måndag 21 januari 2013

Socialdemokratisk korporativism lever ännu

En av de mindre hedrande delarna från det socialdemokratiska samhällsbygge, som fick sitt första egentliga mothugg vid valet 1976, är den struktur som upprättades och som bestod i att olika korporationer, fackföreningar och andra intresseorganisationer, på olika sätt inlämmades i den socialdemokratiska maktapparaten. Dessa organisationer tilldelades sedan, genom lag och praxis, uppgifter som gjorde medlemskap, för de som berördes av repektive korporations intresseområde, till näst intill en nödvändighet. Utifrån maktdelningens och folkstyrets principer är denna ordning synnerligen föraktlig i det att respektive korporation icke låter sig nöjas med att verka inom sin egen domän utan vanligtvis också har ett "åsiktspaket", som täcker hart när varje samhällsområde. Följden är att mången medborgare i praktiken varit nödgade att var medlemmar t.ex. fackföreningar och hyrsgästförening utan att man för den skull delat respektive korporations hela "åsiktspaket", ett "åsiktspaket" vilket i praktiken varit en kopia av det socialdemokratiska partiprogrammet.

Ett av de mest vederstyggliga och avskyvärda exemplen på detta var den så kallade kollektivanslutningen där ett medlemskap i Socialdemokratiska arbetarepartiet automatiskt erhölls av den som gick in som medlem i en till Landsorganisationen ansluten facklig organisation. För att lämna det Socialdemokratiska arbetarepartiet krävdes en aktiv och öppen handling, något som i princip satte valhemligheten ur spel. Således bespottade och föraktade det Socialdemokratiska arbetarepartiet på detta sätt ett av folkstyrets allra mest grundläggande principer - valhemligheten. Denna ordning är nu dessbättre sedan ett antal år avskaffad men det går icke att komma ifrån att dessa folkstyrevidriga dumheter är något som tivelsutan solkar den socialdemokratiska historieskrivningen.

Dessvärre är det dock så att de korporativistiska och folkstyrevidriga tankegångar, som ovan beskrivna problematik beskriver, ännu lever kvar och är djupt rotade. Tidningen Expressen låter meddela att en person och fackligt förtroendevald i korporationen Kommunal, Helena Ternehäll, dristat sig att på en facklig utbildning, vilken i praktiken synes ha varit en socialdemokratisk propagandatillsällning, dristat sig att uttrycka borgerliga åsikter. Detta gjordes nu icke ostraffat då det icke dröjde länge innan in politruck inom korporationen Kommunal, Lena Jansson, ordförande i nämnda korporations Stenungsundssektion, lät meddela att Helena Ternehell icke längre kunde inneha sitt uppdrag  Att Helena Ternehäll i förtroende valts av sina arbetskamrater att företräda dessa bekymrade uppenbart icke politrucken Jansson det ringaste.

Nu har förvisso jurister inom korporationen Kommunal låtit kungöra att politrucken Janssons anstalter i nämnda ärende varit stadgevidriga. Ursäkt har ock framförts till det hedervärda arbetsplatsombudet, Helena Ternehäll, från centralt håll. Politrucken Jansson synes dock icke ha framfört den ringaste beklagan och historien förtäljer icke huruvida nämnda politruck erhållit någon form av reprimand.

Denna fråga uppmärksammas ock i Svenska Dagbladet där redaktör Linder låter belysa ämnet. Redaktör Linder finner en viss logik i ovanämnda politrucks agrerande i det att korporationen Kommunals stadgar uttrycker följande:

”Kommunal ska också verka för en samhällsutveckling på demokratisk socialistisk grundval…”

Redaktör Linders slutsats är träffande och kan högeligen applåderas:

"Ordföranden i Stenungsund agerade kanske inte så orimligt ändå. Vilket visar hur orimligt läget är."

Det kan icke förnekas att fackliga korporationer har en viktig roll att följa i det att de skall bevaka sina medlemmars villkor. Historiskt är det förmodligen ock så att fackliga korporationer haft en mycket större del i utvecklingen av anställningsförhållanden än vad dess politiskt närstående parti haft. Den så kallade "Saltsjöbadsandan", där näringslivets och fackens korporationer möts i pragamitiskt samförstånd har haft en stor betydelse för vårt lands framgångar. Framgångar som aldrig någonsin hade kunnat uppnås i de lismande partipolitikernas ankdamm.

Med den viktiga roll som de fackliga korporationerna har, såsom företrädare för sina medlemmar, följer ock ett stort ansvar och ett oeftergivligt krav på respekt för medlemmarnas integritet. De fackliga organisationerna har därför att strikt verka utifrån de områden som ingår i dess domän och hålla sig för goda för att beblanda sig med politiska partier och utopiska ideologier. Det är således hög tid att göra rent hus med socialdemokratins folkstyrevidriga korporativistiska irrgångar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar