torsdag 31 januari 2013

Avgudadyrkarna

Pamflettisten Marx menade att religionen var ett opium för folket. Med detta som grund har religionen föraktats i de kommunistiska implementationer som följt i pamflettistens lärors spår. Religiösa bekännare har förföljts och heliga byggnader skändats. Dock är det uppenbart så att det icke gått att fylla det vakuum som ett samhälle utan andlighet och utan religion skapar. Följden har blivit att man sökt göra sina avdöda ledare till avgudar.

Svenska Dagbladet visar denna dag på ett exempel från den kommunistiska implementationen Nordkorea, en av vår jords mest avskyvärda stater. Här förvaras de balsamerade liken efter de två avdöda ledarna Kim Il-Sung och Kim Jong-Il, den förstnämnde kallad "evig president" och den sistnämnde betitlad "evig partiledare". Liken efter nämnda tyranner förvaras i glaskistor i ett mastodontiskt palats som benämnes "Solens palats". Trots den kommunistiska ideologins materialistiska ateism kan man således icke avhålla sig från evighetsperspektivet.

I den kommunistska implementationen Nordkorea sker således ren och skär avgudadyrkan. Nordkorea är dock icke ensamt om denna urartning. I Peking förvaras på likande sätt liket efter tyrannen Mao och i Moskva finns alltfort de förtorkade kvarlevorna efter diktatorn Lenin i ett mausoleum invid Röda Torget. Ävenledes massmördaren Stalin förvarades en tid i nämnda mausoleum innan han föll i onåd och istället grävdes ner invid Kremlmuren.


Vad det hela visar är att religionen har en grundläggande roll i ett samhälle som icke ens reppresiv och totalitär kommunism förmår att förjaga. 

måndag 28 januari 2013

Ny Konung i Nederländerna

Hennes Majestät Drottning Beatrix, med Guds Nåde, Drottning av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau, etc. etc. etc. har idag låtit kungöra att hon den 30 april innevarande år kommer att nedstiga från tronen till förmån för sin förstfödde son, Nederländernas tronföljare, Hans Kunglig Höghet, Prins Vilhelm Alexander, Prins av Oranien, Prins av Nederländerna, Prins av Oranien-Nassau, Väpnare Amsberg.



Nederländernas blivande Konung Hans Kunglig Höghet, Prins Vilhelm Alexander, Prins av Oranien, Prins av Nederländerna, Prins av Oranien-Nassau, Väpnare Amsberg.

Således kommer Nederländerna den 30 april att åter få en Konung, något som icke varit fallet sedan Hans Majestät Konung Vilhelm III, Konung av Nederländerna, Storhertig av Luxemburg, Hertig av Limburg, avled den 23 november 1890. Han följdes på tronen av sin enda överlevande avkomma Hennes Majestät Drottning Vilhelmina, Nederländernas Drottning, Prinsessa av Oranien-Nassau, då alla hans tre söner, samliga äldre än Drottning Vilhelmina, avlidit i unga år.


Drottning Beatrix, som firar sin 75:e födelsedag den 31:e innevarande månad, följer härigenom den praxis, innebärande att nederländska Monarker abdikerar och icke kvarsitter på tronen till sitt frånfälle. Åtminstone bland europeiska Konungahus är detta en närmast unik företeelse. Drottningens moder, Drottning Juliana, abdikerade år 1980 i en ålder av 71 år, Drottningens mormoder, Drottning Vilhelmina, abdikerade 1948, i en ålder av 68 år.


Det nederländska hovet låter meddela att Drottning Beatrix, efter nedstigandet från tronen, kommer att anta titeln Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Beatrix av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau etc.  Drottningens moder, Drottning Juliana, antog efter sitt frånträde titeln Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Juliana av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau, Hertiginna av Mecklenburg, Prinsessa av Lippe-Biesterfield. Drottningens mormoder, Drottning Juliana, antog efter sitt avtagande av kronan titeln Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Vilhelmina av Nederländerna, Hertiginna av Mecklenburg


Användandet av den Mecklenburgska Hertiginnetiteln kommer sig där av att Drottning Vilhelminas gemål var  hans Kunglig Höghet Prins Henrik, Prins av Nederländerna, Hertig av Mecklenburg Schwerin. Prins Henrik var farbroder till såväl Drottning Alexandrina av Danmark som Kronprinsessan Cecilia av Preussen.



måndag 21 januari 2013

Kvarlevorna efter Konung Peter II av Jugoslavien återbördas till Serbien

Det serbiska hovet låter kungöra ett pressmeddelande där Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien, meddelar att en överenskommelse nu träffas med den serbiska regeringen om ett återbördande av kvalevorna efter Kronprinsens fader, Hans Majestät Konung Peter II, Konung av Jugoslavien, vilken sedan sin död år 1970 haft sin viloplats i Förenta Staterna.

Tidpunkten för det högtidliga återbördandet, vilket kommer att bli en stor märkesdag i Serbiens historia, kommer att ske innevarande år. Datum för högtiden kommer att faställas i samråd mellan det Kungliga Huset, Serbiens president, Serbiens regering och den serbiska Kyrkan.

 
Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan av Serbien i samband med att de förärades ett besök av vår högtärade tronföljare Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland.

I detta sammanhang må nämnas att Konung Peter II aldrig abdikerat och att avskaffandet av monarkin i Jugoslavien icke var någon handling, som utgick från folkstyret, utan ett resultat av den kommunistiske diktaorn Titos maktpolitik och en del i dennes smutsiga värv att upprätta en totalitär enpartistat.

Socialdemokratisk korporativism lever ännu

En av de mindre hedrande delarna från det socialdemokratiska samhällsbygge, som fick sitt första egentliga mothugg vid valet 1976, är den struktur som upprättades och som bestod i att olika korporationer, fackföreningar och andra intresseorganisationer, på olika sätt inlämmades i den socialdemokratiska maktapparaten. Dessa organisationer tilldelades sedan, genom lag och praxis, uppgifter som gjorde medlemskap, för de som berördes av repektive korporations intresseområde, till näst intill en nödvändighet. Utifrån maktdelningens och folkstyrets principer är denna ordning synnerligen föraktlig i det att respektive korporation icke låter sig nöjas med att verka inom sin egen domän utan vanligtvis också har ett "åsiktspaket", som täcker hart när varje samhällsområde. Följden är att mången medborgare i praktiken varit nödgade att var medlemmar t.ex. fackföreningar och hyrsgästförening utan att man för den skull delat respektive korporations hela "åsiktspaket", ett "åsiktspaket" vilket i praktiken varit en kopia av det socialdemokratiska partiprogrammet.

Ett av de mest vederstyggliga och avskyvärda exemplen på detta var den så kallade kollektivanslutningen där ett medlemskap i Socialdemokratiska arbetarepartiet automatiskt erhölls av den som gick in som medlem i en till Landsorganisationen ansluten facklig organisation. För att lämna det Socialdemokratiska arbetarepartiet krävdes en aktiv och öppen handling, något som i princip satte valhemligheten ur spel. Således bespottade och föraktade det Socialdemokratiska arbetarepartiet på detta sätt ett av folkstyrets allra mest grundläggande principer - valhemligheten. Denna ordning är nu dessbättre sedan ett antal år avskaffad men det går icke att komma ifrån att dessa folkstyrevidriga dumheter är något som tivelsutan solkar den socialdemokratiska historieskrivningen.

Dessvärre är det dock så att de korporativistiska och folkstyrevidriga tankegångar, som ovan beskrivna problematik beskriver, ännu lever kvar och är djupt rotade. Tidningen Expressen låter meddela att en person och fackligt förtroendevald i korporationen Kommunal, Helena Ternehäll, dristat sig att på en facklig utbildning, vilken i praktiken synes ha varit en socialdemokratisk propagandatillsällning, dristat sig att uttrycka borgerliga åsikter. Detta gjordes nu icke ostraffat då det icke dröjde länge innan in politruck inom korporationen Kommunal, Lena Jansson, ordförande i nämnda korporations Stenungsundssektion, lät meddela att Helena Ternehell icke längre kunde inneha sitt uppdrag  Att Helena Ternehäll i förtroende valts av sina arbetskamrater att företräda dessa bekymrade uppenbart icke politrucken Jansson det ringaste.

Nu har förvisso jurister inom korporationen Kommunal låtit kungöra att politrucken Janssons anstalter i nämnda ärende varit stadgevidriga. Ursäkt har ock framförts till det hedervärda arbetsplatsombudet, Helena Ternehäll, från centralt håll. Politrucken Jansson synes dock icke ha framfört den ringaste beklagan och historien förtäljer icke huruvida nämnda politruck erhållit någon form av reprimand.

Denna fråga uppmärksammas ock i Svenska Dagbladet där redaktör Linder låter belysa ämnet. Redaktör Linder finner en viss logik i ovanämnda politrucks agrerande i det att korporationen Kommunals stadgar uttrycker följande:

”Kommunal ska också verka för en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval…”

Redaktör Linders slutsats är träffande och kan högeligen applåderas:

"Ordföranden i Stenungsund agerade kanske inte så orimligt ändå. Vilket visar hur orimligt läget är."

Det kan icke förnekas att fackliga korporationer har en viktig roll att följa i det att de skall bevaka sina medlemmars villkor. Historiskt är det förmodligen ock så att fackliga korporationer haft en mycket större del i utvecklingen av anställningsförhållanden än vad dess politiskt närstående parti haft. Den så kallade "Saltsjöbadsandan", där näringslivets och fackens korporationer möts i pragamitiskt samförstånd har haft en stor betydelse för vårt lands framgångar. Framgångar som aldrig någonsin hade kunnat uppnås i de lismande partipolitikernas ankdamm.

Med den viktiga roll som de fackliga korporationerna har, såsom företrädare för sina medlemmar, följer ock ett stort ansvar och ett oeftergivligt krav på respekt för medlemmarnas integritet. De fackliga organisationerna har därför att strikt verka utifrån de områden som ingår i dess domän och hålla sig för goda för att beblanda sig med politiska partier och utopiska ideologier. Det är således hög tid att göra rent hus med socialdemokratins folkstyrevidriga korporativistiska irrgångar.

söndag 20 januari 2013

Humanism

I en föregående anmärkning på detta forum diskuteras den nya ateistiska sekt, "Förenade humanister", som nyligen sett dagen ljus och som är en utbrytning ur den extermateistiska och religionsfientliga sekten "Humanisterna". Nämnda utslag av sekterism är kännetecknande för exterma rörelser men icke särdeles intressant från ett större perspektiv. Det som istället måste belysas är att nämnda sekter, å det grövsta, missbrukar begreppet "humanism" och drar ner detta begrepp i smutsen i det att nämnda sekter förnekar människans rätt till andlighet och söker jämställa denna med vidskeplighet, vilket är ytterst kränkande.

Det kan i detta sammanhang vara intressant att söka förstå vad begreppet "humanism" egentligen står för. Språkligt står begreppet att hänföra till latinets "humanus" som torde kunna översättas med "mänsklig". Utifrån detta kan en relation göras till människovärde. Hur de ateistiska sekterna kan ställa människovärde emot religon är en gåta och visar enbart på hur obildade de är avseende religionens innehåll och fundamentala trossatser.

En av grunderna för Kristendomen är människovärdet, något som den Heliga Skrift uttrycker på flerfaldiga sätt. Hela grunden till detta står att finna i Genisis 1:26-27:

"26. Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden." 

27. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."

Vår Frälsare lär oss och utvecklar sedan på mångfaldigt sätt vikten av människovärde och människokärlek. Bland det mest fundaentala i den Heliga Skrift hittar vi Matteus 7:12:

"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."

Nämnda grundfundament förekommer ävenledes inom Islam, en religion som likt Kristendomen och Judendomen bekänner sig till samme Gud, men som icke ser vår Frälsare som Guds Son men väl som en framstående profet. Tvivelsutan hade profeten Mohammed kunskap om vår Frälsares budskap och enligt den islamska traditionen, den så kallade Hadith, uppges profeten Mohammed ha uttalat:

"Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv." [Hadith - 13] 

Med ovanstående fakta faller ateisternas osakliga påståenden att Kristensdomen, och övriga två abrahamitsiska religoner, icke skulle ha människovärde såsom grund platt till marken. Utifrån detta kan ingen annan slutsats dras än att de ateistiska sekterna är osakliga, ja rentav lögnaktiga, i sin argumentation mot religionen och dess obrytbara relation till människovärdet och där med ock till sann humanism.

Idehistoriskt brukar ävenledes begreppet "humanism" relateras till bildning och bildningens vikt, i denna vinkling talar vi ofta om "humaniora". Intressant här är att humaniora, ur ett vetenskapligt perspektiv, belyser sådana ämnen såsom exempelvis filosofi, idéhistoria och litteratur. Nämnda ämnen, och studiet av dessa, skiljer sig från den rena naturvetenskapen, som till sin beskaffenhet grundar sig på mätbara fysiskaliska observationer. I grunden är naturvetenskapen intimt förknippad med tillvarons materiella dimension. Utifrån detta perspektiv måste det starkt ifrågasättas varför ovannämnda ateistiska sekter, vilka anser att allt utgår från en materiell förklaringsgrund, vill beteckna sig såsom "humanistiska", då hela dess utgångspunkt är en strikt materiell syn på tillvaron.

Sammanfattningsvis måste en slutsats av ovanstående diskussion vara att mer rättvisande namn på ovan berörda sekter skulle vara "Materialisterna" och "Förenade materialister" enär tillvarons materiella dimension är det enda som nämnda ateistiska sekter fäster någon avsikt vid. 

fredag 18 januari 2013

Ny ateistisk sammanslutning

Vårt land hitills mest framträdande sammanslutning, med det synnerligen missvisande namnet "Humanisterna", en kallhammrad och vederstycklig sekt, som ser som sin främsta uppgift att förtala, håna, misstänkliggöra oss troende och få oss att framstå som löjeväckande och minder vetande männsikor, synes nu i sin fullständiga känslolöshet och ombecilla enkelspårighet nått så långt att ävenledes ateister fått nog. I Svenska Dagbladet låter en herr Pettersson kungöra att en ny ateistisk sekt sett dagens ljus. Namnet på denna sistnämnda sekt, "Fria humansiter" synes förvisso inte mycket bättre valt än den sekt man brutit sig ut från men herr Pettersson skall ändå ha all heder av sin kritik gentemot sekten "Humanisterna". Herr Pettersson låter uttala:

"Humanisterna i Sverige har gått allt mer mot att driva en antiteistisk linje snarare än en humanistisk. Ibland har det funnits en skrämmande antagonism gentemot troende och alla former av religion. Oviljan att hantera utvecklingen inom Humanisterna har gått så långt att vi nu väljer att grunda det nya förbundet Förenade humanister, för ett bättre debattklimat."

I grunden står dock givetvis även sekten "Fria humansiter" för en alltigenom materialistisk förnuftstro där man icke erkänner att det finns en andlig dimension i tillvaron. Det må stå var och en fritt att förneka tillvarons andliga dimention, men det som slår fullständigt slint i är när den andliga dimensionen kritiseras medelst materialistiska argument. Denna argumentation är, enligt mitt allra bestämdaste förmenande, i grunden omöjlig. När herr Pettersson skriver, enligt vad som refereras nedan, har han icke förstått mycket om andlighet. Herr Petterssons penna tecknar:

"Vi har en stark tilltro till det mänskliga förnuftet och vetenskapen. Vi är övertygade om att den vetenskapliga metoden kan trumfa alla dogmatiska trosuppfattningar när det gäller att förklara världens beskaffenhet och att det inte krävs ett regelrätt krig mot religionen för att förmå den synen att genomsyra samhället."

Det är uppenbart att herr Pettersson icke är särdeles bevandrad i vare sig den Heliga Skrift eller den Kristendom som följer ur denna. Hade herr Pettersson borde bemödat sig att exempelvis läsa Johannes 18:36, där vår Frälsare klart och tydligt lär oss:

"Mitt rike är icke av denna världen"

Herr Pettersson kunde ha fortsatt med Lukas 17:20-21 där vår Frälsare säger oss:

Och då han blev tillfrågad av fariuséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: "Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,

ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Det är det.'. Ty se, Guds rike är invärtes i eder"

Vidare lär oss vår Frälsare i Lukas 21:33:

"Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås".

Ovanstående är enbart några av de många bibelord, som enligt min fasta övertygelse, pekar ut att det lönar föga att söka beskriva den andliga dimension i den enkelspåriga förnufttrons materalistiska termer. Med detta blir ateisternas kritik av andligheten, utifrån materialistiska resonemang, helt innehållslös och utan någon egenlig mening.
 

tisdag 15 januari 2013

Feministiskt trams

Svenska Dagbladet låter idag meddela att statsrådet Enström, chef för Försvarsdepartementet, är missnöjd med den så kallade "jämställdheten" inom Krigsmakten. Istället för att ägna sin möda åt krigsmaktens förmåga vilken, enligt Överbefälhavaren, högst kan försvara riket en vecka, förfaller statsrådet åt feministiskt trams i det att hon uttrycker följande:

"Tittar vi på statistik när det gäller kvinnliga officerare så är det fortfarande omkring 5,2 procent. Det tycker jag inte är tillräckligt bra. Det finns väldigt få höga kvinnliga officerare och det finns ingen kvinnlig general".

Mot detta finns följande att invända:

Pro primo: Det finnes icke ringaste anledning att kvinnor skall enrolleras i Krigsmaktens stridande befattningar. Icke ens den mest halsstarrige feminist kan förneka att kvinnans och mannens fysiologi skiljer sig åt. Fysiologin har en högst betydande roll i stridande befattningar varför denna måste sättas framför de feministiska doktrinerna.

Pro secundo: Enbart skicklighet kan utgöra grund för befordran i Krigsmakten. Om vi bortser från olämpligheten i att kvinnor tjänstgör i stridande befattningar, är det fullständigt egalt om Krigsmaktens generaler är män eller kvinnor, det enda som är av betydelse är dess yrkesmässiga förmåga. Hela detta kvoteringstänkande är intet annat än största ultrafeministiska dumhet, något som stadrådet borde hålla sig för god för att beblanda sig med.

Statsminster Reinfelt bör snarast kalla statrådet Enström till ett enskilt samtal och där för att å det tydligaste framhålla de priorteringar som måste gälla för ett statsråd, som anförtrotts ansvaret för krigsmakten.

måndag 14 januari 2013

Kritiken av herr Palme

På senare tid har ett stort intresse riktats rörande vår förre så tragiskt avdagatagne statsminister herr Palme. Intresset utgår dels från en dokumentär om nämnde statsminister, vilken sänts i televisionen, och dels utifrån en fiktiv film, "Call Girl", vilken söker, om än icke direkt men otvivelaktigt indirekt, utmåla herr Palme såsom en dekadant och oänständig person. Nämnda fiktiva film torde för övrigt ha överträtt anständighetens gräns och kunna vara skäl för ett välgrundat förtalsåtal.

En av de teser som framförs av herr Palmes tillskyndare, utifrån de utgångspunkter som kort refereras ovan, är att det skulle förekommit ett mycket specifikt "Palmehat", vilket skulle vara orsaken till det vederstyggliga och djupt sorgesamma mordet är 1986. I en krönika i Svenska Dagbladet låter herr Poirier Martinsson, på mycket goda grunder, ifrågasätta nämnda tes. Herr Porier Martinsson menar att mången annan politiker efter herr Palmes tid utsatts för samma slag av överträdelser. Sålunda menar herr Porier Martinsson:

"Och, jo, jag minns hånet. Men jag minns det också med Gösta Bohman som föremål, i en tid när terrorism var lika med vänsterns våld. Och jag ser utan vidare motsvarande hån riktat mot Reinfeldt, Bildt, Sahlin, Schyman, Åkesson. Palme utsattes för sådant som ingen anständig person ska behöva tåla, men det saknade inte motstycke då – och det är närmast banalt idag."

För förståelsen av det historiska skeendet, som är av avgörande betydelse för samhällsbygget, är det synnerligen viktigt att en relevant kritik mot herr Palmes politik måste kunna få ske. Det faktum att herr Palme mördades på det mest avskyvärda sätt som tänkas kan innebär icke per automatik någon kanonisering av den politik han stod för. Tvivelsutan var herr Palme en högst intelligent person med betydande arbetskapacitet. Hans stora retoriska skicklighet kan icke förnekas ens av hans allra bittraste motståndare.

Ingen kan heller ifrågasätta hans försvar för folkstyret och hans högst hedervärda antikommunism. Bland det mest betydelsefulla och minnesvärda herr Palme företog i försvaret för folkstyret var när han formligen läste lusen av de vederstyggliga kommunistiska krafter, som i samband med den s.k. kårhusockupationen år 1968, i sin stora naivitet och oöverträffade dumhet sökte starta revolution. Det engagerade tal herr Palme höll i kårhuset tål än i denna dag att såväl lyssna till som att högeligen applådera. Hyllas skall ock herr Palme för att han kallade den avskyvärda realsocialistiska regimen i Tjekoslovakien för "dikaturens kreatur".

Helt utan klandervärda inslag var dock icke herr Palmes antikommunism. Att han lät sig fotograferas med vapen i hand tillsammans med den avskyvärde kubanske diktatorn Castro kan icke försvaras utan förtjänar alltjämt den allra skarpaste kritik. Även herr Palmes förhållningsätt till den så kallade fredsrörelse som under 1980-talet lät sig initieras av den repressiva kommunistiska regimen i Moskva hör till sådant som starkt måste ifrågasättas. I detta senare avseende uppvisade herr Palme, med tanke på hans oomtvistligt skarpa intellekt, en förundransvärd naivitet.

När det sedan gäller herr Palmes inrikespoliska gärning såsom statsminister måste denna ur ett historiskt perspektiv betecknas såsom mindre framgångsrik, ja det förtjänar rentav att betecknas såsom ett misslyckande. Herr Palme tillträdde då socialdemokratin stod på höjden av sin makt. Genom ett uppbygge av det så kallade folkhemmet, vilket innehöll komponenter som tilltalar även den med ett konservativt förhållningssätt, hade socialdemokratin skapat sig både anseende och förtroende.

Problemet uppstod då det forsatta socialdemokratiska samhällsbygget kom att utveckla sig till ett i det närmaste total angrepp mot civilsamhället. Genom ett konfiskatoriskt och synnerligen ogenomtänkt skattesystem, format av den pompöse finansministern herr Sträng, togs en allt större del av medborgarnas inkomster i anspråk för uppbygganden av en alltmer omfattande samhällsapparat. I den yttersta perversionen av nämnda skattesystem tvingades hedervärda medborgare såsom den folkkära författarinnan fru Lindgren att betala mer än 100 procent i skatt.

Stora delar av det fria näringslivet skulle genom de så kallade löntagarfonderna tillföras korporationer, vilka till en icke oansenlig del stod under det socialdemokratiska partiets inflytande.

Till detta kom den alltmer vansinniga utbildningspolitiken med dess förakt för kunskap, motstånd mot utvärdering och betyg samt införandet av en generalistisk enhetsskola vilken icke tog någon som helst hänsyn till att elever är enskilda individer med högst skilda förmågor och därpå följande behov.

Ävenledes uppluckring av den allmäna samhällsmoralen kännetecknar perioden av sent 1960-tal och tidigt 1970-tal. Osedlighet och otukt tilläts att grassera fritt samtidigt som samhällets grundläggade fundament i form av äktenskap och familj föraktades.

Den gentemot civilsamhället och samhällsmoralen rikade politiken var dock inget som gillades av folkflertalet. Vid statsminster Erlanders sista val år 1968 erhöll socialdemokraterna över 50 procent av rösterna. Härefter gick det utför, under herr Palmes ledning förlorade socialdemokraterna väljarförtroende under såväl valet 1970, då regeringsmakten kunde säkras endast med kommunistpartiets stöd, valet 1973, då en jämviktssituation uppstod i Riksdagen där Riket styrdes av lotten, samt slutligen valet 1976 då herr Palme tvingades att inlämna sin ansökan om entledigande från statsministerämbetet.

Valet 1976 var en stor och lovvärd seger för civilsamhället. Sorgesamt nog kunde icke denna seger helt förvaltas av de borgerliga regeringar som följde. Dessa uppvisade dessvärre en oförmåga att hålla samman och ägnade mer möda åt interna stridigheter än åt omsorgen Fädernelandets bästa. Att herr Palme åter kom till makten år 1982 torde mer bero på de borgerliga regeringarnas oskicklighet än på en vilja hos folkflertalet att åter, på allehanda sätt, angripa civilsamhället. I detta sammanhang torde det ock klart kunna konstaeras att de soialdemokratiska regeringar som följde år 1982 samt 1994 på intet sätt kom att uppvisa den radikalitet och vilja till högst obetänksam och degenerernade samhällsförändring, som den urspårade socialdemokratin gav prov på under 1970-talets början.
 

onsdag 9 januari 2013

Okristerlig biskop

I en debattartikel, publicerad den 8 januari i Svenska Dagbladet, låter Hans Högvördighet Biskopen av Skara, Åke Bonnier, framföra de mest häpnadsväckande ställningstaganden som till den grad strider mot den Hilga Skrifts ord och mening att Hans Högvördighet i nämnda avseende dessvärre måste betraktas såsom rent okristerlig.

Sammanhanget är att fotografen Ohlson Wallin, ökänd snuskfotograf och skändare av den sanna kristna läran, låtit förfärdiga ett alster, som hon kallar "en altartavla", såsom "gåva" till Skara domkyrka. Nämnda alster, uppenbart syftande till att väcka publicitet för fotografens mot den Heliga Skrift stridande åsikter, är avsett att användas i ett högts tvivelaktigt televisionsprogram, benämnt "Konstkuppen". Alstret är tänkt att användas vid "vigslar" (SIC!) mellan samkönade personer, och synes även ha insmugglats för att nyttjas i ett mediaregisserat spektakel av nämnda slag.

Förvisso har kyrkonämnden vägrat att ta emot nämna alster, som förhärligar ett syndigt och mot den Heliga Skrift stridande, homosexuellt levnadsätt. Beslutet, att neka emottagandet av alstret, försvaras förvisso av Hans Hövördighet men sorgesamt nog, och på ett högst anmärkningsvärt sätt, motiverar Hans Högvördighet ställningstagandet utifrån ett administrativt och konstnärlig utgångspunkt men icke från det självklara och mest naturliga av alla argument, nämligen att motivet strider mot grundläggande kristna trossatser.

Icke nog med Hans Högvärdighet nöjer sig icke med sina grumliga motiveringar utan ger sig ock in i ett rent försvar av ett homosexuellt levandssätt, såsom om detta vore något som skulle kunna omfattas av Kristendomen. Låt oss citera Hans Högvördighets förfärliga och och högst okristliga ståndpunkt såsom den uttryckes i nämnd artikel:

"Det är just detta som är finessen. Alla som vill gifta sig i kyrkan ska behandlas lika. Att frångå den principen skulle inte gynna någon, inte heller HBTQ-rörelsen.

Så när man tackar nej till en särskild altartavla är det inte ett uttryck för homofobi. Det är tvärt emot ett tecken på att alla, oavsett sexuell identitet, är inneslutna i Guds kärlek och är välkomna att vara en del i kyrkans gemenskap som den man är skapad till."

Hans Högvördighet, vars lärosatser i detta avseende helt synes utgå från tidens nycker och icke har det ringaste stöd i den Heliga Skrift, borde i sanning besinna sig och istället för att breda ut sina märkliga åsikter i en debattartikel ägna sig åt studiet av den Heliga Skrift. I detta sammanhang borde Hans Högvördighet, såsom ledning, nyttja av hedervärda Missionsprovinsens allvarliga och synnerligen välgenomarbetade ställningstagande i frågan. Detta ställningstagande, "Äktenskapet i bibliskt perspektiv", författat av Missionsbiskop Arne Olsson, inleds såsom följer:

"Gud skapade människan till sin avbild, Till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 1 Mos.1:27. Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött. 1 Mos 2:24. Jesus hänvisar till detta i Matt.19:5: Har ni inte läst, att skaparen redan i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru.

Aposteln Paulus skriver i Ef. 5:31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.

Ursprungsordet om äktenskapet från 1 Mos. 2 förs vidare av Jesus och av hans apostel. Det gäller äktenskapet mellan en man och en kvinna. De förenas och blir ett kött. Så är de inte mer två utan ett kött. Detta är Guds ords tydliga undervisning. Inte underligt att Hebreerbrevets författare uppmanar oss:

Äktenskapet skall hållas i ära. (Hebr. 13:4)."

Om icke Hans Högvördighet Biskopen av Skara besinnar allvaret i ovanstående ord finns inget annat för honom än att skyndsamt nedlägga sin kräkla och avtaga sin mitra.

Bevare oss för prelater av tidens nyck, som icke förstår det mest grundläggande innehållet i vår Kristna Lära.