Ambassadör Landelius ger i Svenska Dagbladet och dess avdelning Under Strecket en synnerligen upplysande och intressant beskrivning av den just hädangången kommunistiske tyrannens sanna jag och beskaffenhet. Den högintressanta artikeln bär titeln "Kuba är kvitt sin fängslande tyrann", en i sanning träffande beskrivning.
Bland mycket som framkommer framgår att ifrågavarande tyrann ägnade sig år narkotikahandel. Ambassadör Landelius berättar följande:
"På 1990-talet visades Kubas flygvapen vara en viktig länk för narkotikahandel mellan Syd- och Nordamerika, och nu lät han ställa flera av sina främsta generaler inför rätta. Hans adjutant José Abrantes, försvarsstabschefen Arnaldo Ochoa och Antonio de la Guardia dömdes till döden och avrättades (så vitt man vet).
Abrantes kom från inrikesministeriet och var Castros högra hand. Ochoa var krigshjälte från Angola och kan ha setts som en konkurrent till Raúl, men tvillingarna De la Guardia var Fidel Castros favoriter och hade i åratal spelat äventyrliga roller på många håll i världen. För alla med inblick i kubanska förhållanden är det uteslutet att Fidel och hans bror inte skulle ha känt till trafiken."
Således var tyrannen ock en simpel brottsling, som icke enbart hade förtryckta och avrättades liv på sitt samvete utan ock en mångfald människor vilka varit slavar under narkotika, narkotika som den avskyvärde tyrannens flygvapen välvilligt smugglade. Vilket svineri!
Ambassadör Landelius fortsätter sin upplysning enligt följande:
"Fidel Castro styrde Kuba i mer än 50 år. Här ligger Paraguays Francia och Spaniens Franco i lä (40 respektive 36), för att inte tala om så kortvariga tyranner som Stalin (30) och Pinochet (17). Senare generationer som bevittnar Kubas elände tar gärna ön för ännu ett stycke Karibien i kolonialismens bakvatten. Men faktum är att Castro förvandlade ett av Latinamerikas mest utvecklade länder till en fattig avkrok där inte ens fattigdomen blev jämnt fördelad.
Fyra generationer kubaner har fått bära en tung börda. Kan de börja andas friare? Förändringen blir långsam och motsägelsefull. De politiska turerna handlar mest om att konsolidera och tradera makten, inte minst de tillgångar som den har ackumulerat. Vem får mest inflytande över den framtida ekonomin: armén, USA, Brasilien eller Spanien?"
Det råder icke minsta tvivel om att den nu avdöde diktatorn väl intar sin plats bland vår samtids mest avskyvärda politiska ledare och tyranner. Det kommunistiska pack, var än det finnas må, som hyllar den hädangångne kommunistiske människoplågaren är lika avskyvärda som den elake tyrann de hyllar.
Bland mycket som framkommer framgår att ifrågavarande tyrann ägnade sig år narkotikahandel. Ambassadör Landelius berättar följande:
"På 1990-talet visades Kubas flygvapen vara en viktig länk för narkotikahandel mellan Syd- och Nordamerika, och nu lät han ställa flera av sina främsta generaler inför rätta. Hans adjutant José Abrantes, försvarsstabschefen Arnaldo Ochoa och Antonio de la Guardia dömdes till döden och avrättades (så vitt man vet).
Abrantes kom från inrikesministeriet och var Castros högra hand. Ochoa var krigshjälte från Angola och kan ha setts som en konkurrent till Raúl, men tvillingarna De la Guardia var Fidel Castros favoriter och hade i åratal spelat äventyrliga roller på många håll i världen. För alla med inblick i kubanska förhållanden är det uteslutet att Fidel och hans bror inte skulle ha känt till trafiken."
Således var tyrannen ock en simpel brottsling, som icke enbart hade förtryckta och avrättades liv på sitt samvete utan ock en mångfald människor vilka varit slavar under narkotika, narkotika som den avskyvärde tyrannens flygvapen välvilligt smugglade. Vilket svineri!
Ambassadör Landelius fortsätter sin upplysning enligt följande:
"Fidel Castro styrde Kuba i mer än 50 år. Här ligger Paraguays Francia och Spaniens Franco i lä (40 respektive 36), för att inte tala om så kortvariga tyranner som Stalin (30) och Pinochet (17). Senare generationer som bevittnar Kubas elände tar gärna ön för ännu ett stycke Karibien i kolonialismens bakvatten. Men faktum är att Castro förvandlade ett av Latinamerikas mest utvecklade länder till en fattig avkrok där inte ens fattigdomen blev jämnt fördelad.
Fyra generationer kubaner har fått bära en tung börda. Kan de börja andas friare? Förändringen blir långsam och motsägelsefull. De politiska turerna handlar mest om att konsolidera och tradera makten, inte minst de tillgångar som den har ackumulerat. Vem får mest inflytande över den framtida ekonomin: armén, USA, Brasilien eller Spanien?"
Det råder icke minsta tvivel om att den nu avdöde diktatorn väl intar sin plats bland vår samtids mest avskyvärda politiska ledare och tyranner. Det kommunistiska pack, var än det finnas må, som hyllar den hädangångne kommunistiske människoplågaren är lika avskyvärda som den elake tyrann de hyllar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar