årets aktiviterer redovisas. Det hela är så skamligt och avskyvärt att ord saknas att beskriva.

Det är Kyrkans absoluta plikt och uppdrag att stå upp för och lära ut Skriftens Ord. I detta måste Kyrkan, såsom en tillskyndare av människokärlek, våga att varna människan för det homosexuella levnadssättet, det levnadssätt som Skriften betecknar som en styggelse.

Kungliga Huset på plats vid OS

Igår anlände Deras Kungliga Högheter Hertigen av Västergötland och Hertigen av Värmland till OS-staden London för att där på plats följa spelen och då i synnerhet våra landsmäns insatser. Nästa vecka väntas Deras Majestäter Konungen och Drottningen till London.


Hertigen av Västergötland och Hertigen av Värmland på läktaren

Intresset för idrotten har genom tiderna varit stort. Både Konungens fader, Hans Kunglig Höghet Prins Gustaf Adolf, Sveriges Arvsfurste, Hertigen av Västerbotten, samt Konungens farbrodern Hans Kunglig Höghet Prins Bertl, Sveriges Arvsfurste, Hertigen av Halland var ovittnat skickliga idrottsmän. Konungens fader var själv olympier och deltog vid olympiaden 1936 såsom ryttare. Prinesen var ock en god fäktare och erövrade som sådan tre svenska mästerskap. 

söndag 29 juli 2012

Rasism på frammarsch i Sydafrika

Oroande nyheter når oss från Sydafrika vilket bland annat framgår av en artikel i Svenska Dagbladet där den förre presidenten och tillika Nobelpristagaren herr de Klerk låter anföra:

"Försoningen från Mandelas och Mbekis dagar är över. Vita anklagas för allt från arbetslösheten, ojämlikheten till fattigdomen. ANC använder sin egen rasism för att skyla över sina misslyckanden."

Trots att det så kallade apartheidsystemet var en synnerligen avskyvärt ordning drar sig icke det styrande partiet ANC för att använda rasistiska metoder. Mellan 1994 och 1999 var Sydafrika, likt alla andra civiliserade stater, fritt från raslagar. Härefter gjordes en människas hudfärg åter till en legal parameter.

Sydafrika är ett av de länder där medborgarna i folkbokföringen registeras efter rastillhörighet. Detta för tankarna till mycket avskyvärda regimer som plågade sin befolkning under förra århundradet. I Sydafrika skiljs på "vita", "indier", "färgade" och "svarta", vilka på en rad områden skall kvoteras utifrån ras och icke utifrån sina individuella egenskaper. Detta system är högst avskyvärt och det är en gåta att icke alla våra annars så högljudda "utrikespolitiker", vilka icke brukar drar sig ifrån att agera "världssamvete", protesterar mot den utveckling som nu sker.

Situationen i Syfafrika är speciell i det att en betydande del av den vita befolkningsgruppen, boerna, bebott landet mycket länge och har sitt ursprung i en invandring som påbörjades redan under 1600-talet. Detta innebär att det finns mången vit sydafrikan som bott i landet i 10 till 12 generationer. För dessa är Sydafrika lika mycket ett hemland som de som ingår i den svarta befolkningsgruppen.

Att dela upp människor genom hudfärg och ras är detsamma som att trampa på människovärdet. I detta sammanhang finns all anledning att framhålla den Heliga Skrift med Genesis första kapitel och 27:e vers som entydigt lär oss följande:

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."

Genom att människan är skapad till Guds avbild är det en styggelse och synd att dela in och ge henne rättigheter utifrån ras.

lördag 28 juli 2012

Den olympiska invigningen

Under aftonen igår förklarade Hennes Majestät Drottning Elisabeth II, med Guds Nåde, Drottning av Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland, och av Hennes andra Riken och Territorier, Samväldets överhuvud, Trons Försvarare, de 33:e Olymiska Sommarspelen för öppnade. Denna historiska handling är ytterligare en av många minnesvärda händelser under Hennes Majestäts sextioåriga regeringsjubileumsår.


Hennes Majestät inträder i den olympiska arenan åtföljd av sin gemål Hertigen av Edinburgh och välkomnans av ordföranden i den Olympiska Kommittén Greve Rogge.

De Olymiska Spelen, med rötter i antikens Grekland, har en oerhörd betydelse då de genom idrotten som medel bringar förståelse mellan folken. Vid ett Olymiska Spel skapas en mötesplats för alla folk och folkslag, en mötesplats som saknar all motsvarighet. Här möts människor under tävlan som förs på ett ärligt och hederligt sätt. I detta sammanhang finns all anledning att påminna om följande ord i Greve Rogges tal:

"That honor is determined not by whether you win, but by how you compete. Character counts far more than medals."

Att märka är att Hennes Majestät under intåget såsom statöverhuvud icke enbart hälsade idrottsmän och idrottskvinnor från det Förenade Konungariket och Storbrittanien utan ock idrottare från hennes andra riken vilka utgöres av:
  • Antigua och Barbuda
  • Australien
  • Bahamas
  • Barbados
  • Belize
  • Grenada
  • Jamaica
  • Nya Zeeland
  • Kanada
  • Papua Nya Guinea
  • Sankt Kitts och Nevis
  • Sankt Lucia
  • Sankt Vincent och Grenadinerna
  • Salomonöarna
  • Tuvalu  
Ävenledes deltar i de Olympiska Spelen lag från några av de 14 territorier (British Overseas Territories) vilka lyder under det Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland. Dessa är:
  • Bermuda
  • Brittiska Jungfruöarna
  • Caymanöarna
Dessförutan deltar Cooköarna, ett territiorium som lyder under Nya Zeeland. I allt är det således icke mindre än 20 deltagande lag i Olympiska Spelen vilka har Hennes Majestät såsom statsöverhuvud.

Vid den storartade och minnesvärda invigningscermonin, vilken ock innehöll uppskattade humoristiska inslag, deltog en stor del av det brittiska Konungahuset, på läktaren syntes bland andra Hans Kunglig Höghet Fursten av Wales med gemål Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Cornwall, Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge, Hans Kungliga Höghet Prins Harry av Wales samt Hennes Kungliga Höghet Kungliga Prinsessan (Princess Royal) Anne. Ock flerfaldiga andra Furstehus var närvarande, dock icke vårt eget. I sistnämnda fall låter Hovet meddela att Deras Kungliga Högheter Hertiginnan och Hertigen av Västergötland samt Hans Kungliga Höghet Hertigen av Värmland väntas till London infallande måndag. Deras Majestäter Konungen och Drottningen kommer påföljande vecka att färdas till London för att närvara under spelens avslutande del.

fredag 27 juli 2012

Titeln Fursten av Wales

I en anmärkning till en artikel i detta Forum rörande den brittiske tronföljarens besök i hertigdömet Normandie framför herr Baltzersen en synnerligen viktig synpunkt vad gäller tronföljarens titel. I nämnda artikel används titeln Prinsen av Wales, vilken herr Baltzersen menar är felaktig och istället bör vara Fursten av Wales. Herr Baltzersen har givetvis fullständigt rätt, varför största tacksamhet framföres för detta påpekande.

Denna felaktighet, som icke detta Forum varit ensamt om att upprätthålla, kommer sig därutav att det engelska språket icke skiljer på begreppet Prins, i betydelsen medlem av ett fursterligt hus, och begreppet Furste, i betydelsen överhuvud för ett suveränt eller titulärt furstendöme. Det engelska språket, som i andra sammanhang är synnerligen ordrikt i förhållande till vårt eget, använder begreppet Prince får såväl Prins som Furste.

Då det icke är något tvivel om att den brittiske tronföljarens titel har sitt ursprung i Furstendömet Wales (Principality of Wales) vilket statsrättsligt ägde bestånd under tiden 1216 och 1536 kommer titeln Fursten av Wales i fortsättningen att användas på detta forum. Ävenledes har en ändring av den uppmärksammade artikeln genomförts.

Titulaturen inom det brittiska Konungahuset är icke alldeles trivial. Såsom berörts tidigare i detta Forum tillkommer, enligt Konung Georg V:s förordnande av år 1917,  rangen Kunglig Höghet samt Prins/Prinsessa endast barn och barnbarn till Monark samt tronföljarens äldste sonson. En genomgång av de fullständiga titlarna för de personer, som av egen rätt åtnjuter rangen Kunglig Höghet kan därför vara på sin plats.

Titlar för medlemmar av det brittiska Konungahuset

Drottningens gemål
His Royal Highness The Prince Philip, Duke of Edinburgh, Earl of Merioneth, Baron Greenwich, Royal Knight of the Most Noble Order of the Garter, Knight of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, Grand Master and First and Principal Knight Grand Cross of the Most Excellent Order of the British Empire, Member of the Order of Merit, Companion of the Order of Australia, Extra Companion of the Queen's Service Order, Royal Chief of the Order of Logohu, Canadian Forces Decoration, Lord of Her Majesty's Most Honourable Privy Council, Privy Councillor of the Queen's Privy Council for Canada, Personal Aide-de-Camp to Her Majesty, Lord High Admiral of the United Kingdom.

1. Tronföljaren tillika Drottningens förste son
"His Royal Highness The Prince Charles Philip Arthur George, Prince of Wales and Earl of Chester, Duke of Cornwall, Duke of Rothesay, Earl of Carrick, Baron of Renfrew, Lord of the Isles, Prince and Great Steward of Scotland, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Royal Knight Companion of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, Knight Grand Cross of the Most Honourable Order of the Bath, Member of the Order of Merit, Knight of the Order of Australia, Companion of the Queen's Service Order, Member of Her Majesty's Most Honourable Privy Council, Aide-de-Camp to Her Majesty"

1.1. Tronföljarens förste son
His Royal Highness Prince William Arthur Philip Louis, Duke of Cambridge, Earl of Strathearn, Baron Carrickfergus, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight of the Most Ancient and Most Noble Order of the Thistle

1.2. Tronföljarens andre son
His Royal Highness Prince Henry Charles Albert David of Wales

2. Drottningens andre son
His Royal Highness The Prince Andrew Albert Christian Edward, Duke of York, Earl of Inverness, Baron Killyleagh, Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Canadian Forces Decoration, Aide-de-Camp to Her Majesty

2.1 Drottningens andre sons första dotter
Her Royal Highness Princess Beatrice Elizabeth Mary of York.

2.2 Drottningens andre sons andra dotter
Her Royal Highness Princess Eugenie Victoria Helena of York

3. Drottningens tredje son
His Royal Highness The Prince Edward Antony Richard Louis, Earl of Wessex, Viscount Severn, Royal Knight Companion of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Aide-de-Camp to Her Majesty

3.1 Drottningens tredje sons första son
His Royal Highness Prince James of Wessex, Viscount Severn

Här må nämnas att titeln Viscount Severn är den som nyttjas. Detta efter särskilt önskemål från Greven och Grevinnan av Wessex att dess barn skall tituleras såsom en greves barn vilket i detta fall utgörs av faderns första bititel.

3.2 Drottningens tredje sons första dotter
Her Royal Highness Princess Louise of Wessex, The Lady Louise Windsor

Här må nämnas att titeln Viscount Severn är den som nyttjas. Detta efter särskilt önskemål från Greven och Grevinnan av Wessex att dess barn skall tituleras såsom en greves barn vilket för en dotter Lady.

4. Drottningens dotter
Her Royal Highness The Princess Royal

Här må nämnas att Prinsessans barn, enligt det Kungliga Brevet av år 1917, icke åtnjuter rangen Kunglig Höghet. Dock ingår de självklart i tronföljden.

5. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Richard Alexander Walter George, Duke of Gloucester, Earl of Ulster and Baron Culloden, Knight of the Most Noble Order of the Garter, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Grand Prior of the Order of St. John, Service Medal of the Order of St. John.

6. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Edward George Nicholas Paul Patrick, Duke of Kent, Earl of Saint Andrews and Baron Downpatrick, Royal Knight of the Most Noble Order of the Garter, Grand Master and Knight Grand Cross of the Most Distinguished Order of Saint Michael and Saint George, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Personal Aide-de-Camp to Her Majesty.

7. Drottningens kusin
His Royal Highness Prince Michael George Charles Franklin of Kent, Knight Grand Cross of the Royal Victorian Order, Knight of Justice of the Most Venerable Order of the Hospital of Saint John of Jerusalem

Här må nämnas att Prinsen, som har kunglig rang, icke ingår i tronföljden i det att han är gift med en katolik.

8. Drottningens kusin
Her Royal Highness Princess Alexandra Helen Elizabeth Olga Christabel, The Honourable Lady Ogilvy, Royal Lady of the Most Noble Order of the Garter, Dame Grand Cross of the Royal Victorian Order

Sammanfattning
Utifrån ovanstående genomgång kan följande förhållanden observeras.
  • Titeln Prins (Prince)/Prinsessa (Princess) nyttjas. Dock ingår icke av det Förenade Konungadömet Storbrittanien och Nordirland (vilket ingår i Drottningens titel) explicit i titeln. För barn till Monark är titeln The Prince respektive The Princess. Genom särskild förläning bär Drottningens dotter titeln Princess Royal. Sistnämnda titel kan över tiden endast bäras av en levande person.
  • Söner till Monark och tronföljare förlänas, enligt nu tillämpad sedvana, Hertigtitel vid giftermål. Denna Hertigtitel är ärftlig och används såsom huvudtitel istället för prinstiteln. Dessa förlänas vid samma tillfälle Grevetitel och Barontitel. Sedvanan här är att de tre titlarnas (Hertig, Greve, Baron) territoriella relation säkerställer att såväl England och Skottland samt Nordirland omfattas. Undantaget här är Greven av Wessex, som icke erhöll Hertigtitel vid giftermålet. Dock är det så förordnat att Greven, efter sin faders bortgång, kommer att ärva titeln Hertig av Edinburgh
  • Prinsar, vilka icke erhållit Hertigtitel, och Prinsessor tituleras efter faderns Furstendöme eller Hertigdöme. Således är Fursten av Wales andre son Prins av Wales medan Hertigen av Yorks döttrar är Prinsessor av York.  
Exkurs
I detta sammanhang må ock nämnas att titeln Prins av Storbrittanien och Irland ävenledes nyttjas inom Huset Hannover, vilket från ett strikt agnatiskt perspektiv är det brittiska Konungahusets seniora gren. Förvisso berövades tyska furstar och prinsar sina brittiska titlar genom den så kallade Depriviation Act av år 1917.  Depriviation Act av år 1917 är icke oåterkallerlig då de som är berättigade till titlarna äger rätt att begära att få dem åter. Någon sådan begäran har dock ännu icke gjorts.

Huvudmannen för Huset Hannover, Hertigen av Braunschweig, den 29 augusti 1931 att titeln Prins av Storbrittanien och Irland skulle bäras av honom och hans efterkommande, såsom sekundärtitel. Denna ordning äger alltfort bestånd inom Huset Hannover.


Prästman belagd med att ha tjänat kommunismens mörka krafter

Tidningen Expressen har bedrivit ett beundransvärt och viktigt arbete då man undersökt vilka som var de svenska quistlingar och landsförädare som genom spioneri och angivelser lämnade ut sina medmänniskor i den vederstyggliga kommunistiska östyska förtryckarregimens våld. Denna regims ondskefullaste företrädare i säkerhetstjänsten Stasi saknade helt skrupler. Det har nu ock fullkomligt bevisats att en svensk prästman, pastor Radler, värvades. Denne tjänade under många årBurträsks församling såsom kyrkoherde och själasörjare. Det hela är så till den grad upprörande att ord saknas att uttrycka det.

Saken blir icke bättre av att pastor Radler, trots att han torde ha varit på det klara med att ovedersägliga bevis skulle presenteras, halsdarrigt nekat till varje anklagelse. Detta pekar på såväl avsaknad av ånger som största feghet. Nu synes det dock som att pastor Radler insett att ett fortsatt förnekande är omöjligt. I ett elektroniskt brev till tidningen Dagens Nyheter låter pastor Radler meddela: "Jag ångrar djupt hela händelseförloppet och kommer att bearbeta min livshistoria under den närmaste tiden". Även om det är gott och väl att ångern äntligen infinner sig måste frågan ställas varför detta sker först nu. Det går icke att undgå att tänka i banor av "omvändelse under galgen".

Pastor Radler är alltjämt prästman med allt vad detta innebär. Domkapitlet i Luleå måste nu skyndsamt skrida till verket och oåterkallerligt ta ifrån pastor Radler rätten att förrätta prästämbetet. Vidare bör åklagare ofördröjligen föranstalta om en förundersökning för att utröna om pastor Radler kan ställas till svars för sina grova och svekfulla brott.

Vidare synes det vara så att pastor Radler är medlem av Kristdemokraterna, ett parti som han haft uppdrag för i såväl kyrkomöte som kommunfullmäktige. Möjligen har han alltfort något uppdrag i detta parti. För sitt partis heder måste partiordföranden, herr Hägglund, ofördröjligen påbörja en uteslutningsprocess, då fega vederstyggliga kommunistlakejer är det minsta nämnda parti behöver.

Vi vet att pastor Radler icke varit en ensam quistling och landsförädare. Det finns fler som tjänat den mest avskyvärda europeiska regimen under efterkrigstiden. För de arma människor som utlämnats i det kommunistiska förtryckets våld är det viktigt att fullständig klarhet bringas i dessa skamliga brott.  

tisdag 24 juli 2012

Försteministern gav lunch för Drottningen

Såsom en del av högtidighållandet av Hennes Majestät Drottning Elisabet II, med Guds Nåde, Drottning av Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland, och av Hennes andra Riken och Territorier, Samväldets överhuvud, Trons Försvarare, sextio år på tronen gav idag den brittiske försteministern herr Cameron lunch för Hennes Majestät på försteministerresidenset No 10 Downing Street.  Deltagande på lunchen var ock tre av fyra nu levande tidigare försteministrar, nämligen herrarna Major, Blair samt Brown. Tidigare försteministern Baronessan Thatcher av Kesteven hade icke, förmodligen av hälsoskäl, tillfälle att närvara.

Hennes Majestät flankerad av försteministern herr Cameron, tidigare försteministern herr Major, tidigare försteministern herr Blair samt tidigare försteministern herr Brown.

Under sina sextio år på tronen har Hennes Majestät haft icke mindre än tolv försteministrar varav en, Baron Wilson of Rievaulx, tjänat i två olika perioder:
  • Herr Winston Churchill 1952-1955
  • Herr Anthony Eden 1955-1957, adlades 1961 till Greve av Avon
  • herr Harold Macmillan 1957-1963,adlades 1984 till Greve av Stockton och Viscreve Macmillan av Ovenden
  • Herr  Alec Douglas-Home 1963-1964, var 1951-1963 Greve av Home (14:e greven) men avsade sig denna titel till sin son för att bli valbar till Underhuset.
  • herr Harold Wilson 1964-1970 (även 1974-1976), adlades 1983 till Baron Wilson av Rievaulx
  • herr Edward Heahth 1970-1974, erhöll Herr-titel 1992 då han förlänades Strumpebandsorden
  • herr Harold Wilson 1964-1970 (även 1970-1974), adlades 1983 till Baron Wilson av Rievaulx
  • herr James Callaghan 1976-1979, adlades 1987 till Callaghan av Cardiff
  • fru Margaret Thatcher 1979-1990, adlades 1995 till Baronessan Thatcher av Kesteven
  • herr John Major 1990-1997, erhöll Herr-titel 2005 då han förlänades Strumpebandsorden
  • herr Tony Blair 1997-2007
  • herr Gordon Brown 2007-2010
  • herr David Cameron 2010-
Detta visar synnerligen tydligt Monarkins roll såsom ett viktigt medel för kontiniutet och stabilitet i ett samhälle. Monarken består medan försteministrarna skiftar. Hennes Majestäts förste försteminister Herr Winston Churchill tjänade den brittiska kronan redan under Drotting Victorias tid och var medlem av det brittiska kabinettet så tidigt som 1911. Det perspektiv detta ger är onekligen svindlande.

söndag 22 juli 2012

Minnesdag för de norska illdådens offer

Denna dag den 22 juli, ett år efter inträffandet, genomfördes flera minneshögtidligheter för att uppmärksamma offren för de fasansfulla illdåd som drabbade vårt västra broderland Norge. Hela det norska samhället visade vid detta högtidlighållande sin största respekt för offren och för dess anhöriga.

Dagen inleddes med en kransnedläggningscermoni vid det norska regeringskvarteren, de kvarter som skadades svårt av illgärningsmannens bomb . Vid kransnedläggningen deltog Hans Majestät Konung Harald, Konung av Norge, nedlade Konungahusets krans medan statsminister Stoltenberg nedlade regeringens krans. I samband med detta lät statsministern framhålla:

"Det är en dag för dem som miste livet i fjol och för att visa omsorg om dem som skadades och tusentals anhöriga. 22 juli handlar först och främst om att minnas alla de som drabbades."


Konung Harald och statsminister Stoltenberg vid kransnedläggningscermonin

Senare under dagen genomfördes två Minnesgudtjänster, den ena i Olso Domkyrka där Deras Majestäter Konung Harald och Drottning Sonja närvarade tillsammans med den norska statsledningen samt en vid Hole kyrka alldeles intill Utöja, platsen för illdåden.

I sin predikan i Oslo Domkyrka lät den norska kyrkans preses (att jämställa med ärkebiskop) biskop Helga Haugland Byfuglien bland annat förkunna:

"For et år siden kom mørket. Sommerdagen ble formørket av terrorangrepet, hatet kom, og frykten, gråten og fortvilelsen fikk rom mellom oss, Lyset skinner i mørket, og mørket har ikke overvunnet det. For gjennom den dypeste fortvilelsen og sorgen, midt i den tunge stillheten som la seg over by og bygd, ble det først hvisket fram, så sagt høyere, ord om kjærlighet, om samhold og om verdighet"


Från Minnesgudtjänsten i Oslo Domkyrka

I Minnesgudtjänsten vid Hole kyrka deltog Deras Kungliga Högheter Kronprins Håkan och Kronprinsessan Mette-Marit. Kronprinsessan hörde själv till de personligt drabbade av illdåden då en av hennes fränder tillhörde de mördade.


Deras Kungliga Högheter Kronprins Harald och Kronprinsessan Mette-Marit hälsar biskop Laila Riksaasen Dahl efter Minnesgudtjänsten vid Hole Kyrka.

Under aftonen kommer ock en minneskonsert att genomföras på Rådhusplatsen i Oslo.

Denna sorgens dag böjer vi med största respekt våra huvuden inför offren för de norska illdåden. Vi sänder våra tankar till alla de som miste sina nära och kära. Vi ber ock den Högste att vara med alla drabbade.


Vikten av att förstå historien

Redaktör Silberstein framför idag på Svenska Dagbladets ledarsida intressantat tankar, som stämmer till eftertanke. Även om rubriken, "Historien är en av vår tids förbrytare", är illa vald då den inbjuder till problematiseringen fel rikning, innehåller texten som sådan goda tankar.  Redaktör Silberstein konstaterar:

"Det är viktigt att lära om och lära av historien. Det vet alla. Mer sällan talar vi om vikten av att skapa distans till det som har varit."

Den som okritiskt förflyttar sig ett antal hundra eller till och med tusen år tillbaka i tiden för att där ta sin hela utgångspunkt där gör generalfelet att man icke förstår tidens gång och därigenom inte förstår att lära av de misstag som begåtts under samhällenas utveckling. Förvisso finns helt visst mycket att lära även från samhällen, som existerat långt tillbaka i tiden. Understundom var det höga kulturer med en kunskapsnivå som i vissa avseenden kan mätas med vår egen tid. Den stora utmaningen är att söka förstå tidens gång och här har mänskligheten gång på gång misslyckats.

Att ta sin utgångspunkt i historien är i grunden alls icke är fel. Dock måste den som gör detta nogsamt studera och analysera hur förutsättningar förändrats under tiden. Visst är att naturvetenskap och teknisk utveckling på flerfaldiga sätt fundamentalt gjort grundbetingelserna annorlunda. Än viktigare är att vi över tiden, trots ständiga motgångar, lyckats föra det vi kan kalla den västerländska civilisationen framåt. Denna civilisation beskriver vi ofta med städerna Jerusalem - Athen - Rom, där Jerusalem genom kristendomen står för människovärdet, där Athen står för folkstyret och där Rom står för rättstaten.

I grunden talar vi här om mycket gamla värderingar som format samhället under tusentalsår. Även om dessa värderingar är universella och beständiga i tiden har dess implementering varit synnerligen mödosam och kommer alltfort att vara så. Under förra århundradet tog samhällsutvecklingen, genom nationalsocialismens och kommunismens utopiska och fullständigt misslyckade samhällsbyggen, en helt felaktig väg som från ett historiskt perspektiv manar till mycken eftertanke..
För den som ser ett konservativt förhållningssätt såsom grunden för samhällsutvecklingen är förmågan att kritiskt granska och förstå historien av avgörande betydelse, ja det är näst intill konservatismens absoluta kärna. Det historien, genom dess praktiska utfall, visar vara bra och ändamålsenligt måste byggas vidare på medan det som visat sig dåligt och icke fungerande måste förkastas.

En konsekvens av detta är ock att vi ibland måste ta steg tillbaka för att åter finna en fast utgångspunkt . För den som givit sig ut i ett gungfly och kommit till en punkt där det icke längre finns några fasta tuvor att stiga på finns ingen annan utväg, om undergången i gungflyet skall undvikas, än att söka sig tillbaka för att åter få fast mark under fötterna och därifrån söka en bättre färdväg framåt.

I dagens samhälle finns det dessvärre ett antal stigar som hamnat vid vägs ände i gungflyet. På skyltarna som visar vägen ut mot dessa farliga stigar står det värderealtivism, kulturradikalism och liberalteologi.

lördag 21 juli 2012

Staten kan icke ersätta medmänskligheten

I en krönika i Svenska Dagbladet tar herr Gür upp ett synnerligen angeläget ämne då han diskuterar det han kallar statsindividualismen. Statindividualism definierar herr Gür enligt följande: "Alliansen mellan fria individer och en centralstat som garanterar dem oberoende och ekonomisk trygghet".

Utifrån detta konstaterar herr Gür konstaterar:

"Genom att individen står i ett direkt beroendeförhållande till staten, har statsindividualismen också frigjort enskilda människor från beroendet av familj, släkt, grannskap och det civila samhället."

Vad man i uppbyggnaden av det så kallade välfärdssamhället sökt göra, om det är medvetet eller icke kan man disputera om, är att instititutionalisera medmänskligheten, den medmänsklighet som ytterst och på ett synnerligen klart och upplysande sätt definieras av vår Frälsare i Matteus 7:12:

"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."

Även om vi förvisso behöver ett starkt samhälle och en stark stat, ett välfärdssamhälle, som kan träda in när människor lider nöd eller riskerar att lida nöd kan detta aldrig någonsin ersätta den personliga omsorgen mellan människor. Institutionaliseringen av medmänskligheten har fört med sig mycken otrygghet. Denna otrygghet vill icke välfärdssamhällets renläriga tillskyndare kännas vid utan det kastas bort. Ibland kommer från dessa tillskyndare de mest människoovärdiga utalanden. Ett exempel på detta är när den hjärtlösa människan fru Sommestad, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet, ondgjorde sig över döttrar som åtföljde sina åldrade mödrar när de behövde söka läkarvård.
 Herr Gür ger sin syn på avigsidorna enligt följande:

"Likväl har sådana avigsidor, tillsammans med höga skilsmässotal, ensamhet och rapporter om tilltagande nedsatt psykiskt välbefinnande, mest ansetts vara smolk i den glädjebägare som statsindividualismen tillhandahållit i form av individens frigörelse från vad som beskrivits som det förnedrande beroendet av ens medmänniskors omsorg."

När skall våra lismande politiker, vars främsta intresse synes vara att predika den politiska korrekthetens evangelium, våga se dessa avigsidor och åter ge civilsamhället den roll det måste ha i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Att socialister, som är fast i tänkandet med stora "jämlika" generalistiska lösningar och där personlig medmänsklighet och omsorg närmast är ett problem, icke förmår se detta är en sak men man borde kunna begära att de politiker som kallar sig borgerliga bättre borde stå upp för medmänskligheten.

Fursten av Wales och Hertiginnan av Cornwall besöker Hertigdömet Normandie

I samband med högtidlighållandet av Drottning Elisabeths sextio år på den brittiska tronen besöker medlemmar av det Kungliga Huset alla de länder och territorier där Drottningen är Monark samt ock flertalet andra länder inom Samväldet, vars överhuvud Drottningen är.



Fursten av Wales och Hertiginnan av Cornwall under besöket på Sark, en ö i fögderiet Guernsey, som har ett stort mått av självstyre. Noteras kan att Fursten och Hertiginnan färdas med häst på Sark då Sark är ett av de få områden i vår värld där biltrafik är förbjuden.

Innevarande vecka har Fursten av Wales med gemål, Hertiginnan av Cornwall, besökt Hertigdömet Normandie, i dagligt tal de så kallade Kanalöarna, vilket består av de två, inbördes oberoende fögderierna (baliwicks) , Bailiwick of Jersey och Bailiwick of Guernsey.

Att märka är att Hertigdömet icke är en del av Storbrittanien och icke heller medlem av Europeiska Unionen utan en Kronbesittning (Crown Dependancy) som lyder direkt under din brittiska kronan. Den brittiske Monarken regerar Hertigdömet såsom Hertig av Normandie. Drottningen företräds av en Guvernör (Leutenant Governor) i varje fögderi (baliwicks). Hertigdömet, som sådant, saknar således såväl ett gemensamt styre som en gemensam administration.

Fasansfullt illdåd

Nästan exakt ett år efter de norska illdåden nås vi av underrättelsen om de fruktansvärda händelser som skett på en biograf i staden Denver, Colorado, Förenta Staterna. Den nu inträffade djupt tragiska händelsen rapporteras vara det värsta missdådet av detta slag i Förenta Staterna sedan år 2007, då en vettvillig student sköt ihjäl 27 personer och skadade ytterligare 17 vid Virginias Tekniska Universitet.

Förenta Staterna har varit flerfaldiga gånger varit drabbade av denna typ av urskiljningslöst vansinne. Det har ofta riktats mot skolor och utbildningsanstalter. Dock har även, tragiskt nog, liknade slag av illdåd förrövats både i Tyskland och i Finland.

Det står utom allt tvivel att de människor, som är i stånd att utföra denna typ av handlingar, har mycket gemensamt. Att även arrestanten Breivik, den så kallade, och sedermera medelst giftinjektion avdagatagne, "Oklahomabombaren" Timothy McVeigh såväl som den så kallade Unabombaren, nuvarande straffången Theodore Kaczynski, tillhör denna grupp av illgärningsmän torde vara helt klart. Utmärkande för de som begår dessa brott är bland annat:
  1. Avsaknad av empati vilket gör dem i stånd att kallblodigt mörda oskyldiga medmänniskor.
  2. Kallblodighet förenad med en förmåga att rationellt planera och verkställa dåden.
  3. Enstöringar som lever i sin egen värld. Detta försvårar väsentligt arbetet med att förebygga dåden. 
  4. Vanföreställningar och en världsbild, som icke överensstämmer med verkligheten. Detta tar sig diverse uttryck och används såsom förevändning att motivera dåden.
Att det i grunden är frågan om djupt störda människor torde de flesta kunna hålla med om. Om dessa störningar sedan ur ett juridiskt perspektiv klassificerar detta slag av illdådare såsom icke tillräknerliga, och därigenom icke straffskyldiga, eller såsom tillräknerliga, och därigenom straffskydliga, är en annan fråga.

torsdag 19 juli 2012

Klockan klämtar för den syriske tyrannen

Genom gårdagens operation, där höga dignitärer inom syriskt försvar och säkerhet föll offer för en bomb, kan icke längre den syriske tyrannen, al-Assad, känna sig säker ens i den egna rövarkulan. Dock torde detta slag, mot det egna rövarbandet, näpperligen påverka nämnde despot att ta steg i någon annan riktning. Det synes nämligen helt uppenbart att tyrannen al-Assad tillhör det slag av härskare som vare sig förmår eller vill se när saken är förlorad, heller än att ge upp drar man det egna folket i fördärvet.

Andra exempel på al-Assads slag av tyranner är den nationalsocialistiske folkmördaren Hitler, som höll ut i sin bunker intill dess att fiendens trupper befann sig blott något hundratal meter bort, den rumänske kommunistiske förtryckaren Ceausescu, som sökte lugna folket genom ett tal men som tvangs fly undan detsamma och den libyske diktatorn Gadaffi, som vägrade ge upp för övermakten och förde kampen med gyllene pistol från råtthåll intills dess att han lynchades.

Syrien synes nu vara bortom all räddning från det blodiga inbördekrig som nu tagit sin början. Världssamfunden, genom Förenta Nationerna, förhindras genom Rysslands och Kinas försorg att göra något väsentligt. Kvar lämnas det arma syriska folket att ännu en tid, intills dess att tyrannen avlägnats, leva under de mest fasansfulla förhållanden.

onsdag 18 juli 2012

Adlande i Belgien

Såsom är brukligt inför den belgiska nationaldagen den 21 juli har Hans Majestät Konung Albert II, Belgernas Konung, i adligt stånd låtit upphöja affärsmannen herr Jef Colruyt, ordföranden i belgiska olympiska kommittén herr Pierre Olivier och ordföranden i den belgiska lantbrukarorganisationen herr Piet Vanthemsche. Nämnda tre herrar blir baroner. Baron är den lägsta adelstiteln i Belgien, dock finns även obetitlad adel. De övriga adelstitlar som förekommer är Furste, Hertig, Markis, Greve samt Vicegreve.


Hans Majestät Konung Albert II, Belgernas Konung

Belgien är vid sidan av Storbrittanien och Spanien de enda av Europas Monarkier där adlande, i någon omfattning, alltfort sker. I Belgien likt Spanien, där den senast adlade personen var nobelpristagaren herr Vargas Llosa, vilken 2011 upphöjdes till Markis av Vargas Llosa, är adelskap idag enbart ett utryck för erkännande och heder.

I Storbrittanien, där adlande på livstid, så kallade livstidpärer, förekommer ymnigt ger adlandet för dessa livstidpärer, vilka erhåller titeln Baron eller Baronessa, stämma och säte i Överhuset (Houses of Lords). Dock innehar icke längre, sedan 1999, hela den brittiska bördsadeln stämma och säte i Överhuset. För bördsadeln tillämpas nu istället den ordningen att denna väljer 92 ledamöter i Överhuset. Ärftliga adelstitlar förlänas nu mycket sparsamt i Storbrittanien, senaste exemplet på detta var maken till Försteministern fru Tatcher (själv adlad 1992 såsom livstidpär under titeln Baroness Thatcher, of Kesteven), Herr Denis Tatcher, vilken år 1990 gavs den ärftliga titeln Baronet of Scotney med tilltal Sir (Herr). Dock må här nämnas att Baronet, som är den lägsta titeln, icke ger stämma och säte i Överhuset.

I vårt eget land har ingen upphöjts i adligt stånd sedan 1902 då den store upptäcksresanden dr Hedin vederfors denna ära. Då den svenska adeln sedan år 2003, då adelsprivilegierna slutgiltgt upphävdes, icke längre äger statsrättslig status kan icke längre adlande ske. Idag är den svenska adeln, genom Riddarhuset, en privatsrättslig korporation, som helt förfogar över sin författning, Riddarhusordningen.

För undvikande av allt missförstånd utgörs den svenska adeln av hos Riddarhuset introducerade ätterna. De svenska adlestitlarna är greve, friherre samt obetitlad adel. Således är icke de titlar som Konungen, med stöd i sedvanerätt. förlänar till medlemmar av det Kungliga Huset, och i vissa fall och till medlemmar Kungliga Familjen, några adelstitlar eller något adligt stånd. De av Konungen förlänade titlarna, vilka i vårt land skall ses såsom kungliga bititlar, är Hertig och Hertiginna. Konung Gustaf VI Adolf förlänade ock titeln Prinsessa till de tre av vår nuvarande Konungs systrar som ingick ickedynastiska äktenskap. Här må ock nämnas att Konung Oscar II år 1888 tilldelade sin son Prins Oscar titeln, Prins Bernadotte, då denne ingick ickedynastiskt äktenskap. Samtliga svenska kungliga bititlar är av hävd ickeärftliga.

tisdag 17 juli 2012

En kulturyttrings yttersta dumhet

Svenska Dagbladet låter idag rapportera att man inom vissa "kulturkretsar" avser att använda arrestanten Breiviks så kallade manifest för att sätta upp teaterföreställningar. Det är det danska Caféteatret som inom ramen för någon sorts förangiven "konstnärlig frihet" tagit sig för att gestalta det dåraktiga hopkok och rappakalja, kallat "manifest", som satts samman av den, enligt mången experts utlåtande, sinnessjuke och djupt störde arrestanten Breivik.

Att på detta sätt, och med den "konstnärliga friheten" som alibi ge uppmärksamhet åt dåren Breiviks djupt stötande rappakalja är dumhet utan gräns. Det går icke att utesluta att det, av andra dårar, kan uppfattas som ett erkännande och därigenom styrka andra dårar till efterapningar. Det hela är således både farligt och ovärdigt.

Den "konstnärliga friheten" tas ofta som intäkt för att företa sig den ena dumheten efter den andra. I detta fall torde dock måttet vara rågat. Caféteatret måste visa anständighet och ta sitt ansvar genom att skyndsamt och oåterkallerligt lägga n ed nämnda produktion.

Om totalitära ideologiers gemenskap

Ett av syftena med detta forum är att peka på att maktdelningen är fundamental i ett samhälle som vill stå upp för människa och människovärde. Från detta perspektiv är det då ock intressant att studera de ideologier och de samhällen som icke står för maktdelning utan som utgår från en totalitär maktstruktur.



Avgrundens ideologier

Under förra seklet förmörkades mänsklighetens tillvaro av främst tre ideologier, kommunismen, nationalsocialismen och facismen. Trots att dessa ideologier förvisso i mål skiljer sig åt har de i metod synnerligen mycket gemensamt. Det som förenar dessa ideologier, som under förra seklet förtampade människovärdet, är följande:
  1. Målet att totalt behärska och likrikta landets innebyggare genom ett parti
  2. Enpartistat med beslutsmonopl
  3. Hemlig polis med befogenhet att verka utanför rättstatens gränser
  4. Obegränsat våldsmonopol
  5. Diskriminiering eller likvidering av de som icke fogar sig under den totalitära strukturen eller på de som av annan orsak är misshagliga (exempelvis det judiska folket i fallet med nationalsocialismen eller kulakerna i fallet med kommunismen)
  6. Informationsmonopol
  7. Vän- fiendetänkande (klass i fallet med kommunismen, ras i fallet med nationalsocialismen)
  8. Personkult (Lenin, Stalin, Mao, Kim Il Sung, Fidel Castro, Hitler, Mussolini)
Även om vår värld nu i mångt och mycket befriats från ovanstående totalitära läror är kampen långt ifrån vunnen. Kommunismen härskar alltjämt i Nordkorea och på Kuba samtidigt som det ännu, i mången stat, finns kommunistiska partier och sekter som hyllar de totalitära idealen. Utlöpare av nationalsocialismen sticker alltfort, på olika sätt, upp sitt fula tryne i form av mer eller mindre rasistiska läror, partier och sekter. Facismen, vilken aldrig lyckades nå samma totalitet som kommunismen och nationalsocialismen, synes dock föra en mer tynande tillvaro även om det finns nyfacistiska krafter i Italien.

Kunskapen om de totalitära ideologierna och dess trampande på människovärdet måste ständigt bibringas nya generationen. Aldrig mer får dessa våldets läror tillåtas att förakta människan och människovärdet. 

söndag 15 juli 2012

Terroristorganisationen Hamas sanna jag

I en synnerligen informativ artikel i Svenska Dagbladet låter dr Gönör, verksam vid Lunds Universitet, redovisa en del av innehållet i terroristorganisationen Hamas nu gällande program. Den som till äventyrs någon gång gjort sig föreställningen om att Hamas skulle vara en fredlig organisation som även respekterar det judiska folket kommer att bli oändligt besviken efter att ha tagit del av dr Göndörs informationer.

Med dr Göndörs artikel som grund finns det all anledning att ytterligare något fördjupa sig i den grund som terroristorganisationen Hamas vilar på. Dr Gönder fäster ävenledes uppmärksamheten på att statslösa palestinier beviljats upphållstillstånd i vårt land med hänvisning till att rättsäkerhet icke existerar i det av Hamas styrda Gaza.

Hamas program inleds med att kräva statens Israels utplåning:

"Israel kommer att existera tills Islam utplånar det. Hamas strävar till att hissa Allahs flagga över varje tum av Palestina. Vår kamp mot judarna är mycket viktig och allvarlig"

Utöver de referenser till Hamas program, som ges av dr Göndör, förtjänar ytterligare några axplock att nämnas:


Artikel 8: "Hamas motto: Allah är målet, profeten är föredömet, koranen är lag, jihad är vägen och den ädlaste önskan är att dö för Allah."

Artikel 11: "Hamas anser att Palestina är muslimskt område helgat åt kommande muslimska generationer fram till domedagen. Landet eller delar av landet får inte ges bort."

Artikel 13 "Så kallade fredliga lösningar står i strid med Hamas principer. Det finns ingen annan lösning för den Palestinska frågan än jihad."

Artikel 14: "Jihad för befrielse av Palestina är en personlig plikt för varje muslim var än han råkar leva.Därför är det nödvändigt att ingjuta Jihads anda i folkets hjärta så att de konfronterar fienden och ansluter sig till de stridande. Här spelar lärare och media en viktig roll för att väcka massorna."

Artikel 22: "Judarna låg bakom både franska och ryska revolutionen, dessutom var det judarna som startade de båda världskrigen. De har grundat hemliga sällskap som frimurarna, Rotary och Lions för att sabotera samhället och främja sionistiska intressen. Även FN grundades av judarna för att regera över världen."


Trots ovanstående pågår nu den så kallade aktionen "Ship-to-Gaza" som syftar till att stödja Hamas genom att med blockades brytande underlätta införandet av vapen till Gaza. Media översållas av helt okritiska reportage om nämnda organisation. De journalister som låtit förfärdiga dessa reportage har allvarligt brustit i sin yrkesmässiga gärning och dragit skam över hela sin yrkeskår. När kommer någon journalist våga att sticka Hamas program under näsan på exempelvis den kommunistiske musikern herr Feiler, den vänsterinriktade skriftställaren herr Mankell, den kommunistiske riksdagsledamoten herr Larsson eller den anarkistiske professorn Gardell och begära en förklaring?

Leve det judiska folket!

Leve staten Israel och dess rätt att existera!

lördag 14 juli 2012

Kronprinsessan hyllad


Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland samt Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland.

Flera tusen av vårt land innebyggare hade denna dag sökt sig till Sollidens Slott på Öland, Konungens sommarresidens, för att här framföra sina hyllningar till vår högaktade Tronföljare, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland. Hovet låter meddela att mångfaldigt fler gratulanter än tidigare år infunnit sig. Det hela måste betecknas såsom ett bevis på det starka stödet för Monarkin.

Vår högaktade Tronföljare mottager folkets hyllningar

Vid det firande som genomfördes framför Solidens Slott deltog ock Deras Majestäter Konungen och Drottningen, Hertigen av Västergötland samt Hertiginnan av Östergötland. För Hertiginnan av Östergötland torde detta vara det tredje offentliga framträdandet. Hertiginnan har tidigare mött offentligheten vid Konungens födelsedag samt vid det högtidliga dopet.

Deras Majestäter Konungen och Drottningen flankerar vårt högaktade Tronföljarpar Hertiginnan och Hertigen av Västergötland med Hertiginnan av Östergötland.

Om revolutionen

Denna dag, den 14:e juli, firas såsom nationaldag i Frankrike och då till åminnelse av den franska revolutionen. För revolutionsromantikern och den utopiske idealisten är detta måhända något att fira men för den som sätter vikten vid samhällsomvandlingens resultat och praktik är det en sorgens dag.

I detta sammanhang må det ock vara på sin plats att något söka definiera vad som avses med revolution och revolutionär omvandling. En del menar att revolution kan användas för att beteckna varje omvälvning där en makthavare avlägsnas på ett våldsamt sätt. Denna defintion synes dock alltför vidlyftig då en revolutionär förändring ock bör innehålla en snabb och radikal omvälvning av en stats politiska, ekonomiska och/eller sociala system. Ett våldsamt avlägsnande av en halsstarrig despot, som gjort sig omöjlig, är således icke självklart att beteckna såsom en revolution. Våldsamt avlägsnande av despoter är understundom enda möjligheten då alla andra vägar prövats. Ett aktuellt exempel på detta sistnämnda fall är den vansinnige och galne despoten Gadaffi i Libyen.

Revoutionens förespråkare menar att ett samhälle kan göras om i grunden genom att det rycks upp från sina rötter och byggs helt på nytt utan avseende på bevarande av fungerande och hävdvunna strukturer. Historiens dom över detta sätt att förhandla samhällen är obeveklig och entydig. Det finns i världshistorien icke ett endaste exempel på en revolutionär samhällsomvandling som över tiden varit lyckosam. För att exemplifiera detta må följande exempel anföras:

Franska revolutionen 1789
I denna revolution söktes en radikal omvandling på hart när alla områden, icke ens hävdvunnen tideräkning lämnades i fred. Resultatet av detta obetänksamma revolutionära experiment lät icke vänta på sig. Snart var skräckväldet ett faktum med summariska avrättningar där minst 1660 människor godtyckligt avrättades, somliga uppgifter talar om tusentals fler avrättningar.

I nämnda kaos blev ock motsättningarna mellan revolutionär sinsemellan betydande vilket såsmåningom ledde till att Napoleon Bornaparte år 1799 tog makten. Denne sistnämnde, som ock lät utropa sig till kejare utan någon som helst legitim grund år 1804, störtade hela Europa i brand och det kom sedan att dröja till år 1815 innan samhällsutvecklingen åter kunde bringas i någon form av ordning.

Ryska revolutionen 1917
Även om det kommunistiska maktövertagandet, som sådant, mer har karaktären av en statskupp, stödd av Tyskland, som  i sin aningslöshet icke förstod med vilken eld man lekte, i syfte att slutligen säkerställa ett lyckosamt krigsslut, var den samhällsomvandling som följde i sanning revolutionär.

Genom blodsbesudlade tyranner som Lenin och Stalin anställdes folkmord på miljontals människor. Samtidigt visade det sig att det socialistiska eknomiska system, som man med våld och utan någon praktisk erfarenhet sökte inrätta, aldrig kunde förmås att bära.

Först 1991, sedan den framsynte herr Gorbatjov i mitten av 1980-talet insett systemet hopplösa situation, kunde det fullständigt misslyckade kommunistiska systemet avvecklas.

Tyska revolutionerna 1918
Strikt sett kan det förvisso diskuteras om de tyska revolutionerna 1918, då tusenåriga Monarkier bringades över ända, uppfyller den defintion av revolution som kräver en fullständig samhällsomvandling. Weimarrepubliken innebar i så måtto ingen fullständig omvälvning av det ekonomiska och sociala systemet. Klart är dock att Tyskland och de stater som man byggdes upp av förlorade den kontiniutet som Monarkin innebar. Att man på detta sätt förlorade sin ryggrad visade sig i sinom tid bli ytterst fatalt.

Störtandet av Monarkin i Tyskland lämnade vägen öppen för korpral Hitler, som efter maktövertagandet 1933 skapande ett tyranni som endast har sitt motstycke i Stalins skräckvälde. Med en bevarad Monarki hade aldrig någonsin tyrannen Hitler fått en lojalitet från officerskåren, som var en nödvändig förutsättning för hans maktställning. När sedan officerskåren, sent omsider och denna senfärdighet hedrar dem icke, vaknade och sökte avlägsna tyrannen år 1944 var detta dessvärre alltför sent.

Kinesiska revolutionen 1949
Icke heller tyrannen Maos maktövertagande var någon plötslig omvälvning utan resultatet av ett mångårigt inbördeskrig. Dock var det som skedde i dess spår i sanning en revolutionär omvälvning. Genom två vanvettiga kampanjer "Det stora språnget" och "Kulturrevolutionen" sökte tyrannen Mao att tvärt förändra det kinesiska samhället. Resultatet blev fullständig och total katastrof med såväl massvält som folkmord som följd. Frågan är om tyrannen Mao icke hör till historiens mest inkompenta statsledare vilken, som hart när ingen annan, lagt misslyckande på misslyckande på rad.

Det som sedan hände var att man insåg de socialistiska ekonomiska teoriernas totala brister och oförmåga att skapa någon form av välstånd. Med denna insikt skapades ett annat ekonomiskt system baserat på vedertagna erfarenheter om hur ett ekonomiskt system de facto fungerar. Även om nuvarande ekonomiska system i Kina icke är utan brister måste det ändock betecknas såsom lyckosamt. Sedan vet vi att det kinesiska kommunistpartiet alltfort härskar i ett repressivt enpartisystem där dock icke partiet längre kan anses som revolutionärt utan mer såsom en priviligierad maktelit - ett frälse om vi så vill.

Med ovanstående rader har det visats att revolutionen är ett fullständigt obrukbart verktyg för samhällsomvandling. Således är den 14 juli ingen dag att fira såsom en märkesdag för en samhällsomvandlingsmetod. Tvärtom stämmer denna dag till allvarsam eftertanke samtidigt som vi i respekt, för alla de som mist sina liv i de folkmord som följt i revolutionerna spår, böjer våra huvuden i sorg. 

Gratulationer på 35-års dagen


Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland (copyright kungahuset.se)

Från detta forum framföres de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland på 35-års-dagen.

Hennes Kunglig Höghet har i sitt viktiga värv för Fäderneslandet visat ett synnerligen gott engagemang och en betydande skicklighet som varit till största gagn. Genom detta har Hennes Kunglig Höghet visat på den omistliga roll vår Monarki har såsom bärare av samhällets kontiniutet och harmoni. Detta bådar mycket gott för den dag, som vi förvisso hoppas än dröjer länge, då Hennes Kunglig Höghet, som Drottning, kommer att bestiga Tronen såsom vår Monark.

Gud bevare vår högaktade Tronföljare!

Leve Monarkin! 

fredag 13 juli 2012

Kronprinsen av Tonga har ingått äktenskap



Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Tonga

Hans Kunglig Höghet Kronprins Tupouto'a 'Ulukalala, Kronprins av Tonga, ingick den 12 juli äktenskap med Sinaitakala Fakafanua vilken ock är av kunglig börd och tvåmänning med Kronprinsen. Den nya Kronprinsessan igår själv i Tongas tronföljd och finns i denna på den 26:e platsen.

Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Tonga omgivna av höga gäster. Direkt till höger om Kronprinsessan står Hans Majestät Konung Tupou VI, Konung av Tonga.

Bröllopet, vilket var det första på 65 år som ingicks av en Kronprins, skedde i Centennial Kyrkan i Tongas huvudstad Nuku'alofa bevistades av icke mindre än 2000 gäster. Bland gästerna återfannas även represenanter för hövdingeätter från Samoa och Fijii.

Viss kritik har framförts i samband med äktenskapet bestående i oro för det nära blodsbandet mellan Kronprinsen och Kronprinsessan. I detta sammanhang må nämnas att det i de europeiska Furstehusen alls icke varit ovanligt att tvåmänningar, populärt benämnt sysslingar, äktat varandra. Således var vår egen  högaktade Konungs föräldrar tvåmänningar då de båda var sprungna från barnbarn till Drottning Victoria, Dorottning av Storbrittannien, Kejsarinna av Indien.

Ännu en massaker

Med största bestörtning noteras att det plågade syriska folket utsatts för ännu en massaker. Än en gång synes folkmördaren al-Assad, president och tillika ordförande i Arabiska socialistiska återfödelsepartiet (Baathpartiet) låtit sina dödsskvadroner mörda mer än 200 människor i byn al-Tremseh.

Omvärlden fortsätter att agera tandlöst. Världssamfundet, Förenta Nationerna, förmår intet då det bland dess tongivande medlemmar finns sådana som icke aktar rättstaten. Varje resolution, av någon styrka, förhindras av Ryssland.

Man måste i sanning ställa frågan hur länge dessa grymheter skall tillåtas fortgå. Måttet är för länge sedan rågat och nu krävs att något sker.

Samtidigt noterar vi att det i vårt land finns aningslösa och dumdristiga aktivister som ägnar största möda åt att stödja terroristorganisationen Hamas, en organisation som har mycket nära och synnerligen goda förbindelser med mördarregimen i Damaskus. När skall dessa aktivister vakna och inse vad man ägnar sig åt?

torsdag 12 juli 2012

Spektaklet "Ship-to-Gaza"

Åter fylls så media av nyheter om den så kallade aktionen "Ship-to-Gaza". Denna vederstyggliga aktion  har intet med humanitet att göra utan har som enda syfte att verka för att den blockad, som staten Israel nödgas att upprätthålla för att förhindra att dödsbringade vapen kommer i terroristorganisationen Hamas händer, bryts. Hade det varit frågan om att införa humanitära förnödenheter skulle lasten kunna lossas i vilken israelisk hamn som helst för vidarebefordran till Gaza. Om detta råder inget som helst tvivel då Israel förklarat sig villiga att ombesörja nödvändiga transporter.

Det är en stor gåta att icke mer kritik riktas mot denna aktion till stöd för terrorismen. Hamas, som härskar i Gaza, vill inget hellre än staten Israels utplåning. Av förhandlingar syftande till en tvåstatslösning är icke Hamas intresserade. Så sent som denna veckas måndag lät Hamas skicka en raket mot Israel samtdigt som eld med handeldvapen besinningslöst avsköts mot kibbutzen Yad Mordechai.

Det må ock nämnas att bland Hamas såtaste vänner befinner sig såväl folkmördaren al-Assad i Syrien och som de för godtyckliga avrättningar beryktade mullorna i Teheran. Om detta gapar icke aktivisterna i "Ship-to-Gaza" det minsta. Bland dessa aktivister finns en herr Feiler, själv tillhörig det judiska folket. Hur en person tillhörig det plågade judiska folket kan uppträda så förädiskt är en skam av största mått.

Den enda lösningen av Palestinafrågan är att Hamas och andra liknande organisationer erkänner staten Israels rätt att existera. Israel har flerfaldiga gånger förklarat sig villiga att ingå i en uppgörelse innebärande en tvåstatslösning. Detta har endast mötts av dödsbringande raketer från Hamas.

Leve staten Israels rätt att excistera!

Leve det judisk folket!

onsdag 11 juli 2012

Förenta Nationernas förfall

Från att vid sitt bildande ha varit en ansedd och betydelsefull organisation har Förenta Nationerna förfallit allt mer i det att man icke lyckat stå upp för civilisationens försvar. Idag är organisationen tandlös och utan reell påverkansmöjlighet. Dock, i en organisation där tyrannier betraktas som likvärdiga med rättstater är denna utveckling icke märklig utan dessväre fullt naturlig.

En ny påminnelse om detta får vi idag genom redaktör Silbersteins upplysande och förtjänsfulla ledare i Svenska Dagbladet där det noteras att Iran, en stat som på goda grunder och i strid med internationella överenskommelser kan befaras stå i begrepp att införskaffa fasansfulla atombomber, givits en av de högsta posterna i den FN-konferens vars syfte är att reformera regelverket för internationell vapenhandel. Detta i en situation då det dessförutan är ställt utom allt tvivel att Iran alltfort levererar vapen till den blodsbesudlade syriske tyrannen, folkmördaren al-Assad.

Redaktör Silberstein exemplifierar ock förfallet med det FN-organ, utsett av Generalförsamlingen, vilket benämnes "FN:s råd för mänskliga rättigheter". Detta råd domineras idag av stater som icke kan betecknas som rättstater. Av rådets 47 medlemsstater kan långt mindre än hälften anses vara rättstater. Bland medlemmarna må således nämnas kommunistiska tyranniet Kuba, enpartistaten Kina, det korrupta klanväldet Kirgisien och det alltmer rättsosäkra Ryssland. Notabelt är ock att Libyen, under tyrannen Gadaffi, vann inträde i rådet. Med nämnda sammansättning är det en omöjlighet att rådet förmår att uträtta något av värde. Den enda roll rådet i pratiken får är att utgöra alibi för de som trampar på rättstat och människovärde.

Internationellt samarbete mellan stater är förvisso betydelsefullt och riktigt. Måhända har Förenta Nationerna alltfort en viss roll i detta. För att stå upp för männsikovärdet och rättstaten synes dock enda lösningen vara att skapa en ny världsomfattande organisation med mycket klara kriterier, utifrån ett rättstatsperspektiv, vad gäller inträde. Vi får icke längre blunda för det faktum att det finns goda och onda stater.