I en föregående anmärkning på detta forum diskuteras den nya ateistiska sekt, "Förenade humanister", som nyligen sett dagen ljus och som är en utbrytning ur den extermateistiska och religionsfientliga sekten "Humanisterna". Nämnda utslag av sekterism är kännetecknande för exterma rörelser men icke särdeles intressant från ett större perspektiv. Det som istället måste belysas är att nämnda sekter, å det grövsta, missbrukar begreppet "humanism" och drar ner detta begrepp i smutsen i det att nämnda sekter förnekar människans rätt till andlighet och söker jämställa denna med vidskeplighet, vilket är ytterst kränkande.
Det kan i detta sammanhang vara intressant att söka förstå vad begreppet "humanism" egentligen står för. Språkligt står begreppet att hänföra till latinets "humanus" som torde kunna översättas med "mänsklig". Utifrån detta kan en relation göras till människovärde. Hur de ateistiska sekterna kan ställa människovärde emot religon är en gåta och visar enbart på hur obildade de är avseende religionens innehåll och fundamentala trossatser.
En av grunderna för Kristendomen är människovärdet, något som den Heliga Skrift uttrycker på flerfaldiga sätt. Hela grunden till detta står att finna i Genisis 1:26-27:
"26. Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden."
27. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."
Vår Frälsare lär oss och utvecklar sedan på mångfaldigt sätt vikten av människovärde och människokärlek. Bland det mest fundaentala i den Heliga Skrift hittar vi Matteus 7:12:
"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."
Nämnda grundfundament förekommer ävenledes inom Islam, en religion som likt Kristendomen och Judendomen bekänner sig till samme Gud, men som icke ser vår Frälsare som Guds Son men väl som en framstående profet. Tvivelsutan hade profeten Mohammed kunskap om vår Frälsares budskap och enligt den islamska traditionen, den så kallade Hadith, uppges profeten Mohammed ha uttalat:
"Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv." [Hadith - 13]
Med ovanstående fakta faller ateisternas osakliga påståenden att Kristensdomen, och övriga två abrahamitsiska religoner, icke skulle ha människovärde såsom grund platt till marken. Utifrån detta kan ingen annan slutsats dras än att de ateistiska sekterna är osakliga, ja rentav lögnaktiga, i sin argumentation mot religionen och dess obrytbara relation till människovärdet och där med ock till sann humanism.
Idehistoriskt brukar ävenledes begreppet "humanism" relateras till bildning och bildningens vikt, i denna vinkling talar vi ofta om "humaniora". Intressant här är att humaniora, ur ett vetenskapligt perspektiv, belyser sådana ämnen såsom exempelvis filosofi, idéhistoria och litteratur. Nämnda ämnen, och studiet av dessa, skiljer sig från den rena naturvetenskapen, som till sin beskaffenhet grundar sig på mätbara fysiskaliska observationer. I grunden är naturvetenskapen intimt förknippad med tillvarons materiella dimension. Utifrån detta perspektiv måste det starkt ifrågasättas varför ovannämnda ateistiska sekter, vilka anser att allt utgår från en materiell förklaringsgrund, vill beteckna sig såsom "humanistiska", då hela dess utgångspunkt är en strikt materiell syn på tillvaron.
Sammanfattningsvis måste en slutsats av ovanstående diskussion vara att mer rättvisande namn på ovan berörda sekter skulle vara "Materialisterna" och "Förenade materialister" enär tillvarons materiella dimension är det enda som nämnda ateistiska sekter fäster någon avsikt vid.
Det kan i detta sammanhang vara intressant att söka förstå vad begreppet "humanism" egentligen står för. Språkligt står begreppet att hänföra till latinets "humanus" som torde kunna översättas med "mänsklig". Utifrån detta kan en relation göras till människovärde. Hur de ateistiska sekterna kan ställa människovärde emot religon är en gåta och visar enbart på hur obildade de är avseende religionens innehåll och fundamentala trossatser.
En av grunderna för Kristendomen är människovärdet, något som den Heliga Skrift uttrycker på flerfaldiga sätt. Hela grunden till detta står att finna i Genisis 1:26-27:
"26. Och Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden."
27. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."
Vår Frälsare lär oss och utvecklar sedan på mångfaldigt sätt vikten av människovärde och människokärlek. Bland det mest fundaentala i den Heliga Skrift hittar vi Matteus 7:12:
"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna."
Nämnda grundfundament förekommer ävenledes inom Islam, en religion som likt Kristendomen och Judendomen bekänner sig till samme Gud, men som icke ser vår Frälsare som Guds Son men väl som en framstående profet. Tvivelsutan hade profeten Mohammed kunskap om vår Frälsares budskap och enligt den islamska traditionen, den så kallade Hadith, uppges profeten Mohammed ha uttalat:
"Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv." [Hadith - 13]
Med ovanstående fakta faller ateisternas osakliga påståenden att Kristensdomen, och övriga två abrahamitsiska religoner, icke skulle ha människovärde såsom grund platt till marken. Utifrån detta kan ingen annan slutsats dras än att de ateistiska sekterna är osakliga, ja rentav lögnaktiga, i sin argumentation mot religionen och dess obrytbara relation till människovärdet och där med ock till sann humanism.
Idehistoriskt brukar ävenledes begreppet "humanism" relateras till bildning och bildningens vikt, i denna vinkling talar vi ofta om "humaniora". Intressant här är att humaniora, ur ett vetenskapligt perspektiv, belyser sådana ämnen såsom exempelvis filosofi, idéhistoria och litteratur. Nämnda ämnen, och studiet av dessa, skiljer sig från den rena naturvetenskapen, som till sin beskaffenhet grundar sig på mätbara fysiskaliska observationer. I grunden är naturvetenskapen intimt förknippad med tillvarons materiella dimension. Utifrån detta perspektiv måste det starkt ifrågasättas varför ovannämnda ateistiska sekter, vilka anser att allt utgår från en materiell förklaringsgrund, vill beteckna sig såsom "humanistiska", då hela dess utgångspunkt är en strikt materiell syn på tillvaron.
Sammanfattningsvis måste en slutsats av ovanstående diskussion vara att mer rättvisande namn på ovan berörda sekter skulle vara "Materialisterna" och "Förenade materialister" enär tillvarons materiella dimension är det enda som nämnda ateistiska sekter fäster någon avsikt vid.
Inlägg
Övertygande bevisning av h:r Fältmarskalken. Noggrann läsning av ovanstående blogginlägg anbefalles.
SvaraRaderaDet finns dock en vinkel på humanism som går ut på att sätta människan i centrum och där jag menar att kristendomen - i motsats till detta - sätter och ska sätta Gud i centrum i hans egenskap av föremål för människans tillbedjan. Den vinkeln kan dock samsas mycket väl, tänker jag mig, med den i övrigt humanistiska kristendomen enligt h:r Fältmarskalkens bevisning ovan.
Jag ser människan som en dubbelexistens: såväl andlig som materiell. Verklighetsförfalskning är det att förneka endera av dessa människans sidor. Ateismen är normupplösande och därmed en steril kraft i samhället.
Herr Rune,
SvaraRaderaDet förfaller mig som om att herr Rune har en uppfattning som icke nämnvärt strider mot det som ovanstående anmärkning söker förmedla.
Då Gud skapat människan till sin avbild ser jag icke att något motsatsförhållande i egentlig mening finns. Att jag, såsom kristen bekännare, sätter vår Herre i centrum är för mig det samma som att sätta det goda i centrum, då Gud vill männsiskan allt gott. Denna gudomliga godhet är till gagn för människan, en männsiska som är Guds avbild.
Slutligen ber jag högeligen att få instämma i och applådera herr Ruens ståndpunkt:
"Ateism är normupplösande och därmed en steril kraft i samhället".
Ja, i dessa frågor är åsikterna inte så skiljaktiga.
SvaraRaderaOm ateismen kan man säga att den passar utmärkt väl som diskussionsämne för gymnasister men inte som ett program för samhället eftersom den erbjuder blott tomhet. Följden av ateismen är ett förverkligande av liberalernas dröm om att allt - hur omoraliskt det än är - ska vara tillåtet och fritt fram att göra bara det inte är olagligt. Det öppnar dörren för allt möjligt elände och i förlängningen ett samhälle som ingen vill ha. Om rättesnöret för individernas handlande endast ska vara den skrivna lagen, som liberaler tycker, kommer dygden (jag tvekar inte att använda det ordet) att lida skada.
Herr Rune,
SvaraRaderaHerr Rune fäster här uppmärksamheten på det naiva tänkesätt, vilket nog dessvärre fler än liberaler understundom förfaller till, att alla för samhället nödvändiga regler skulle kunna uttryckas med det skrivna ordet i lagar och förordningar.
Dock är det så, vilket herr Rune berör, att moral och dygd näpperligen låter sig kodifieras i ord, härtill är språket alltför begränsat samtidigt som tillämpningsfallen är oändliga. Ett förhållningssätt kan förvisso ta hjälp av det skrivna ordet, men förhållningsättet som sådant kräver en inre förståelse och övertygelse som är något mycket mer.
Humanister är till skillnad från troende kristna INTE sekter.
SvaraRaderaHumanister hävdar med bestämdhet att alla människor har sin fria rätt att tro på precis vad dom vill, även att det inte finns några gudar.
Ateismen skiljer sig egentligen inte från Humanismen på annat sätt än att fokus är på att det inte finns några gudar alls, medan Humanismen fokuserar på människan och att vara mänsklig.
Dessa faktum går tvärt emot dina påståenden i ditt inlägg.
Det är vetenskapligt tvivelsutan vedertaget att det inte finns några övernaturliga gudar. Inte den kristna guden, inte Allah, inte Zeus eller någon annan.
Detta faktum hindrar inte både Ateister och Humanister från att låta alla människor ha sin egen fria vilja och tro på vad dom själva vill.
Detta gör att Ateismen och Humanismen skiljer sig från t ex den kristna tron där man kraftigt tar avstånd från icke troende och hänvisar dom till ett evigt liv i det så kallade helvetet.
Anonym har synbarligen icke förstått ett vitten av vad som anförs ovan.
SvaraRaderaFör det första står humanismn för männsiskokärlek, att materialisterna (för tydlighets skull benämner jag de ateistiska sekterna och dess anhängare på detta sätt) närmast "kidnappat" detta begrepp "humansism" är största skam. Jag förmenar icke en materialist rätten att hysa människokärlek men då kräver jag dito respekt från materialisten att denne erkänner den troendes rätt känna människokärlek. För den troende är det ock så att människokärleken utgår från all godhets ursprung, vår allsmäktige Gud.
Vidare faller Anonym in i fällan, likt mången annan materialist, i det att tillvarons andliga dimension, religionen, angrips med argument från tillvarons materiella dimension. Detta slag av argumentation är falsk och helt irrelevant.
Anonym har ock en anmärkningsvärt naiv vetenskapssyn. Påståendet "Det är vetenskapligt tvivelsutan vedertaget att det inte finns några övernaturliga gudar." är direkt felaktigt, då mången naturvetenskapsman varit djupt troende människor. En separat anmärkning i detta ämne kommer att publiceras på detta Forum. Dock kan här omnämnas att professor Einstein på intet sätt kan betecknas såsom ateist, även om hans Gudsuppfattning icke är enkelt greppbar. I ett av sina mera kända citat, i en brevväxling med professor Bohr, låter professor Einstein uttrycka "Gud kastar icke tärning”.
Den som studerat naturvetenskap på den akademiska nivån, vilket tecknaren av dessa rader de facto gjort, vet att naturvetenskapen, med undantag av matematiken - den enda exakta vetenskapen, består av på observatitioner grundade modeller, dessa modeller utvecklas med vetenskapens framsteg och får någon gång helt omvärderas. Dessa modeller, vilka alltid är begränsade och förenklade, visar blott och bart på materialistiska samband och säger intet om religion, andlighet eller filosofi. Först när materialisten förstår detta faktum kan en diskurs mellan troende och materialister bli ärlig. Materialism är ock det en tro.
Slutligen vill jag med skärpa framhålla att tro icke är något som kan pådyvlas. Dr Luther är mycket noga med att framhålla den personliga övertygelsen. Det är genom tron allena som vi kan nå salighet.
Jag förmenar icke någon att bekänna sig till en rent materialistisk syn på tillvaron. I detta förfaller det dock högst rimligt att materialisten icke förmenar den troende dennes rätt till tro. Materialisten, om denne avser att vara ärlig, kan då icke heller argumentera med "vetenskapliga" argument, som är högst irrelevanta i diskursen om tillvarons andliga dimension. Direkt respektlöst blir det när materialisten, vilket dessvärre icke är ovanligt inom materialistiska kretsar, anklagar den troende för vidskeplighet.
Tyvärr måste jag påstå att du har fel.
RaderaDu gör misstaget att förkasta vetenskpen eftersom den inte besvarar ALLA frågor och håller istället fast vid kristendomen som inte besvarar någon alls.
Det finns inga fysiska bevis på att det finns någon gud, inte heller någon Jesus (den du kallar Guds son), inte heller några bevis för någon av dom händelser som bekrivs i Bibeln.
Detta gör inte kristendomen till vidskeplighet på något sätt.
Det är högst rimligt att tro på den kristna guden med tanke på hur han har marknadsförts genom flera tusen år.
Men det gör honom (eller hen) inte desto mindre icke existerande.
Alla människor har sin fulla rätt att tro på vad och på vem dom vill, men alla människor har också rätt att slippa få någon religion tillhandahållen utom av egen fri vilja.
Ateist,
RaderaDet synes mig helt uppenbart att Ateist icke förstår grunden i mitt resonemang, vilket består i att tillvaron har en materiell och en andlig dimension.
Märk väl vad vår Frälsare lär oss [Johannes 18:36]:
"Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen"
Tag och del av vad Frälsaren säger enligt [Lukas 17:20-21]:
"Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder"
Ovanstående citat i den Heliga Skrift visar med största tydlighet att Guds rike icke kan definieras i materiella termer varav följer att det är meningslöst att söka applicera fysikens, eller någon av de andra materiella vetenskaperna, för bevisa Guds eller Guds rikes existens. I [Lukas 17:20-21] framgår det explict att Gud rike icke finns i det fysikalsika rummet som beskrivs av de materiella rums- och tidsdimensionerna.
Ateist har rätt i att alla människor har rätt att tro på vad man önskar. Valen är då följande:
(i) Att tro att tillvaron består av en andlig och en materiell dimension.
(ii) Att tro att tillvaron enbart består i en materiell dimension.
Vad det ytterst handlar om är således tron. Detta är ock helt i enlighet med protestantismens innersta trossatser "Sole fida" - genom tron allena. En av grunderna för detta står att finna i [Efesierbrevet 2:8]:
"Ty av nåden ären I frälsta genom tro -och det icke av eder själva, Guds gåva är det"
Min tro är såsom torde framgå av mina anmärkningar alternativet (i) ovan och detta har med inre övertygelse att göra och icke alls med någon sort "marknadsföring" att göra. Jag finner det, i likhet med varje troende, det högst nedrigt och kränkande att behöva utstå insinuationer om att min tro skulle vara ett resultatet av någon billig "markandsföring". Vet hut Ateist och kom icke med sådant tramsigt pladder. Jag kräver respekt för det min inre övertygelse och mitt intellekt kommit fram till.
Ateisterna har en icke avundsvärd bevisbörda i det att de aldrig kan tillåta sig att avsluta sitt sökande efter bevis. Varje gång de letat på ett ställe och funnit att Gud inte var där måste de gå till ett nytt ställe. Det hjälper inte att dammsuga hela universum. Gud kan ändå finnas, bara inte på de platser där ateisten hunnit söka. Den gudstroende däremot är klar med sitt bevissökande genast när han möter Gud. Han behöver inte jaga vidare.
SvaraRaderaAteisten har alltid ett hörn till av världsalltet att undersöka i sin evighetsjakt; den gudstroende är då redan klar med sin undersökning. Den gudstroendes bevis är positivt, ateistens negativt och därmed ändlöst undflyende.
Instämmer i h:r Fältmarskalkens påpekanden om att Gudsbevis inte är materialistiska.
Tilläggas kan att ateister - som berömmer sig av att vara vetenskapliga - visar ovetenskaplig likgiltighet för en av verklighetens dimensioner: den andliga.
Herr Rune,
SvaraRaderaBer att få applådera och på det högsta få instaämma i Eder mycket välformulerade och tänkvärda anmärkning.
Det tackar jag för, h:r Fältmarskalk, och känner mig uppmuntrad av.
SvaraRadera