Rikets folkbokföring har allt sedan de första stegen togs, i forma av upprättande av vissa kamerala längder, under Konung Gustaf I regering, relaterats till vårt lands socknar, vilket efter sockenbegreppets utmönstring i samband med kommunalreformen 1862 kom att relateras till Kyrkans församlingar. Denna ordning har sedan bestått ävenledes efter Statskyrkans avskaffande.
En problematik som accelererat under senare år är att Svenska Kyrkan farit fram på ett mycket oaktsamt sätt och utan hänsyn till hävdvunnen indelning. Församlingar har slagits samman på ett sådant sätt att den kartan över kyrkoindelningen förvandlats till oigenkänlighet samtidigt som förankringen till en historiskt kontext gått fullständigt förlorad. En konsekvens har blivit att församlingen dessvärre blivit mer och mer otjänlig såsom grund för folkbokföringen.
I denna situation har röster höjts för att enbart relatera folkbokföringen till kommun. Rationella byråkrater, vilka saknar all historisk bildning och icke förstår vidden av en förankring i en historisk kontekt, har varit ivriga förespråkare för denna ruinering av vårt kulturarv detta skulle innebära. Utifrån detta perspektiv blir glädjen stor när vi tar del av den remiss, i frågan, som Regeringen genom statsrådet Norman lät inlämna till Lagrådet den 21 innevarande månad. Ur denna kan följande citeras:
"I lagrådsremissen föreslås även att det ska införas en ny indelning i folkbokföringsdatabasen, med den övergripande benämningen distrikt, som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Distriktsindelningen ska vara stabil, dvs. den kommer inte att ändras i framtiden, och den behöver inte vara beroende av vare sig fastighets- eller kommungränser. Regeringen avser att inhämta förslag om benämningen på de olika distrikten och därefter besluta om distriktens namn. En utgångspunkt för namnsättningen bör vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999."
Genom detta goda förslag försäkras att folkbokföringen förankras i en historisk kontext där de gamla, och för kulturarvet och för den historiska förståelsen, omistliga socken och församlingsnamen bevaras. All heder till Regeringen för denna klokhet och för dess förmåga att stå emot rationella och ur ett hsitoriskt påerspektiv obildade byråkrater.
En problematik som accelererat under senare år är att Svenska Kyrkan farit fram på ett mycket oaktsamt sätt och utan hänsyn till hävdvunnen indelning. Församlingar har slagits samman på ett sådant sätt att den kartan över kyrkoindelningen förvandlats till oigenkänlighet samtidigt som förankringen till en historiskt kontext gått fullständigt förlorad. En konsekvens har blivit att församlingen dessvärre blivit mer och mer otjänlig såsom grund för folkbokföringen.
I denna situation har röster höjts för att enbart relatera folkbokföringen till kommun. Rationella byråkrater, vilka saknar all historisk bildning och icke förstår vidden av en förankring i en historisk kontekt, har varit ivriga förespråkare för denna ruinering av vårt kulturarv detta skulle innebära. Utifrån detta perspektiv blir glädjen stor när vi tar del av den remiss, i frågan, som Regeringen genom statsrådet Norman lät inlämna till Lagrådet den 21 innevarande månad. Ur denna kan följande citeras:
"I lagrådsremissen föreslås även att det ska införas en ny indelning i folkbokföringsdatabasen, med den övergripande benämningen distrikt, som ska motsvara församlingsindelningen som den såg ut den 31 december 1999. Distriktsindelningen ska vara stabil, dvs. den kommer inte att ändras i framtiden, och den behöver inte vara beroende av vare sig fastighets- eller kommungränser. Regeringen avser att inhämta förslag om benämningen på de olika distrikten och därefter besluta om distriktens namn. En utgångspunkt för namnsättningen bör vara benämningen på de församlingar som fanns den 31 december 1999."
Genom detta goda förslag försäkras att folkbokföringen förankras i en historisk kontext där de gamla, och för kulturarvet och för den historiska förståelsen, omistliga socken och församlingsnamen bevaras. All heder till Regeringen för denna klokhet och för dess förmåga att stå emot rationella och ur ett hsitoriskt påerspektiv obildade byråkrater.
Inlägg
Det var i sanning ett klokt förslag från statsrådet, vilket vi får hoppas också sedemera blir Riksdagens beslut.
SvaraRadera