Det Juholtska spektaklet

Så har då herr Juholt låtit meddela sin avgång. Att det på detta forum vid några tillfällen förekommit kommentarer rörande herr Juholt beror icke på något intresse för socialismens sak utan därför att det spektakel, som understundom varit rent tragiskt och understundom sorglustigt, så tydligt visar på svagheterna i den ordning där hela samhället enbart förlitar sig på en institution, den partipolitiska. För öppen ridå har falangstrider utkämpats som alltför ofta haft egennytta och icke samhällsnytta såsom sin utgångspunkt. Det spektakel vi nu tvingats beskåda visar partipolitikens allra sämsta och mest avskyvärda sidor.

Det är ock förunderligt att landets största parti, som under långerliga tider varit en av rikets mest betydande politiska krafter och utifrån ett rent regeringsperspektiv, om man bortser från de socialistiska villfarelserna, agerat med skicklighet, föregående år utsåg herr Juholt till ordförande. Från första dag visade sig herr Juholts stora oskicklighet för uppdraget. Herr Juholt må ha en viss fallenhet för retorik men detta är av föga värde då omsorg om sanning, analysförmåga, fingertoppskänsla och en förmåga att agera konsekvent visat sig vara herr Juholts Akilleshälar. Som om icke detta vore nog har det ock kunnat konsteras att herr Juholt höjt sig själv och sin prestation till skyarna, vilket ock kunde noteras vid dagens avslutningstal. Ordet "jag" torde vara ett av de vanligaste orden i herr Juholts anföranden.

Folkstyret är tvivelsutan en viktig del av samhället. Sorgesamma spektakel, som det Juholtska, skadar skadar allvarligt anseendet och respekten för folkstyret. För varje politiker, som deltar i folkstyrets olika institutioner, Riksdag, Landsting eller Kommun spelar i detta avseende ingen roll, måste samhällsnyttan och icke egennyttan, vare sig den personliga eller den partimässiga, vara främsta ledstjärnan. I detta har herr Juholt med sin stora oskicklighet brustit å det grövsta.