I en krönika i Svenska Dagbladet tar herr Gür upp ett synnerligen angeläget ämne då han diskuterar det han kallar statsindividualismen. Statindividualism definierar herr Gür enligt följande: "Alliansen mellan fria individer och en centralstat som garanterar dem oberoende och ekonomisk trygghet".
Utifrån detta konstaterar herr Gür konstaterar:
"Genom att individen står i ett direkt beroendeförhållande till staten, har statsindividualismen också frigjort enskilda människor från beroendet av familj, släkt, grannskap och det civila samhället."
Vad man i uppbyggnaden av det så kallade välfärdssamhället sökt göra, om det är medvetet eller icke kan man disputera om, är att instititutionalisera medmänskligheten, den medmänsklighet som ytterst och på ett synnerligen klart och upplysande sätt definieras av vår Frälsare i Matteus 7:12:
"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."
Även om vi förvisso behöver ett starkt samhälle och en stark stat, ett välfärdssamhälle, som kan träda in när människor lider nöd eller riskerar att lida nöd kan detta aldrig någonsin ersätta den personliga omsorgen mellan människor. Institutionaliseringen av medmänskligheten har fört med sig mycken otrygghet. Denna otrygghet vill icke välfärdssamhällets renläriga tillskyndare kännas vid utan det kastas bort. Ibland kommer från dessa tillskyndare de mest människoovärdiga utalanden. Ett exempel på detta är när den hjärtlösa människan fru Sommestad, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet, ondgjorde sig över döttrar som åtföljde sina åldrade mödrar när de behövde söka läkarvård.
Herr Gür ger sin syn på avigsidorna enligt följande:
"Likväl har sådana avigsidor, tillsammans med höga skilsmässotal, ensamhet och rapporter om tilltagande nedsatt psykiskt välbefinnande, mest ansetts vara smolk i den glädjebägare som statsindividualismen tillhandahållit i form av individens frigörelse från vad som beskrivits som det förnedrande beroendet av ens medmänniskors omsorg."
När skall våra lismande politiker, vars främsta intresse synes vara att predika den politiska korrekthetens evangelium, våga se dessa avigsidor och åter ge civilsamhället den roll det måste ha i ett tryggt och harmoniskt samhälle. Att socialister, som är fast i tänkandet med stora "jämlika" generalistiska lösningar och där personlig medmänsklighet och omsorg närmast är ett problem, icke förmår se detta är en sak men man borde kunna begära att de politiker som kallar sig borgerliga bättre borde stå upp för medmänskligheten.
Inlägg
För att de är inte borgerliga. I jakten på marginalväljarna har de övergivit sina ideologier. Sverige behöver ett konservativt parti.
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderaDet är dessvärre sant att ideologin fått stryka på foten för den kortsiktiga kampen om väljarnas gunst då röstsedlarna nästa gång skall stoppas i valurnan. Den som då i denna situation vill stå upp för de långsiktiga och goda värden, som måste försvaras och utvecklats för samhällets, ja hela civilisationens, långsiktiga överlevnad har i detta ingen enkel uppgift.
Samtidigt vet vi att vi riskerar en än värre situation om socialismens partier åter får makten. Dessa av värderelativism och kulturradikaliserade partier har under lång tid på många områden fördärvat vår land genom att de förtrampat viktiga och goda värderingen. Frukterna av detta är, trots vårt materiellt sett höga levnadsnivå, är den otrygghet som bryter ut sig alltmer.
Jag är icke övertygad om att ett konservativt partibygge är den rätta vägen att gå. Hela partiväsendet i sig är ett problem då varje parti strävar efter att ha ett fullomfattande program, där varje möjlig och omöjlig fråga har ett svar. Detta riskerar i förlängningen att leda in i generalistiska utopiska tankesätt där kontakten med verkligheten förloras. En annan avigsida av partiväsendet är att vi fått ett "frälse" av politiker som framlever hela sin tid i politikens värld fjärran från människors vardag.
Bättre vore en utveckling mot mer löst sammanhållna partier, kalla det gärna valförbund, och ett valsystem än mycket mer baserat på personval. Med denna ordning är det min fasta övertygelse att vi i vår Riksdag skulle kunna få mycket goda företrädare för ett konservativt förhållningssätt.
När valdagen kommer ska jag ta en blank valsedel och skriva Konservativa partiet därpå. Jag tror att det är tillåtet.
SvaraRadera