söndag 26 juli 2015

Ildåden i Malmö

Illgärningsmän har sedan en tid, i total brist för respekt för sina medmänniskor, terroriserat Malmö med sprängningar och annat ofog. Nu synes statsrådet Ygeman ha vaknat och låter i sin stora förnumstighet kungöra:

"Nu måste de ansvariga gripas"

Tala om att slå in öppna dörrar. Med uttalanden av självklarheter av nämnda slag visar statsrådet Ygeman enbart sin stora villrådighet och svaghet. Det medborgarna förväntar sig att höra är hur Regeringen, genom föreslående av skärpt lagstiftning och strängare straff, avser att stävja de samhällsfarliga illgärningar, som sker i Malmö och annorstädes. Tro dock icke att detta är statsrådets linje, icke alls, istället uttrycker han förståelse för dessa missdådare och tar dem näst intill i försvar:

"Vi har haft tio femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor och sjunkande skolresultat. Det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten."

Vilket infernaliskt trams! Det må vara att många människor är drabbade av arbetslöshet men de allra flesta av dessa är hedervärda och högst hederliga medborgare, som aldrig någonsin ens skulle komma i närheten av tanken på att spränga handgranater och det på ett sådant sätt att tredje man kan skadas. Det finns icke något som på något sätt motiverar de missgärningar, som genomförts av simpla avskyvärda tjyvar och banditer. Detta faktum må statsrådet Ygeman ha fullt klart för sig.

Man tar sig för pannan inför den stora dumhet och det stora förakt mot brottsoffer vilken statsrådet uppvisar men icke förty är det ett uttryck för det socialistiska tankesättet att felet alltid är någon annans. I det socialistiska tänkesättet synes vart och ens otvivelaktiga egna ansvar icke ha någon större vikt. Bevare oss från socialismen!

De illgärningsmän, som begått de avskyvärda dåden i Malmö, har självfallet ett eget ansvar för det som skett. Det är synnerligen viktigt att de uppbringas, grips och lagförs för att näpsas med det strängaste straff lag förmår. Ifrågavarande straff torde vara att anse såsom allvarlig ödeläggelse. Om detta stipulerar det trettonde kapitlet och och tredje paragrafen i brottsbalken:

"Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst två och högst åtta år. 

 Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst tre år. 

 Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller på livstid."

De illgärningsmän, vilka icke är värda ett uns av sympati utan enbart förakt och som begått ifrågavarande brott bör näpsas med livstids fängelse. De är icke värda att någonsin mer njuta frihetens sötma och dessförutan kan samhället icke ta risken att de någonsin mer får vistas fritt bland bland hedervärda och ärliga människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar