Såsom är brukligt inför den belgiska nationaldagen den 21 juli har Hans Majestät Konung Albert II, Belgernas Konung, i adligt stånd låtit upphöja affärsmannen herr Jef Colruyt, ordföranden i belgiska olympiska kommittén herr Pierre Olivier och ordföranden i den belgiska lantbrukarorganisationen herr Piet Vanthemsche. Nämnda tre herrar blir baroner. Baron är den lägsta adelstiteln i Belgien, dock finns även obetitlad adel. De övriga adelstitlar som förekommer är Furste, Hertig, Markis, Greve samt Vicegreve.
Belgien är vid sidan av Storbrittanien och Spanien de enda av Europas Monarkier där adlande, i någon omfattning, alltfort sker. I Belgien likt Spanien, där den senast adlade personen var nobelpristagaren herr Vargas Llosa, vilken 2011 upphöjdes till Markis av Vargas Llosa, är adelskap idag enbart ett utryck för erkännande och heder.
I Storbrittanien, där adlande på livstid, så kallade livstidpärer, förekommer ymnigt ger adlandet för dessa livstidpärer, vilka erhåller titeln Baron eller Baronessa, stämma och säte i Överhuset (Houses of Lords). Dock innehar icke längre, sedan 1999, hela den brittiska bördsadeln stämma och säte i Överhuset. För bördsadeln tillämpas nu istället den ordningen att denna väljer 92 ledamöter i Överhuset. Ärftliga adelstitlar förlänas nu mycket sparsamt i Storbrittanien, senaste exemplet på detta var maken till Försteministern fru Tatcher (själv adlad 1992 såsom livstidpär under titeln Baroness Thatcher, of Kesteven), Herr Denis Tatcher, vilken år 1990 gavs den ärftliga titeln Baronet of Scotney med tilltal Sir (Herr). Dock må här nämnas att Baronet, som är den lägsta titeln, icke ger stämma och säte i Överhuset.
I vårt eget land har ingen upphöjts i adligt stånd sedan 1902 då den store upptäcksresanden dr Hedin vederfors denna ära. Då den svenska adeln sedan år 2003, då adelsprivilegierna slutgiltgt upphävdes, icke längre äger statsrättslig status kan icke längre adlande ske. Idag är den svenska adeln, genom Riddarhuset, en privatsrättslig korporation, som helt förfogar över sin författning, Riddarhusordningen.
För undvikande av allt missförstånd utgörs den svenska adeln av hos Riddarhuset introducerade ätterna. De svenska adlestitlarna är greve, friherre samt obetitlad adel. Således är icke de titlar som Konungen, med stöd i sedvanerätt. förlänar till medlemmar av det Kungliga Huset, och i vissa fall och till medlemmar Kungliga Familjen, några adelstitlar eller något adligt stånd. De av Konungen förlänade titlarna, vilka i vårt land skall ses såsom kungliga bititlar, är Hertig och Hertiginna. Konung Gustaf VI Adolf förlänade ock titeln Prinsessa till de tre av vår nuvarande Konungs systrar som ingick ickedynastiska äktenskap. Här må ock nämnas att Konung Oscar II år 1888 tilldelade sin son Prins Oscar titeln, Prins Bernadotte, då denne ingick ickedynastiskt äktenskap. Samtliga svenska kungliga bititlar är av hävd ickeärftliga.
Hans Majestät Konung Albert II, Belgernas Konung
Belgien är vid sidan av Storbrittanien och Spanien de enda av Europas Monarkier där adlande, i någon omfattning, alltfort sker. I Belgien likt Spanien, där den senast adlade personen var nobelpristagaren herr Vargas Llosa, vilken 2011 upphöjdes till Markis av Vargas Llosa, är adelskap idag enbart ett utryck för erkännande och heder.
I Storbrittanien, där adlande på livstid, så kallade livstidpärer, förekommer ymnigt ger adlandet för dessa livstidpärer, vilka erhåller titeln Baron eller Baronessa, stämma och säte i Överhuset (Houses of Lords). Dock innehar icke längre, sedan 1999, hela den brittiska bördsadeln stämma och säte i Överhuset. För bördsadeln tillämpas nu istället den ordningen att denna väljer 92 ledamöter i Överhuset. Ärftliga adelstitlar förlänas nu mycket sparsamt i Storbrittanien, senaste exemplet på detta var maken till Försteministern fru Tatcher (själv adlad 1992 såsom livstidpär under titeln Baroness Thatcher, of Kesteven), Herr Denis Tatcher, vilken år 1990 gavs den ärftliga titeln Baronet of Scotney med tilltal Sir (Herr). Dock må här nämnas att Baronet, som är den lägsta titeln, icke ger stämma och säte i Överhuset.
I vårt eget land har ingen upphöjts i adligt stånd sedan 1902 då den store upptäcksresanden dr Hedin vederfors denna ära. Då den svenska adeln sedan år 2003, då adelsprivilegierna slutgiltgt upphävdes, icke längre äger statsrättslig status kan icke längre adlande ske. Idag är den svenska adeln, genom Riddarhuset, en privatsrättslig korporation, som helt förfogar över sin författning, Riddarhusordningen.
För undvikande av allt missförstånd utgörs den svenska adeln av hos Riddarhuset introducerade ätterna. De svenska adlestitlarna är greve, friherre samt obetitlad adel. Således är icke de titlar som Konungen, med stöd i sedvanerätt. förlänar till medlemmar av det Kungliga Huset, och i vissa fall och till medlemmar Kungliga Familjen, några adelstitlar eller något adligt stånd. De av Konungen förlänade titlarna, vilka i vårt land skall ses såsom kungliga bititlar, är Hertig och Hertiginna. Konung Gustaf VI Adolf förlänade ock titeln Prinsessa till de tre av vår nuvarande Konungs systrar som ingick ickedynastiska äktenskap. Här må ock nämnas att Konung Oscar II år 1888 tilldelade sin son Prins Oscar titeln, Prins Bernadotte, då denne ingick ickedynastiskt äktenskap. Samtliga svenska kungliga bititlar är av hävd ickeärftliga.
Inlägg
För många år sedan hörde jag talas om att svenska adelsmän avadlades - berövades sitt adelsskap - efter 1809. Den som berättade hörde till en familj som vederfarits detta öde. Familjen ansåg sig vara adlig trots beslutet 1809.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaDetta förefaller mig något besynnerligt. Måhända kan det hela ha sin orsak i ett missförstånd. Den 37:e paragrafen i 1809 års regeringsform lyder såsom följer:
"Konungen äger att upphöja till adeligt stånd och värde män, som genom trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjenster gjort sig af konungen och riket synnerligen förtjente. Konungen må med grefligt och friherrligt stånd benåda män, som genom stora och utmärkta förtjenster dertill värdiga anses. Ej må adelskap eller greflig eller friherrlig värdighet, som hädanefter förlänas, tillfalla flere än den, hvilken adlad eller upphöjd blifvit, samt efter honom hans äldste manlige bröstarfving i rätt nedstigande led efter led, samt efter denna grens utgång stamfaderns närmaste manliga afkomling, och så vidare."
Innebörden är alltså att endast huvudmannen i en adlig ätt, som adlats efter 1809, anses tillhöra det adliga ståndet. För gammal bördsadel och för ätter adlade före 1809 skedde ingen förändring då lagtexten uttryckligen säger "som hädanefter förlänas".
Kanske det föreligger en sammanblandning med de ätter som avsade sig adelskapet år 1800, bl.a. Hans Hjerta
SvaraRadera